Med förslag till lag om ändrad lydelse av 4 och 7 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring
1920-03-19 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1920:387, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 4 och 7 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 387.
1
Nr 387.
Kung!. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 4 och 7 §§ i lagen den 30 juni 1913
om allmän pensionsförsäkring; given Stockholms slott
den 19 mars 1920.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna
protokoll vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid
fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 4 och 7 §§ i lagen den
30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.
GUSTAF.
C. E. Svensson.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 329 höft. (Nr 387.)
1
2
Iiungl. Majds proposition Nr 387.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 4 och 7 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän
pensionsförsäkring (nr 120).
Härigenom förordnas, att 4 och 7 §§ i lagen den 30 juni 1913
om allmän pensionsförsäkring skola, 7 § i nedan angivna del, hava följande
ändrade lydelse:
4 §•
Beloppet av den pensionsavgift, som skall av envar avgiitspliktig
erläggas, utgör för varje år tre kronor. Därutöver erlägges av den,
som under nästföregående år åtnjutit inkomst av minst 600 kronor:
a) om inkomsten ej uppgår till 800 kronor, två kronor;
b) om inkomsten uppgår till 800 men ej till 1,200 kronor, fem
kronor;
c) om inkomsten uppgår till 1,200 kronor eller mera, tio kronor.
Inkomst, som i denna paragraf avses, utgör det enligt gällande
förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet.
7 §•
Årsinkomst, som i 6 § avses, utgör all den inkomst av fast egendom,
näring eller annan inkomstkälla, som någon skäligen kan antagas
komma att tills vidare årligen åtnjuta; dock att såsom inkomst icke
räknas pension enligt 6 §, ej heller, intill ett belopp av högst 300
kronor, pension enligt 34 §.
Där inkomst---finnas tillämpliga.
I fråga — — — ogift person.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 387.
3
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12
mars 1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Branting,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierxa,
Statsråden: UndéN,
Thorsson,
Olsson,
Sandler,
Nothin,
Nilsson,
Eriksson,
Svensson,
Hansson.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet
anförde chefen för civildepartementet statsrådet Svensson.
Kungl. Maj:t har förut i dag beslutat förelägga riksdagen förslag
till kommunalskattelag, som skulle medföra, att den nuvarande bevillningstaxeringen
avskaffas såsom grundval för den kommunala beskattningen.
Vid sådant förhållande synes det önskvärt, att man i de övriga
fall, där taxeringen till bevillning nu ligger till grund för beräknande
av inkomst eller påförande utav avgäld, söker anslutning till någon utav
de för kommunalbeskattningen avsedda skatteformer eller till iukomstoch
förmögenhetsskatten, så att särskild taxering till bevillning ej behöver
ifrågakomma.
Av denna anledning nödvändiggöras vissa ändringar i lagen den
30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring (nr 120).
I 4 § nämnda lag föreskrives, att eu var avgiftspliktig skall erlägga
en pensionsavgift av tre kronor, samt att därutöver av den, som
under nästföregående år åtnjutit inkomst av minst 500 kronor, skall
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 387.
erläggas, om inkomsten ej uppgått till 800 kronor, två kronor, om inkomsten
uppgått till 800 men ej till 1,200 kronor, fem kronor och, om
inkomsten uppgått till 1,200 kronor eller mera, tio kronor. Inkomst,
som avses i nämnda paragraf, utgör för den, som taxerats enligt förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt, det taxerade beloppet
samt för den, som icke taxerats enligt nämnda förordning, den inkomst,
som taxerats eldigt förordningen angående bevillning av fast egendom
samt av inkomst.
