Kung!. Majds Proposition Nr 403
1920-03-19 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1920:403, Kung!. Majds Proposition Nr 403
Dokumentets text
Kung!. Majds Proposition Nr 403.
1
Kr 403.
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående dyrtidstillägg
åt kontraktsprostar; given Stockholms slott
den 19 mars 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att
dels antaga närslutna förslag till lag angående dyrtidstillägg åt kontraktsprostar;
dels
ock godkänna de allmänna grunder för sådant dyrtidstilläggs
utgående under ecklesiastikåret 1920—1921, som av departementschefen i
statsrådsprotokollet förordats.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Olof Olsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 345 höft. (Nr 403— 404.) 1
2
Kungt. May.ts Proposition Nr 403.
Förslag
till
Lag
angående dyrtidstillägg åt kontraktsprostar.
Till kontraktsprostar, för vilka arvode utgår enligt lagen om
reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910, må, under
förutsättning och enligt grunder, som angivas i 2 § lagen angående
krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra
ordinarie präster och innehavare av prästerliga emeritilöner den 30 augusti
1918, utgå dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1920—1921 och följande år.
Dyrtidstillägg, varom nu stadgats, gäldas ur kyrkofonden.
De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna
lag, meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 403.
3
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 19 mars 1920.
Nirvarande:
Hans excellens herr statsministern Branting,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,
Statsråden: Undén,
Thorsson,
Olsson,
Sandler,
Nothin,
Nilsson,
Eriksson,
Svensson,
Hansson.
Departementschefen, statsrådet Olsson anförde:
Förut denna dag har jag för Eders Kungl. Maj:t anmält frågan om DyrtidstiUägg
beredande av tillfällig löneförbättring åt vissa prästmän, däribland kon- dt kontraktstraktsprostar.
Därvid anförde jag även, att det var min avsikt att senare
hemställa om förslag till riksdag och kyrkomöte om beredande åt kontraktsprostarna
jämväl av dyrtidstillägg. Då jag nu går att anmäla detta
ärende, anhåller jag att till en början få lämna en redogörelse för kontraktsprostarnas
avlöningsförhållanden.
4
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 403.
Enligt 17 § lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9
december 1910 fastställer Konungen för en var av kontraktsprostarna
arvode, fördelat i grundbelopp och fyllnadsbelopp. Grundbeloppet, som
är lika för alla, utgör 150 kronor; fyllnadsbeloppet utgår med 15 kronor
för varje pastorat, kontraktet omfattar, samt med 5 kronor för varje fullt
100-tal kvadratkilometer av kontraktets areal i land till och med 1,000
och därutöver med 10 kronor för varje överskjutande fullt 500-tal kvadratkilometer,
dock att fyllnadsbelopp icke utgår för mer än tillhopa
30,000 kvadratkilometer. I följd av nämnda beräkningsgrund växla prostarvodena
från 180 till 870 kronor; medeltalet är omkring 320 kronor.
Prostarvode gäldas från kyrkofonden. Bestämmelsen i berörda 17 §
trädde i tillämpning den 1 maj 1914, redan utnämnd kontraktsprost
dock förbehållet att under sin tjänstetid från kyrkofonden uppbära avlöning
efter dittills gällande grunder. Av berörda förbehåll begagnade
sig ett fåtal kontraktsprostar.
Någon ändring i dessa avlöningsbestämmelser har icke vidtagits,
sedan de blivit fastställda. Jag får emellertid erinra därom, att i det
förslag till lag angående tillfällig löneförbättring åt präster i nyreglerade
pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster, som
Kungl. Maj :t förut i dag beslutit framlägga för riksdagen, föreskrives,
att till kontraktsprostar, vilka uppbära arvode, bestämt enligt de i
17 § löneregleringslagen stadgade grunder, skall utgå tillfällig löneförbättring
för ecklesiastikåret 1920—1921 jämlikt av Konung, riksdag och
kyrkomöte beslutade grunder samt för tiden efter nämnda ecklesiastikår
jämlikt av Konungen och riksdagen beslutade grunder, därest löneförbättring
av tillfällig eller stadigvarande beskaffenhet beviljats statens befattningshavare.
Den tillfälliga löneförbättringen åt kontraktsprostarna skall
gäldas från kyrkofonden. Enligt de för ecklesiastikåret 1920—1921 föreslagna
grunderna för den tillfälliga löneförbättringens utgående skulle
den för kontraktsprost utgöra 25 procent å det arvode Konungen för honom
fastställt.
