Sök i Ratio Lex

Angående anslag för medling i arbetstvister m. m

1920-03-19 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:373, Angående anslag för medling i arbetstvister m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 373.

1

Nr 373.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för

medling i arbetstvister m. m.; given Stockholms slott

den 19 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå riksdagen

l:o) att på extra stat för år 1921 anvisa ett förslagsanslag av

150,000 kronor att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande och användas till

ersättning åt förlikningsmän in. in. för medling i arbetstvister;

2:o) att till bestridande av kostnaderna för en central skiljenämnd

för vissa arbetstvister anvisa dels på extra stat för år 1921 ett förslagsanslag

av 60,000 kronor, dels ock på tilläggsstat för år 1920 ett förslagsanslag

av 30,000 kronor; samt

3:o) att såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för särskilda

skiljedomare i arbetstvister anvisa dels på extra stat för år 1921 ett förslagsanslag

av 20,000 kronor, dels ock på tilläggsstat för år 1920 ett förslagsanslag

av 10,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

C. E. Svensson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 316 käft. {Nr 373.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Mai :ts proposition nr 373.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 mars 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Branting,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,

Statsråden UndÉn,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Svensson anförde:

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

att i avbidan på den proposition, som kunde komma att avlåtas med förslag

till ny lag om medling i arbetstvister, på extra stat för år 1921 beräkna

ett förslagsanslag av 75,000 kronor att ställas till Kungl. Maj:ts

förfogande och användas till ersättning åt förlikningsmän med mera för

medling i arbetstvister.

Sedermera har Kungl. Maj:t genom en den 20 februari 1920 dagtecknad

proposition nr 155 förelagt riksdagen förslag till

1) lag om medling i arbetstvister,

2) lag om central skiljenämnd för vissa arbetstvister samt

3) lag om särskilda skiljedomare i arbetstvister.

Beträffande dessa förslags innehåll tillåter jag mig att hänvisa till

berörda proposition.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 373.

3

Jag anhåller nu att få till behandling upptaga frågan om anslag till

bestridande av de av dessa förslag föranledda kostnader.

Socialstyrelsen har i skrivelse den 15 mars 1920 inkommit med utredning

och förslag till de utgiftsstater, som tillämpningen av de föreslagna

lagarna, därest de antagas, komma att föranleda.

Beträffande kostnaderna i anledning av lagen om medling i arbetstvister

anför styrelsen:

»Vad först angår förslaget till lag om medling i arbetstvister, ansluter sig

detta i väsentliga delar till gällande lag på området av den 31 december 1906.

Hithörande utgiftsposter, som huvudsakligen utgöras av arvoden till förlikningsmannen

i riket, äro sålunda principiellt sett icke nya, ehuru väl vissa ändringar

av de utgående arvodesbeloppens storlek och antal synas påkallade. 1 det föreliggande

förslaget förutsattes, att riket liksom hittills skall vara uppdelat i visst

antal förlikningsmannadistrikt. Styrelsen har icke ansett skäl föreligga att nu

föreslå någon ändring av de till antalet sju uppgående distrikt, vari riket jämlikt

kungl. brev den 31 december 1909 blivit i fråga om medling i arbetstvister indelat.

Hen närmaste uppgiften synes därför vara att föreslå arvoden till förlik - ningsmännen i dessa sju. distrikt.

Härutinnan må erinras, att styrelsen i utlåtande den 27 december 1919,

framhållit, att dessa arvoden skäligen borde väsentligt höjas utöver de under år

1919 utgående beloppen, men att denna höjning icke borde företagas, förrän förhållandena

kunde med ledning det då väntade lagförslaget bättre överblickas.

Förlikningsmännens arvoden hade under år 1919 utgått med följande belopp för

år räknat, nämligen till förlikningsmannen:

i första eller Mälarprovinsernas distrikt............... 5,000 kronor

t> andra » östra distriktet........•...... 3,000 >

> tredje » södra » . ............... 5,000 >

> fjärde > västra » 5,000 >

> femte > mellersta > 4,000 >

> sjätte » nedre norra > 5,000 »

samt i sjunde eller övre norra » ............... 2,000 >

eller tillhopa 29,000 kronor.

Styrelsen hemställde, att dessa arvoden måtte provisoriskt fastställas efter

samma grunder för första halvåret 1920, och förbehöll sig styrelsen att senare

inkomma med förslag ej mindre till tilläggsarvoden, som för sagda tid syntes

böra utgå, än även till de grunder för arvodena, som framdeles syntes böra tilllämpas.

Med bifall till styrelsens hemställan har Kungl. Maj:t genom beslut

den 31 december 1919 fastställt berörda arvoden för tiden den 1 januari—30 juni

1920 till de belopp styrelsen föreslagit.

