Sök i Ratio Lex

Angående pensionsförbättring åt tygverhnästaren C. A. E. Alilberg

1920-02-06 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:63, Angående pensionsförbättring åt tygverhnästaren C. A. E. Alilberg

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Kungl. Majds Proposition AV 63.

Nr 63.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionsförbättring

åt tygverhnästaren C. A. E. Alilberg; given

Stockholms slott den 6 februari 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att tygverkmästaren vid fortifikationen Carl August Emanuelsson

Ahlberg må från och med månaden näst efter den, under vilken han

efter uppnådd åldersgräns avgår från sin innehavande beställning, under

sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring till belopp av 1,250

kronor för år räknat, att åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen

den 20 augusti 1919 angående grunder för pensionsförbättring

för viss personal vid armén och utgå från anslag, som för beredande

av sådan pensionsförbättring beviljats eller kan komma att beviljas.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

E. A. Nilson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 53 käft. (Nr 63.)

352 20 1 .

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 63.

Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 6 februari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Departementschefen, statsrådet Nilson, yttrade härefter:

»Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition till 1919 års lagtima

riksdag (nr 276) därom gjorda framställning beviljade riksdagen medel

för beredande av pensionsförbättring åt viss personal vid armén.

I enlighet med riksdagens beslut i ämnet fastställde Kungl. Maj:t

genom kungörelse den 20 augusti 1919 (Svensk författningssamling nr

538) grunder för ifrågavarande pensionsförbättrings utgående.

Uti det av arméns och marinens avlöningssakkunniga den 14 februari

1919 i ämnet avgivna betänkande, som låg till grund för nyssnämnda

proposition, anförde de sakkunniga, bland annat, att det

funnes vissa grupper tjänstinnehavare såväl bland den rent militära

som i synnerhet bland den civilmilitära personalen, vilka icke kunnat

utan vidare inpassas i det av de sakkunniga i annat sammanhang föreslagna

definitiva lönesystemet, varför redan i fråga om den tillfälliga

löneförbättringen måst för dem meddelas särskilda, från de allmänna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 63. 3

reglerna för löneförbättringens beräknande avvikande föreskrifter. Av

samma skäl syntes det jämväl bliva nödvändigt att fastslå särskilda bestämmelser

för beräknandet av den pensionsförbättring, som borde tillkomma

dylik personal. Då emellertid inom vissa av här ifrågavarande

personalkategorier, av vilka för övrigt några omfattade allenast en enda

eller ett fåtal beställningshavare, någon avgång av personal, berättigad

till pension, icke kunde beräknas äga rum under de närmaste åren, hade

de sakkunniga ansett sig kunna tillsvidare i avvaktan på genomförandet

av en definitiv löne- och pensionsreglering, lämna sådan personal å sido.

Därest det under mellantiden i något undantagsfall skulle bliva nödvändigt

att ordna pensionsförhållandena för eu eller annan tjänstinnehavare

tillhörande någon av ifrågavarande personalgrupper, syntes frågan därom

lämpligen böra genom särskild framställning föreläggas riksdagen

till avgörande.

I överensstämmelse med vad sålunda uttalats, ansågos särskilda

föreskrifter för det dåvarande icke vara av nöden beträffande pensionsförbättring

åt, bland andra, tygverkmästare.

Uti en den 15 maj 1919 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrift

anhöll tygverkmästaren vid fortifikationen Carl August Emanuelsson

Ahlberg, att han, som under år 1920 uppnådde pensionsålder, måtte komma

i åtnjutande av den pensionsförbättring, som i förut omförmälda proposition

föreslagits skolä utgå till med tygverkmästare i avlöningshänseende

närmast jämställd personal, nämligen besiktningsrustmästare, eller

med ett årligt belopp av 1,250 kronoE

Ansökningen tillstyrktes av såväl chefen för Göta ingenjörkår som

chefen för fortifikationen.

I häröver den 10 september 1919 avgivet utlåtande meddelade direktionen

över arméns pensionskassa, att Ahlberg, som vore född den 6

maj 1860, kommit i tjänst den 15 mars 1887, utnämnts till andre verkmästare

den 14 januari 1905 och till tygverkmästare den 31 december

1911, i vilken egenskap han åtnjöte tillfällig löneförbättring å 1,100

kronor enligt kungörelsen den 20 juni 1918, samt att han den 6 maj

1920 bleve såsom fullårig berättigad att från och med månaden näst

efter erhållet avsked tillträda pension och fyllnadspension med 1,360

kronor, därav 180 kronor i nionde klassen av arméns pensionskassa och

1,180 kronor av statsmedel, och tillstyrkte direktionen för sin del bifall

till Ahlbergs här ifrågavarande framställning.

