Med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin
1920-03-30 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1920:411, Med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin
Dokumentets text
Kung t. Maj:ts proposition Nr 411.
1
Nr 411.
Kung}. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om vissa ändringar i förordningen den 11
oktober 1907 angående tillverkning av brännvin; given
Stockholms slott den 30 mars 1920.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna
protokoll vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att antaga härvid fogade
förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 11
oktober 1907 angående tillverkning av brännvin.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Rickard Sandler.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 351 höft. (Nr 411.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 411.
Förslag
till
Förordning
om vissa ändringar i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning
av brännvin.
Härigenom förordnas, att 30 §, 31 § 1 mom., 39 och 42 §§ i
förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin
skola erhålla följande ändrade lydelse:
30 §.
1. Den, som tillverkar brännvin utan därtill erhållet behörigt tillstånd
eller under tid, då på grund av Kungl. Maj:ts beslut brännvinstillverkning
blivit inställd, straffes med fängelse i högst ett år eller böter
från och med 500 till och med 5,000 kronor. Äro omständigheterna
synnerligen försvårande, må till straffarbete i högst ett år dömas. Har
den, som beträdes med olovlig brännvinstillverkning, icke förut begått
förbrytelse, varom i detta moment sägs, och har tillverkningen skett
allenast för eget behov eller under synnerligen mildrande omständigheter,
vare straffet böter från och med 100 till och med 2,000 kronor.
Lag samma vare, där någon, som icke erhållit tillstånd till brännvinstillverkning
bereder mäsk i uppenbart syfte att därav framställa
brännvin eller innehar för brännvinstillverkning uppenbarligen avsedd
mäsk.
2. Den, som gjort sig skyldig till förbrytelse, som i 1 mom.
första stycket avses, skall ock gälda den i 12 § stadgade tillverkningsskatt,
varvid skall iakttagas:
Har tillverkningen skett med enkel, omedelbarligen med eld driven
redskap, varde skatten beräknad efter redskapens avverkningsförmåga, som
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 411.
skall antagas under dygn uppgå till fyra gånger pannans rymd. Kan
redskapens storlek icke utrönas, bestämmes skatten efter 500 liters tillverkning
för dygn.
År tillverkningen utövad med mera sammansatt eller medelst ånga
driven redskap, beräknas skatten för den myckenket, som, efter vad
utrönas kan, blivit tillverkad, dock för minst 800 liter på dygnet.
Har tillverkningen skett på annat sätt än ovan sagts, beräknas
skatten för den myckenhet, som, efter vad utrönas kan, blivit tillverkad,
dock för minst 50 liters tillverkning för dygn.
I samtliga dessa fall skall skatten utgå för minst trettio dygn;
men har tillverkningen blivit utövad över trettio men ej sextio dygn,
utgöres skatt för sextio dygn, och över sextio men ej nittio dj^gn för
nittio dygn o. s. v.
3. Beträdes någon med förbrytelse, varom i 1 mom. sägs, skola
i fall, som i första stycket avses, det vid förbrytelsen nyttjade redskap,
det å stället befintliga brännvin och de kärl, vari det förvaras, samt i
fall, som i andra stycket omförmäles, den å stället befintliga mäsk och
de kärl, vari den förvaras, tagas i beslag och dömas förbrutna.
31 §.
1. Den, som tillverkar, till försäljning utbjuder eller eljest saluhåller
för beredande av brännvin ägnad apparat eller del av dylik
apparat med uppenbart syfte, att apparaten eller apparatdelen skall
komma att nyttjas vid olovlig brännvinstillverkning eller för att obehörigen
från denaturerat brännvin borttaga denatureringsmedlet eller
göra annan till dryck ej ämnad alkolhaltig vara användbar därtill, så
ock den, vilken överlåter dylik apparat eller apparatdel, ehuru han har
skälig anledning antaga, att densamma skall komma att nyttjas för
ändamål, som nu sagts, straffes med böter från och med 100 till och
med 2,000 kronor, och vare apparaten eller apparatdelen förbruten. Vid
upprepad förbrytelse eller om omständigheterna eljest äro försvårande,
må dömas till högst 10,000 kronors böter eller till fängelse i högst sex
månader. Åro omständigheterna synnerligen mildrande, må böterna
nedsättas till lägst 25 kronor.