Sedan numera, såsom nämnts, förslag till ny lag om medling i arbetstvister

förelagts riksdagen, får styrelsen, i anslutning till vad i ovan omförmälda

La? om

medling i

arbetstvister.

Social
styrelsen.

Förlikningsman

i olika

distrikt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 373.

skrivelse den 27 december 1919 i ämnet antydningsvis blivit anfört, framhålla

följande.

Förlikningsmannauppdraget har under årens lopp visat sig alltmera krävande,

och dess fullgörande har i ständigt stigande omfattning tagit vederbörandes

tid och krafter i anspråk samt i vissa fall rent av verkat förryckande på

förlikningsmannens sysselsättning i övrigt. Särskilt har detta varit fallet under

år 1919 samt den gångna delen av 1920, och ingen anledning finnes antaga, att

förlikningsmannens arbetsbörda framdeles kommer att minskas. Visserligen innehåller

det nya lagförslaget ett tillägg av innehåll, att jämväl särskilda förlikningsman

för vissa verksamhetsområden kunna förordnas, men utgår styrelsen

ifrån, att denna anordning kommer att tillgripas endast i sådana fall, där uppgifter

föreligga, som även hittills i viss män ansetts falla utom ramen för förlikningsmannens

i de olika distrikten så att säga ordinarie arbetsuppgifter. Någon

lättnad av väsentlig betydelse i dessa arbetsuppgifter lärer vid bifall till

lagförslaget i denna punkt icke komma att uppstå. Till följd av nyss berörda

omständigheter har det visat sig allt svårare att till förlikningsmän förvärva och

behålla personer, skickade att på ett framgångsrikt sätt fullgöra detta synnerligen

maktpåliggande och grannlaga värv. Såsom exempel må nämnas, att fyra av de

sju förlikningsmannen vid det gångna årsskiftet direkt avböjde eller uttalade

starka betänkligheter mot att komma i åtanke vid utseende av förlikningsmän

för år 1920.

Det är icke utan bekymmer styrelsen iakttagit de täta ombytena på förlikningsmannaposterna.

Att en förlikningsman bör äga synnerlig förtrogenhet

med en mängd skiftande spörsmål och att denna förtrogenhet ökas ju längre

hans verksamhet på området varar, torde icke behöva närmare belysas. Aven i

övrigt måste höga anspråk ställas på förlikningsmannens personliga egenskaper,

hans takt och omdöme samt förmåga att höja sig till en rent opartisk uppfattning,

mången gång i brännande dagsfrågor, allt egenskaper, som merendels göra vederbörande

till en synnerligen eftersökt kraft även för andra allmänna eller enskilda

värv. När härtill kommer, att förlikningsmannauppdraget ofta är i hög grad

tålamodsprövande och otacksamt, finner styrelsen svårigheterna att för förlikningsmannaposterna

förvärva och vid dem behålla lämpliga personer väl förklarliga.

Styrelsen håller före, att de ovan påvisade svårigheterna skulle väsentligen

minskas, därest förlikningsmannaarvodet höjdes så mycket, att det, om ej direkt

ekonomiskt lockande, dock kunde anses innebära fullt tillfredsställande vederlag

för det utförda arbetet.

En särskild omständighet, som man emellertid vid fastställandet av arvoden

åt förlikningsmännen ej kan underlåta att taga i betraktande, är den, att enligt

gällande bestämmelser rörande allmänna grunder för dyrtidstillägg åt civila befattningshavare

i statens tjänst sådant tillägg, där ej i samband med reglering av avlöningsförmånerna

annorlunda må varda bestämt, utgår å, bland annat, arvode till

befattningshavare, vilkas avlöning till siffran bestämts av Kungl. Maj:t. Förlikningsmän

hava hittills ansetts berättigade att å sina avlöningsförmåner uppbära dyrtidstillägg.

Härvid är emellertid att märka, att statstjänstemän, som äro förordnade

till förlikningsmän, i allmänhet drabbas av gällande bestämmelser om maximigräns

för dyrtidstillägget, så att de antingen icke alls komma i åtnjutande av dyrtidstillägg

å förlikningsmannaarvodet eller ock uppbära sådant endast å viss mindre

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 373.

0

del av arvodet. Sålunda äro exempelvis i södra distriktet en professor vid Lunds

universitet och i mellersta distriktet en landskamrerare vid länsstyrelsen i Örebro

län förordnade till förlikningsmän. Båda dessa tjänstemän åtnjuta å sina på den

ordinarie tjänsten utgående avlöningsförmåner dyrtidstillägg med högsta medgivna

belopp, vadan sådant tillägg ej kunnat utgå å deras arvoden såsom förlikningsmän.

Det synes emellertid icke vara skäligt, att statstjänstemän för fullgörande

av ett uppdrag av så speciell karaktär som det förevarande, på sätt ovan nämnts,

komma att åtnjuta lägre gottgörelse än kommunala befattningshavare eller enskilda

personer.