Ansökning av

tygverkmästaren

C. A. E.

Ahlberg.

Yttranden av

militärmyndigheterna.

Yttrande av

direktionen

över arméns

pensionskassa.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Yttrande av

statskontoret.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 63.

Statskontoret, som den 7 oktober 1919 avgivit utlåtande i ärendet,

har därvid anfört följande:

Såsom framginge av propositionen n:r 276 till 1919 års lagtima

riksdag angående pensionsförbättring för viss personal vid armén, hade

de för utredning av nämnda fråga tillkallade sakkunniga vid framläggande

av förslag rörande tillfällig pensionsförbättring för viss personal

vid armén och marinen, avsedd att tillkomma dem, som kommit i åtnjutande

av den av riksdagen medgivna tillfälliga löneförbättringen,

framhållit, att de därvid föreslagna allmänna grunderna icke syntes kunna

utan vidare vinna tillämpning, å vissa grupper av befattningshavare, för

vilka därför föreslagits särskilda regler; att, då inom vissa av sistnämnda

personalkategorier, av vilka några omfattade allenast en enda eller ett

fåtal beställningshavare, någon avgång av personal, berättigad till pension,

icke kunde beräknas äga rum under de närmaste åren, de sakkunniga

ansett sig kunna tillsvidare, i avvaktan på genomförandet av

en definitiv löne- och -pensionsreglering, lämna sådan personal å sido;

samt att, därest under mellantiden i något undantagsfall skulle bliva

nödvändigt att ordna pensionsförhållandena för en eller annan tjänstinnehavare,

tillhörande någon av ifrågavarande personalgrupper, frågan

därom syntes lämpligen böra genom särskild framställning föreläggas

riksdagen till avgörande. Av sådan anledning hade de sakkunniga ansett

särskilda föreskrifter för det dåvarande icke vara av nöden beträffande,

bland andra, tygverkmästare.

Den i överensstämmelse härmed framlagda propositionen hade i nu

ifrågavarande del av riksdagen godkänts, och genom kungörelse den 20

augusti 1919 hade fastställts grunder för pensionsförbättring för viss

personal vid armén, däri alltså några bestämmelser om pensionsförbättring

åt tygverkmästare icke återfunnes.

Denna omständighet syntes emellertid, såsom framginge av vad

ovan erinrats, icke böra utgöra hinder för att, om eljest anledning därtill

kunde anses föreligga, söka genom särskild framställning till riksdagen

bereda förmån av pensionsförbättring åt sökanden.

Den enligt nämnda kungörelse pensionsförbättring tillförsäkrade

grupp av befattningshavare, som vore närmast jämförlig med tygverkmästare,

vore, såsom sökanden framhållit, besiktningsrustmästare.

Båda åtnjöte avlöning lika med fanjunkare samt hade därjämte rätt

till ett ålderstillägg å 500 kronor efter 5 års tjänst. Båda åtnjöte

jämväl samma belopp i tillfällig löneförbättring och erhölle enahanda

belopp i pension. Vid sådant förhållande skulle ju pensionsförbättring

synas böra sökanden beredas, därest och i den mån han upp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 63.

fyllde de för besiktningsrustmästare i nämnda kungörelse stadgade villkor

för att komma i åtnjutande av pensionsförbättring. De i sådant avseende

i § 4 uppställda allmänna villkor syntes vara av sökanden uppfyllda.

För besiktningsrustmästares rätt att komma i åtnjutande av pensionsförbättring

till det i författningen angivna beloppet, 1,250 kronor,

vore emellertid, i § 3 stadgat såsom särskild förutsättning, att vederbörande

vid början av det år, då avgången ägde rum, uppnått minst 12

tjänstår i sådan egenskap. Då sökanden först den 31 december 1911

befordrats från andre verkmästare till tygverkmästare samt alltså icke vid avgång

under år 1920 kunde komma att uppfylla sistnämnda förutsättning,

syntes pensionsförbättring åtminstone till nämnda belopp icke kunna sökanden

beredas.

Till belysande av spörsmålet, huruvida över huvud taget någon pensionsförbättring

vid sådant förhållande kunde anses böra åt sökanden utverkas,

ville statskontoret erinra om följande.