Denna tillfälliga löneförbättring är avsedd att, såsom jämväl är
fallet med den till befattningshavare i statens tjänst utgående tillfälliga
löneförbättringen, utgöra en ersättning för den fördyring i levnadsomkostnaderna,
som inträtt under tiden från de nuvarande lönernas fastställande
till den av kriget beroende abnorma stegringen i dessa kostnader.
Såsom kompensation för den sistberörda stegringen har till såväl
statens befattningshavare som präster utgått särskilda tillägg under benämning
krigstidstillägg, dyrtidstillägg och dylikt. Sådant tillägg har emellertid
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 403. 5
av skäl, som jag senare skall angiva, hittills icke utgått å kontraktsprostarnas
arvoden.
Ett flertal framställningar hava emellertid gjorts hos Kungl. Maj:t
om beredande av höjda avlöningar åt kontraktsprostarna, för vilka framställningars
innehåll jag torde få lämna en kortare redogörelse.
Med skrivelse den 8 januari 1919 har domkapitlet i Luleå överlämnat
en av Luleå stifts kontraktsprostar gjord anhållan om förhöjning
å dem tillkommande arvoden med 337s X. Till stöd för framställningen
har, jämte den förhandenvarande dyrtiden, åberopats inträdd avsevärd
ökning såväl i det kontraktsprostarna åliggande arbetet som i de resekostnader,
vilka för kontraktsprostarna föranleddes av syneförrättningar
samt frågodags- och valförrättningar vid förestående prästval. För egen
del har domkapitlet i sin berörda skrivelse vitsordat riktigheten av de av
kontraktsprostarna åberopade skälen; och har domkapitlet, jämte anmärkande
att den begärda arvodesför höj ningen snarare vore för låg än för
hög, ansett förhöjningen böra beviljas som krigstidstillägg att utgå för
ecklesiastikåren 1918 — 1919 samt 1919—1920, därvid i tillämpliga delar
skulle följas enahanda grunder, som äro gällande beträffande löner för
präster i nyreglerade pastorat. I sammanhang härmed har domkapitlet
förmält sig anse en revision av bestämmelserna rörande arvoden till kontraktsprostar
böra komma till stånd i samband med den omarbetning av
prästlöneregleringslagarna, varom kyrkomötet till Kungl. Maj:t avlåtit
framställning.
Därefter har centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen
till Kungl. Maj:t inkommit med en den 28 april 1919 dagtecknad skrift,
däri styrelsen gjort framställning i enahanda syfte som nyss omförmälts.
Styrelsen har därvid erinrat, att på grund av det ökade antalet resor,
kontraktsprostarna hade att verkställa, och de mer än fördubblade kostnaderna
för varje särskild resa prostarvodet mångenstädes icke räckte till
bestridande ens av kostnaderna för prostens resor inom kontraktet samt
att i följd härav gottgörelsen för det med uppdraget förenade arbetet,
vilket jämväl i hög grad ökats, i verkligheten bleve illusorisk. Det
syntes med hänsyn härtill billigt, att den i prostarvodet ingående ersättningen
för kontrakte*ts areal fördubblades och ersättningen för varje pastorat
höjdes från 15 till 25 kronor. Som höjningen i prostarvodet vore av behovet
högeligen påkallad redan nu, men med revision av löneregleringslagen
av ett eller annat skål kunde dröja, ansåge styrelsen billigt, att kontraktsprostarna
fingo å sina arvoden åtnjuta dyrtidstillägg, utgående efter samma
grunder som för tjänstemän i allmänhet. Styrelsen anhöll fördenskull, att
6
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 403.
Kung!. Maj:t ville vidtaga åtgärder för sådan ändring av 17 § prästlöneregleringslagen,
att prostarvodena höjdes i en grad, som motsvarade ökningen
i prostarnas resekostnader, övriga utgifter och arbete, samt att till
dess en sådan ändring vidtoges dyrtidstillägg å prostarvodet beviljades att
utgå efter samma grunder som för tjänstemän i allmänhet.
Till lvungl. Maj:t hava vidare inkommit tre framställningar, vilka väl
icke direkt avse kontraktsprostarna, men likväl på det närmaste sammanhänga
med frågan om dessas arvoden.