Nu har Kungl. Maj:t i proposition till innevarande års riksdag föreslagit,

att det högsta belopp, å vilket dyrtidstillägg må beräknas, måtte höjas. Vid

bifall till detta förslag skulle beröraa skillnad mellan utgående arvoden till förlikningsmän,

allteftersom de äro statstjänstemän eller icke, visserligen i regel bliva

mindre än nu är fallet men ingalunda helt bortfalla.

Styrelsen får därför föreslå, att Kungl. Maj:t täcktes vid reglering av förlikningsmannens

arvoden fastställa dessa till belopp, som utan särskilt dyrtidstillägg

kunde anses utgöra fullt vederlag för utfört arbete. Det må härvid erinras,

att redan i gällande författning gjorts sådant förbehåll, att dyrtidstillägg

endast skall utgå, där ej i samband med reglering av avlöningsförmåner annorlunda

må varda bestämt. En sådan anordning som den av styrelsen här föreslagna

skulle sålunda stå i full överensstämmelse med redan fastställda regler. Ur saklig

synpunkt synas ej heller betänkligheter resa sig mot anordningen i fråga. Förlikningsmannens

arvoden fastställas varje gång för en tid av endast ett år, och

dels härigenom, dels på annat sätt finnas alltid möjligheter att reglera beloppen,

så att de i viss mån, på samma sätt, som med utgående dyrtidstillägg

åsyftas, komma att ansluta sig till förekommande allmänna prisfluktuationer.

Från sålunda angivna utgångspunkter föreslår styrelsen, att arvodena till

förlikningsmännen i de olika distrikten måtte för år räknat utgå med följande

belopp, nämligen till förlikningsmannen

i första eller Mälarprovinsernas distrikt........... 11,000 kronor

> andra > östra distriktet............... 8,400 >

» tredje > södra > 11,000 »

> fjärde » västra > 11,000 >

> femte > mellersta > 9,G00 >

» sjätte > nedre norra > 9,600 >

samt i sjunde » övre norra > 4,200 >

eller tillhopa 64,800 kronor

Styrelsen anser sig böra anmärka, att nu angivna belopp allenast innebära en

i genomsnitt obetydlig höjning av de hittillsvarande avlöningarna. Styrelsen har

nämligen ansett den i lagförslaget innefattade förändringen med avseende å förlikningsmannaorganisationen

böra föranleda särskild varsamhet härutinnan, intill

dess någon erfarenhet om förändringens verkningar hunnit förvärvas.

Till jämförelse med de nu föreslagna arvodena om respektive 11,000, 9,600,

8,400 och 4,200 kronor må meddelas följande beräkningar å vissa arvoden i runda

opaginerad Kontrollera mot PDF

<3

Kungl. Maj:ts proposition nr 373.

tal, vilka tillsammans med därå enligt nu föreslagna grunder utgående dyrtidstillägg

skulle belöpa sig till ungefärligen motsvarande belopp.

Grandarvode

Grnndarvode jämte

dyrtidstillägg

kronor

kronor

6,000

11,052

5,000

9.352

4,500

8,502

2,000

4,252

I enlighet med vad ovan anförts får styrelsen vidare föreslå, att ovan angivna

grunder måtte tillämpas från och med den 1 juli 1920 och såtillvida jämväl

för tiden 1 januari—30 juni 1920, att förlikningsmannen i de olika distrikten

för sagda tid tillerkännas tilläggsarvoden på nu utgående arvoden jämte därå

beräknade dyrtidstillägg till sådana belopp, att summan av respektive belopp

motsvarar dem, som enligt förslaget skulle utgå från och med den 1 juli 1920.

Ovan föreslagna arvoden åsyfta att som nämnt utgöra vederlag för de så

att säga ordinarie arbetsuppgifterna inom de olika distrikten. Det inträffar emellertid

ofta, att till dessa uppgifter kommer arbete av mera extraordinär beskaffenhet.

Närmast komma härvid i betraktande de fall, där förlikningsman förordnas att

söka medla i konflikter av större omfattning, vilka beröra fler än ett distrikt.

Men även av andra orsaker kan en förlikningsmans arbetsbörda bliva oproportionerligt

stor i förhållande till den beräknade. Styrelsen förutsätter, att

Kungl. Maj:t, såsom hittills vid upprepade tillfällen skett, i sådana fäll skall efter

prövning av sig företeende omständigheter tillerkänna vederbörande förlikningsman

större eller mindre extra arvoden, svarande mot den sålunda ökade arbetsbördan.

Det ligger i sakens natur, att ingå hållbara beräkningar om storleken av sålunda

eventuellt påkallade tilläggsarvoden på förhand låta sig göra, men blir det givetvis

nödvändigt att vid beräknandet av anslagsäskanden till upprätthållande av

förlikningsmannens verksamhet taga viss hänsyn härtill.

