Sök i Ratio Lex

Angående förvärvande för statsverkets räkning av Nobelstiftelsens rätt till visst område av skogsinstitutets förutvarande tomt å norra Djurgården

1920-03-05 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:389, Angående förvärvande för statsverkets räkning av Nobelstiftelsens rätt till visst område av skogsinstitutets förutvarande tomt å norra Djurgården

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr. 389.

1

Nr. 389.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förvärvande

för statsverkets räkning av Nobelstiftelsens rätt

till visst område av skogsinstitutets förutvarande tomt

å norra Djurgården; given Stockholms slott den 5

mars 1930.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att

dels godkänna av Nobelstiftelsen gjort erbjudande att på statsverket

överlåta all stiftelsen nu tillkommande rätt till det område av omkring

3,000 kvadratmeter utav skogsinstitutets förutvarande tomt, vilket enligt

riksdagens skrivelse den 18 maj 1905 (nr 159) angående försäljning av

två områden av norra Djurgården undantagits från försäljningen för att

bibehållas under Hans Maj:t Konungens disposition och vartill dispositionsrätten

sedermera av Hans Maj:t Konungen överlåtits å sagda stiftelse:

dels ock för beredande av gottgörelse åt Nobelstiftelsen för avstående

till statsverket av dess rätt till omförmälda tomtområde anvisa på extra

stat för år 1921 ett förslagsanslag, högst 294,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1- saml. 331 höft. (Nr 389.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr. 389.

Förvärvande

för statsverkets

räkning

av Nobelstiftelsens

rätt

till visst

område av

skogsinstitutets

förutvarande

tomt

å norra Djurgården.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5

mars 1920.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anförde efter gemensam beredning

med chefen för finansdepartementet följande:

Vid anmälan den 7 januari 1920 av utgifterna under riksstatens för

år 1921 åttonde huvudtitel hemställde jag under punkt 58, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att, i avbidan på proposition angående anslag

till förvärvande av Nobelstiftelsens rätt till visst område av skogsinstitutets

förutvarande tomt å norra Djurgården, för ändamålet beräkna

på extra stat för år 1921 ett förslagsanslag, högst 294,000 kronor. Denna

min framställning blev av Kungl. Maj:t bifallen. Sedan ärendet numera

undergått erforderlig utredning, tillåter jag mig ånyo anmäla frågan inför

Kungl. Maj:t.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Rungi. Maj:ts Proposition Nr. 389.

Konungens dispositionsrätt över Djurgården grundar sig på riksens

ständers skrivelse den 1 december 1809, varigenom ständerna erbjödo

Konung Karl XIII att till bestridande av samtliga utgifter för hovhållningen

m. m. emottaga en viss årlig summa, mot det att till riksens ständer

överlämnades »såsom en i evärdliga tider åt dem förbehållen rättighet»

förvaltningen och användandet av de kungl.- och kungsladugårdar

m. m., som förut stått under konungens omedelbara styrelse, med iakttagande

dock att »den här vid huvudstaden belägna Djurgården bör förbliva

under Kungl. Maj:ts enskilda disposition», i sammanhang varmed

ständerna emellertid anhöllo, »att den s. k. djurgårdskassan måtte endast

få användas till Djurgårdens förbättring och förskönande samt därvarande

broars och vägars underhåll och icke graveras med särskilda avlöningar

eller gratifikationer till några vissa personer». Enligt statsrådsprotokollet

den 26 februari 1810 hade Kungl. Majd antagit riksens ständers erbjudande

på sätt och med villkor ovannämnda skrivelse innehöll.

1 anledning av väckt fråga om beredande av tillgång till de av en

ny härordning föranledda utgifterna för nya kasernetablissement uppdrog

Kungl. Majd den 8 april 1902 åt en kommitté att, bland annat, efter föregången

utredning, avgiva yttrande, huruvida några och, i sådant fall,

vilka av de kronan tillhöriga områden inom den s. k. norra Djurgården

med Ladugårdsgärdet lämpligen kunde styckas och, indelade till tomter,

försäljas, samt angiva, vilka av dessa områden borde till försäljning i första

rummet ifrågakomma, ävensom verkställa beräkningar av den inkomst,

som genom en dylik försäljning kunde för statsverket uppstå.

Efter det kommittén avgivit betänkande i ämnet, framlade riksmarskalksämbetet

i utlåtande över detta betänkande förslag angående det område

av norra Djurgården, som enligt riksmarskalksämbetets åsikt borde

upplåtas till försäljning. Ämbetet gjorde därvid undantag för viss mark

samt anmälde, i samband med yttrande angående dåvarande skogsinstitutets

område, att ämbetet erhållit bemyndigande att göra hemställan

därom, att ett tomtområde, till en areal av omkring 3,000 kvadratmeter,

beläget inom skogsinstitutets dåvarande gräns, måtte förbehållas Hans Maj:t

Konungens personliga disposition, att till ett särskilt ändamål användas,

vilket område vore avsett att uttagas å den högst belägna delen a ifrågavarande

tomtområde. Med anledning härav borde nämnda areal undantagas

från försäljningsområdet.

