Sök i Ratio Lex

Angående pensionsfförbättring åt f. d. kaptenen N. J. A. Helleday

1920-02-06 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:62, Angående pensionsfförbättring åt f. d. kaptenen N. J. A. Helleday

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Proposition Nr 62.

7

Nr 62.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionsfförbättring

åt f. d. kaptenen N. J. A. Helleday; given

Stockholms slott den G februari 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att f. d. kaptenen i armén, f. d. löjtnanten av första klassen vid

Södermanlands regemente Nils Johan August Helleday må från och

med ingången av år 1919 under sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring

till belopp av 1,080 kronor för år räknat, att åtnjutas i enlighet

med bestämmelserna i kungörelsen den 20 augusti 1919 angående

grunder för pensionsförbättring för viss personal vid armén och utgå från

anslag, som för beredande av sådan pensionsförbättring beviljats eller

kan komma att beviljas.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

E. A. Nilson.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 62.

Utdrag av protokollet över lånt för sv ar särenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 6 februari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden . Petrén,

Nilson,

Löfgren,

'' friherre Palmstierna,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Departementschefen, statsrådet Nilson, yttrade härefter:

»Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition till 1919 års lagtima

riksdag (nr 276) därom gjorda framställning beviljade riksdagen medel

för beredande av pensionsförbättring åt viss personal vid armén.

Enligt de av riksdagen godkända, genom kungl. kungörelse den 20

augusti 1919 (Svensk författningssamling nr 538) fastställda grunderna

för ifrågavarande pensionsförbättring tillkommer dylik förmån endast

den, som vid avgång efter uppnådd åldersgräns är berättigad till såväl

pension som fyllnadspension samt därjämte vid avgången åtnjuter tillfällig

löneförbättring enligt av riksdagen år 1918 eller senare godkända

grunder. Den, som avgått från tjänsten under år 1918 eller vid slutet

av samma år, äger åtnjuta pensionsförbättring med hälften av det belopp,

som eljest skolat tillkomma honom.

Uti det av arméns och marinens avlöningssakkunniga den 14 februari

1919 avgivna betänkande med förslag i ämnet, som låg till grund för

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 02.

9

nyssnämnda proposition, framhöilo de sakkunniga, att därest fråga skulle

uppkomma om pensionsförbättring för tjänstinnehavare, som till följd

av olycksfall i tjänsten eller eljest till följd av skada eller sjukdom,

vanförhet eller lyte befunnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring

och på grund härav måste före uppnådd pensionsålder avgå med viss

pension, sådan fråga torde särskilt böra underställas riksdagens prövning.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift har f. d. kaptenen i armén, f. d.

löjtnanten av första klassen vid Södermanlands regemente Nils Johan

August Helleday, vilken på grund av kroppsskada, ådragen i tjänsten,

erhållit avsked med pension och fyllnadspension från och med den 1

juli 1918, anhållit att komma i åtnjutande av pensionsförbättring.

Rörande Helledays invaliditet in. m. har chefen för Södermanlands

regemente meddelat följande:

Helleday hade första dagarna i januari månad 1915 i Strängnäs insjuknat

i influensa. Efter att omkring den 17 i samma månad känt sig

härifrån något så när återställd, hade han inställt sig till tjänstgöring

som adjutant vid regementets i Örebro förlagda avdelningar. Kylan

hade där vid denna tid varit synnerligen pressande och gjort Helledays

tjänstgöring mycket krävande. Efter en i tjänsten företagen ridtur hade

Helleday ånyo insjuknat, men trots detta dock fortfarande sökt att upprätthålla

sin tjänst. Hans tillstånd hade dock dag från dag försämrats,

och den 30 januari hade han under väg till sin bostad fallit omkull och

förlorat medvetandet. Han hade då omhändertagits av närboende och

förts till länslasarettet, där han sedan under 2 Vs månad vårdats för infektion

i högra knäleden (recidiv av influensa). Efter att härefter hava dels

vårdats i sitt hem i Strängnäs, dels intill juni månads ingång legat under

behandling på professor Haglunds klinik i Stockholm, hade Helleday förts

till Strömstad, där han — efter sju månaders sängliggande — tillfrisknat

så mycket, att han med tillhjälp av kryckor börjat kunna förflytta

sig. Efter denna tid hade Helleday allt fortfarande under två års tid

undergått specialvård såväl i Stockholm som Strömstad utan att ändock

rörelseförmågan i högra knäleden återkommit, och hade han på grund

härav förklarats till krigstjänst oduglig samt genom kungl. brev den 18

juni 1918 erhållit avsked med pension och fyllnadspension.

