Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften

1920-03-19 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:368, Med förslag till förordning angående vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts •proposition Nr 368.

1

Nr 368.

Kungl. Ma,j:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående vissa ändringar i förordningen den 19

november 1914 angående stämpelavgiften; given Stockholms

slott den 19 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till förordning angående vissa ändringar

i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 311 käft. (Nr 368-)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts ■proposition Nr 368.

Förslag

till

förordning angående vissa ändringar i förordningen den 19

november 1914 angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 1, 3 och 7 §§ i förordningen den 19

november 1914 angående stämpelavgiften skola i nedan angivna delar

erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna

till följande avdelningar:

Fjärde avdelningen:

Rikets hovrätter; — — — skolöverstyrelsen; lantmäteristyrelsen;

domänstyrelsen; lantbruksstyrelsen; stuteriöverstyrelsen.

Femte avdelningen:

vid Kungl. Maj:ts orden.

3 §.

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med

de här nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 368.

3

Avskrift av lantmätares eller med honom i avseende

å behörighet till vissa förrättningar

likställd tjänstemans förrättningshandlingar:
när

densamma utgives från låntmäterikontoren

i länen eller lantmäteristyrelsen,

varje sida .........

när densamma utgives av lantmätare

> som meddelas för vetenskapligt ändamål

Bevis angående domstols beslut om ersättning:

av allmänna medel åt vittnen och upp-j

lysningsvis hörda personer i brottmål ellerj

i mål, däri fri rättegång åtnjutes, åt den,

som enligt lagen angående förordnande

av rättegångsbiträde åt häktad eller enligt

lagen om fri rättegång förordnats till rättegångsbiträde,

åt personer, till vilka jämlikt

lagen om handräckning åt utländsk

domstol sådan ersättning må utgå, eller

åt den, som enligt lagen om tolks anlitande

vid domstol biträtt såsom tolk

utan att vara till allmän tolk förordnad

» å dom eller utslag, att däremot är vädjat

» å dom eller utslag, huruvida talan där

emot fullföljts, såvida beviset utfärdas

för någon, som i målet åtnjutit fri rättegång

................................................

» att begärd expedition--— gåva... ■

» som utgives från lantmäterikontoren i länen

» av lantmätare och justerare ..................

» ; se även Intyg.

Bogserpass; se Pass.

Burbrev i Stockholm och Göteborg ...............

Grevebrev ...............................................

Hamnpass; se Pass.

1

Avd.

Kr. ö

2 3 4 5

Avd. j Avd. Avd. J Avd.

Kr. ö. Kr. ö. Kr. ö. Kr. ö.

— ao; —

fri

1 _fri—i
-

so

I—

—fritt
-

i I

-fritt
-

50

-fritt-fritt-fritt-fritt
-

1,000

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majds proposition Nr 368.

Instrument; se Protokoll.

Kallelsebrev

i mål angående konkurs, ackordsförhandling

utan konkurs, boskillnad,

årsstämning eller försäljning

av utmätt fast egendom...............

Karta, kopia eller utdrag därav, som utgives

från lantmälerikontoren i länen eller lantmäteristyrelsen,

förses med stämpel till

samma belopp, som enligt lantmäteritaxan

gäller för lösen av dylik karta,

när den utgives av lantmätare.

» som eljest utgives

Kommunikationsresolution; se Resolution.

Kontrakt

entreprenad

Kungörelse, som anslås å rättens dörr, angående

beslut om egendomsavträde eller

angående beslut om inledande av

offentlig ackordsförhandling; lika

med Stämning.

annan.

Kvittens

Lantmätares — — — — förrättningshandling

Meddelande i mål angående konkurs eller ackordsförhandling

utan konkurs ........................

Missiv----—-------

Order

Pass, fartygs-:

bogserpass ...

fiskepass ......

hamnpass ...

pråmsedel ...

1

Avd.

Kr. ö

2

Avd.

Kr. ö

3

Avd.

4

Avd.

B

Avd.

Kr. ö.

-fritta

-fri.

-fritt
-

fri

fri

fri

fritt

fritt

fritt

fritt

fri

Kr. ö.i Kr.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 368.

5

t

1

2

3

4

5

Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö

Kr.

ö.

tullpass:

för öppen båt..........................................

—

25

—

—

_

—

—

—

för annan farkost....................................

1

—

—

—

_

—

—

—

årspass.....................................................

—

—

—

-

fritt

—

—

—

—

» rese-:

för den, som reser i kronans ärende ............

—

—

—

—

fritt

—

—

—

—

för annan person:

till inrikes orter

—

50

—

—

—

so

—

—

—

50

till utrikes orter:

för invånare —----—----

— — — Finland ....................................