Den ena av sistnämnda framställningar innefattas i en av kyrkomötet
den 19 juni 1918 avlåten skrivelse, däri kyrkomötet anfört följande:
I en vid kyrkomötet väckt motion hade hemställts, att kyrkomötet ville
i skrivelse anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t vidtaga åtgärder i syfte att
vid de syner, som hölles å ecklesiastika boställen i enlighet med bestämmelserna
i 64 § 1 mom. ecklesiastik boställsordning den 9 december
1910, ersättning finge utgå jämväl till konsistorieombud med lika belopp,
6om tillerkändes vid samma syner förordnade kronoombud, samt att sådan
ersättning finge från och med den 1 juli 1918 utgöras av kyrkofonden
i enlighet med de närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t kunde varda
meddelade. Till stöd för ifrågavarande förslag hade i motionen anförts
bland annat följande. Som känt vore, åtnjöte den till konsistorieombud
vid berörda syner förordnade prästmannen, vilken i vanliga fall vore
kontraktsprosten, blott reseersättning enligt fjärde klassen i resereglementet
men intet dagtraktamente, då däremot kronoombudet hade förmånen
av både rese- och dagtraktamente och dessutom vore berättigad utfå sitt
arvode enligt högre klass eller tredje klassen i resereglementet. Det torde
ej vara ett oberättigat önskemål, att kontraktsprosten, särskilt med hänsyn
till sin ämbetsställning, i detta fall jämställdes med kronoombudet;
ej heller syntes det vara överensstämmande med billighet och rättvisa,
att en kontraktsprost såsom ombud vid här berörda syneförrättningar,
vilka vanligen påginge flera dagar, skulle anses skyldig att av det knappt
tillmätta arvode, han för övrigt i sin egenskap av kontraktsprost åtnjöte,
bekosta sitt uppehälle under syneförrättningstiden och således icke få
någon särskild ersättning därför. Dessutom torde kunna sägas, att konsistorieombudets
uppgift vid dylika syneförrättningar vore mera vittomfattande
och maktpåliggande än kronoombudets. Med hänsyn till de i
motionen anförda omständigheterna anhöll kyrkomötet, att Kungl. Maj:t
täcktes vidtaga åtgärder för beredande av skälig gottgörelse åt konsistorieombud
för inställelse vid sådana syner, som omförmälas i 64 § 1 mom.
ecklesiastik boställsordning.
7
Kungl. Maj.ts Propositon Nr 403.
Den andra utgör en till Kungl. Maj:t ingiven skrift, däri kontraktsprosten
0. Bäckström jämte tio andra kontraktsprostar anfört, bland annat,
följande. Kyrkomötets berörda skrivelse hade fäst uppmärksamheten vid
endast ett av de åligganden, som påvilade konsistorieombuden, d. v. s. i
de flesta fall kontraktsprostarna. Emellertid rådde stor ojämnhet i fråga
om de reseersättningar kontraktsprostarna erhölle. Så till exempel erhölle
de vid ekonomiska besiktningar, visitationer, val och andra dylika
förrättningar ingen ersättning, vid laga syner reseersättning enligt
fjärde klassen i resereglementet och vid arrendeuppskattningar enligt 37
§ arrendeförordningen både reseersättning och dagtraktamente. Då boställena
nu uppdelades i prästgårdar och löneboställen, torde de ekonomiska
besiktningarna icke minskas och sålunda ej heller kontraktsprostarnas
uppoffringar i tjänsten. Det lilla arvode, som tillerkänts dem, kunde
knappast sägas vara skälig ersättning för expeditionsarbetet. Resorna
vore numera förenade med vida större kostnader än förr, särskilt för
kontraktsprostar, som bodde i städer, varest taxorna skruvats upp till en
betänklig höjd. Då vidare konsistorienotarie ägde att i likhet med kronoombud
undfå reseersättning enligt resereglementets tredje klass, syntes
även kontraktsprost böra få resa enligt samma klass. Kontraktsprostarna
anhöllo därför om vidtagande av åtgärder i syfte, att det i allmänhet
måtte beredas dem skälig ersättning för de med tjänsten förbundna resekostnaderna
jämte dagtraktamente.
Slutligen har kontraktsprosten 0. A. Humble i en till chefen för
ecklesiastikdepartementet ställd skrift väckt förslag om beredande av ersättning
åt valförrättare och valnotarie vid prästval och till stöd härför
huvudsakligen anfört följande. I 22 § lagen angående tillsättning av
prästerliga tjänster vore stadgat, att domkapitlet skulle förordna valförrättare
och att denne till valnotarie skulle utse lämplig person. I stadgan
angående prästval vore rörande valförrättare bestämt, att domkapitlet i
första hand därtill skulle förordna kontraktsprosten. Av båda dessa författningars
uttryck »förordnas» syntes vara uppenbart, att ett prästvals
beredande och förrättande icke hörde till de göromål, som tillhörde kontraktsprost
såsom sådan och för vilka han uppbure sin prostlön. I ingendera
av nämnda författningar funnes någon bestämmelse om ersättning
till valförrättare och valnotarie. Nämnda förhållande syntes hava sin
grund däri, att i förra tider, innan lönereglering enligt lagen den 9 december
1910 kommit till stånd, någon resekostnadsersättning ej ansetts
behövlig, enär valförrättare kunde från eget boställe erhålla skjuts. Annorlunda
ställde sig förhållandet numera för valförrättare, som genom
8
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 403.
