Sök i Ratio Lex

Angående dyrtidstillägg åt den Hjertbergska antikvarien vid vitterhets-, historieoch antikvitetsakademien

1920-03-05 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:362, Angående dyrtidstillägg åt den Hjertbergska antikvarien vid vitterhets-, historieoch antikvitetsakademien

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 362.

1

Nr 362.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående dyrtidstillägg

åt den Hjertbergska antikvarien vid vitterhets-, historieoch

antikvitetsakademien; given Stockholms slott den 5

mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att

dels medgiva, att till den Hjertbergska antikvarien vid vitterhets-,

historie- och antikvitetsakademien må för år 1920 av statsmedel utgå

dyrtidstillägg enligt de grunder, som äro eller kunna varda gällande för

dyrtidstillägg under år 1920 åt övriga antikvarier vid akademien;

dels ock för detta ändamål anvisa på tilläggsstat för år 1920 ett förslagsanslag

av 4,968 kronor.

De till ärendet hörande^handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 305 käft. (Nr 362.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 362.

Dyrtids tillägg

åt den

Hjertbergska

antikvarien

vid vitterhetsakademien.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den ö

mars 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdÉN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: PETERSSON,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre PALMSTIERNA,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anförde:

Vid anmälan den 7 januari 1920 av regleringen av utgifterna under

tilläggsstatens för år 192Ö åttonde huvudtitel hemställde jag under punkten

18, det täcktes Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att, i avbidan på proposition

angående dyrtidstillägg åt den Hjertbergska antikvarien vid

vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien, för ändamålet beräkna på

tilläggsstat för år 1920 ett förslagsanslag av 4,324 kronor. Denna min

hemställan blev av Kungl. Maj:t bifallen, och anhåller jag nu att få återupptaga

frågan.

Genom testamente den 15 oktober 1881 förordnade protokollsekreteraren

Ernst Gustaf Hjertberg, att efter hans död all hans egendom under

vissa villkor skulle tillfalla vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien

att användas till förmån för de under akademiens vård ställda myntkabinettet

och statens historiska museum, på sätt akademien själv funne

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ls Proposition Nr 362.

gott bestämma. Sedan Hjertberg år 1888 avlidit, anmälde akademien den

10 januari 1893, att akademien, i överensstämmelse med testators i livstiden

uttalade önskan, av donationens räntemedel, vilka då utgjorde minst

6,700 kronor, anslagit en summa av 4,000''kronor att årligen utgå såsom

avlöning åt en Hjertbergsk amanuens med lika skyldigheter, som Kungl.

Maj:t genom instruktion den 17 oktober 1890 föreskrivit för de å akademiens

stat uppförda ordinarie amanuenserna. I samma skrivelse hemställde

akademien, att då Hjertberg i livstiden uttalat den önskan, att

den amanuens, som på grund av hans donation till akademien kunde tillsättas,

skulle bliva likställd med akademiens dåvarande två ordinarie amanuenser,

ifrågavarande amanuens måtte utnämnas av Kungl. Maj:t på

akademiens förslag ävensom att Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen åska,

att åt ifrågavarande amanuens måtte beredas rätt till pension å allmänna

indragningsstaten. Enligt kungl. brev den 17 november 1893 beslöts

därefter, att ifrågavarande amanuensbefattning skulle, på akademiens förslag,

av Kungl. Maj:t tillsättas, dock med förbehåll att innehavaren av

samma befattning icke skulle äga rättighet att utfå avlöningsmedel från

andra tillgångar än avkastningen av de Hjertbergska donationsmedlen.

Däremot fann Kungl. Maj:t framställningen om beredande av pensionsrätt

åt bemälde amanuens för det dåvarande icke föranleda någon åtgärd.

Genom fullmakt den 8 december 1893 utnämndes sedermera filosofie

doktorn P. E. C. Ekhoff att vara Hjertbergsk amanuens hos akademien,

varvid i fullmakten intogs nyssnämnda förbehåll.

I den för vitterhetsakademien fastställda nya avlöningsstaten av den

11 juni 1909 omförmäles den Hjertbergska amanuensen icke i vidare

mån än att i densamma föreskrives, att han i och med den nya lönestatens

ikraftträdande från och med år 1910 skulle benämnas Hjertbergsk

antikvarie. Från och med början av samma år uppbar ifrågavarande

befattningshavare enahanda avlöningsförmåner som de å akademiens stat

uppförda antikvarierna.

