Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ersättning i vissa fall av allmänna medel till polisman för skada ä kläder

14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:72, Med förslag till lag om ersättning i vissa fall av allmänna medel till polisman för skada ä kläder

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 72.

1

Nr 72.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag

om ersättning i vissa fall av allmänna medel till polisman

för skada ä kläder; given Stockholms slott den 23

januari 1920.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härmed fogade förslag till lag om ersättning i vissa

fall av allmänna medel till polisman för skada å kläder.

GUSTAF.

EU el Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. Öl käft. (Nr 72.)

2754 19 i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Ku tull Maj:ts Proposition Nr 72.

Förslag

till

Lag

om ersättning i vissa fäll av allmänna medel till polisman för skada

å kläder.

Härigenom förordtias som följer:

1 §•

Har polisman under utövning av polistjänst fått sina kläder sönderrivna

eller eljest skadade, äge rätt till ersättning av allmänna medel.

Konungens befallningsbavande bestämme det ersättningsbelopp,

som må tillkomma polismannen. Ansökning om ersättning må icke ske

senare än tre månader efter det skadan skedde, där icke sökanden visar

laga förfall, och skall vara åtföljd av utredning angående skadans uppkomst

och värdet av det skadade.

Beslut om ersättning, varom ovan sägs, gånge i verkställighet ändå

att det icke vunnit laga kraft. Skriftligt besked om beslutet skall, där

det begäres, utan avgift tillhandahållas ersättningssökanden.

2 §•

Har skada, för vilken ersättning enligt 1 § utgått, orsakats genom

brottslig gärning, pröve domstolen i samband med åtal för den brottsliga

gärningen, på yrkande av allmän åklagare, om och i vad mån tilltalad,

som orsakat skadan, skall återgälda statsverket ersättning, som

nyss sagts.

3 §•

Denna lag äger ej tillämpning å polisman, anställd i stad eller i

köping, som bestrider kostnaderna för sitt polisväsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 72.

4 §•

Närmare föreskrifter angående tillämpningen av donna lag meddelas

av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 72.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 31 december 1919.

Närvarande:

Hane excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Löfgren anförde efter

gemensam beredning med chefen för civildepartementet:

»Vid anmälan i statsrådet den 14 april 1917 av det förslag till omorganisation

av fögderiförvaltningen, vilket genom proposition nr 211

förelädes nämnda års riksdag, framhöll dåvarande chefen för civildepartementet,

bland andra frågor, som i berörda sammanhang tarvade en lösning,

det förhållande att, medan städernas polismän, då de vid anhållandet

av druckna eller vildsinta personer fått sina kläder sönderrivna

eller skadade, på vederbörande polisverks bekostnad erhölle reparation

av kläderna eller nyanskaffning, så finge å landsbygden polismannen

själv vidkännas förlusten i följd av den uppkomna skadan.

Redan till fögderiförvaltcingskommittén, som tillsattes den 18 juni

1909, överlämnades från styrelsen för svenska polisförbundet en skrivelse,

däri med anledning av en vid förbundets årsmöte 1910 väckt motion

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Proposition Nr 72.

hemställdes om åtgärder till beredande åt polis- och fjärdingsman av ersättning

för under tjänsteutövning sönderrivna kläder. 1 skrivelsen anfördes

följande:

»Polismännen i de större städerna finge i regel, då de vid det ofta förekommande

anhållandet av druckna eller vildsinta personer finge sina påhavda kläder

sönderrivna eller skadade och våldsverkare!! saknade tillgångar att ersätta skadan,

kläderna reparerade eller ersatta med nya på vederbörande polisverks bekostnad.

På landsbygden diiremot hade polismannen, då våldsverkaren saknade tillgångar,

själv att vidkännas förlusten för de skadade kläderna Då polis- och isynnerhet

fjärdingsmännen på landsbygden för det mesta vore svagt avlönade, insåges lätt,

att sådana utgifter för dem kunde bliva kännbara nog. Det vore således i avsikt

att hålla landsbygdens och de mindre samhällenas polismän, vilka icke kunde

påräkna ersättning från annat håll, skadeslösa för de utgifter, som reparation

och nyanskaffning av sålunda förstörda kläder åsamkade dem, som motionen tillkommit.