Efter att hava föreslagit vissa allmänna grunder för pensionsförbättringen,

avsedda att tillämpas å de rent militära beställningshavarna och

i regel innefattande olika belopp för pensionsförbättringen allt efter

tjänståldern i innehavande tjänst, hade förenämnda sakkunniga framhållit,

att enligt gällande stater de beställningshavare, å vilka de föreslagna

allmänna grunderna för pensionsförbättringen icke ansåges kunna bliva utan

vidare tillämpliga, i allmänhet åtnjöte samma avlöningsförmåner, som

utginge till militär tjänstinnehavare i viss löneklass, vartill i de flesta

fall komme ett eller flera ålderstillägg; att den tillfälliga löneförbättringen

för denna personal efter viss procentuell beräkning bestämts till

visst belopp för varje tjänst oberoende av tjänstålder; att de beställningshavare,

om vilka här vore fråga, i regel syntes vid pensionsålderns uppnående

kunna räkna fullt det antal tjänstår, som för militär personal i

allmänhet av motsvarande tjänstegrad erfordrades för erhållande av högsta

inom graden utgående löneförbättring; samt att vid sådant förhållande

de sakkunniga beträffande flertalet av omförmälda personalgrupper funnit

sig böra föreslå, att, under förutsättning att berörda antal tjänstår uppnåtts,

pensionstillägget skulle utgå med det högsta belopp, som i sådant

avseende föreslagits för motsvarande militära beställningshavare.

Beträffande besiktningsrustmästare hade de sakkunniga vidare anfört,

att dessa beställningshavare åtnjöte avlöning lika med fanjunkare samt

därjämte hade rätt till ett ålderstillägg å 500 kronor efter 5 års väl vitsordad

tjänst; att pension utginge till besiktningsrustmästare, som intjänat

ålderstillägget, med 1,360 kronor; att den tillfälliga löneförbättringen bestämts

till 1,100 kronor; att i enlighet med angivna huvudregel pen
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 63.

sionsförbättring till denna personal skalle utgå med samma belopp, som

skulle högst tillkomma fanjunkare, eller 1,250 kronor; samt att detta

belopp likväl borde utgå endast under förutsättning, att vederbörande

kunde räkna minst 12 tjänstår i innehavande tjänst.

Med detta förslag, som lagts till grund för den sedermera av riksdagen

i denna del godkända framställningen i ämnet, syntes hava åsyftats

att endast bestämma det pensionsförbättringsbelopp, som i regel

skulle utgå till besiktningsrustmästare, då ju sådan beställningshavare

förutsatts i allmänhet hava vid avgången uppnått minst 12 tjänstår i

sådan egenskap; och det kunde därför enligt statskontorets mening icke

anses hava varit avsett, att ingen som helst sådan förbättring skulle av

besiktningsrustmästare erhållas vid mindre antal tjänstår i innehavande

beställning.

Enligt bestämmelse i § 1 av förenämnda kungörelse ägde fanjunkare

som uppfyllt de allmänna villkoren för erhållande av pensionsförbättring,

att uppbära sådan med följande belopp, för helt år räknat:

den, som vid början av det år, då avgången ägde rum, uppnått

mindre än 3 tjänstår .................................................................. 530 kronor

minst 3 och mindre än 6 tjänstår.......................................... 710 »

På grund härav och då fanjunkare, som i likhet med sökanden vid

början av det år, då avgången ägde rum, räknade 8 tjänstår i innehavande

tjänst, alltså vore berättigad att till sin pension å 1,000 kronor

erhålla förbättring med 890 kronor, så att pensionsförmånen i dess helhet

uppginge till 1,890 kronor, syntes sökanden åtminstone icke böra

bliva sämre ställd och därför komma i åtnjutande av minst 530 kronor

i pensionsförbättring, varigenom hans pension å 1,360 kronor skulle uppbringas

till samma belopp, 1,890 kronor, som under liknande förhållanden

tillkomme en fanjunkare.

Emellertid ansåge sig statskontoret, under förutsättning att icke

några särskilda förhållanden, varom statskontoret saknade kännedom,

skulle utgöra hinder, böra ifrågasätta, huruvida icke pensionsförbättringen,

som, därest 12 tjänstår i innehavande beställning uppnåtts, skulle hava

bort utgå med samma belopp, som under enahanda omständigheter tillkommit

en fanjunkare, borde även vid kortare tjänstetid i graden bestämmas

för tygverkmästare till lika belopp som för fanjunkare och alltså

för sökanden utgå med 890 kronor.