Jämlikt kungl. kungörelse den 10 oktober 1909 angående ändring i

vissa delar av instruktionen för riksantikvarien och vitterhetsakademiens

tjänstemän den 17 oktober 1890 äger var och en av de hos akademien

anställda antikvarierna såsom avdelningsföreståndare närmaste vård om

viss del av samlingarna på det sätt att:

två av de på stat uppförda antikvarierna äro avdelningsföreståndare

för de delar av statens historiska museum, som omfatta hednatiden,

den tredje för den del av museet, som omfattar medeltiden och

nyare tid,

samt den Hjertbergska antikvarien för kungl. myntkabinettet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 362.

Likställigheten mellan den Hjertbergska antikvarien och de övriga å

stat uppförda antikvariebefattningarna utsträcktes vidare därhän, att genom

beslut av 1913 års riksdag pensionsrätt bereddes ifrågavarande befattningshavare

i likhet med akademiens övriga motsvarande tjänstemän. Riksdagen

biföll nämligen sagda år en av Kungl. Maj:t gjord framställning, vilken

gick ut på att den Hjertbergska antikvarien skulle äga samma rätt till

pension från staten, som tillkomme övriga vid akademien anställda antikvarier,

samt att alltså bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension den 11 oktober 1907 skulle i tillämpliga delar

gälla för nu ifrågavarande antikvarietjänst, med iakttagande att pensionsunderlaget

skulle anses utgöra samma belopp som för annan antikvarie

vid akademien, därvid ålderstillägg icke finge vid pensionsunderlagets bestämmande

beräknas, med mindre innehavaren av ifrågavarande tjänst

fullgjort de för annan antikvarie vid akademien i sådant avseende föreskrivna

villkoren.

Efter det sedermera Ekhoff erhållit avsked från befattningen, utnämndes

genom beslut den 21 maj 1915 filosofie doktorn B. Schnittger att vara

Hjertbergsk antikvarie hos akademien, med rätt att åtnjuta den lön och

de övriga förmåner, som åtfölja denna beställning.

I skrivelse den 2 september 1919 har nu vitterhetsakademien anhållit

om förslag till riksdagen, att såväl tillfällig löneförbättring som dyrtidstillägg

finge från och med 1920 års början utbetalas av statsmedel.

Akademien har till stöd härför anfört följande:

Under en lång följd av år har vitterhetsakademien sett sig vara i stånd att genom

donationsmedel fylla en del krav av så allmännyttig karaktär att, om ifrågavarande

medfå ej stått till akademiens förfogande, staten själv skulle hava varit nödsakad

att därför anslå nödiga medel. Särskilt har detta gällt de Hjertbergska donationsmedlen,

vilka enligt testators bestämmelser skola användas till förmån för under

akademiens vård ställda myntkabinettet och statens historiska museum, på sätt akademien

själv finner gott bestämma.

Enligt testators önskan anvisades 4,000 kronor — en tredjedel av årsavkastningen

— till en vid myntkabinettet anställd Hjertbergsk amanuens, som skulle utnämnas av

Kungl. Maj:t och vara likställd med de av staten avlönade amanuenserna.

Sedan dessa på Kungl. Maj:ts av 1909 års riksdag godkända förslag fått titeln

antikvarier och högre avlöning, blev även den Hjertbergska tjänstemannen antikvarie

med en avlöniDg av 5,800 kronor, jämte rätt till ålderstillägg. Nämnda riksdag fastställde

dessutom en från och med 1910 års början i kraft trädande organisation av

statens historiska museum och myntkabinettet, enligt vilken det senare, liksom var och

en av det förras tre avdelningar, skulle under riksantikvariens ledning skötas av en

avdelningsföreståndare.

För genomförandet av denna organisation blev den Hjertbergska antikvarien

avdelningsföreståndare för myntkabinettet, och när de övriga antikvarierna under kriget

fingo dyrtidstillägg samt år 1919 en tillfällig löneförbättring av 1,000 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 362.

erhöll även den Hjertbergska antikvarien samma förmåner. Alltsedan början av år

1893 har sålunda akademien med den Hjertbergska donationens medel avlönat innehavaren

av en viktig tjänst, vilken staten, om så ej varit fallet, nödgats avlöna. Det

belopp, som staten härigenom inbesparat, uppgår vid 1919 års slut till närmare 140.000

kronor, vilken summa, i och för sig stor, visar sig vara så mycket mer betydande, om

man besinnar, att fondens hela årsavkastning, sedan en i testamentet bestämd livränta

utbetalats, uppgår till endast omkring 11,000 kronor.

År 1920, då den nuvarande innehavaren blir berättigad till ålderstillägg, komma

hans avlöningsförmåner, inberäknat dyrtidstillägg, att uppgå till omkring 11,800

kronor.

Men härigenom har icke endast den Hjertbergska donationens användning blivit

en helt annan än den, som testator avsett, utan akademien skulle, för att kunna utbetala

antikvariens avlöning, nödgas på ett högst betänkligt sätt årligen minska kapitalet.

