Kung!, Majds proposition Nr 383
1920-03-19 · 10 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1920:383, Kung!, Majds proposition Nr 383
Dokumentets text
Kung!, Majds proposition Nr 383.
1
Nr 383.
Kung!. Majds proposition till riksdagen om beviljande av medeltid
hjälpverksamhet bland svenska undersåtar, hucndsaksakligen
bosatta i Ryssland och Tyskland, vilka i anledning
av världskriget kommit i nödläge: giren Stockholms
slott den 19 mars 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå
riksdagen. att för bestridande av hjälpverksamhet bland svenska undersåtar,
huvudsakligen bosatta i Ryssland och Tyskland, vilka i anledning av världskriget
kommit i nödläge, å tilläggsstat för år 1920 anvisa ett, förslagsanslag,
högst av 300,000 kronor att fördelas på sätt av Kungl. Maj:t må komma att
beslutas.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande utskott
tillhandahållas.
GUSTAF.
Erik Palmstierna.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 323 höft. (Nr 383.)
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maf.ts proposition Nr 383.
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet A Stockholms slott den
19 mars 19.20.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Branting,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärenden friherre Palmstierna,
Statsråden: Undén,
Thorsson,
Olsson,
Sandler,
Nothin,
Nilsson,
Eriksson,
Svensson,
Hansson.
Herr ministern för utrikes ärendena anförde:
»I en den 18 december 1919 dagtecknad skrift, som den 13 januari
1920 inkommit till finansdepartementet, hava John D. Svensson m. fl. förut
i Ryssland bosatta svenska undersåtar, tillsammans tjugutre personer, gjort
framställning om bistånd från statens sida i deras till följd av de politiska
förhållandena i R}rssland iråkade ekonomiska trångmål. Sökandena anföra i
sådant avseende följande:
»Vi undertecknade, samtliga svenska undersåtar, som varit bosatta i Ryssland
en stor del av vårt liv men till följd av de politiska förhållandena och de diplomatiska
och konsulära förbindelsernas avbrytande nödgats lämna Ryssland, lcvarlämnande större
delen av, för somliga bland oss all vår egendom, befinna oss nu härigenom i en
synnerligen brydsam ekonomisk belägenhet. Den egendom, som vi på sin tid lyckades
rädda med oss från Ryssland vid det hastiga uppbrottet därifrån, har, under det
år vi uppehållit oss i Sverige, sammansmält. Flera bland oss äro alltför gamla för
att här erhålla någon anställning, och för oss alla visar det sig, då vi äro i avsaknad av
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kunyl. Maj:tv proposition Nr 383. •*
nödigt rörelsekapital och med hänsyn till rådande penningknapphet, ytterligt svårt
att på privat väg skaffa oss inkomster eller arbete. Det kännes så mycket svårare
för oss att behöva förgäves vädja till den privata hjälpsamheten, som vi i Ryssland
äga betydande värden och som genom vår verksamhet under många år beställningar
för mycket avsevärda belopp årligen kommit svensk industri till godo. Som ett exempel
på huru svårt det varit för oss kan nämnas, att det för en av våra olyckskamter,
trots mångfaldiga försök, för ett år sedan var omöjligt att få låna 5,000 kronor
mot säkerhet av en rysk rikssparbanksbok på 150,000 Rubel. Ingen bank eller bankir
ville lämna något lån mot denna säkerhet, men väl lämnades ett köpeanbud på 10,000
kronor för boken. . ■
I den så ytterst bekymmersamma situation, vari vi sålunda utan eget förvållande
finna oss försatta, våga vi i underdånighet hemställa, det Eders Kung!. Maj:t täcktes
genom avlåtande av proposition till nästa års riksdag eller i annan väg bereda oss
och med oss likställda personer möjlighet att erhålla lån av statsmedel till belopp av
exempelvis 10 % av vår i Ryssland förefintliga . egendom, rörande vilken vi avgivit
uppgift till den s. k. ryska utredningskommissionen, samt intill ett maximibelopp för
en var av oss av 15,000 kronor.
