Sök i Ratio Lex

Kung!. Majds Proposition Nr 403

1920-03-19 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:403, Kung!. Majds Proposition Nr 403

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majds Proposition Nr 403.

1

Kr 403.

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående dyrtidstillägg

åt kontraktsprostar; given Stockholms slott

den 19 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att

dels antaga närslutna förslag till lag angående dyrtidstillägg åt kontraktsprostar;
dels

ock godkänna de allmänna grunder för sådant dyrtidstilläggs

utgående under ecklesiastikåret 1920—1921, som av departementschefen i

statsrådsprotokollet förordats.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 345 höft. (Nr 403— 404.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungt. May.ts Proposition Nr 403.

Förslag

till

Lag

angående dyrtidstillägg åt kontraktsprostar.

Till kontraktsprostar, för vilka arvode utgår enligt lagen om

reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910, må, under

förutsättning och enligt grunder, som angivas i 2 § lagen angående

krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra

ordinarie präster och innehavare av prästerliga emeritilöner den 30 augusti

1918, utgå dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1920—1921 och följande år.

Dyrtidstillägg, varom nu stadgats, gäldas ur kyrkofonden.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna

lag, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 403.

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 19 mars 1920.

Nirvarande:

Hans excellens herr statsministern Branting,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,

Statsråden: Undén,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anförde:

Förut denna dag har jag för Eders Kungl. Maj:t anmält frågan om DyrtidstiUägg

beredande av tillfällig löneförbättring åt vissa prästmän, däribland kon- dt kontraktstraktsprostar.

Därvid anförde jag även, att det var min avsikt att senare

hemställa om förslag till riksdag och kyrkomöte om beredande åt kontraktsprostarna

jämväl av dyrtidstillägg. Då jag nu går att anmäla detta

ärende, anhåller jag att till en början få lämna en redogörelse för kontraktsprostarnas

avlöningsförhållanden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 403.

Enligt 17 § lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9

december 1910 fastställer Konungen för en var av kontraktsprostarna

arvode, fördelat i grundbelopp och fyllnadsbelopp. Grundbeloppet, som

är lika för alla, utgör 150 kronor; fyllnadsbeloppet utgår med 15 kronor

för varje pastorat, kontraktet omfattar, samt med 5 kronor för varje fullt

100-tal kvadratkilometer av kontraktets areal i land till och med 1,000

och därutöver med 10 kronor för varje överskjutande fullt 500-tal kvadratkilometer,

dock att fyllnadsbelopp icke utgår för mer än tillhopa

30,000 kvadratkilometer. I följd av nämnda beräkningsgrund växla prostarvodena

från 180 till 870 kronor; medeltalet är omkring 320 kronor.

Prostarvode gäldas från kyrkofonden. Bestämmelsen i berörda 17 §

trädde i tillämpning den 1 maj 1914, redan utnämnd kontraktsprost

dock förbehållet att under sin tjänstetid från kyrkofonden uppbära avlöning

efter dittills gällande grunder. Av berörda förbehåll begagnade

sig ett fåtal kontraktsprostar.

Någon ändring i dessa avlöningsbestämmelser har icke vidtagits,

sedan de blivit fastställda. Jag får emellertid erinra därom, att i det

förslag till lag angående tillfällig löneförbättring åt präster i nyreglerade

pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster, som

Kungl. Maj :t förut i dag beslutit framlägga för riksdagen, föreskrives,

att till kontraktsprostar, vilka uppbära arvode, bestämt enligt de i

17 § löneregleringslagen stadgade grunder, skall utgå tillfällig löneförbättring

för ecklesiastikåret 1920—1921 jämlikt av Konung, riksdag och

kyrkomöte beslutade grunder samt för tiden efter nämnda ecklesiastikår

jämlikt av Konungen och riksdagen beslutade grunder, därest löneförbättring

av tillfällig eller stadigvarande beskaffenhet beviljats statens befattningshavare.

Den tillfälliga löneförbättringen åt kontraktsprostarna skall

gäldas från kyrkofonden. Enligt de för ecklesiastikåret 1920—1921 föreslagna

grunderna för den tillfälliga löneförbättringens utgående skulle

den för kontraktsprost utgöra 25 procent å det arvode Konungen för honom

fastställt.

Denna tillfälliga löneförbättring är avsedd att, såsom jämväl är

fallet med den till befattningshavare i statens tjänst utgående tillfälliga

löneförbättringen, utgöra en ersättning för den fördyring i levnadsomkostnaderna,

som inträtt under tiden från de nuvarande lönernas fastställande

till den av kriget beroende abnorma stegringen i dessa kostnader.

