Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 28 juni 1918 med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring

1920-03-12 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:361, Med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 28 juni 1918 med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 361.

1

Nr 361.

Klingl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

fortsatt tillämpning av lagen den 28 juni 1918 med

vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring; given

Stockholms slott den 19 mars 1920.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om fortsatt tillämpning

av lagen den 28 juni 1918 med vissa bestämmelser mot oskälig

arrendestegring.

GUSTAF.

Östen Undén.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 304 höft. (Nr 361.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majds proposition Nr 361.

Förslag

till

Lag

om fortsatt tillämpning av lagen den 28 juni 1918 med vissa bestämmelser

mot oskälig arrendestegring.

Härigenom förordnas, att lagen den 28 juni 1918 med vissa bestämmelser

mot oskälig arrendestegring, vilken lag gäller till den 1 juni

1920, skall äga fortsatt tillämpning till den 1 juni 1921; dock skall

från och med den 1 juni 1920 1 § hava följande lydelse:

Har i fall, då arrendator enligt avtal, slutet före den 1 oktober

1917, är pliktig att helt eller huvudsakligen utgöra arrende genom avlämnande

av mjölk, smör, fisk eller annat naturalster, å dylikt vederlag

efter avtalets ingående inträtt sådan prisstegring, som därvid icke lät

sig beräkna, och finnes den utfästa legan i följd härav uppenbart oskälig;

äge arrendatorn rätt att, såvitt angår vederlag, förfallet under tiden från

och med den 1 oktober 1917 till den 1 juni 1921, påfordra, att skälig

andel i prisstegringen kommer honom till godo. Där ej annorlunda

åsämjes, må denna andel ej överstiga hälften av prisstegringen.

Beträffande beslut, som av i lagen omförmäld nämnd fattats före

den 1 juni 1921, skall vad i 4 och 5 §§ är stadgat fortfarande gälla.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 861.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 12 mars 1920.

Närvarande:

Hane excellens herr statsministern Branting,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,

Statsråden: UndÉN,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Undén anförde efter

gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet:

»Lagen den 28 juni 1918 med vissa bestämmelser mot oskälig

arrendestegring samt lagen samma dag innefattande tillägg till lagen

om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907 hava genom lagar

den 27 maj 1919 förklarats äga fortsatt tillämpning till den 1 juni

1920.

Med anledning av uppkommen fråga om ytterligare förlängningav

lagarnas giltighetstid hava länsstyrelserna i samtliga län anmodats

att, efter hörande av ordförandena i de nämnder, som för det i lagarna

angivna ändamål blivit inom länen utsedda, avgiva yttranden angående

lagarnas verkningar under 1919 ävensom rörande behovet av utsträckning

av lagarnas giltighetstid. I sistnämnda avseende har utlåtande

infordrats jämväl från lantbruksstyrelsen, och hava ifrågavarande yttranden

nu inkommit.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 361.

Infordrade

yttranden

m. m.

Arrende
stegrings
lagen.

Länsstyrelserna

m. fl.

Vad först angår frågan om arrendestegringslagens prolongation

Lava länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus, Skaraborgs,

Örebro, Västerbottens och Norrbottens län i avgivna utlåtanden tillstyrkt

vidtagande av dylik åtgärd.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har anfört, att med avseende å

de alltjämt rådande höga priserna å mjölk, smör och övriga i arrendestegringslagen

åsyftade naturalster lagen under 1919 torde haft sin

givna betydelse såsom medverkande till en rättvis fördelning mellan

jordägaren och arrendator!! av den vinst, som genom ifrågavarande

prisstegring uppstått. Då anledning icke syntes vara förhanden att inom

den närmaste framtiden förvänta någon mera betydande nedgång i

priserna för berörda naturalster, syntes lagen böra utsträckas att tills

vidare gälla någon tid framåt. I ett länsstyrelsens utlåtande bifogat

yttrande av ordföranden i de nämnder, som inom länet tillsatts förslitande

av tvister enligt arrendestegringslagen, har denne framhållit,

att i de mål, som av honom i nämnda egenskap handlagts, en arrendestegring

från 30 å 40 kronor till 120 å 140 kronor per hektar förekommit

samt att det måste anses rättvist, att arrendatorerna finge sig

tillerkända vissa andelar i den jordägaren eljest ensam tillkommande

avsevärda konjunkturvinsten. Enligt ordförandens mening borde därför

lagen erhålla fortsatt tillämpning, till dess mera normala förhållanden

komme att inträda.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har, med förmälan att allenast i