Efter ytterligare utredning i ärendet föreslog Kungl. Maj:t i proposition,

nr 114, 1905 års lagtima riksdag medgiva, bland annat, att vissa

närmare angivna områden av norra Djurgården, belägna det ena söder

om Valhallavägens förlängning åt öster och det andra norr om Djurgards
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 389.

brunnsviken, med undantag av omkring 3,000 kvadratmeter utav skogsinstitutets

dåvarande tomt, finge på det sätt avhändas kronan, att därav

till Stockholms stad finge kostnadsfritt med äganderätt upplåtas de delar,

som enligt en blivande stadsplan för dessa områden erfordrades till gator,

torg, allmänna platser och tomter till byggnader för allmänt behov, ävensom

angränsande vattenområde, samt att de återstående delarna finge försäljas

i den ordning, Kungl. Maj:t bestämde. Denna framställning blev

av riksdagen i huvudsak bifallen (skrivelse nr 159), varvid riksdagen

emellertid undantog »tomter till byggnader för allmänt behov».

Jämlikt beslut den 24 december 1906 förklarade sig Hans Maj:t

Konung Oscar II vilja till Nobelstiftelsens förmån under visst villkor avsta

dispositionsrätten till berörda område av omkring 3,000 kvadratmeter

inom skogsinstitutets dåvarande tomt. I avseende å denna upplåtelse och

därvid förbundna villkor tillåter jag mig erinra om följande:

I Nobelstiftelsens grundstadgar är förutsatt, att stiftelsen skall anskaffa

egen lokal för stiftelsens förvaltning jämte högtidssal. För detta

ändamål hade styrelsen för denna stiftelse i en den 28 december 1905 till

riksmarskalksämbetet avlåten skrivelse ifrågasatt att förvärva tomtplats

för en byggnad pa den så kallade Kaptensudden å södra Djurgården

eller det område, som är beläget mellan Djurgårdsbrunnsviken och Djurgårdsentrén

närmast den från Strandvägen dit ledande bron. Besittningsrätten

till Kaptensudden hade av Hans Maj:t Konungen upplåtits till enskild

person, med vilken styrelsen för Nobelstiftelsen träffat överenskommelse,

gällande intill viss, numera förfluten tid, att få denna rätt å sig

överlåten mot en gottgörelse av 350,000 kronor. Då emellertid styrelsen

ansåg. det icke kunna ifrågakomma, att eu så dyrbar byggnad som den

för stiftelsens behov erforderliga skulle uppföras å en tomt, därå, enligt

gällande bestämmelser, allenast en på den regerande Konungens regeringstid

beroende nyttjanderätt kunde förvärvas, hade styrelsen hemställt, att

riksmarskalksämbetet måtte vidtaga åtgärder för avlåtande av proposition

till riksdagen rörande upplåtelse till Nobelstiftelsen jämväl av äganderätten

till den del av Kaptensudden, som erfordrades för omförmälda byggnad,

mot ett pris av 40 kronor per kvadratmeter av arealen.

Efter det under ärendets utredning vissa erinringar framställts mot

Kaptensuddens bebyggande med en så pass monumental byggnad, varom

här givetvis vore fråga, samt vidare av den så kallade Ladugårdsgärdeskommissionen

pekats på den högst belägna delen av skogsinstitutets dåvarande

område såsom en för Nobelstiftelsen synnerligen lämplig tomt, hade

riksmarskalksämbetet i skrivelse till Nobelstiftelsen meddelat, att Hans

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38!).

Maj:t Konungen hade för avsikt att uttaga det för hans disposition undantagna

området av 3,000 kvadratmeter å den högst belägna delen av dåvarande

skogsinstitutets område eller just den del därav, vilken enligt

stiftelsens och Ladugårdsgärdeskommissionens åsikt vore den för ändamålet

mest lämpade, och dels förklarat sig vilja till Nobelstiftelsens förmån

avstå dispositionsrätten till ifrågavarande område under villkor, att Nobelstiftelsen

förvärvade och till Djurgården återställde den till enskild man

nu upplåtna dispositionsrätten till Kaptensudden.