» 6 » » » 9 ))

» 9 » » » 12 »

» 12 tjänstår ..............................

890 »

1,070 »

1,250 »

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 63.

Åberopande vad sålunda anförts hemställde statskontoret under nyssnämnda

förutsättning, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att sökanden finge under de i forenämnda kungörelse angivna villkor

uppbära pensionsförbättring med 890 kronor för helt år räknat.

Arméns och marinens avlöningssakkunniga, vilka härefter anmodats

yttra sig i ämnet, hava uti den 3 november 1919 avgivet utlåtande anfört

följande:

I de sakkunnigas betänkande den 14 februari 1919, varmed överlämnats

det förslag rörande pensionsförbättring för viss personal vid

armén, som i huvudsak läge till grund för kungörelsen den 20 augusti

1919 angående grunder för dylik pensionsförbättring, hade de sakkunniga,

på sätt statskontoret framhållit, beträffande vissa grupper beställningshavare,

som i förslaget lämnats åsido — däribland tygverkmästare

— uttalat, att därest det under tiden, intill dess en definitiv löneoch

pensionsreglering kunde bliva genomförd, skulle bliva nödvändigt

att ordna pensionsförhållandena för en eller annan tjänstinnehavare, tillhörande

någon av ifrågavarande personalgrupper, frågan därom syntes

böra genom särskild framställning föreläggas riksdagen till avgörande.

Härutöver hade emellertid de sakkunniga erinrat, att det kunde inträffa,

att jämväl bland de i förslaget behandlade personalgrupperna avgång

från tjänsten kunde förekomma under förhållanden, då vissa i förslaget

upptagna villkor för erhållande av tillfällig pensionsförbättring icke vore

uppfyllda, men åtgärd likväl ansåges påkallad för beredande av höjning

i den för vederbörande beställningshavare stadgade pensionen, och hade

de sakkunniga framhållit, att även dylika fall givetvis borde göras till

föremål för framställning hos riksdagen.

I likhet med statskontoret ansåge de sakkunniga, att då tygverkmästare

i löne- och pensionsavseende vore fullt likställd med besiktningsrustmästare,

pensionstillägg åt tygverkmästare borde, vid avlåtande

av framställning till riksdagen enligt de sakkunnigas förut återgivna

uttalande, föreslås till samma belopp, som för besiktningsrustmästare blivit

bestämt i § 3 mom. 1 av kungörelsen den 20 augusti 1919, eller

1,250 kronor, dock under den i § 3 mom. 1 och 2 beträffande besiktningsrustmästare

uppställda förutsättningen, att vederbörande beställningshavare

skulle vid ingången av det år, då avgång från beställning

på aktiv stat ägde rum., hava uppnått minst 12 tjänstår i innehavande

beställning.

Av tygverkmästaren Ahlberg komme emellertid nämnda villkor icke

att vara fyllt, då han år 1920 skulle avgå ur tjänsten. Vid ingången

Yttrande av

arméns och

marinens avlöningssakkunniga.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 63.

av år 1920 komme nämligen Ahlberg att räkna endast åtta fulla tjänstår

i sin innehavande beställning såsom tygverkmästare. För bestämmande

av det pensionstillägg, som borde beredas Ahlberg, torde för den skull

hänsyn böra tagas även till det senare av de sakkunnigas i betänkandet

den 14 februari 1919 gjorda, förut berörda uttalanden.

Den framställning, som till riksdagen borde avlåtas rörande pensionstillägg

för Ahlberg, hade statskontoret ansett böra grundas dels

därpå, att pensionstillägget för besiktningsrustmästare (tygverkmästare),

vilken uppfyllde stadgat villkor i fråga om 12 tjänstår i beställningen,

i kungörelsen den 20 augusti 1919 fastställts lika med det pensionstillägg,

1,250 kronor, som tillkomme fanjunkare, vilken vid början av

det tjänstår, då avgång ägde rum, uppnått minst 12 tjänstår, dels ock

därpå att, då fanjunkare med mindre antal tjänstår tillerkänts pensionstillägg

till belopp av

530 kronor för den, som hade mindre än 3 tjänstår,

710 » » x> » x> minst 3 och mindre än 6 tjänstår,

890 » » » » » » 6 » » » 9 »

1,070 » )) » » » » 9 » )) » 12 »

en innehavare av beställning såsom besiktningsrustmästare (tygverkmästare),

vilken uppnått allenast ett mindre antal tjänstår i sin beställning,

borde få vidkännas en reduktion i pensionsbeloppet i förhållande

till de felande tjänståren. Vid tillämpning å sökanden av nämnda grunder

hade statskontoret under viss förutsättning föreslagit, att Ahlberg

finge med hänsyn till de åtta fulla tjänstår i innehavande beställning,

vilka kunna tillgodoräknas honom vid början av år 1920, beredas ett

pensionstillägg av 890 kronor för helt år räknat.

