Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om tillägg till lagen den 30 maj 1919 om begränsning av tiden för idkande av handel och viss annan rörelse

1920-02-13 · 20 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 17 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:74, Med förslag till lag om tillägg till lagen den 30 maj 1919 om begränsning av tiden för idkande av handel och viss annan rörelse

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:Is Proposition Nr 74.

1

Nr 74.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag

om tillägg till lagen den 30 maj 1919 om begränsning

av tiden för idkande av handel och viss annan rörelse;

given Stockholms slott den 13 februari 1920.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Magt härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om tillägg till lagen den 30

maj 1919 om begränsning av tiden för idkande av handel och viss

annan rörelse.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. Holmquist.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 63 höft. (Nr 74.)

in 20 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 74.

t

Förslag

till

Lag

om tillägg till lagen den 30 maj 1919 om begränsning av tiden för

idkande av handel och viss annan rörelse.

Härigenom förordnas, att till lagen den 30 maj 1919 om begränsning

av tiden för idkande av handel och viss annan rörelse skall fogas en

ny paragraf av nedan angivna lydelse:

16 §.

Erfordras för att förse fartyg med skeppsförnödenheter eller dem,

som yrkesmässigt bedriva saltsjöfiske, med livsmedel eller andra för

fisket behövliga varor eller för tillgodoseende av annat dylikt, särskilt

trängande behov, att den tid, varunder handelsbod må hållas öppen,

bestämmes annorlunda än enligt denna lag är medgivet, äger Konungen

eller den myndighet, Konungen bestämmer, i den omfattning och på de

villkor, som prövas påkallade, meddela eftergift från lagens tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj. ts Proposition Nr 74.

3

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6

februari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anförde

chefen för civildepartementet, statsrådet Holmquist:

Genom särskilda remisser har Kungl. Maj:t infordrat yttranden från

socialstyrelsen över vissa till Kungl. Maj:t inkomna framställningar om

sådan ändring i lagen den 30 maj 1919 om begränsning av tiden för

idkande av handel och viss annan rörelse, att eftergift från lagens tilllämpning

må kunna medgivas i vissa angivna slag av handelsrörelse

eller under särskilda, närmare omförmälda förhållanden. Socialstyrelsen

har numera inkommit med de begärda yttrandena, därvid fogats vissa

av styrelsen infordrade utlåtanden från sammanslutningar, vilkas intressen

beröras av den ifrågasatta lagändringen. Sedermera har även kommerskollegium

avgivit infordrat yttrande i dessa ärenden. Jag anhåller nu

att fä upptaga desamma till behandling.

Enligt nämnda lag, som trätt i kraft den 1 oktober 1919, må handelsbod,

med visst undantag beträffande tiden närmast före julen, ej

Nu gällande

bestämmelser.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 74.

hållas öppen för allmänheten å söckendag å förmiddagen före klockan 8

och å eftermiddagen efter klockan 7. I avseende å bod, där handel

idkas med mejeriprodukter och vissa andra därmed jämförliga varor, är

dock stadgat det undantag från nyssnämnda bestämmelse, att sådan

bod må för försäljning enbart av dylika varor öppnas en timme tidigare

och hållas öppen en timme längre än nyss är sagt (1 §).

Beträffande sön- diet'' helgdag gäller såsom allmän regel, att handelsbod

ej å sådan dag må hållas öppen för allmänheten. Mellan klockan 7 och

klockan 10 förmiddagen å sön- eller helgdag må dock bod hållas öppen

enbart för försäljning av mejeriprodukter och dylika varor samt färsk

frukt och levande blommor (2 §).

Från de nu angivna, för landet i dess helhet gällande generella

reglerna kunna med hänsyn till särskilda förhållanden inom viss kommun

vissa undantag medgivas av den myndighet, som utövar kommunens beslutanderätt.

Dylikt beslut erfordrar dock för sin giltighet vederbörande

länsstyrelses fastställelse. Sålunda må beträffande söckendag tiden för

öppethållande utsträckas för stad eller köping med högst en timme på

morgonen och en timme på aftonen och för annan kommun med högst

två timmar på morgonen och två timmar på aftonen (3 § 2 st.). I fråga

om sön- eller helgdag må medgivande lämnas till försäljning av mejeriprodukter

och dylika varor samt färsk frukt och levande blommor

under högst två timmar å tid efter klockan 1 eftermiddagen (3 § 3 st.).

Vidare stadgar lagen förbud mot att under tid, då handelsbod ej

må hållas öppen, från boden utlämna eller försända vara, så framt den

ej är såld å tid, då boden fatt hållas öppen, samt mot att, då försäljning

i handelsbod enligt lagen må avse endast varor av vissa slag,

därifrån utlämna eller försända vara av annat slag, så framt den ej är

såld å tid, då det lagligen kunnat ske (8 § 1 st.).

Slutligen meddelas den bestämmelsen, att under tid, då handelsbod av

visst slag ej må hållas öppen, vara, varmed handel i dylik bod idkas,

ej må annorstädes för allmänheten hållas till salu, med mindre länsstyrelsen

med hänsyn till särskilt förhållande därtill lämnat tillstånd (8 §

2 st.). Detta stadgande avser, enligt vad lagens motiver giva vid handen,

att förhindra för affärsinnehavare, särskilt tobakshandlare, oläglig konkurrens

genom salubjudande efter stängningstid av varor inom- eller

utomhus annorstädes än i handelsbodar (restauranger, kaféer, automater

m. m.).

Framställ- Redan kort efter lagens ikraftträdande hava framställningar inkom
ludring''

^ Kungl. Maj:t med begäran om ändringar i lagen. Gemensamt

lagen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 74. 5

för alla dessa framställningar är, att i dem göres gällande, att de generella

bestämmelserna icke lämpa sig för alla slag av handel och att

lagen icke lämnar tillräckliga möjligheter till lokala eftergifter från de

allmänna tidsbestämmelserna.