ett fall sådan nämnd, som i lagen omförmäldes, blivit inom länet tillsatt,

överlämnat yttranden från ordföranden i berörda nämnd ävensom

från länets hushållningssällskap, i vilka yttranden lagens prolongation

under ett år tillstyrkts. Till stöd härför har huvudsakligen anförts att,

ehuru arrendeavtal av den beskaffenhet, som i förevarande lag avsåges,

allenast i mera enstaka fall torde förekomma inom länet, lagens bestämmelser

för dessa fall varit av behovet påkallade och på ett rättvist

sätt reglerat arrendatorns och jordägarens intressen med hänsyn till den

under kristiden inträdda abnorma prisstegringen å vissa naturalster. Då

denna prisstegring alltjämt fortfore och någon väsentlig lättnad däri

näppeligen kunde väntas under innevarande år, syntes en utsträckningav

lagens giltighetstid vara välbetänkt. För egen del har länsstyrelsen

under hänvisning till de i nyss berörda yttranden åberopade skäl instämt

i det däri gjorda uttalandet, att lagen borde prolongera under ett år.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har uppgivit, att det inom länet

mera sällan förekomme, att i arrendeavtal rörande jord i enskild ägo

arrendet utfästes att helt eller huvudsakligen utgå i naturalster samt

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:tu proposition Nr 361.

att utseende av sådan nämnd, som i lagen avsåges, ägt rum i allenast

ött fall. Länsstyrelsen har emellertid under åberopande av enahanda

skäl, som anförts av länsstyrelsen i Östergötlands län, funnit utsträckning

av lagens giltighetstid vara av behovet påkallad, och har ordföranden

i berörda inom länet utsedda nämnd i det av honom i ärendet

avgivna yttrande hävdat samma uppfattning.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har med instämmande överlämnat

ett av länsstyrelsen infordrat yttrande från borgmästaren Lars Kristian

Broek i Mariestad, som förordnats till ordförande i de nämnder, som

jämlikt lagen utsetts inom länet. I berörda 3^ttrande har Broek i förevarande

avseende anfört, att ett stort antal av de avtal rörande arrende

av jordbruksfastigheter, som upprättats före hösten 1917, då jlen egentliga

prisstegringen beträffande mjölk inträtt, slutits för en tid, som

sträckte sig utöver innevarande år. Priset å mjölk hade visserligen

mot slutet av 1919 något nedgått vid jämförelse med priset under årets

förra hälft, men då det fortfarande i allmänhet ej understege 30 öre per

liter för leverans vid mejerierna på landsbygden samt priset å mjölk

under 1914 uppgick till 9 å 10 öre per liter, syntes skäl förefinnas att

förlänga lagens giltighetstid.

Länsstyrelsen i Örebro län har anfört, att någon tillämpning av

arrendestegrings]agen under 1919 ej förekommit inom länet men att

detta icke torde innebära, att Ingen varit obehövlig. Enligt vad länsstyrelsen

inhämtat hade nämligen under sagda år i flera fall överenskommelse

mellan jordägare och arrendator på enskild väg trätfats angående

fortsatt jämkning till arrendatorns förmån i fråga om arrendekontrakt

av sådan beskaffenhet, som uti lagen avsåges; och det torde icke vara

uteslutet, att dylik överenskommelse kunnat ernås just på grund av

tillvaron utav lagen. Enär de förhållauden, som föranlett tillkomsten

av lagen, allt fortfarande kvarstode i huvudsak oförändrade och nyssberörda

överenskommelser i de fall, då dessa kommit till länsstyrelsens

kännedom, avsett endast en tid av ett år, torde på grund härav anledning

föreligga till eu utsträckning av lagens giltighetstid, vilket länsstyrelsen

sålunda ansåge sig böra tillstyrka.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har uppgivit, att någon tillämpning

av arrendestegringslagen ej förekommit inom länet under 1919

samt att länsstyrelsen sålunda saknade erfarenhet angående lagens verkningar.

Då emellertid inom andra län dylika fall förekommit och det

icke vore uteslutet, att även inom Västerbottens län sådana arrendekontrakt,

varom här vore fråga, kunde finnas, och då dessa kontrakt

vanligen slötes för flera år, torde samma skal, som föranlett lagens till
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj.ts proposition Nr 361.

komet, kunna anföras för dess giltighet under ytterligare ett år efter

den 1 juni 1920.

Länsstyrelsen i Norrbottens lön har jämväl tillstyrkt lagens prolongation

under ett år, enär de förhållanden, som föranlett lagens tillkomst,

alltjämt förefunnes och sannolikt torde komma att förefinnas

under en rätt lång tid framåt. Länsstyrelsen har därjämte uppgivit, att

arrendeupplåtelser, av den beskaffenhet, som i lagen avsåges, ej förekomme

inom länet och att länsstyrelsen därför saknade möjlighet att

yttra sig angående lagens verkningar.

