Sök i Ratio Lex

Angående uppskattning av rustningsoch roteringsbesvärens värde vid vissa truppförband under år 1920

7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:64, Angående uppskattning av rustningsoch roteringsbesvärens värde vid vissa truppförband under år 1920

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 64.

1

Nr 64.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående uppskattning

av rustnings- och roteringsbesvärens värde vid vissa

truppförband under år 1920; given Stockholms slott den

31 december 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

riksdagen medgiva,

att — utan hinder av vad i § 3 av lagen angående lindring i rustnings-

och roteringsbesvären den 2 december 1892 stadgas om bestämmande

vart tionde år, varje gång för de närmast följande tio åren, av

rustnings- och roteringsbesvärens värde för det i § 1 av samma lag

angivna ändamål — de genom kungörelsen den 31 december 1909 angående

ny uppskattning av rustnings- och roteringsbesvären vid vissa

truppförband för en tid av tio år, räknat från början av år 1910, fastställda

värden må gälla jämväl under år 1920.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

E. A. Nilson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 54 Käft. (Nr 64.)

356 20

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj. ts proposition Nr 64.

Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 31 december 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellnkr,

Statsråden Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Departementschefen, statsrådet Nilson, yttrade härefter följande:

»I lagen angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären den

2 december 1892 stadgas i § 1, att i rustnings- och roteringsbesvären

skall, på sätt samt under iakttagande av de särskilda bestämmelser och

undantag, som i lagen omförmälas, lindring äga rum, att årligen utgå

under åren 1893—1903 med vissa procent av dessa besvärs uppskattade

värde samt från och med år 1904 med hela beloppet av samma värde.

Sedan därefter i § 2 angivits, till vilka värden prestationerna vid varje

rusthåll eller rote skulle vid uppskattning av rustnings- och roteringsbesvären

för det i § 1 angivna ändamål för tiden intill år 1900 bestämmas,

föreskrives i § 3 bland annat följande. År 1899 och därefter vart

tionde år, varje gång för de närmast följande tio åren, bestämmer

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.

Konungen rustnings- och roteringsbesvärens värde för det i § 1 angivna

ändamål efter föregående utredning av en för varje landstingsområde,

inom vilket finnas rusthåll eller rotar, tillhörande regemente eller kår,

på visst sätt utsedd nämnd och utlåtande av vederbörande landsting,

dock att, där inom ett landstingsområde antalet rusthåll eller rotar vid

samma regemente eller kår understiger femtio, beträffande dessa icke

erfordas något yttrande av nämnd. Efter det nämndernas förslag avgivits

och vederbörande landstings yttranden inhämtats, bestämmas ifrågavarande

värden till ett för varje rusthåll eller rote vid samma regemente

eller kår i fullt tiotal av kronor angivet, lika belopp. I enlighet

med stadgande i § 13, att de ytterligare bestämmelser, som för tillämpning

av föreskrifterna i ifrågavarande lag kunna finnas erforderliga,

meddelas av Konungen, har i kungörelse den 23 juli 1897 föreskrivits,

bland annat, att nämnden skall sammanträda första gången år 1898 och

därefter vart tionde år senast under förra hälften av juli månad, samt

att det åligger vederbörande länsstyrelse att efter mottagandet av de vid

nämndens sammanträde förda protokoll däröver inhämta landstingets

yttrande samt till Kungl. Maj:t före den 15 oktober ovan angivna år

insända landstingets yttrande jämte eget utlåtande och övriga handlingar

i ärendet.

För tioårsperioden 1910—1919 hava värdena å rustnings- och roteringsbesvären

fastställts genom kungörelse den 31 december 1909 (Svensk

författningssamling nr 176).

Sedan åtskilliga länsstyrelser till Kungl. Maj:t överlämnat av vederbörande

nämnder för respektive läns landstingsområde på grund av

nyssberörda föreskrifter uppgjorda förslag till uppskattning av rustningsoch

roteringsbesvärens värde för tioårsperioden 1920—1929 jämte av

landsting och länsstyrelser däröver avgivna yttranden, hava kammarkollegium

och statskontoret anbefallts att inkomma med utlåtande i

ärendet.