Genom att på angivet sätt inlösa och till Djurgården överlämna besittningsrätten

till Kaptensudden skulle Nobelstiftelsen sålunda kunna bereda

sig möjlighet att förvärva den Hans Maj:t Konungen tillkommande

dispositionsrätten till de 3,000 kvadratmeter å skogsinstitutets område,

som stiftelsen tänkt sig såsom blivande byggnadstomt. Stiftelsens styrelse

ansåg emellertid det fortfarande icke kunna ifrågakomma, att en så dyrbar

byggnad som den för stiftelsens behov erforderliga skulle uppföras

på en tomt, därå allenast dispositionsrätt kunde förvärvas, och hemställde

styrelsen därför om utverkande av riksdagens medgivande, att jämväl nu

ifrågavarande, Hans Maj:t Konungen förbehållna område av omkring 3,000

kvadratmeter finge för angivna ändamål avhändas kronan på det sätt, som

i 1905 års riksdagsbeslut blivit bestämt för övriga delar av i beslutet avsedda

områden av norra Djurgården.

I anledning härav föreslog Kungl. Maj:t i proposition, nr 142, 1907

års riksdag medgiva, att, därest Hans Maj:t Konungen komme att till

Nobelstiftelsen eller annan därmed jämförlig institution för bebyggande

upplåta det område av omkring 3,000 kvadratmeter utav skogsinstitutets

dåvarande tomt, vilket enligt riksdagens skrivelse den 18 maj 1905 angående

försäljning av två områden av norra Djurgården undantagits från

försäljningen för att bibehållas under Hans Maj:t Konungens disposition,

jämväl äganderätten till detta område måtte försäljas i enahanda ordning,

som i nämnda riksdagsskrivelse blivit bestämd. Kungl. Maj:ts framställning

blev av riksdagen bifallen (skrivelse den 13 maj 1907, nr 139).

Sedan Nobelstiftelsen sedermera uppfyllt det för erhållande av dispositionsrätten

till omförmälda område av omkring 3,000 kvadratmeter

uppställda villkoret om återställande till Djurgården av besittningsrätten

till lägenheten Kaptensudden, förklarade Hans Maj:t Konungen enligt beslut

den 3 februari 1908 dispositionsrätten till ifrågavarande område å

skogsinstitutets tomt vara på Nobelstiftelsen överlåten. Härefter uppdrog

Kungl. Maj:t genom beslut den 27 mars 1908 åt kommissionen för handhavande

av frågor rörande nytt övningsfält för de i Stockholm förlagda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 3S9.

truppförbanden att för eu köpeskilling av 150,000 kronor samt mot vissa

angivna villkor i övrigt till Nobelstiftelsen försälja ett område av 3,000

kvadratmeter å ifrågavarande plats jämte en areal av omkring 300 kvadratmeter

därutöver, i samband varmed Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser

dels rörande det definitiva fastställandet av gränserna för den försålda

tomten samt av ritningar för Nobelstiftelsens ifrågasatta byggnader

därstädes och dels i fråga om användandet av den inflytande köpeskillingen.

På framställning av den år 1910 tillsatta Djurgårdskommissionen medgav

Kungl. Maj:t vidare jämlikt beslut den 24 mars 1916, att Djurgårdskommissionen

finge dels träffa överenskommelse med vederbörande om tiden

och ordningen för avträdande av det utav skogsinstitutet disponerade

området å norra Djurgården samt, efter sålunda träffad överenskommelse,

tills vidare övertaga förvaltningen av ifrågavarande område, dels och vidtaga

åtgärder beträffande vissa å området befintliga byggnader, varjämte

Kungl. Maj:t förklarade Sig vilja, på förnyad framställning, meddela beslut,

bland annat, angående utstakning och försäljning av det till byggnadstomt

för Nobelstiftelsen avsedda området.

Enligt mig lämnad npplysning har någon dylik framställning

emellertid icke avlåtits till Kungl. Maj:t, och något avtal med Nobelstiftelsen

angående områdets försäljning icke blivit träffat.

1 skrivelse den 8 september 1919 har nu styrelsen för Nobelstiftelsen

hemställt, huruvida Kungl. Maj:t skulle finna skäl vidtaga åtgärder för

förvärvande åt statsverket av den rätt till omförmälda tomt å skogsinstitutets

förra område, som stiftelsen innehade; stiftelsen erbjuder sig att till

statsverket avsta sin rätt till tomten mot en gottgörelse, motsvarande den

kostnad, stiftelsen själv fått för ändamålet vidkännas, häri inberäknad ränta

å de utlagda medlen.

Till stöd för sin framställning anför styrelsen följande:

Det byggnadsföretag, för vilket Nobelstiftelsen tillförsäkrat sig ovan omförmälda

tomt, var från början avsett att omfatta såväl lokal för stiftelsens förvaltning som

ock en stor samlingssal att anväudas för den högtidliga utdelningen av nobelpris.

Sistnämnda ändamål påkallade en byggnad av jämförelsevis stora dimensioner, och härför

skulle säkerligen ifrågavarande tomt, som upptager den högst belägna delen av

skogsinstitutets park, hava synnerligen väl lämpat sig.