Länsstyrelsen i Stockholms län har förklarat, att i fråga om detta

län behov av lagens prolongation knappast kunde anses föreligga. Till

stöd härför har länsstyrelsen anfört, att under år 1919 allenast en nämnd

för det i lagen angivna ändamål utsetts inom länet samt att arrendena

därstädes i allmänhet till huvudsaklig del utgjordes i penningar och ej

i naturaprestationer. I fråga om arrenden enligt avtal, slutna före den

1 oktober 1917, uppvägdes följaktligen den nackdel, arrendatorn på

grund av naturaprestationernas stegrade värde kunde lida genom att

nödgas erlägga en del av arrendet i dylika prestationer, av den fördel,

han med hänsyn till det sjunkande penningvärdet vunne genom att erlägga

den i allmänhet betydligt större delen av arrendet i penningar.

I ett av länsstyrelsen överlämnat yttrande av domänintendenten friherre

J. L. W. Stjernstedt, som enligt länsstyrelsens förordnande tjänstgjort

såsom ordförande i omförmälda inom länet tillsatta nämnd, har denne

hävdat en motsatt mening, i det lian, under framhållande att de förhållanden,

som förelegat vid lagens tillkomst, fortfarande vore rådande,

tillstyrkt utsträckande av lagens giltighetstid under ytterligare ett år.

Länsstyrelsen i Kalmar län har uppgivit, att utseende inom

länet av nämnd enligt förevarande lag ej i något fall påkallats samt

att länsstyrelsen med stöd härav ansåge något behov av lagens prolongation

ej föreligga. 1 eu till läusstjrrelsen inkommen och av länsst3Trelsen

till mig översänd skrivelse har sekreteraren i Norra Kalmar

läns hushållningssällskap Carl Lonke meddelat, att ett flertal arrendatorer

å bruks- och andra egendomar inom hushållningssällskapets område

hade att utgöra arrenden i mjölk eller annat naturalster samt att

från dessa arrendatorers sida framhållits önskvärdheten av att arrendestegringslagen,

som för arrendatorerna vore av stor betydelse, erhölle

fortsatt tillämpning under ytterligare ett år.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har anfört, att nämnder för

det i lagen avsedda ändamål under 1919 inom länet utsetts allenast i

två fall samt att förhållandena inom länet icke föranledde behov av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition 1Vr 361. 7

ytterligare utsträckning av lagens giltighetstid. Länsstyrelsen liar därjämto

överlämnat ett i ärendet avgivet yttrande av byråchefen i lantbruksstyrelsen

Elis Bjurstedt, som av länsstyrelsen förordnats till ordförande

i nyssberörda nämnder. I detta yttrande har Bjurstedt beträffande

de tvister han i sagda egenskap haft att handlägga inom länet

anfört, bland annat, att i ett fall de till ett 40-tal uppgående underarrendatorerna

vid ett större fideikommiss inom länet, vilka jämlikt

kontrakt haft att till huvudarrendatorn avlämna all sin mjölk efter ett

visst i kontraktet angivet pris, påkallat tillämpning av lagen. Vid skiljenämndens

sammanträde hade det emellertid visat sig, att huvudarrendatorn

redan, intian skiljenämnd påkallats, utläst sig till större eftergifter

gent emot underarrendatorerna, än vad skiljenämnden kunnat tillerkänna

dem enligt lagen, varför nämnden icke haft annat att göra än

att för sin del godtaga huvudarrendatorns utfästelse. Åven för närmast

föregående år hade huvudarrendatorn genom frivillig överenskommelse

avstått till underarrendatorerna så gott som all merinkomst av de stegrade

mjölkpriserna. Bjurstedt har därjämte framhållit, att av den ringa

erfarenhet Bjurstedt haft i fråga om tillämpningen utav arrendestegringslagen

han icke blivit övertygad om nödvändigheten eller lämpligheten

av dess ytterligare prolongation. Visserligen kunde det givetvis

förekomma en del fall, där arrendator skyldighet att leverera naturprodukter

till egendomsägaren kunde tillföljd av den starka prisstegringen

å dylika medföra, att en oskäligt stor andel av egendomens avkastning''

tillfälle egendomsägaren, under det att arrendator!!, trots betydligt ökade

driftkostnader, i det stora hela kunde gå miste därom. I många av

dessa fall torde emellertid arrendator genom omläggning av produktionen,

exempelvis från huvudsaklig mjölk- till huvudsaklig sädesproduktion,

kunna förekomma eu dylik eventualitet och i stället leda det därhän,

att skälig andel av egendomens ökade avkastning komme honom själv

till godo. I detta sammanhang finge ej heller förbises, att det förekomma

vida flere fall, där arrendet vore bestämt till en viss kontant

penningsumma och där ingen möjlighet funnes för fastighetsägaren att

under kontraktstiden tillgodogöra sig fastighetens ökade avkastning,

vilkeD helt tillfölle arrendator!. Till följd av penningvärdets fall bleve

i stället ägarens realinkomst av fastigheten reducerad till en bråkdel

iiv den vid kontraktets ingående beräknade.