Såsom kompensation för den sistberörda stegringen har till såväl

statens befattningshavare som präster utgått särskilda tillägg under benämning

krigstidstillägg, dyrtidstillägg och dylikt. Sådant tillägg har emellertid

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 403. 5

av skäl, som jag senare skall angiva, hittills icke utgått å kontraktsprostarnas

arvoden.

Ett flertal framställningar hava emellertid gjorts hos Kungl. Maj:t

om beredande av höjda avlöningar åt kontraktsprostarna, för vilka framställningars

innehåll jag torde få lämna en kortare redogörelse.

Med skrivelse den 8 januari 1919 har domkapitlet i Luleå överlämnat

en av Luleå stifts kontraktsprostar gjord anhållan om förhöjning

å dem tillkommande arvoden med 337s X. Till stöd för framställningen

har, jämte den förhandenvarande dyrtiden, åberopats inträdd avsevärd

ökning såväl i det kontraktsprostarna åliggande arbetet som i de resekostnader,

vilka för kontraktsprostarna föranleddes av syneförrättningar

samt frågodags- och valförrättningar vid förestående prästval. För egen

del har domkapitlet i sin berörda skrivelse vitsordat riktigheten av de av

kontraktsprostarna åberopade skälen; och har domkapitlet, jämte anmärkande

att den begärda arvodesför höj ningen snarare vore för låg än för

hög, ansett förhöjningen böra beviljas som krigstidstillägg att utgå för

ecklesiastikåren 1918 — 1919 samt 1919—1920, därvid i tillämpliga delar

skulle följas enahanda grunder, som äro gällande beträffande löner för

präster i nyreglerade pastorat. I sammanhang härmed har domkapitlet

förmält sig anse en revision av bestämmelserna rörande arvoden till kontraktsprostar

böra komma till stånd i samband med den omarbetning av

prästlöneregleringslagarna, varom kyrkomötet till Kungl. Maj:t avlåtit

framställning.

Därefter har centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen

till Kungl. Maj:t inkommit med en den 28 april 1919 dagtecknad skrift,

däri styrelsen gjort framställning i enahanda syfte som nyss omförmälts.

Styrelsen har därvid erinrat, att på grund av det ökade antalet resor,

kontraktsprostarna hade att verkställa, och de mer än fördubblade kostnaderna

för varje särskild resa prostarvodet mångenstädes icke räckte till

bestridande ens av kostnaderna för prostens resor inom kontraktet samt

att i följd härav gottgörelsen för det med uppdraget förenade arbetet,

vilket jämväl i hög grad ökats, i verkligheten bleve illusorisk. Det

syntes med hänsyn härtill billigt, att den i prostarvodet ingående ersättningen

för kontrakte*ts areal fördubblades och ersättningen för varje pastorat

höjdes från 15 till 25 kronor. Som höjningen i prostarvodet vore av behovet

högeligen påkallad redan nu, men med revision av löneregleringslagen

av ett eller annat skål kunde dröja, ansåge styrelsen billigt, att kontraktsprostarna

fingo å sina arvoden åtnjuta dyrtidstillägg, utgående efter samma

grunder som för tjänstemän i allmänhet. Styrelsen anhöll fördenskull, att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 403.

Kung!. Maj:t ville vidtaga åtgärder för sådan ändring av 17 § prästlöneregleringslagen,

att prostarvodena höjdes i en grad, som motsvarade ökningen

i prostarnas resekostnader, övriga utgifter och arbete, samt att till

dess en sådan ändring vidtoges dyrtidstillägg å prostarvodet beviljades att

utgå efter samma grunder som för tjänstemän i allmänhet.

Till lvungl. Maj:t hava vidare inkommit tre framställningar, vilka väl

icke direkt avse kontraktsprostarna, men likväl på det närmaste sammanhänga

med frågan om dessas arvoden.

