Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring

1920-02-06 · 18 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 15 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:59, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.

1

Nr 59.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 om

övergångsbestämmelser i anledning av lagen den 30 juni

1913 om allmän pensionsförsäkring; given Stockholms

slott den 6 februari 1920.

Under åberopande av bilagda i statsrådet den 16 januari och den

6 februari 1920 samt i lagrådet den 2 februari 1920 förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att

antaga vid statsrådsprotokollet över civilärenden för den 16 januari

1920 fogat förslag till lag om#ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni

1915 om övergångsbestämmelser i anledning av lagen den 30 juni 1913

om allmän pensionsförsäkring.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. Holmquist.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 51 käft. (Nr 59—60.) 31 20 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16

januari 1920.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Departementschefen, statsrådet Holmquist anförde:

De i 37 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring

enligt dess ursprungliga lydelse intagna övergångsbestämmelserna innefattade

betydande inskränkningar beträffande den då levande generationens

delaktighet i försäkringen. Så voro därigenom från försäkringen

uteslutna dels alla personer, som vid lagens ikraftträdande den 1 januari

1914 fyllt 67 år, dels ock sådana, som då fyllt 15 år och voro till

arbete varaktigt oförmögna samt år 1913 under sammanlagt mer än

fyra månader åtnjutit full försörjning av fattigvården, välgörenhetsinrättningar

eller enskilda personer. Vidare skulle pensionstillägg och understöd,

till vilka under åren 1914—1918 rätt förvärvades, beräknas efter

en nedsatt för de olika åren stigande skala, lägst 50 procent (år 1914)

och högst 90 procent (år 1918) av normala beloppet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.

Dessa bestämmelser ändrades genom lagen den 8 juni 1915 om

övergångsbestämmelser i anledning av pensionsförsäkringslagen dels i

så måtto, att endast den skulle vara utesluten från rätten till understöd,

som vid 1914 års ingång fyllt 15 år och redan då var till arbete varaktigt

oförmögen samt år 1913 under sammanlagt mer än fyra månader åtnjutit

full försörjning av fattigvården eller välgörenhetsinrättningar,

dels ock sålunda, att pensionstillägg och understöd, vartill rätt förvärvades

under något av åren 1919—1929, skulle utgå med 90 i stället

för 100 procent av eljest stadgat belopp.

Genom den förra ändringen beräknades omkring 165,000 förut från

försäkringen uteslutna invalider bliva delaktiga av densamma. Dessa

voro dels alla, som vid 1914 års ingång fyllt 67 år och då ännu icke

voro till arbete varaktigt oförmögna, dels ock sådana, som vid 1914 års

ingång fyllt 15 år och då voro till arbete varaktigt oförmögna samt

år 1913 under sammanlagt mer än fyra månader åtnjutit full försörjning

av enskilda eller delvis av enskilda och delvis av fattigvården eller välgörenhetsinrättningar.

Samtliga dessa genom ifrågavarande lagändring

i försäkringen införda personer skulle erhålla pensionstillägg och understöd

reducerade till 50 procent av normala beloppet.

Utsträckningen av övergångstiden framtvingades av nödvändigheten

av att i viss omfattning skaffa medel till täckande av kostnaderna för försäkringens

utvidgning. Man ansåg det nämligen vara av så stor vikt

att i försäkringen inrymma särskilt den stora mängd ålderstigna personer,

som förut varit därifrån uteslutna, att man för att möjliggöra detta

bland annat tillgrep en nödfallsutväg, som utsträckte övergångstiden för

pensionstillägg och understöd med elva år. För denna utvidgning i

övrigt erforderliga medel åstadkommos dels genom ett årligt statsanslag

och dels därigenom, att till grund för beräkningarna rörande den dåvarande

generationens pensionering lades en till 4 procent förhöjd

räntefot.

I skrivelse den 21 januari 1918 med förslag till ändrad lydelse av

vissa paragrafer i pensionsförsäkringslagen och lagen den 8 juni 1915

om övergångsbestämmelser fann sig emellertid pensionsstyrelsen föranlåten

att föreslå en återgång till de ursprungligen gällande bestämmelserna

rörande övergångstidens längd, och framställningen därom blev av

statsmakterna bifallen. För personer, som efter 1919 års ingång bliva

berättigade till pensionstillägg eller understöd, utgår således detta med

normalt belopp, dock ej i fråga personer, som omnämnas i 3 § 2 mom.

i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser, d. v. s. de personer,

som genom ovanberörda år 1915 genomförda lagändring infördes i för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Rungl. Maj:ts Fr oposition Nr 59.

säkringen. För dessa utgår allt fortfarande pensionstillägg enligt 6 §

andra stycket och understöd enligt 33 § första stycket reducerat med

50 procent.