Länsstyrelserna i övriga fjorton län hava i likhet med sistnämnda

tre länsstyrelser ansett behov av arreudestegringslagens prolongation ej

föreligga. Till stöd härför har huvudsakligen anförts, att inom ifrågavarande

län arrendeavtal av den beskaffenhet, som i lagen avsåges.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lautbruks
styrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 361.

antingen alls icke eller ock allenast i ringa utsträckning förekomme

samt att tillämpning av lagen ej i något fall inom dessa län påkallats.

Lantbruksstyrelsen, som före avgivande av sitt utlåtande beretts

tillfälle att taga del av de av länsstyrelserna avgivna yttrandena i ärendet,

bar framhållit att, även om ett fullständigt upphävande av arrendestegringslagen

med hänsyn till önskvärdheten av kristidsförhållandenas

allmänna avveckling kunde synas vara tillrådlig, dylikt upphävande dock

enligt styrelsens förmenande skulle på ett i ekonomiskt avseeude synnerligen

kännbart sätt drabba flertalet av de arrendator^’, vilka statsmakterna

genom nyssnämnda lag velat skydda mot förluster, som ej

uppstått genom arrendatorernas förvållande och ej heller kunnat av dem

förutses. Uti denna uppfattning styrktes styrelsen genom de yttranden,

som i ämnet avgivits av länsstyrelserna i de län, där ifrågavarande

lagstiftning haft sin största betydelse. Om lantbruksstyrelsen sålunda

icke ansåge sig kunna förorda, att ifrågavarande lagbestämmelser omedelbart

upphörde, syntes det emellertid böra tagas under övervägande,

huruvida icke härutinnan liksom i fråga om vissa andra kristidslagar

eu gradvis skeende avveckling vore lämplig, varigenom lagens giltighet

efter en kortare övergångstid komme att upphöra. Härför talade, bland

annat, den omständigheten att vissa av de förhållanden, som på sin

tid föranledde lagens tillkomst, nu ej längre existerade. Så vore exempelvis

fallet i fråga om foderbristen och svårigheterna i samband med statsbeslagen

av vissa fodermedel. Å andra sidan torde kunna anföras, att

vissa vid produktionen av de i förevarande lag angivna varor medverkande

faktorer — exempelvis arbetskraft — nu betingade ett högre

pris än vad vid lagens tillkomst varit fallet, under det att den färdiga

produktens pris ej stigit i samma mån utan snarare fallit, vilket givetvis

medförde, att lagens fortsatta tillämpning syntes i hög grad påkallad

för den, som hade att till i förväg fastställt pris leverera viss myckenhet

av varan. De förhållanden, vilka ifrågavarande lag avsåge att tillrättalägga,

vore emellertid så olikartade att, medan i ena fallet en fullständig

eller i varje fall kraftig avveckling av lagen syntes fullt berättigad,

andra fall säkerligen gåves, där varje mera betydande eftergift

lätt kunde komma att medföra ödesdigra verkningar för en del arrendatorer.

Härvid måste emellertid även tagas i betraktande, att arrendegivarens

intresse av att ifrågavarande kristidslagstiftning icke gåves

längre varaktighet, än vad nödigt vore, kunde allvarligen trädas för

nära, ity att arrendegivaren till följd därav ej kunde av sin egendom

förvänta den inkomst, som i realvärde motsvarade vad häri vid arrende
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majds proposition Nr 361.

avtalets träffande tillförsäkrat sig. Ett sådant förhållande borde givetvis

ej med konstlade medel upprätthållas längre än nöden krävde. I

betraktande av vad sålunda anförts och övriga på frågans bedömande

medverkande omständigheter funne lantbruk sstyrelsen alltså, att lagen

borde tillsvidare äga tillämpning, men med den inskränkning, att den

andel i eventuell prisstegring å vissa varor, som kunde tillerkännas

arrendator, begränsades till högst en tredjedel.

Inom lantbruksstyrelsen har byråchefen Bjurstedt vid ärendets

behandling uttalat följande särskilda mening:

»Lagen den 28 juni 1918 med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring

har så gott som uteslutande tillämpning på så kallade mjölkarrenden, varför

man vid bedömande av frågan om fortsatt tillämpning av ifrågavarande lagstiftning

torde behöva taga hänsyn till endast dylika arrenden.