Att den avlönande myndigheten skulle, som motionärerna föreslagit,

vara ersättningsskyldig, bleve måhända obekvämt. Den avlönande myndigheten

vore nämligen beträffande polismännen å landsbygden ett synnerligen mångtydigt

begrepp, ty en del polismän avlönades av staten, en del av kommunen och en

del av bolag eller enskilda personer, och i många fall vore dessa avlöningssätt

kombinerade, så att staten, kommunen och bolagen gemensamt bidroge till polismännens

avlöning, varför det sålunda skulle bliva allt för vidlyftigt att få ersättningsskyldigheten

hitförlagd och fördelad. Förbundsstyrelsen både därför tänkt

sig, att ersättning i hithörande fall bekvämast kunde utgå av allmänna medel i

likhet med t. ex. ersättning åt vittnen i brottmål. Ersättningen borde då utgå

efter domstols beprövande och efter föregånget intyg från ojävig och sakkunnig

person om skadans värde i varje särskilt fall. För staten bleve denna ersättning

säkerligen en obetydlig utgift, men en välbehövlig uppmuntran för dem, som därav

kunde komma i åtnjutande.»

Med anledning av denna framställning yttrade kommittén i sitt den

27 augusti 1912 avgivna betänkande:

»Ifrågavarande framställning syntes kommittén vara värd beaktande. Såsom

i densamma framhållits, kunde det icke vara med billighet överensstämmande,

att polismän finge av sin jämförelsevis ringa avlöning bekosta sådan skada å sina

kläder, som i framställningen avsåges. Det måste givetvis innebära en oegentlighet,

att den ene polismannen erhölle ersättning för dylik skada men den andre

däremot icke, beroende på huruvida den ersättningsskyldige ägde tillgång till

skadans ersättande eller ej. Då vidare skadan uppkommit under åtgärd, som

polisen på grund av sin tjänst käft skyldighet att vidtaga, ansåge kommittén

rättvisan bjuda, att staten ersatte ifrågavarande skada. Någon avsevärd kostnad

torde härigenom icke förorsakas statsverket, och ett särskilt anslag för ändamålet

erfordrades icke, enär kostnaderna syntes kunna gäldas av annat anslag,

exempelvis förslagsanslaget för tillfällig polisbevakning. Lämpligt torde enligt

kommitténs mening vara, att ersättningen, såsom i framställningen ifrågasatts,

utginge i samma ordning som ersättningar till vittnen i brottmål. Statsverket

skulle således förskjuta utdömt skadeersättningsbelopp och därefter, i händelse

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Departe
ments
chefen.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 72.

någon förpliktats återgälda statsverkets utgift, uttaga densamma hos denne. Ersättningsskyldighet

gent emot städernas och köpingarnas polismän kunde uppenbarligen

icke för staten ifrågakomma. Kommittén finge alltså hemställa, att, där

fjärdingsman eller på landsbygden annorstädes än i köping anställd polisman

under tjänsteutövning finge sina kläder sönderrivna eller eljest skadade samt

vederbörande domstol funnit honom berättigad till viss skadeersättning, ersättningsbeloppet

måtte utgå av statsmedel i den ordning, som gällde för utbetalning

av ersättning till vittnen i brottmål.»

I förutnämnda yttrande till statsrådsprotokollet den 14 april 1917

anfördes, att kommitténs förslag syntes höra förordas och medgivande

utverkas av riksdagen, att ersättningsbelopp i förevarande hänseende

måtte, efter länsstyrelsens prövning, få utgå av statsmedel i den ordning,

som gällde för utbetalning av ersättning till vittnen i brottmål.