Jag skall nu tillåta mig att redogöra för de särskilda framställningarna

och de yttranden, vartill desamma givit anledning.

Aktiebolaget Petter Månssons Efter•/., som innehar en enligt uppgift

sedan flera årtionden tillbaka i Hälsingborg bedriven affär inom skeppsfournerarbranschen,

har i en till Kungl. Maj:t ingiven, den 29 oktober

1919 dagtecknad skrivelse anfört huvudsakligen följande:

Tillämpningen av § 1 i lagen måste medföra ett nedläggande av

bolagets rörelse åtminstone i den form, den hittills bedrivits. Bolaget

levererade skeppsförnödenheter huvudsakligen till fartyg, som för provianteringsändamål

anlöpte Hälsingborgs redd. Dess affär måste därför

för att fylla sitt ändamål vara tillgänglig dygnet om och vakt från

affärens sida måste såväl dag som natt hållas å kajerna. Affären hade

visserligen hittills icke i vanlig mening varit öppen efter klockan 6 e. m.,

utan endast tillgänglig för leverans av skeppsförnödenheter till fartyg å

redden eller i hamnen. De köp, som inom affären ägt rum efter klockan

6 e. m., hade avslutats inom stängda dörrar och på intet sätt varit

ägnade att i förhållande till utomstående väcka någon uppmärksamhet.

Därest fartyg, som anlöpte Hälsingborg för provianteringsändamål, icke

kunde erhålla proviant efter den bestämda stängningstiden, skulle de bliva

tvungna att ligga stilla under natten i avbidan på affärernas öppnande,

vilket skulle komma att tillskynda sjöfarten avbräck. Det läge därjämte

nära till hands, att fartyg, för att undvika dylik väntan, i stället anlöpte

Hälsingör för att där erhålla sina förnödenheter. De danska

affärerna vore nämligen alltjämt tillgängliga dygnet om. Tillämpningen

av lagen skulle innebära ett frånträdande av den ståndpunkt, statsmakterna

intagit till föreliggande fråga genom förordningen den 18 september

1874 angående frilager för proviantering av fartyg i Öresund, i

vars ingress uttalades, att ändamålet med de däri givna bestämmelserna

vore ett undanröjande av de hinder, som gällande tullförfattningar ansåges

lägga i vägen för svenska vid Öresund belägna handelsplatsers deltagande

i den rörelse, som försåge den genom sundet passerande handelsflottan

med proviant och andra förnödenheter. Den sålunda intagna ståndpunkten

hade i förordningen om frilager den 20 december 1912 givits

en mycket vidsträckt tillämpning. — De i Malmö och Landskrona verk
-

Skepps
fournerar
rörelee.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 74.

Yttranden.

samma skeppsfournerarfirmorna arbetade i huvudsak under ensartade förhållanden

med de i Hälsingborg varande.

På grund av det anförda hemställdes, att Kungl. Maj:t ville föranstalta

sådan ändring av ifrågavarande lag, att åtminstone de i Malmö,

Landskrona och Hälsingborg befintliga skeppsfournerarfirmorna måtte

kunna få bedriva sin rörelse under samma former och villkor som hittills.

Till stöd för sin hemställan åberopar bolaget ett uttalande av ordföranden

och vice ordföranden i Hälsingborgs sjöfartsförening.

Vidare hava stadsfullmäktige i Hälsingborg i skrivelse den 26 november

1919 gjort en av magistraten därstädes tillstyrkt framställning

av i huvudsak samma innehåll som nyssnämnda bolags. Stadsfullmäktige

hava därutöver framhållit, att även kolimportörerna i Hälsingborg genom

nedläggande av eller inskränkning i skeppsfournerarrörelsen skulle lida

stort avbräck, enär dessa importörer hittills i stor utsträckning levererat

bunkerskol till de ångfartyg, vilka i provianteringssyfte anlöpte Hälsingborg.

Under åren närmast före världskriget hade kolhandelsfirmorna i

staden till de densamma anlöpande ångfartygen levererat cirka 50,000

ton bunkerskol årligen.

Sveriges köpmannaförbund anser, att lagen blivit ett ödesdigert hinder

för bedrivande av skeppsfournerarrörelse, mest betänkligt i gränsområden

med hänsyn till konkurrens från utlandet. Förbundet instämmer därför

i yrkandet om undantagsbestämmelser med begränsning till affärer av

ifrågavarande slag under förutsättning, att öppethållande i vanlig bemärkelse

av butik icke får förekomma och att affären sålunda efter den

nu lagstadgade stängningstiden endast får vara tillgänglig för leverans

av skeppsförnödenheter till fartyg i hamn eller å redd.

Sveriges redareförening finner det särskilt av nationalekonomiska skäl

önskvärt att i fall som det förevarande, då lagen kan påvisas bliva till

avsevärt förfång för svenska näringsidkare, densamma modifieras. Bolagets

ansökan tillstyrkes därför.

Sveriges fartyg sbefäls förening vitsordar till fullo riktigheten av bolagets

uppgifter angående uppkomna olägenheter samt framhåller, att

ifrågavarande svenska affärer hittills bedrivits i mycket stor omfattning.

Hå ett undantag i förevarande hänseende icke skulle motverka lagens

huvudändamål, tillstyrkes bolagets framställning.

Riksförbundets av affärsanställda förvaltningsutskott anser de av bolaget

uppgivna förhållanden motivera ett undantag för denna handelsgren,

därvid emellertid särlagstiftningen för undvikande av illojal konkurrens

bör omfatta hela näringsgrenen. Utskottet förutsätter dock, att arbets
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 74.

1

tiden för de i ifrågavarande affärer anställda biträdena ordnas på tillfredsställande

sätt samt att de erhålla skälig ersättning för övertidsarbete.