De under kristiden rådande förhållanden — betydande inskränkning i mjölkproduktionen

på grund av bristande tillgång på foder, särskilt kraftfoder, den avstannade

margarin tillverkningen m. in. medförde, bland annat, att mjölken och

därav tillverkade varor kommo särskilt för sig i ett abnormt högt prisläge, väsentligt

överstigande den allmänna prisnivån. Det fanns därför tidigare starka skäl

att genom lagstiftning fördela prisstegringen å mjölk mellan egendomsägare och

arrendator. Dessa förhållanden äro emellertid numera av kända orsaker helt förändrade,

så att priset å mjölk i det stora hela kan sägas motsvara den allmänna

prisnivån. I fall, där arrendet skall utgå i viss kvantitet mjölk, som givetvis utgör

endast en del av egendomens hela avkastning, kan numera den bestämda mjölkkvantiteten

anses utgöra i det närmaste samma kvotdel av egendomens hela bruttoavkastning

som före kristidens inträde och starka skäl synes finnas för den uppfattningen,

att egendomsägaren skall kunna göra anspråk på samma del av bruttoavkastningen

nu som vid kontraktets ingående.

Av emellertid mjölkleveransen icke bestämd till viss kvantitet, utan skall,

såsom ofta förekommer, arrendator till egendomsägare avlämna all därutöver producerad

mjölk till i arrendekontrakt bestämt pris, bliva förhållandena mera ogynnsamma

för arrendatorn. I dylika fall torde emellertid, såsom jag jämväl framhållit

i mitt yttrande i ämnet till Kungl. Maj:ts befallningshavande i Södermanlands län,

arrendator kunna genom omläggning av produktionen, exempelvis från huvudsakligen

mjölk- till huvudsakligen sädesproduktion, kunna leda det därhän, att skälig

andel av egendomens avkastning kommer honom själv till godo.

Att mjölkarrendatorerna ej godvilligt vilja avstå från den förmån, lagen

tillerkänner dem, finner jag naturligt, men detta anser jag icke vara något bärande

skäl för lagens bibehållande. Då man givetvis icke utau tvingande nödvändighet

bör ingripa i avtalsförhållanden, som frivilligt reglerats före kristiden — anmärkas

må, att hyresstegringslagen däremot reglerar avtal, tillkomna under kristidens tryck

på bostadsmarknaden — då vidare vid ovan antydda förhållanden fastighetsägares

stegrade inkomster'' av mjölkarrende i huvudsak numera endast torde motsvara

penningvärdets fall, anser jag, att de nuvarande förhållandena icke längre påkalla

arrendestegringslagens prolongation. Då jag emellertid av flera skäl finner en gradvis

skeende avveckling av lagen lämplig, biträder jag lantbruksstyrelsens förslag

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 304 höft. (Nr 361.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Kommittén

för Skaraborgs

läns

mjölkarrenda

torer.

Mjölkar tcndatarer

i

Söderm autor

ds län.

10 Kungl. MaJ:ts proposition Nr 361.

härutinnan, ehuru jag icke för min del kan i alla delar godkänna styrelsens motivering.

»

I tvenne till justitiedepartementet inkomna framställningar från

mjölkarrendatorer i Skaraborgs och Södermanlands län har önskvärdheten

av lagens prolongation under ytterligare ett år framhållits, varjämte

viss ändring däri till arrendatorernas förmån föreslagits.

1 skrivelse den 24 november 1911) har kommittén för Skaraborgs

läns mjölkarrendatorer sålunda anfört, att arrendetiden för en del av

ifrågavarande arrendeavtal utlöpte först år 1923 eller ännu senare samt

att eu förlängning av lagens giltighetstid under ytterligare ett år på

grund härav framstode såsom en oavvislig nödvändighet. Kommittén

har därjämte hemställt om vidtagande av sådan ändring i 1 § av lagen,

att arrendator under de i paragrafen angivna förutsättningar berättigades

erhålla två tredjedelar av prisstegringen å vederlaget och jordägaren

allenast en tredjedel. Till stöd för denna anhållan har kommittén framhållit,

att mjölkarrendatorerna, även med den i arrendestegringslagen

medgivna jämkning, hade att erlägga väsentligt högre arrenden än andra

arrendatorer, i det att värdet av mjölkarrendena, efter avdrag av arrendatorn

tillkommande andel i prisstegringen, uppginge till minst 40 kronor

och i vissa fäll kunde stiga ända till 75 å 85 kronor per tunnland,

under det vanliga penningarrenden utginge med 20 kronor och kronoarrenden

med 10 kronor per tunnland. Dessutom hade produktionspriset

på mjölk såväl som på andra lantmannaprodukter stigit sedan

arrendestegringslagen tillkommit i så hög grad, att den andel i prisstegringen,

som enligt lagen kunde tillerkännas arrendator, måste anses

alldeles otillräcklig. En fördelning med två tredjedelar av prisstegringen

till arrendator och en tredjedel till ägaren skulle motsvara jordvärdestegringen

och gällande arrendepris, och hade även den frivilliga uppgörelsen

gått i denna riktning. Havrebeslaget och kraftfoderbristen

jämte tre dåliga foderår hade dessutom medfört, att kobesättningarna

reducerats därhän, att arrendatorerna ej kunde fullgöra åtagen leverans

i mjölk, därvid arrendet räknats efter full besättning och med normal

havre- och kraftfodertillgång. Numera vore visserligen havrebeslaget

upphävt och kraftfoder funnes att tillgå, men det toge dock flera år,

innan kobesättningarna kunde återuppbringas till normal storlek.