I anslutning härtill föreslog Kungl. Maj:t i omförmälda proposition

nr 211 riksdagen att medgiva, att, där fjärdingsman eller på landsbygden

annorstädes än i köping anställd polisman under tjänsteutövning

fått sina kläder sönderrivna eller eljest skadade samt vederbörande domstol

funnit honom berättigad till viss skadeersättning, ersättningsbeloppet

finge utgå av statsmedel i den ordning, som gäller för utbetalning av ersättning

till vittnen i brottmål.

Härtill lämnade riksdagen sitt medgivande (se riksdagens skrivelse

år 1917 nr 216 sid. 36). .

Då riksdagen lämnade sitt berörda medgivande, torde därmed hava

avsetts, att de för verkställighet av beslutet erforderliga förfoganden

skulle kunna ske i administrativ ordning. Emellertid lärer det vara med

riksdagens mening överensstämmande, att i huvudsak samma förfarande,

som gäller beträffande bestämmande av ersättning till vittnen i brottmål,

skall komma till tillämpning icke blott så tillvida, att ersättning av förevarande

slag skall förskjutas av statsmedel, utan ock därutinnan, att domstol

skall bestämma ersättningen att utgå av allmänna medel samt tillika avgöra,

huruvida i målet tilltalad skall förpliktas återgälda vad statsverket förskjutit.

De bestämmelser, som påkalla domstols medverkan i sådant

syfte, torde emellertid icke vara av beskaffenhet att kunna av Kungl.

Maj:t meddelas utan att riksdagen i vederbörlig ordning antagit förslag

härom. Stadgande!! för reglerande av förevarande ersättningsfråga synas

därför, om full effektivitet skall ernås, böra meddelas i form av lag samt

underställas riksdagens prövning. Vad jag nu yttrat avser det fall, att

ersättningsfrågan kommer under domstols bedömande i mål, som anhängiggjorts

emot den, som orsakat skadan. Emellertid lärer det vara

med riksdagens förut omnämnda medgivande överensstämmande att, där

polisman fått sina kläder skadade under tjänsteutövning, men omstän
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

KHn(jl. Maj:ts Proposition Nr 72.

7

digheterna icke äro sådana, att åtal kan eller bör äga rum, polismannen

jämväl i sådant fall undfår gottgörolso för skadan. Att bestämma huruvida

och med vilket belopp ersättningen skall utgå synes för sådant fall

lämpligen kunna uppdragas åt Kungl. Maj:ts befallningshavande i det

län, där polismannen är anställd. Skulle i sådant fall åtal senare komma

till stånd, bör domstolen vara befogad förplikta åtalad person att gottgöra

statsverket belopp, som Kungl. Maj:ts befallningshavande efter vad

jag nyss sagt tillerkänt polisman.

Förut bar jag berört, att städerna själva bekosta sitt polisväsen.

Så är ock förhållandet med de köpingar, som utgöra egen kommun,

samt med ett par köpingar, som ej utgöra kommunala enheter. Att

polismännen i nu nämnda samhällen skulle av statsmedel erhålla ersättning,

varom nu är fråga, finner jag i likhet med kommitterade icke

böra ifrågakomma.

I överensstämmelse med vad jag nu anfört bar jag låtit inom justitiedepartementet

utarbeta förslag till lag i ämnet. Med avseende på förslaget

vill jag framhålla, att beslut av domstol om ersättning av ifrågavarande

slag förutsättes skola meddelas icke särskilt under rättegången

utan i det slutliga utslaget.

Därest lag i ärendet varder antagen, torde det ankomma på Kungl.

Maj:t att meddela föreskrifter beträffande den närmare ordningen för

ersättnings utbetalande såsom skett beträffande ersättning av allmänna

medel till vittnen i brottmål, till rättegångsbiträde åt häktad m. fl.

Såsom fögderiförvaltningskommittén antytt, torde de kostnader, som

komma att föranledas av förevarande bestämmelser, icke bliva avsevärda.

Utgifterna synas lämpligen kunna bestridas av anslaget till avlöning och

underhåll av särskild polisstyrka på landet, varom stadgande i nyss angivna

sammanhang torde böra meddelas.»