den nya löneregleringslagens tillämpande måste avstå från den med boställets
brukande åtföljande förmånen av åtminstone i viss mening fria
skjutsar. Den kostnad, som uppdraget att vara valförrättare medförde
särskilt i de norra stiften, ökades ytterligare genom utgifterna för valnotariens
resa och vivre för det fall, att lämplig person för uppdraget
icke funnes att tillgå inom valförsamlingen. Slutligen tillkomme ytterligare
en kostnad för valförrättaren. Under förrättningsdagarna skulle
gudstjänsten i hans egen församling uppehållas och kunde andra prästerliga
förrättningar vara påkallade. För detta ändamål nödgades han
vidtala och avlöna ställföreträdare, som ofta måste tagas från annan församling.
Över de två förstnämnda framställningarna har kyrkofondskommitténs
yttrande inhämtats. Sedan kammarkollegium och statskontoret i infordrade
utlåtanden över de tre sistberörda framställningarna hemställt, att
jämväl dessa skulle överlämnas till nämnda kommitté för att tagas i
övervägande i samband med besvarandet av remisserna i de båda förra
ärendena, har så skett.
Den 21 oktober 1919 har kyrkofondskommittén avgivit utlåtande
i ämnet och därvid föreslagit, att dyrtidstillägg skulle utgå å prostarvodena.
Kommittén har till stöd för denna framställning anfört huvudsakligen
följande:
Kyrko- Den betydande nedgång i penningvärdet, som är att betrakta som en
fonds- omedelbar följd av krigstidsförhållandena, har på alla arbetsområden ansetts böra
kommittén, föranleda förhöjning i förutvarande avlöuingsbelopp. Statstjänstemänneu hava
erhållit sådan löueförbättring genom de dem tillerkända krigstids-, senare dyrtidstilläggen;
och på samma väg har även det ordinarie prästerskapet i nyreglerade
pastoiat ävensom det extra ordinarie prästerskapet bekommit förhöjd avlöning.
Likaledes har det ordinarie prästerskapet i oreglerade pastorat på grund av dyrtiden
fått ökade lönetillskott.
De beslut, som hittills meddelats angående krigstidsunderstöd åt präster,
innefatta icke medgivande till att beräkna sådant understöd å de till kontraktsprostarna
utgående arvodena.
Att kontraktsprostarna förbigingos i lagen den 30 augusti 1918 angående
krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat m. fl. var beroende därpå att
maa — i likhet med vad som då gällde beträffande befattningshavare i statens
tjänst — an~åg präst böra uppbära krigstidstillägg allenast för en befattning. I
följd härav och då kontraktsprostarna utses bland vederbörande kontrakts kyrkoherdar
kunde krigstidstillägg ej beräknas på prostarvodet.
Ehuru man numera för statens befattningshavare lämnat medgivande till
att vid förening av tjänster beräkna krigstidstillägget (dyrtidstillägget) på de särskilda
tjänsterna — dock så att stadgad maximibegränsning drabbar det samman
-
Kungl. Maj;t$ Proposition Nr 403. 9
räknade beloppet — har vid godkännande vid 1919 års lagtima riksdag av
grunder för beviljande av dyrtidsunderstöd under ecklesiastikåret 1919—1920 till
de prästmän, som finnas omförmälda i lagen den 30 augusti 1918, prostarvodet
icke kunnat upptagas bland de avlöningstillgångar, varå dyrtidstillägget för sistnämnda
år finge beräknas. Avfattningen av sagda lag ansågs lägga hinder i
vägen därför.