Vidare hava tjugosex arrendatorer i Södermanlands län i en den

16 februari 1920 inkommen underdånig skrivelse anfört, att de av kriget

framkallade abnorma förhållanden, som särskilt drabba! mjölkarrenda
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungi. Majits proposition Nr 361.

torerna, fortfarande vore rådande. I arrende för den av dem brukade

jorden finge dessa arrendatorer sålunda lämna 200 å 250 liter mjölk

per tunnland, motsvarande i penningar 80 å 90 kronor per tunnland,

vilket arrende, med hänsyn till att övriga driftkostnader jämväl stegrats,

vore sä betungande, att arrendatorerna, därest ej lindring medgåves,

bleve ur stånd att tillfredsställande »reda sig med sina arrenden». Arrendatorerna

hemställde därför, att förevarande lag måtte erhålla fortsatt giltighet

till den 1 juni 1921.

Beträffande lagen den 28 juni 1918 innefattande tillägg till lagen

om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907 har prolongation

av denna lag tillstyrkts av länsstyrelserna i Jönköpings, Malmöhus,

Västerbottens och Norrbottens län under åberopande av enahanda skäl,

som av dem anförts i avseende å arrendestegringslagens prolongation.

Länsstyrelserna i övriga län hava däremot ansett förlängning av lagens

giltighetstid ej vara av behovet påkallad.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har särskilt framhållit, att dä

förutsättningen för ifrågavarande lag varit den under krigsåren rådande

knappheten å jordbruksalster men denna knapphet icke vidare kunde

sägas vara för handen, skäl saknades att förordna om fortsatt tillämpning

av lagen.

I det av borgmästaren Broek i ärendet avgivna yttrande har denne

såsom sin uppfattning uttalat, att här avsedda arrendatorer under nu

rådande förhållanden alltid torde A unna fullgöra sina arrendeavtal samt

att något skäl för prolongation av förevarande lag sålunda ej kunde

anses föreligga. I detta uttalande har länsstyrelsen i Skaraborgs län

instämt.

Länsstyrelsen i Örebro län har anfört, att förevarande lag uppenbarligen

föranletts av den vid dess tillkomst rådande knappheten å vissa naturalster.

Härutinnan hade nu avsevärt förbättrade förhållanden inträtt; och

det enda skäl, på grund varav enligt länsstyrelsens uppfattning en dylik

lagstiftning numera kunde vara erforderlig, skulle grundas därå, att på

vissa orter kreatursbesättningarna, vilka under de senare årens foderbrist

avsevärt reducerats, ännu icke torde hava uppnått den storlek och avkastningsförmåga,

''att enligt äldre kontrakt åtagna arrendeavgifter i

mjölk kunde utan svårighet fullföljas. Enligt vad länsstyrelsen inhämtat

förelåge emellertid beträffande Örebro län icke några sådana hindrande

omständigheter; och länsstyrelsen ansåge sig på grund härav kunna

förklara, att för länets vidkommande ifrågavarande lag icke längre

vore erforderlig.

Lagen innefattande

tillägg till

lagen om nyttjanderätt

till

fast egendom.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Departe
mentschefen
Arrendesteg
ringslagen.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 361.

Enligt länsstyrelsernas i ärendet avgivna yttranden bär tillämpning

av förevarande lag under år 1919 ej i något fall påkallats.

Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande anfört, att enligt styrelsens

förmenande denna lag icke vidare torde behöva upprätthållas, enär de

förhållanden, vilka på sin tid motiverade lagens tillkomst, nu ej längre

kunde sägas vara förhanden.

I det yttrande till statsrådsprotokollet den 14 mars 1919, vari dåvarande

departementschefen tillstyrkte Eders Kungl. Maj:t att för 1919 års

lagtima riksdag framlägga förslag om prolongation av arrendestegringslagen,

framhölls, att denna lag ägde större betydelse allenast för vissa län,

där så kallade mjölkarrenden i mera betydande utsträckning förekomme,

samt att vid prövning av frågan om behovet av lagens prolongation hänsyn

särskilt borde tagas till de uttalanden, som härutinnan gjorts av länsstyrelserna

