Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 7 mom. 3 och § 18 i förordningen den 22 juni 1883 angående en postsparbank för riket

1920-03-19 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:408, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 7 mom. 3 och § 18 i förordningen den 22 juni 1883 angående en postsparbank för riket

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 408.

1

Nr 408.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av § 7 mom. 3 och § 18 i förordningen

den 22 juni 1883 angående en postsparbank

för riket; given Stockholms slott den 19 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

tinansärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av § 7

mom. 3 och § 18 i förordningen den 22 juni 1883 angående en postsparbank

för riket.

Den till ärendet hörande handling skall riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 149 höft. (Nr 408.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majds proposition Nr 408.

Förlag

till

Förordning

om ändrad lydelse av § 7 mom. 3 och § 18 i förordningen den 22 juni 1883

angående en postsparbank för riket.

Härigenom lorordnas, att § 7 inom. 3 och § 18 i förordningen

den 22 juni 1883 angående en postsparbank för riket skola erhålla

följande ändrade lydelse:

§ 7-

Mom. 3. På en och samma motbok gottgöres icke ränta för högre

belopp än 5,000 kronor.

§ 18.

De i postsparbanken inflytande medel förvaltas i enlighet med

bestämmelser, som av Kungl. Maj:t utfärdas.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Alaj:ts proposition Nr 408.

3

Utdrar) av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19

mars 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Branting,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,

Statsråden: UNDÉN,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

I skrivelse den 19 februari 1920 har styrelsen för postsparbanken

gjort framställning'' om ändrad lydelse av § 7 mom. 3 och § 18 i förordningen

den 22 juni 1883 angående en postsparbank för riket. Framställningen

åsyftar dels höjning av det belopp, varå vid inlåning ränta

må å en och samma motbok gottgöras, dels ock ändrade föreskrifter

beträffande förvaltningen av de i postsparbanken inflytande medel.

Till stöd för sin berörda framställning anför nämnda styrelse

följande:

»Den 25 november 1919 överlämnade styrelsen för postsparbanken

till statsrådet och chefen för finansdepartementet en redogörelse för

postsparbankens ekonomiska ställning. Ur denna redogörelse tillåter

sig styrelsen meddela följande uppgifter, kompletterade med de approxi
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj-M proposition Nr 408.

mativa uppgifter rörande förhållandena år 1919, som kunnat hämtas luden

ännu ej avslutade bokföringen för nämnda år.

MotboJcsägarnas behållning utgjorde, i kronor och med utelämnande

av öretal, i slutet av

1914 1915 1916 1917 1918 1919

44,850,771 47,856,088 54,040,080 64,254,952 74,721,456 83,022,137

Postsparbankens skulder, huvudsakligen bestående i motboksägarnas

behållning och förskott av postverket, utgjorde vid slutet av

1914 1915 1916 1917 1918 1919

51,790,614 52,648,327 60,277,353 68,037,287 79,341,792 89,034,972

Det bokförda värdet av postsparbankens fordringar utgjorde vid

slutet av

1914 1915 1916 1917 1918 1919

51,927,582 52,855,035 60,554,112 68,386,888 79,632,229 89,107,777

Skillnaden mellan skulderna och fordringarna utgjorde vid slutet av

1914 1915 1916 1917 1918 1919

136,968 206,708 '' 276,758 349,600 290,437 72,805

Realisationsvärdet efter 5 procent av postsparbankens tillgångar

understeg den 31 december 1916 det bokförda värdet av dessa tillgångar

med 4,448,295 kronor.

Postsparbankens inkomster utgjorde under

1914 1915 1916 1917

489,144 442,620 462,823 561,539

Postsparbankens utgifter utgjorde under

1914 1915 1916 1917

319,325 321,767 335,869 425,536

1918 1919

715,241 944,361

1918 1919

733,774 1,145,222

I denna redogörelse för utgifterna ingår icke ersättning för porton,

ej heller ersättning för större delen av den lokal, postsparbanken disponerar.

Av det sålunda anförda framgår, att postsparbankens ställning är

ekonomiskt svag och att den särskilt försvagats under kristiden. Vid

konstaterandet av detta förhållande är det för allmänhetens skull nöd
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 408. 5

vändigt att inom paran tes betona, att staten iklätt sig garanti för de

insatta medlen.