Den ena av sistnämnda framställningar innefattas i en av kyrkomötet

den 19 juni 1918 avlåten skrivelse, däri kyrkomötet anfört följande:

I en vid kyrkomötet väckt motion hade hemställts, att kyrkomötet ville

i skrivelse anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t vidtaga åtgärder i syfte att

vid de syner, som hölles å ecklesiastika boställen i enlighet med bestämmelserna

i 64 § 1 mom. ecklesiastik boställsordning den 9 december

1910, ersättning finge utgå jämväl till konsistorieombud med lika belopp,

6om tillerkändes vid samma syner förordnade kronoombud, samt att sådan

ersättning finge från och med den 1 juli 1918 utgöras av kyrkofonden

i enlighet med de närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t kunde varda

meddelade. Till stöd för ifrågavarande förslag hade i motionen anförts

bland annat följande. Som känt vore, åtnjöte den till konsistorieombud

vid berörda syner förordnade prästmannen, vilken i vanliga fall vore

kontraktsprosten, blott reseersättning enligt fjärde klassen i resereglementet

men intet dagtraktamente, då däremot kronoombudet hade förmånen

av både rese- och dagtraktamente och dessutom vore berättigad utfå sitt

arvode enligt högre klass eller tredje klassen i resereglementet. Det torde

ej vara ett oberättigat önskemål, att kontraktsprosten, särskilt med hänsyn

till sin ämbetsställning, i detta fall jämställdes med kronoombudet;

ej heller syntes det vara överensstämmande med billighet och rättvisa,

att en kontraktsprost såsom ombud vid här berörda syneförrättningar,

vilka vanligen påginge flera dagar, skulle anses skyldig att av det knappt

tillmätta arvode, han för övrigt i sin egenskap av kontraktsprost åtnjöte,

bekosta sitt uppehälle under syneförrättningstiden och således icke få

någon särskild ersättning därför. Dessutom torde kunna sägas, att konsistorieombudets

uppgift vid dylika syneförrättningar vore mera vittomfattande

och maktpåliggande än kronoombudets. Med hänsyn till de i

motionen anförda omständigheterna anhöll kyrkomötet, att Kungl. Maj:t

täcktes vidtaga åtgärder för beredande av skälig gottgörelse åt konsistorieombud

för inställelse vid sådana syner, som omförmälas i 64 § 1 mom.

ecklesiastik boställsordning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts Propositon Nr 403.

Den andra utgör en till Kungl. Maj:t ingiven skrift, däri kontraktsprosten

0. Bäckström jämte tio andra kontraktsprostar anfört, bland annat,

följande. Kyrkomötets berörda skrivelse hade fäst uppmärksamheten vid

endast ett av de åligganden, som påvilade konsistorieombuden, d. v. s. i

de flesta fall kontraktsprostarna. Emellertid rådde stor ojämnhet i fråga

om de reseersättningar kontraktsprostarna erhölle. Så till exempel erhölle

de vid ekonomiska besiktningar, visitationer, val och andra dylika

förrättningar ingen ersättning, vid laga syner reseersättning enligt

fjärde klassen i resereglementet och vid arrendeuppskattningar enligt 37

§ arrendeförordningen både reseersättning och dagtraktamente. Då boställena

nu uppdelades i prästgårdar och löneboställen, torde de ekonomiska

besiktningarna icke minskas och sålunda ej heller kontraktsprostarnas

uppoffringar i tjänsten. Det lilla arvode, som tillerkänts dem, kunde

knappast sägas vara skälig ersättning för expeditionsarbetet. Resorna

vore numera förenade med vida större kostnader än förr, särskilt för

kontraktsprostar, som bodde i städer, varest taxorna skruvats upp till en

betänklig höjd. Då vidare konsistorienotarie ägde att i likhet med kronoombud

undfå reseersättning enligt resereglementets tredje klass, syntes

även kontraktsprost böra få resa enligt samma klass. Kontraktsprostarna

anhöllo därför om vidtagande av åtgärder i syfte, att det i allmänhet

måtte beredas dem skälig ersättning för de med tjänsten förbundna resekostnaderna

jämte dagtraktamente.

Slutligen har kontraktsprosten 0. A. Humble i en till chefen för

ecklesiastikdepartementet ställd skrift väckt förslag om beredande av ersättning

åt valförrättare och valnotarie vid prästval och till stöd härför

huvudsakligen anfört följande. I 22 § lagen angående tillsättning av

prästerliga tjänster vore stadgat, att domkapitlet skulle förordna valförrättare

och att denne till valnotarie skulle utse lämplig person. I stadgan

angående prästval vore rörande valförrättare bestämt, att domkapitlet i

första hand därtill skulle förordna kontraktsprosten. Av båda dessa författningars

uttryck »förordnas» syntes vara uppenbart, att ett prästvals

beredande och förrättande icke hörde till de göromål, som tillhörde kontraktsprost

såsom sådan och för vilka han uppbure sin prostlön. I ingendera

av nämnda författningar funnes någon bestämmelse om ersättning

till valförrättare och valnotarie. Nämnda förhållande syntes hava sin

grund däri, att i förra tider, innan lönereglering enligt lagen den 9 december

1910 kommit till stånd, någon resekostnadsersättning ej ansetts

behövlig, enär valförrättare kunde från eget boställe erhålla skjuts. Annorlunda

ställde sig förhållandet numera för valförrättare, som genom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 403.