I en inom andra kammaren vid 1918 års lagtima riksdag av herr B.

Eriksson i Grängesberg m. fl. väckt motion föreslogs, att riksdagen måtte

besluta bevilja alla dem, som förvärvat eller under år 1918 förvärvade rätt

enligt lagen om allmän pensionsförsäkring till pensionstillägg eller understöd

eller till ökning därav, ett dyrtid stillägg för sagda år till sådant belopp,

att pensionstillägget eller understödet jämte dyrtidstillägget skulle uppgå

till i samma lag stadgat normalbelopp, samt att till täckande av kostnaderna

därför måtte på tilläggsstat för år 1918 beviljas ett förslagsanslag

på 14,000,000 kronor. Uti över motionen infordrat yttrande (se bilaga

B till andra sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande nr 4 vid

1918 års riksdag) framlade pensionsstyrelsen en beräkning över de

kostnader, som ett bifall till motionen skulle föranleda, ävensom en del

alternativa förslag, som skulle kunna anlitas, därest kostnaderna vid ett

godkännande av motionärernas yrkande i dess helhet skulle befinnas allt

för höga.

Riksdagen anförde i skrivelse den 15 juni 1918 nr 413, att riksdagen

visserligen funnit motionärernas framställning synnerligen behjärtansvärd,

men ansett sig med hänsyn till det statsfinansiella läget icke kunna tillstyrka

förslaget. Riksdagen uttalade emellertid den förvissningen, att Kungl.

Maj:t, i den mån omständigheterna sådant påkallade, komme att framdeles

efter utredning av pensionsstyrelsen taga i övervägande, huruvida

och i vilken omfattning ökning av nu utgående pensioner kunde anses

behövlig.

Vid 1919 års lagtima riksdag väcktes av herr B. Eriksson i Grängesberg

m. fl. inom andra kammaren två särskilda motioner (nr 136 och

137), vari hemställdes, att riksdagen måtte besluta bevilja alla dem, som

förvärvat eller under år 1919 förvärvade rätt enligt lagen om allmän

pensionsförsäkring till pensionstillägg eller understöd eller till ökning

därav, ett dyrtidstillägg för vartdera av åren 1919 (motion nr 136) och

1920 (motion nr 137) till sådant belopp, att pensionstillägget eller understödet

jämte dyrtidstillägget skulle uppgå till i nämnda lag stadgat normalbelopp,

samt till täckandet av kostnaden därför bevilja ett förslagsanslag

för vartdera av åren 1919 och 1920 på 14,000,000 kronor.

Motionärernas avsikt torde hava varit, att dyrtidstillägg skulle utgå

till såväl dem, som förvärvat rätt till pensionstillägg eller understöd

enligt pensionsförsäkringslagen i dess ursprungliga lydelse, som dem,

vilka först genom lagen den 8 juni 1915 beretts delaktighet i pensions
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.

o

försäkringen. Såsom förut framhållits, erhålla de personer, som från

och med år 1919 förvärva rätt till pensionstillägg eller understöd enligt lagen

i dess ursprungliga lydelse, normalbeloppet, och något tillägg av den

beskaffenhet, motionärerna åsyftat, skulle således icke kunna tillkomma

dessa personer. Sådant tillägg skulle däremot kunna ifrågakomma för

personer, som år 1919 eller därefter förvärva rätt till understöd enligt

lagen den 8 juni 1915.

Såsom motiv till de framställda förslagen angåvo motionärerna

huvudsakligen, att till följd av dyrtiden många av den allmänna pensionsförsäkringens

understödstagare lede en fruktansvärd nöd, att den

lilla pension, de erhölle, redan före dyrtiden varit alldeles otillräcklig och

att utvägar nog funnes för att skaffa medel till dyrtidstillägg jämväl till

dessa befolkningsgrupper.

Pensionsstyrelsen avgav infordrat yttrande över motionerna (se

statsutskottets utlåtande n:r 159 sid. 2—6) och förordade därvid bifall

till motionärernas förslag, därest för ändamålet erforderliga medel

kunde erhållas. Styrelsen förklarade sig finna det vara billigt och rättvist,

att även nu ifrågavarande pensionstagare komme i åtnjutande från

statens sida av ett dyrtidstillägg. Att ett dylikt tillägg vore väl behövligt

för dem, därom torde väl knappast råda mer än en mening. De

nu utgående pensionsbeloppen vore små i och för sig och hade förlorat

högst betydligt i värde till följd av den inträdda dyrtiden.