Emellertid har det nu befunnits vara anledning att i väsentlig mån inskränka

det för stiftelsen planerade byggnadsföretaget. Det är nämligen numera utsikt till

att genom andra byggnadsföretag i huvudstaden större samlingslokaler skola i en nära

framtid komma till stånd, vilka väl ägna sig för den högtidliga utdelningen av nobelprisen

och säkerligen kunna fa av Nobelstiftelsen användas för detta ändamål. Då

härigenom stiftelsens byggnadsfråga syntes hava kommit i ett förändrat läge, bar styrelsen

under nästlidet år funnit skäl att i frågan inhämta yttranden av vetenskaps
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 389.

akademien, karolinska institutet och svenska akademien såsom utdelare av de nobelpris,

vilkas högtidliga överlämnade till pristagarna äger rum i Stockholm. Till svar

härå hava dessa pnsutdelare samtliga förklarat sig i likhet med styrelsen anse, att

något behov ej numera föreligger att inom den för stiftelsen tillämnade byggnaden

anordna en högtidssal för prisutdelningen.

Då i följd härav Nobelstiftelsens byggnadsfråga blivit begränsad till att huvudsakligen

avse beredande åt stiftelsen av förvaltningslokal i egen byggnad, har det

synts mindre lämpligt att härför använda tomten å skogsinstitutets förra område, särskilt

som denna tomt fordrar en jämförelsevis stor och monumental byggnad. För

Nobelstiftelsens räkning har därför nu inköpts en annan i huvudstaden belägen fastighet,

i vars byggnad de för stiftelsen erforderliga lokalerna kunna på ändamålsenligt

sätt anordnas.

Beträffande beloppet av den kostnad, stiftelsen fått vidkännas, åberopas

en skrivelsen bifogad uppgift, så lydande:

Uppgift å Nobelstiftelsens kostnad för tomten å skogsinstitutets förra område,

beräknad till utgången av år 1919.

Kronor.

1908 28/x erlades till Djurgårdsförvaltningen för att av densamma användas

till inlösen från grosshandlaren I. Hirsch av besittningsrätten till

lägenheten Kaptensudden å Djurgården................................................... 290,000: —

1911 28/x erlades till grosshandlaren Hirsch ett utöver nämnda summa villkorligt

betingat ersättningsbelopp för att Hirsch skulle avstå från

sina anspråk på lägenheten Kaptensudden ............................................. 4,000; —

294,000: —

Ränta å nämnda belopp från utbetalningsdagarna till 1919 års slut å

4,4 3 proc.................................................................................................... 154,924:24

Summa 448,924:24

Angivna räntesats motsvarar den medelränta, som stiftelsen under

åren 1908—1918 haft å sina för förräntning placerade medel. I uppgiften

är räntan uträknad till den 31 december 1919; vid senare skeende likvid

skulle alltså tillkomma ränta å berörda 294,000 kronor från sistnämnda

dag till likviddagen.

I infordrat utlåtande den 9 oktober 1919 har byggnadsstyrelsen i

ärendet anfört följande:

Vid granskning av föreliggande ärende har byggnadsstyrelsen icke funnit annat

att för sin del erinra än att det synes styrelsen kunna ifrågasättas, huruvida, såsom

avses, statsverket hör vid köpets återgång ersätta Nobelstiftelsen den ränta denna gått

förlustig på grund av att stiftelsen icke begagnat sig av den rätt, stiftelsen genom

köpet förskaffat sig, till utförande å den kopia tomten av den ursprungligen avsedda

byggnaden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 389.

Efter det Kungl. Maj:t vidare den 30 november 1919 anmodat Nobelstiftelsen

att inkomma med meddelande, huruvida stiftelsen vore villig att

avstå från kravet på i ärendet omförmäld gottgörelse för ränta, har Nobelstiftelsens

styrelse i skrivelse den 4 december 1919 anfört följande:

Nobelstiftelsen vill till en början framhålla att bär icke är fråga om återgång

av det mellan Hans Maj:t Konungen och Nobelstiftelsen träffade avtal, varigenom stiftelsen

erhållit dispositionsrätten till ifrågavarande område, utan därom att stiftelsen

— vilkens rätt till området innefattar, förutom nämnda dispositionsrätt, även rätten

att mot erläggande av viss köpeskilling förvärva äganderätten till området — skulle

på statsverket för något dess ändamål överlåta den rätt till området stiftelsen sålunda

innehar.

I övrigt anför styrelsen följande.