Svenska handelsar betar e förbundet finner, att ett bifall till bolagets

framställning icke skulle komma att bliva ofördelaktigt för biträdena

eller verka såsom illojal konkurrens för övriga handlande i närheten,

samt förordar bifall till framställningen.

Socialstyrelsen: De till stöd för bolagets framställning åberopade

förhållanden måste tillmätas sådan betydelse, att åtgärder såvitt möjligt

böra vidtagas för tillgodoseende av framställningens syfte. Några avsevärdare

olägenheter med hänsyn till lagstiftningens effektivitet torde, i

betraktande bland annat av det relativt ringa antal handelsföretag, som

härav skulle beröras, ej heller behöva befaras uppkomma genom ett dylikt

tillmötesgående. Socialstyrelsen, som samtidigt yttrar sig om och

förordar beaktande av vissa i det följande berörda framställningar om

ändring i lagen för möjliggörande av försäljning vid Västkusten av

livsmedel m. m. till fiskare, anser de föreliggande frågorna böra lösas

gemensamt. För styrelsens förslag i sådant hänseende skall här nedan

redogörelse lämnas.

Till kommerskollegii över förevarande framställningar avgivna yttrande,

vilket avser jämväl frågan om undantag från lagen i och för fiskares

förseende med förnödenheter, återkommer jag i det följande.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför i en till Kungl. Maj:t Försäljning »v

ingiven, den 25 november 1919 dagtecknad skrivelse, efter att hava erinrat

om bestämmelserna i förevarande lag, följande: fiskare.

»Den ram, inom vilken jämkningar i tiden för öppethållande är möjlig, är

icke tillräckligt vid med hänsyn till fiskarbefolkningens behov under den tid

vintersillfisket pågår eller från och med den 1 oktober till och med den 31 mars.

Det torde endast mera sällan inträffa, att ett fiskelag har tillfälle att anlöpa

hemorten mellan varje gång fångst föres i land. I regel gå sillfiskarena från

fångstplatsen, som måhända är belägen 8 ä 10 timmars väg från hamn, med sina

båtar direkt till de orter, där sillauktioner äga rum eller avsättning eljes plägar

ske, för närvarande Yarberg, Göteborg, Kalvsund, Marstrand, Mollösund, Smögen

och Gravarne. Å dessa orter kunna fiskarena lämpligen icke hava förråd upplagda;

de äro därför merendels hänvisade att anskaffa proviant, fotogen och smörjoljor

i handelsbodarna å dessa orter, helst de med hänsyn till det begränsade utrymmet

ombord endast kunna hava förråd för några få dagar. Icke sällan komma de in

till hamn efter klockan 9 på aftonen, stundom betydligt senare. För att i händelse

av lämplig väderlek icke försumma ett gott fisketillfälle måste de ofta nog gå

till havs vid 4- eller 5-tiden på morgonen.

Enligt 8 § i lagen må vara från handelsbod utlämnas eller försändas, så

framt den är såld å tid, då boden fått hållas öppen. Det skulle måhända kunna

ifrågasättas, att fiskarena med tillämpning av detta stadgande skulle kunna på

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 74.

eu gång inköpa ett större förråd av varor i viss bod och träffa avtal med bodens

ägare om varornas utlämnande å för fiskarena läglig tid. Ett dylikt förfaringssätt

låter sig emellertid icke genomföras, enär sillfisket är i hög grad rörligt och

fiskarena nödgas gå in med sina fångster än till den ena hamnen än till den andra.

Med nu gällande lagstiftning blir det sålunda för sillfiskarena ofta omöjligt

att med iakttagande av lagens bestämmelser från handelsbodarna komplettera

sina förråd, därest de icke kvarligga i hamn till sådan tid på morgonen, att

dagens gynnsamma fisketillfälle måhända gått förlorat.

Till länsstyrelsen hava också inkommit flera framställningar om utverkande

av ändringar i nu ifrågavarande stadganden. Sålunda hava fiskare från skilda

platser inom länet, enligt uppgift representerande ett antal av 2,000 .personer,

samlade till möte i Anliolts hamn, gjort hemställan i sådant syfte. Aven från

andra håll hava liknande ansökningar gjorts.

Beträffande sättet för undanröjande av här avsedda olägenheter kunna givetvis

olika utvägar tänkas. Det kunde synas som det enklaste sättet vore att, beträffande

kommunerna vid kusten inom Hallands samt Göteborgs och Bohus län,

medgiva de kommunala myndigheterna rätt att under vintersillfiskesäsongen utsträcka

tiden för öppethållande av handelsbodar ytterligare ett par timmar på

kvällarna. Det lärer emellertid icke alltför sällan inträffa, att fiskarena inkomma

till hamnplatsen först vid elvatiden eller senare, exempelvis en lördagskväll, för

att åter avsegla långt före klockan 5 på måndagsmorgonen. Om också åtskilligt

vore vunnet med en lagändring av antydd innebörd, skulle dock gång efter annan

fall förekomma, då lagen beredde allvarliga hinder i fiskarenas näring.

Eiskeriintendenten i västra distriktet, från vilken länsstyrelsen infordrat

yttrande, har för sin del föreslagit sådan ändring i lagen, att Kungl. Maj:t eller

länsstyrelsen må erhålla rätt att meddela undantag under sillfiskesäsongen 1 oktober—31

mars från lagens stadganden, när det gäller försäljning av proviant,

oljor och andra utrustningsartiklar till fiskare. En på sådant sätt konstruerad

undantagsbestämmelse, vilken givetvis skulle tillfredsställa behovet, synes dock

stå i mindre god överensstämmelse med de principer, efter vilka lagen är byggd.

Länsstyrelsen anser för sin del bäst, att i 15 § bland undantagen från lagens

tillämpning upptages försäljning av livsmedel och andra för fiske nödiga utrustningsartiklar,

som å kustort inom Hallands samt Göteborgs och Bohus län äger

rum till fiskare under tiden från och med den 1 oktober till och med den 31

mars. Önskvärt vore, att en dylik lagändring snarast möjligt kunde träda i kraft.»

