Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tilllämpningen av 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873

1920-02-06 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:73, Med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tilllämpningen av 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ts proposition Nr 73.

I

Nr 73.

Kunyl. Majits proposition till riksdagen med förslag till lag angående

rätt för Konungen att i vissa fall inställa tilllämpningen

av 10 § andra stycket i lagen för Sveriges

riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets

mynt den 30 maj 1873; given Stockholms slott den 6

februari 1920.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga bilagda förslag till lag angående rätt för Konungen

att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för

Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt

den 30 maj 1873.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 62 höft. (Nr 73.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 73.

Fö rslag

till

Lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen ar

10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av

§ 9 i lagen om rikets mynt den ilo maj 1873.

Härigenom förordnas som följer:

Om sådant med hänsyn till utomordentliga, av krig föranledda

förhållanden prövas oundgängligen nödigt, må Konungen, på framställning

av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige

i riksgäldskontor,

ej mindre för viss tid fritaga riksbanken från den enligt 10 §

andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 riksbanken

åliggande skyldigheten att inlösa guld i plants, som för riksbankens

räkning till myntverket avlämnas,

än även förklara, att bestämmelsen i § 9 i lageu om rikets mynt

den 30 maj 1873 om rätt för en var, som vid myntverket inlämnar

guld, att därför erhålla guldmynt under viss tid icke skall äga tilllämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1920 och gäller till den

1 mars 1921. Av Konungen jämlikt denna lag meddelad bestämmelse

må ej äga tillämpning längre än till sistnämnda dag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj ds proposition Nr 73.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6‘

februari 1920.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: PetréN,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde härefter:

Med anledning av en utav fullmäktige i riksbanken gjord framställning

föreslog Kungl. Maj:t i en till 1916 års riksdag avlåten, den 4

februari nämnda år dagtecknad proposition, nr 37, riksdagen att antaga

ett vid propositionen fogat förslag till lag angående rätt för Konungen

att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för

Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt

den 30 maj 1873.

Riksdagen anmälde i skrivelse den 8 februari 1916, att riksdagen,

som funnit det vara lämpligt, att möjlighet bereddes att imder utomordentliga

förhållanden sådana som de dåvarande vidtaga de åtgärder,

som innefattades i Kungl. Maj:ts förslag, bifallit Kung!. Maj:ts ifråga
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 73.

varande proposition. Emellertid uttalade riksdagen beträffande ändringen

av § 9 i lagen om rikets mynt, att med hänsyn till innehållet i gällande

myntkonvention mellan de skandinaviska länderna Kung! Maj:t icke torde

underlåta att, innan förändrade bestämmelser i berörda avseenden tilllämpades,

med respektive länders regeringar inleda de särskilda underhandlingar,

som för ändamålet erfordrades.

Den 8 februari 191G utfärdade Kungl. Maj:t lag angående rätt för

Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i

lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets

mynt den 30 maj 1873 (nr 18) av följande lydelse:

Om sådant med hänsyn till utomordentliga, av krig föranledda förhållanden

prövas oundgängligen nödigt, må Konungen, på framställning av fullmäktige i riksbanken

och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret,

ej mindre för viss tid fritaga riksbanken från den enligt 10 § andra stycket

i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 riksbanken åliggande skyldigheten

att inlösa guld i plants, som för riksbankens räkning till myntverket avlämnas,

än även förklara, att bestämmelsen i § 9 lagen om rikets mynt den 30 maj

1873, om rätt för en var, som vid myntverket inlämnar guld, att därför erhålla

guldmynt, under viss tid icke skall äga tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling och gäller till och med

den 4 februari 1917. Av Konungen jämlikt denna lag meddelad bestämmelse må

ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda dag.

Samma den 8 februari 1916 utfärdades vidare kungörelse (ur 19),

däri Kungl. Maj:t med föranledande av nyss anförda lag för tiden från

och med den 9 februari till och med den 31 juli 1916 fritog riksbanken

Irån den enligt 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den

12 maj 1897 riksbanken åliggande skyldigheten att inlösa guld i plants,

som för riksbankens räkning till myntverket avlämnades.

Sedan härefter sådana underhandlingar mellan de tro nordiska

ländernas regeringar, som av riksdagen förutsatts, blivit slutförda, utfärdade

Kungl. Maj:t den 28 april 1916 förordningar 110), däri Kungl.

Maj:t med stöd av lagen den 8 februari 1916 förklarade, att bestämmelsen

i § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873 om rätt för en

var, som vid . myntverket inlämnar guld, att därför erhålla guldmynt,

under tiden från och med den 1 maj tillsvidare till och med den 31

juli 1916 icke skulle äga tillämpning.

Vidare blev genom förordning den 8 juli 1916 (nr 292) stadgat,

att de i kungörelsen den 8 februari 1916 och i förordningen den 28 april

1916 meddelade bestämmelserna skulle gälla jämväl för tiden från och

med den 1 augusti 1916 tills vidare till och med den 4 februari 1917.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:U proposition Nr 78. 5

Efter förnyade framställningar av fullmäktige i riksbanken har

sedermera Kung). Maj:t, under framhållande av att de förhållanden, som

legat till grund lor ifrågavarande lagstiftning, alltjämt vore för handen,

till såväl 1917 års riksdag som till 1918 års lagtima riksdag avlåtit

propositioner med förslag till lagar av enahanda innehåll som lagen

av den 8 februari 1916.

