Angående ökning av riksbankens sedelutgivningsrätt
1920-02-06 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1920:75, Angående ökning av riksbankens sedelutgivningsrätt
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 75.
1
Nr 75.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ökning av riksbankens
sedelutgivningsrättgiven Stockholms slott den
6 februari 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
tinansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva, att riksbanken må för tiden till den 1 mars 1921 begagna den
i 6 § andra stycket av lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897
omnämnda rätten att utgiva sedlar till ett belopp av högst etthundratjugufem
miljoner kronor utöver vad som finnes angivet i första stycket
av samma paragraf.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 64 höft. (Nr 75.)
1
2
tungt. Maj:ts proposition Nr 75.
Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
f> februari 1920.
N är varande:
Hans excellens herr statsministern Edén,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärenden HELLNER,
Statsråden: PetréN,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Thorsson,
Holmquist,
Olsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde:
Jag anhåller att få anmäla en från herrar fullmäktige i riksbanken
inkommen skrivelse rörande frågan om riksbankens sedelutgivningsrätt.
Innan jag ingår på skrivelsens innehåll, torde jag få redogöra för
tillkomsten av gällande bestämmelser i ämnet.
De bestämmelser rörande omfattningen a.v riksbankens sedelutgirningsrätt,
vilka ägde tillämpning vid krigsutbrottet 1914, äro att återfinna
i 6, 7 och 8 §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897
(nr 27), sådana dessa paragrafer lydde enligt lag den 4 juni 1913 (nr 107).
I 6 § stadgades sålunda, att riksbanken ägde utgiva sedlar till
det belopp, som motsvarades av dubbla summan av riksbankens metalliska
kassa, så beräknad som i 8 § sades, samt därutöver till ett
belopp av etthundratjugufem miljoner kronor. I 7 § föreskrevs, att
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Kunyl. Maj''.Is proposition Nr 75.
riksbankens utelöpande sedlar skulle till deri del de överstego bankens
metalliska kassa motsvaras av vissa närmare angivna tillgångar. Slutligen
meddelades, såsom redan blivit antytt, i 8 § föreskrift om huru
bankens metalliska kassa skulle beräknas.
Genom proposition, den 21 augusti 1914, nr 278, föreläde Kung!.
Haj:t 1914 års senare riksdag förslag till lag om ändrad lydelse av
5—7 §§ i lagen för Sveriges riksbank. Enligt detta förslag skulle,
såvitt nu är i fråga, till 6 § läggas ett nytt stycke av följande lydelse:
»Om sådant till följd av krig, krigsfara eller svår penningkris prövas oundgängligen
nödigt, må Konungen och riksdagen samfällt eller, om riksdagen ej är
samlad, Konungen efter framställning av fullmäktige i riksbanken och efter samråd
med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett
belopp av ytterligare högst etthundratjugufem miljoner kronor; åliggande det fullmäktige
i riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna rörelsen indraga sedlar
till belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven ökning av sedelutgivningsrätten
må hava utgivits».
Till grund för berörda förslag låg eu av fullmäktige i riksbanken
i-ärendet gjord framställning, däri fullmäktige — under erinran att
riksbankens sedelreserv hastigt gått ned vid tiden för krigsutbrottet —
framhöllo, hurusom det för en snabb avveckling av den dåvarande krisen
med minsta möjliga svårigheter och förluster vore nödvändigt, att
riksbankens sedelutgivningsförmåga ägde sådan elasticitet, att alla berättigade
anspråk, som från bank- och affärsvärlden ställdes på riksbanken,
kunde tillfredsställas.
Riksdagen gjorde för sin del sådan ändring i det riksdagen förelagda
förslaget, att Konungens rätt att på framställning av fullmäktige
i riksbanken besluta om ökad sedelutgivning skulle gälla allenast till
den 15 januari 1915.
Den 31 augusti 1914 utfärdades därefter i överensstämmelse med
riksdagens beslut lag (nr 176) angående ändrad lydelse av 5—7 §§ i
lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897.
Under våren 1915 inkommo emellertid fullmäktige i riksbanken
med framställning därom, att de före den 15 januari 1915 gällande
bestämmelserna, som möjliggjorde en tillfällig utvidgning av sedelutgivningsrätten,
måtte få gälla jämväl för tiden från avslutandet av
det då pågående riksmötet och till nästa riksdags början. Till stöd
härför anförde fullmäktige bland annat:
Ehuru den extra ''sedelutgivningsrätt av intill etthundratjugufem
miljoner kronor, som under angivna förutsättningar medgivits riksbanken
enligt sista stycket i 6 § av riksbankslagen, ännu icke kommit till
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 75.
användning och ehuru fullmäktige hölle före, att samma sedelutgivningsrätt
sannolikt icke heller under den närmaste tiden skulle behöva anlitas,
så vida icke oförutsedda händelser mellankomme, ansåge fullmäktige
dock, att försiktigheten bjöde, att möjligheten att begagna ifrågavarande
extra sedelutgivningsrätt hölles öppen, så länge dåvarande ovissa
och oberäkneliga förhållanden rådde, och oberoende av om riksdagen
vore samlad eller icke. De skäl, som i fullmäktiges förra skrivelse anförts
för införande av den ökade sedelutgivningsrätten, talade enligt deras
förmenande med oförminskad styrka för samma sedelutgivningsrätts
bibehållande även under tiden efter det den samlade riksdagen åtskilts.