Att kristiden farit hårt fram med postsparbanken, beror bland

annat därpå, att dess mycket stora personal, 133 personer med full

tjänstgöring och ett 50-tal personer, anställda mot timavlöning, till

huvudsaklig del befinner sig lågt på avlöningsskalan, i följd varav den

genom dyrtidstilläggen förorsakade utgiften för avlöningar är relativt

mycket betj^dande.

För mötande av kristidens påfrestning hava statens övriga affärsdrivande

verk kunnat höja sina porton och taxor eller eljest priset på

sina prestationer. Och de icke affärsdrivande verken hava fått nödigt

tillskott av statsmedel. Ingendera av dessa utvägar har stått postsparbanken

öppen. Den har fått reda sig själv med sin redan före kristiden

svaga ekonomi. På grund av den betydande och fördelaktiga medelsplacering,

som under de senare åren ägt rum, är det emellertid antagligt,

att differensen mellan postsparbanksportföljens bokförda värde och dess

realisationsvärde under kristiden något minskats, och att postsparbankens

ställning i så mån förbättrats. Denna fråga är för närvarande föremål

för undersökning.

Flera omständigheter göra emellertid ställningen för de närmaste

åren framåt bekymmersam. Det är antagligt, att dyrtidstilläggen komma

att ytterligare ökas. Postverket har begärt ökad ersättning för de göromål,

dess personal utför för postsparbankens räkning; ävenså gör postverket

anspråk på portoersättning, en fråga som dock torde kunna ordnas till

postverkets belåtenhet, utan att postsparbankens konto belastas med

ifrågavarande utgift.

Enligt styrelsens mening bör det i det längsta undvikas, att staten

lämnar tillskott till postsparbankens verksamhet. Ett stöd för denna

sin uppfattning finner styrelsen i det utlåtande, som statskontoret på

anmodan av statsrådet och chefen för finansdepartementet avgivit över

styrelsens skrivelse till nämnda departementschef den 25 november 191D

angående postsparbankens införande i riksstaten.

I detta utlåtande yttrar statskontoret bland annat, att frågan om

dyrtidstillägg till postsparbankens befattningshavare under inga omständigheter

bör få ordnas på sådant sätt, att statsverket nödgas göra något

tillskott, samt att postsparbankens rörelse bör organiseras så, att den

själv kan bära de erforderliga utgifterna för dyrtidstillägg åt bankens

befattningshavare. I princip biträdande den mening, åt vilken statskontoret

sålunda givit uttryck, vill styrelsen endast erinra, att stats
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 408.

kontoret torde liava underskattat svårigheten och överskattat effekten

av den av ämbetsverket ifrågasatta omorganisationen.

Arbetet på höjande av postsparbankens ekonomiska ställning bör

fullföljas efter två linjer: nedbringandet av utgifterna och höjandet av

inkomsterna. I det förra hänseendet pågår sedan en tid tillbaka inom

postsparbanken ett ständigt arbete på förenklandet av arbetsformerna

inom verket i syfte att bespara arbetskrafter och minska den mycket

stora och kostsamma pappersförbrukningen. Med det slutliga utformandet

av dessa förändringar äro de så kallade postsparbankskommitterade för

närvarande sysselsatta. Åtskilligt har i detta avseende gjorts och mera

kan göras, men det är av vikt att härvid framgå med eu viss varsamhet,

så att den erforderliga redan och kontrollen icke eftersättes.

Arbetet på höjandet av postsparbankens inkomster har särskilt

inriktats på att göra postsparbanken mera känd, gouterad och anlitad

av allmänheten. 1 sådant avseende har proceduren med uttagning av

insatta medel väsentligen förenklats, varjämte verksamheten för spridande

av upplysning rörande postsparbanken stegrats, detta så mycket nödvändigare

som postsparbanken på senare tiden har att utstå eu hård

konkurrens med andra sparbanksinrättningar.