Till slut ville regementschefen framhålla, dels att vid krigsrätt fullt

styrkts, att Helleday under utövning av sin tjänst som officer ådragit sig

den invaliditet, han lede av, dels att han, så vitt regementschefen visste,

ej ägde personlig förmögenhet, utan för sig och sin familjs uppehälle

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 52 höft. (Nr 61—62.) soi 20 2

Ansökan av

f. d. kaptenen

N. J. A.

Helleday.

Yttrande av

chefen för

Södermanlands

regemente.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 62.

vore fullt beroende av den honom tilldelade pensionen och den lön han

uppbure i sin nuvarande anställning vid Barnängens tekniska fabrik.

Yttrande av Över ifrågavarande ansökning har direktionen över arméns pensions
öveT^arméns

kassa den 1 oktober 1919 avgivit utlåtande samt därvid anfört föl—

pensionskassa, jandei

Kaptenen Helleday vore född den 7 juni 1881, hade kommit i tjänst

den 5 juni 1901 och utnämnts till underlöjtnant den 5 februari 1904.

Han hade befordrats till löjtnant av andra klassen den 8 juni 1906 och

till löjtnant av första klassen den 9 juni 1911 samt genom kungl. brev

den 18 juni 1918 jämlikt 6. punkten i pensioneringsgrunderna för armén,

sådan punkten lydde enligt kungörelsen den 17 september 1914, erhållit

avsked från innehavande beställning såsom löjtnant av första klassen

med rätt från och med den 1 juli 1918 till pension och fyllnadspension

motsvarande lönens hela belopp eller 1,500 kronor, därav 375 kronor i

sjunde klassen av arméns pensionskassa och 1,125 kronor fyllnadspension

av statsmedel.

Vid sitt avsked hade Helleday alltså räknat en levnadsålder av 37

år 21 dagar samt en tjänstetid av 17 år 21 dagar efter tjugonde åldersåret,

därav 2 år 4 månader 3 dagar såsom underlöjtnant, 5 år 1 dag

såsom löjtnant av andra klassen och 7 år 19 dagar såsom löjtnant av

första klassen, samt åtnjutit tillfällig löneförbättring med 1,200 kronor.

Enligt kungörelsen den 20 augusti 1919 angående grunder för pensionsförbättring

för viss personal vid armén utgjorde pensionsförbättringen

för eu löjtnant av första klassen med minst 9 tjänstår såsom

sådan vid normal avgång 1,380 kronor, och i § 4 mom. 3 samma kungörelse

stadgades, att den, som avgått från tjänst under år 1918 eller

vid slutet av samma år, ägde åtnjuta halv pensionsförbättring.

Ehuru Helleday alltså avgått under år 1918, ansåge direktionen likväl

vid det förhållandet, att han avgått på grund av genom utövningen

av sin tjänst ådragen skada och i följd härav författningsenligt erhållit

pension och fyllnadspension motsvarande lönens hela belopp, sig böra

tillstyrka, att även pensionsförbättring motsvarande löneförbättringens

hela belopp eller 1,200 kronor måtte honom tillerkännas från och med

den 1 januari 1919.

Yttrande av Uti den 4 november 1919 avgivet utlåtande i ärendet har statskon
statBkontoret.

toret anfört följande:

Enligt stadgande i § 4 av kungörelsen den 20 augusti 1919 angående

grunder för pensionsförbättring för viss personal vid armén till
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 62.

11

komme sådan pensionsförbättring endast den, som avgått efter uppnådd

åldersgräns. Sökanden, som avgått i förtid till följd av genom utövningen

av sin tjänst ådragen skada, vore alltså icke berättigad till sådan

pensionsförbättring. Han vore emellertid i åtnjutande av pension från

arméns pensionskassa jämte fyllnadspension till belopp av 1,500 kronor

i egenskap av f. d. löjtnant av första klassen och både jämväl åtnjutit

tillfällig löneförbättring. Sålunda syntes han fylla övriga förutsättningar,

som i nämnda författning uppställts för erhållande av pensionsförbättring.