På grund av vad sålunda anförts hemställer länsstyrelsen, att Kungl.

Maj:t måtte förelägga riksdagen förslag till ändring av ovan angivet

innehåll i lagen om begränsning av tiden för idkande av handel och

viss annan rörelse.

Länsstyrelsen i Hallands län har i skrivelse den 1 december 1919

gjort en hemställan av väsentligen samma innehåll som länsstyrelsen i

Göteborgs och Bohus län, dock att förstnämnda länsstyrelses förslagblott

avser Hallands län och tiden 1 oktober—1 mars.

Länsstyrelsen bifogar en den 13 november 1919 till länsstyrelsen

inkommen skrivelse från fiskare från skilda platser i Bohuslän, enligt

uppgift representerande ett antal av 2,000 personer, i vilken skrivelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

1)

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 74.

hemställes, att eu handlande i Varberg måtte berättigas att till fiskarena

försälja förnödenheter, såsom proviant, fotogen och smörjolja, vid den

tid, då fiskarena inkomma i hamn.

I yttrande över denna skrivelse framhåller magistraten i Varberg

såsom uppenbart, ej blott att enligt lagen möjlig utsträckning av försäljningstiden

för proviant och oljor bör ske utan även att medgiven

utsträckning under endast en timme på kvällen är alldeles otillräcklig.

Stadsfullmäktige i Varbei''g hava den 20 november 1919 fattat beslut

om rätt för samtliga handlande i staden att utöva försäljning av brännoch

smörjoljor under den längre försäljningstid, som medgivits i 3 § i

omförmälda lag, varemot stadsfullmäktige funnit sig icke kunna mot

stadgandet i 4 § i lagen bevilja en av eu viss handelsfirma i Varberg

gjord ansökan om öppethållande av butik i ändamål att förse fiskebåtar

och fartyg i stadens hamn med proviant. Samtidigt hava stadsfullmäktige

uttalat sig för sådan ändring av lagen, att lättnader kunde beredas

vid tillhandahållande av födoämnen samt smörj- och brännoljor åt

fiskare och andra sjöfarande ävensom beträffande dylika oljor åt motorägare.

Magistraten i Varberg instämmer i detta uttalande. Länsstyrelsen i

Hallands län åberopar såsom yttrande över detsamma sin i det föregående

omnämnda framställning.

Socialstyrelsen anser det ej kunna bestridas, att lagen för fiskarbefolkningen

under den brådare fisketiden kan medföra betydande olägenheter.

Ehuru ett tillmötesgående av fiskarbefolkningens ifrågavarande

önskemål torde innebära ett i viss mån mer betänkligt avsteg från lagen

än ett undantag i avseende å skeppsfournerarverksamhet, anser sig styrelsen

böra förorda beaktande jämväl av de utav förutnämnda länsstyrelser

gjorda framställningar. Styrelsen, som samtidigt yttrar sig

över den i det föregående berörda, av Aktiebolaget Petter Månssons

Efterf. gjorda hemställan, anför vidare:

»För lösandet av de frågor, som bär föreligga och vilka synas helst böra

lösas gemensamt, torde två vägar vara att välja på. Antingen kunna, såsom av

länsstyrelserna förordas, de fall, som åsyftas i framställningarna, direkt undantagas

från lagens tillämpning'', eller ock låter det tänka sig, att i lagen intages ett

bemyndigande för Kungl. Maj:t eller annan myndighet att under vissa förutsättningar

medgiva undantag från nämnda tillämpning. Gent emot det förra tillvägagångssättet

torde kunna invändas, att ett direkt i lagen givet undantag ej

gärna kan så noga bestämmas, att det ej kan giva anledning till avvikelser i

större omfattning, än som är nödvändigt och från lagstiftarens sida varit avsett.

Av förhållandena i olika fall motiverade villkor kunna ej heller förbindas med

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 63 käft. (Nr 74.) m so 2

Y ttrande.

Yttranden.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. Maj. ts Proposition Nr 74.

undantagets tillgodonjutande, och skulle undantaget giva anledning till missbruk,

kunna desSa måhända icke undanröjas annat än genom en ny lagändring. Nu

anförda skäl måste med hänsyn till ifrågavarande lagstiftnings effektiva upprätthållande

anses så betydelsefulla, att styrelsen icke kan tveka att förorda det

senare av här berörda tillvägagångssätt.

I detta sammanhang må omnämnas, att styrelsen under sitt förberedande

arbete för lagen om begränsning av tiden för idkande av handel och viss annan

rörelse hade under övervägande att i sitt lagförslag upptaga jämväl en bestämmelse,

som skulle giva Kungi. Maj:t ett generellt bemyndigande att bevilja

undantag från lagen. Av erfarenhet från annan lagstiftning på det sociala området

att döma och med hänsyn tagen till det synnerligen vidsträckta och växlande

verksamhetsområde, som lagen skulle omfatta, syntes det nämligen styrelsen

sannolikt, att fall skulle kunna förekomma, då lagens tillämpning skulle medföra

omotiverade och betänkliga olägenheter. Styrelsen hade emellertid ej några fall

att anföra till stöd för sin berörda uppfattning, och fick med hänsyn därtill

tanken på en dylik bestämmelse förfalla. Förevarande framställningar, som

antagligen komma att efterföljas av andra måhända lika befogade, hava givit

styrelsen anledning att återupptaga och söka förverkliga berörda tanke.»

I överensstämmelse med vad sålunda anförts förordar socialstyrelsen,

att Kungl. Maj:t måtte förelägga riksdagen förslag till sådan ändring

av lagen om begränsning av tiden för idkande av handel och viss annan

rörelse, att till lagen fogas en ny paragraf av väsentligen följande

innehåll:

16 §.