Av de åtgärder, som sålunda vidtagits eller äro i görningen, får

man ej vänta några snabba resultat i avseende å förbättringen av postsparbankens

ekonomi. Ett kraftigare verkande medel är utan tvivel en

utvidgad befogenhet'' för styrelsen i avseende å medelsplaceringen. Ursprungligen

fingo de insatta medlen endast placeras i obligationer, utfärdade

av svenska staten eller av Sveriges allmänna hypoteksbank. Detta

var ett grundfel i själva organisationen, ett fel vars följder postsparbanken

får dragas med under en lång följd av år framåt. Orsaken till

postsparbankens svaga ekonomiska ställning är nämligen framför allt att

söka däri, att styrelsen tidigare, då räntan å penningemarknaden var i

allmänhet låg, i följd av sin mycket begränsade rätt i avseende å medelsplaceringen

nödgades fastlåsa det mesta av vad som inflöt i, efter nutidens

förhållande, mycket ofördelaktiga engagement, vilkas avveckling endast

försiggår med stor långsamhet. Sålunda innehar postsparbanken en

post allmänna hypoteksbankens 4-procentobligationer av 1878 å nom.

11,426,400 kronor, inköpta till överkurs. Årliga ränteavkastningen å

denna post förslår ej till täckande av inlåningsräntan, än mindre till

bidrag till verkets förvaltningskostnader. Som slutbetalningstiden för

dessa obligationer är 1959 och de under nuvarande ränteförhållanden

amorteras genom uppköp, får postsparbanken ännu i bortåt 40 år dragas

med denna tyngande last. Detta är endast ett exempel.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 408. 7

Efterhand utvidgades emellertid styrelsens befogenhet i avseende

å medelsplaceringen. Sålunda fick styrelsen exempelvis rätt att utlämna

lån åt kommuner. Men ej heller denna perm ingeplacering har varit för

postsparbanken lycklig. Sålunda utlämnades på sin tid åt kommuner

30- å 40-åriga amorteringslån mot en ränta av ända ned till 3.0 procent.

Som en stor del av dessa lån äro ouppsägbara, får postsparbanken använda

icke ringa del av sina inkomster för att täcka skillnaden mellan

inlåningsräntan och ränteavkastningen å dessa lån.

Postsparbanken torde, vad medelsplaceringen angår, hava på sin tid

organiserats efter förebilden av då existerande offentliga pensionskassor.

En sådan kassa kan vara tämligen oberörd av växlingarna å den allmänna

penningemai’knaden. Den har sina någorlunda beräkneliga inkomster

och utgifter, vilka inflyta resp. utgå oberoende av rådande ränteförhållanden.

Pensionerna utgå med på förhand bestämda belopp,

oberoende av penningevärdets höjning eller sänkning. Befinnas pensionerna

för små, hjälpes saken genom en påbjuden höjning av pensionsavgifterna

eller genom att det allmänna träder emellan. En helt

annan ställning har postsparbanken. Dess inlåningsränta måste någorlunda

anpassas efter räntan å den allmänna penningemarknaden, eljest

bryr sig ingen om att göra insättningar, och postsparbanken självdör.

Men härav följer att även räntan å de av postsparbanken placerade

medlen måste anpassas efter den växlande allmänna räntan. Postsparbanken

måste korteligen hava förmåga av smidigare anpassning efter

de ekonomiska växlingarna än kassor av nyssnämnda art. Den måste

skötas mera affärs- eller bankmässigt.

En förutsättning härför är, att postsparbankens styrelse får friare

händer i avseende å dispositionen av postsparbankens medel.

De nu gällande bestämmelserna angående placeringen av postsparbanksmedel

äro meddelade i § 18 av nådiga förordningen angående

en postsparbank för riket den 22 juni 1883 sådan denna lyder enligt

nådiga förordningen den 11 juni 1915.

Mom. 2 i denna § har följande lydelse:

För så stor del av dessa medel, som postsparbankens styrelse

anser icke behöva på sådant sätt hållas omedelbart tillgänglig för att

möta uppsägning av medel, vilka i postsparbanken innestå, skola för

postsparbankens räkning av styrelsen inköpas räntebärande obligationer,

utfärdade antingen av svenska staten eller av Sveriges allmänna hypoteksbank

eller av konungariket Sveriges stads hypotekskassa eller av kommun

inom riket för lån, till vars upptagande Konungens tillstånd blivit meddelat,

eller ock av bolag eller inrättning, såvida i sistnämnda fall kommun

opaginerad Kontrollera mot PDF

s

Kungl. Maj:ts proposition Nr 408.