Uppenbart är att den nedgång, som på grund av krigstidsförhållaudena
inträtt i värdet å kontraktsprostarnas arvoden, måste för kontraktsprostarna kännas
tryckande, och det desto mera som samtidigt med nämnda värdeminskning
de direkta utgifterna i tjänsten — särskilt de för ämbetsresor — stegrats och
därigenom den del av arvodet, som kontraktsprosten må hava i behåll såsom
gottgörelse för det med det ansvarsfulla prostämbetets fullgörande förenade besväret,
ytterligare förlorat i värde.
l3å alltså prostarvodet måste med hänsyn till prostämbetets betydelse, det
därmed förenade besväret och omfattningen av de kostnader, kontraktsprostarna
hava att i tjänsten vidkännas, numera måste anse3 allt för knappt, böra efter
kommitténs mening åtgärder vidtagas för att bereda dem förbättrade avlöningsvillkor.
För åstadkommande av en dylik såsom nödig ansedd förbättring hava i
de föreliggande framställningarna föreslagits olika vägar. A ena sidan har ifrågasatts
att nedbringa kontraktsprostarnas direkta utgifter för tjänsten på det sätt,
att ej blott valförrättare vid prästval samt konsistorieombud vid syner och
ekonomiska besiktningar -— till vilka uppdrag i regeln kontraktsprosten förordnas
— utan även kontraktsprost vid alla de tillfällen, då han eljest har att för
fullgörande av ämbetsförrättningar företaga resor, skulle få tillgodoräkna sig resekostnadsersättning
och dagtraktamente. A andra sidan har föreslagits förhöjning
i kontraktsprostarnas arvoden samt, i avvaktan på att en definitiv sådan förhöjning
kunde komma till stånd, rätt för kontraktsprostarna att på prostarvodet åtnjuta
dyrtidstillägg.
Till belysande av omfattningen av det kontraktsprostarna åliggande arbetet
och särskilt av omfattningen av de av kontraktsprostarna i sådan egenskap företagna
resor och av de omkostnader härför prosten fått vidkännas har kommittén
funnit sig böra införskaffa vissa upplysningar. Anledningen till denna undersökning
har givits av de uppgifter, som i de i ämnet gjorda framställningarna
förekommit därom att, såsom allmänna svenska prästföreningen uttryckt det, med
nuvarande skjutslega prostarvodet i dess helhet mångenstädes icke skulle räcka
till bestridande ens av kostnaderna för prostens resor inom kontraktet. Undersökningens
syfte har varit att söka utreda, huruvida i avseende å kontraktsprostarna
förelågo några särskilda förhållanden att taga i betraktande vid bedömandet
av den föreliggande frågan. För ändamålet utsände kommitién till kontraktsprostarna
ett frågecirkulär för inhämtande av uppgifter rörande förhållandet under
eckiesiastikåret 1918—1919. Svar härå hava inkommit från 154 av de 188 kontraktsprostarna.
Av de ingivna svaren framgår, att visserligen i enstaka kontrakt de
av förrättningarna föranledda rese- och andra kostnader överskridit prostarvodet
i dess helhet, men att i det långt övervägande antalet kontrakt ifrågavarande
kostnader tagit i anspråk allenast en jämförelsevis ringa del av arvodet. I de
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 345 Käft. (Nr 403—404.) 2
10
Kungl. Maj. ts Proposition Nr 403.
fall, där kostnaderna upptagits såsom särskilt stora, torde finnas fog för antagandet,
att detta förhållande bildat ett undantag för året, som under årens lopp kommer
att utjämnas. Det saknas sålunda icke exempel på att i kontrakt, även sådana
av betydande omfattning, ingen som helst förrättning förekommit.
För sin del anser kommittén det finnas fog för kravet på att kontraktsprostarna
skäligen borde få sina resekostnader direkt ersatta även i de fall, då
sådant med nuvarande bestämmelser ej må eke, och att bestämmandet av prostarvodets
storlek alltså skulle ske med huvudsaklig hänsyn allenast till det med
prostämbetets fullgörande förenade besväret och kostnaden för expeditionen. Särskilt
torde det kunna finnas skal för den uppfattningen, att en valförrättares omkostnader
vid prästval skäligen icke böra bestridas av honom utan av vederbörande
pastorat eller församling; och det uppgivna förhållandet, att valförrättaren
skall hava att i förekommande fall själv vidkännas valnotariens resekostnad
och ersättning åt denne, förefaller kommittén såsom ett missförhållande.
