Sök i Ratio Lex

Angående ersättning åt värnpliktige M. A. Amans änka och minderåriga barn

1920-01-23 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:44, Angående ersättning åt värnpliktige M. A. Amans änka och minderåriga barn

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 44.

1

Nr 44.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning

åt värnpliktige M. A. Amans änka och minderåriga barn;

given Stockholms slott den 23 januari 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

riksdagen medgiva,

att till den i följd av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring,

avlidne värnpliktige M. A. Åmans änka Anna Margareta Fredrika Åman,

född Näsström, och makarnas två minderåriga barn må — utan hinder

därav, att Åman avlidit efter utgången av den i § 4 av förordningen

den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, angivna tid av två år från det sjukdomen blev

känd — från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas

den ersättning, vartill de enligt grunderna för nämnda förordning kunna

anses berättigade.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

E. A. Nilson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 37 käft. (Nr 44.)

232 20 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 44.

Utdrag av protokollet över lånt för svar särenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 23 januari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Statsråden Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstjerna,

Undén,

Thorsson,

Olsson.

Departementschefen, statsrådet Nilson, anförde härefter:

»Uti § 1 av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, stadgas, att

därest under militärtjänstgöring i fred olycksfall inträffar, så att tjänstgörande

värnpliktig, volontär vid hären eller någon, som tillhör flottans

eller kustartilleriets stammanskap, varder skadad, staten skall utgiva

ersättning jämlikt vissa i förordningen stadgade grunder. Dylik ersättning

utgives jämväl, om sjukdom med därav följande skada yppas

under eller efter slutad militärtjänstgöring och tjänstgöringen skäligen

kan antagas hava till sjukdomen bidragit.

Om skadan medfört döden inom två år från olycksfallet eller från

det sjukdomen blev känd, utgiver staten, enligt § 4''mom. 3 a) och b) i

nämnda förordning, dels begravningshjälp med 75 kronor, dels ock till

änka, när äktenskapet slutits före den tidpunkt, då skadan uppkom, eu

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 44. 3

årlig livränta av 180 kronor från dödsfallet, så länge hon lever ogift, och

till minderårigt barn, som fötts före sagda tidpunkt eller fodes därefter

i ett förut slutet äktenskap, en årlig livränta av 90 kronor från dödsfallet,

till dess det uppnått femton års ålder, dock att där livräntor till

efterlevande skulle sammanlagt överstiga 450 kronor, de skola, i förhållande

till vad på en var livräntetagare belöper, till detta belopp

nedsättas, så länge anledningen till dylik nedsättning fortfar.

Ifrågavarande ersättning utgår från den i § 46 mom. 1 värnpliktslagen

omförmälda invalid- och pensionsfond.

I överensstämmelse med riksdagens därom fattade beslut hava genom

kungl. kungörelser den 28 juni 1918 och den 20 augusti 1919 bestämmelser

utfärdats angående viss höjning för åren 1918 och 1919 av ersättning,

som utgår jämlikt förenämnda förordning den 18 juni 1909.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, den 17 december 1919 dagtecknad

skrift har värnpliktige M. A. Åmans änka Anna Margareta Fredrika

Åman, född Näsström, anhållit, att ersättning måtte tillerkännas henne

och makarnas två minderåriga barn med anledning därav, att hennes

man avlidit till följd av sjukdom, lungtuberkulos, som han ådragit sig

under militärtjänstgöring.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande:

Med skrivelse den 19 april 1918 överlämnade befälhavaren för

Västernorrlands regemente en av värnpliktige Åman gjord framställning

om ersättning i anledning av förenämnda sjukdom, och förklarade riksförsäkringsanstalten

genom beslut den 17 maj 1918 Åman hava ådragit

sig ifrågavarande sjukdom under sådana förhållanden, att ersättning med

stöd av bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, kunde

honom tillerkännas. På grund av detta beslut åtnjöt Åman sjukhjälp

med 1 krona 50 öre om dagen för tiden från och med den 31 mars

1917 till och med den 31 december 1918, varefter han intill sin död

den 30 juni 1919 uppbar livränta efter 450 kronor för år. Ersättningen

för åren 1918 och 1919 har författningsenligt förhöjts med 50 procent.