9

__

annat ....................................................

2

—

_

—

2

—

—

2

Passagerarfartygscertifikat förses —

Protokoll---— — lika med Fullmakt.

> angående förordnande eller entledigande

av nämndeman, stämningsman, ledamot

av ägodelningsrätt eller god man vid

lanlmäteriförrätlning, av förvaltare i

konkurs, av rättens ombudsman eller

god man i konkurs eller vid ackords

förhandling utan konkurs, av syssloman

i konkurs, därå äldre lag är tillämplig,

samt av annan person i avseende å vård

av konkursbo, ävensom rörande av någon

bland dem avlagd föreskriven ed......

angående inregistrering av bouppteckning,

då sådant erfordras för åter

fående av erlagd stämpelavgift ........

över beslut, varigenom ansökan om

fri rättegång avslagits, då sådant erfordras

för beslutets Överklagande ...

annat:

som eljest utgives; lika med Avskrift.

Pr åm sedel; se Pass.

Prästbevis; se Bevis.

-fritt
-

-fritta

-fritt
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj.ts proposition Nr 368.

1

Avd.

2

Avd.

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr. ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Underrättelse--------gäldenär

fri

» i mål angående konkurs eller ackords-

förhandling utan konkurs...............

—

—

. -

—

fri

—

—

—

—

» angående beslut om vägrad—--

''

—--vattenlagen.....................

fri

■

“1

7 §•

Från stämpelavgift enligt detta kap. är kronan befriad.

Dessutom äro från stämpelavgift enligt detta kap. befriade:

lappar i mål, däri utländsk lapp äger del;

person, som erhållit fri rättegång, beträffande bevis om beviljande

av sådan förmån samt i fråga om expeditioner i målet;

medellös person, då han författningsenligt styrker sin fattigdom

eller den eljest är kunnig, dock att uti sådana mål, där tillämpning av

lagen om fri rättegång kan komma i fråga, stämpelfrihet äger rum endast

för de fall, att fri rättegång beviljats;

nykterhetsnämnder, alkoholistanstalter och enskilda parter i mål

och ärenden rörande tillämpning av vad särskilt är stadgat om behandling

av alkoholister;

Denna förordning träder i kraft

i vad den avser 3 § rubriken Pass och de ändringar i 3 § rubrikerna

Bevis och Protokoll, vilka föranletts av lagen om fri rättegång,

ävensom ändringarna i 7 §, dagen efter den, då förordningen enligt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Ma}:ts ''proposition Nr 368.

därå meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling;

dock skall utan hinder av bestämmelse i 7 § medellös part,

som uti mål, anhängiggjort förenämnda dag, erhållit befrielse från erläggande

av stämpelavgift på grund av fattigdom, vara bibehållen vid

samma förmån under målets fortsatta handläggning och vid dess fullföljande

till högre rätt, så framt han ej under tiden veterligen erhållit

tillgångar, samt

rörande ändringarna i övrigt den 1 januari 1921.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition Nr 368.

3 § rubriken

Pass.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 19

mars 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Branting,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,

Statsråden: Undén,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde efter

gemensam beredning med cheferna för justitie- och jordbruksdepartementen:
På

grund av bestämmelserna i § 8 mom. 1 i förordningen om

frihamn den 15 november 1907 (nr 117) har Kung!. Maj:t den 23

september 1919 på förslag av generaltullstyrelsen och efter vederbörandes

hörande fastställt frihamnsstadga, vilken trätt i kraft den 7 oktober

1919 (nr 626). Denna stadga innehåller i §§ 7 och 25, 8 och 27, 11

och 28, 14 samt 16 och 32 bestämmelser om skyldighet för fartyg vid

trafik till och från frihamn att medföra respektive tullpass, årspass,

hamnpass, bogserpass eller pråmsedel. Tullpass, varom sägs i § 36

tullstadgan den 1 juli 1904 (nr 35), skall hos vederbörande tullkammaravdelning

uttagas för varje fartyg i allmänhet, då det avgår

antingen från svensk tullhamn och under resan kommer att anlöpa

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 368.