Skulle med hänsyn till särskilt förhållande tillämpningen av denna

lag å visst eller vissa företag förorsaka synnerlig olägenhet, må, i andra

fall än som avses i 8 § andra stycket, Konungen eller den myndighet

Konungen förordnar, i den mån så prövas påkallat, meddela eftergift

från lagens tillämpning.

Kommerskollegium anser, i likhet med socialstyrelsen, de framställningar,

som avse skeppsfournerarverksamhet och fiskares förseende med

erforderlig utrustning, förtjänta av beaktande. Som det emellertid framdeles

torde kunna visa sig erforderligt att jämväl i andra fall — de må

vara med de nyssnämnda jämförbara eller icke — meddela dispens från

berörda lags bestämmelser, anser sig kollegium kunna tillstyrka införande

i lagen av bestämmelse om i viss mån generell rätt för Kung!. Maj:t

eller den myndighet, Kungl. Maj:t därtill förordnar, att meddela eftergift

från lagens tillämpning. Kollegium finner sig därvid kunna i huvudsak

förorda det av socialstyrelsen upprättade förslaget till stadgande i ämnet.

Härvid har kollegium utgått från, att en dylik dispensbestämmelse, därest

den erhölle en alltför begränsad avfattning, givetvis kunde komma att

nödvändiggöra ytterligare ändring i lagen. Kollegium funne det även

opaginerad Kontrollera mot PDF

II

Kung!. Maj:fs Proposition Nr 74.

bättre, att vederbörande, i händelse av verkligt behov, genom anlitande

av dispens kunde erhålla vissa lättnader vid lagens tillämpning, än att

de i en omfattning, som kunde komma i strid mot lagens syfte, begagnade

sig av den utväg, som funnes anvisad i lagens 8 § törsta stycket.

I skrivelse den 9 oktober 1919 har länsstyrelsen i Södermanlands

län anfört, att från idkare av minuthandel med eldfarliga oljor av första

klass till länsstyrelsen inkommit ansökningar om tillstånd att såväl

söckendagar å tider, då handel enligt ovannämnda lag eljest ej vore

tillåten, som även å sön- och helgdagar till innehavare av motorfordon

från sina förråd eller upplag av eldfarliga oljor få utlämna och försända

bensin och andra motorförnödenheter. Efter eu erinran om lagens stadganden

om utsträckning av tiden för handel å söckendagar och å helgdagar,

ifrågasätter länsstyrelsen, huruvida med bestämmelserna i 8 § i

lagen avsetts att tillerkänna länsstyrelsen befogenhet att lämna sålunda

begärda tillstånd, i all synnerhet som säljare av bensin i en stor del

fall förvarade bensinen i samma gård, där de utövade handel och ej

»annorstädes». Särskilt för trafikanter med automobiler och motorcyklar

men även för motorbåtstrafiken förelåge ett verkligt behov att såväl å

sön- och helgdagar som söckendagar samt utan begränsning till vissa

timmar av dagen kunna förskaffa sig erforderligt motorbränsle. Det

syntes länsstyrelsen för den skull lämpligast, att till 15 § i lagen tillädes

en bestämmelse om att från tillämpning av stadgandena i lagen undantoges

försäljning av motorbränsle och möjligen även andra motorförnödenheter.

I avbidan på att en sådan lagbestämmelse till äventyrs komme

till stånd skulle det emellertid vara av synnerligen stor betydelse att

från Kungl. Maj:t erhålla förklaring, huruvida länsstyrelserna med stöd

av 8 § i lagen kunde anses äga befogenhet att bifalla ansökningar av

ovan angiven innebörd.

Kungl. automobilklubbens styrelse förordar, med fullt instämmande i

länsstyrelsens uttalande, sådana tilläggsbestämmelser till lagen, att möjligheter

därigenom beredas ej mindre automobil- och mot»rcykeltrafi ken än

även motorbåtstrafiken att jämväl å söndagar täcka sitt behov av förbrukningsartiklar,

i främsta rummet motorbränsle och smörjoljor samt

även andra förnödenheter, såsom gummiringar, karbid för belysningsändamål

och dylikt.

Sveriges köpmannaförbunds arbetsutskott anser, att ett bifall till länsstyrelsens

förslag skulle verksamt betjäna såväl allmänhetens som handelsidkarnas

intressen, varför utskottet för sin del understödjer förslaget.

Försäljning

av motorbränsle

m. m.

Yttranden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 74.

Riksförbundets av affärsanställda förvaltningsutskott anför angående

det av länsstyrelsen ifrågasatta undantaget från lagens bestämmelser

huvudsakligen följ ande:

Utskottet anser för sin del, att det icke föreligger verkligt skäl för ett sådant

undantag, då ifrågavarande varors tillhandahållande utöver lagstadgad tid till

största delen endast skulle tjäna nöjesändamål. I allmänhet måste det anses

oklokt att medgiva några som helst undantag beträffande lagens tillämpning, då

härigenom alltid (i större eller mindre grad) lämnas tillfälle till illojal konkurrens.

Genom ett undantag av här ifrågavarande slag skulle en stor del av inom handeln

anställd personal komma att intaga en missgynnad ställning gentemot övriga

anställda, då ju deras arbetstid praktiskt taget skulle kunna utsträckas över

dygnets alla timmar.

Då utskottet anser, att en lag, avsedd att begränsa tiden för salubodars

öppethållande, för att vara verkligt effektiv måste omfatta alla slag av butiker

eller försäljningsställen, oberoende av deras karaktär, kan utskottet icke tillråda

en åtgärd, som i sig innebär ett delvis upprivande av gällande lag, varigenom

äventyras, att vissa köpmän på ett illojalt sätt komma att begagna sig av den

lucka, som här uppstår.