Vid nyssnämnda förhållande har det synts Nobelstiftelsens styrelse fullt befogat,

att gottgörelsen till stiftelsen måtte bestämmas till ett belopp, motsvarande den kostnad,

stiftelsen själv fått för ändamålet vidkännas, däri inberäknat ränta å de kontant

utlagda beloppen. Den sålunda ifrågasatta gottgörelsen lärer nämligen ingalunda överstiga

utan fast hellre understiga nuvarande värdet å den rätt, varmed stiftelsen för

närvarande innehar området och som statsverket skulle från stiftelsen förvärva. Ett

ytterligare skäl ligger däri att även det område, Kaptensudden, vilket överlämnats till

djurgårdsförvaltningen såsom vederlag för besittningsrätten till ifrågavarande del av

skogsinstitutets förra tomt, och av vars disposition djurgårdsförvaltningen under hela

tiden dragit fördel, numera måste anses äga ett värde, högre än den nu begärda ersättningen.

Vid framställande av sitt anbud har Nobelstiftelsens styrelse haft till ögonsikte,

a ena sidan att statsverket icke skulle betala mer än värdet å den rätt, statsverket

komme att genom överlåtelsen förvärva, och å den andra att stiftelsen icke skulle genom

överlåtelsen göra någon som helst vinst.

ByKgnadssfyrelsen bär uppenbarligen icke haft något att erinra mot den begärda

gottgörelsen i och för sig.

Nobelstiftelsens styrelse hemställer alltså, huruvida icke Kungl. Maj:t

skulle finna den ifrågasatta gottgörelsen vara skälig.

För den händelse emellertid Kungl. Maj:t skulle anse Sig icke kunna

tillmötesgå stiftelsens begäran att få gottgörelsen bestämd med hänsyn

jämväl till räntan å de kontant utlagda medlen, förklarar Nobelstiftelsens

styrelse, att styrelsen finner sig — i betraktande därav att kronan torde

hava befogade anspråk på att, vid stiftelsens frånträdande av planen att

bebygga området för stiftelsens behov, komma i besittning av området

för något sitt ändamål — icke kunna vägra att avstå från kravet på gottgörelse

för ränta.

På grund av remiss har sedermera statskontoret yttrat sig i ärendet

och i utlåtande den 17 december 1919 anfört följande:

Det synes statskontoret billigt att, om Nobelstiftelsen avstår från sin förvärvade

dispositionsrätt till ifrågavarande område, stiftelsen gottgöres de kontanta utlägg stif
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 389.

telsen fått vidkännas för rättens förvärvande. I likhet med byggnadsstyrelsen anser

statskontoret förhållandena ick» vara sådana, att när stiftelsen nu påyrkar återgång

av ett ingånget avtal, dessutom räntegottgörelse bör ifrågakomma.

Den föreliggande frågan sammanhänger emellertid, sfi vitt statskontoret kan

finna, på det närmaste med spörsmålet om områdets framtida disposition; och härom

föreligger icke i ärendet någon utredring eller något förslag. Skall området utan vidare

återgå till Hans Maj:t Konungens disposition, synes lösesumman böra erläggas

av medel, varöver djurgärdsförvaltningen förfogar. Är åter området erforderligt för

något statens ändamål, t. ex. till plats för uppförande av någon statens byggnad, samt

Hans Maj:t Konungen medgiver att stiftelsens rätt till området överflyttas å statsverket,

synes anslag för lösesummans gäldande böra under riksstatens vederbörande huvudtitel

äskas av riksdagen; och ifall området, likaledes efter inhämtande av Hans Maj:t

Konungens medgivande, prövas böra tilläggas de för försäljning avsedda delarna av

norra Djurgården, torde lösesumman böra bestridas av tillfälliga lånemedel, att återbetalas

av vid försäljning inflytande köpeskillingar.

På grund av det sålunda anförda anser statskontoret, att åtgärder för beredande

av ersättning åt Nobelstiftelsen böra vidtagas först sedan frågan om områdets framtida

disposition blivit avgjord.

Efter det vidare riksmarskalksämbetet anmodats att efter vederbörandes

börande avgiva utlåtande i ärendet, har ämbetet låtit höra intendenten

för Djurgården, vilken i skrivelse till ämbetet anfört följande:

Med anledning av Nobelstyrelsens i här återgående remiss gjorda hemställan,

huruvida Kungl. Maj:t skulle finna skäl vidtaga åtgärder för förvärvande åt statsverket,

mot en gottgörelse motsvarande den kostnad stiftelsen själv fått vidkännas

jämte ränta å de utlagda medlen, av den rätt, som stiftelsen innehar till ett å skogsinstitutets

förra område beläget tomtområde av omkring 3,300 kvadratmeter, vilket på

antörda skäl nu ej längre är för Nobelstiftelsen behövligt, får jag vördsamt anföra

följande.