Vid avgivandet av detta förslag syntes statskontoret icke hava tagit

hänsyn till den i § 1 mom. 2 i kungörelsen den 20 augusti 1919 givna

föreskriften, att vid beräkningen för bestämmande av pensionstillägg av

antalet tjänstår för vissa militära beställningshavare, och däribland fanjunkare,

skulle tillämpas de regler, som i sådant avseende vore stadgade

i fråga om beräkning av tillfällig löneförbättring under det år, då

avgång från tjänsten ägde rum. Dessa regler vore, vad beträffade den

fanjunkare för år 1920 tillkommande löneförbättring, bestämda i kungörelsen

den 6 juni 1919 angående grunder för tillfällig löneförbättring

under år 1920 för viss personal vid armén. I förevarande hänseende

innehölle sistnämnda kungörelse, bland annat, dels i § 1 mom. 2, att för

fanjunkare skulle såsom tjänstår beräknas den tid, varunder han på

grund av fullmakt eller konstitutorial innehaft beställning på stat inom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 63

it

sin tjänstegrad, dels i § 1 mom. 3, att för erhållande av löneförbättring

fanjunkare Ange, därest han under sin föregående tjänstetid uppnått mer

än 3 tjänstår såsom sergeant, tillgodoräkna sig hela den överskjutande

tiden. På grund av nu åberopade föreskrifter bleve exempelvis en fanjunkare,

som vid början av det år, då han med pension avginge ur

tjänsten, innehaft sin fanjunkarbeställning allenast 8 år, men därförut

varit sergeant på stat i 7 år, berättigad att räkna 12 tjänstår och förty

komma i åtnjutande av det i kungörelsen den 20 augusti 1919 för fanjunkare

bestämda högsta pensionstillägget av 1,250 kronor.

I betänkandet den 14 februari 1919 hade de sakkunniga beträffande

flertalet av de civilmilitära personalgrupper, vilka, oräknat eventuella

enligt stat utgående ålderstillägg, åtnjöte enahanda avlöningsförmåner

som militära beställningshavare i viss löneklass, föreslagit, att pensionstilläggen

måtte, under förutsättning av visst antal tjänstår i innehavande

beställning, få utgå med det högsta belopp, som under liknande förutsättning

föreslagits för motsvarande militära beställningshavare. Härvid

hade de sakkunniga utgått därifrån, att ifrågavarande civilmilitära befattningshavare

i regeln skulle vid pensionsålderns uppnående kunna i

respektive beställning räkna fullt det antal tjänstår, som för den militära

personalen av motsvarande tjänstegrad i allmänhet erfordrades för

erhållande av högsta inom graden utgående tillfälliga löneförbättring.

För övriga fall däremot, då vederbörande löntagare vid avgång ur tjänsten

icke uppnått det stadgade antalet tjänstår i egen beställning, hade

bestämmelser icke kunnat upptagas i förslaget till grunder för pensionsförbättringen.

Anledningarna härtill hade varit två. Dels hade den tillfälliga

löneförbättringen för ett flertal av de civilmilitära personalgrupperna,

med anledning av gällande föreskrifter rörande den ordinarie avlöningen

till ifrågavarande beställningshavare, icke kunnat lämpas efter

det olika antal tjänstår, en var av dem uppnått, dels skedde ock befordringarna

från den ena civilmilitära personalgruppen till den andra icke

efter samma enkla regler, som gällde beträffande de militära befordringarna.

I de fall, som avsåges med det senare av de sakkunnigas ovan

först omförmälda uttalanden i betänkandet den 14 februari 1919, hade

de sakkunniga tänkt sig, att vid ifrågakommande framställning till riksdagen

om pensionstillägg för viss civilmilitär beställningshavare hänsyn

borde tagas, icke blott — såsom i statskontorets förslag skett —• till

det antal tjänstår, som fullgjorts i den beställning, från vilken avgång

skedde, utan jämväl till tjänstår i lägre civilmilitär eller militär beställning,

i den mån sådana tjänstår vore av beskaffenhet att böra i förevarande

avseende räknas vederbörande till godo.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 63 höft. (Nr 63.)