Här syntes därför föreligga ett sådant fall, som de sakkunniga,

vilkas betänkande läge till grund för propositionen n:r 276/1919 angående

nämnda pensionsförbättring, åsyftat, då de framhållit, att bland de

personalgrupper, som deras förslag avsåge, avgång från tjänsten kunde

förekomma under förhållanden, då de föreslagna villkoren för erhållande

av pensionsförbättring icke vore uppfyllda, men åtgärd likväl ansåges

påkallad för beredande av höjning i den för vederbörande befattningshavare

stadgade pensionen och att i sådant fall frågan om pensionsförbättring

borde göras till föremål för särskild framställning till riksdagen.

På grund av vad sålunda förekommit ville det synas statskontoret,

som om sådan åtgärd borde vidtagas för beredande av pensionsförbättring

åt sökanden.

Därest sökanden i allo uppfyllt villkoren för erhållande av pensionsförbättring,

skulle beloppet därav för honom, som vid avgången

den 1 juli 1918 från beställningen på aktiv stat, innehaft mer än 6 men

mindre än 9 tjänstår såsom löjtnant av första klassen, hava utgjort hälften

av 1,130 kronor. Det högsta belopp, som i pensionsförbättring

kunde tillkomma löjtnant av första klassen, vore bestämt till 1,380 kronor

och tillkomme den, som avginge efter utgången av år 1918 och

innehade minst 9 tjänstår i den beställning, från vilken avgång skedde.

När det gällde pension för den, som i likhet med sökanden på grund

av i tjänsten ådragen skada nödgats lämna tjänsten, vore emellertid pensionsbeloppet

oberoende av antalet tjänstår.

Beträffande beloppet av pensionsförbättringen ansåge statskontoret,

att det i och för sig vore billigt, att sökanden erhölle det högsta belopp,

som enligt ovannämnda kungörelse kunde utgå, men med hänsyn

därtill att den, som avgått ur aktiv tjänst före år 1918, icke undfått

någon pensionsförbättring alls samt att den i § 4 mom. 3 av meranämnda

författning intagna bestämmelsen vore avsedd att medföra en mjukare

övergång från äldre till nuvarande förhållanden, funne statskontoret anledning

föreligga att i detta fall stanna vid ett belopp, motsvarande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ls Proposition Nr 62.

hälften av 1,380 kronor. På grund härav och då pensionsförbättringen

i detta fall, där pensionen åtnjötes från arméns pensionskassa, synteslämpligen

böra anvisas att utgå från det under tionde huvudtiteln uppiörda

förslagsanslaget till pensionsförbättring för viss personal vid armén,

hemställde statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att sökanden Unge uppbära pensionsförbättring till belopp av

690 kronor att åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i förenämnda

kungörelse den 20 augusti 1919 och utgå från anslag, som beviljats eller

kunde komma att beviljas till pensionsförbättring för viss personal vid

armén.

Yttrande av

arméns och

marinens avlöningssakkunniga.

Arméns och marinens avlöningssakkunniga hava därefter anmodats

yttra sig i ämnet samt med anledning härav i skrivelse den 17 november

1919 anfört följande:

Enligt punkten 6 i pensioneringsgrunderna för arméns personal,

sådan nämnda punkt lydde enligt kungörelsen den 17 september 1914,

vore den, som till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till följd av

skada eller sjukdom, vilken han genom utövningen av sin tjänst ådragit

sig, befunnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring, skyldig att avgå

från tjänsten med rätt till pension och fyllnadspension, uppgående till

lönens hela belopp.

Med tillämpning av dessa bestämmelser hade sökanden genom

kungl. brev den 18 juni 1918 beviljats avsked från innehavande beställning

såsom löjtnant av första klassen, med rätt från och med den 1

juli 1918 till pension och fyllnadspension motsvarande lönens hela belopp

eller 1,500 kronor.

Direktionen över arméns pensionskassa hade med anledning av föreliggande

ansökning föreslagit, att sökanden måtte från och med den 1

januari 1919 komma i åtnjutande av pensionsförbättring med 1,200

kronor eller samma belopp, som han vid avskedet ägt uppbära såsom

tillfällig löneförbättring.