Ifrågavarande område utgör en del av det av förra skogsinstitutet disponerade

området, och har djurgårdskommissionen på därom gjord framställning enligt kungl.

brevet av den 24 mars 1916 medgivits dels träffa överenskommelse med vederbörande

om tiden och ordningen för avträdande av det utav skogsinstitutet disponerade området

å norra Djurgården samt, efter sålunda träffad överenskommelse, tills vidare övertaga

förvaltningen av detsamma, dels ock utlysa entreprenad och träffa avtal om bortförande

från området av befintliga byggnader, vilka av överintendentsämbetet befinnas

icke kunna användas för något kronans ändamål. Någon anledning att under sådana

förhållanden återlösa Nobelstiftelsens område för att återgå till Hans Maj:t Konungens

disposition och ställas under djurgärdsförvaltningen torde icke finnas.

Det naturliga torde fastmer vara att, därest Hans Maj:t Konungen medgiver, att

stiftelsens rätt titl området överflyttas å statsverket, området användes till plats för

uppförande av någon statens byggnad eller liksom övriga delar av förra skogsinstitutets

område ställes under djurgårdskommissionens förvaltning och tillägges de för försäljning

avsedda delarna av norra Djurgården.

Beträffande den av Nobelstiftelsen ifrågasatta gottgörelsen, motsvarande den kostnad

stiftelsen själv fått för ändamålet vidkännas, synes mig, i likhet med vad statskontoret

i avgivet yttrande framhållit, antingen anslag för lösesummans gäldande böra

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 331 höft. (Nr 389.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition AV 389.

under riksstatens vederbörande huvudtitel äskas av riksdagen eller ock lösesumman

böra bestridas av tillfälliga lånemedel, att återbetalas av vid försäljningen inflytande

köpeskillingar, därvid dock någon räntegottgörelse icke torde ifrågakomma. "Visserligen

framhåller stiftelsen till försvar härför, att det område, Kaptensudden, vilket överlämnats

till djurgårdsförvaltningen såsom vederlag för besittningsrätten till ifrågavarande

del av skogsinstitutets förra tomt, och av vars disposition djurgårdsförvaltningen

under hela tiden dragit fördel, numera måste anses äga ett värde, högre än den nu

begärda ersättningen, men, då Kaptensudden helt och hållet är utlagd till park, vari

någon förändring icke är tänkbar, har djurgårdsförvaltningen varken haft eller kan

komma att få någon inkomst härav. Förvaltningen har i stället fått vidkännas betydande

utgifter för områdets ordnande, och drager denna del av Djurgården årligen

stora underhållskostnader.

För egen del anför riksmarskalksämbetet i skrivelse den 24 januari

1920 följande:

Då Hans Maj:t Konungen på riksmarskalkens föredragning denna dag täckts

förklara, att Konungen, enär området ifråga ej längre är för honom behövligt, vill

till förmån för statsverket avstå från alla anspråk på nämnda dispositionsrätt och då

området, såsom liggande helt och hållet utom djurgårdsförvaltningens intressesfär,

icke heller är för något Djurgårdens behov erforderligt, samt djurgårdsförvaltningen

i varje fäll för närvarande saknar medel för förvärvande av detsamma, får riksmarskalksämbetet

till besvarande av remissen uttala, att ämbetet för sin del icke har något

att erinra emot bifall till Nobelstiftelsens förevarande erbjudande till statsverket

av stiftelsens rätt till ovan omförmälda tomtområde.

Slutligen har djurgårdskommissionen deri 2Ö februari 1920 avgivit

infordrat utlåtande i ärendet och därvid anfört följande:

Genom brev den 23 januari detta år har Kungl. Maj:t anbefallt djurgårdskommissionen

att såsom förberedande åtgärder för införlivande med Stockholms stads planlagda

område av nya delar av norra Djurgården, bland annat, uppgöra förslag till sådana

oundgängligen nödvändiga trafikleder å norra Djurgården, av vilka trängande

behov föreligger, samt efter uppgörande av förslag till skelettplan för de genomgående

trafiklederna över norra Djurgården träffa preliminära överenskommelser med kommuner

eller enskilda, som må hava intresse av kommunikationsfrågans lösning, om utförandet,

såväl över norra Djurgården som i fortsättningen intill anknytningspunkterna

med befintliga trafikleder, av de trafikleder, vilka ingå i nämnda förslag till skelettplan

och anses böra inom eu närmare framtid komma till utförande.

Från Stockholms stads frihamnsnämnd och Lidingö intressenter hava framställningar

gjorts om trafikleder, och är det icke uteslutet, att även andra intressenter

(Djursholm) hava behov av en trafikled över norra Djurgården. Vidare föreligger för

flottans station i Stockholm ett behov av att till varvsområdet, speciellt Beckholmen,

få spårförbindelse med det allmänna järnvägsnätet. Ett behov, som visserligen ännu

icke kommit till offentligt uttryck, men som enligt djurgårdskommissionens förmenande

i sinom tid torde komma att framställas och som icke torde kunna eller böra avvisas,

är en direkt järnvägsförbindelse mellan Stockholms stads olika djuphamnar på södra

sidan om Strömmen och norr om densamma. En sådan förbindelse torde lättast komma

till stånd över Beckholmen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 389.