39 §.
1. Bränn vinstillverkare, så ock den, som tillverkar eller saluhåller
i 31 § 1 mom. avsedd apparat eller apparatdel, ansvarar för förbrytelse
mot denna förordning, som begås av hans hustru, barn, husfolk eller i
4
Kung!. Maj te proposition Nr 411.
hans arbete antagen person, såsom vore förbrytelsen av honom själv
begången, därest icke omständigheterna göra sannolikt, att förbrytelsen
skett utan hans vetskap och vilja. Begagnar brännvinstillverkare ombud
vid brännerirörelsens utövande, ansvare dock ombudet jämte tillverkaren
och lika med denne för sådan förbrytelse.
2. År sådan förbrytelse begången, att redskap, mäsk, brännvin
eller förvaringskärl enligt vad här ovan är stadgat skola dömas förbrutna,
inträder denna påföljd, även om den, som begått förbrytelsen,
icke är ägare av godset.
42 §.
Skulle någon, vilken det åligger att hålla tillsyn vid bränneri eller
vid nederlag, eller den, vilken har till tjänsteåliggande att åtala förbrytelser
mot denna förordning, själv beträdas med förbrytelse, varom
i 30 § 1 mom. sägs, eller att hava främjat sådan förbrytelse eller förbrytelse,
som omförmäles i 32 §, varde dömd till fängelse eller straffarbete
från och med sex månader till och med två år.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kunrjl. Maj:ts proposition Nr 411.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
26 mars 1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Branting,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,
Statsråden: Thorsson,
Olsson,
Nothin,
Nilsson,
Eriksson,
Svensson,
Hansson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde efter
gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet följande:
Uti enskilda motioner till den nu pågående riksdagen påyrkas ett
kraftigare ingripande mot lönnbränningen, vilken som bekant under de
senaste åren tagit en allt större omfattning. Sålunda föreslås skärpning
av nu stadgade straff samt kriminaliserande jämväl av mäskberedning
för olovlig brännvinstillverkning. Åven jag anser det angeläget,
att åtgärder i motionernas syfte vidtagas utan uppskov. Då emellertid
de erforderliga nya bestämmelserna synas böra erhålla en i viss mån
annan utformning än enligt motionärernas förslag, finner jag mig föranlåten
föreslå Kungl. Maj:t att för riksdagen framlägga förslag till dylika
bestämmelser. Jag har för den skull låtit inom finansdepartementet
utarbeta ett förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen
den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 411.
Over detta förslag har kontrollstyrelsen avgivit infordrat yttrande,
innefattande åtskilliga erinringar mot förslaget, varefter detta inom
finansdepartementet undergått erforderlig omarbetning. Jag torde nu
få redogöra för det omarbetade förslagets särskilda bestämmelser, därvid
jag förutskickar, att förslaget upptager ändringar i 30 och 31, 39 och
42 §§ av brännvinstillverkningsförordningen.
30 §.
Enligt 1 mom. i denna paragraf i dess nuvarande lydelse utgör
straffet för lönnbränning böter från och med 100 till och med 2,000
kronor eller fängelse från och med en till och med sex månader.
I det remitterade förslaget gavs åt denna paragrafs nuvarande
första moment följande avfattning:
»Den, som tillverkar brännvin utan därtill erhållet behörigt tillstånd eller
under tid, då på grund av Kungl. Maj:ts beslut brännvinstillverkning blivit inställd,
straffes med fängelse i högst ett år eller böter från och med 500 till och med 5,000
kronor. Aro omständigheterna synnerligen försvårande, må till straffarbete i högst
ett år dömas. Har tillverkningen skett allenast för eget behov eller äro omständigheterna
synnerligen mildrande, vare straffet böter från och med 100 till och med
2,000 kronor.»