Ämbetsverken hava den 15 december 1919 avgivit det infordrade

utlåtandet samt därvid överlämnat yttrande i ämnet, av kammaradvokatfiskalsämbetet.

Advokatfiskalsämbetet framhåller i sitt yttrande, att varken år 1898

eller år 1908 vederbörande nämnder torde kunna anses hava tillfredsställande

löst den dem tilldelade uppgiften att uppskatta den kostnad,

rustnings- och roteringsbesväret betingade. Detta framginge redan därav,

Förslag till

uppskattning

av rustningsoch

roteringsbesvären

under tioÅrsperioden

1920—1929.

Yttrande av

kammaradvokatfiskalsämbetet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.

att nämndernas förslag i regel icke blivit grundläggande för Kungl.

Maj:ts beslut. Båda nämnda år hade nämligen inom kammarkollegium

och statskontoret efter grundliga utredningar verkställts nya uppskattningar

av besvären, därvid värden erhållits, som ofta väsentligt skilt sig

från nämndernas. I huvudsak hade därefter av Kungl. Maj:t fastställts

de av ämbetsverken uträknade värdena.

Advokatfiskalsämbetet har därefter ingått på en granskning av de

nu föreliggande uppskattningarna. För att kunna verkställa dylik

granskning har ämbetet införskaffat samtliga nu gällande soldatkontrakt.

Ämbetet påvisar, hurusom, jämte det utredning av nämnd icke skett

rörande rustnings- och roteringsbesväret vid 11 av här ifrågavarande

regementen, de av nämnder verkställda utredningarna rörande rustningsoch

roteringsbesvären vid övriga regementen äro ytterst bristfälliga och

i vissa fall icke ens bereda möjlighet till prövning av de föreslagna

värdena. Ämbetet har i regel icke heller sett sig i stånd att verkställa

ny uppskattning.

Orsakerna till det sålunda angivna resultatet av nämndernas arbete

har ämbetet funnit vara mångahanda. Delvis syntes, framhåller ämbetet,

förhållandet bero därpå, att nämnderna i allmänhet visat sig icke vara

lämpliga organ att handhava det grundläggande arbetet för bestämmande

av värdet å besvären. Nämnderna hade i regel icke förskaffat sig kännedom

om de särskilda kontraktens innehåll och övriga på saken inverkande

omständigheter utan nöjt sig med att helt summariskt och

utan verklig eller i varje fall tillfyllestgörande utredning föreslå vissa värden.

Till huvudsaklig del vore emellertid orsakerna till berörda missförhållanden

att söka i de nuvarande lagbestämmelserna, vilka på grund av

ändrade förhållanden lade hinder i vägen för uppnåendet av det med

desamma avsedda ändamålet, nämligen beredande av full ersättning åt

rust- och rotehållare för det dem åliggande besväret. Sålunda hade de

nämnder, som verkställt en omsorgsfull utredning, mött en betydande

svårighet i bestämmelsen, att värdet skulle bestämmas till ett för varje

rote eller rusthåll vid regementet lika belopp. Särskilt gjorde sig därvid

gällande den numera betydande skillnaden i värde av förmånerna enligt å

ena sidan sådana kontrakt, vari allenast kontant lön avtalats, och å

andra sidan de kontrakt, vilka tillförsäkrade soldaten torp jämte andra

naturaförmåner. Härtill komme, att bestämmelsen om uppskattning av

besväret för tio år framåt på grund av nuvarande osäkerhet rörande

prisläget under den kommande tioårsperioden vållat olösliga svårigheter

till ernående av ett tillförlitligt värde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kurujl. May.ts proposition Nr 64.