Det oaktat ställer s;g kommittén betänksam i avseende på frågan att för
närvarande genomföra en förändring i sådan riktning. För pastoratens eller församlingarnas
förpliktande att gälda kostnaden för valförrättares och valnotaries
inställelse vid prästval lärer erfordras ändring i prästvallagen, men det torde
knappast föreligga tillräckliga skäl att ifrågasätta ändring i sagda lag allenast för
nämnda ändamål. Vidare skulle en ändring i syfte att bereda kontraktsprostarna
direkt kostnadsersättning vid alla förrättningar innebära ett avsteg från den grundsats,
som — ehuru icke utan undantag — genomgår hela det prästerliga avlöningssystemet,
nämligen att prästerna skola själva bekosta förekommande tjänsteskjutsar
men att hänsyn till denna skyldighet skall tagas vid löneförmånernas
bestämmande antingen genom anvisande av ett fast skjutsbidrag eller annorledes
genom viss förhöjning i avlöningen. Det torde vara mindre lämpligt att för
kontraktsprostarnas del ifrågasätta en dylik ändring utan att tillika överväga
spörsmålet om ordnandet av kyrkoherdarnas och komministrarnas skjutsfråga.
I avseende på den i kyrkomötets skrivelse gjorda framställningen, vilken
avser ordnandet av gottgörelse åt konsistorieombud för inställelse allenast vid
vissa slag av laga syner, nämligen syner enligt 64 § 1 mom. ecklesiastik boställsordning,
torde få särskilt framhållas, att ett ordnande ensamt för sig av kostnaden
vid dessa syner, utan att tillika utsträcka åtgärden till övriga syner, lärer
vara desto mindre ändamålsenligt, som laga syner av den anledning, som omförmäles
i sagda lagrum, hållas endast å vissa boställen och å varje boställe allenast
en gång, nämligen året före ny lönereglerings ikraftträdande, varför dessa syner
efter hand upphöra och snart nog icke vidare förekomma.
Förslaget om att konsistorieombud skulle i avseende på rätt till resekostnadsersättning
och dagtraktamente upptagas i högre klass i resereglementet än
den till vilket sådant ombud för närvarande är hänförligt, torde innefatta ett
ämne, vari det icke lärer tillkomma kommittén att yttra sig.
Vad därefter angår de framställda förslagen, i vad de avse att kontraktsprostarna
måtte erhålla förhöjda arvoden, och därvid först frågan om att bereda
dem denna förmån genom ändring i 17 § löneregleringslagen, torde denna fråga
på grund av sitt nära sammanhang med de till kommitténs utlåtande överläm
-
11
Kungl. Maj\ts Proposition Nr 403.
nade framställningarna om en allmän revision av de prästerliga avlöningslagarna
icke nu böra göras till föremål för något kommitténs särskilda yttrande.
Sedan kommittén erinrat om det förut omnämnda förslaget om
tillfällig löneförbättring åt, bland andra, kontraktsprostarna anför kommittén
vidare:
Kommittén har funnit lämpligt att, på sätt jämväl föreslagits, kontraktsprostarna
tillerkännas dyrtidstillägg på sina arvoden, för att på detta sätt måtte
beredas dem den såsom nödig ansedda lindringen i det tryck, den omedelbart
av krigstidsförhållandeua förorsakade dyrtiden medfört.
Ifrågavarande dyrtidstillägg torde böra utgå från och med ecklesiastikåret
1919—1920 och därefter för den tid, dyrtidstillägg må komma att utgå till det
territoriella prästerskapet.
Vad angår grunderna för dyrtidstilläggets beräknande, torde få erinras
därom, att dyrtidstillägget åt det territoriella prästerskapet bestämts för ecklesiastikåret
1919—1920 till i allmänhet dels ett belopp motsvarande 60 procent av de
kontanta avlöningsförmånerna och dels därutöver ett dagtillägg av en krona för
dag, tillsammans dock högst visst belopp för dag räknat.
För kontraktsprostarna torde ej böra beräknas dagtillägg utan allenast
procentuellt tillägg, vilket torde böra beräknas efter samma procenttal, som
bestämts för det territoriella prästerskapet. Någon anledning att, med hänsyn
till kontraktsprostarnas skyldighet att i vissa fall själva bekosta sig erforderlig
tjänsteskjuts m. m., beräkna kontraktsprostarnas dyrtidstillägg efter ett högre
procenttal har kommittén icke funnit i ovan omförmälda av kommittén införskaffade
utredning.
Däremot synes det kommittén som i kontraktsprostarnas nyssnämnda skyldighet
skulle ligga en omständighet, som bör föranleda att det dyrtidstillägg,
som må varda kontraktsprostarna beviljat, måtte få utgå oavkortat och således
oberoende därav, att den kyrkoherde, som i egenskap av kontraktsprost uppbär
arvode, på sin kyrkoherdelön uppbär maximum av dyrtidstillägg. Då nämligen
kontraktsprosten, som nämnt, i denna egenskap har att vidkännas icke obetydliga
direkta utgifter i tjänsten och dessa utgifter till följd av dyrtiden undergått
stegring, synes obilligt, att i visst fall kontraktsprosten skulle gå miste om att få
tillgodonjuta en ökning i det arvode, som skall bära bland annat dessa utgifter.