Slutligen få vi i underdånighet anföra, att Sveriges konsul i Sfi, Petersburg, generalkonsul
Widerström förklarat sig beredd att i tillämpliga delar bekräfta av oss
lämnade uppgifter, liksom att lämna upplysningar rörande våra personer-.
Över denna framställning liar yttrande inhämtats från ordföranden i
kommissionen för utredning av svenska tillgodohavanden i Ryssland, vice
häradshövdingen Gustaf Sandström, vilken anfört följande:
»Med ledning av de till Kommissionen för utredning av svenska tillgodohavanden
i Ryssland ingivna anmälningar har utarbetats en sammanställning över den egendom
i Ryssland, som av de sökande anmälts till Kommissionen, och vilken här bifogas
(bil. 1 och 2*). Av nämnda uppgifter framgår, att egendomen består av skilda
slag, fast egendom, bohag, banktillgodohavanden och kontanter, värdehandlingar, fordringar
hos ryska staten och hos enskilda ryska undersåtar samt handelsvaror.
Det torde till en början vara uppenbart, att staten för eventuella försträckningar
till de sökande icke kan erhålla någon juridiskt bindande säkerhet i den i Ryssland befintliga
egendomen. Inteckningar i den fasta egendomen kunna ej lämnas, och någon
panträtt i den i Ryssland befintliga lösa egendomen kan ej erhållas. Endast i de fall,
då värdepapper medtagits till Sverige, är en pantsättning möjlig. Fordringarna ä
Ryska staten och å enskilda kunna visserligen med äganderätt transporteras å staten,
men då möjlighet lärer saknas att bevisligen underrätta gäldenären om överlåtelsen,
torde i allmänhet ej heller en dylik åtgärd för staten medföra någon juridisk säkerhet.
Av det sagda följer, att om de sökandes anhållan om lån skall i större eller
mindre omfattning tillmötesgås, staten för lånens återbetalning icke kan beräkna någon
säkerhet i den uppgivna egendomen, utan måste grunda utsikten till återbetalning på
den allmänna förmögenhetsställning, som låntagarna med hänsyn till sina till Kommissionen
ingivna uppgifter kunna antagas äga. Härvid är emellertid att märka, att
nämnda uppgifter i regel icke innefatta upplysning, i vad mån den fasta egendomen
är besvärad med inteckning för gäld eller den lösa egendomen, speciellt handelsvaror,
Hftr uteslutna.
4
Kumjl. Maj:ts proposition Nr 383.
häftar för omkostnader, tullavgifter eller annan skuld. Då anmälningarna dessutom
ej heller innehålla uppgift om skulder och ansvarsförbindelser i allmänhet, lärer man
näppeligen kunna lägga dem till grund för ett i någon mån tillförlitligt bedömande
av vederbörandes förmögen hetsställning och solvens. Detta försvåras dessutom ytterligare
därav, att de ingivna anmälningarna om befintlig egendom av naturliga skäl i allmänhet icke
kunnat verificeras genom äganderättshandlingar, kvittenser eller annan bevisning. Härtill
kommer slutligen den ännu rådande ovissheten, i vad mån svenska medborgare
tillhörig egendom i Ryssland skall kunna till ägaren återbördas eller ersättning för
densamma utfås.
Med hänsyn till ovan framhållna omständigheter synes det knappast kunna låta
sig gorå, att såsom sökandena ifrågasatt, låta de begärda försträckningarnas storlek
bestämmas i visst procentuelt förhållande till den deklarerade egendomens värde, vilket
enligt vad ovan påvisats, icke torde utgöra en tillförlitlig måttstock å sökandenas förmögenhetsställning.
Snarare synas försträckningarna vara att betrakta såsom ett slags
understöd mot återbetalningsskyldighet. Huvudgrunden för bestämmandet av de olika
lånebeloppen borde i så fall bliva vederbörandes uppskattade behov av understöd,
ehuru vid sidan härav givetvis kunde och borde tagas hänsyn jämväl till hans antagliga
solvens och förmåga att, sedan ordnade förhållanden inträtt..i Ryssland, återbetala
lånet.