den nya löneregleringslagens tillämpande måste avstå från den med boställets

brukande åtföljande förmånen av åtminstone i viss mening fria

skjutsar. Den kostnad, som uppdraget att vara valförrättare medförde

särskilt i de norra stiften, ökades ytterligare genom utgifterna för valnotariens

resa och vivre för det fall, att lämplig person för uppdraget

icke funnes att tillgå inom valförsamlingen. Slutligen tillkomme ytterligare

en kostnad för valförrättaren. Under förrättningsdagarna skulle

gudstjänsten i hans egen församling uppehållas och kunde andra prästerliga

förrättningar vara påkallade. För detta ändamål nödgades han

vidtala och avlöna ställföreträdare, som ofta måste tagas från annan församling.

Över de två förstnämnda framställningarna har kyrkofondskommitténs

yttrande inhämtats. Sedan kammarkollegium och statskontoret i infordrade

utlåtanden över de tre sistberörda framställningarna hemställt, att

jämväl dessa skulle överlämnas till nämnda kommitté för att tagas i

övervägande i samband med besvarandet av remisserna i de båda förra

ärendena, har så skett.

Den 21 oktober 1919 har kyrkofondskommittén avgivit utlåtande

i ämnet och därvid föreslagit, att dyrtidstillägg skulle utgå å prostarvodena.

Kommittén har till stöd för denna framställning anfört huvudsakligen

följande:

Kyrko- Den betydande nedgång i penningvärdet, som är att betrakta som en

fonds- omedelbar följd av krigstidsförhållandena, har på alla arbetsområden ansetts böra

kommittén, föranleda förhöjning i förutvarande avlöuingsbelopp. Statstjänstemänneu hava

erhållit sådan löueförbättring genom de dem tillerkända krigstids-, senare dyrtidstilläggen;

och på samma väg har även det ordinarie prästerskapet i nyreglerade

pastoiat ävensom det extra ordinarie prästerskapet bekommit förhöjd avlöning.

Likaledes har det ordinarie prästerskapet i oreglerade pastorat på grund av dyrtiden

fått ökade lönetillskott.

De beslut, som hittills meddelats angående krigstidsunderstöd åt präster,

innefatta icke medgivande till att beräkna sådant understöd å de till kontraktsprostarna

utgående arvodena.

Att kontraktsprostarna förbigingos i lagen den 30 augusti 1918 angående

krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat m. fl. var beroende därpå att

maa — i likhet med vad som då gällde beträffande befattningshavare i statens

tjänst — an~åg präst böra uppbära krigstidstillägg allenast för en befattning. I

följd härav och då kontraktsprostarna utses bland vederbörande kontrakts kyrkoherdar

kunde krigstidstillägg ej beräknas på prostarvodet.

Ehuru man numera för statens befattningshavare lämnat medgivande till

att vid förening av tjänster beräkna krigstidstillägget (dyrtidstillägget) på de särskilda

tjänsterna — dock så att stadgad maximibegränsning drabbar det samman
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;t$ Proposition Nr 403. 9

räknade beloppet — har vid godkännande vid 1919 års lagtima riksdag av

grunder för beviljande av dyrtidsunderstöd under ecklesiastikåret 1919—1920 till

de prästmän, som finnas omförmälda i lagen den 30 augusti 1918, prostarvodet

icke kunnat upptagas bland de avlöningstillgångar, varå dyrtidstillägget för sistnämnda

år finge beräknas. Avfattningen av sagda lag ansågs lägga hinder i

vägen därför.

Uppenbart är att den nedgång, som på grund av krigstidsförhållaudena

inträtt i värdet å kontraktsprostarnas arvoden, måste för kontraktsprostarna kännas

tryckande, och det desto mera som samtidigt med nämnda värdeminskning

de direkta utgifterna i tjänsten — särskilt de för ämbetsresor — stegrats och

därigenom den del av arvodet, som kontraktsprosten må hava i behåll såsom

gottgörelse för det med det ansvarsfulla prostämbetets fullgörande förenade besväret,

ytterligare förlorat i värde.

l3å alltså prostarvodet måste med hänsyn till prostämbetets betydelse, det

därmed förenade besväret och omfattningen av de kostnader, kontraktsprostarna

hava att i tjänsten vidkännas, numera måste anse3 allt för knappt, böra efter

kommitténs mening åtgärder vidtagas för att bereda dem förbättrade avlöningsvillkor.