svensk frihamn eller från sådan frihamn med bestämmelse till svensk

eller utländsk tull- eller frihamn. Dock kan tomt eller barlastat fartyg,

för vilket i § 47 tullstadgan omnämnt årspass må utfärdas, få avgå

från svensk tullhamn till svensk frihamn eller omvänt på endast sådant

pass under iakttagande i tillämpliga delar av de för färd på dylikt pass

mellan inrikes tullhamnar givna villkor och bestämmelser i övrigt. Vidare

äger fartyg på resa från tullhamn till vidliggande frihamn eller omvänt

att under vissa förutsättningar färdas på av vederbörande tullbevakningskontor

upprättat hamupass i stället för på tull- eller årspass. Utan

något av nu nämnda pass men med ett av tullförvaltningen för år meddelat

bogserpass, respektive en av tullbevakningskontoret för resa utfärdad

pråmsedel kunna slutligen få för särskilda ändamål avgå huvudsakligen

från frihamn till vidliggande tullhamn eller omvänt dels farkoster, som

må användas för bogsering av fartyg mellan nämnda hamnar, mellan

redd utanför frihamn och frihamnen eller inom frihamn, dels pråmar

eller läktare, avsedda för forsling av gods antingen inom frihamn eller

mellan frihamn och tullhamn, samt pontonkranar, ämnade att användas

eller använda inom frihamn.

Dessa bestämmelser torde böra medföra en omredigering av den

i 3 § av förordningen angående stämpelavgiften den 19 november 1914

(nr 383) intagna tariff, i vad den avser av tullmyndighet utfärdade pass

för fartyg. Denna tariff upptager nämligen beträffande sådana pass

endast huvudrubrikerna »fiskepass», »tullpass för utrikes sjöfart» och

»tullpass för inrikes sjöfart eller s. k. årspass».

Generaltullstyrelsen har i samband med avgivande av förslag till

nyss åberopade frihamnsstadga framlagt förslag till förordning innefattande

en dylik omredigering. Därvid bär styrelsen i frågan, huruvida

de för resor till och från frihamn anbefallda pass borde beläggas

med stämpelavgift och i sådant fall med vilka belopp, till en början

anfört följande:

»Vad rörer tullpass för färd från tull- till frihamn, torde, vid det förhållande

att dylik sjöfart ävensom den varuforsling, vilken därvid må äga rum, i en

del avseenden måste jämställas med trafik från svensk tullhamn till utlandet, det

beträffande tullpass för utrikes sjöfart med annan farkost än öppen båt för närvarande

bestämda avgiftsbelopp — en krona — kunna med visst fog påbjudas till

uttagande jämväl i nu förevarande fall. Något uttalande i motsatt riktning synes

för övrigt ej heller hava förekommit i samband med avgivande av något tidigare

förslag till författning om trafiken till och från frihamn, ändock att motsvarande

stadganden om skyldighet att medhava. tullpass där förefunnits. Att ett uttagande

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 311 höft. (AV 368.) 2

Generaltull
styrelsen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 368.

av stämpelavgift efter nyssberörda grunder bör äga ruin jämväl vid fartygs resa ä

tullpass från frihamn till utlandet, framgår av stämpelförordningens nuvarande ordalydelse.

Beträffande tullpass, utfärdat för fartyg vid resa frän frihamn till tullhamn

inom riket, har redan i motiveringen till § 25 i förenämnda förslag till frihamnsstadga

uttalats bland annat, dels att även sådant pass borde av praktiska

skäl stämpelbeläggas på sätt om tullpass för utrikesfart vore bestämt, dels att en

dylik stämpeibeläggning av närmare angiven orsak kunde förväntas ej bliva alltför

kännbar för trafiken. Utöver en hänvisning till berörda uttalande må här allenast

göras en erinran därom, att, för den händelse det med tullpass försedda, sannolikt

i regel lastade^ fartyget avgått med sitt utländska oförtullade gods till den svenska

tullhamnen från utländsk hamn i stället för från den i vissa hänseenden därmed

likställda svenska frihamnen, det icke varit uteslutet, att för det pass, varmed

fartyget skolat i den utländska hamnen förses, måst gäldas särskild avgift.»

I det uttalande, till vilket här hänvisas, har generaltullstyrelsen

framhållit, att den ringa stämpelavgiften för tullpasset sannolikt icke

bleve alltför kännbar för trafiken, med avseende bland annat därå, att

vid resa från frihamn till tullhamn tullpass ej kunde förväntas bliva

uttaget för annat än för resan befraktat fartyg i anledning av medgivandet

för tomt eller barlastat fartyg att på sådan resa färdas å årspass;

trafiken komme för övrigt, därest styrelsens förslag i sådant

avseende bleve gillat, att i flera andra fall ej sällan undgå stämpelavgift,

vars påbjudande likväl icke skulle kunnat anses såsom alldeles

oberättigat.