Kontrollstyrelsen anför i sitt yttrande i denna del:
»Efter mönster från 74 § i förordningen den 14 juni 1917 angående
försäljning av rusdrycker synes i 30 § 1 mom. första stycket
böra göras skillnad mellan de allmänna, icke kvalificerade förstagångsförbrytelserna,
å ena sidan, samt de itererade eller på annat sätt
kvalificerade förbrytelserna, å andra sidan. För de förra torde fängelse
ej böra ingå i straffskalan, och torde, då tillverkning för eget behov ej
synes böra sammanföras med de fall, då omständigheterna äro synnerligen
mildrande, utan i stället synes böra föras under de allmänna, icke
kvalificerade förbrytelserna, straffskalans minimum här böra sänkas till
300 kronors böter, vilket dock utgör 3 gånger det nuvarande minimum.»
I anslutning härtill föreslår kontrollstyrelsen, att ifrågavarande
bestämmelse skall erhålla följande lydelse:
»Den, som tillverkar brännvin utan därtill erhållet behörigt tillstånd eller
under tid, då på grund av Kungl. Maj:ts beslut brännvinstillverkning blivit inställd,
böte från och med 300 till och med 5,000 kronor. Beträdes någon andra gången
eller oftare med olovlig tillverkning av brännvin eller bedriver någon dylik tillverkning
i större omfattning eller i försäljningssyfte, straffes med fängelse i högst
ett år eller med böter från och med 500 till och med 10,000 kronor. Äro omständigheterna
synnerligen försvårande, må till straffarbete i högst ett år dömas.
Äro de synnerligen mildrande, må böterna nedsättas till lägst 100 kronor.»
7
Kungl. Maj.ts proposition Nr 411.
Otvivelaktigt har kontrollstyrelsens förslag att anordna olika straffskalor
för kvalificerade och icke kvalificerade förbrytelser vissa skäl för
sig. Den av kontrollstyrelsen föreslagna avfattningen av förevarande
stadgande skulle emellertid leda därtill, att tillverkning av brännvin, som
under tid, då brännvinstillverkning blivit inställd, bedreves av eljest behörig
tillverkare, på grund av föreskriften i andra punkten städse skulle
vara att betrakta såsom kvalificerad förbrytelse. Åven om detta kunde
anses riktigt, vilket torde kunna starkt ifrågasättas, måste stadgandet ur
berörda synpunkt anses mindre lyckligt avfattat, i det att berörda olovliga
tillverkning finnes upptagen redan i första punkten, som har avseende
å icke kvalificerade förbrytelser. Med hänsyn härtill och då de
i förslaget angivna kvalificerande omständigheterna lära göra sig gällande
även om de av kontrollstyrelsen förordade särskilda straffskalor
icke inrättas, synes det mig lämpligast att i förevarande avseende följa
det remitterade förslaget. Dock torde kontrollstyrelsens erinringar böra
föranleda den ändring i sistnämnda förslag, att upprepad förbrytelse,
även där fråga är om tillverkning allenast för eget behov, straffas efter
den allmänna regeln.
1 mom. av förevarande paragraf har vidare enligt det remitterade förslaget
kompletterats med ett nytt stycke, innehållande bestämmelser om
straff för den, som, utan att äga rätt till brännvinstillverkning, bereder mäsk
i uppenbart syfte att därav framställa brännvin eller innehar för brännvinstillverkning
uppenbarligen avsedd mäsk. Förbrytelse, varom nu är sagt,
är enligt förslaget belagd med enahanda straff som olovlig brännvinstillverkning.
Från kontrollstyrelsens sida har ingen erinran häremot
försports.
Jämväl 2 mom. av 30 §, vilket moment upptager regler rörande
bestämmande av den tillverkningsskatt, som i händelse av olovlig brännvinstillverkning
skall av den brottslige gäldas, synes böra i visst avseende
fullständigas. Ifrågavarande regler förutsätta nämligen för sin
tillämplighet, att brännvinet framställts genom destillering. Då emellertid
alkoholen jämväl på annan väg kan utvinnas ur den utjästa mäsken,
exempelvis genom tillsättning av pottaska, synes föreskrift böra meddelas
rörande skattens beräknande i dylikt fall. I det remitterade förslaget
finnes upptagen en dylik föreskrift, mot vilken kontrollstyrelsen
icke framställt någon erinran och vilken därför bibehållits oförändrad
vid förslagets omarbetande.