Sedan Åman avlidit, gjorde hans änka hos riksförsäkringsanstalten

framställning om ersättning åt sig och sina i äktenskapet med Åman

födda barn Gunborg, född den 3 oktober 1914, och Gunnar, född den

13 november 1916. Med tillämpning av stadgande i § 4 mom. 3 av

förenämnda förordning den 18 juni 1909 förklarade emellertid riksförsäkringsanstalten

genom beslut den 8 december 1919, att som värnpliktige

Åmans ifrågavarande sjukdom medfört döden, sedan mer än två år

Ansökan av

Anna Margareta

Fredrika

Aman, född

Näsström.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 44.

förflutit, från det sjukdomen blev känd, riksförsäkringsanstalten icke vore

berättigad att utgiva någon ersättning i anledning av dödsfallet.

Enligt intyg av vederbörande komniunalnämndsordförande befinna

sig änkan Åman och hennes barn i små omständigheter.

Yttrande av Riksförsäkringsanstalten har den 8 januari 1920 avgivit infordrat

rike t orsak- utlåtande i ärendet samt därvid anfört följande:

sTaUen" Av utredniugen i ärendet framginge, att värnpliktige Åman av
lidit

i den sjukdom, för vilken han i livstiden åtnjutit ersättning från

riksförsäkringsanstalten, samt att den preskriptionstiden överstigande tidrymden

i förevarande ärende inskränkte sig till omkring tre månader.

Vidare borde erinras därom, att i det av riksförsäkringsanstalten med

biträde av utsedda sakkunniga den 30 december 1918 avgivna förslag

rörande ändrade bestämmelser angående ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, icke intagits någon preskriptionsbestämmelse

av sådan art, som förut angivits.

Slutligen kunde framhållas, att riksdagen i sin skrivelse nr 10 A

för år 1919, med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning,

medgivit, att till .avlidne värnpliktige A. Kalldins änka och minderåriga

barn finge utan hinder därav, att Kalldin avlidit efter utgången av den

uti förordningen den 18 juni 1909 angivna tid av två år från det sjukdomen

blev känd, utbetalas den ersättning, vartill de enligt grunderna

för nämnda förordning kunde anses berättigade.

På grund av vad sålunda anförts samt jämväl i övrigt i ärendet

förekommit, syntes det riksförsäkringsanstalten vara med billighet överensstämmande,

att något understöd tillerkändes eller utverkades åt änkan

Åman och makarnas förenämnda minderåriga barn.

1 detta sammanhang tilläte sig riksförsäkringsanstalten meddela, att

därest ersättning i anledning av värnpliktige Åmans död skolat utgå

enligt förut omförmälda förordning, riksförsäkringsanstalten skulle hava

tillerkänt änkan Åman, så länge hon levde ogift, och vart och ett av

de minderåriga barnen, till dess det uppnådde 15 års ålder, årliga livräntor

av respektive 180 och 90 kronor att utgå från den 1 juli 1919.

Därjämte skulle hava utanordnats begravningshjälp med 75 kronor. På

grund av kungörelsen den 20 augusti 1919 skulle sistnämnda belopp

ävensom den å 1919 belöpande delen av livräntorna hava förhöjts med

50 procent.

Departements
chefen.

Med hänsyn till vad sålunda i ärendet förekommit, anser jag billigheten

kräva, att sökanden och hennes barn, i överensstämmelse med vad

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung!. May.ts Proposition Nr 44.

5

tidigare i liknande fall ägt rum, utan hinder av ifrågavarande preskriptionsbestämmelse

tillerkänna ersättning enligt de i förenämnda förordning

den 18 juni 1909 angivna grunder.

Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen

medgiva,

att till den i följd av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring,

avlidne värnpliktige M. A. Åmans änka Anna Margareta Fredrika Åman,

född Näsström, och makarnas två minderåriga barn må — utan hinder

därav, att Åman avlidit efter utgången av den i § 4 av förordningen

den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, angivna tid av två år från det sjukdomen blev

känd —- från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas

den ersättning, vartill de enligt grunderna för nämnda förordning kunna

anses berättigade.»

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erik von Horn.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:296 Skrivelse till Konungen angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indrag ning sstaterna. s. 1 i texten