Beträffande speciellt landsbygden, där ju i allmänhet icke finnas några

specialaffärer för vissa varuslags försäljning, utan flera olika grupper av varor

tillhandahållas i samma affär, skulle genom ett sådant undantag mycket stora

svårigheter uppstå för ett kontrollerande av lagens efterlevnad.

Utgående ifrån att nu gällande butikstängningslag tillkommit i främsta

rummet för att garantera den inom minuthandeln anställda personalen en rimlig

arbetstid, ser utskottet enbart däri, att genom medgivande av vissa undantag

från lagens tillämpning detta syftemål delvis förfelas, ett tillräckligt skäl för ett

ställningstagande emot ett dylikt medgivande.

Utskottet får därför i anledning av här ovan framförda synpunkter yrka ett

bestämt avslag på den av länsstyrelsen gjorda framställningen.

Socialstyrelsen yttrar i denna del följande:

»Länsstyrelsen synes i första hand önska från Kungl. Maj:t erhålla förklaring,

huruvida länsstyrelserna enligt 8 § i nämnda lag kunna anses befogade att åt

idkare av minuthandel med eldfarliga oljor av första klass bevilja tillstånd att å

tider, då handel enligt lagen eljest icke är tillåten, till innehavare av motorfordon

från sina förråd eller upplag av eldfarliga oljor utlämna och försända bensin och

andra motorförnödenheter. Enligt styrelsens förmenande torde lagens uttryckssätt

icke gärna medgiva beviljande av tillstånd till försäljning av ifrågavarande

varor från upplag eller förråd inom samma fastighet, där själva handelsboden är

belägen. Beträffande sådan försäljning å annan plats kunde formellt sett tillstånd

visserligen ifrågakomma, men tydligtvis skulle ett dylikt förfarande, då tillstånd

väl måste lämnas utan avsevärdare begränsning, knappast motsvara lagens fordran

på ett »särskilt förhållande» såsom motiv för länsstyrelsens åtgärd. Uppenbart

torde även vara, att ett tillvägagående av nyss berörda innebörd ej skulle väl

överensstämma med lagens mening. Annorlunda skulle saken måhända ställa

sig, om fråga endast vore om ett antal lämpligt fördelade, av någon intresserad

sammanslutning anordnade depåer av motorförnödenheter.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 74.

I fråga om länsstyrelsens förslag, att genom ett tillägg till 15 § från lagens

tillämpning skulle undantagas försäljning av motorbränsle och möjligen även andra

motorförnödenlieter, har styrelsen den uppfattningen, att dessa varor icke kunna

tillerkännas Sådan nödvändighet och betydelse, att åt dem, framför livsmedel och

andra livsförnödenheter, bör beredas någon undantagsställning. För övrigt torde

det för innehavare av motorfordon med någon förtänksamhet ej behöva möta någon

större svårighet att på förhand förskaffa sig erforderligt förråd av motorbränsle

och andra motorförnödenheter — erinras må i detta sammanhang om möjligheten

att under försäljningstid beordra varor till leverans under tid, då bod skall

hållas stängd. Framhållas må även, att ett sådant undantag, då ifrågavarande

förnödenheter äro föremål för eu omfattande handel, oftast tillsamman med andra

varor, sannolikt för handelsbiträdeskåren och lagens effektivitet skulle medföra

betänkliga verkningar.»

I enlighet med vad här anförts hemställer socialstyrelsen, att länsstyrelsens

framställning icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts

åtgärd.

Kommerskollegium anser, i likhet med socialstyrelsen, förevarande

framställning icke vara förtjänt av beaktande.

I skrivelse den 10 november 1919 hava Knut Ljungblom m. fl.

frukthandlare i Stockholm anfört huvudsakligen följande: På samman
träde

den 31 oktober 1919 hade Stockholms frukthandlare enhälligt

beslutat uttala en protest mot ovannämnda lag, vilken hotade att ruinera

en stor del av denna kår, särskilt de mindre utövarna av denna näring,

vilka genom lagstiftningen ifråga kommit i en mindre gynnsam situation.

Det vore inkonsekvent, att frukt- och konfektaffärerna skulle hållas

stängda, under det försäljning av frukt och konfekt m. m. vore tillåten

på teatrar, biografer och restauranger m. fl. platser. Efter gjorda beräkningar

försåldes ensamt i Stockholm efter lagens ikraftträdande 50,000

kg. mindre frukt per vecka än förut, och fruktaffärernas inkomster hade

minskats med, lågt räknat, 30 procent. Den minskade omsättningen

komme att inverka ofördelaktigt på frukthandeln i landet. En stor del

av allmänheten avvändes så småningom från konsumerandet av frukt.

Frukthandlarnas önskemål kunde utan risk tillmötesgås, enär endast ett

fåtal av fruktaffärerna sysselsatte biträden, i varje fall i långt mindre

grad än kaféer och restauranger. Frukthandlarna ville på det kraftigaste

vända sig mot den av de lokala myndigheterna ifrågasatta ytterligare

inskränkningen av affärstiden till kl. 6 e. m. Därest sådan inskränkning

vore nödvändig, vore det för frukthandlarna förmånligare att avstå tiden

kl. 8—9 f. m. men däremot få hålla affärerna öppna till kl. 7 e. m.

I Amerika, England och en del andra länder intoge fruktaffärerna en

långt gynsammare ställning än i vårt land. Med stöd av det anförda

Frukthandel.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 74.

Yttra* den.

hemställdes om åtgärders vidtagande för att frukthandlarnas affärstid

finge utsträckas lördagar och dagar före helgdagar till kl. 8 e. m. samt

sön- och helgdagar till kl. 9—11 f. m., 1—6 och 7—9 e. m.

