Sök i Ratio Lex

Angående anslag för understöd i vissa fall åt genom tobaksmonopolets införande nödlidande personer

1920-01-30 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:66, Angående anslag för understöd i vissa fall åt genom tobaksmonopolets införande nödlidande personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition Nr 66.

1

Nr 66.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för

understöd i vissa fall åt genom tobaksmonopolets införande

nödlidande personer; given Stockholms slott den 30

januari 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att för understöd i vissa fall åt genom tobaksmonopolets införande

nödlidande personer i enlighet med de av chefen för finansdepartementet

i ovan nämnda statsrådsprotokoll angivna grunder under sjunde

huvudtiteln anvisa

å extra stat för år 1921 ett förslagsanslag å 150,000 kronor,

samt å tilläggsstat för år 1920 ett förslagsanslag å 150,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 56 käft. (Nr 66.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 januari

1920.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: PetrÉN,

Nilson,

Löfgren,

friherre PALMSTIERNA,

Undén,

Thorsson,

Olsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde:

»I den till riksdagen den 7 januari 1920 avlåtna statsverkspropositionen

har Kungl. Maj:t i punkten 37 under sjunde huvudtiteln

föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition, som kunde komma

att till riksdagen avlåtas angående understöd i vissa fall åt genom

tobaksmonopolets införande nödlidande personer, bland de extra anslagen

under samma huvudtitel för år 1921 för ändamålet beräkna ett förslagsanslag

av 100,000 kronor. Därjämte har Kungl. Maj:t i punkten 37

under sjunde huvudtiteln av den samma dag avlåtna propositionen angående

tilläggsstat för år 1920 föreslagit riksdagen att i avbidan på

blivande proposition å tilläggsstat för år 1920 för ovan angivna ändamål

beräkna ett förslagsanslag å 140,000 kronor.

Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Maj:ts prövning

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits proposition Nr 66. 3

frågorna om äskande av anslag av riksdagen för det sålunda angivna

ändamålet.

Såsom av nämnda statsverksproposition framgår, har frågan om

understöd åt genom tobaksmonopolets införande nödlidande personer den

2 augusti 1919 varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

Därvid anförde chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet

följande.

. ''Enligt vad för mig anmälts har ett stort antal personer, vilka ansett sig

hava blivit på ett eller annat sätt lidande genom tobaksmonopolets införande,

gjort framställningar åsyftande ytterligare ersättning eller understöd.

Det måste erkännas, att den i sammanhang med tobaksmonopoliseringen

utfärdade ersättningsförordningen liksom alla andra dylika förordningar

A^ar behäftad med ofullkomligheter. Det kunde ej undvikas,

att i vissa gränsfall förordningens bestämmelser verkade orättvisa.

Då emellertid detta förhållande förutsetts, inrymdes i förordningen

bestämmelser rörande en understödsfond, som ursprungligen sattes till

500,000 kronor och sedan utökades med ytterligare 100,000 kronor,

vilka belopp ställdes till tobakscentralkommissionens förfogande för att

utbetalas, där ersättningsbeloppen visade sig otillräckliga. Under sådana

förhållanden torde man kunna utgå ifrån, att vid den tidpunkt, då

centralkommissionen avslutade sitt arbete, motsvarade de belopp, som

då utbetalades, något så när den ersättning för förlorat arbetstillfälle,

som av behovet krävdes.

Sålunda tillerkändes enligt mig tillställd uppgift de genom tobaksmonopolets

införande ersättningsberättigade — tillsammans 4,358 personer

— ett ersättningsbelopp av tillhopa 17,953,400 kronor, varjämte

på vissa aA’ förenämnda ersättningstagare fördelades i form av direkt

understöd, utvidgad ersättning eller livränteunderstöd ett belopp aAr

631,100 kronor eller alltså sammanlagt 18,584,500 kronor, vilket belopp

fördelat på 4,358 personer, utgör i medeltal 4,264 kronor per person.