med Konungens tillstånd iklätt sig betalningsansvar såsom för egen

skuld för såväl kapital som ränta,

dock med rätt för postsparbankens styrelse att göra de postsparbankens

medel, om vilka i detta mom. är fråga, fruktbärande,

dels intill högst en fjärdedel genom utlåning mot skuldebrev till

kommun inom riket, därest tillåtelse till lånets upptagande blivit kommunen

av Konungen meddelad, eller till centralkassa för jordbrukskredit, som i

enlighet med bestämmelser, vilka Konungen meddelar, vunnit godkännande

från det allmännas sida,

dels ock, jämväl intill högst en fjärdedel, genom utlåning på högst

sex månaders uppsägning mot skuldebrev med säkerhet av sådan inteckning

i fast egendom inom riket, som med hänsyn till läge, ytinnehåll,

brandförsäkring och avkastning prövas innebära fullgod säkerhet,

eller genom insättning på depositions- eller annan räkning hos enskild

bankinrättning, vars bolagsordning blivit av Konungen fastställd samt

vars grund- och reservfonder uppgå till ett sammanlagt belopp av minst

fem miljoner kronor.

Jämföras dessa bestämmelser med motsvarande bestämmelser för

andra statens eller under statens kontroll stående penningeinstitut, behnnes

det exempelvis, att postsparbanken väl har rätt att inköpa obligationer utfärdade

av staten, men ej obligationer garanterade av staten; postsparbanken

har vidare ej rätt att inköpa industriobligationer, ej heller att utlämna

lån mot säkerhet av sådana obligationer, som postsparbanken eljest

har rätt att inköpa; o. s. v. Det lider intet tvivel, att, om icke nu antydda

hinder förefunnits i avseende å medelsplaceringen, postsparbankens ställning

skulle under kristiden varit åtskilligt starkare än nu varit fallet.

I en till postsparbanksstyrelsen överlämnad utredning yttra ovan

omförmälda postsparbankskommitterade bland annat följande:

''Såsom kommitterade nyss antytt, finna kommitterade det vara av

behovet påkallat att åt postsparbanksstyrelsen gives större rörelsefrihet

vid valet av de värdeobjekt, som må vid placering av postsparbankens

medel förvärvas, än nu gällande föreskrifter i ämnet tillåta. Konkurrensen

å fond- och lånemarknaden om fullgoda valutor har under senare

år blivit allt skarpare, sedan nya allmänna fonder bildats och alltjämt

kraftigt utvecklas. De regler, som av Kungl. Maj:t fastställts för förvaltningen

av dessa nybildade fonder eller som under senare år utfärdats

för äldre, under viss statskontroll stående penningeförvaltande institutioner,

lämna betydligt större frihet vid medelsplaceringar. Härav har

blivit en följd, att postsparbanken ofta vid valet mellan de vahitor, som

vid förefallande planeringsbehov stått till buds, fått åtnöja sig med över
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Ma j ds proposition Nr 408.

tagande av sädana, som medfört lägre ränteavkastning än de, som

kunnat förvärvas av andra med postsparbanken jämförliga institutioner.

Och, vad beträffar de enskilda sparbankerna, så är ju dessas rörelsefrihet

i omhandlade hänseende i det närmaste obegränsad. Då nu postsparbankens

ekonomiska ställning är sådan, att densamma oavvisligen kräver

tillvaratagande av varje möjlighet, som, med bibehållen omsorg om

bankens skyddande mot förlust, kan lända till ökning av den rena affärsvinsten

på rörelsen, måste ock medelsplaceringens ledande efter mera

affärsmässiga grunder anses vara ett nödvändigt steg i rätt riktning,

iiven om de goda verkningar, som kunna förväntas därav, icke böra

överskattas och icke bliva så omedelbart framträdande.’

Vidare yttra kommitterade:

''Då det kan tänkas, att helt nya värdeobjekt kunna framträda

i lånemarknaden, vilkas förvärvande för postsparbankens räkning skulle

ställa sig förmånligt, eller att i avseende å hithörande förhållanden

andra ganska väsentliga förändringar kunna på kort tid inträffa, och

en snar förändring av de för postsparbanken gällande placeringsföreskrifterna

på grund härav alltså bliva önskvärd, samt då vidare ifrågavarande

föreskrifter torde böra kompletteras med vissa mera detaljerade

bestämmelser angående medelplaceringens handhavande och lånekundernas

förpliktelser och rättigheter gent mot postsparbanken, anse kommitterade

mest lämpligt vara, att — i stället för angivande i postsparbanksförordningen

av hithörande föreskrifter — samtliga bestämmelser i ämnet

innefattas i ett särskilt av Kungl. Maj:t utfärdat utlåningsreglemente.