Vid överläggning inom Kommissionen rörande denna fråga har å ena sidan varmt
framhållits det behjärtansvärda i de gjorda framställningarna och de starka billighetsskäl,
som tala för desamma, under åberopande av att i andra länder, särskilt England,
från statens sida i stor omfattning lämnats understöd åt medborgare, som varit bosatta
i Ryssland och därstädes förlorat egendom och utkomstmöjlighet. Å andra sidan
hava uttalats principiella betänkligheter mot ett bifall till sökandenas anhållan och
framhållits, att detta skulle medföra den konsekvensen, att svenska medborgare, som
i andra länder, exempelvis Tyskland och Österrike, förlorat sin egendom eller eljest
gjort egendomsförluster i följd av kriget, skulle med samma fog kunna begära tillmötesgående
av liknande anspråk.»
Härefter bär å de sökandes vägnar till chefen för finansdepartementet
inlämnats en den 19 februari 1920 dagtecknad skrift, vari anföres följande:
»Det har enligt uppgifter i pressen i till Eder i saken avgivet utlåtande framhållits
det behjärtansvärda i vår framställning men å andra sidan dels den ringa säkerhet
staten kan erhålla för lånens återbetalning, dels att ett bifall till vår anhållan
kunde medföra den konsekvensen, att svenska medborgare exempelvis i Tyskland och
Österrike, som förlorat egendom i följd av kriget, skulle med samma fog kunna framkomma
med liknande anspråk.
Ehuru det torde vara för Eder känt, tillåta vi oss framhålla, att sovjetregeringen
i Ryssland genom sina utfärdade dekret omöjliggjorde för oss varje tanke på att kunna
utföra egendom från Ryssland eller att på annat sätt kunna inom landet förfoga över
densamma; att vi av vår legation formligen anmodades att resa till Sverige; samt att
legationen varken kunde lämna oss någon hjälp att få våra tillhörigheter med oss
eller någon garanti — vilket också sedermera visade sig vara rätt — att hos legationen
gjorda deposita framdeles kunde skyddas.
Det återstod oss således intet annat än att med tomma händer lämna Ryssland.
Det väcker därför vår livliga tillfredsställelse, att vår framställning icke blott
beaktats utan även behjärtas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.is proposition Nr 383. 3
Beträffande de av oss erbjudna säkerheterna för lånen eller om vi i stället kalla
dem understöd med återbetalningsskyldighet, medgiva vi gärna de brister, som vidlåda
dem i juridiskt avseende, men vilja betona, hurusom vi genom strävsamt arbete och
redbarhet i Ryssland ernått en god ekonomisk situation, och att vi såsom hederliga
landsmän hava en lika uppriktig önskan att återbetala, vad som lämnas oss, som staten
att erhålla medlen tillbaka.
Vi tro oss kunna förutsätta, att det endast genom svenska statens mellankomst
kan bliva oss möjligt att utfå vår i Ryssland kvarlämnade egendom. Regeringen
skulle sålunda i förstå hand vara den, som kom i besittning av våra tillgodohavanden
därstädes, och sålunda med lätthet kunna återfå det, som vi av staten erhållit såsom
lån eller understöd.
Om vi därför vid lånens uppgörande transportera all vår i Ryssland befintliga
egendom å staten, torde varje tvivel, om att staten icke skulle återfå de lämnade försträckningarna,
vara oberättigat.
I fråga om eventuella framställningar från svenska undersåtar i andra land, t. ex.
Tyskland, om liknande lån, våga vi framhålla den stora olikheten beträffande vår iråkade
situation och deras.
Först och främst har det aldrig varit ifrågasatt, att t. ex. svenskar i Tyskland
måste lämna landet, utan de kvarbo där alltjämt med samma möjligheter att kunna
försörja sig som före kriget; samt att om de möjligen förlorat något, förlusterna uppkommit
genom krigstillståndet med därav härledande konjunktursfluktuationer. Vi
däremot hava tvingats att lämna Ryssland, då ett kvarstannande innebar överhängande
livsfara, och våra förluster av egendom få väl närmast jämföras med dem, som uppkomma
vid eu naturkatastrof.