Departementschefen uppläste härefter ifrågavarande lagförslag eller

förslag till lag om ersättning i vissa fall av allmänna medel till polisman

för skada å kläder, vilket förslag var av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, och hemställde, att lagrådets utlåtande över förslaget

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Ivar Brynolf.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 72.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om ersättning i vissa fall av allmänna medel till polisman för skada

å kläder.

Härigenom förordnas som följer:

Finnes i brottmål, att fjärdingsman eller annan på landsbygden

annorstädes än i köping, som bestrider kostnaderna för sitt polisväsen,

anställd polisman under tjänsteutövning fått sina kläder sönderrivna eller

eljest skadade, skall, i den mån domstolen vid meddelande av utslag i

målet finner honom berättigad till ersättning för skadan, domstolen tillerkänna

honom sådan ersättning'' av allmänna medel. I utslaget skall

domstolen tillika pröva, huruvida ersättningen skall av i målet tilltalad

återgäldas till statsverket.

Har handläggning inför domstol ej ägt rum, bestämme Konungens

befallningshavande det ersättningsbelopp, som må tillkomma polismannen.

Ager åtal sedermera rum, må domstolen förplikta tilltalad gottgöra

statsverket utgiven ersättning.

Beslut om ersättning, varom ovan sägs, gånge i verkställighet ändå

att det ej vunnit laga kraft. Skriftligt besked om beslutet skall utan

avgift tillhandahållas polismannen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 72.

9

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl.

Maj:ts lagråd torsdagen den 22

januari 1920.

Närvarande:

Justitieråden Améen,

friherre Leijonhufvud,

Edelstam,

Regeringsrådet Linnér.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

31 december 1919, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över

upprättat förslag till lag om ersättning i vissa fall av allmänna medel

till polisman för skada å kläder.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av chefen för justitiedepartementets lagavdelning hovrättsrådet Gustaf

Grefberg.

Lagrådet yttrade:

Den föreslagna lagens tillämpningsområde beror i första hand av

det sätt, på vilket man bestämmer de till ersättning berättigade. Vad

förslaget i detta avseende åsyftar är ej fullt klart. Genom att fjärdingsman

omnämnes på sätt som skett framkallas i viss mån den uppfattningen

att endast polismän, som närmast äro att jämställa med fjärdingsmän,

såsom konstaplar och likställda, kunna ifrågakomma till ersättning.

Emellertid må erinras, att även landsfiskaler och landsfogdar hava

skyldighet att göra polistjänst, enligt vad närmare angives i vederbörande

instruktioner. Då ersättning synes böra utgå till alla dem, som

under utövning av polistjänst råka ut för skada å sina kläder, torde även

nyssnämnda och med dem i tjänsteställning jämförliga polismän böra

vara berättigade till ersättning för sådan skada, för så vitt den uppkommer

under utövning av polistjänsten.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 61 höft. (Nr 72.) 2754 19 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungt. Maj:ts Proposition Kr 72.

För att icke avvika från den gällande fördelningen av kostnaderna

för polisväsendet mellan å ena sidan staten och å den andra städerna

och vissa köpingar har i förslaget skett visst undantag från ersättningsriitten.

Detta undantag synes, under förutsättning att ett allmänt stadgande

om ersättningsrätten inleder lagen, lämpligen kunna formuleras så,

att vad som förut sagts om rätt till ersättning icke gäller beträffande polisman,

vilken är anställd i stad eller i köping, som bestrider kostnaderna

för sitt polisväsen. Därmed torde den tvekan undanröjas, som eljest skulle

kunna uppstå därigenom att landsfogde har att taga befattning med

polisväsendet jämväl i vissa städer. Därav följer ock, att om t. ex.

landsfiskal fullföljer spaning inom stads område och därunder får sina

kläder sönderrivna, den omständigheten att i dylikt fall tjänsteutövningen

skett utom landsbygden icke betager honom rätt till ersättning.