Under hänvisning dels till att Kungl. Magt den 28 juni 1918 uppdragit

åt pensionsstyrelsen att verkställa utredning, huruvida och i vilken

omfattning ökning av nu utgående pensioner kunde anses behövlig, dels

och framför allt till det rådande statsfinansiella läget, hemställde statsutskottet

om avslag å motionerna. Denna statsutskottets hemställan bifölls av

första kammaren, varemot andra kammaren biföll motionen nr 137, med

den ändring att anslagets belopp bestämdes till 12,300,000 kronor. Vid

verkställd gemensam votering beslöt emellertid riksdagen bifalla utskottets

hemställan med 190 röster mot 103.

I skrivelse den 11 december 1919 har nu pensionsstyrelsen till behandling

upptagit frågan om beredande av hjälp åt ifrågavarande pensionstagare

och i sådant syfte hemställt om ändring av 3 § i lagen den 8 juni 1915

om övergångsbestämmelser samt tillika gjort framställning om anvisande

av de medel, som vid bifall till den föreslagna lagändringen erfordrades.

Den ifrågasatta lagändringen innebär, att samtliga de personer, som

på grund av bestämmelserna i nyssberörda paragraf redan beviljats eller

skulle komma att beviljas pensionstillägg eller understöd med reducerade

belopp, skulle få dessa utfyllda till normalbelopp, dock tidigast från och

med den 1 januari 1921.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Pensionsstyrelsens

skrivelse den

n/u 1919.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.

Till stöd för sitt förslag har pensionsstyrelsen anfört följande.

Pensionsstvrelsen har vid flere föregående tillfällen framhållit, att

de nu utgående pensionerna och understöden, vilka redan från början

varit synnerligen knappt tilltagna, i mån av levnadskostnadernas stegring

allt mer förlorat förmågan att fylla det med dem avsedda syftemålet.

Och detta gäller naturligtvis i särskilt hög grad om pensionstillägg

och understöd åt de personer, som till följd av pensionsförsäkringslagens

övergångsbestämmelser få beloppen av dessa reducerade. Det

torde ock hava varit uteslutande av statsfinansiella skäl, som man sett

sig nödsakad att, på sätt ovan angivits, stadga väsentliga inskränkningar

i den nu levande generationens rätt till pensionstillägg och understöd.

Dessa inskränkningar äro visserligen numera avsevärt mindre än de ursprungligen

fastställda, men dock tillräckligt stora för att framkalla berättigat

missnöje, och i samma mån penningvärdet sjunkit, hava, naturligt nog,

kraven på en höjning av pensionstilläggen vuxit.

Uppenbarligen är det ock väl av behovet påkallat att vidtaga åtgärder

för att räcka dessa grupper invalider en hjälpande hand. Närmast

till hands synes då ligga att ändra övergångsbestämmelserna i

den riktning, att alla, som till följd av dessa bestämmelser erhållit eller

skulle erhålla reducerade pensionstillägg och understöd, i stället tillerkännas

fulla normalbelopp (alternativ 1). På detta sätt skulle den orättvisa

gent emot den nu levande generationen, som övergångsbestämmelserna

i denna del innebära, bliva undanröjd.

Emellertid kan emot en sådan anordning göras den invändningen,

att någon hjälp emot dyrtiden icke lämnas dem, som oberoende av en

dylik bestämmelse efter 1919 års ingång bliva berättigade till pensionstillägg

eller understöd till normalt belopp, och att den hjälp, som lämnas

de övriga, till sin storlek icke blir beroende på dyrtiden utan på andra

förhållanden. Hjälpen får med andra ord icke karaktären av dyrtidstillägg

i egentlig mening. Pensionsstyrelsen har därför tagit under

övervägande, huruvida man icke i stället borde söka sig fram på en väg,

som leder till ett verkligt dyrtidstillägg åt pensionstagarna.

I sådant syfte har föreslagits, att alla pensionstagare, som tillerkänts

eller komma att tillerkännas pensionstillägg eller understöd enligt nu

gällande bestämmelser, skulle få dessa höjda med viss del, t. ex. med

hälften eller två tredjedelar. En sådan enkel anordning skulle emellertid

medföra den oegentligheten, att för dem, som blivit pensionsberättigade

under något av åren 1916, 1917 eller 1918 och hava egen inkomst

mellan 50 och 100 kronor, totalinkomsten, d. v. s. den egna

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.

inkomsten jämte pensionstillägget (understödet) och dyrtidstillägget,

skulle bliva mindre, ju större den egna inkomsten vore. För att undgå

en sådan oegentlighet kan man lämpligen fastställa ett visst maximum

för dyrtidstillägget, så att detsamma exempelvis bestämmes till två

tredjedelar av pensionstillägget eller understödet, dock högst 42 kronor

(alternativ 2).