Vad 3 mom. angår, synes det däri meddelade stadgande böra
utvidgas sålunda, att vid förbrytelse, som avses i det uti 1 mom. tillagda
andra stycket, mäsken och de kärl, vari den förvaras, skola dömas
förbrutna.
8
Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 411.
Slutligen förtjänar påpekas, att ordet »lönnbränning» uteslutits ur
paragrafen och å erforderliga ställen ersatts med uttrycket »olovlig
brännvinstillverkning.»
31 §.
I denna paragraf föreslås ingen annan ändring, än att i 1 mom. ordet
»lönnbränning» ersättes med uttrycket »olovlig brännvinstillverkning)''.
39 §.
Uti 1 mom. av denna paragraf enligt dess nuvarande lydelse
stadgas, bland annat, att brännvinstillverkare ävensom den, som tillverkar
eller saluhåUer i 31 § 1 mom. avsedd apparat eller apparatdel,
ansvarar för förbrytelse, som med hans vetskap begås av hans hustru,
barn, husfolk eller i hans arbete antagen person, såsom vore förbrytelsen
begången av honom själv. Enligt förslaget är bevisbördan omlagd
sålunda, att berörda ansvar inträder, därest icke omständigheterna gorå
sannolikt, att förbrytelsen skett utan vederbörandes vetskap och vilja.
Härigenom vinnes överensstämmelse med motsvarande bestämmelse i rusdrycksförsäljningsförordningen
med flera denna närstående författningar.
Kontrollstyrelsen har härutöver föreslagit ett tillägg till 1 mom.
av innehåll, att delaktighet i brott mot ifrågavarande förordning i övrigt
skall straffas efter vad i 3 kap. strafflagen är stadgat. Till stöd härför
har styrelsen anfört, att erfarenheten visat, att behov av en dylik bestämmelse
föreligger.
Berörda förslag synes mig emellertid vara av beskaffenhet att icke
böra för närvarande upptagas. Dess genomförande torde nämligen böra
föregås av en grundlig utredning rörande samtliga på frågan inverkande
omständigheter.
Yad 2 mom. beträffar, nödvändiggöres den däri föreslagna ändringen
av ovan omförmälda utvidgning av bestämmelsen i 30 § 3 mom.
42 §.
Beträffande denna paragraf, som enligt det remitterade förslaget
lämnats oförändrad, anmärker kontrollstyrelsen, att uttrycket »olovlig
brännvinstillverkning» med hänsyn till den föreslagna nya bestämmelsen
i andra stycket av 30 § 1 mom. torde böra ersättas med orden »förbrytelse,
som i 30 § 1 mom. sägs». Denna anmärkning synes mig
befogad och har därför iakttagits vid förslagets omarbetande.
Utöver nu berörda ändringar och tillägg avsåg det remitterade
förslaget jämväl vissa ändringar i 38, 47 och 48 §§. Men då kontroll
-
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 411.
styrelsen funnit sistnämnda ändringar icke vara av trängande behov
och ställt sig tveksam till lämpligheten av vissa av dem, har jag i
enlighet med kontrollstyrelsens hemställan utelämnat desamma vid förslagets
omarbetande.
De ändrade bestämmelserna synas mig böra träda i kraft omedelbart
efter utfärdandet.
Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst förslag
till förordning om vissa ändringar i förordningen den 11 oktober 1907
angående tillverkning av brännvin, av den lydelse bilaga vid detta protokoll
utvisar, hemställde departementschefen — under erinran att bevillningsutskottet
vid 1919 års lagtima riksdag begärt lagrådets utlåtande
över ett för riksdagen framlagt förslag till vissa ändringar i brännvinstillverkningsförordningen
— att lagrådets yttrande jämväl över detta
förslag måtte genom utdrag av protokollet inhämtas.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan fann Hans Maj:t Konungen gott bifalla.
Ur protokollet:
Hans von Arnold.
Bihang till riksdagens protokoll 1920.
1 sand. 351 käft. (Nr 411.)
o
10
Kungl. Maj ds proposition Nr 411.