i nyssberörda län. Vad sålunda anförts äger givetvis tillämpning

jämväl vid bedömandet av nu föreliggande spörsmål om lagen

bör erhålla fortsatt giltighet efter den 1 juni innevarande år. Jag får

i detta avseende erinra, att länsstyrelserna i Östergötlands, Skaraborgs

och Örebro län, inom vilka län flertalet mjölkarrenden finnas, i de av

dem avgivna utlåtandena tillstyrkt utsträckande av lagens giltighetstid,

samt att jämväl ordförandena i de nämnder, som inom Östergötlands

och Skaraborgs län utsetts för avgörande av tvister enligt lagen, uttalat

sig i enahanda riktning, och har därvid beträffande sistnämnda län

särskilt framhållits, att ett stort antal av ifrågavarande arrenden slutits

för en tid, som sträckte sig över innevarande år. Vad angår Södermanlands

län, inom vilket jämväl ett betydande antal mjölkarrenden torde

förekomma, hava visserligen såväl länsstyrelsen som ordföranden i de

inom länet tillsatta nämnder ansett behov av arrendestegringslagens prolongation

ej föreligga, men framgår av det av bemälde ordförande

avgivna yttrande, att lagen inom länet vunnit tillämpning beträffande

ett flertal arrendatorer, för vilka en förlängning av lagens giltighetstid

uppenbarligen är av stor betydelse. Nämnde ordförande har ock

framhållit, att arrendator^ skyldighet att leverera naturaprodukter till

jordägaren givetvis i vissa fall till följd av den starka prisstegringen

å dylika kunde medföra, att en oskäligt stor andel av egendomens avkastning

tillfölle jordägaren, under det att arrendator^ trots betydligt

ökade driftkostnader, i det stora hela ginge miste därom. Den utväg

att förekomma en dylik eventualitet, som i yttrandet anvisas, nämligen

genom omläggning av den arrenderade egendomens produktion, så att

denna huvudsakligen komme att avse frambringande av andra natur
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 361.

akter än sådana, som enligt arrendeavtalet skulle tillhandahållas jordägaren,

står uppenbarligen ej till buds i de fall, då arrendatorn förbundit

sig lämna jordägaren en viss myckenhet dylika alster, vilken

arrendeform otvivelaktigt är den vanligast förekommande.

Den omständighet, att tillsättande av skiljenämnder för slitande

av tvister enligt arrendestegringslagen under 1919 förekommit i ett

jämförelsevis ringa antal fall, torde ej få anses innebära, att lagen under

berörda år ej i någon mera avsevärd utsträckning tillämpats. På sätt

länsstyrelsen i Örebro län vitsordat, torde nämligen jordägare och arrendatorer,

i överensstämmelse med vad som skedde redan under lagens

första giltighetsår, i allmänhet hava godvilligt överenskommit om fördelningen

av den i lagen avsedda prisstegring, och synes antagligt, att

träffandet av dylika överenskommelser skett i än större omfattning under

år 1919 än under föregående år. Det fåtal fall, då lagens bestämmelser

föranlett tvister mellan jordägare och arrendator, visar hän på att

jordägarna i allmänhet funnit dessa bestämmelser överensstämma med

billighetens och rättvisans krav.

På sätt lantbruksstyrelsen framhållit hava väl vissa av de förhållanden,

som föranlett ifrågavarande lagstiftning, numera upphört, i

det att den under kristiden inträdda svåra foderbristen samt de i samband

med statsbeslaget å vissa foderämnen uppkomna svårigheterna för mjölkproduktionen

icke vidare äro för handen. Den våldsamma prisstegring

å mjölk- och mejeriprodukter, som kristiden medförde, har val också

numera avstannat, och tendenser till nedgång i priserna å berörda varor

hava under senare tid framträtt. Prisstegringen å dessa varor är dock

alltjämt ej oväsentligt större än den allmänna prisförhöjning, som

inträtt sedan kristidens början, och överstiger jämväl prisstegringen å

övriga viktigare jordbruksprodukter. I sistberörda avseende får jag hänvisa

till en inom jordbruksdepartementet utarbetad tablå över den prisstegring,

som från och med år 1916 till januari 1920 inträtt beträffande

vissa olika slag av dylika produkter. Enligt denna tablå, vilken torde

såsom bilaga fogas till detta protokoll, utgjorde prisstegringen under

angivna tid beträffande oskummad mjölk 142 procent, mejerismör 119

procent och helfet ost 133 procent, under det prisstegriugen under

samma tid uppgick i fråga om potatis till blott 70 procent, rågmjöl 93

piocent, vetemjöl 105 procent, nötkött 115 procent och färskt fläsk 122

procent. Då sålunda ett i mjölk utgående arrende, som fastställts med

hänsyn till det före prisstegringens inträde rådande mjölkpriset, fortfarande

måste anses synnerligen betungande för arrendatorn, därest

arrendet skall av denne oavkortat utgöras, samt det näppeligen kan för
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

hagen innefattande

tilllägg

till lagen

om

nyttjanderätt

till last egendom

den 14

juni 1907.