Vad kostnaderna för de båda alternativen beträffar, må anföras följande.

Enligt motionerna °) skulle hela kostnadsökningen täckas av statsmedel.

En sådan anordning skulle emellertid föra med sig en del ganska

stora svårigheter av teknisk natur, och då en höjning av pensionstill1

äggen och understöden torde hava till följd, att många personer, som

komma i åtnjutande därav, kunna undgå att vända sig till fattigvården

för att få hjälp, synes det icke vara annat än rätt och billigt, att kommuner

och landsting påtaga sig en del av kostnadsökningen. Det kan

därför med skäl ifrågasättas, om det icke vore lämpligare, att denna

ökning bestredes på samma sätt som kostnaden för pensionstillägg och

understöd enligt nu gällande bestämmelser, d. v. s. till tre fjärdedelar av

staten och till en fjärdedel av landstingen och kommunerna. Ändras

lagens nuvarande övergångsbestämmelser i enlighet med ettdera av ovan

angivna alternativ, följer därav omedelbart, att den i 10 § pensionsförsäkringslagen

stadgade fördelningen av kostnaden för pensionstillägg

(och understöd) utan vidare kommer att gälla jämväl den ifrågasatta

höjningen i beloppen.

Kostnaderna för en dylik höjning komma uppenbarligen att vara

störst under de första åren och därefter sjunka allt hastigare, i den mån

pensionstagarna avlida utan att några nya, till dessa grupper hörande

tillkomma. Kostnadsökningen enligt de alternativa förslagen hava för

olika år beräknats till följande belopp, därvid särskilt angivits, huru

mycket därav skulle belöpa på de pensionstagare, som införts i försäkringen

genom 1915 års lag:

*) De i det föregående omnämnda, av herr B. Eriksson i Grängesberg m. fl. väckta.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.

Alternativ 1.

År.

Tillägg åt

1914-1918 års

pensionstagare

enligt 1913 års

lag.

Kronor.

Tillägg åt

pensionstagare

enligt 1915 års

lag.

Kronor.

Summa.

Kronor.

Därav stats- bidrag.

Kronor.

1920 .................................

5,150,000

7,150,000

_

12,300,000

_

9,225,000

_

1921 .................................

4,900,000

—

6,500,000

—

11,400,000

—

8,550,000

—

1922 .................................

4,700,000

—

5,900,000

-

10,600,000

—

7,950,000

—

1925 ................................

4,200,000

—

4,300,000

—

8,500,000

—

6,375,000

—

1930 .............:...................

3,400.000

—

2,000,000

—

5,400,000

—

4,050,000

—

1935 .................................

2,700,000

—

900,000

—

3,600,000

—

2,700,000

—

1940 ................................

2,100,000

—

400,000

—

2,500,000

—

1,875,000

—

•1950 .................................

1,000,000

—

100,000

—

1,100,000

—

825,000

—

Alternativ 2. °)

Å r.

Tillägg åt

1914—1920 års

pensionstagare

enligt 1913 års

lag.

Kronor.

Tillägg åt

pensionstagare

enligt 1915 års

lag.

Kronor.

Summa.

Kronor.

Därav stats- bidrag.

Kronor.

1920 .................................

6,300,000

_

4,200,000

_

10,500,000

7,875,000

1921 .................................

6,100,000

—

3,900,000

—

10,000,000

—

7,500,000

—

1922 .................................

5,900,000

—

3,600,000

—

9,500,000

—

7,125,000

—

1925 .................................

5,300,000

—

2,700,000

—

8,000,000

—

6,000,000

—

1930 ...............................,.

4,500,000

—

1,300,000

—

5,800,000

—

4,350,000

—

1935 .................................

3,800,000

—

600,000

—

4,400,000

—

3,300,000

—

1940 .................................

3,150,000

—

250,000

—

3,400,000

—

2,500,000

—

1950 ...............................

1,925,000

—

75,000

—

2,000,000

—

1,500,000

—

*) Därvid bär beräknats, att de förslag om böjning av pensionstillägg och understöd, som pensionsstyrelsen

har för avsikt att i den närmaste framtiden framlägga, skulle träda i kraft den 1 januari

1921. I samma mån, som berörda förslags tillämpning framskjutes, komma kostnaderna för alternativ

2 att stiga.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 59.

9

Vid bedömandet av frågan, vilketdera av dessa alternativ är att

föredraga, må följande principiella synpunkter framhållas.