För åstadkommande av en dylik såsom nödig ansedd förbättring hava i

de föreliggande framställningarna föreslagits olika vägar. A ena sidan har ifrågasatts

att nedbringa kontraktsprostarnas direkta utgifter för tjänsten på det sätt,

att ej blott valförrättare vid prästval samt konsistorieombud vid syner och

ekonomiska besiktningar -— till vilka uppdrag i regeln kontraktsprosten förordnas

— utan även kontraktsprost vid alla de tillfällen, då han eljest har att för

fullgörande av ämbetsförrättningar företaga resor, skulle få tillgodoräkna sig resekostnadsersättning

och dagtraktamente. A andra sidan har föreslagits förhöjning

i kontraktsprostarnas arvoden samt, i avvaktan på att en definitiv sådan förhöjning

kunde komma till stånd, rätt för kontraktsprostarna att på prostarvodet åtnjuta

dyrtidstillägg.

Till belysande av omfattningen av det kontraktsprostarna åliggande arbetet

och särskilt av omfattningen av de av kontraktsprostarna i sådan egenskap företagna

resor och av de omkostnader härför prosten fått vidkännas har kommittén

funnit sig böra införskaffa vissa upplysningar. Anledningen till denna undersökning

har givits av de uppgifter, som i de i ämnet gjorda framställningarna

förekommit därom att, såsom allmänna svenska prästföreningen uttryckt det, med

nuvarande skjutslega prostarvodet i dess helhet mångenstädes icke skulle räcka

till bestridande ens av kostnaderna för prostens resor inom kontraktet. Undersökningens

syfte har varit att söka utreda, huruvida i avseende å kontraktsprostarna

förelågo några särskilda förhållanden att taga i betraktande vid bedömandet

av den föreliggande frågan. För ändamålet utsände kommitién till kontraktsprostarna

ett frågecirkulär för inhämtande av uppgifter rörande förhållandet under

eckiesiastikåret 1918—1919. Svar härå hava inkommit från 154 av de 188 kontraktsprostarna.

Av de ingivna svaren framgår, att visserligen i enstaka kontrakt de

av förrättningarna föranledda rese- och andra kostnader överskridit prostarvodet

i dess helhet, men att i det långt övervägande antalet kontrakt ifrågavarande

kostnader tagit i anspråk allenast en jämförelsevis ringa del av arvodet. I de

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 345 Käft. (Nr 403—404.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 403.

fall, där kostnaderna upptagits såsom särskilt stora, torde finnas fog för antagandet,

att detta förhållande bildat ett undantag för året, som under årens lopp kommer

att utjämnas. Det saknas sålunda icke exempel på att i kontrakt, även sådana

av betydande omfattning, ingen som helst förrättning förekommit.

För sin del anser kommittén det finnas fog för kravet på att kontraktsprostarna

skäligen borde få sina resekostnader direkt ersatta även i de fall, då

sådant med nuvarande bestämmelser ej må eke, och att bestämmandet av prostarvodets

storlek alltså skulle ske med huvudsaklig hänsyn allenast till det med

prostämbetets fullgörande förenade besväret och kostnaden för expeditionen. Särskilt

torde det kunna finnas skal för den uppfattningen, att en valförrättares omkostnader

vid prästval skäligen icke böra bestridas av honom utan av vederbörande

pastorat eller församling; och det uppgivna förhållandet, att valförrättaren

skall hava att i förekommande fall själv vidkännas valnotariens resekostnad

och ersättning åt denne, förefaller kommittén såsom ett missförhållande.