Att på nytt upptaga berörda ersättnings- och understödsförfarande

till förnyad prövning lärer icke böra ifrågakomma. Bland ersättningstagarna

finnas emellertid ett antal, som på grund aAT ålder, sjukdom

eller annan anledning icke lyckats skaffa sig arbete. För dem torde

ersättningsbeloppen i många fall visat sig otillräckliga, och sedan nu

arbetstillfällena synas bliva allt färre, torde försörjningssvårigheterna

för berörda kategori av ersättningstagare bliva stora.

För att kunna bilda sig en föreställning över huru många av

ifrågavarande ersättningstagare kunna anses för närvarande vara i behov

Departementschefens

yttrande till

statsrådsprotokollet

den 2 augusti

1919.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:t$ proposition Nr 66.

av understöd, har genom tobaksarbetarnas fackförening verkställts en

undersökning rörande förhållandena inom arbetargruppen, och har en

lista upprättats, som omfattar följande antal personer fördelade i åldersgrupper.

Arbetare i behov av understöd.

Under 50 år

50—60 år

Över 60 år

Summa

Yrkesutbildade .................

.......... 252

122

179

553

Ej yrkesutbildade ..........

......... 15

1

2

18

267

123

181

571

Enligt denna utredning skulle således 571 personer eller cirka 29

procent av hela antalet ersättningstagande arbetare vara i behov av

understöd.

Rörande övriga grupper ersättningstagare har en liknande undersökning

ej utförts, men torde understödsbehövande kunna uppskattas

till följande: för hemarbetare och hos dem anställda torde man böra

räkna med samma procenttal som för arbetarne och erhålles då som

nödlidande cirka 73 stycken. Bland förvaltningspersonalen inberäkna!

hos grossister anställda torde procenttalet kunna sättas avsevärt lägre

eller till cirka 10 procent, då bland dem skulle finnas circa 46 nödlidande.

För ovannämnda grupper utgör sålunda antalet understödsbehövande

tillsammans 690 personer. Tages dessutom någon hänsyn

även till andra grupper, skulle de behövandes antal uppgå till minst

700 stycken.

Spörsmålet om lämpliga åtgärder för bispringande av arbetslös

tobakspersonal har i anledning av motion (nr 228) i andra kammaren

vid 1918 års riksdag varit föremål för riksdagens prövning, varvid

riksdagen i anslutning till statsutskottets avstyrkande utlåtande avslagit

framställning om beviljande av krigstidstillägg å de ersättningsbelopp

och understöd, som i anledning av tobaksmonopolets införande tilldelats

den inom tobakshanteringen sysselsatta personalen. Statsutskottet motiverade

emellertid sin ståndpunkt däiuned, att Kungl. Maj:t icke torde

underlåta att taga i omprövning de åtgärder, som av förhållandena kunde

påkallas, samt erinrade att, enligt gällande grunder för statens bidrag

till understöd åt arbetslösa, staten kunde i särskilda fall påtaga sig hela

kostnaden för dylikt understöd.

Vid övervägandet av förevarande spörsmål bör till en början fasthållas,

att några särskilda förpliktelser för det allmänna icke kunna

anses föreligga med avseende å arbetslös tobakspersonal i allmänhet utan

att för dess del torde böra gälla, vad stadgas beträffande andra arbetslösa.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66. 5

Fråga är nu, i vad mån särskilda hänsyn kunna böra visas gent

emot de arbetslösa personer, som vore stadigvarande sysselsatta inom

tobakshanteringen redan vid tidpunkten för tobaksmonopolets genomförande

och vilkas nuvarande arbetslöshet och betryck kan antagas vara

föranledd av statens åtgöranden härutinnan.

Denna grupp av tobakshanteringens personal kan i förevarande

avseende fördelas i följande tre kategorier nämligen:

1) sådana som äro arbetsföra och icke åtnjuta full försörjning av

fattigvården;

2) sådana som icke äro arbetsföra men likväl ej åtnjuta full försörjning

av fattigvården, samt

3) sådana som åtnjuta full försörjning av fattigvården.

Beträlfande sistnämnda kategori torde tillräcklig anledning saknas

att nu vidtaga särskilda åtgärder.

Personer tillhörande den förstnämnda kategorien kunna enligt

gällande bestämmelser bliva delaktiga av det allmännas arbetslöshetsunderstöd.