Ett ytterligare stöd för den åsikten, att hithörande förhållanden kunna

och lämpligen böra avgöras av Kungl. Maj:t utan riksdagens hörande,

finna kommitterade däri att eu annan i postsparbankens ekonomi och

verksamhet djupt ingripande faktor, nämligen räntefoten å de medel

som insättas, bestämmes av Kungl. Maj:t.’

På grund av vad kommitterade sålunda och eljest anfört, föreslå

de, att nyss nämnda § 18 i postsparbanksförordningon skall erhållla följande

ändrade lydelse:

§ 18.

De i postsparbanken inflytande medel förvaltas i enlighet med

bestämmelser, som av Kungl. Maj:t utfärdas».

Samtidigt med avgivande av detta förslag hava nämnda kommitterade

avgivit förslag till reglemente angående sättet för förvaltningen av

de i postsparbanken inflytande medel, avsett att av Kungl. Magt utjBihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 149 höft. (Nr 408.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 408.

färdas under förutsättning av bifall till den föreslagna ändringen i postsparbanksförordningen.

I detta reglemente föreslås bland annat följande bestämmelser.

§ 2-

Mom. 1. De i postsparbanken inflytande medel, som icke erfordras

för löpande utgifters bestridande, insättas i riksbanken.

Mom. 2. Den del av dessa medel, som postsparbankens styrelse

anser icke behöva på sådant sätt hållas omedelbart tillgänglig för att

möta uppsägning av medel, vilka innestå i postsparbanken, äger styrelsen

att på följande sätt göra fruktbärande:

a) genom inköp av räntebärande obligationer

1) utfärdande eller garanterade av svenska staten,

2) utfärdade av Sveriges allmänna hypoteksbank eller konungariket

Sveriges stadshypotekskassa,

3) utfärdade eller garanterade av landsting, kommun eller municipalsamhälle

inom riket för lån, till vars upptagande Kungl. Maj:ts

tillstånd blivit meddelat, eller ock

4) utfärdade av sådant allmänt eller enskilt verk, bolag eller inrättning,

som har av Kungl. Maj:t fastställt reglemente, eller vilket blivit

i enlighet med gällande lag om aktiebolag registrerat och vilket åtnjuter

allmänt förtroende;

b) genom utlämnande av lån

1) till landsting, kommun, municipalsamhälle, väghållningsskyldige

eller tingshusbyggnadsskyldige inom riket, därest tillåtelse till lånets

upptagande blivit av Kungl. Maj:t meddelat, eller till centralkassa för

jordbrukskredit, som i enlighet med bestämmelser, vilka Kungl. Maj:t

meddelar, vunnit godkännande från det allmännas sida,

2) mot hypotek av sådana obligationer, som här ovan under a)

omförmälas,

3) mot säkerhet av inteckning i sådan fast egendom inom riket,

som, med hänsyn till läge, ytinnehåll, brandförsäkring och avkastning,

prövas innebära fullgod säkerhet;

c) genom insättning på depositions- eller annan räkning i enskild

bankinrättning, vars bolagsordning blivit av Kungl. Maj:t fastställd samt

vars grund- och reservfonder uppgå till sammanlagt belopp av minst

fem miljoner kronor.

Mom. 3. Styrelsen må även, efter av Kungl. Maj:t i varje särskilt

fall lämnat medgivande, utlämna lån mot annan fullgod säkerhet

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 408.

än ovan är nämnd; dock att sammanlagda beloppet av sådana lån ej

må överstiga en tjugondei av insättarnas behållning enligt senaste bokslut.

Såvitt de sålunda föreslagna bestämmelserna avse utvidgning av

postsparbanksstyrelsens befogenhet i avseende å medelsplaceringen, kan

styrelsen ansluta sig till dem, utan att dock nu närmare ingå på förslagets

detaljer. Vad som för styrelsen nu närmast är av vikt, det är

att få den av postsparbankskommitterade föreslagna ändringen i § 18

av postsparbanksförordningen genomförd.

Bemälda kommitterade hava vidare föreslagit utverkande av ändringav

den i § 7 mom. 3 av postsparbanksförordningen inrymda bestämmelsen

om det maximibelopp för insättningar i postsparbanken,

varå ränta gottgöres.