Det oaktat ställer s;g kommittén betänksam i avseende på frågan att för

närvarande genomföra en förändring i sådan riktning. För pastoratens eller församlingarnas

förpliktande att gälda kostnaden för valförrättares och valnotaries

inställelse vid prästval lärer erfordras ändring i prästvallagen, men det torde

knappast föreligga tillräckliga skäl att ifrågasätta ändring i sagda lag allenast för

nämnda ändamål. Vidare skulle en ändring i syfte att bereda kontraktsprostarna

direkt kostnadsersättning vid alla förrättningar innebära ett avsteg från den grundsats,

som — ehuru icke utan undantag — genomgår hela det prästerliga avlöningssystemet,

nämligen att prästerna skola själva bekosta förekommande tjänsteskjutsar

men att hänsyn till denna skyldighet skall tagas vid löneförmånernas

bestämmande antingen genom anvisande av ett fast skjutsbidrag eller annorledes

genom viss förhöjning i avlöningen. Det torde vara mindre lämpligt att för

kontraktsprostarnas del ifrågasätta en dylik ändring utan att tillika överväga

spörsmålet om ordnandet av kyrkoherdarnas och komministrarnas skjutsfråga.

I avseende på den i kyrkomötets skrivelse gjorda framställningen, vilken

avser ordnandet av gottgörelse åt konsistorieombud för inställelse allenast vid

vissa slag av laga syner, nämligen syner enligt 64 § 1 mom. ecklesiastik boställsordning,

torde få särskilt framhållas, att ett ordnande ensamt för sig av kostnaden

vid dessa syner, utan att tillika utsträcka åtgärden till övriga syner, lärer

vara desto mindre ändamålsenligt, som laga syner av den anledning, som omförmäles

i sagda lagrum, hållas endast å vissa boställen och å varje boställe allenast

en gång, nämligen året före ny lönereglerings ikraftträdande, varför dessa syner

efter hand upphöra och snart nog icke vidare förekomma.

Förslaget om att konsistorieombud skulle i avseende på rätt till resekostnadsersättning

och dagtraktamente upptagas i högre klass i resereglementet än

den till vilket sådant ombud för närvarande är hänförligt, torde innefatta ett

ämne, vari det icke lärer tillkomma kommittén att yttra sig.

Vad därefter angår de framställda förslagen, i vad de avse att kontraktsprostarna

måtte erhålla förhöjda arvoden, och därvid först frågan om att bereda

dem denna förmån genom ändring i 17 § löneregleringslagen, torde denna fråga

på grund av sitt nära sammanhang med de till kommitténs utlåtande överläm
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj\ts Proposition Nr 403.

nade framställningarna om en allmän revision av de prästerliga avlöningslagarna

icke nu böra göras till föremål för något kommitténs särskilda yttrande.

Sedan kommittén erinrat om det förut omnämnda förslaget om

tillfällig löneförbättring åt, bland andra, kontraktsprostarna anför kommittén

vidare:

Kommittén har funnit lämpligt att, på sätt jämväl föreslagits, kontraktsprostarna

tillerkännas dyrtidstillägg på sina arvoden, för att på detta sätt måtte

beredas dem den såsom nödig ansedda lindringen i det tryck, den omedelbart

av krigstidsförhållandeua förorsakade dyrtiden medfört.

Ifrågavarande dyrtidstillägg torde böra utgå från och med ecklesiastikåret

1919—1920 och därefter för den tid, dyrtidstillägg må komma att utgå till det

territoriella prästerskapet.

Vad angår grunderna för dyrtidstilläggets beräknande, torde få erinras

därom, att dyrtidstillägget åt det territoriella prästerskapet bestämts för ecklesiastikåret

1919—1920 till i allmänhet dels ett belopp motsvarande 60 procent av de

kontanta avlöningsförmånerna och dels därutöver ett dagtillägg av en krona för

dag, tillsammans dock högst visst belopp för dag räknat.

För kontraktsprostarna torde ej böra beräknas dagtillägg utan allenast

procentuellt tillägg, vilket torde böra beräknas efter samma procenttal, som

bestämts för det territoriella prästerskapet. Någon anledning att, med hänsyn

till kontraktsprostarnas skyldighet att i vissa fall själva bekosta sig erforderlig

tjänsteskjuts m. m., beräkna kontraktsprostarnas dyrtidstillägg efter ett högre

procenttal har kommittén icke funnit i ovan omförmälda av kommittén införskaffade

utredning.

Däremot synes det kommittén som i kontraktsprostarnas nyssnämnda skyldighet

skulle ligga en omständighet, som bör föranleda att det dyrtidstillägg,

som må varda kontraktsprostarna beviljat, måtte få utgå oavkortat och således

oberoende därav, att den kyrkoherde, som i egenskap av kontraktsprost uppbär

arvode, på sin kyrkoherdelön uppbär maximum av dyrtidstillägg. Då nämligen

kontraktsprosten, som nämnt, i denna egenskap har att vidkännas icke obetydliga

direkta utgifter i tjänsten och dessa utgifter till följd av dyrtiden undergått

stegring, synes obilligt, att i visst fall kontraktsprosten skulle gå miste om att få

tillgodonjuta en ökning i det arvode, som skall bära bland annat dessa utgifter.