Inom finansdepartementet utarbetades i anledning härav vissa författningsförslag,
enligt vilka, såvitt nu är i fråga, skulle
dels till 6 § i lagen för Sveriges riksbank läggas ett stycke av
följande lydelse:
Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris prövas
oundgängligen nödigt, må Konungen och riksdagen samfällt medgiva riksbanken att
utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst etthundratjugufem miljoner kronor:
åliggande det fullmäktige i riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna
rörelsen indraga sedlar till belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven
ökning av sedelutgivningsrätten må hava utgivits.
dels ock utfärdas en särskild lag angående rätt för Konungen att
i vissa fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt; varande
detta lagförslag av följande lydelse:
Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris prövas
oundgängligen nödigt, må Konungen på framställning av fullmäktige i riksbanken
och efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken att utgiva
sedlar till ett belopp av högst etthundratjugufem miljoner kronor utöver de belopp,
som finnas angivna i 6 § första stycket av lagen för Sveriges riksbank den 12 maj
1897; åliggande det fullmäktige i riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna
rörelsen indraga sedlar till belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven
ökning av sedelutgivningsrätten må hava utgivits.
Denna lag träder i kraft från och med dagen efter den, då nu församlade
riksdag avslutats, och gäller till dess ny riksdag sammanträder.
Dessa författnings förslag förelädes genom proposition den 30 april
1915, nr 191, 1915 års riksdag, som godkände förslagen i nu ifrågavarande
delar.
Författningar i ämnet i överensstämmelse med riksdagens beslut
utfärdades den 25 maj 1915 (nr 134 och 136).
Den 15 maj 1918 inkommo fullmäktige i riksbanken till linans
-
Kungl. May.ts proposition Nr 7T). 5
departementet med eu skrivelse, diiri de dels hemställde om medgivande
att begagna deri i 6 § 2 stycket av lagen för Sveriges riksbank omförmälda
extra sedelutgivningsrätt, dels ock på anförda skid föreslogo,
att genom en tillfällig lag måtte förordnas, att Konungen finge på
framställning av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl med
fullmäktige i riksgäldskontoret under tiden till den 15 januari 1919
medgiva riksbanken rätt att utgiva ytterligare etthundratjugufem miljoner
kronor sedlar.
I anledning av vad fullmäktige sålunda hemställt, föreslog Kungl.
Maj:t genom en den 21 maj 1918 dagtecknad proposition, nr 450, 1918
års lagtima riksdag dels antaga ett vid propositionen fogat förslag till
lag angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken viss
ökad sedelutgivningsrätt, dels ock medgiva, att riksbanken finge begagna
den i 6 § 2 stycket av lagen för Sveriges riksbank omnämnda rätten
att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst 125,000,000 kronor.
Uti skrivelse ''den 14 juni 1918, nr 409, meddelade riksdagen, att
riksdagen dels medgivit, att riksbanken finge för tiden till den 1 mars
1919 begagna den i 6 § andra stycket av lagen för Sveriges riksbank
omnämnda rätten att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst
etthundratjugufem miljoner kronor, dels ock med en mindre jämkning
antagit det framlagda förslaget till lag angående rätt för Konungen att
i vissa fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt.
I överensstämmelse med riksdagens beslut medgav Kungl. Maj:t
i skrivelse den 20 juni 1918 riksbanken att för tiden till den 1 mars
1919 begagna den i 6 § andra stycket av lagen för Sveriges riksbank
omförmälda sedelutgivningsrätt, varjämte Kungl. Maj:t, likaledes den 20
juni 1918, utfärdade lag (nr 479) angående rätt för Konungen att i
vissa fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt; varande
nämnda lag av följande lydelse:
Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris prövas
oundgängligen nödigt, må Konungen på framställning av fullmäktige i riksbanken
och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken
rätt att utgiva sedlar till ett belopp av högst etthundratjugufem miljoner kronor
utöver de belopp, som finnas angivna i 6 § av lagen för Sveriges riksbank den 12
maj 1897, sådant nämnda lagrum lyder enligt lag den 25 maj 1915; åliggande det
fullmäktige i riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna rörelsen indraga
.sedlar till belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven ökning av
sedelutgivningsrätten må hava utgivits.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt därå med
-
6
Kungl. Maj:ts proposition Hr 75.
delad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling, samt gäller till
dess ny riksdag sammanträder.