Man har städse utgått från den förutsättningen, att pensionsförsäkringens

uppgift att bereda pensionstagarna en självständig försörjning

icke kunde förväntas bliva förverkligad, förrän verksamheten nått sin

fulla utveckling, d. v. s. efter förloppet av 40 å 50 år. Intill denna

tidpunkt måste pensionerna endast vara att betrakta såsom ett mer eller

mindre väsentligt bidrag till vederbörandes försörjning.'' För att emellertid

kunna främja en hastigare utveckling av pensionsförsäkringen, än

som eljest skulle vara möjlig, föreslog ålderdomsförsäkringskommittén,

att vederbörande kommuner skulle under vissa betingelser vara berättigade

att lämna pensionstillskott. Denna princip, som godkänts geiiom den

av 1918 års riksdag antagna lagen om kommunala pensionstillskott och

sjukvårdsbidrag, har glädjande nog numera här och var börjat att tilllämpas.

Den linje, efter vilken man tänkt sig pensionsförsäkringens utveckling,

måste således anses innebära, att från pensionsförsäkringen skall

till varje pensionsberättigad person lämnas ett grundbelopp, som i stort

sett är likvärdigt över hela riket, men att man förväntar, att, då detta

grundbelopp ofta icke är tillräckligt för att jämte pensionstagarens egen

inkomst räcka till hans försörjning och han därför måste till denna erhålla

ett tillskott från allmänna medel, vederbörande kommun skall lämna

detta i form av kommunalt pensionstillskott.

Det nuvarande ekonomiska läget har inverkat förryckande på båda

dessa förhållanden. Grundbeloppet har erhållit ett väsentligt lägre värde,

än vad med 1913 och 1915 års lagar avsågs. Kraven på kommunerna

att stödjande träda till hava genom dyrtiden avsevärt ökats. För att

härvidlag åtminstone i någon mån åstadkomma en rättelse erfordras ingripande

såväl från statens som från kommunernas sida.

Det ingripande, som från statens sida kan ifrågasättas, torde böra

avse en förhöjning av förenämnda grundbelopp. Det kan vid första påseendet

synas naturligt, att detta bör ske genom en viss, för alla lika

stor procentuell förhöjning av grundbeloppen. Ett sådant tillvägagångssätt

torde emellertid förutsätta, att dessa grundbelopp beräknats enligt

samma bestämmelser för samtliga nuvarande pensionstagare. Så är

emellertid, som bekant, icke förhållandet. Pensionsbeloppen för vissa

pensionstagare hava, såsom förut angivits, beräknats efter en nedsatt

skala, för vilken icke funnits något annat berättigande än kostnadshänsyn.

Huru orättvis denna gradering är, framgår av det förhållandet, att enligt

uppgjord beräkning av hela antalet pensionstagare vid 1920 års slut

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 51 höft. (Nr 59—60.) si 2 0 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.

170,800 skulle uppbära 50 %

13,400 » » 60 %

15,000 » » 70 %

16,600 » y> 80 %

18,200 » » 90 %

av normalt pensionstillägg

» » »

» » »

» » »

» » »

234,000.

Det synes uppenbart, att om man nu skulle förböja samtliga dessa

pensionstillägg med exempelvis 50 procent, man därigenom skulle göra

den skillnad i pensionsbelopp för personer i ungefär samma ekonomiska

ställning, som redan förefinnes, ännu större.

Den åtgärd, som från statsmakternas sida bör vidtagas beträffande

grundbeloppens förhöjning, synes därför vara att avlägsna denna gradering,

så att samtliga pensionstillägg och understöd komma upp till normalbelopp.

Därigenom erhåller största delen av de personer, som hittills

beviljats dylik förmån, ett mycket avsevärt tillskott till sin pension.

Att detta tillskott blir större för dem, vilka förut ställts i ett ogynnsammare

läge, kan icke anses annat än riktigt. Det måste betraktas

såsom en stor fördel, att den hittillsvarande graderingen försvinner. Alla

pensionstagare ställas därigenom på samma plan.

Mot detta förslag har framställts den invändning, att de efter år

1846 födda personer, vilka bliva berättigade till pensionstillägg efter

1918 års utgång, på detta sätt icke erhålla någon förhöjning. Härpå

kan svaras, att dessa pensionstagares pensionstillägg äro beräknade med

normalbelopp. Skulle dessa pensionstillägg ökas, innebure detta således

en förhöjning av normalbeloppen, som då rättvisligen borde tillkomma

alla pensionstagare, när man fastställt principen, att alla borde ställas

på samma plan.