Under åberopande av vad vid nu och förut i saken anfört, våga vi vördsamt anhålla
om bifall till den gjorda framställningen.»
Framställningar om lån av statsmedel hava sedermera inkommit från
förut i Ryssland bosatta svenska undersåtarna Ulrik Pihlblad och Herman
Möller samt änkan Olga Matzion, vilka likaledes dels uppgivit, dels visat sig
vara ägare av förmögenhet i Ryssland.
Slutligen får jag meddela, att redan tidigare till utrikesdepartementet inkommit
avskrifter av framställningar i enahanda syfte från svenska undersåtarna
K. B. Åström, K. A. Johansson och P. P. Lindberg, vilka jämväl
tidigare varit bosatta i Ryssland men nu måst lämna landet och sina där
befintliga ägodelar.
Även eu annan grupp av svenskar har genom av kriget föranledda
förhållanden i främmande land försatts i sådan belägenhet, att bistånd från
statens sida ansetts erforderligt, .lag avser här de i Tyskland bosatta landsmännen.
Från socialattachdn i Berlin har inkommit en promemoria, som
skildrar svårigheterna för dessa svenskar att under den nuvarande livsmedelsbristen
i Tyskland draga sig fram därstädes. Denna promemoria innehåller
följande:
6 Katigt. Maj:tv proposition Nr 383.
»Under de gångna vintermånaderna har från olika sidor av härvarande svenska
koloni Kungi. Beskickningen uppmanats att liksom under tidigare år försöka från Sverige
införa livsmedel till svenskar härnere. Motiveringen är densamma som förr: livs-,
medelsbristen, svårigheterna att utom ransoneringen inköpa matvaror, vilket för utlänningar
är svårare än för tyskar, som ju ofta nog ha personliga förbindelser med landsbygden,
o. s. v. Vidare hänvisas till allt, vad Danmark, Holland och Schweiz göra
för sina härvarande undersåtar, och det hela har någon gång klingat ut i en förebråelse
mot beskickningen, att den ingenting gör för att hjälpa landsmän under denna
tunga tid.
Denna förebråelse är visserligen oberättigad, därför att. beskickningen, såsom läget
nu är, utan direkt hjälp hemifrån icke kan göra annat än vad som skett. Genom
svenska Röda .Körsets hjälp ha de allra fattigaste nödlidande, utan avgift erhållit eu
del livsmedel samt kläder för mindre barn. Envoyén von Essen har vidare utverkat
tillstånd hos tyska regeringen för avsändande av s. k. Liebesgaben-paket, vilka, oför - tullade få. införas utan att .avdrag på härvarande livsm.edelsranson göres.
Men den hjälp, som kolonien såsom helhet skulle behöva, nämligen regelmässigt
införande av livsmedel under de närmaste månaderna, strandar på markkursen. Härvarande
svenskar ha naturligtvis sina inkomster i mark och så länge kursen står så
lågt, som den gjort under det sista halvåret, är det för beskickningen omöjligt att organisera
införsel av livsmedel från Sverige. Omräkningen i mark skulle föra till priser,
som de flesta av koloniens medlemmar icke kunna betala och som dessutom skulle
kollidera med härvarande lagar och förordningar om maximipris på ett sätt, som ingen
av oss kunde ta ansvaret för. När smöret i Stockholm t, ex. kostar kr. 7: 50 per
kilo, blir detta efter nuvarande markkurs ungefär 140 mark i tyskt mynt eller 70
mark per pfund. Det ransonerade smöret härstädes, av vilket utdelas 20 gram i
veckan per person, kostar för närvarande 17 mark per pfund och smyghandeln tar
28 mark. Exemplet visar svårigheterna för beskickningen att utan hjälp hemifrån
kunna göra någonting för koloniens livsmedelsförsörjning.