Förslag
till
Förordning
om vissa ändringar i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning
av brännvin.
Härigenom förordnas, att 30 §, 31 § 1 mom., 39 och 42 §§ i förordningen
den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin skola
erhålla följande ändrade lydelse:
30 §.
1. Den, som tillverkar brännvin utan därtill erhållet behörigt tillstånd
eller under tid, då på grund av Kungl. Maj:ts beslut brännvinstillverkning
blivit inställd, straffes med fängelse i högst ett år eller böter
från och med 500 till och med 5,000 kronor. Äro omständigheterna
synnerligen försvårande, må till straffarbete i högst ett år dömas. Har
den, som beträdes med olovlig brännvinstillverkning, icke förut begått
förbrytelse, varom i detta moment sägs, och har tillverkningen skett
allenast för eget behov eller under synnerligen mildrande omständigheter,
vare straffet böter från och med 100 till och med 2,000 kronor.
Lag samma vare, där någon, som icke erhållit tillstånd till brännvinstillverkning,
bereder mäsk i uppenbart syfte att därav framställa
brännvin eller innehar för brännvinstillverkning uppenbarligen avsedd
mäsk.
2. Den, som gjort sig skyldig till förbrytelse, som i 1 mom.
första stycket avses, skall ock gälda den i 12 § stadgade tillverkningsskatt,
varvid skall iakttagas:
Har tillverkningen skett med enkel, omedelbarligen med eld driven
redskap, varde skatten beräknad efter redskapens avverkningsförmåga, som
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 411.
skall antagas under dygn uppgå till fyra gånger pannans rymd. Kan
redskapens storlek icke utrönas, bestämmes skatten efter 500 liters tillverkning
för dygn.
År tillverkningen utövad med mera sammansatt eller medelst ånga
driven redskap, beräknas skatten för den myckenhet, som, efter vad
utrönas kan, blivit tillverkad, dock för minst 800 liter på dygnet.
Har tillverkningen skett på annat sätt än ovan sagts, beräknas
skatten för den myckenhet, som, efter vad utrönas kan, blivit tillverkad,
dock för minst 50 liters tillverkning för dygn.
1 samtliga dessa fall skall skatten utgå för minst trettio dygn;
men har tillverkningen blivit utövad över trettio men ej sextio dygn,
utgöres skatt för sextio dygn, och över sextio men ej nittio dygn
för nittio dygn o. s. v.
3. Beträdes någon med förbrytelse, varom i 1 mom. sägs, skola
i fall, som i första stycket avses, det vid förbrytelsen nyttjade redskap,
det å stället befintliga brännvin och de kärl, vari det förvaras, samt i
fall, som i andra stycket omförmäles, den å stället befintliga mäsk och
de kärl, vari den förvaras, tagas i beslag och dömas förbrutna.
31 §.
1. Den, som tillverkar, till försäljning utbjuder eller eljest saluhåller
för beredande av brännvin ägnad apparat eller del av dylik
apparat med uppenbart syfte, att apparaten eller apparatdelen skall
komma att nyttjas vid olovlig brännvinstillverkning eller för att obehörigen
från denaturerat brännvin borttaga denatureringsmedlet eller
göra annan till dryck ej ämnad alkoholhaltig vara användbar därtill, så
ock den, vilken överlåter dylik apparat eller apparatdel, ehuru han har
skälig anledning antaga, att densamma skall komma att nyttjas för
ändamål, som nu sagts, straffes med böter från och med 100 till och
med 2,000 kronor, och vare apparaten eller apparatdelen förbruten. Vid
upprepad förbrytelse eller om omständigheterna eljest äro försvårande,
må dömas till högst 10,000 kronors böter eller till fängelse i högst sex
månader. Åro omständigheterna synnerligen mildrande, må böterna
nedsättas till lägst 25 kronor.
39 §.