Det kan visserligen framhållas som önskvärt, att statsmakterna förfara

på dylikt sätt och icke blott upphöja samtliga pensionstillägg till

normalbelopp, utan även lämna ett dyrtidstillägg till desamma. Det

må emellertid erinras om, att omfattningen av de åtgärder, som kunna

vidtagas, måste helt göras beroende av statsfinansiella förhållanden och

att man vid bedömandet av denna fråga icke får uteslutande taga hänsyn

till de nuvarande pensionstagarna, för vilka pensionsbeloppen dock

i flertalet fall, såsom förut påvisats, endast komma att utgöra en otillräcklig

del av deras försörjning. Man måste jämväl lägga tillbörlig vikt

vid, att av de medel, som kunna disponeras för pensionsförsäkringens

ändamål, en tillräcklig del finner användning icke blott för genomförandet

av mera tillfredsställande övergångsbestämmelser, utan även för

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.

11

åvägabringandet av sådana ändringar i pensionsförsäkringslagen, som

äro ägnade att i allmänhet och för en längre framtid förbättra de enligt

samma lag utgående pensionerna. Denna senare uppgift, som avser att

så småningom bygga ut den framtida pensionsförsäkringen, torde i själva

verket få anses vara av än större betydelse. Att staten under sådana

förhållanden skulle, sedan eu utjämning av de reducerade pensionstillläggen

och understöden genomförts, kunna samtidigt lämna ett dyrtidstillägg

av någon nämnvärd betydelse synes, åtminstone under den närmaste

tiden, knappast vara möjligt. Denna uppgift torde för övrigt

icke böra vila på staten, utan på kommunerna, på vilka det hittills ankommit

och fortfarande ankommer att med allmänna medel — vare sig

i form av pensionstillskott eller fattigvård — lämna vederbörande pensionstagare

den utfyllnad, som erfordras för deras försörjning. En undersökning

av förhållandena torde ock giva vid handen, att kommunerna i

allmänhet redan löst denna dyrtidsfråga genom att tillmötesgå det oavvisliga

kravet på ytterligare försörjningshjälp. Det är sålunda icke fråga

om att ålägga kommunerna några nya skyldigheter. I stället torde,

såsom förut framhållits, en väsentlig del av de statsmedel, vilka skulle

komma till användning för förhöjning av pensionstilläggen, komma

kommunerna tillgodo dels direkt och dels indirekt i form av minskad

fattigvård. Mot statens ingripande härvidlag talar dessutom icke minst

den betydelsefulla omständigheten, att kommunerna givetvis äga goda

förutsättningar att kunna avpassa dessa dyrtidstillägg efter lokala och

individuella behov.

Med hänsyn till ovan angivna omständigheter och utgående ifrån

att frågan om dyrtidshjälp åt pensionstagarna blir en kommunernas och

icke en statens angelägenhet har pension sstyrelsen funnit sig böra hemställa

om ändring i enlighet med alternativ 1 av 3 § i lagen den 8 juni

1915 om övergångsbestämmelser i anledning av lagen den 30 juni 1913

om allmän pensionsförsäkring.

Bland de åtgärder till den allmänna pensionsförsäkringens förbättrande,

som i främsta rummet böra komma till genomförande, synes mig

vara en sådan förhöjning av pensionstilläggen och understöden, att dessa

för samtliga pensionstagare komma upp till det i lagen angivna normalbelopp.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, får ett mycket

stort antal pensionstagare sina pensionstillägg och understöd reducerade,

det stora flertalet med ända till 50 % av normalt belopp, utan att för

en sådan gradering funnits andra skäl än kostnadshänsyn. Pensionsstyrelsens

nu föreliggande förslag innebär, att denna orättvisa mot den

nu levande generationen av invalider skall avlägsnas.

Departements
chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 59.

Väl bliva kostnaderna för den föreslagna åtgärdens genomförande

ganska betydande. De skulle sålunda för år 1921 belöpa sig till 11,400,000

kronor, varav 8,550,000 kronor enligt förslaget skulle stanna på statsverket

och återstoden gäldas av landstingen och kommunerna. Utgifterna

äro emellertid av den beskaffenhet, att de med varje år sjunka för

att så småningom helt och hållet upphöra. De sammanlagda kostnaderna

för förslagets genomförande skulle som sagt för år 1921 uppgå

till 11,400,000 kronor, men för år 1930 sjunka till 5,400,000 kronor

och för år 1950 till 1,100,000 kronor. Av dessa belopp skulle respektive

8,550,000, 4,050,000 och 825,000 kronor utgå i statsbidrag. I jämförelse

med ovanberörda, vid 1918 och 1919 års riksdagar motionsvis framkomna

förslag i ämnet innebär pension sstyrelsens förslag en begränsning

av statens kostnader såtillvida, att, medan motionärerna ville lägga

hela utgiften på statsverket, enligt nu föreliggande förslag endast 7 4

av kostnaderna skola utgå av statsmedel.