För Danmarks vidkommande ha danska myndigheter nu med statens hjälp ordnat
det så, som av bifogad bilaga*) framgår. Under halvåret 1 oktober — 81 mars
har ett statsbidrag på 28,000 kronor i månaden betalats för att utjämna kursförlusterna
och man har med denna hjälp varje månad kunnat tillföra de danska kolonierna
välbehövliga och kärkomna livsmedelssändningar, som på gagnerikt sätt stärkt hemkänslan
och sambandet med hemlandet.
Även om livsmedelsfrågan sedan sista skörden visat någon lättnad här, särskilt
på grund av den stora importen, så stundar utan tvivel nu några mycket svåra månader,
tills nästa skörd blir inbärgad. Brödransonen har redan nedsatts från 2850
gram till 1900 gram i veckan och priset höjdes samtidigt från mark 1: 66 per 2350
gram till mark 2:17 per 1900 gram. Av rikshushållningsministern hörde jag i går,
att man för närvarande endast har 200,000 ton brödsäd till hands, som räcker någon
månad ännu, men sedan måste man importera från utlandet, ty under vårarbetet på
landsbygden är det omöjligt att tröska och forsla spannmål till upplagsställena för
städernas behov. Under de gångna vintermånaderna har kolbristen till en stor del
hindrat uttröskningen av fjolårets skörd. Fett- och köttbristen har jag i tidigare rapporter
till Kungl. Utrikesdepartementet behandlat, någon lättnad står icke att vänta,
snarare tvärtom. Av kött utdelas för närvarande i Berlin 200 gram benfritt eller 250
Här utesluten.
Kungl. May.ts proposition Nr 383. 7
gram benkött per vecka och individ. Den benfria ransonen utgör mestadels konserver,
corned beef, korv och dylikt.
Det är sålunda de ganska bedrövliga utsikterna för närmaste framtid, som framkalla
klagomålen från koloniens sida. Beskickningen anser ock, att hjälp i någon
form bör bringas, så att de närmaste månaderna icke bli alltför tryckande för landsmännen
här, vilka till största delen icke äro i tillfälla att återvända till hemlandet.
Dylik hjälp skulle kunna bringas, om beskickningen hade en summa på cirka 100,000 kr.
till disposition, dels för att undgå de fluktationer i kursen, som kunna inträda under
distribueringen och som under förra året bringade oss så bittra erfarenheter, dels ock
för att kunna något nedsätta prisen.
Med ett dylikt statsbidrag skulle beskickningen kunna hjälpa kolonien. Jag är
övertygad om, att de ideella värden, som vinnas genom att landsmännen här i svårt
trångmål funne hjälp hos det gamla hemlandet, skulle ge full valuta för de utgifter,
som statsverket för detta sociala ändamål skulle ikläda sig. Detta så mycket mera,
som landsmännen här dagligen i svenska tidningar få bevittna, vilken varmhjärtad
hjälpverksamhet försiggår i Sverige för att hjälpa att lindra nöden i Tyskland såväl som i
Tysk-Österrike och sålunda få den känslan, som om intresset därhemma är större för
nödlidande utlänningar än för de egna landsmännen. Att denna känsla är oberättigad,
ändrar ingenting i själva fakta, att svenska tidningar bringa dessa upprop för utlandet,
men endast sällan finna tillfälle tala om de egna landsmännen i det nödlidande Centraleuropa.
»
Till lindrande av den sålunda förefintliga livsmedelsbristen, som var
kännbar redan under våren 1919, hava vissa åtgärder vidtagits genom
svenska beskickningens i Berlin försorg. Enligt vad vederbörande minister
till utrikesdepartementet inberättat, har under hans ledning tillsatts en kommitté
för att ordna frågan; och har kommittén lyckats åstadkomma livsmedelsförsändningar
från Sverige till Berlin. Varorna hava inköpts från aktiebolaget
Nordiska Kompaniet, firman Bröderna Ameln samt folkhushållningskommissionen.