Efter kommitténs mening saknas anledning att frånkänna kyrkoherde,

som i denna egenskap uppbär lön enligt äldre lönereglering, rätten till dyrtidstillägg

å prostarvodet. Däremot torde dyrtidstillägg icke böra få åtnjutas på

prostarvode, som utgår efter grunder gällande före den 1 maj 1914.

Det på prostarvodet utgående dyrtidstillägget lärer böra, i likhet med själva

arvodet, gäldas ur kyrkofonden.

Angående kyrkofondens förmåga att för ecklesiastikåret 1919—1920 bära

den utgift, som skulle föranledas av dyrtidstillägg till kontraktsprostarna och

som, efter 60 procent å arvodena, skulle uppgå till något mer än 36,000 kronor,

torde vara tillräckligt att hänvisa till den utredning, som ligger till grund för

s. 12 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

12 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 403.

kommitténs den 6 mars 1919 avgivna betänkande angående krigstidsunderstöd

under ecklesiastikåret 1919—1920 åt ordinarie präster i nyreglerade pastorat

m. fl.'' prästmän.

Kommittén framhåller, att för att möjliggöra utbetalande av dyrtidstillägg

åt kontraktsprostarna erfordras att i samma ordning, vari

kyrkofondslagen tillkommit, meddela lagbestämmelse i ämnet; och har

kommittén uppgjort följande

Förslag

till

LAG

angående dyrtidstillägg åt kontraktsprostar.

Till kontraktsprostar, för vilka arvode utgår enligt lagen om reglering av

prästerskapets avlöning den 9 december 1910, må, under förutsättning och enligt

grunder, som angivas i 2 § lagen angående krigstidsunderstöd åt präster i

nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster och innehavare av

prästerliga emeritilöner den 30 augusti 1918, för ecklesiastikåret 1919—1920

och följande år utgå dyrtidstillägg.

Dyrtidstillägg, varom nu stadgats, gäldas ur kyrkofonden.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna lag,

meddelas av Konungen.

Vad som anförts i de föreliggande framställningarna om förbättrande

av kontraktsprostarnas avlöningsförmåner ävensom i kyrkofondskommitténs

utlåtande i ärendet synes mig klart påvisa behovet

av att dyrtidstillägg kommer dessa befattningshavare till del å deras prostarvoden.

Anledningen till att sådant tillägg icke förut utgått å dessa

arvoden är såsom kommittén framhållit den, att då lagen angående krigstidsunderstöd

åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie

präster och innehavare av prästerliga emeritilöner antogs av riksdagen

och kyrkomötet, befattningshavare i statens tjänst icke ägde uppbära

krigstidstillägg å mer än en befattning. I analogi härmed syntes

kontraktsprost, vilken alltid samtidigt är kyrkoherde, icke böra erhålla

något tillägg å sitt arvode såsom sådan. Sedan nämnda princip numera

frångåtts beträffande statens befattningshavare så att de erhålla dyrtidstillägg

å sammanlagda avlöningen från olika befattningar, bortfaller detta

skäl för kontraktsprostarnas undantagande från förmånen av dyrtidstilllägg.

De nu till kontraktsprostarna utgående arvodena hava ju en gång

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 403.

blivit fastställda med hänsyn till dem åliggande göromål och böra givetvis

i samma grad som Övriga avlöningsförmåner bringas upp till av de

inträdda ökade levnadskostnaderna betingat högre belopp. Vad kyrkofondskommittén

anfört beträffande rätt för kontraktsprost att erhålla dyrtidstillägg

å sitt prostarvode oberoende av övriga avlöningsförmåner kan

jag icke ansluta mig till. Den för befattningshavare i statens tjänst och

även för präster gällande principen, att dyrtidstillägg skall utgå å sammanlagda

avlöningen och icke beräknas särskilt för varje befattning, som

innehaves av en person, torde icke böra frångås. Jag har velat framhålla

denna princip, även om den i detta fall icke torde bliva av någon

betydelse. Om dyrtidstillägg skulle utgå till kontraktsprostarna för ecklesiastikåret

1919—20 såsom kommittén föreslagit, hade det dock varit

nödvändigt att lägga samma princip till grund för beräkningen av dyrtidstillägget,

enär för detta år visst maximibelopp fastställts för dyrtidstillägget.