Tilldelandet av sådant är emellertid beroende av vederbörande

kommuners initiativ och visa kommunerna härutinnan stor återhållsamhet

huvudsakligen av ekonomiska skäl, då kommunala medel i regel måste

jämte statens utgå för ändamålet, men jämväl därför att uuderstödsverksamheten

visat sig i många fall minska individernas intresse för att

själva förskaffa sig utkomst och följaktligen lätt kan verka skadligt

både för individerna och för arbetsmarknaden.

Om emellertid sådana särskilda hänsyn prövas av staten böra

visas gent emot de arbetslösa men arbetsföra personer, som före tobaksmonopoliseringen

voro stadigvarande sysselsatta inom tobakshanteringen,

att understödsverksamhet för deras del bör uppmuntras, låter detta sig

naturligast göra genom att staten, i anslutuing till 1918 års statsutskotts

anvisning, åtager sig hela kostnaden härför. Härigenom befrias kommunen

från andra utgifter för understödjandet än eventuella kostnader

för understödsverksamhetens organisation. Därest å orter, där tobakspersonal

behöver hjälp, medverkan erfordras för denna verksamhets

upptagande, kan sådan erhållas genom arbetslöshetskommissionens försorg.

För nu ifrågavarande personers del torde sålunda genom särskild kungörelse

böra bestämmas, att till dem jämlikt gällande bestämmelser

lämnat arbetslöshetsunderstöd skall helt ersättas kommunerna av statsmedel.

Återstår så den arbetslösa tobakspersonal, som icke är arbetsför

men likväl ej åtnjuter full försörjning av fattigvården. Sådana personer

kunna ej bliva delaktiga av det vanliga arbetslöshetsunderstödet

och för detsamma anvisade statsmedel.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statens arbetsIbtheUkommis
tion.

Kungl. Majt;s proposition Nr 66.

Då emellertid behovet av ekonomisk hjälp åt ifrågavarande personal

är trängande, har, för möjliggörande redan nu av dylikt understöds

utbetalande, aktiebolaget svenska tobaksmonopolet, med anledning

av en utav mig i skrivelse den 2 maj 1919 till bolaget därom gjord

framställning, ställt till förfogande ett belopp, vilket kan antagas skola

bliva för den närmaste framtiden för det avsedda ändamålet tillräckligt.

Enligt mig tillhandakommet protokollsutdrag har sålunda bemälda bolag

å ordinarie bolagsstämma den 19 maj 1919 till understöd åt genom

tobaksmonopolets införande arbetslösa, äldre eller sjukliga, nödlidande

personer anvisat ett anslag av 125,000 kronor för att efter Kungl.

Maj:ts förordnande samt efter av Kungl. Maj:t närmare angivna grunder

fördelas av socialstyrelsen eller arbetslöshetskommissionen. Efter samråd

med arbetslöshetskommissionen har sedermera inom finansdepartementet

upprättats förslag till grunder för understöd från de till förfogande

sålunda ställda medel samt uppgjorts förslag till författning i ämnet.''

Sedan föredragande departementschefen uppläst nyssberörda förslag

till kungörelse angående understöd i vissa fall åt genom tobaksmonopolets

införande nödlidande personer ävensom ett likaledes inom finansdepartementet

utarbetat förslag till kungörelse angående ersättning av

statsmedel i vissa fäll för understöd åt arbetslös tobakspersonal, fann

Kungl. Maj:t på statsrådets hemställan gott att, bland annat, med

gillande av berörda förslag, förordna, att kungörelser (svensk författningssamling

nr 535 och 536) skulle i enlighet med desamma utfärdas.

I skrivelse till chefen för finansdepartementet den 20 november

1919 har statens arbetslöshetskommission anmält, att av ovan omförmälda

anslag å 125,000 kronor för augusti, september och oktober månader

utbetalts tillsammans 52,484 kronor 30 öre samt att det utbetalda

understödet fördelade sig på följande kategorier av understödstagare:

i 57 fäll hade understöd utgått till man och hustru, i 61 fäll till ensamstående

män, i 190 fall till ensamstående kvinnor samt i 59 fäll till

barn under 15 år. Vidare har kommissionen meddelat, att till understöd

för det med anslaget avsedda ändamål i fortsättningen torde komma

att åtgå omkring 18,000 kronor per månad, vadan anslaget kunde beräknas

bliva förbrukat vid nästkommande februari månads utgång.