Särskilda Enligt det föreliggande lagförslaget må Kungl. Makt, där så finnes på
fBrliknings-

kallat, jämväl på ett mera stadigvarande sätt förordna särskilda förlikningsmän

män. med arbetsuppgifter, som icke obetingat ansluta sig till arbetstvister inom visst

distrikt. Givetvis är det omöjligt att på förhand, innan man överhuvud taget

vet, i vad mån denna möjlighet kommer att omsättas i praktiska åtgärder, ens

approximativt angiva de härtill erforderliga arvodenas antal och belopp. Ehuruväl

det huvudsakliga medlingsarbetet även i fortsättningen torde _ komma att åvila

förlikningsmännen i de särskilda distrikten, lärer man få utgå ifrån, att vid den

nya lagens eventuella ikraftträdande komma att vid sidan av förlikningsmännen

i de olika distrikten kontinuerligt fungera förlikningsmän med vissa specialuppgifter.

Arvoden till sådana förlikningsmän synas böra med ledning av de för

distriktsförlikningsmännens avlönande fastslagna grunder bestämmas efter prövning

i varje särskilt fall.

Anslag. Anslaget till förlikningsmannens verksamhet är i 1920 års riksstat upp
taget

såsom ett förslagsanslag å kronor 50,000 och enligt årets statsverksproposition

för år 1921 upptaget såsom ett förslagsanslag å kronor 75,000. Vid övervägande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 373.

7

av de ökade kostnader, som förlikningsmannainstitutionen vid bifall till styrelsens

förslag komme att åsamka statsverket, synes det med visshet kunna antagas, att

nämnda belopp skola väsentligt överskridas under såväl år 1920 som år 1921.

Ehuru anslagen i båda fallen hava karaktären av förslagsanslag utan maximibegränsning,

synes det i allt fall lämpligt, att de för vartdera året utökas med

tillägg, som ungefärligen svarar mot en beräknad kostnadsökning. Styrelsen

uppskattar denna ökning till 50,000 kronor för år 1920 och till 75,000 kronor för

år 1921. Erinras må dock, att denna ökning till viss del skulle motsvaras av en

minskning av vederbörande anslag, ur vilka dyrtidstillägg utgå.»

Vad först angår antalet distrikt, i vilka riket jämväl enligt den nu

föreslagna lagen skall vara indelat, finner jag, i likhet med socialstyrelsen,

ingen anledning att för närvarande föreslå någon ändring härutinnan.

Förlikningsmannadistrikten höra sålunda erdigt min mening fortfarande

vara sju till antalet.

Vad styrelsen vidare anfört angående svårigheterna att för förlikningsmannabefattningarna

förvärva och vid dem behålla fullt kompetenta

personer synes värt det största beaktande, och torde det med hänsyn härtill

vara erforderligt, att förlikningsmannen tillförsäkras fullt tillfredsställande

vederlag för sitt arbete. I sådant hänseende synes det lämpligt att,

såsom styrelsen föreslagit, arvodena bestämmas till belopp, som i och för

sig kunna anses utgöra ersättning för uppdragens utförande. Dyrtidstillägg

böra sålunda, i olikhet mot vad hittills tillämpats, icke utgå till dessa befattningshavare.

En sådan anordning torde så mycket mindre vara ägnad

att väcka betänklighet, som arvodena alltjämt böra fastställas allenast för

en tid av ett år i sänder, i följd varav möjlighet tinnes att höja eller

sänka desamma i överensstämmelse med förekommande prisfluktuationer.

De av socialstyrelsen föreslagna arvodena till förlikningsmännen i

de särskilda distrikten synas mig vara på lämpligt sätt avvägda och desamma

föranleda icke erinran från min sida. Jag tillstyrker alltså, att

arvodena bestämmas, i första distriktet till 11,000 kronor, i andra distriktet

till 8,400 kronor, i vart och ett av tredje och fjärde distrikten till 11,000

kronor, i vart och ett av femte och sjätte distrikten till 9,600 kronor samt

i sjunde distriktet till 4,200 kronor, allt för år räknat. De sålunda angivna

grunderna torde böra tillämpas från och med den 1 juli 1920, men,

såsom socialstyrelsen hemställt, synes för första halvåret av år 1920

böra utgå tilläggsarvoden till sådana belopp, att förlikningsmännen

allt som allt bekomma enahanda vederlag för sitt arbete under nämnda

halvår, som, enligt vad nyss anförts, bör tillkomma dem från och

med den 1 juli 1920. Liksom hittills lärer Kungl. Maj:t böra äga rätt

att, där förlikningsmans arbete varit av mera extraordinär omfattning,

t. ex. vid medling i större konflikter, som beröra mer än ett distrikt, till
-

Departements
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 373.

lägga honom extra arvode, svarande mot den uppkomna ökningen i arbetsbördan.