1. Brännvinstillverkare, så ock den, som tillverkar eller saluhåller
i 31 § 1 mom. avsedd apparat eller apparatdel, ansvarar för förbrytelse
mot denna förordning, som begås av hans hustru, barn, husfolk eller i
12
Kungl. Maj:t8 proposition Nr 411.
hans arbete antagen person, såsom vore förbrytelsen av honom själv
begången, därest icke omständigheterna göra sannolikt, att förbrytelsen skett
utan hans vetskap och vilja. Begagnar brännvinstillverkare ombud vid
brännerirörelsens utövande, ansvare dock ombudet jämte tillverkaren och
lika med denne för sådan förbrytelse.
2. År sådan förbrytelse begången, att redskap, mäsk, brännvin
eller förvaringskärl enligt vad här ovan är stadgat skola dömas förbrutna,
inträder denna påföljd, även om den, som begått förbrytelsen,
icke är ägare av godset.
42 §.
Skulle någon, vilken det åligger att hålla tillsyn vid bränneri eller
vid nederlag, eller den, vilken har till tjänsteåliggande att åtala förbrytelser
mot denna förordning, själv beträdas med förbrytelse, varom
i 30 § 1 mom. sägs, eller att hava främjat sådan förbrytelse eller förbrytelse,
som omförmäles i 32 §, varde dömd till fängelse eller straffarbete
från och med sex månader till och med två år.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:t$ proposition Nr 411.
13
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd måndagen
den 29 mars 1920.
Närvarande:
Justitieråden Améen,
friherre Leijonhufvud,
Edelstam,
Regeringsrådet Linnér.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över finansärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 26 mars
1920, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle inhämtas
över upprättat förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen
den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av t. f. byråchefen för lagärenden i finansdepartementet Karl
Levinson.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
14
Kungl. Maj ds proposition Nr 411.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 mars
1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Branting,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,
Statsråden: Olsson,
Sandler,
Nothin,
Nilsson,
Eriksson,
Svensson,
Hansson.
T. f. chefen för finansdepartementet, statsrådet Sandler, anmälde
härefter lagrådets genom utdrag av protokollet över finansärenden den
26 mars 1920 inhämtade yttrande över upprättat förslag till förordning
om vissa ändringar i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning
av brännvin.
Efter att hava omnämnt, att lagrådet lämnat förslaget i fråga
utan anmärkning, anförde föredraganden vidare:
Såsom chefen för finansdepartementet vid ärendets behandling den
26 mars 1920 framhöll, avser föreliggande förslag i huvudsak en utformning
av de förslag till ändrade bestämmelser på hithörande område,
vilka enskilda motionärer vid årets riksdag framställt. Jag anser hinder
icke möta mot att nu framlägga förslaget för riksdagen, såsom föranlett
av under riksdagen inträffad händelse.
15
Kungl. Maj.ts proposition Nr 411.
Uti sitt i ärendet avgivna yttrande har kontrollstyrelsen förklarat
sig anse, att de ifrågasatta ändringarna i brännvinstillverkningsförordningen
med nödvändighet böra föranleda vissa straffskärpningar
och andra jämkningar jämväl i förordningarna angående försäljning av
rusdrycker, angående handel med skattefri sprit och angående vissa
alkoholhaltiga preparat. Vid kontrollstyrelsens yttrande hava också fogats
utkast till de enligt styrelsens mening sålunda erforderliga författningsändringarna.
Jag anser mig dock icke kunna tillstyrka, att förslag
till författningsändringar i andra stycken än dem, med avseende å vilka
ändringsförslag redan av motionärerna framlagts, nu förelägges riksdagen.
Föredraganden hemställde därefter, att ovanberörda förslag till
förordning om vissa ändringar i förordningen den 11 oktober 1907
angående tillverkning av brännvin måtte genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Denna hemställan, som biträddes av statsrådets
övriga ledamöter, behagade Hans Maj:t Konungen bifalla;
och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bil. litt. .. . vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Elis Lindahl.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1920:311 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kung!. Maj ds proposition med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 11 oktober 1907 angående s. 1 i texten
- Bev1LU 1920:3 Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets memorial Nr 3 s. 1 i texten
- Bev1LU 1920:2 Utlåtande i anledning av dels väckta motioner om åvägabringande av förslag till lagbestämmelser i syfte att bekämpa olaglig tillverkning och försäljning av rusd s. 1 i texten