Jag är sålunda beredd att tillstyrka genomförandet av den förbättring

av pensionsförsäkringen, varom pensionsstyrelsen framställt förslag.

För de ifrågavarande pensionstagarna blir väl förhöjningen ej särdeles

betydande, och en allmän höjning av normalbeloppen enligt lagen är

ju ej nu ifrågasatt. Dock kan framhållas, att genom ett bifall till

förslaget omkring 170,800 personer beräknats få sina understöd fördubblade.

Dessa personer, till övervägande delen åldringar, torde för

övrigt i allmänhet tillhöra de pensionstagare, som bäst av alla äro i behov

av ytterligare ekonomiskt bistånd.

Pensionsstyrelsen har i sin nu förevarande framställning anmält sig

hava för avsikt att i början av detta år till Kungl. Maj:t inkomma med

förslag till vissa ändringar i pensionsförsäkringslagen, huvudsakligen avseende

ändringar i bestämmelserna rörande pensionsavgifter samt avgiftspensioner

och pensionstillägg. Enligt vad jag inhämtat, skulle dessa

ändringar hava till syfte att åstadkomma avsevärda höjningar av de

från pensionsförsäkringen utgående förmånerna för personer, som efter

lagändringens ikraftträdande bliva till arbete varaktigt oförmögna och

och icke äro att hänföra till de grupper, som införts i försäkringen

genom 1915 års lagändring. Då dessa ändringsförslag, som givetvis

kräva betydande ytterligare anslag av statsmedel, säkerligen icke hinna

att i år föreläggas riksdagen och således icke kunna väntas träda i

kraft förrän tidigast med 1922 års ingång, skulle de av pensionsstyrelsen

angivna kostnaderna för genomförande av det i dess skrivelse med 2

betecknade alternativ behöva ökas med dyrtidstillägg åtminstone för

de personer, som enligt 1913 års lag bliva pensionsberättigade under

år 1921. Detta alternativ innebär nämligen, att med varje år, ikraft
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.

13

trädandet av nyssberörda lagändringar uppskjutes, en ny årsklass dyrtidstilläggsberättigade

pensionstagare skulle tillkomma. Såsom redan

antytts, finner jag mig emellertid i likhet med pensionsstyrelsen böra tillstyrka

antagandet av det av styrelsen med 1 betecknade alternativ, vilket

icke i något avseende står i beroende av berörda förslag till ändringar

i pensionsförsäkringslagen.

Ett genomförande av nu förevarande förslag nödvändiggör omräkning

av alla pensionstillägg och understöd, som före lagändringens ikraftträdande

beviljats med tillämpning av de nu gällande övergångsbestämmelserna

om reducering av beloppen. Denna omräkning bör verkställas

av pensionsstyrelsen utan medverkan av pensionsnämnderna. Arbetet

med en dylik omräkning kommer givetvis, såsom pensionsstyrelsen ock

påpekar, att medföra ganska avsevärda kostnader. Särskilt anslag för

ändamålet torde dock icke behövas, då anslaget för upprätthållande av

pensionsstyrelsens verksamhet, vari ingår anslag till avlöning åt extra

biträden m. m., är uppfört såsom förslagsanslag.

Pensionsstyrelsen erinrar, att utbetalning av pensioner numera sker

med användande av kvittenshäften, utfärdade för en treårsperiod, och

att nu löpande treårsperiod utgår med år 1920. Om lagändringen träder

i kraft med 1921 års ingång, böra således de nya pensionsbeloppen införas

i kvittenshäftena för den då börjande treårsperioden. Skulle beloppen

höjas redan från och med den 1 januari eller eventuellt den 1

juli 1920, anser pensionsstyrelsen, att utbetalningen av förhöjningarna

kunde för .detta år göras genom särskilda anordningar, t. ex. genom

postanvisningar enligt de föreskrifter, som må av Kungl. Maj:t utfärdas.

Av den första av de i pensionsstyrelsens skrivelse intagna tabellerna

framgår, att, om lagändringen skulle träda i kraft den 1 januari 1920,

detta skulle medföra en kostnadsökning av 12,300,000 kronor, varav

9,225,000 kronor i statsbidrag. Skulle lagändringen träda i kraft den 1 juli

1920, begränsades kostnadsökningen till ungefär hälften av samma belopp.