Den 2 december 1919 har sedermera arbetslöshetskommissionen

anbefallts att avgiva dels yttrande angående behovet av medelsanskaffning

till understödjande för tiden efter februari månads utgång av genom

tobaksmonopolets införande nödlidande icke arbetsföra personer, dels ock,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

därest sådant behov ansåges föreligga, förslag till erforderligt anslagsbelopp

samt de grunder, som vid understödens utbetalning borde tilllämpas.

Till åtlydnad härav har arbetslöshetskommissionen i skrivelse den

9 december 1919 avgivit begärt yttrande och förslag. Därvid har kommissionen,

efter att hava erinrat om, huruledes behovet av särskilda

understödsanordningar till arbetslösa före detta tobaksarbetare uppkommit,

samt redogjort för den reglering av understödsverksamheten, som

träffats genom omförmälda kungörelser den 2 augusti 1919, vidare

anfört bland annat följande. För att få det av aktiebolaget svenska

tobaksmonopolet anvisade anslaget att räcka till för tiden intill utgången

av nästkommande februari månad hade man nödgats fastställa en ålder

av 67 år för dem, vilka på grund av hög ålder kunde komma i åtnjutande

av denna hjälp, det ville säga den ålder som enligt lagen om

folkpensionering berättigade till sådan pension. Det kunde dock ifrågasättas,

om icke denna åldersgräns vore väl hög för den kategori av

arbetare det här gällde, och om man icke lämpligen vid en fortsatt

understödsverksamhet borde bestämma en åldersgräns av 60 år. Detta

kunde antagas medföra en ökad kostnad av 2,000 kronor per månad.

Behovet av fortsatt hjälp till dessa nödlidande, före detta tobaksarbetare

kvarstode emellertid. Enligt kommissionens uppfattning vore

bästa sättet att bispringa dessa personer att bevilja ett årligt understödsbelopp

till envar, som efter prövning kunde anses därtill vara berättigad.

Detta senare belopp borde enligt kommissionens uppfattningfastställas

efter hörande av de organ och personer, vilka handhade

fastställandet av de ersättningsbelopp, som utbetalades till de inom tobakshanteringen

sysselsatta, vilka genom monopolets införande blevo arbetslösa.

Genom tilldelandet av ett sådant årligt understödsbelopp skulle

den mera komplicerade och ur flera synpunkter mindre tilltalande understödsverksamheten

kunna undvikas. Därest åter understödsverksamheten

ansåges böra fortsättas under år 1920 i huvudsaklig överensstämmelse

med hittills gällande grunder, hade kommissionen under förutsättning dels

att det månatliga understödsbeloppet under 1920 komme att uppgå till

20,000 kronor, dels att understödsbeloppen komme att som förut jämlikt

kungörelsen nr 535 utgöra per dag 3 kronor för man och hustru, 2

kronor för ensamstående person över 18 år samt 60 öre för inom eller

utom äktenskapet fött barn under 15 år — vilka understödsbelopp överensstämde

med den allmänna understödsverksamhetens — beräknat medelsbehovet

för år 1920 till 240,000 kronor. Kommissionen ansåge sig

dock böra ifrågasätta, huruvida icke understödsbeloppet för dessa icke

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition Nr 66.

arbetsföra, före detta tobaksarbetare skäligen kunde nedsättas till */s av

de normala satserna. I sådant fall skulle det behövliga anslagsbeloppet

för år 1920 kunna beräknas till 160,000 kronor.

På grund av remiss har härefter socialstyrelsen den 14 innevarande

januari avgivit utlåtande och förslag i ämnet.