Beträffande de förlikningsmän, vilka enligt den nya lagen kunna

komma att tillsättas för medling inom visst verksamhetsområde, som icke

ansluter sig till distriktsindelningen, torde det icke vara möjligt att redan

nu fastslå vissa bestämda arvoden, utan lärer det böra överlämnas åt Kungl.

Maj:t att i varje särskilt fall bestämma arvoden åt dessa förlikningsmän

med ledning av de arvodesbelopp, som utgå till förlikningsmannen inom

distrikten.

Inalles torde utgifterna för förlikningsmannens verksamhet, på sätt

socialstyrelsen anfört, kunna för år 1921 beräknas till 150,000 kronor,

däri inbegripet jämväl det mindre belopp, som kan komma att tagas i

anspråk för realiserandet av det av 1919 års riksdag prövade förslaget om

inrättande av en särskild förlikningsmannaexpedition. Härvid bör emellertid

beaktas, att viss besparing kommer att uppstå å de anslag, ur vilka

dyrtidstillägg utgå. Det nuvarande förslagsanslaget till ersättning åt förlikningsmän

in. in. för medling i arbetstvister torde alltså böra för nämnda

år förhöjas till 150,000 kronor. För bestridande av de ökade utgifterna

i förevarande hänseende för år 1920 lärer särskilt anslag ej behöva äskas,

utan dessa utgifter kunna avföras å det för samma år för ändamålet beviljade

förslagsanslaget.

Central I fråga om kostnaderna för den föreslagna centrala skiljenämnden

skiljenämndför vissa arbetstvister anför socialstyrelsen:

för vissa arbetstvister.

Socialstyrelsen.

»Vad angår de kostnader, som skulle föranledas av ett genomförande av

den föreslagna lagen om central skiljenämnd för vissa arbetstvister, må till en

början erinras om de stora likheterna iorganisativt hänseende mellan denna nämnd

och det år 1919 inrättade arbetsrädet. Jämväl ur synpunkten av de personliga

kvalifikationer, som ledamöterna i den centrala skiljenämnden måste förutsättas

äga, samt arten och betydelsen av dessas arbetsuppgifter föreligga likaledes

omedelbara jämförelsepunkter med arbetsrädet. Med inrättandet i lagfästa former

av en central skiljenämnd beträder staten nya, hittills oprövade vägar till främjande

av arbetsfreden och rättsutvecklingen i förhållandet mellan arbetsgivare

och arbetare. Det ligger synnerlig vikt på, att för ifrågavarande uppgifter förvärva

väl skickade personer med oomtvistlig auktoritet, enär institutionens betydelse

kanske i främsta rummet blir beroende av det förtroende den redan frän

början förmår tillvinna sig. . .

Styrelsen anser sålunda, att den påtagliga jämförligheten med arbetsrädet

bör föranleda till att den för detsamma genom Kungl. Maj:ts beslut den 7 november

1919 fastställda staten i allt väsentligt bör läggas till grund för en eventuell

stat för den centrala skiljenämnden. Arbetsrådets stat är för tiden den 1 november

1919—30 juni 1920 fastställd till följande belopp för år räknat:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 373.

9

Tjänst
-

Lön

görings-

penningar

Ortstillägg

Summa

A. Avlöningar.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

1 ordförande och chef...............

. 9 500

4 500

1000

15000

1 utan förslag utsedd ledamot...........

. 7 500

3 500

1000

12 00C

1 utan förslag utsedd ledamot...........

. 7 500

3 500

1000

12 00C

1 efter förslag utsedd ledamot, arvode.......

—

—

—

5 000

3 efter förslag utsedda ledamöter, arvoden å tillhopa

—

—

—

15 000

1 sekreterare, tillika föredragande.........

. 4 700

2 500

600

7 800

1 kvinnligt biträde i tredje lönegraden (registrator)

. 1450

700

200

2 350

1 kvinnligt biträde i andra lönegraden ......

. 1250

500

200

1950

1 vaktmästare..................

. 875

550

150

1 575

B. Omkostnader.

Till vikariatsersättningar, ersättningar till extra tjänstemän och andra hiträden, ersättningar

för särskilda utredningar genom tekniskt eller ekonomiskt sakkunniga, tryckningskostnader,

hyra, kostnader för belysning, uppvärmning, städning, möbler, böcker, tidningar, telefoner,

kontorsrekvisita med mera ävensom arvoden samt resekostnads- och traktamentsersättningar

åt suppleanter, då de inkallas såsom ersättare för de efter förslag utsedda ledamöterna,

förslagsvis......................................40 000

Summa 112 675

För den centrala skiljenämndens vidkommande torde den för arbetsrådet under

rubriken B. Omkostnader upptagna uppgiftsposten å 40,000 kronor kunna

sättas till ett lägre belopp, förslagsvis 80,000 kronor. Det må nämligen erinras,

att i arbetsrådets berörda utgiftspost ingå ersättningar för utredningar genom

tekniskt eller ekonomiskt sakkunniga, vilka utredningar torde kunna förväntas

bliva i jämförelsevis större utsträckning förebragta skiljenämnden genom parterna

själva. Den härigenom möjliggjorda minskningen i utgifterna bär uppskattats

till 10,000 kronor för år.