Sedan nämnda lag upphört att gälla i och med det, att urtima
riksdag sammanträdde under hösten 1918, avlät Kungl. Maj:t, efter framställning
av fullmäktige i riksbanken, den 22 november 1918 till urtima
riksdagen en proposition, nr 35, med förslag till lag angående rätt för
Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt,
vilket, förslag var av enahanda lydelse som lagen den 20 juni 1918
och avsett att gälla till dess ny riksdag åter sammanträdde.
Propositionen blev av urtima riksdagen, enligt meddelande i dess
skrivelse nr 31, bifallen och utfärdades författning i ämnet den 20
december 1918 (nr 981).
Genom beslut samma den 20 december medgav Kungl. Maj:t riksbanken
rätt att utgiva sedlar till ett belopp av högst 125,000,000 kronor
utöver de belopp, som funnes angivna i 6 § av lagen för Sveriges riksbank
den 12 maj 1897, sådant nämnda lagrum lydde enligt lagen den
25 maj 1915.
I skrivelse den 4 februari 1919 anhöllo fullmäktige i riksbanken,
att Kungl. Maj:t ville genom proposition till riksdagen utverka medgivande
åt riksbanken att begagna den i 6 § andra stycket riksbankslagen
omförmälda sedelutgivningsrätten under ytterligare ett år.
Med bifall härtill avlät Kungl. Maj:t den 7 februari 1919 proposition,
nr 79, i ämnet till riksdagen.
Riksdagen anmälde i skrivelse den 26 i sistnämnda månad, nr 31,
att propositionen bifallits, varefter Kungl. Maj:t genom beslut den 28 i
samma månad medgav riksbanken att för tiden till den 1 mars 1920
begagna ifrågavarande sedelutgivningsrätt.
På framställning av fullmäktige i riksbanken föreläde Kungl. Maj:t
vidare med proposition den 11 mars 1919, nr 240, riksdagen förslag
till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken
viss ökad sedelutgivningsrätt, vilket förslag var av enahanda innehåll
som ovannämnda lag den 20 december 1918. Den föreslagna lagen
var avsedd att gälla intill dess tjugu dagar förflutit efter det ny riksdag
sammanträtt.
Sedan riksdagen i skrivelse den 29 mars 1919, nr 73, anmält, att
sistberörda förslag med viss mindre ändring av riksdagen antagits, utfärdade
Kungl. Maj:t den 31 mars 1919, i överensstämmelse med riksdagens
beslut, lag (nr 119) i ämnet.
Då denna lag endast skulle gälla intill dess tjugu dagar förflutit
efter det ny riksdag sammanträtt, förlorade densamma sin giltighet
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 75.
nedan nämnda tid förflutit från det 1919 års urtima riksdag sammanträdde.
Någon förnyelse av bestämmelserna i samma lag har därefter
icke funnits av behovet påkallad.
Vad åter angår den i 6 § andra stycket riksbankslagen omförmälda
sedelulgivningsrätt, hava fullmäktige i riksbanken uti sin härovan
först berörda skrivelse, vilken är d;igteckuad den 5 innevarande februari,
anfört följande: Beloppet av utelöpande sedlar hade under tiden från
den 31 december 1919 till den 24 januari 1920 visat eu stadig och betydande
tillbakagång med i rnnt tal 96 miljoner kronor, men enligt
veckorapporten av den 31 januari 1920 hade sedelcirkulationen ånyo
ökats med 41 miljoner kronor, varefter sedelreserven uppgick till 120
miljoner kronor. En del av den nu ifrågavarande sedelutgivningsrätten
vore alltså sistnämnda dag tagen i anspråk. Då härtill komme, att en
betydande ökning av sedelcirkulationen vore att vänta vid utgången av
mars månad 1920, vore riksbanken fortfarande i behov av denna sedelutgivningsrätt
till belopp av 125 miljoner kronor, och hemställde fullmäktige
följaktligen, att Kungl. Maj:t ville genom proposition till riksdagen
utverka medgivande åt riksbanken att begagna samma sedelutgivningsrätt
under ytterligare ett år eller till den 1 mars 1921.
Fullmäktige i riksgäldskontoret, vilka lämnats tillfälle att. yttra
sig i ärendet, tillstyrka bankofullmäktiges framställning.
På de av fullmäktige i riksbanken anförda grunder anser jag mig
böra förorda, att det av dem äskade medgivandet lämnas. Jag hemställer
fördenskull, att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen medgiva, att
riksbanken må för tiden till den 1 mars 1921 begagna den i 6 § andra
stycket av lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 omnämnda
rätten att utgiva sedlar till ett belopp av högst etthundratjugufem miljoner
kronor utöver vad som är medgivet i första stycket av samma paragraf.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition
av den lydelse, bil. litt. . . . vid detta protokoll
utvisar.
Departements
chefen.
Ur protokollet:
Nils Hellenius.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1920:23 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition angående ökning av riksbankens sedelutgivningsrätt. a1 i texten
- BU 1920:4 Bankoutskottets utlåtande. Nr 4 s. 1 i texten