Angående denna tilltänkta frihet från stämpelavgift i en del fäll

har generaltullstyrelsen i anslutning till nyss återgivna motivering för

ifrågasättande av stämpelavgift för tullpass vid frihamnstrafik yttrat som

följer:

»De grundsatser, som här kommit till synes i fråga om stämpelavgifts utgörande

för tullpass vid trafik till och från frihamn, nämligen att sådan hamn borde

härutinnan behandlas såsom utländsk ort, behöver icke nödvändigtvis fullföljas därhän,

att sådan avgift bleve påbjuden jämväl i fråga om övriga för dylik trafik i

särskilda fall anbefallda fartygspass. Ty den sjöfart, för vilken sistberörda pass

tilltänkts, är till sin art mera närställd inrikes än utrikes trafik. Sålunda skulle

enligt den föreslagna frihamnsstadgan fartyg icke få färdas till och från frihamn

på årspass, med mindre det vore berättigat till kustfart här i riket, samt fart på

hamn- eller bogserpass och pråmsedel vara i stort sett inskränkt till en och samma

stads vattenområde. Utöver dessa skäl för fritagande av andra frihamnspass än

tullpass från varje stämpelavgift torde följande förtjäna framhållas. Beträffande

års- och bogserpass komme den jämförelsevis obetydliga inkomstökning, statsverket

skulle undfå genom en stämpelbeläggning av dessa för år utfärdade pass — exempelvis

enligt den för tullpass gällande tariff — att illa svara emot den olägenhet,

som av stämpelförrättningen vållades dess tjänstemän och trafiken. Särskilt måste

tillsynen därå, att eljest stämpelfritt årspass bleve vid vederbörande fartygs avgång

till frihamn första gången under året belagt med stämpel, bliva besvärande. Vad

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 368.

vidare angår hamnpass och pråmsedel, torde uttagande och redovisning av stämpelavgift

därför sannolikt kunna förorsaka en del svårigheter, vid det förhållande att,

passens utfärdande måste — — — i annat trafikens intresse varda anförtrodd åt

sådan avdelning inom tullförvaltningen, vilken eljest i allmänhet icke handhaver

uppbörd.»

I överensstämmelse med vad sålunda synts lämpligt, hava i generaltullstyrelsen

förslag till ändringar i stämpeltariffen intagits föreskrifter

dels om utgörande av stämpelavgift för varje tullpass med för tullpass

för utrikes sjöfart för närvarande bestämda belopp, dels om stämpelfrihet

för samtliga övriga för frihamnstrafiken avsedda slag av fartygspass.

1 sammanhang därmed har tariffens uppställning i så måtto förändrats,

att de förutvarande rubrikerna för fiskepass och tull pass

sammanförts jämte de nytillkomna slagen pass under den gemensamma

titeln »Pass, fartygs-» enligt uppgift dels för överskådlighetens skull

dels för undgående av benämningen »tullpass» i fråga om andra passhandlingar

än sådana, vilka i de egentliga tullförfattningarna bure denna

beteckning, varförutom hänvisningar till berörda samlingstitel införts å

lämpliga ställen i tariffen.

Över vad sålunda föreslagits av generaltullstyrelsen har i samband

med införskaffande av utlåtanden över styrelsens förslag till frihamns- raipoaLtyrti

stadga tillfälle beretts såväl kommerskollegium som g<-ner alpos t styrel- sen "*•f

sen och ett flertal övriga ämbetsmyndigheter att inkomma med yttranden,

den förstnämnda myndigheten efter hörande av vederbörande sammanslutningar

inom handeln och sjöfarten.

Någon erinran mot förslaget har emellertid ej i anledning därav

eller eljest blivit hos Kungl. Maj:t framställd.

Generaltullstyrelsens föreliggande författningsförslag och vad till Beparteaiaäs

stöd för detsamma blivit anfört finner jag mig kunna helt biträda. Det rhef''m

synes mig alltså lämpligt, dels att i varje fall, då det mera omfattande

fartygspasset »tullpass» prövats böra vid sjöväga frihamnstrafik anbefallas,

sådant pass stämpelbelägges efter de grunder, som nu gälla för

tullpass vid pass för utrikes sjöfart, dels att de för frihamnstrafiken

föreskrivna enklare fartygspass, nämligen »bogserpass», »hamnpass»,,

»pråmsedel» ocli det jämväl för trafik mellan tullhamnar avsedda stämpelfria

»årspasset», må åtnjuta frihet från stämpelavgift, dels ock slutligen

att stämpelförordningens tariff, i vad denna kommer att avse pass för

sjöfarten, så uppställes, att samtliga sådana pass inordnas under huvudrubriken

»Pass, fartygs-», till vilken å lämpliga ställen i tariffen göras

hänvisningar.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition Nr 368.