Då skiljenämnden enligt lagförslaget skulle träda i verksamhet den 1 juli

1920, borde sålunda för ändamålet äskas dels på tilläggsstat för år 1920 ett belopp

av 51,337,50 kronor, dels å 1921 års stat ett belopp av 102,675 kronor, vilka

belopp enligt vad av det följande framgår torde kunna avrundas nedåt till respektive

50,000 och 100,000 kronor.

Det ligger i sakens natur, att en institution, som av parterna själva efter

eget gottfinnande anlitas, får en arbetsbörda, som växer, i den mån parterna

dels fatta förtroende för dess utslag, dels så småningom vänja sig vid att till

densamma hänskjuta slitandet av uppkomna tvister. Det är sålunda sannolikt, att

nämnden under sin första verksamhet icke kommer att erhålla kontinuerligt arbete.

Det synes under sådana förhållanden icke nödvändigt att omedelbart fastställa

arvodena till belopp, beräknade efter kontinuerligt inströmmande arbetsuppgifter

I den mån sålunda nämndens ledamöter och funktionärer icke helt tagas i anspråk

för ifrågavarande arbete utan vid sidan därav kunna fullgöra andra uppdrag,

lära besparingar kunna göras i ovan beräknade belopp. Det synes därför

böra lägges i Kungl. Maj:ts hand att under eu eventuell övergångstid efter sig

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 316 käft. (Nr 373.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 373.

Departementschefen.

Särskilda

skiljedomare

i arbetstvister.

Socialsty
relsen.

företeende omständigheter fastställa hithörande arvoden och andra utgiftsposter

till lägre belopp än de här ovan beräknade.«

För beräknande av kostnaderna för den centrala skiljenämnden har

socialstyrelsen gjort en jämförelse med det under år 1919 inrättade arbetsrådet.

Ehuru detta till sin sammansättning erbjuder stora likheter med

skiljenämnden, torde det emellertid ej vara lämpligt att nu fastslå, att avlöningarna

för nämndens ledamöter skola utgå med samma belopp som

för arbetsrådets ledamöter. Särskilt är därvid att märka, att det knappast

är att förvänta, att nämndens arbete skall komma att bliva synnerligen

omfattande, innan någon tid hunnit förflyta och kännedomen om nämnden

och dess uppgifter blivit mera allmän bland de kretsar, som beröras av

denna lag. Det torde även kunna antagas, att antalet övriga befattningshavare

hos nämnden skall kunna bestämmas lägre än för arbetsrådet.

Överhuvud erbjuder det stora vanskligheter att redan nu bestämma

det arvode, som skall utgå till vederbörande befattningshavare i den centrala

skiljenämnden. Det torde därför få ankomma på Kungl. Maj:t att

efter sig företeende omständigheter träffa avgörande angående arvodena.

Att desamma under inga förhållanden böra uppgå till högre belopp än

de för arbetsrådet gällande synes uppenbart. Det vill ock synas, att kostnaderna

för nämndens verksamhet kunna tills vidare upptagas till ett

betydligt lägre belopp än socialstyrelsen föreslagit. Enligt min mening

torde desamma icke behöva beräknas högre än till 60,000 kronor för år

1921 och 30,000 kronor för år 1920. För ändamålet torde särskilda anslag

böra äskas å vederbörande stater, vilka anslag böra i likhet med anslaget

till arbetsrådet givas karaktären av förslagsanslag.

Angående de föreslagna särskilda skiljedomarne i arbetstvister anför

socialstyrelsen:

»Vad slutligen angår lagförslaget om särskilda lokala skiljedomare i arbetstvister,

märkes till en början, att dessa skola tillsättas bland annat efter förslag

av kommuner. Redan på denna grund är det ogörligt att på förhand beräkna

det antal domare, som kan bliva påkallat. Vidare gäller vid beräkningen av

dessas antal givetvis i tillämpliga delar, vad ovan anförts angående den centrala

skiljenämndens sannolika arbetsbörda. Troligt är därför, att till en början endast

ett mindre antal skiljedomare bör förordnas, men att behovet av ytterligare sådana

kommer att tillväxa, i samma mån som de redan tillsatta hunnit tillvinna sig

auktoritet och förtroende. Jämväl torde försiktigheten bjuda, att man icke från

början forcerar institutionen utan visar viss återhållsamhet vid tillsättandet av

nya domare. Styrelsen antager för sin del, att antalet under åren ''1920 och 1921

erforderliga skiljedomare måhända kan begränsas till ett tiotal.