Sveriges köpmannaförbund finner de i den nu refererade skrivelsen

andragna skälen för ett undantag från lagens bestämmelser för frukthandlarbranschen

icke vara tillräckligt bärande. Tidigare erfarenhet

hade tillfullo visat, att frukthandlarnas verksamhetsområde delvis sammanföll

e med en del övriga branschers, för vilka utsträckt öppethållande av

affärerna nu icke ifrågasatts eller ens rimligtvis kunde begäras. Ett

undantag för frukthandlarna skulle därför bliva en orättvisa mot dessa

senare branscher. Allmänheten skulle mycket snart lära sig att göra

jämväl sina inköp av frukt och andra branschens artiklar på den tid,

som nu vore lagstadgad för övriga varor.

Riksförbundets av affarsanställda förvaltningsutskott åberopar beträffande

förevarande framställning sitt i det föregående refererade yttrande över

länsstyrelsens i Södermanlands län här ovan omförmälda skrivelse. Då

utskottet ej anser tillräckliga skäl föreligga för den nu ifrågavarande

framställningen, avstyrkes densamma.

Svenska handelsarbetareförbundet framhåller, att frukt- och konfektyraffärerna

under de senaste åren börjat tillhandahålla alla slags mat- och

specerivaror och sålunda blivit fullständiga konkurrenter till de egentliga

matvara- och speceriaffärerna. Under sådana förhållanden vore det orättvist

mot de sistnämnda att göra undantag för frukt- och konfektyrhandlarna

i fråga om butikstängningen, varför den gjorda framställningen

avstyrktes.

Socialstyrelsen påpekar, att den åsyftade utsträckningen av affärstiden

i viss mån, nämligen i vad anginge tiden till kl. 8 e. m. å lördagar

samt under två timmar efter kl. 1 e. m. å sön- och helgdagar, enligt

3 § i lagen om begränsning av tiden för idkande av handel och viss

annan rörelse torde kunna komma till stånd på sätt i 5 § av samma lag

medgåves, det vill säga genom beslut av stadsfullmäktige med fastställelse

av överståthållarämbetet. Styrelsen anför vidare följande:

»Ett tillmötesgående från Kungl. Maj:ts sida av förevarande framställning

skulle utmynna i proposition till riksdagen om vissa ändringar i nämnda lag.

För en sådan åtgärd förefinnas enligt styrelsens mening icke tillfyllestgörande

skäl. Otvivelaktigt skulle också ändringar av berörda innebörd te sig betänkliga

med hänsyn till den konkurrens, som råder mellan fruktaffärerna och en del

andra handelsbodar, särskilt speceributikerna.»

I enlighet härmed hemställer socialstyrelsen, att förevarande framställning

icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!. Maj. ts Proposition Nr 74.

Icke heller kommerskollegium finner den nu ifrågavarande framställningen

vara förtjänt av beaktande.

Vid övervägande av vad i dessa ärenden förekommit finner jag, i Departelikhet

med socialstyrelsen, att de förhållanden, under vilka skeppsfournerarverksamhet

och försäljning av förnödenheter vintertiden till fiskare å västkusten

bedrivas, äro så egenartade och de olägenheter, med vilka lagens

tillämpning å dylik verksamhet äro förenade, så avsevärda, att ett verkligt

behov föreligger att, där sådant låter sig genomföra, särskilda undantag

från lagens bestämmelser göras för utövare av dylik rörelse. Däremot

är jag, ävenledes i likhet med socialstyrelsen, av den uppfattning, att

för de övriga framställningarna om undantag Irån tidsbestämmelserna i

lagen, nämligen dem, som avse motorinnehavares förseende med motorbränsle

m. in. samt frukthandel, icke åberopats sådana skäl, att dylika

undantag beträffande dem skulle kunna anses motiverade. _ Vad motorinnehavarna

angår, är jag ense med socialstyrelsen därutinnan, att de

höra utan svårighet med tillämpning bl. a. av lagens bestämmelser om

rätt till leverans under tid, då handelsbod skall hållas stängd, av varor,

som rekvirerats under medgiven försäljningstid, kunna få sina intressen i

förevarande hänseende inom rimliga gränser tillgodosedda. Beträffande

tolkningen av 8 § i lagen är jag jämväl av samma uppfattning som

socialstyrelsen. I fråga om de av frukthandlarna framställda önskemål

kunna desamma med stöd av lagens nuvarande bestämmelser delvis vinna

beaktande, i det på vederbörande kommunala myndighet och länsstyrelse

beror, huruvida frukthandel må hållas öppen å lördagar till klockan 8 e. m.,

såsom i förevarande framställning begärts, och å sön- och helgdagar ett

par timmar efter klockan 1 e. m.

Vad angår sättet för tillmötesgående av de beträffande skeppsfournerarverksamhet

och fiskares förseende med förnödenheter framställda

önskemål synas visserligen beaktansvärda skäl kunna anföras för bada

de av socialstyrelsen ifrågasatta utvägarna. Emellertid torde den av

styrelsen föreslagna bestämmelsen, enligt vilken Kungl. Maj:t eller av

Kungl. Maj:t förordnad myndighet skulle, där tillämpningen av lagen

å visst eller vissa företag skulle med hänsyn till särskilt förhållande

förorsaka synnerlig olägenhet, äga meddela eftergift från lagens tillämpning,

vara alltför allmänt avfattad och ägnad att framkalla ett mycket

stort antal dispensansökningar, som icke utan eftergivande i väsentlig

man av lagens syfte skulle kunna vinna bifall. Å andra sidan synes

det icke vara uteslutet, att det framdeles skall visa sig önskvärt att,

jämväl i avseende å andra fall, jämförliga med de båda i det föregående

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 74.

såsom särskilt beaktansvärda framhållna, kunna medgiva undantag från

lagens bestämmelser.

En lämplig medelväg synes mig vara att i lagen angiva, att för tillgodoseende

av de av mig i det föregående angivna eller andra dylika, särskilt

trängande behov eftergift från lagens bestämmelser skall kunna av Kungl.