I § samt

rubrikerna

Avskrift, Bevis

(rörande

lantmäterivasendet)

och

Karta i 3 8.

skrivelse den 10 februari 1919

1917 års lantmäterikommission har

anfört huvudsakligen följande:

»Uti sitt huvudbetänkande den 30 november 1913 bar 1917 års lantmäterikommission

framställt vissa förslag, som måste medföra ändringar i förordningen

den 7 decembei 1883 angående expeditionslösen samt i förordningen den 19 november

1914 angående stämpelavgiften. Dessa ändringar anhåller kommissionen att nu få

närmare angiva. I sammanhang härmed finner sig kommissionen emellertid även

hora föreslå vissa andra ändringar i förordningen angående stämpelavgiften, vilka

icke direkt föranledas av kommissionens huvudbetänkande, men som kommissionen

anser vara av behovet påkallade.

Förordningen angående expeditionslösen.

Förordningen angående stämpelavgiften.

I fråga om avskrift innehåller den

tagna tariff bland annat följande:

3 § av gällande stämpelförordning in
-

| 1 avd.

2 avd.

3 avd.

4 avd.

5 avd.

| kr. | ö.

kr. j ö.

kr. i ö.

kr. j ö.

kr.

ö.

1 Avskrift av lantmätares eller med honom i avj

seende på behörighet till vissa förrättningar}

likställd tjänstemans förrättningshandlingarj

ävensom av dylika handlingar från general-j

lantmäterikontoret och lanlmäterikontorenl

i länen, varje ark ...................................

_ _ _ _ _ _ _ _ _ ___

Avskrift annan, varje ark ..............................

— iso —

50 — 50

i : —

i . . ®nhgt 1 § höra till tredje avdelningen bland andra lautmäterikontor och

lantmatare samt till fjärde avdelningen bland andra lantmäteristyrelsen.

. Avskrifter av lantmätares förrättningshandlingar kunna utgivas såväl av förrättmngsmannen

själv som från lantmäterikontor och lantmäteristyrelsen. Ovan

intagna bestämmelser kunna enligt kommissionens mening icke tolkas annorlunda,

än att avskrift av sådana förrättningshandlingar, varom här är fråga, är stämpelfri,

när avskriften utgives av lantmätare eller från lantmäterikontor, men att densamma

nar den utgives från lantmäteristyrelsen, skall beläggas med stämpel. Denna tolk
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 368.

ning, som ---— vinner stöd av tidigare bestämmelser i ämnet, överensstämmer

jämväl med gällande praxis.

Den stämpel av 1 krona 25 öre arket, som pålägges avskrifter av lantmätares

förrättningsförhandlingar, vilka utgivas från lantmäteristyrelsen, är lika med den

lösen, som enligt lantmäteritaxan den 23 december 1909 utgår för sådana avskrifter,

när de utgivas av lantmätare eller från lantmäterikontor. Förhållandena verka

sålunda dithän, att ifrågavarande avskrifter, av vilken myndighet de än utgivas,

medföra samma kostnad för rekvirenten.

När kommissionen i det föregående föreslagit, att förstelantmätare icke vidare

må uppbära lösen för avskrifter, har det icke varit kommissionens mening, att avskrift,

som rekvireras från lantmäterikontor, skulle vara avgiftsfri. Enligt kommissionens

åsikt bör avskrift, som utgår från lantmäterikontor, beläggas med stämpel

jämväl när avskriften gäller förrättningshandlingar.

Beträffande stämpelns belopp i fråga om sådan avskrift av lantmätares förrättningshandlingar,

vilken utgives från lantmäterikontor, synes följdriktigheten kräva,

att detta sättes lika med det belopp, som avskriften skulle dragit i lösen, därest den utgivits

av lantmätare. Sistnämnda belopp har i 54 § av kommissionens taxeförslag

bestämts till 50 öre för sida.

Till detta belopp synes även böra fixeras den stämpelavgift, som jämväl

framdeles bör erläggas för sådan avskrift av lantmätares förrättningshandlingar.

vilken utgives av styrelsen. På sådant sätt vinnes alltjämt, att rekvirentens kostnad

för avskrift av ifrågavarande slag blir densamma, från viken myndighet avskriften

än utgives.

Kommissionen föreslår alltså, att i stämpelförordningen införes eu föreskrift

av innehåll, att av lantmätare utgiven avskrift av förrättningshandlingar är stämpelfri

men att, när sådan avskrift utgives från lantmäterikontor eller lantmäteristyrelsen,

densamma skall beläggas med stämpel till belopp av 50 öre för varje sida

Yad angår bevis stadgar stämpelförordningen i 3 §, att »bevis annat» skall

förses med stämpel, då det utgives från lantmäterikontor. En rätt tolkning av

denna bestämmelse synes böra föranleda till — vad för närvarande emellertid

näppeligen torde iakttagas — att med stämpel skall förses bevis av förstelantmätare

om granskning, som han på begäran av sakägare verkställt av arvodesräkning,

vilken avgivits av lantmätare, samt bevis av förstelantmätare om sådana förhållanden,

varom i länets lantmäterikontor förvarade kartor, handlingar eller register

omedelbart lämna upplysning.