14 Kungl. Maj-M proposition Nr 361.

väntas, att någon mera betydande prissänkning beträffande mjölk- och

mejeriprodukter kommer att inträda inom den närmaste tiden, synes

anledning föreligga att förlänga arrendestegringslagens giltighetstid efter

den 31 maj innevarande år. Härför talar även den av lantbruksstyrelsen

antydda omständigheten, att därest här avsedda arrendatorer vid utgången

av lagens nuvarande giltighetstid skulle på en gång berövas de lättnader,

som de enligt lagen åtnjutit, detta kunde befaras för flertalet av

dem medföra synnerligen menliga ekonomiska verkningar och måhända

lända många till ekonomisk ruin.

Då jag sålunda anser lagen böra prolongeras, har jag övervägt,

huruvida anledning finnes att vidtaga ändring i densamma. Från arrendatorer

i ett län har i sådant avseende påyrkats, attu arrendators andel

i prisstegringen skulle höjas till två tredjedelar. Å andra sidan har

lantbruksstyrelsen förordat en sänkning av samma andel till en tredjedel.

För intetdera av dessa ändringsförslag synes mig emellertid övertygande

skäl hava förebragts.

I enlighet med vad jag nu anfört har jag låtit inom justitiedepartementet

utarbeta ett förslag om fortsatt, tillämpning till den 1 juni 1021

av arrendestegringslagen.

Vad slutligen angår lagen innefattande tillägg till lagen om nyttjanderätt

till fäst egendom den * 14 juni 1907 avser denna lag, som

bekant, att bereda arrendator möjlighet att i vissa fäll utbyta en arrendeavgift,

som bestämts att utgå in natura, mot ett skäligt arrende i penningar.

En förutsättning härför är emellertid, att det finnes uppenbart,

att arrendator!! utan eget förvållande på grund av rådande kristidsförhållanden

är ur stånd att fullgöra arrendeavtalet. Då denna förutsättning

efter den statliga tvångsregleringens upphörande och varuomsättningens

frigivande icke vidare torde kunna anses föreligga, synes anledning

saknas att föreslå förlängning av denna lags giltighetstid.»

Föredraganden uppläste härefter ett förslag till lag om fortsatt

tillämpning av lagen den 28 juni 1918 med vissa bestämmelser mot oskälig

tirrendestegring av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar 1; och

hemställde föredraganden, att lagrådets utlåtande över förslaget måtte

för det ändamål, § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas genom

utdrag av protokollet.

1 Denna bilaga, som är av ordagrant lika lydelse med det vid propositionen fogade lagförslaget,

har bär uteslutits.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungi. Maj. ts proposition Ni- 361.

Till vad föredraganden sålunda hemställt täcktes,

på tillstyrkan av statsrådets övriga ledamöter, Hans

Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Adil Wifvesson.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts pr (/position Nr 361.

Bilaga.

Tablå över stegringen av konsumentprisen å nedan angivna produkter

under tiden 1916—januari 1920.

.........— .....

1

1918

Januari 1920

1916

Ökning

Ökning

Ändring

j

Pris

Pris

från 1916

Pris

från 1916

från 1918

%

%

%

Oskummad mjölk ...............

19

38

100

46

142

+ 21

Mejerismör ........................

310

587

89

677

119

+ 15

Hel fet ost ...........................

257

372

44

600

133

+ 61

Potatis ..............................

526

1,200

128

895

70

— 25

Vetemjöl ...........................

38

50

32

78

105

+ 56

Rågmjöl..............................

29

41

41

56

93

+ 37

Nötkött ..............................

193

567

188

425

115

— 25

, Fläsk, färskt.......................

233

388

67

517

122

+ 33

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 361.

17

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd fredagen

den 19 mars 1920.

Närvarande:

Justitieråden Améen,

friherre LeijonhufvUd,

Edelstam,

Regeringsrådet LlNNÉR.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

12 mars 1920, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

över upprättat förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 28

juni 1918 med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring.

i Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning, assessorn Thor

Sjöfors.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 304 höft. (Nr 361.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kong/. Maj:ts proposition Nr 36).

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inf ör

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 19 mars 1920.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Branting,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,

Statsråden: Undén,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Undén anmälde lagrådets

denna dag avgivna utlåtande över det den 12 innevarande mars

till lagrådet remitterade förslaget till lag om fortsatt tillämpning av

lagen den 28 juni 1918 med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring,

samt hemställde, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan

anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Stenlund.

STOCKHOLM, ISA A C MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:208 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:t ''proposition med förslag till lag om fortsatt tilllämpning av lagen den 28 juni 1918 med vissa bestämmelser a1 i texten
  2. 2LU 1920:30 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 28 juni 1918 med vissa bestämmelser mot oskälig arr s. 1 i texten