I sitt förenämnda utlåtande av den 15 december 1919 hava kammarkollegium

och statskontoret förklarat sig finna vad av kammaradvokatfiskalsämbetet

i huvudsak anförts vara av den betydelse, att en revision

av de nu gällande bestämmelserna i ämnet syntes ofrånkomlig,

samt i anslutning härtill och på ytterligare anförda grunder föreslagit,

att en dylik revision måtte ske i den riktning, att — i stället för de hittillsvarande,

för samtliga rusthåll eller rotar vid samma regemente gemensamma

värdena å rustnings- och roteringsbesväret -— ett individuellt

värde fastställdes för varje särskild rote eller rusthåll, att sistnämnda

värden, i anseende till de inträdda osäkra prisförhållandena, erhölle en

väsentligt kortare giltighetstid än nu vore fallet, förslagsvis fem år,

samt att den nuvarande anordningen — med en förberedande utredning

jämte förslag av en särskild uppskattningsnämnd, förslagets hänskjutande

till landstingets och länsstyrelsens yttrande samt värdenas fastställande

i sista hand av Kungl. Maj:t — ersattes med ett förenklat

förfarande, anordnat exempelvis på det sätt, att befattningen med ifrågavarande

uppskattningar överlämnades till länsstyrelserna, som, efter en

grundläggande utredning jämte förslag av vederbörande landsfiskaler

och sedan rotehållarna beretts tillfälle att däröver inkomma med yttrande,

meddelade slutlig fastställelse av värdena i fråga, därvid rätt till fullföljd

av talan mot dessa länsstyrelsernas beslut borde inrymmas åt såväl de

enskilda rote- och rusthållarna som kronan. För den händelse ifrågavarande

förslag vunne statsmakternas gillande, borde, efter vederbörande ämbetsmyndigheters

hörande och i så god tid, att under år 1920 nya värden

hunne fastställas, genom kungl. förordning utfärdas närmare föreskrifter

rörande tillämpningen av de föreslagna lagbestämmelserna.

Därest Kungl. Maj:t skulle dela ämbetsverkens mening, att de gällande

lagbestämmelserna i förevarande ämne numera icke möjliggjorde

ens en tillnärmelsevis rättvis uppskattning av kostnaderna av rustningsoch

roteringsbesväret, ävensom att förty snarast möjligt en ändring av

dessa bestämmelser borde åvägabringas, uppställde sig frågan, huruvida,

med hänsyn därtill att ett medgivande till en dylik lagändring kunde

utverkas först under loppet av 1920 års riksdag, med ett fastställande

av nya värden för den instundande tioårsperioden kunde i avbidan därå

anstå.

Vid ett övervägande härav torde kunna framhållas, hurusom det

egentliga syftet med bestämmelsen i § 3 i 1892 års ifrågavarande lag

väl finge anses vara, att vart tionde år ny uppskattning av värdena

skulle äga rum, medan det däremot syntes vara av oväsentlig betydelse,

huruvida det nya värdet fastställdes året innan eller samma år som

Yttrande av

kammarkollegium

och

statskontoret.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.

Departements
chefen.

värdet första gången skulle tillämpas, blott fastställandet skedde i god

tid före den i samband med kronouppbörden i slutet av året skeende

utbetalningen av ersättningsbeloppen.

Det torde ytterligare för den sålunda uppkomna frågans bedömande

kunna erinras, att då, på sätt förut upplysts beträffande vissa län, lagenlig

uppskattning genom nämnd icke ägt rum, ärendet i allt fall icke

kunde komma att hos Kungl. Maj:t föreligga i ett skick, som motsva
rade

ett strängt iakttagande av gällande författnings föreskrifter rörande

dess förberedande handläggning.