Personal, som tjänstgör i reservpolisstyrka, skulle däremot icke erhålla

ersättning enligt förevarande lag. Frågan om gottgörelse för skada å

av tdem begagnade kläder regleras såsom hittills av kontrakten mellan

staten och vederbörande städer. Till dessa och icke till personalen lärer

i regel den kontraktsenliga ersättningen komma att utgå i dylikt fall.

Ej heller i andra fall, då fråga är om skada å mundering, som tillhandahålles

av vederbörande samhälle, bör statsverket vara ersättningsskyldigt.

Tillämpningsområdet för den föreslagna lagen beror även på, huru

skada skall hava uppkommit för att grundlägga ersättningsrätt. Av den

skrivelse från styrelsen för svenska polisförbundet, som ligger till

grund för ifrågavarande förslag, och av departementschefens yttrande till

statsrådsprotokollet synes framgå, att den skadeersättning till polisman,

varom i förslaget är fråga, avsetts skola utgå allenast om skadan tillskyndats

honom genom brottslig gärning. Huruvida förslagets avfattning

föranleder en sådan tolkning kan anses tveksamt. Någon anledning

till en dylik inskränkning i ersättningsrätten torde i varje fall ej

föreligga. Har exempelvis en polisman under tjänstgöring för upprätthållande

av ordningen vid en eldsvåda fått kläderna skadade av elden,

borde väl ersättning tillkomma honom. Den grundläggande synpunkten

torde vara, att en polisman, som för ett nitiskt utövande av sin polisverksamhets

olika tjänstegrenar måste utsätta sig för risken att få sina

kläder skadade, skall hava visshet att få dylik skada ersatt utan omgång.

Däremot sträcker sig icke ersättningsrätten till skada, som ej

uppstår under utövning av själva polistjänsten. Om en fjärdingsman

t. ex. vid indrivning av böter överfalles och får kläderna skadade, blir

han ej berättigad till ersättning enligt förevarande lagförslag. Ej heller

är här fråga om skada, som uppkommer genom slitning, trots att denna

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 72.

11

sker under polistjänstens utövning och uppenbarligen ej heller om skada,

i den mån den vållats av polismannen själv. Jämväl sistberörda begränsningar

torde kunna antydas i lagtexten.

Vad härefter angår själva proceduren må till en början framhållas,

att om polismannens rätt till ersättning icke inskränkes till de fall, då

skadan förorsakas genom brottslig gärning, skälen för att låta ersättningen

bestämmas av domstol väsentligt minskas. Men även bortsett

härifrån synes det föreslagna förfarandet onödigt omständligt. Frågan

huruvida för skada, som i förslaget avses, polisman bör erhålla ersättning

av allmänna medel, torde vara av så enkel beskaffenhet att densamma

utan någon risk kan anförtros åt administrativ myndighets avgörande.

Det kan erinras, att prövning av i viss mån likartade ersättningsfrågor

enligt 17 § lagen om förekommande och släckning av skogseld

tilldelats Konungens befallningshavande. Själva det faktiska förhållandet

kan ju lätt styrkas med intyg av åklagare eller andra trovärdiga

personer. Genom att förlägga prövningen till administrativ myndighet

vinnes en för de ersättningsberättigade, varom här är fråga, ofta önskvärd

skyndsamhet i avgörandet. Med den i förslaget tilltänkta anordningen

kan polismannen i detta avseende komma i en sämre ställning,

om åtal anställes mot den skadegörande, än om så icke kan eller bör

ske. I brottmål, där den tilltalade icke är häktad, kan förfarandet inför

häradsrätt lätt draga ut avsevärd tid. Själva tanken att hålla polisman

skadeslös lider härigenom ett icke oväsentligt intrång.

Om den av lagrådet nu föreslagna anordningen godtages, torde det

också kunna ifrågasättas såsom en säkerhetsåtgärd mot obehöriga ersättningsanspråk

att föreskriva viss tid, exempelvis tre månader från det

skadan skedde, inom vilken begäran om ersättning skall av den, som

lidit skadan, framställas, där ej denne visar laga förfall.

Av domstol bör däremot prövas, om och intill vilket belopp det

bör åligga den skadegörande att ersätta statsverket.