Endast den, som taxerats till bevillning av inkomst eller till inkomst-
och förmögenhetsskatt, är sålunda pliktig erlägga den särskilda
tilläggsavgiften av två, fem eller tio kronor. En person, som faktiskt
åtnjutit en inkomst av mer än 500 kronor, kan alltså bliva befriad från
erläggande av tilläggsavgift, nämligen om b an ej är pliktig erlägga inkomst-
och förmögenhetsskatt och därjämte antingen inkomsten härflutit
av fast egendom eller ock på grund av bestämmelserna i 12 § 1 mom. 3
stycket i bevillningsförordniugen, det belopp, för vilket bevillning icke
äger rum, utgör mer än 500 kronor. Detta synes vara en oegentlighet,
då erläggande av tilläggsavgift ju medför rätt till större pension och
en var, som har så stor inkomst, att han kan anses vara i stånd därtill,
bör erlägga tilläggsavgift.
Skulle nu skyldigheten att erlägga tilläggsavgift göras beroende
av att den avgiftspliktige har att erlägga inkomst- eller förmögenhetsskatt
eller kommunal inkomstskatt, skulle nyss påpekade oegentlighet
komma att äga rum i ett större antal fall än hittills. Enligt förslaget
till kommunalskattelag inträder nämligen skyldighet att erlägga kommunal
inkomstskatt, först när det till kommunal inkomstskatt taxerade
beloppet med minst 20 kronor överstiger hälften av de belopp, som enligt
18 § 1 mom. a) och b) i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
skola avdragas från det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade
beloppet, och nämnda avdragsbelopp kunna ju bliva betydande, i
fall den skattskyldige har ett stort antal barn.
Man synes därför icke kunna göra skyldigheten att erlägga tillläggsavgift
beroende av huruvida den avgiftspliktige faktiskt har att
erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt eller kommunal inkomstskatt,
utan denna skyldighet måste göras beroende av den avgiftspliktiges
verkliga inkomst. Härför fordras dock, att den skattskyldiges inkomst
av taxeringsnämnden uppskattas, även om på grund av avdragens storlek
skatteplikt icke inträder. Denna taxeringsnämndens skyldighet kan
dock icke utsträckas att avse huru små inkomster som helst. Enligt
2 § i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid faxe
-
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 387.
ring är här i riket mantalsskriven svensk medborgare skyldig avgiva
deklaration, bland annat, om han under nästföregående år åtnjutit så
stor inkomst och vid samma års utgång ägt så stor förmögenhet, att
inkomsten och en sextionde! av förmögenheten tillsammans överstigit
600 kronor, d. v. s. när den skattskyldiges enligt 17 § i inkomstskatteförordningen
beräknade taxerade belopp överstigit 600 kronor.
Denna gräns har valts med hänsyn därtill, att först när det taxerade
beloppet överstiger 600 kronor skattskyldighet över huvud kan enligt
inkomstskatteförordningen inträda för dylik skattskyldig. Man synes
icke böra ålägga taxeringsnämnden taxering av andra än dem, vilkas
inkomst och förmögenhet äro så stora, att de äro deklarationspliktiga.
Vid sådant förhållande måste givetvis gränsen för skyldigheten att
erlägga tilläggsavgift höjas. Det synes dock olämpligt att höja denna
mer än till 600 kronors inkomst. I stället bör i taxerings förordningen
stadgas, att deklarationsplikt inträder, när inkomsten och en
sextionde! av förmögenheten tillsammans uppgått till minst (och ej överstigit)
600 kronor samt att taxeringsnämnden har skyldighet att verkställa
taxering och i taxeringslängden införa taxerat belopp för alla
skattskyldiga, vilkas taxerade belopp uppgått till minst 600 kronor, även
om på grund av rätten till orts- och familjeavdrag skatteplikt icke inträtt.
Såsom inkomst enligt 4 § i lagen om allmän pensionsförsäkring
skall då anses det för den avgiftspliktige enligt förordningen om inkomst-
och förmögenhetsskatt taxerade beloppet.
Det kan sättas i fråga, att avgiftsplikten i stället bör göras beroende
av storleken av den till kommunal inkomstskatt taxerade inkomsten. Då
en skattskyldigs hela inkomst icke alltid skall taxeras i mantalsskrivningskommunen,
kommer dock den till kommunal inkomstskatt taxerade
inkomsten att utgöra ett sämre uttryck för den avgiftspliktiges ekonomiska
ställning, och avgiftsplikten bör därför hellre ställas i relation till
det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet.