Statskontoret hade däremot ansett, att det i och för sig vore billigt,

att sökanden erhölle pensionsförbättring med det högsta belopp, som

enligt kungörelsen den 20 augusti 1919 angående grunder för pensionsförbättring

för viss personal vid armén kunde utgå såsom pensionsförbättring

till en löjtnant av första klassen, eller 1,380 kronor. Med hänsyn

därtill att den, som avgått ur aktiv tjänst före år 1918, icke undfått

någon pensionsförbättring alls, samt att den i § 4 mom. 3 av sistnämnda

författning intagna bestämmelsen vore avsedd att medföra en

mjukare övergång från äldre till nuvarande förhållanden, hade emellertid

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj: ta Proposition Nr 02.

13

statskontoret funnit anledning föreligga att i detta fall stanna vid hälften

av nyssnämnda belopp eller 690 kronor.

Beträffande statskontorets yttrande i frågan tilläte sig de sakkunniga

i övrigt anmärka, att, därest sökanden i allo uppfyllt villkoren för

erhållande av pensionsförbättring, han varit berättigad att i sådant hänseende

tillgodoräkna sig minst 9 tjänstår — icke minst 6 och mindre

än 9 tjänstår — då nämligen på grund av stadgandet i § 1 mom. 2 i

nyssnämnda kungörelse den 20 augusti 1919, jämfört med kungörelsen

den 20 juni 1918 angående grunder för tillfällig löneförbättring under

åren 1918 och 1919 för viss personal vid armén, även den tid, varunder

sökanden varit löjtnant av andra klassen, bort tillgodoföras honom för

för erhållande av pensionsförbättring.

Ehuru sökandens avsked ägt rum under sådana förhållanden, att de

enligt omförmälda kungörelse den 20 augusti 1919 gällande allmänna

grunderna för beredande av pensionsförbättring icke ägde tillämpning å

honom, syntes det vara med rättvisa och billighet överenstämmande, att

han komme i åtnjutande av någon förhöjning i det honom författningsenligt

tillkommande pensionsbeloppet. De sakkunniga tilläte sig ock

erinra, hurusom de sakkunniga i sitt den 14 februari 1919 avgivna betänkande

och förslag rörande pensionsförbättring för viss personal vid

armén och marinen (jfr prop. 276/1919, sid. 32) uttalat, att därest fråga

skulle uppkomma om pensionsförbättring för tjänstinnehavare, som till

följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till följd av skada eller sjukdom,

vanförhet eller lyte befunnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring

och på grund härav måste före uppnådd pensionsålder avgå med viss

pension, sådan fråga torde särskilt böra underställas riksdagens prövning.

Beträffande beloppet av den pensionsförbättring, som i förevarande

fall borde tillerkännas sökanden, kunde de sakkunniga emellertid icke

ansluta sig till vare sig direktionens över arméns pensionskassa eller

statskontorets förslag.

Enligt gällande pensioneringsgrunder för arméns personal vore löjtnant

av första klassen, som avginge från tjänsten efter uppnådd pensionsålder,

berättigad att uppbära pension och fyllnadspension med sammanlagt

80 procent av lönen eller således 1,200 kronor. Härtill komme

numera pensionsförbättring med växlande belopp allt efter antalet tjänstår,

högst 1,380 kronor, vadan sammanlagda pensionen komme att utgöra

högst 2,580 kronor.

Sökanden hade alltså vid sin avgång på grund av punkten 6 i pensioneringsgrunderna

erhållit pension och fyllnadspension med 300 kronor

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 62.

högre belopp än han skulle ägt uppbära, om han kvarstått såsom löjtnant

av första klassen till uppnådd pensionsålder och då pensionerats

enligt nämnda grunder utan att erhålla någon pensionsförbättring. Om

han därutöver, såsom statskontoret ansett i och för sig vara billigt, skulle

erhålla pensionsförbättring med det högsta belopp, som enligt kungörelsen

den 20 augusti 1919 kunde utgå till löjtnant av första klassen, eller

1,380 kronor, skulle sammanlagda beloppet av pension, fyllnadspension

och pensionsförbättring likaledes komma att med 300 kronor överstiga

det högsta pensionsbelopp, som enligt nu gällande bestämmelser kunde,

med inräknande av pensionsförbättring, tillkomma löjtnant av första

klassen. Åven enligt det av direktionen över arméns pensionskassa framställda

förslaget skulle sökanden erhålla ett större sammanlagt pensionsbelopp

— 2,700 kronor — än som med nuvarande bestämmelser kunde

tillkomma löjtnant av första klassen.