Sådan ersättningsskyldighet synes emellertid endast böra äga rum i

det fall att skadan förorsakats genom brottslig gärning. Talan om ersättning

torde böra föras i samband med åtalet för gärningen. I sådant

fall lärer det utan särskilt bemyndigande tillkomma åklagaren att företräda

statsverket. Det torde väl emellertid vara lämpligt, att Konungens

befallningshavande underrättar åklagaren, då ersättning blivit polisman

tillerkänd. Till äventyrs bör därvid också erinras, att kostnader

för utredning ej må ådragas statsverket, om den, mot vilken ersättningsanspråket

skall riktas, synes sakna förmåga att ersätta dem.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 72.

Med den anordning, som här föreslagits, bliva den administrativa

prövningen och domstolsbedömandet till tid och utgång fullt oberoende

av varandra, allenast med den inskränkningen att det belopp, som av

domstol utdömes, alltid begränsas av vad statsverket utgivit eller kan

komma att utgiva. Anordningen kan tydligen någon gång föranleda,

att statsverket får vidkännas belopp, som icke bort utgå, men risken

härför förefaller mycket litet beaktansvärd med hänsyn till de relativt

obetydliga belopp, varom här över huvud är fråga.

I enlighet med vad sålunda anförts torde lagförslaget böra omarbetas.

Ur protokollet:

Erik Glandel''.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 72.

13

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hullet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms

slott fredagen den 23 januari 1920.

N ärvarande:

Hans excellens lierr statsministern Eden,

Statsråden: Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Olsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren, jämväl i egenskap

av t. f. chef för civildepartementet, anmälde lagrådets den 22 innevarande

januari avgivna utlåtande över det den 31 december 1919 till

lagrådet remitterade förslaget till lag om ersättning i vissa fall av allmänna

medel till polisman för skada å kläder.

Efter att hava redogjort för innehållet i lagrådets utlåtande anförde

föredraganden:

»Det till lagrådet remitterade lagförslaget hade utarbetats i nära

överensstämmelse med det av fögderiförvaltningskommitten på sin tid

framställda förslag, som av riksdagen lämnats utan erinran. Emellertid

synas mig goda skäl föreligga för de av lagrådet föreslagna ändringar

och jag förordar därför, att proposition avgives med iakttagande i huvudsak

av dess anmärkningar.

Vad lagrådet anfört beträffande det tillämplighetsområde, som borde

givas den förevarande lagen, innebär i allenast ett avseende ändring i

det till lagrådet remitterade förslaget. Under det att detta senare

endast avsåg skada, som tillskyndats polisman genom brottslig gär
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 72.

ning, liar lagrådet hemställt om utsträckning av den ifrågavarande

rätten till ersättning till varje skada å kläder, vilken drabbat polismannen

under utövning av polistjänst. Mot en sådan utsträckning av

ersättningsrätten har jag icke något att erinra. Vidare synes mig vad

lagrådet anfört beträffande själva proceduren för ersättningens åtnjutande

böra beaktas. Jag har därför låtit omarbeta lagförslaget på sätt lagrådet

hemställt. Då av dess avfattning lärer framgå, att detsamma icke

avser skada genom vanlig slitning, har jag emellertid icke funnit erforderligt

att, såsom lagrådet ifrågasatt, upptaga uttrycklig föreskrift härom

i lagtexten. Att ersättning ej skall utgå, om polismannen själv

vållat skadan, finner jag utan vidare uppenbart.»

Föredraganden uppläste härefter berörda omarbetade lagförslag samt

hemställde, att detsamma måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, föreläggas

riksdagen till antagande.

I denna hemställan instämde statsrådets övriga ledamöter,

och täcktes Hans Maj:t Konungen med bifall till

samma .hemställan, förordna, att till riksdagen skulle

avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ivar Brynolf.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:82 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ersättning i vissa fall av allmänna medel till polisman för skada å klä s. 6 i texten
  2. 1LU 1920:10 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ersättning i vissa fall av allmänna medel till polisman för skada å kläder. s. 1 i texten