Kommissionen håller emellertid före, att dylika bevis böra tillhandahållas utan

avgift. Särskilt gäller detta bevis om granskning av arvodesräkning. Rörande sådant

bevis framgår av vederbörande departementschefs uttalande vid avlåtande till 1908

års riksdag av proposition angående omorganisation av förstelantmätartjänstema, att

hans mening var, att samma bevis borde tillhandahållas allmänheten utan kostnad.

(Jfr prop. nr 63 till 1908 års riksdag sid. 50 och 51).

Enär såsom ovan nämnts nu berörda tvenne slag av bevis praktiskt taget

äro de enda, som utgivas från lantmäterikontoren i länen, föreslår kommissionen,

att bestämmelse meddelas om frihet från stämpel för alla bevis, som utfärdas från

nämnda kontor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Mapts proposition Nr 368.

1 3 § av förordningen angående stämpelavgiften stadgas, att utdrag eller

kopia av geometrisk karta skall förses med stämpel till belopp av 50 öre. Denna

bestämmelse gäller visserligen icke blott lantmätare, lantmäterikontor och lantmäteristyrelsen

utan även samtliga andra myndigheter, som hänföras till tredje och fjärde

avdelningarna under denna förordnings 1 §, men tillämpning av bestämmelsen torde

dock, såvitt kommissionen kunnat inhämta, icke förekomma utom lantmäteriets förvaltningsområd

e.

Genom den ändring, som år 1917 gjordes beträffande 21 § i lagen den 27

juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jorda vsöndring och som i realiteten

medfört skyldighet för sakägare att bekosta två exemplar av karta, har ifrågavarande

bestämmelse fått sin största betydelse i fråga om kartor rörande avsöndring.

Dessa kartor kunna, inberäknat dem, som upprättas av enskilda, antagas

uppgå till 20,000 å 24,000 årligen. Sådana kartor, som av enskilda personer upprättas

för avsöndring, skola emellertid icke stämpelbeläggas. Redan detta förhållande

synes tala för, att jämväl sådan avsöndringskarta, som utgives av lantmätare,

befrias från ifrågavarande 50 öres stämpel. En dylik ändring står även i

överensstämmelse med de strävanden, som gjort sig gällande för att underlätta

avsöndringsinstitutets användning.

Därest bestämmelsen om 50 öres stämpel upphäves i vad angår avsöndringskartor,

torde det icke vara skäl att bibehålla denna bestämmelse angående övriga

kartor. I avseende å dessa medför bestämmelsen för statsverket en inkomst av

högst 3,500 kronor, därav omkring 2,500 kronor torde härröra från kartor, som

utgivas av lantmätare, och återstoden från kartor, som utlämnas frän lantmäteristyrelsen

eller lantmäterikontoren i länen.

Härtill kommer, att med lantmätare närstående tjänstemän, såsom statens

lantbruksingenjörer, icke äro skyldiga att stämpelbelägga kartor, som av dem utgivas.

Detta åligger icke heller mätningsman i stad.

Med avseende särskilt å stämpel å karta, som utgives av lantmätare, synes

bibehållande av stämpel å varje exemplar av karta som utgives, i viss mån stå i

strid med strävandena att genom anlitande av lantmäteristyrelsens reproduktionsanstalt

åstadkomma spridning av kartor bland allmänheten.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommissionen, att bestämmelsen,

att geometrisk karta skall åsättas stämpel till belopp av 50 öre, upphäves.

Beträffande utdrag eller kopior av kartor, som utlämnas från generallantm

äter ikontor et, stadgar 3 § i stämpelförordningen, att de skola förses icke blott med

berörda 50 öres stämpel utan dessutom med stämpel, svarande mot den för annan

dylik karta stadgade lösen. Sådan lösen finnes i gällande lantmäteritaxa för närvarande

bestämd beträffande såväl kartor av lantmätare som kartor från lantmäterikontor.

Det av kommissionen upprättade förslaget till lantmäteritaxa gäller däremot

såsom ovan nämnts icke överlantmätare (== förstelantmätare) eller lantmäterikontor;

och i del III. av sitt huvudbetänkande (sid. 114) har kommissionen föreslagit,

att förstelantmätare icke vidare må åtnjuta lösen för kopior av kartor.

Aven här har det dock varit kommissionens mening, att hittillsvarande lösen

för kopior (utdrag) av kartor från överlantmätarna eller lantmäterikontoren skulle

ersättas med stämpel till belopp, svarande mot lösen.

Kommissionen föreslår därför, att den för generallantmäterikontoret upptagna

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits proposition Nr 368. 15

särbestämmelsen om stämpelbeläggning av kartor med mindre jämkning i ordalydelsen

utsträckes att gälla jämväl lantmäterikontoren i länen.