För att icke vid en fortsatt exploatering av norra Djurgården få området sönderstyckat

av flera olika järnvägslinjer har kommissionen tänkt sig samtliga ovan angivna

sammanförda till ett enda knippe. Ett sådant knippe skulle med hänsyn till de olika

linjernas fortsatta sträckning utanför norra Djurgården lämpligen kunna förläggas

ifrån Lindarängen och till Nobelparken, varvid denua sistnämnda plats skulle komma

att passeras i tunnel. Denna skulle förläggas under Nobelstiftelsens nuvarande tomt,

dock på sådant djup, att bebyggandet av tomten på intet sätt härav skulle störas.

Vid framdragande av tunnlar är det, såsom erfarenheten visat, för undvikande

av framtida tvister i hög grad önskligt, att den myndighet, som låter anlägga tunneln,

jämväl disponerar den mark, genom vilken densamma dragés. Skulle nu staten medgiva,

att tunnel för tillgodoseende av omförmälda trafikbehov anlägges genom Nobelparken,

är det sålunda önskligt, att den del därav, som nu disponeras av Nobelstiftelsen,

återkommer i statens besittning. Man torde emellertid kunna utgå ifrån att staten

för att tillgodose de enskilda nu trängande trafikintressena icke bör vidkännas

andra uppoffringar än avstående av mark, över vilken staten har dispositionsrätt. Då

de av kommunikationsfrågornas lösning intresserade enskilda böra vara angelägna om

frågornas lösning på bästa möjliga sätt, har djurgårdskommissionen tänkt sig möjligheten

av att ifrågavarande intressenter skulle vara villiga att erlägga den summa,

som ifrågasatts för återlösande till staten av dispositionsrätten till Nobelstiftelsens

tomt, som sålunda härigenom åter skulle komma i statens besittning. Underhandlingarna

med intressenterna hava ännu ej tagit fastare form, men äro redan i full gång.

Djurgårdskommissionen får med anledning av det sagda hemställa, att frågan om

återlösande av dispositionsrätten till ifrågavarande tomt måtte anstå, till dess djurgårdskommissiouen

blir i tillfälle att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till överenskommelse

om trafikledernas tillkomst eller ock anmäla, att djurgårdskommissionen,

sedan underhandlingarna visat sig resultatlösa, icke kunnat träffa ett enligt kommissionens

mening för staten acceptabelt förslag härtill.

Då Nobelstiftelsen nu förklarat sig ämna avstå från sin erhållna rätt

till ifrågavarande område, synes mig icke något vara att erinra mot att

stiftelsen gottgöres för den direkta utgift, som stiftelsen fått vidkännas

för rättens förvärvande. Lika med byggnadsstyrelsen och statskontoret

finner jag däremot sådana omständigheter icke föreligga, att jämväl räntegottgörelse

bör ifrågakomma. Nobelstiftelsen har också på anförda skäl

förklarat sig avstå från kravet på sådan gottgörelse.

Det föreliggande spörsmålet bör emellertid skärskådas även ur synpunkten

av områdets framtida disposition; i detta avseende kunna beträffande

omförmälda område om 3,000 kvadratmeter tre alternativ tänkas, antingen

att området utan vidare återgår till Hans Maj:t Konungens disposition,

eller att det efter vederbörligt medgivande lägges till de för försäljning

avsedda delarna av norra Djurgården, eller ock att det likaledes efter

vederbörligt medgivande överlåtes å statsverket för att reserveras för något

statens ändamål. Av dessa alternativ kan det första genast lämnas

utom räkningen, då, på sätt av handlingarna framgår, Hans Maj:t Konun
-

Departe
mentschefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 389.

gen till förmån för statsverket avstått från alla anspråk på dispositionsrätten

till området. Av de båda återstående alternativen anser jag mig

obetingat böra giva företräde åt det sistnämnda. Jag linner det vara av

vikt, att, då nu ett lämpligt tillfälle erbjuder sig, staten försäkrar sig om

ett område, som med hänsyn till sitt läge synnerligen väl erbjuder sig

såsom plats för en offentlig byggnad.

Vad åter angår området om 300 kvadratmeter har, enligt vad jag

inhämtat, något avtal om dess försäljning till Nobelstiftelsen icke träffats

och kommer tydligen under numera inträdda förhållanden icke heller att

träffas. Till detta område har Nobelstiftelsen, så vitt jag kan finna, icke

någon rätt, som behöver av statsverket förvärvas i samband med den

nu ifrågasatta uppgörelsen.