Yttrande av Vid utlåtandet har i avskrift fogats yttrande i ärendet från svenska

svenska tobaksindustriarbetarförbundet. I likhet med arbetslöshetskommissionen har

striårbetwiör- förbundet ansett understödet böra utgå årligen. Med avseende å penningpung.

värdets fall borde understödet bestämmas till 750 kronor för envar, som

efter prövning kunde anses därtill berättigad. Av anförda skäl ifrågasätter

emellertid förbundet en väsentlig nedsättning i den av kommissionen

föreslagna åldersgränsen av 60 år för understödstagare.

Socialstyrelsens

utlåtande.

Socialstyrelsens utlåtande är i hithörande delar av följande lydelse.

’I likhet med statens arbetslöshetskommission, med vilken tobaksindustriarbetarförbundet

i nedannämnda hänseenden instämt, finner socialstyrelsen,

att fortsatt hjälp till ifrågavarande personer vore behövlig och

lämplig samt att denna hjälp bör utgå under förenklade former. Härvid

torde enligt styrelsens uppfattning understödsbeloppet böra sättas lika

för envar, manlig eller kvinnlig person utan hänsyn till föreliggande

försörjningsplikt, som efter prövning visat sig vara i behov av sådan

hjälp. Sådant understöd torde böra utgå till envar självförsörjande

person, som vid tiden för tobaksmonopolets införande var fast anställd

inom tobakshanteringen och som vid avgången från yrket uppnått en

ålder av 55 år eller på grund av lyte eller kronisk sjukdom är till arbete

oförmögen.

Beträffande understödsbeloppets storlek håller styrelsen före, att

detsamma lämpligen torde kunna sättas till 500 kronor per person och

år och utbetalas kvartalsvis i efterskott.

Vad angår det administrativa omhändertagandet av detta understöd,

torde, så länge statens arbetslöshetskommission och dess underlydande

organ ute i orterna, kommunala arbetslöshetskommittéer och

kommunalnämnder, vilka handhava den nu pågående understödsverksamheten,

äro i verksamhet, dessa bäst kunna bestrida uppgiften att emottaga

ansökningar, undersöka behörigheten samt till- eller avstyrka de

gjorda framställningarna; däremot torde beslut om tilldelning av understöd

böra fattas av den centrala myndigheten, som i detta fall är statens

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66. 9

arbetslöshetskommission. Omförmälda understöd synes heller icke böra

utesluta möjligheten till erhållande av annat offentligt understöd samt i

intet fall föranleda indragning av tidigare utgående understöd från fattigvårdsmyndighet.

N åd till sist medelsbehovet för 1920 och 1921 angår, är socialstyrelsen

icke i stånd att påvisa någon exakt grund för dess beräknande.

Man torde dock kunna antaga, att ungefär 400 personer i enlighet med

ovan ifrågasätta »Tunder komma att tillerkännas understöd. Vid sådant

förhållande och om de fasta understöden skola börja utbetalas från och

med instundande april månad, kommer medelsbehovet för åren 1920 och

1921 att uppgå till resp. 150,000 och 200,000 kronor.''

I kungörelse av deri 2 augusti 1919 (nr 535) hava meddelats

närmare bestämmelser i fråga om understöd från ovan omförmälda av

aktiebolaget svenska tobaksmouopolet anvisade beloppet å 125,000 kronor.

Av det antal personer, som för närvarande åtnjuta understöd av

dessa medel, äro, enligt vad jag inhämtat, 61 i åldern 70—80 år, 77 i

åldern 60—70 år samt 34 i åldern 50—60 år. Flertalet av dessa få

antagas hava under kristiden huvudsakligen varit hänvisade till dem

vid monopolets införande tilldelat engångsunderstöd. Genom stegrade

levnadskostnader har emellertid detta engångsunderstöd förbrukats tidigare

än beräknat, och såsom icke arbetsföra torde dessa arbetare i

allmänhet saknat möjlighet att på annat sätt förskaffa sig en nödtorftig

inkomst. Det kan därför utan tvekan sägas, att de till denna personalgrupp

hänförliga tobaksarbetare äro mest i behov av hjälp. Enär förenämnda

belopp beräknas vara förbrukat med utgången av nästkommande

februari månad erfordras särskilda åtgärder för fortsatt bispringande av

dessa ekonomiskt sämst lottade före detta tobaksarbetare. Att vidtaga

sådana åtgärder torde böra betraktas som en statsmakternas angelägenhet.