I detta sammanhang föreslår kommissionen dessutom, att uttrycket ''generallantmäterikontoret’

dels utbytes mot ''lantmäteristyrelsen’ såväl i sistberörda stadgande

som i ovan nämnda bestämmelser angående avskrift dels ock uteslutes i

tjärde avdelningen under stämpelförordningens 1 §. Berörda uttryck, varmed man

i äldre tider närmast torde hava avsett lantmäteristyrelsens arkiv, återfinnes nämligen

icke numera i gällande instruktion.»

Lantmäterikommissionen bär med anledning härav upprättat förslag

till kungörelse rörande ändring av 1 och 3 §§ i förordningen

den 19 november 1914 angående stämpelavgiften.

I utlåtande häröver den 15 februari 1919 har lantmäteristyrelsen

förklarat sig icke hava något att erinra .mot nämnda förslag.

Statskontoret har i utlåtande den 20 februari 1919 anfört:

» Vidkommande därefter förordningen angående stämpelavgiften den 19 november

1914, vill statskontoret ifrågasätta lämpligheten av att, såsom kommissionen

föreslagit, stämpelavgiften för avskrift av lantmätares förrättningshandlingar beräknas

efter sida i stället för, såsom i förordningen för övrigt, efter ark.

Beträffande kommissionens förslag att bestämmelse måtte meddelas om frihet

från stämpel för alla bevis, som utfärdas från lantmäterikontor, vill statskontoret

endast erinra därom, att diariibevis, som utgivas från nämnda kontor, val fortfarande

böra beläggas med stämpel.

I övrigt har vad kommissionen i föreliggande framställning anfört och hemställt

icke givit anledning till någon erinran från statskontorets sida.»

De av lantmäterikommissionen i nu förevarande skrivelse framställda

förslag hava huvudsakligen föranletts av vissa förslag i kommissionens

huvudbetänkande. Mot sistnämnda förslag har Kungl. Maj:t, på

sätt framgår av proposition den 12 mars 1920, nr 235, icke funnit något

att erinra. Jag lar därför tillstyrka, att även de med desamma sammanhängande,

nu framställda förslagen må vinna Kungl. Maj:ts bifall.

Vad angår de från huvudbetänkandet fristående förslagen till

ändringar i stämpelförordningen synas desamma välgrundade och tillstyrkas

även.

I likhet med statskontoret anser jag, att den föreslagna stämpelfriheten

för bevis, som utlämnas från lantmäterikontor, icke bör avse diariebevis.

Detta framgår emellertid av att diariebevis stämpelbelägges såsom bevis,

annat. Däremot kan jag icke dela statskontorets betänkligheter mot

att stämpelavgift för sådan avskrift av lantmätares förrättningshandlingar,

som utlämnas från lantmäterikontor eller lantmäteristyrelsen, skall be
-

D&partemet: t

chefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 368.

räknas etter sida i stället iör etter ark. Denna förändring synes mig

vara god och välbetänkt samt ägnad att på ett noggrannare sätt avväga

ersättningen i förhållande till expeditionens omfattning. Ehuru därigenom

viss ojämnhet uppstår inom själva stämpelförordningen, vinnes

överensstämmelse med bestämmelserna i den föreslagna nya lantmäteritaxan,

enligt vilka tör dylik avskrift, som lämnas av lantmätare, skall

erläggas lösen för sida med samma belopp, som nu föreslagits skola

utgå såsom stämpel, när avskriften erhålles från lantmäterikontor eller

lantmäteristyrelsen.

Med anied Liksom brottmålsvittnen erhålla sina bevis om vittnesersättninn

ning av lagen , „ .. „ ,, , . „ „ . ... . ö

om fri rätte- utan avgitt, bor sa aven vara fallet, i fråga om vittnen enligt lagen den

sa^nalim! ^ .iun* (nr 367) om fri rättegång, vilken lag trätt i kraft den

ringar*i*3 § 1 januari 1920. Uti lagen om ersättning till vittnen i brottmål den 4

Bevi^ocl? jUni (TJr 44) finnes i 2 § bestämmelse om att beviset skall vara

Protokoll utan avgift; och stämpel förordningen innehåller föreskrift om stämpelsamt

7 § frihet för dylikt bevis. I lagen om fri rättegång finnes däremot ingen

föreskrift, att vittnesbevisen skola lämnas utan avgift. I dess 14 §

utsäges blott, att ersättning skall utgå efter enahanda grunder och

i samma ordning, som stadgas angående ersättning till vittnen i brottmål.