Vad vidare angår de av djurgårdskommissionen berörda framtidsplanerna,

anser jag det vara vanskligt att i förevarande fall bygga på deras

realiserande. De omfattande trafikspörsmål, som därmed äro förknippade,

kunna utan överdrift betecknas såsom synnerligen komplicerade. Huruvida

en lösning skall kunna vinnas i den riktning, djurgårdskommissionen tänkt

sig, torde därför få anses skäligen ovisst. I varje fall kan det förväntas

att, även om den av djurgårdskommissionen skisserade planen skulle befinnas

antaglig och möjlig att genomföra ur synpunkten av alla de stridiga

intressen, som därvid komma i betraktande, det kommer att dröja

en rundlig tid, innan åtgärder kunna vidtagas för dess genomförande.

Då det emellertid kan antagas, att det inom en nära framtid skall befinnas

lämpligt att till det ifrågavarande tomtområdet förlägga en offentlig

byggnad samt de av Nobelstiftelsen accepterade villkoren för avstående

av dess rätt till området måste anses fullt skäliga, har jag funnit

mig böra vidhålla min förut uttalade uppfattning, att området nu bör förvärvas

av statsverket. 1 fråga om beredande av härför erforderliga medel

kunde det visserligen tänkas, att löseskillingen till Nobelstiftelsen för närvarande

täcktes medelst tillfälliga lånemedel för att sedermera eventuellt

ersättas av vederbörande trafikintressenter, därest de av djurgårdskommissionen

berörda trafikfrågorna komine att lösas på sätt kommissionen tänkt

sig. Särskilt med hänsyn till det osäkra läge, i vilket dessa trafikspörsmål

befinna sig, anser jag det emellertid fortfarande ändamålsenligast att

statsverket genom anslag å riksstaten beredes tillfälle att förvärva Nobelstiftelsens

rätt till ifrågavarande område, utan att man därför släpper tan

ken på att av trafikintressenterna utfå ersättning för löseskillingen till

Nobelstiftelsen, i händelse en trafikled, på sätt djurgårdskommissionen

ifrågasatt, verkligen skulle komma att framdragas genom området.

Det är visserligen sant, att statens byggnadsverksamhet de närmaste

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 389.

åren måste på grund av de nu rådande konjunkturerna på byggnadsmarknaden

inskränka sig till de allra nödvändigaste arbetena. Ett sådant förhållande

kan naturligen icke i längden fortvara, och när en gång omständigheterna

åter bliva sådana, att staten kan återupptaga sin byggnadsverksamhet

i erforderlig omfattning, ligga eu avsevärd mängd nybyggnadsföretag

och vänta på sin lösning. Det är företrädesvis från denna

synpunkten jag anser det vara av stor vikt, att staten nu begagnar sig

av det gjorda erbjudandet att för ett relativt billigt pris förvärva rätten

till en synnerligen värdefull tomt. Jag anser mig vidare i detta sammanhang

icke böra underlåta att omnämna, att vissa byggnadsfrågor avseende

ändamål, vilkas främjande ankommer på ecklesiastikdepartementet, snart

nog torde komma att stå på dagordningen — i den mån de ej redan

göra det. Jag syftar härvid på planerandet av nybyggnader för vissa

museiändamål, främst på en utvidgning av nationalmusei lokaler och en

förflyttning av vissa därstädes nu förvarade avdelningar till eventuella,

nyuppförda inuseibyggnader. Näi*mast har därvid tanken riktats på statens

historiska museum och nationalmusei konstslöjdavdelning. Utan att

på frågans nuvarande stadium på något sätt vilja uttala någon bestämd

uppfattning i ämnet, vill jag allenast framhålla, att det ifrågavarande tomtområdet

synes mig kunna vara lämpat för en monumental museibyggnad.

Hur härmed än må bliva förhållandet, anser jag i allt fall sådana fördelar

vara för staten förenade med ett antagande av det nu gjorda erbjudandet,

att jag obetingat anser mig böra skänka detsamma mitt tillstyrkande.

Jag hemställer alltså, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att

dels godkänna av Nobelstiftelsen gjort erbjudande

att på statsverket överlåta all stiftelsen nu tillkommande

rätt till det område av omkring 3,000 kvadratmeter

utav skogsinstitutets förutvarande tomt, vilket enligt

riksdagens skrivelse den 18 maj 1905 (nr 159) angående

försäljning av två områden av norra Djurgården

undantagits från försäljningen för att bibehållas under

Hans Maj:t Konungens disposition och vartill dispositionsrätten

sedermera av Hans Maj:t Konungen överlåtits å

sagda stiftelse;

dels ock för beredande av gottgörelse åt Nobelstiftelsen

för avstående till statsverket av dess rätt till om
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung1. Majds Proposition Nr 389.

förmälda tomtområde anvisa på extra stat för år 1921

ett förslagsanslag, högst 294,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gösta Neuendorff.

Stockholm 1920, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

200709

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.