Vid deras försäljning har influtit ett belopp av Mk 451,408: 30
under det att skuldbeloppet till leverentörerna utgör kronor 140,498:36. En
närmare överblick över den sålunda uppkomna ställningen erhålles genom
följande från beskickningen erhållna uppställning:
Tillgångar:
Kontant inkommet för försålda livsmedel............................ Mark 451,408: 30
Skulder:
Av Nordiska Kompaniet i Stockholm för levererade livsmedel avsedda
för svenskar i Tyskland, enligt kontokurant:
opaginerad Kontrollera mot PDF
s
Kung!. Maj:ts ''proposition Nr 383
i februari 1919
» maj »
» juni »
minus returvaror ...........................................................
Därå har avbetalats under månaderna mars—juli
Alltså skuld till A.-B. Nordiska kompaniet...............
A.-B. Bröderna Ameln: för levererad sill
i maj 1919 enligt räkning .............................. Er. 1,997:
» juni » » » ....................................... » 1,054:
71,440:
45
62,501:
75
1,129:
—
Kr.
135,071:
20
1,109:
60
Kr.
133,961:
60
.... »
18,768:
85
.... Kr.
115,192:
75
56
)i
3,051: 56
Folkhushållningskommissionen:
i maj ............................................
» juni............................................
för levererat fläsk
........................ Er. 21,794: 50
........................ » 459: 55 » 22,254: 05
Summa skulder: Kr. 140,498: 96
1 anslutning härtill har anförts, att betalning för de levererade varorna
av köparna efter hand i mindre poster influtit, samt att man i det längsta
hoppats, att någon period av stigning i markkursen skulle hava inträtt, varav
man i sa fall omedelbart skulle begagnat sig för att i möjligaste man
söka undvika anlitande av statsbidrag. I stället hade markvärdet, anföres
vidare, ständigt varit i sjunkande, och då gottgörelse numera krävdes av leverantörerna
hemställdes om åtgärders vidtagande därhän, att skuldbeloppet,
Kr. 140,498: 36, måtte utanordnas mot det, att de influtna medlen Mark
451,408: 30 ställdes till förfogande.
Frågan om likvideringen av den på ovan omförmält sätt uppkomna skulden
har sedermera blivit mera brännande, i det aktiebolaget Nordiska Kompaniet
för sin del anhallit om likvid snarast möjligt med hänsyn till förestående
revision. Kung!. Maj:ts minister i Berlin har i anslutning till meddedelandet
härom anfört följande:
»För att underlätta införandet av ifrågavarande hjälpaktion till förmån för våra
landsmän, tvekade jag icke att på vederbörandes hemställan låta beteckna mig såsom
emottagare av sagda beställningar, i annat fall hade med all säkerhet svårigheter såväl
i Stockholm som vid varornas införande till Tyskland på grund av här gällande
bestämmelser uppkommit. Nordiska Kompaniets krav är därför riktat till mig personligen,
ehuru, såsom Eders Excellens behagade finna, det här uteslutande rör sig
Kungl. Maj:ts proposition Nr 383. 9
om en hjälpaktion, som de dåvarande ytterst svåra livsmedelsförhållandena i Tyskland
oundgängligen påkallade.»
Vidare har Kungl. Maj:ts minister framhållit följande:
Sedan under höstmånaderna 1919 läget på livsmedelsmarknaden något
förbättrats, hade på senare tid en ändring till det sämre åter inträtt, och
situationen under loppet av vårmånaderna torde ytterligare försämras.
Särskilt från svenska koloniens i Berlin sida hade klagomål rörande
livsmedelsförhållandena framställts och hade därvid anhållits om beskickningens
medverkan i syfte, att de mest nödvändiga varorna måtte införskaffas från
Sverige och i Tyskland fördelas. Ministern hänvisade i detta sammanhang
till det upprop, benämnt »Svenska Kolonien i Berlin lider nöd», vilket varit
infört i »Nya Dagligt Allehanda» för den 19 februari 1920.
»Det torde knappast behöva framhållas», anföres vidare, »att vi, så länge skulden
för de under år 1919 införskaffade varorna ännu icke reglerats, icke kunna inlåta oss
på nya varubeställningar, helst med hänsyn till de nu rådande abnorma valutaförhållandena.