Ehuru här ej nämnes något om vittnenas bevis, så har dock

lagen tolkats så, att vittnena skola ha sina bevis utan ersättning. Och

uti de formulär till bevis om vittnesersättning, som av Kungl. Magt utsänts

till domstolarna, har antecknats, att bevisen skola vara avgiftsfria.

Det torde vara nödvändigt att i stämpelförordningen intaga en mera uttrycklig

bestämmelse härom.

Angående skriftligt besked rörande beslut om ersättning till rättegångsbiträde

i fri rättegång är i lagen om fri rättegång, 14 §, stadgat,

att det skall vara utan avgift. Samma är enligt 4 § i lagen den 19 juni

1919 (nr 368)'' angående förordnande av rättegångsbiträde åt häktad

förhållandet med besked om ersättning till dylikt biträde; och i stämpelförordningen

finnes meddelad föreskrift om stäm pel fri het för sådant besked.

För likformighetens skull har nu i 3 § stämpelförordningen även

införts stadgande om stämpelfrihet för bevis åt biträde i fri rättegång.

Då fattigparten i fri rättegång erhåller alla protokoll och utslag

gratis och även är berättigad att få sitt utslag verkställt utan kostnad,

torde konsekvensen fordra, att han även erhåller nödvändiga lagakraftbevis

gratis. På grund härav har i 3 § stämpelförordningen upptagits

stämpelfrihet för bevis å dom eller utslag, huruvida talan däremot

fullföljts, såvida beviset utfärdas för fattigparten.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 368.

Då eu fattigpart får sin ansökan om fri rättegång: avslagen och

han vill fullfölja talan däremot, bör honom beredas den lättnad, att han

får protokollet'' härom stämpelfritt. Det kan eljest bliva svårt för honom

att komma i tillfälle att klaga, ty ofta har han kanske ej rad att lösa

protokoll. Och det står i full överensstämmelse med lagens anda och

grunder, att sådana bliva stämpelfria.

Då ansökan om fri rättegång kan göras redan före målets anhängiggörande,

men lagen blott omnämner befrielse från »stämpelavgift

i målet», torde för undanröjande av varje tvekan därom, att beviset om

sådan ansökans beviljande i varje fall är stämpelfritt, i 7 § böra upptagas

ett uttryckligt stadgande härom.

Vad beträffar i 7 § förekommande stadgande om stämpelfrihet för

medellös person, synes mig i anledning av vad de sakkunniga anfört

i sitt betänkande rörande lagen om fri rättegång, nämnda stadgande

böra modifieras sålunda, att i mål, där tillämpning av berörda lag kan

ifrågakomma, stämpelfrihet icke må äga rum med mindre än att fri

rättegång efter ansökan beviljats.

I fråga om övergångsbestämmelserna erinras om, att vid underrätterna

finnas många äldre mål, där fattigparten har lösen- och stämpelfrihet

på grund av förut företett fattigbevis. Att här borttaga denna

förmån bör icke komma i fråga, när målet kanske lider mot sitt slut

och parten ej själv anser nödigt begära fri rättegång. Aven i överrätterna

vila många mål, där fattigbevis företetts. Att i sistnämnda

fall indraga denna förmån vore besvärligt både för överrätterna och

parten, då ju ansökan om fri rättegång skulle behöva göras i alla

gamla mål.

I proposition den 13 sistlidne februari, nr 82, har Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen att antaga förslag till konkurslag, lag om ackordsförhandling

utan konkurs m. m.

Då ett antagande av propositionen bör medföra ändringar i lydelsen

av vissa delar i 3 § i förordningen angående stämpelavgiften, har jag

i detta sammanhang låtit inom finansdepartementet utarbeta förslag

jämväl i sådant avseende.

De av mig sålunda förordade ändringarna i stämpelförordniugen

torde böra vinna tillämpning, i vad de föranledas av redan ikraftträdda

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 311 käft. (Nr 368.) 3

Med anledning

av förslag till

konkurslag

m. m. föreslagna

ändringar i

3 § rubrikerna

Kallelsebrev,

ungörelse,

Meddelande,

Protokoll

och

Underrättelse.

Tiden för de

vya bestämmelsernas

ikraftträdande.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 368.

författningar, omedelbart efter de nya bestämmelsernas utfärdande samt

i övrigt den 1 januari 1921.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett i enlighet

med vad han sålunda anfört upprättat förslag till vissa ändringar

i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften, hemställde

departementschefen, att nämnda författnings förslag måtte genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

1 ill denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga litt. . . . vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Lidhohn.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:418 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner dels med förslag till förordning angående vissa ändringar i förordningen den 19 november 191 s. 5 i texten
  2. BevU 1920:44 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner dels med förslag till förordning angående vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående st s. 1 i texten