Pensionsstyrelsen anmärker emellertid, att en sådan tidigare genomförd

ändring komme att medföra betydande extra administrationskostnader

och att man likväl icke skulle hinna utbetala förhöjningarna förrän

under senare hälften av år 1920. Jag finner mig ej heller böra förorda

ett tidigare ikraftträdande av lagändringen än som av pensionsstyrelsen

föreslagits eller från och med den 1 januari 1921.

Sedan omräkning av vederbörandes pension skett, borde måhända

nytt pensionsbrev rätteligen utfärdas för honom. Då det emellertid

skulle medföra en avsevärd kostnad att utfärda nya pensionsbrev för

de över 200,000 pensionstagare, för vilkas pensioner omräkning måste

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.

ske, anser jag i likhet med pensionsstyrelsen det vara tillfyllest, att de

omräknade pensionsbeloppen införas i kvittenshäftena och att förändringarna

på lämpligt sätt bringas till vederbörandes kännedom..

Beloppen av nu utgående pensionstillägg och understöd hava i allmänhet

avrundats i enlighet med 6 § sista stycket pensionsförsäkringslagen.

Att i varje fall taga hänsyn härtill vid en omräkning, som

skulle följa av ett bifall till föreliggande förslag, skulle tydligen bliva

både besvärligt och kostsamt. Man bör därför, såsom ock pensionsstyrelsen

förmenar, kunna vid omräkningen frånse, att en avrundning

förut ägt rum. I de fall, där icke någon som helst omgång därav skulle

föranledas, bör dock omräkningen verkställas å det icke avrundade pensionsbeloppet.

Departementschefen uppläste härefter inom departemeDtet utarbetat

förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 om

övergångsbestämmelser i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring av den lydelse, bilaga A till detta protokoll utvisar,

samt hemställde, att lagrådets utlåtande över förslaget måtte, för

det ändamål § 87 regeringsformen om förmäler, genom utdrag av protokollet

inhämtas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet:

Torsten Wolff.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.

15

Bilaga A.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse ar 3 § i lagen den 8 juni 1915 om örergångsbestämmelser

i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser

i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring skall erhålla följande ändrade lydelse:

3 §•

1 mom. Har före utgången av år 1918 rätt till sådant pensionstillägg,

som omförmäles i 6 § andra stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring,

eller till understöd, varom stadgas i 33 § första stycket

samma lag, förvärvats i enlighet med bestämmelserna i lagen om allmän

pensionsförsäkring, i fråga om kvinna dock med den ändring, att

inkomstgränsen för sådan rätt utgör 280 kronor, skall dylikt pensionstillägg

eller understöd utgå med i 3 mom. här nedan angivet belopp.

2 mom. För den, vilken vid 1914 års ingång fyllt sextiosju år,

så ock för den, vilken vid nämnda tidpunkt fyllt femton men icke sextiosju

år och redan då var till arbete varaktigt oförmögen samt år 1913

under sammanlagt mer än fyra månader åtnjutit full försörjning antingen

av enskilda personer eller ock delvis av enskilda och delvis av fattigvården

eller välgörenhetsinrättningar, utgår sådant understöd, som omförmäles

i 33 § första stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring,

med i 3 mom. här nedan angivet belopp, även om rätten därtill förvärvas

efter utgången av år 1918.

opaginerad Kontrollera mot PDF

i6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.

Huruvida dylik rätt förvärvats, bedömes enligt bestämmelserna i

nyssnämnda lag, i fråga om kvinna dock med den ändring, att inkomstgränsen

för sådan rätt utgör 280 kronor.

3 mom. Pensionstillägg eller understöd, som i 1 och 2 mom. här

ovan avses, utgör för man 150 och för kvinna 140 kronor .med avdrag,

där årsinkomsten överstiger 50 kronor, av halva årsinkomsten, dock att,

om årsinkomsten uppgår till 50 men icke till 100 kronor, avdrag skall

ske allenast med det belopp, värmed årsinkomsten överstiger 50 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.

17

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd måndagen

den 2 februari 1920.

Närvarande:

J ustitieråden Améen,

friherre Leijonhufvud,

Edelstam,

Regeringsrådet Linnér.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över civilärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 16 januari

1920, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat

förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 om

övergångsbestämmelser i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av byråchefen Hugo Isak Elliot.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 51 höft. (Nr 59—60.) 31 20 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung!. May.ts Proposition Kr 59.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6

februari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellnek,

Statsråden Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Holmquist anmälde lagrådets

den 2 innevarande februari avgivna utlåtande över det den 16 sistlidne

januari till lagrådet remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av

3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av

lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, samt hemställde,

att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte, jämlikt

§ 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:339 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Ma.j:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser s. 15 i texten
  2. 2S2LU 1920:1 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av s. 1 i texten