352 20 ^

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 63.

Med tillämpning av nu nämnda grundsats hade de sakkunniga undersökt,

i vad mån tygverkmästaren Ahlberg borde för åtnjutande av

pensionstillägg få tillgodoräkna sig de tjänstår i lägre civilmilitär beställning,

vilka han intjänat före sin den 31 december 1911 erhållna

befordran till tygverkmästare.

Av arméns pensionskassas i handlingarna intagna yttrande ävensom

av en utav de sakkunniga från chefens för fortifikationen expedition

införskaffad tjänsteförteckning rörande Ahlberg inhämtades,

att Ahlberg vid fortifikationen innehaft beställningar på stat, dels

under tiden från och med den 31 december 1903 till den 14 januari

1905 såsom tyghantverkare, dels ock under tiden från och med sistnämnda

dag till den 31 december 1911 såsom verkmästare av andra

klassen. Såväl den ena som den andra av sistnämnda två beställningar

hade enligt de bestämmelser, som varit gällande medan beställningarna

innehafts av Ahlberg, varit hänförlig till den civilmilitära tjänsteklass,

vilken motsvarade sergeants grad. Vad vidare anginge den lön, som

åtföljt vardera beställningen, hade densamma enligt de stater, vilka varit

tillämpliga å Ahlberg, utgjort 900 kronor eller samma belopp som den

lön, vilken alltifrån ingången av år 1904 utgått och ännu utginge till

sergeant av första klassen. Det borde jämväl anmärkas, att Ahlberg

under de tider, han varit tyghantverkare eller tygverkmästare av andra

klassen, varit delägare i arméns pensionskassa med rätt till pension och

fyllnadspension till lönens hela belopp eller 900 kronor, motsvarande

till sergeant av första klassen från och med år 1904 utgående pension

och fyllnadspension.

Vid nu anförda förhållanden ansåge de sakkunniga skäligt, att vid

avlåtande till riksdagen av förslag rörande pensionstillägg för Ahlberg

hänsyn toges jämväl till de tjänstår, utöver 3, varunder Ahlberg innehaft

beställning såsom tyghantverkare eller såsom verkmästare av andra

klassen, och att Ahlberg sålunda för erhållande av pensionstillägg finge,

förutom de åtta tjänståren såsom tygverkmästare, av anställningstiden i

förstnämnda beställningar tillgodoräknas tiden från och med den 1

januari 1907 till och med den 31 december 1911 eller 5 år.

På grund av vad sålunda anförts hemställde de sakkunniga, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Ahlberg finge, under

de i kungörelsen den 20 augusti 1919 angivna villkor, från och med

månaden näst efter den, i vilken han efter uppnådd åldersgräns avginge

från sin innehavande beställning såsom tygverkmästare vid fortifikationen,

under sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring med det

av Ahlberg i ansökningen begärda och av direktionen över arméns pensionskassa

tillstyrkta belopp av 1,250 kronor för år räknat.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. May.ts Proposition Nr 63.

Med hänsyn till vad i ärendet sålunda förekommit, finner jag mig

böra tillstyrka, att framställning göres hos riksdagen om beredande åt

tygverkmästaren Ahlbcrg av förhöjning i de honom efter avgång från

tjänsten tillkommande pensionsförmåner i enlighet med samma grunder,

som gälla beträffande den av 1919 års riksdag åt viss personal vid

armén beviljade pensionsförbättring. Av vad arméns och marinens avlöningssakkunniga

i ämnet anfört framgår, att, med tillämpning av

nämnda grunder, pensionsförbättringen i förevarande fall bör bestämmas

till 1,250 kronor för år räknat.

Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen

medgiva,

att tygverkmästaren vid fortifikationen Carl August Emanuelsson

Ahlberg må från och med månaden näst efter den, under vilken han

efter uppnådd åldersgräns avgår från sin innehavande beställning, under

sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring till belopp av 1,250

kronor för år räknat, att åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen

den 20 augusti 1919 angående grunder för pensionsförbättring

för viss personal vid armén och utgå från anslag, som för beredande av

sådan pensionsförbättring beviljats eller kan komma att beviljas.»

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter tillstyrkta

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Departements
chefen.

Ur protokollet:

Thomas Adlercreutz.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:296 Skrivelse till Konungen angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indrag ning sstaterna. s. 2 i texten
  2. BU 1920:20 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. Bankoutskottet får härmed avgi s. 2 i texten