Efter det propositionerna bifallits, hava lagar i ämnet utfärdats

den 3 februari 1917 (nr 29) och den 22 februari 1918 (nr 83) med

giltighetstid, den förra lagen från och med den 5 februari 1917 till

och med den 28 februari 1918 och den senare lagen från och med den

1 mars 1918 till och med den 28 februari 1919.

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 januari 1919 anförde fullmäktige

i riksbanken huvudsakligen följande: De förhållanden, som

föranlett ifrågavarande provisoriska lagstiftning, hade dåmera i många

avseenden väsentligt förändrats, men kursställningen på den internationella

valutamarknaden vore fortfarande sådan, att svenska kronor stode

väsentligt högre i värde än flertalet övriga valutor. Så länge detta

vore fallet, kunde eventuell guldexport från andra länder väntas komma

att i första hand bliva dirigerad till Sverige. Det vore därför enligt

fullmäktiges mening föga välbetänkt att — så oviss som även den

närmaste framtiden för det dåvarande tedde sig — avskaffa det skydd,

som lagen av den 22 februari 1918 innebure.

I enlighet med av fullmäktige gjord hemställan föreläde Kungl.

Magt därpå med proposition den 31 januari 1919, nr 50, riksdagen

förslag till lag av enahanda innehåll som de tidigare i ämnet utfärdade,

att gälla till den 1 mars 1920.

Sedan riksdagen i skrivelse den 22 februari 1919, nr 21, anmält,

att riksdagen bifallit berörda proposition, utfärdade Kungl. Magt lag i

ämnet den 25 i samma månad (nr 57).

Genom tid efter annan utfärdade förordningar har Kungl. Magt,

med stöd av ovan sistnämnda tre lagar för den tid desamma ägt giltighet

ej mindre fritagit riksbanken från den enligt 10 § andra stycket i lagen

för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 riksbanken åliggande skyldighet

att inlösa guld i plants, som för riksbankens räkning till myntverket

avlämnades, än även förklarat, att bestämmelsen i § 9 i lagen om rikets

mynt den 30 maj 1873 om rätt för en var, som vid myntverket inlämnade

guld, att därför erhålla guldmynt icke skulle äga tillämpning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj ds proposition Nr 73.

I skrivelse den 21 sistlidne november anhöll jag, att fullmäktige

i riksbanken ville, så snart lämpligen ske kunde, till mig inkomma

med yttrande, huruvida och i sådant fall för vilken tid bestämmelserna

i lagen den 25 februari 1919 borde förlängas att gälla utöver den 29

februari 1920.

Fullmäktige i Till svar härå hava nu fullmäktige i en den 5 februari 1920 dag
rtksbanken.

tecknad skrivelse anfört, bland annat, följande: Då de ekonomiska förhållandena

i världen ännu vore i hög grad ovissa, syntes det fortfarande

erforderligt att för Konungen bibehålla rätten att inställa tillämpningen

av ifrågavarande stadganden i lagarna för Sveriges riksbank och om

rikets mynt, en rätt, som enligt fullmäktiges mening alltid borde finnas

men som särskilt under nuvarande ekonomiska läge ej kunde undvaras.

Med hänsyn till innehållet i gällande myntkonvention mellan de skandinaviska

länderna hade fullmäktige i frågan förhandlat med Norges bank

och Nationalbanken i Köpenhamn, vilkas styrelser även ansåge, att

ifrågavarande bestämmelse uti § 9 i lagen om rikets mynt fortfarande

borde kunna sättas ur tillämpning och därför härom ämnade göra fram.

ställningar till respektive länders regeringar. På grund av det anförda

hemställde fullmäktige, att Kungl. Maj:t ville för riksdagen framlägga

proposition om ny lag av enahanda innehåll som lagen den 25 februari

1919, att gälla under tiden från och med den 1 mars 1920 till samma

dag år 1921.

^tlaäsVn Fullmäktige i riksgäldskontoret, vilka lämnats tillfälle att yttra

" ''törel °n s''g över bankofullmäktiges framställning, tillstyrka densamma.

Departements- Även jag anser de ekonomiska förhållandena allt fortfarande vara

e c en'' så ovissa, att de senast i lagen den 25 februari 1919 meddelade bestämmelserna

angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen

av stadgandena i 10 § andra stycket riksbankslagen och § 9 i lagen

om rikets mynt böra förnyas att gälla för ytterligare ett år, efter det

desamma med denna månads utgång träda ur kraft. I enlighet härmed

har jag låtit inom finansdepartementet utarbeta förslag till sådana förnyade

bestämmelser i ämnet. Liksom förra året anser jag mig även

nu böra framhålla, att stadgandet i § 9 av lagen om rikets mynt, med

hänsyn till gällande myntkonvention mellan de skandinaviska länderna,

givetvis icke bör sättas ur tillämpning annat än i samförstånd med

respektive länders regeringar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 73.

Någon ändring i lagens ordalydelse med hänsyn därtill, att världskriget

numera avslutats, synes mig icke erforderlig, enär do rådande

ekonomiska förhållandena i världen dock äro efterverkningar av kriget

och sålunda kunna sägas vara »av krig föranledda».

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst förslag till

lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen

av 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897

och av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873, hemställde departementschefen,

att Kung]. Maj:t måtte i proposition till riksdagen

föreslå riksdagen att antaga nämnda förslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Majrt Konungen lämna bifall;

och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den

lydelse, bil. litt. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Hellenius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:24 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungt. Maj:ts proposition med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § s. 7 i texten
  2. BU 1920:5 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycke s. 4 i texten