Det huvudsakliga syftet med det av aktiebolaget svenska tobaksmonopolet

lämnade bidraget var att avhjälpa det mest trängande behovet

av understöd, intill dess frågan efter närmare utredning genom riksdagens

medverkan hunne på annat sätt ordnas.

De allmänna grunder för erhållande av understöd, som finnas upptagna

i 1 § (jäv nyssnämnda kungörelse, liksom bestämmelserna i 3 § av

samma kungörelse om indragning i vissa fäll av tilldelat understöd,

torde få gälla jämväl för en fortsatt understödsverksamhet till förmån

för nu ifrågavarande personalgrupp av tobaksarbetare. I fråga om

sättet och grunderna i övrigt för anordnande av understödsverksamheten,

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 soml. 56 höft. (Nr 66.) 2

Departemcntt
chefen
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

ansluter jag mig i huvudsak till vad socialstyrelsen i sådant avseende

föreslagit.

Med hänsyn därtill, att äldre kvinnliga i vanlig mening icke

arbetsföra personer hava större möjlighet att genom lättare sysselsättning

bereda sig någon mindre inkomst än vad män i samma läge och

ålder kunna göra, kunde möjligen tänkas, att understödsbeloppet för de

förra sattes något lägre. Då understödsbeloppet för alla föreslås så

lågt som till 500 kronor, vill jag emellertid icke ifrågasätta en dylik

nedsättning, som i varje fall icke rättvisligen kunde uppgå till något

avsevärt belopp.

Lika med socialstyrelsen anser jag, att beslutanderätten i avseende

å tilldelning av understöd bör tillkomma statens arbetslöshetskommission.

Skulle denna kommissions verksamhet upphöra, torde åt socialstyrelsen

böra anförtros uppgiften att i kommissionens ställe administrera understödsverksamheten.

De närmare föreskrifter, som må finnas erforderliga för anordnande

i enlighet med ovan angivna .grunder av ifrågavarande verksamhet, torde

böra ankomma på Kungl. Maj:t.

På grund av den allmänna karaktären av här ifrågasatta understöd

synes det vara lämpligast, att understödet framdeles anvisas under socialdepartementets

huvudtitel. För det närvarande torde anslaget böra uppföras

under sjunde huvudtiteln.

Det av socialstyrelsen beräknade anslagsbehovet överstiger, vad

tilläggsstaten för år 1920 angår, med 10,000 kronor och, vad riksstaten

för år 1921 beträffar, med 100,000 kronor de i budgetförslagen upptagna

beloppen. Med hänsyn till det stora antal åldringar, som för

närvarande åtnjuta understöd, torde emellertid anslagsbeloppet för år

1921 kunna nedsättas till 150,000 kronor. Erforderliga medel torde å

budgeten kunna beredas.

På grund av vad ovan anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att för understöd i vissa fall åt genom tobaksmonopolets

införande nödlidande personer i enlighet med ovan angivna

av mig förordade grunder under sjunde huvudtiteln anvisa

å extra stat för år 1921 ett förslagsanslag å 150,000 kronor

samt å tilläggsstat för år 1920 ett förslagsanslag å 150,000 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 66.

behagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla;

och skulle proposition i ämnet till riksdagen avlåtas av

den lydelse, bilagan litt. . . . vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hans von Arnold.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. SU 1920:14 Utlåtande angående regleringen av utgifterna under tillag g sstatens för år 1920 sjunde huvudtiteln, innefattande anslagen till finansdepartementet och — för ti s. 14 i texten
  2. SU 1920:7 Utlåtande angående regleringen av utgifterna under riksstatens för år 1921 sjunde huvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet. s. 24 i texten
  3. Rskr. 1920:90 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för understöd i vissa fall åt genom tobaksmonopolets införande nödlidande perso s. 4 i texten
  4. SU 1920:33 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för understöd i vissa fall åt genom tobaksmonopolets införande nödlidande personer. s. 1 i texten