I detta avseende anföra kommitterade:

’Ett gynnsammare förhållande än nu äger rum mellan postsparbankens

inkomster och driftkostnader skulle otvivelaktigt kunna vinnas

genom en höjning av maximibeloppet för insättningar, varå ränta gottgöres.

Ifrågavarande maximibelopp är genom nådiga kungörelsen den

15 maj 1891 bestämt till 2,000 kronor på en och samma motbok.

Medelvärdet av en sparbanksbok utgjorde vid 1917 års utgång

de enskilda sparbankerna 695 kronor och i postsparbanken 104 kronor.

Medelbeloppet av insättningar i postsparbanken utgjorde år 1917 31

kronor 44 öre och år 1918 35 kronor 62 öre. Att detta medelbelopp

är avsevärt lägre än samma medelbelopp inom de enskilda sparbankerna

framgår tydligt av nyssberörda uppgifter angående förhållandet mellan

medelvärdena av delägarnas behållning. Givet är att denna omständighet

till stor del förklarar de med postsparbanksrörelsen förenade dryga

driftkostnaderna, tv kostnaden för emottagning, redovisning och bokföring

m. m. av ett insatt belopp å 1 krona bliver i stort sett densamma

som för en insättning å 1*,000 kronor, medan bankens räntevinst bliver

1,000 gånger större på den senare insättningen än på den förra. Postsparbanken

har ansett det vara av stor vikt såsom ett led i sin verksamhet

att genom tillvaratagande av i främsta rummet de smärre besparingarna

söka uppamma och sprida sparsamhetens dygd särskilt hos

det uppväxande släktet, och någon ändring i denna verksamhetsprineip

vilja kommitterade ingalunda föreslå, men med hänsyn till den ogynnsamma

inverkan på bankens ekonomi, som denna strävan har till följd,

finna kommitterade det nödigt att denna verkan neutraliseras, i den män

ske kan, genom höjning av maximibeloppet för insättning, varå ränta

av postsparbanken betalas. Enligt vad kommitterade erfarit skulle ock

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 408.

en sådan åtgärd ilälsas med rätt allmän tillfredsställelse från kundkretsens

sida, särskilt å orter, där enskild sparbanksrörelse icke bedrives eller

icke är tillgänglig i samma utsträckning som postsparbanken. I nuvarande

tider med starkt stegrade arbetsförtjänster har nämligen gällande

maximigräns visat sig vara allt för snäv. Det har i sådant hänseende

exempelvis framhållits, att från personer tillhörande den med storsjöfiske

arbetande befolkningen, ej sällan begäres att få på en gång insätta

1,000 kronor och däröver. Under sådana förhållanden är den nuvarande

maximigränsen snart nådd, varigenom ytterligare insättningar i postsparbanken

för vederbörande förhindras, givetvis till stor olägenhet å

orter, där postsparbanken är den enda tillgängliga sparanstalten, men

eljest jämväl för personer, vilka med hänsyn till de särskilda fördelar,

som stå postsparbankens insättare till buds, föredraga denna spann - rättning framför andra’.

Rörande förhållandena vid de enskilda sparbankerna meddela kommitterade

följande upplysningar, hämtade ur den av statistiska centralbvrån

utgivna ''allmän sparbanksstatistik år 1917.