Jag vill slutligen upplysa, att, enligt vad jag under samråd med
pensionsstyrelsen i föreliggande fråga inhämtat, därstädes förberedes förslag
till vissa ändringar i 4 §, avseende, bland annat, just en höjning
av den inkomstgräns, vid vilken skyldighet att erlägga tilläggsavgift
skall inträda.
I 7 § av pensionsförsäkringslagen erfordras eu redaktionell ändring
för att i fråga om rubriceringen av olika slags inkomst vinna överensstämmelse
med skatteförfattningarna.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 387.
Föredragande departementschefen uppläste härefter ett i enlighet
med vad han nu anfört avfattat förslag till lag om ändrad lydelse av
4 och 7 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring och
hemställde, att lagrådets utlåtande över förslaget, vilket fogats som bilaga
till detta protokoll, måtte för det ändamål, § 87 regeringsformen
omförmäler, inhämtas.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna
bifall.
Ur protokollet:
Conr. Falkenberg,
Kungl. Moj:ts proposition Nr 387,
7
Bilaga.
Förslag
till
Lag
om
Undrad lydelse av 4 och 7 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän
pensionsförsäkring (nr 120).
Härigenom förordnas, att 4 och 7 §§ i lagen den 30 juni 1913
om allmän pensionsförsäkring skola, 7 § i nedan angivna del, hava
följande ändrade lydelse:
4 §•
Beloppet av den pensionsavgift, som skall av envar avgiftspliktig
erläggas, utgör för varje år tre kronor. Därutöver erlägges av den,
som under nästföregående år åtnjutit inkomst av minst 600 kronor:
a) om inkomsten ej uppgår till 800 kronor, två kronor;
b) om inkomsten uppgår till 800 men ej till 1,200 kronor, fem
kronor;
c) om inkomsten uppgår till 1,200 kronor eller mera, tio kronor.
Inkomst, som i denna paragraf avses, utgör det enligt gällande
förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet.
7 §•
Årsinkomst, som i 6 § avses, utgör all den inkomst av fast egendom,
näring eller annan inkomstkälla, som någon skäligen kan antagas
komma att tills vidare årligen åtnjuta; dock att såsom inkomst icke
räknas pension enligt 6 §, ej heller, intill ett belopp av högst 300
kronor, pension enligt 34 §.
Där inkomst — — — finnas tillämpliga.
I fråga — — — ogift person.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.
8
Kungl. Maj.is proposition Nr 387.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd måndagen
den 15 mars 1930.
Närvarande:
Justitieråden Améen,
friherre Leijonhufvud,
Edelstam,
Regeringsrådet Linnér.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över civilärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 12 mars
1920, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för
det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat
förslag till lag om ändrad lydelse av 4 och 7 §§ i lagen den ‘SO
juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av t. f. förste kanslisekreteraren Carl Kuylenstierna.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
Kunql. Maj:ta proposition Nr 387.
9
Utdrag av -protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19
mars 1920.
Närvarande :
Hans excellens herr statsministern BraNTING.
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,
Statsråden: UNDÉN,
Thorsson,
Olsson,
Sandler,
Nothin,
Nilsson,
Eriksson,
Svensson,
Hansson.
Chefen för civildepartementet, statsrådet Svensson, anmälde lagrådets
den 15 mars 1920 avgivna utlåtande över det den 12 i samma
månad till lagrådet remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av
4 och 7 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.
Detta förslag hade av lagrådet lämnats utan anmärkning.
Departementschefen hemställde därpå, att lagförslaget måtte genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gunnar C or in.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 329 höft. 387.)
O
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1920:448 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 4 och 7 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensio s. 19 i texten
- 2SärU 1920:5 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 4 och 7 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring. s. 1 i texten