För att rådgöra, huru denna för svenskar i Tyskland så betydelsefulla fråga
skall kunna ordnas, har bestämts, att en deputation, bestående av legationspastorn
Sebardt, socialattachén Wilhelm Jansson och skriftställaren Gustaf Blomquist, skall
avresa till Stockholm. Deputationen kommer att inträffa där den 2 instundande mars, och
tillåter jäg mig att understödja, vad densamma kommer att andraga för Eders Excellens.
Den kommer att därvid framlägga tvenne promemorier, vilkas innehåll av mig
har granskats, och får jag till alla delar instämma i vad vederbörande däri anfört.»
Vidare har erinrats om de åtgärder, som av Schweiz och Danmark vidtagits
för lindrande av nöden bland respektive länders i Tyskland bosatta
medborgare.
Frågan om bistånd åt de svenska undersåtar i främmande länder, vilka Departeoförskylt
blivit utsatta för betydande förluster och åsamkats svårigheter och mentschefenumbäranden
av skilda slag, synas mig böra vinna beaktande. Det har ej
heller kunnat undgås, att den under vanliga förhållanden behövliga understödsverksamheten
bland sjöfolk och arbetare nu måste taga en väsentligt vidgad
omfattning och annan form än den sedvanliga.
Vad då beträffar från svenska undersåtar, bosatta i Ryssland, gjord framställning,
synes det, med stöd av vad kommissionen för utredning av svenska
tillgodohavanden i Ryssland yttrat, icke vara lämpligt att i form av lån mot
säkerhet uti tillgångar, vilkas värde icke kan uppskattas, lämna nödigt understöd,
utan vore det lämpligare att i fall av verkligt behov och mot framtida
återbetalningsskyldighet giva erforderligt bistånd. Härvid torde behovet
i varje särskilt fall böra undersökas och syftet vara, att den understödsbegärande
skyddas mot oförvållad nöd. I den mån återbetalning kan komma
att äga rum, torde beloppet böra särskilt redovisas.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 325 käft. (Nr 383). 2
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 383.
Vad angår den av ministern i Berlin understödda framställningen från
i Tyskland nu befintliga svenska undersåtar, synes denna vara i hög grad behjärtansvärd.
De särskilt uti Berlin rådande oroliga förhållandena och de
svårigheter våra därstädes bosatta landsmän ha att kämpa emot, göra det
önskvärt, att beskickningen beredes möjlighet att på mer verksamt sätt än
under normala tider utföra nödvändig hjälpverksamhet.
Enahanda förhållanden, som framkallat svårigheterna för svenska undersåtar
uti Ryssland och Tyskland, ha givetvis förekommit också uti andra länder,
såsom Österrike och Polen. Det är fördenskull naturligt, att här åsyftad
hjälpverksamhet bör komma även därvarande svenskar tillgodo, i den mån
verkliga behov förefinnas.
Givetvis kan för ändamålet behövligt penningbelopp icke med någon noggrannhet
beräknas, men en summa av 300,000 kr. torde få anses vara tillfyllest,
varvid c:a 100,000 kr. synes kunna avses för i Tyskland boende
svenskar och återstoden antingen till svenska undersåtar, som från sitt hemvist
utomlands flytt till hemlandet, eller till hjälpverksamhet från beskickningarnas
och konsulatens sida i andra länder bland där befintliga svenska
undersåtar, vilka till följd av kriget och dess efterverkningar råkat i betryck.
Den närmare fördelningen av medlen torde emellertid böra bero av
Kungl. Maj:t.
Jag hemställer alltså att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen
att för bestridande av hjälpverksamhet bland svenska
undersåtar, huvudsakligen bosatta i Ryssland och Tyskland,
vilka i anledning av världskriget kommit i nödläge,
å tilläggsstat för år 1920 anvisa ett förslagsanslag, högst
av 300,000 kr. att fördelas på sätt av Kungl. Maj it må
komma att beslutas.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
W. Bagge.
Stockholm, Bökförl.-A.-B. Tidens tryckeri 1920.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1920:61 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om beviljande av medel till hjälpverksamhet bland svenska undersåtar, huvudsakligen bosatta i Ryssland och T s. 1 i texten