Magt eller den myndighet Kungl. Maj:t bestämmer meddelas. Vid bestämmande

av eftergiftens omfattning bör hänsyn tagas till olika näringsgrenars

olikartade förhållanden. Det ligger i sakens natur, att eftergift icke annat

än undantagsvis bör avse enstaka företag utan i allmänhet de till viss

näringsgren hörande företag inom landet i dess helhet eller åtminstone

sådana företag inom viss del av landet. Ett motsatt förfarande skulle

lätt kunna leda till ett obehörigt gynnande av det ifrågavarande företaget

på bekostnad av andra företag inom samma näringsgren, för vilka

liknande undantag ej ifrågakommer. Däremot skulle, med hänsyn till

särskilda förhållanden, eftergift kunna inskränkas att avse del av året.

Eftergift skulle vidare endast meddelas, där sådant kunde ske utan att

i avsevärd mån inverka menligt på den i företagen i fråga anställda

personalens arbetsförhållanden. Till förebyggande av sådan ogynnsam

konsekvens skulle för övrigt eftergifts beviljande, där så prövades erforderligt,

kunna förbindas med villkor om lämpliga raster för personalen

eller dylikt i överensstämmelse med vad redan finnes stadgat i 4 §

i lagen i avseende å undantag från dess stadganden genom beslut av

kommunal myndighet.

Faran av en alltför extensiv tolkning av en undantagsbestämmelse

av det innehåll här blivit ifrågasatt lärer få anses jämförelsevis ringa,

om tillämpningen därav anförtros åt Kungl. Maj:t eller den centrala

myndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer.

Åtskilliga skäl tala utan tvivel för lämpligheten av att rätten att

bevilja eftergift, varom nu är fråga, förbehålles Kungl. Maj:t. .Men det

synes å andra sidan skäligen kunna ifrågasättas, om icke denna rätt

skulle med lika stor trygghet kunna anförtros åt annan .central myndighet,

som besitter speciell sakkunskap på hithörande områden. Jag syftar

härvid på socialstyrelsen eller arbetsrådet. Den sistnämnda myndighetens

verksamhet inom området för en närstående lagstiftning, nämligen om

arbetstidens begränsning, gör densamma utan tvivel väl skickad att

handhava jämväl uppdraget att meddela eftergift enligt den nu ifrågasatta

bestämmelsen i förevarande lag, vilken genom att stadga maximitid,

varunder handelsbiträdena få tagas i anspråk för kundernas betjänande,

indirekt ordnar eller åtminstone lägger grunden för ett ordnande av de

anställdas arbetsförhållanden. Åven socialstyrelsen, som bland annat i
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 74.

egenskap av yrkesinspektionens chefsmyndighet äger meddela eftergift

från vissa bestämmelser inom arbetarskyddslagstiftningens område, skulle

lämpligen kunna erhålla det här ifrågavarande uppdraget. Jag är icke

beredd att nu taga slutlig ståndpunkt i denna fråga utan förordar den

anordningen, att rätten att meddela undantag från lagens bestämmelser

uppdrages åt Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t bestämmer,

så mycket hellre som, därest uppdraget skulle anses böra lämnas åt

arbetsrådet, formella betänkligheter resa sig mot att i denna lag införa

bestämmelse härom, eftersom arbetsrådet tills vidare har endast provisorisk

karaktär.

I enlighet med i det föregående angivna grunder har jag låtit inom

civildepartementet utarbeta förslag till lag om tillägg till lagen den 30

maj 1919 om begränsning av tiden för idkande av handel och viss

annan rörelse.

Departementschefen uppläste härefter det ifrågavarande lagförslaget,

vilket var av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, och hemställde,

att lagrådets utlåtande över förslaget måtte, för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamål, inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 63 käft. (Nr 74.)

m 20 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 74.

Bilaga.

Förslag;

till

Lag

om tillägg till lagen den 30 maj 1919 om begränsning av tiden för

idkande av handel och viss annan rörelse.

Härigenom förordnas, att till lagen den 30 maj 1919 om begränsning

av tiden för idkande av handel och viss annan rörelse skall fogas en

ny paragraf av nedan angivna lydelse:

16 §.

Erfordras för att förse fartyg med skeppsförnödenheter eller dem,

som yrkesmässigt bedriva saltsjöfiske, med livsmedel eller andra för

fisket behövliga varor eller för tillgodoseende av annat dylikt, särskilt

trängande behov, att den tid, varunder handelsbod må hållas öppen,

bestämmes annorlunda än enligt denna lag är medgivet, äger Konungen

eller den myndighet, Konungen bestämmer, i den omfattning och på de

villkor, som prövas påkallade, meddela eftergift från lagens tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 74.

19

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts

lagråd måndagen den 9 februari 1920.

Närvarande:

Justitieråden Améen,

friherre Leijonhufvud,

Edelstam,

Regeringsrådet Linnér.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över civilärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 6 februari

1920, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det

i S 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat

förslag till lag om tillägg till lagen den 30 maj 1919 om begränsning av

tiden för idkande av handel och viss annan rörelse.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av byråchefen Nils Ragnar von Koch.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Etik Öländer.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 74.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13

februari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Holmquist anmälde lagrådets

den 9 februari 1920 avgivna utlåtande över det den 6 i samma månad

till lagrådet remitterade förslaget till lag om tillägg till lagen den 30

maj 1919 om begränsning av tiden för idkande av handel och viss annan

rörelse, och hemställde föredraganden, att förslaget, som av lagrådet

lämnats utan anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

av den tydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar C or in.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1920 .

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:74 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om tillägg till lagen den • 30 maj 1919 om begränsning av tiden för idkand a1 i texten
  2. 2LU 1920:20 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om tillägg till lagen den 30 maj 1919 om begränsning av tiden för idkande av handel och s. 1 i texten