Arvoden till dessa skiljedomare torde svårligen kunna fastställas på andra

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mai :ts proposition nr 373.

11

grunder än efter arbetsbördans storlek, sådan den verkligen visar sig bliva i varje

särskilt fall. Ett på förhand fastställt arvode, utgörande ersättning i ett för

allt, torde följaktligen icke, i allt fall ej tillsvidare, kunna på rättvisa och skäliga

grunder beräknas. Emellertid torde domarna i fråga höra tillerkännas ett

mindre årsarvode, förslagsvis 1,000 kronor per år, samt rese- och traktamentsersättningar

i samma ordning och under enahanda villkor som statens förlikningsmän.

Nämnda arvode skulle vara avsett att utgöra vederlag för att vederbörande

inrätta sin ordinarie verksamhet på sådant sätt, att de, när helst så påfordras,

kunna träda in såsom skiljedomare. Det ligger i sakens natur, att dessa ersättningar

böra utgå av statsmedel.

Härutöver skulle skiljedomare behöva tillerkännas ytterligare arvoden, som

mera direkt åsyftade att utgöra vederlag för utfört arbete och som bestämdes i

förhållande till detta arbetes omfattning. Vad beträifar sättet för bestridande av

kostnaderna för dessa arvoden kunna olika principer tillämpas, nämligen att de

bestridas antingen av staten eller av vederbörande parter eller ock delas av staten

och parterna. Styrelsen vill för egen del förorda, att det andra av de tre alternativen

uppställes såsom regel. Till stöd för denna sin uppfattning får styrelsen

anföra följande.

Den föreslagna institutionen skulle inrättas till förmån för parterna, och

det synes därför skäligt, att de måtte få vidkännas en väsentlig del av kostnaderna

för dess anlitande, så mycket hellre, som parterna sannolikt i regel skulle

vara organisationer med förmåga att utan kännbar uppoffring lämna skäligt vederlag

för av dem själva påkallade tjänster. Häri skulle jämväl ligga en viss garanti

mot missbruk vid påkallande av skiljedomares medverkan till slitande av

förekommande tvister. Vidare torde parterna själva bäst vara i stånd att bedöma

arbetets omfattning vid förekommande skiljedomar.

Skulle däremot staten helt eller delvis bestrida berörda kostnader, måste

detta givetvis ske efter vissa allmänna grunder. Svårigheterna att uppställa sådana

grunder på rättvist sätt vore emellertid betydande. Varken antalet ärenden

eller antalet sammanträdesdagar skulle kunna utgöra en tillförlitlig norm vid

bedömandet av arbetets omfattning. I förra fallet märkas nämligen de betydande

variationerna i ärendenas storlek och vikt, och vad antalet sammanträden angår,

ligger det i öppen dag, att sådana kunde bliva både längre och kortare samt

kräva till omfattningen högst varierande förarbeten.

Det kunde till äventyrs befaras, att skiljedomare av parterna utkrävde alltför

stora arvoden, eller att han och parterna ej kunde enas om arvodets storlek.

Såsom ett regulativ mot missbruk från skiljedomarnas sida borde därför föreskrivas,

att han vore skyldig att föra vederbörliga journaler över sin verksamhet och

däri göra anteckning om uppburna arvoden. Dessa journaler borde årligen underkastas

granskning inom socialstyrelsen. Likaledes kunde det anförtros åt styrelsen

att, i den händelse skiljedomare och parter ej kunde enas om visst arvode,

fastställa beloppet i fråga.

Slutligen vore det måhända icke uteslutet, att i undantagsfall parterna

eller endera av dem befunne sig i så små ekonomiska omständigheter, att ett arvode

för påkallad skiljedom skulle befinnas vara särskilt betungande att erlägga.

Styrelsen vill ifrågasätta, om icke arvodet i sådant fäll kunde efter framställning

av vederbörande hos styrelsen och på dess till Kung!. Maj:t ingivna förslag utgå

av statsmedel.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 373.

Styrelsen anser sig slutligen böra ytterligare betona, att de ovan förordade

anordningarna beträffande de lokala skiljedomarna ingalunda äro att anse såsom

förslag till ett visst program. Utvecklingen kan måhända giva vid handen, att

andra utvägar än de föreslagna visa sig lämpligare för uppnående av det med

lagstiftningen åsyftade målet, och att sålunda de ovan helt schematiskt uppdragna

riktlinjerna i större eller mindre omfattning böra frångås. Det synes därför bäst

överensstämma med lagförslagets karaktär av försök, att Kungl. Maj:t med största

möjliga frihet må kunna anpassa institutionen efter den blivande utvecklingens

krav.