Efter kommitténs mening saknas anledning att frånkänna kyrkoherde,
som i denna egenskap uppbär lön enligt äldre lönereglering, rätten till dyrtidstillägg
å prostarvodet. Däremot torde dyrtidstillägg icke böra få åtnjutas på
prostarvode, som utgår efter grunder gällande före den 1 maj 1914.
Det på prostarvodet utgående dyrtidstillägget lärer böra, i likhet med själva
arvodet, gäldas ur kyrkofonden.
Angående kyrkofondens förmåga att för ecklesiastikåret 1919—1920 bära
den utgift, som skulle föranledas av dyrtidstillägg till kontraktsprostarna och
som, efter 60 procent å arvodena, skulle uppgå till något mer än 36,000 kronor,
torde vara tillräckligt att hänvisa till den utredning, som ligger till grund för
Departe
mentschefen.
12 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 403.
kommitténs den 6 mars 1919 avgivna betänkande angående krigstidsunderstöd
under ecklesiastikåret 1919—1920 åt ordinarie präster i nyreglerade pastorat
m. fl.'' prästmän.
Kommittén framhåller, att för att möjliggöra utbetalande av dyrtidstillägg
åt kontraktsprostarna erfordras att i samma ordning, vari
kyrkofondslagen tillkommit, meddela lagbestämmelse i ämnet; och har
kommittén uppgjort följande
Förslag
till
LAG
angående dyrtidstillägg åt kontraktsprostar.
Till kontraktsprostar, för vilka arvode utgår enligt lagen om reglering av
prästerskapets avlöning den 9 december 1910, må, under förutsättning och enligt
grunder, som angivas i 2 § lagen angående krigstidsunderstöd åt präster i
nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster och innehavare av
prästerliga emeritilöner den 30 augusti 1918, för ecklesiastikåret 1919—1920
och följande år utgå dyrtidstillägg.
Dyrtidstillägg, varom nu stadgats, gäldas ur kyrkofonden.
De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna lag,
meddelas av Konungen.
Vad som anförts i de föreliggande framställningarna om förbättrande
av kontraktsprostarnas avlöningsförmåner ävensom i kyrkofondskommitténs
utlåtande i ärendet synes mig klart påvisa behovet
av att dyrtidstillägg kommer dessa befattningshavare till del å deras prostarvoden.
Anledningen till att sådant tillägg icke förut utgått å dessa
arvoden är såsom kommittén framhållit den, att då lagen angående krigstidsunderstöd
åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie
präster och innehavare av prästerliga emeritilöner antogs av riksdagen
och kyrkomötet, befattningshavare i statens tjänst icke ägde uppbära
krigstidstillägg å mer än en befattning. I analogi härmed syntes
kontraktsprost, vilken alltid samtidigt är kyrkoherde, icke böra erhålla
något tillägg å sitt arvode såsom sådan. Sedan nämnda princip numera
frångåtts beträffande statens befattningshavare så att de erhålla dyrtidstillägg
å sammanlagda avlöningen från olika befattningar, bortfaller detta
skäl för kontraktsprostarnas undantagande från förmånen av dyrtidstilllägg.
De nu till kontraktsprostarna utgående arvodena hava ju en gång
13
Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 403.
blivit fastställda med hänsyn till dem åliggande göromål och böra givetvis
i samma grad som Övriga avlöningsförmåner bringas upp till av de
inträdda ökade levnadskostnaderna betingat högre belopp. Vad kyrkofondskommittén
anfört beträffande rätt för kontraktsprost att erhålla dyrtidstillägg
å sitt prostarvode oberoende av övriga avlöningsförmåner kan
jag icke ansluta mig till. Den för befattningshavare i statens tjänst och
även för präster gällande principen, att dyrtidstillägg skall utgå å sammanlagda
avlöningen och icke beräknas särskilt för varje befattning, som
innehaves av en person, torde icke böra frångås. Jag har velat framhålla
denna princip, även om den i detta fall icke torde bliva av någon
betydelse. Om dyrtidstillägg skulle utgå till kontraktsprostarna för ecklesiastikåret
1919—20 såsom kommittén föreslagit, hade det dock varit
nödvändigt att lägga samma princip till grund för beräkningen av dyrtidstillägget,
enär för detta år visst maximibelopp fastställts för dyrtidstillägget.