De flesta sparbanker hade högsta beloppet av en insättares tillgodohavande,

varå ränta gottgöres, bestämt i reglementet. I ett stort antal

sparbankers reglementen hade åt styrelsen uttryckligen medgivits rätt

att bevilja räntegottgörelse även för belopp överskjutande det i reglementet

angivna, varvid i sammanhang därmed i några sparbanker ett

eventuellt nytt insättningsmaximum stadgats. Åven de sparbanker, vilkas

reglementen ej inrymde någon sådan rätt för styrelsen, syntes i allmänhet

gottskriva sina insättare full ränta för belopp överstigande det fastställda

maximibeloppet. Så gott som undantagslöst brukade detta vara

fallet i fråga om förmyndareniedel, allmänna och enskilda kassor, fonder

och dylika medel, ävensom i fråga om äldre insättares tillgodohavanden

men även i fråga om övriga enskildas medel vore samma praxis rådande,

då svårighet ej mötte att på ett tillfredsställande sätt göra medlen

räntebärande. De ändringar, som under redogörelseåret i några sparbanker

genomförts i fråga om högsta räntebärande beloppet utvisade

såsom vanligt under senare år en tendens till höjning av ifrågavarande

belopp. Oftast förekommande maximibelopp under år 1917 vore 2,000

kronor (i 43 sparbanker), 3,000 kronor (i 42 sparbanker), 5,000 kronor

(i 137 sparbanker) samt 10,000 kronor (i 112 sparbanker, av vilka 24

i Kristianstads och lika många i Malmöhus län). Högre maximibelopp

vore icke ovanliga i de båda skånska länen samt förekomme dessutom

i Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Blekinge, Göteborgs och Bohus,

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj:ts ''proposition Nr 408.

Älvsborgs och Norrbottens län. I Kristianstads län gottgjorde tre sparbanker

ränta å behållningar uppgående ända till 50,000 kronor.

Med avseende å vad sålunda anförts och med hänsyn jämväl till

penningens minskade värde anse kommitterade en förhöjning av det för

postsparbanken i nu nämnda hänseende fastställda maximibeloppet från

nuvarande 2,000 kronor till åtminstone 5,000 kronor vara nödig.

Av från olika delar av landet ingångna klagomål och framställningar

har styrelsen fått den bestämda uppfattningen, att gällande maximigräns

för insättningar är med hänsyn till nu rådande förhållanden alltför

snäv och ett verkligt hinder för en stor de! av bankens kundkrets

och för bankens utveckling. Med hänsyn härtill ävensom till den gynnsamma

inverkan på bankens ekonomi, en förändring i föreslagen riktning

otvivelaktigt komme att medföra, finner sig styrelsen böra biträda

kommitterades här ovan uttalade mening.

På grund av vad sålunda anförts får styrelsen i underdånighet

hemställa om vidtagande snarast möjligt av nödiga åtgärder för att §

18 samt § 7 mom. 3 i nådiga förordningen den 22 juni 1883 angående

en postsparbank för riket erhålla följande ändrade lydelse:

§ 18-

De i postsparbanken inflytande medel förvaltas i enlighet med

bestämmelser, som av Kungl. Maj:t utfärdas.

§ 7-

Mom. 3. På en och samma motbok gottgöres icke ränta för högre

belopp än 5,000 kronor.»

Vad styrelsen för postsparbanken anfört och föreslagit såväl i

fråga om höjning av det belopp, varå ränta å en och samma motbok

må gottgöras, som i fråga om ändrade föreskrifter beträffande förvaltningen

av de i postsparbanken inflytande medel, giver icke anledning

till någon erinran från min sida. Jag tillstyrker därför, att föreskrifter

i av styrelsen föreslagen riktning måtte varda antagna.

Såsom postsparbankskommitterade framhållit lärer i händelse av

bifall till förslaget om ändrade föreskrifter rörande medelsförvaltningen,

Kungl. Maj:t komma att utfärda ett särskilt utlåningsreglemente för

postsparbanken. Jag anser mig i detta sammanhang endast böra erinra

därom, att berörda reglemente bör träda i kraft samtidigt med den av

mig tillstyrkta ändringen i förordningens § 18.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 149 käft. (Nr 408.) 3

Departement»

chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 408.

Då de nja bestämmelserna torde böra träda i kraft snarast möjligt,

får jag till sist föreslå, att ikraftträdandet bestämmes till dagen

efter den, då förordning i ämnet utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Efter att härefter hava uppläst ett inom departementet uppgjort

förslag till förordning om ändrad lydelse av § 7 mom. 3 och § 18 i

förordningen den 22 juni 1883 angående en postsparbank för riket

hemställde departementschefen, att detsamma måtte få föreläggas riksdagen

till antagande.

Vad föredragande departementschefen sålunda

hemställt behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan

av statsrådets övriga ledamöter, bifalla; och skulle till

riksdagen avlåtas proposition i ämnet av den lydelse,

bil. litt. . . . vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Lidholm.

STOCKHOLM. ISAAC MABCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:215 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 7 mom. 3 och § 18 i förordningen den 22 j a1 i texten
  2. BU 1920:41 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelee av § 7 mom. 3 och § 18 i förordningen den 22 juni 1883 angåend s. 7 i texten