Enligt gällande pensionslag för civila tjänstinnehavare vore den,

som avginge på grund av olycksfall i tjänsten, berättigad till pension

med enahanda belopp som det vid tiden för olycksfallet för honom

gällande pensionsunderlag. Civil tjänstinnehavare kunde således i händelse

av olycksfall såsom regel icke komma i åtnjutande av högre pension,

än som skulle tillkomma honom vid avgång från tjänsten på grund

av uppnådd åldersgräns.

Vid sådant förhållande och med hänsyn jämväl därtill, att den numera

medgivna pensionsförbättringen för arméns personal vore byggd

på grunder, som i det väsentliga anslöte sig till den civila pensionslagen,

ansåge de sakkunniga, att den pensionsförbättring, som nu borde medgivas

sökanden Helleday, icke borde sättas högre, än att hans pension,

fyllnadspension och pensionsförbättring sammanlagt komme att uppgå

till det belopp, vartill nämnda förmåner enligt nu gällande bestämmelser

skolat belöpa sig, därest han avgått efter uppnådd pensionsålder. Enligt

denna beräkningsgrund skulle sökandens pensionsförbättring komma

att uppgå till [(1,200 + 1,380)-— 1,500=] 1,080 kronor.

Därest man vidare skulle, såsom statskontoret ansett lämpligt, vid

bestämmandet av den sökanden tillkommande pensionsförbättringen tilllämpa

föreskriften i § 4 mom. 3 av kungörelsen den 20 augusti 1919,

enligt vilken den, som avgått från tjänsten under år 1918 eller vid slutet

av samma år, ägde åtnjuta pensionsförbättring med allenast hälften av

det belopp, som eljest skolat tillkomma honom, skulle pensionsförbätt
ringen

för Helleday komma att uppgå till endast [(1,200 + -J2—)— 1,500=]

390 kronor. Det borde emellertid anmärkas, att syftet med denna be
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 62.

stämmelse varit att hindra, att en alltför skarp motsättning skulle uppstå

mellan pensionsbeloppen för det antal beställningshavare, som avgått

under år 1917, och dem, som avgått under den närmaste tiden därefter.

Då i förevarande fall fråga vore om en enstaka beställningshavare,

som av särskild anledning, nämligen på grund av skada, ådragen

under tjänstutövning, tvingats avgå i förtid, syntes de skäl, som föranlett

berörda stadgande, icke här vara tillämpliga och sålunda någon sådan

reduktion, som i stadgandet avsåges, icke böra i förevarande fall ifrågakomma.

På grund härav hemställde de sakkunniga, att framställning måtte

göras hos riksdagen om beviljande åt sökanden av pensionsförbättring

till belopp av 1,080 kronor, att utgå från och med ingången av år

1919.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, avsåg 1919 års riksdags

beslut om pensionsförbättring åt viss personal vid armén endast

sådan personal, som avgått ur tjänst efter uppnådd åldersgräns, under

det att frågan om beredande av dylik förmån åt befattningshavare, som

till följd av skada eller sjukdom måste avgå i förtid, lämnades öppen

för att framdeles regleras i varje särskilt fall. Då jag anser rättvisan

och billigheten kräva, att sökanden, som tillhör sistnämnda personalkategori,

kommer i åtnjutande av någon pensionsförbättring, finner jag

mig böra tillstyrka, att riksdagens medgivande härutinnan inhämtas.

I fråga om pensionsförbättringens belopp, rörande vilket direktionen

över arméns pensionskassa, statskontoret och avlöningssakkunninga kommit

till olika resultat, ansluter jag mig till de sakkunnigas förslag, enär

detta synes mig bäst överensstämma med de principer, som ligga till

grund för de av statsmakterna godkända allmänna bestämmelserna angående

pensionsförbättring för militär personal.

Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå

riksdagen medgiva,

att f. d. kaptenen i armén, f. d. löjtnanten av första klassen vid

Södermanlands regemente Nils Johan August Helleday må från och med

ingången av år 1919 under sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring

till belopp av 1,080 kronor för år räknat, att åtnjutas i enlighet

med bestämmelserna i kungörelsen den 20 augusti 1919 angående

grunder för pensionsförbättring för viss personal vid armén och utgå

från anslag, som för beredande av sådan pensionsförbättring beviljats

eller kan komma att beviljas.»

Departements
chefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 62.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Thomas Adlevcreutz.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:296 Skrivelse till Konungen angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indrag ning sstaterna. s. 2 i texten