Emellertid anser jag mig icke böra föreslå dyrtidstillägg redan
för nämnda år. Visserligen erhöllo statens befattningshavare sådant tillägg
å mer än en tjänst under år 1919, men då enligt min åsikt dyrtidstillägg
i detta fall icke bör utgå retroaktivt, anser jag mig böra föreslå,
att det skall utgå först från och med ecklesiastikåret 1920—1921. Enligt
de grunder för dyrtidstilläggs utgående till präster i nyreglerade pastorat
under sistnämnda ecklesiastikår, vilka Kungl. Maj:t förut denna
dag beslutat förelägga riksdagen, skall dyrtidstillägg utgå med dels visst
dagtillägg, dels ock 64 procent å avlöningsförmånerna; något maximum
är icke föreskrivet, detta med hänsyn till att maximum av dyrtidstillägg
för statens befattningshavare enligt för riksdagen framlagt förslag först
uppnås vid en avlöning av 15,000 kronor och även de högst avlönade
prästerna i nyreglerade pastorat icke uppnå så hög lön. Kyrkofondskommittén
har föreslagit, att dyrtidstillägg å prostarvode skulle utgå efter
samma procent som å övriga avlöningsförmåner till präster. Detta förslag
biträder jag; och skulle således detta dyrtidstillägg för ecklesiastikåret
1920—1921 utgå med 64 procent å prostarvode samt å den tillfälliga
löneförbättring med 25 procent å detta arvode, som enligt vad jag
förut omnämnt ävenledes skulle tillkomma kontraktsprost. Såsom kommittén
föreslagit bör här förevarande dyrtidstillägg utgå ur kyrkofonden,
ur vilken prostarvodena utbetalas. I fråga om fondens möjlighet att bära
denna utgift får jag hänvisa till mitt anförande vid anmälan av ärendet
angående dyrtidstillägg åt präster i nyreglerade pastorat och vill nu endast
framhålla, att i den beräkning, kyrkofondskommittén uppgjort angående
nämnda fonds bärkraft, upptagits jämväl dyrtidstillägg å prostarvoden.
14
Kungl. May.ts Proposition Nr 403.
Såsom jag förut nämnt är kontraktsprosttjänst alltid förenad med
kyrkoherdebefattning. Det kan emellertid förekomma, att kyrkoherde i
prebendepastorat utses till kontraktsprost; så har skett i några fall i Uppsala
stift, där teologie professor vid universitetet i Uppsala, som innehar
prebendepastorat, utsetts till kontraktsprost. Sådan kontraktsprost, som
alltså uppbär dyrtidstillägg såsom professor, bör utan hinder härav kunna
erhålla dyrtidstillägg å prostarvodet, enär han icke i sammanlagd avlöning
uppnår det högsta avlöningsbelopp, varå dyrtidstillägg till befattningshavare
i statens tjänst utgår.
Enär lagen om kyrkofond icke utan ändring medger utbetalande
av detta dyrtidstillägg, erfordras, såsom kyrkofondskommittén framhållit,
en särskild lag angående dyrtidstillägg åt kontraktsprostar. Ovan angivna
förslag till sådan lag, vilket uppgjorts av kommittén, torde därför böra
framläggas för riksdagen och kyrkomötet. Den enda sakliga ändring, som
erfordras i lagförslaget, är, att den tid, från och med vilken dyrtidstillägg
till kontraktsprost skall utgå, ändras till ecklesiastikåret 1920—1921.
Genom den i lagförslaget gjorda hänvisningen till lagen angående krigstidsunderstöd
åt präster i nyreglerade pastorat m. fl. är giltighetstiden
för förevarande lag bestämd. För framtiden erfordras endast årliga beslut
av Konung och riksdag angående de grunder, enligt vilka dyrtidstilllägget
skall utgå för varje särskilt ecklesiastikår. De för dyrtidstilläggets
utgående erforderliga närmare föreskrifterna torde få meddelas av Konungen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att
Elders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att
dels antaga förberörda förslag till lag angående
dyrtidstillägg åt kontraktsprostar;
dels ock godkänna de allmänna grunder för sådant
dyrtidstilläggs utgående under ecklesiastikåret
1920—1921, som av departementschefen förordats.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj :t Konungen lämna
bifall; och skulle proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Harald Frisk.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1920:224 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående dyrtidstillägg åt kontraktsprostar. a1 i texten
- 1LU 1920:33 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående dyrtidstillägg åt kontraktsprostar. a1 i texten