Emellertid anser jag mig icke böra föreslå dyrtidstillägg redan

för nämnda år. Visserligen erhöllo statens befattningshavare sådant tillägg

å mer än en tjänst under år 1919, men då enligt min åsikt dyrtidstillägg

i detta fall icke bör utgå retroaktivt, anser jag mig böra föreslå,

att det skall utgå först från och med ecklesiastikåret 1920—1921. Enligt

de grunder för dyrtidstilläggs utgående till präster i nyreglerade pastorat

under sistnämnda ecklesiastikår, vilka Kungl. Maj:t förut denna

dag beslutat förelägga riksdagen, skall dyrtidstillägg utgå med dels visst

dagtillägg, dels ock 64 procent å avlöningsförmånerna; något maximum

är icke föreskrivet, detta med hänsyn till att maximum av dyrtidstillägg

för statens befattningshavare enligt för riksdagen framlagt förslag först

uppnås vid en avlöning av 15,000 kronor och även de högst avlönade

prästerna i nyreglerade pastorat icke uppnå så hög lön. Kyrkofondskommittén

har föreslagit, att dyrtidstillägg å prostarvode skulle utgå efter

samma procent som å övriga avlöningsförmåner till präster. Detta förslag

biträder jag; och skulle således detta dyrtidstillägg för ecklesiastikåret

1920—1921 utgå med 64 procent å prostarvode samt å den tillfälliga

löneförbättring med 25 procent å detta arvode, som enligt vad jag

förut omnämnt ävenledes skulle tillkomma kontraktsprost. Såsom kommittén

föreslagit bör här förevarande dyrtidstillägg utgå ur kyrkofonden,

ur vilken prostarvodena utbetalas. I fråga om fondens möjlighet att bära

denna utgift får jag hänvisa till mitt anförande vid anmälan av ärendet

angående dyrtidstillägg åt präster i nyreglerade pastorat och vill nu endast

framhålla, att i den beräkning, kyrkofondskommittén uppgjort angående

nämnda fonds bärkraft, upptagits jämväl dyrtidstillägg å prostarvoden.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. May.ts Proposition Nr 403.

Såsom jag förut nämnt är kontraktsprosttjänst alltid förenad med

kyrkoherdebefattning. Det kan emellertid förekomma, att kyrkoherde i

prebendepastorat utses till kontraktsprost; så har skett i några fall i Uppsala

stift, där teologie professor vid universitetet i Uppsala, som innehar

prebendepastorat, utsetts till kontraktsprost. Sådan kontraktsprost, som

alltså uppbär dyrtidstillägg såsom professor, bör utan hinder härav kunna

erhålla dyrtidstillägg å prostarvodet, enär han icke i sammanlagd avlöning

uppnår det högsta avlöningsbelopp, varå dyrtidstillägg till befattningshavare

i statens tjänst utgår.

Enär lagen om kyrkofond icke utan ändring medger utbetalande

av detta dyrtidstillägg, erfordras, såsom kyrkofondskommittén framhållit,

en särskild lag angående dyrtidstillägg åt kontraktsprostar. Ovan angivna

förslag till sådan lag, vilket uppgjorts av kommittén, torde därför böra

framläggas för riksdagen och kyrkomötet. Den enda sakliga ändring, som

erfordras i lagförslaget, är, att den tid, från och med vilken dyrtidstillägg

till kontraktsprost skall utgå, ändras till ecklesiastikåret 1920—1921.

Genom den i lagförslaget gjorda hänvisningen till lagen angående krigstidsunderstöd

åt präster i nyreglerade pastorat m. fl. är giltighetstiden

för förevarande lag bestämd. För framtiden erfordras endast årliga beslut

av Konung och riksdag angående de grunder, enligt vilka dyrtidstilllägget

skall utgå för varje särskilt ecklesiastikår. De för dyrtidstilläggets

utgående erforderliga närmare föreskrifterna torde få meddelas av Konungen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att

Elders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

dels antaga förberörda förslag till lag angående

dyrtidstillägg åt kontraktsprostar;

dels ock godkänna de allmänna grunder för sådant

dyrtidstilläggs utgående under ecklesiastikåret

1920—1921, som av departementschefen förordats.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj :t Konungen lämna

bifall; och skulle proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Harald Frisk.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:224 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående dyrtidstillägg åt kontraktsprostar. a1 i texten
  2. 1LU 1920:33 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående dyrtidstillägg åt kontraktsprostar. a1 i texten