Skulle Kungl. Maj:t med hänsyn till den omförmälda lagbestämmelsens

ordalydelse och oaktat den nu föreliggande utredningens bristfällighet

likväl anse sig böra år 1919 fastställa nya värden för tio år

framåt, syntes följande böra beaktas. Ifrågavarande värden, som ju

skulle hänföra sig till samtliga rotar eller rusthåll vid respektive regemente,

torde böra fastställas till så lågt belopp, att vid en eventuell

enligt de föreslagna bestämmelserna verkställd individuell uppskattning

för ingen rote eller rusthåll skulle komma att ernås lägre belopp än det

sålunda fastställda. I annat fall skulle till synes icke kunna hindras,

att då vederbörande rote eller rusthåll väl måste anses äga rätt att

under samtliga kommande tio år påfordra ersättning med minst det sålunda

under år 1919 fastställda värdet, en del rotar och rusthåll komme

att på statsverkets bekostnad göra en otillbörlig vinst, motsvarande skillnaden

mellan det fastställda värdet och de verkliga kostnaderna.

Genom ett sådant förfarande som det nyss angivna skulle väl lagens

bestämmelser formellt taget komma att iakttagas, men reellt skulle

givetvis därigenom brytas mot desamma i betänklig grad. De sålunda

bestämda värdena skulle nämligen, ehuru uttryckligen fastställda att

gälla för tio år framåt, i själva verket ej vara avsedda att någonsin

tillämpas, utan måste — vare sig riksdagen bifölle eller avsloge det

förslag om ändrade grunder, som kunde komma att av Kungl. Maj:t

framläggas — nya bestämmelser meddelas om de värden, som skulle

i realiteten bliva gällande. Vid sådant förhållande funne sig ämbetsverken

icke kunna förorda detta alternativ utan ansåge, att med fastställandet

av ifrågavarande värden borde anstå, tills riksdagen meddelat

sitt beslut i frågan.

Den i ärendet verkställda utredningen, för vars huvuddrag jag i

det föregående redogjort, ådagalägger oförtydbart behovet av ändrade

bestämmelser rörande uppskattning av rustnings- och roteringsbesvärens

värde. Ärendet föreligger ännu icke i det skick, att detsamma kan

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.

7

slutgiltigt underställas Kungl. Maj:ts prövning, men är det min avsikt

att, så snart sig göra låter, framlägga förslag till erforderlig ändringav

ifrågavarande lagbestämmelser.

Vid sådant förhållande och med hänsyn till vad myndigheterna

därom anfört, torde det icke vara lämpligt att på grundval av nu gällande

lagbestämmelser i ämnet för den instundande tioårsperioden fastställa

nya värden å rustnings- och roteringsbesvären, utan torde med

sådan uppskattning böra anstå i avvaktan på avgörandet av frågan om

en revision av berörda lagbestämmelser. Då emellertid, även om sistnämnda

fråga hinner föreläggas 1920 års riksdag till avgörande, en

förnyad värdering, anordnad i huvudsak på sätt myndigheterna föreslagit,

näppeligen kan slutföras i så god tid, att densamma vunnit laga

kraft vid den tidpunkt, då den å 1920 belöpande ersättningen för ifrågavarande

besvär skall till rust- och rotehållare utbetalas, synes ersättningen

för nämnda år lämpligen böra utgå enligt de genom förenämnda

kungörelse den 31 december 1909 för tioårsperioden 1910—1919 fastställda

värden; och torde riksdagens medgivande härutinnan böra inhämtas.

Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå

riksdagen medgiva,

att — utan hinder av vad i § 3 av lagen angående lindring i rustnings-

och roteringsbesvären den 2 december 1892 stadgas om bestämmande

vart tionde år, varje gång för de närmast följande tio åren, av

rustnings- och roteringsbesvärens värde för det i § 1 av samma lag

angivna ändamål — de genom kungörelsen den 31 december 1909 angående

ny uppskattning av rustnings- och roteringsbesvären vid vissa

truppförband för en tid av tio år, räknat från början av år 1910, fastställda

värden må gälla jämväl under år 1920.»

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täektes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Thomas Adlercreutz.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:48 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående uppskattning av rustningsoch roteringsbesvä rens värde vid vissa truppförband under år s. 1 i texten
  2. SU 1920:23 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående uppskattning av rustningsoch roteringsbesvärens värde vid vissa truppförband under år 1920. s. 1 i texten