Akademien, som icke är berättigad att göra vare sig det ena eller det andra,

måste därför vända sig till Kungl. Maj:t med en hemställan, det frågan genom Kungl.

Maj:ts bemedling måtte ordnas på ett staten värdigt och med testator avsikter mera

överensstämmande sätt, så att icke mer än den ursprungliga antikvarieavlöningen

jämte ålderstillägg — vilka tillsammans uppgå till hälften av donationens årsavkastning

— måtte behöva av donationen bestridas.

Akademien anser sig hava så mycket större skäl till eu sådan framställning,

som riksdagen år 1913 enligt Kungl. Majrts förslag och på just de grunder, som nu

anförts, medgav, att pension åt f. d. fljertbergsk antikvarie finge utgå av statsmedel.

På grund av remiss har statskontoret den 27 september 1919 avgivit

yttrande i ärendet och därvid på grund av vad i ärendet blivit anfört

funnit sig böra förorda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen dels

medgiva, att den Hjertbergska antikvarien måtte för år 1920 erhålla tillfällig

löneförbättring och dyrtidstillägg efter enahanda grunder, som kunde

varda fastställda beträffande dylika lönetillägg åt de antikvarier, vilkas

avlöning utginge av statsmedel, dels förklara, att den tillfälliga löneförbättringen

och dyrtidstillägget åt den Hjertbergska antikvarien skulle utgå

av de respektive anslag, från vilka tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg

för år 1920 åt förenämnda statsmedelsavlönade antikvarier komme

att utgå.

Det tillkommer mig nu endast att beröra spörsmålet om dyrtidstilllägg

åt den Hjertbergska antikvarien, enär frågan om tillfällig löneförbättring

åt samme befattningshavare blivit i annat sammanhang underställd

Kungl. Maj:ts prövning.

Dessa båda frågor äro emellertid i princip nära sammanhängande,

enär syftemålet i båda fallen är att med statsmedel tillgodose en befattningshavare,

vilken visserligen avlönas medelst enskilda donationsmedel,

men vars avlöning, i händelse dessa donationsmedel ej varit till finnandes,

Departe
mentschefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Proposition JVr 362.

staten uppenbarligen fått bestrida. Jag tillåter mig därför erinra om vad

löneregleringskommittén anförde, då kommittén till prövning förehade

frågan om tillfällig löneförbättring åt den Hjertbergska antikvarien. Kommittén

yttrade:

Med hänsyn till de vid olika tillfällen inom riksdagen till uttryck komna principiella

betänkligheterna emot att i anslagsväg ingripa för att upphjälpa avlöningarna

vid tjänster, som tillkommit i donationsväg och vid vilkas inrättande riksdagen således

icke haft tillfälle att efter prövning göra sin mening gällande, hade inom kommittén

uppstått stor tvekan att biträda vitterhetsakademiens ifrågavarande förslag, i vad det

avsåge den Hjertbergska antikvariens inbegripande i den allmänna tillfälliga löneförbättringen.

Då emellertid, såsom akademien ock antytt, vid fastställandet av den gällande

organisationen av statens historiska museum och myntkabinettet det räknats med ifrågavarande

antikvarietjänst samt riksdagen därefter på sätt och vis tagit sig befattningen

an genom att förena pensionsrätt med densamma, hade kommittén likväl ansett sig

böra tillstyrka bifall till akademiens framställning, så vitt den nu vore i fråga, och

föresloge alltså, att löneförbättring för år 1920 måtte medgivas den Hjertbergska antikvarien

enligt samma grunder som de övriga antikvarierna hos vitterhetsakademien.

I anledning bärav uttalade statsrådet och chefen för finansdepartementet

— vid anmälan den 13 februari 1920 av frågan om tillfällig

löneförbättring under år 1920 åt viss personal inom den civila statsförvaltningen

m. m. — att även han funne det vara med billigheten överensstämmande,

att den Hjertbergska antikvarien, i likhet med de övriga

antikvarierna hos vitterhetsakademien, kornme i åtnjutande av tillfällig

löneförbättring för år 1920, samt tillstyrkte, att sådan löneförbättring

måtte beredas honom enligt samma grunder som för övriga antikvarier.

Den principiella sidan av föreliggande fråga torde sålunda få anses

vederbörligen utredd, och jag instämmer till fullo i vad härutinnan gjorts

gällande. Jag vill nu endast ytterligare betona, att den donation, varom

nu är tal, ingalunda avser att fylla ett mera speciellt ändamål, vilket ej

med nödvändighet kraft statens mellankomst. Det är tvärtom fråga om

en befattning, vilken har för sin tillkomst att tacka en donation, som här

trätt i statens ställe och fyllt ett behov, vars tillgodoseende otvivelaktigt i annat

fall måst falla på statsverket. Såsom löneregleringskommittén alldeles riktigt

erinrat, har denna omständighet också till fullo fått sitt uttryck i nu

gällande organisationsplan för statens historiska museeum och myntkabinettet.