De kostnader, som genom de lokala skiljedomarnas verksamhet skulle åsamkas

statsverket, skulle med ledning av vad sålunda anförts förslagsvis kunna —

rese- och traktamentskostnader oberäknade — uppskattas till 10,000 kronor under

andra halvåret 1920 och till 20,000 kronor under år 1921.»

Bepartements- Jag är ense med socialstyrelsen därutinnan, att till en början endast

ÄeeB'' ett mindre antal särskilda skiljedomare i arbetstvister bör förordnas. Det

synes mig antagligt, att antalet icke skall behöva överstiga tio.

Vad angår sättet för dessa skiljedomares avlönande kan det givetvis

vara föremål för olika meningar, huruvida staten skall inskränka sig till

att, såsom socialstyrelsen som ett provisorium hemställt, utgiva ett mindre

fast årsarvode jämte rese- och traktamentsersättning samt överlåta åt

parterna att bestrida utgifterna för ytterligare arvoden till skiljedomarne.

Emellertid synes mig styrelsen hava anfört vägande skäl för sitt förslag

på denna punkt. Jag tillstyrker därför, att vad styrelsen föreslagit vinner

tillämpning, därvid jag emellertid förutsätter, att Kungl. Maj:t skall äga

att, därest den föreslagna anordningen skulle i särskilt fall visa sig vara

för parterna allt för betungande eller andra vägande skäl därtill föranleda,

föreskriva, att arvode till skiljedomare skall, utöver vad styrelsen föreslagit,

utgå av statsmedel. Styrelsens förslag i fråga om sättet för kontrollerande

av, att arvodena ej av skiljedomarne bestämmas till oskäligt

höga belopp, synes mig även förtjänt att tagas under övervägande. I

likhet med vad föreslagits beträffande förlikningsmannen torde dyrtidstillägg

ej böra beräknas å arvodet till skiljedomarne.

I anslutning till vad jag nu anfört torde statsverkets kostnader för

dessa skiljedomares verksamhet kunna, på sätt socialstyrelsen anfört, beräknas

till 20,000 kronor för år 1921 och 10,000 kronor för år 1920; och

böra särskilda förslagsanslag å nämnda belopp för ändamålet äskas av

riksdagen.

Samman- Enligt det föregående skulle med anledning av de ifrågavarande

mulernatillfre lagarna följande förslagsanslag äskas av riksdagen:

följd av de För 1921. För 1920.

föreslagna till förlikningsman............... 150,000 —

agarna. , flen centrala skiljenämnden......... 60,000 30,000

Departement k- > särskilda skiljedomare........... 20,000 10,000

chefen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 373.

13

Inalles skulle sålunda kostnaderna uppgå för år 1921 till 230,000

kronor, samt för år 1920 till 40,000 kronor. Beträffande kostnaderna för

år 1921 har i statsverkspropositionen beräknats allenast ett belopp av

75,000 kronor till ersättning åt förlikningsmän m. in. för medling i arbetstvister.

Därvid bör dock beaktas, att i nämnda proposition för vissa förberedande

åtgärder för genomförandet av allmän sjukförsäkring beräknats ett

anslag om 900,000 kronor. Då emellertid, enligt vad jag förut denna dag

anmält, sistnämnda anslag icke kommer att tagas i anspråk, blir någon

ökad belastning av budgeten icke, såvitt avser år 1921, nödvändig till

följd av de nu framlagda förslagen. För år 1920 har något anslag för

nu ifrågavarande ändamål ej beräknats, men lärer, enligt vad chefen för

finansdepartementet meddelat, tillgång därtill kunna beredas.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

l:o) att på extra stat för år 1921 anvisa ett förslagsanslag

av 150,000 kronor att ställas till Kungl.

Maj:ts förfogande och användas till ersättning åt förlikningsmän

m. in. för medling i arbetstvister;

2:o) att till bestridande av kostnaderna för en

central skiljenämnd för vissa arbetstvister anvisa dels

på extra stat för år 1921 ett förslagsanslag av 60,000

kronor, dels ock på tilläggsstat för år 1920 ett förslagsanslag

av 30,000 kronor; samt

3:o) att såsom bidrag till bestridande av kostnaderna

för särskilda skiljedomare i arbetstvister anvisa dels

på extra stat för år 1921 ett förslagsanslag av 20,000

kronor, dels ock på tilläggsstat för år 1920 ett förslagsanslag

av 10,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t. Konungen lämna bifall,

och skulle proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Gorm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:427 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj;ts proposition angående anslag för medling i arbetstvister m. in. s. 4 i texten
  2. SU 1920:222 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj;ts proposition angående anslag för medling i arbetstvister m. m. . s. 1 i texten