Jag anser sålunda det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,

att den Hjertbergska antikvarien av statsmedel tillerkännes

ej endast tillfällig löneförbättring utan, varom nu är fråga, jämväl dyrtidstillägg

för år 1920 enligt samma grunder, som gälla för övriga antikvarier

vid vitterhetsakademien.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 362.

Betraktar jag sedan den mera reella sidan av saken, vill jag erinra, hurusom

de Hjertbergska donationsmedlen, genom att även svara för dyrtidstillägg

åt ifrågavarande befattningshavare, blivit tagna så starkt i anspråk,

att nu intet återstår till bestridande av andra utgifter, vilka enligt testators

avsikt böra gäldas av donationsmedlen. Jag har från riksantikvarien

införskaffat en tablå över den Hjertbergska donationsfondens ställning år

1914 och år 1919, vilken i förenämnda hänseende synes mig synnerligen

belysande; denna tablå ter sig på följande sätt:

Hjertbergska donationsfonden åren 1914 och 1919.

Influtet år 1914:

Räntor under året.

Utgivet år 1914:

Livräntor.....................................................

Hjertbergska antikvarien ..........................

Arvoden för extra tjänstgöring i museet

Tryckning av »Skånes dopfuntar»

Riksbanken, förvaringsavgift m. m.

Influtet år 1919:

Räntor m. m........................

Utgivet år 1919:

Livränta ...............................

Hjertbergska antikvarien .....

Diverse utgifter ....................

900: —

11.940: —

Kronor 12,840: —

1,700: —

..... »

5.800: —

1,411: —

m. »

2,108: —

..... »

1.319: —

287: —

Kronor 12,625: —

...... kronor

12.600: —

Kronor

12,600: —

..... kronor

1.200: —

..... »

11,216: —

..... »

180: —

Kronor 12,596: —

- Av denna tablå framgår, hurusom vitterhetsakademien i syfte att behörigen

tillgodose ifrågavarande antikvaries lönebehov måst inskränka sådana utgifter,

som tillförene utgått ur denna fond; med all sannolikhet hava dock dessa

utgifter icke därmed fått anstå utan i en eller annan form återfallit på

statsverket, och uppenbarligen måste akademien fortfarande anlita statens

medel, därest den Hjertbergska donationen skulle helt tagas i anspråk för

avlöning åt antikvarien och ej möjliggöra andra utgifter i donationens

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts Proposition Nr 362.

syfte. Någon besparing för statsverket skulle alltså enligt min mening

näppeligen vara att vinna genom att frånkänna den Hjertbergska antikvarien

dyrtidstillägg direkt ur statsmedel. Jämväl från denna synpunkt

synes mig akademiens förslag förtjänt av bifall.

Med tillämpning av dels de intill den 1 juli 1920 gällande grunderna

för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, dels de från och

med nämnda dag föreslagna motsvarande grunder skulle till dyrtidstillägg

åt den Hjertbergska antikvarien fordras ett belopp av 4,968 kronor, vilket

torde såsom förslagsanslag böra utgå å tilläggsstat för år 1920. För ändamålet

år, såsom jag i början av mitt anförande erinrade, å nämnda tillläggsstat

beräknat ett belopp av 4,324 kronor. Skillnaden mellan det

sålunda beräknade och nu ifrågasatta beloppet för dyrtidstillägget uppgår

följaktligen till 644 kronor. För täckande av denna ökning i anslagsbehovet

möter givetvis ur budgetssynpunkt ej hinder.

Jag hemställer alltså, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att

dels medgiva, att till den Hjertbergska antikvarien

vid vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien må

för år 1920 av statsmedel utgå dyrtidstillägg enligt de

grunder, som äro eller kunna varda gällande för dyrtidstillägg

under år 1920 åt övriga antikvarier vid

akademien;

dels ock för detta ändamål anvisa på tilläggsstat för

år 1920 ett förslagsanslag av 4,968 kronor.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen gilla samt

förordnade, att proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gösta Neuendorjf.

Stockholm Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.t 1920.

200814

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:384 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående dyrtidstillägg åt den Hjertbergska antikvarien vid vitterhets-, historieoch antikvitet s. 7 i texten
  2. SU 1920:201 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidstillägg åt den Hjertbergska antikvarien vid vitterhets-, historieoch antikvitetsakademien. s. 7 i texten