Sök i Ratio Lex

Angående pensioner från statens domäners fond åt vissa extra befattningshavare vid skog sstaten

11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:8, Angående pensioner från statens domäners fond åt vissa extra befattningshavare vid skog sstaten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kimgl. Maj:ts proposition Nr 8-

1

Nr 8.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensioner från

statens domäners fond åt vissa extra befattningshavare

vid skog sstaten; given Stockholms slott den 5 december

191!).

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

l:o

att förre extra skogsbevakaren inom Torneå revir Gustaf Öhman

må från och med den 1 januari 1920 under sin återstående livstid

uppbära'' en årlig pension av trehundra kronor att utgå från statens

domäners fond;

2:o

att förre extra skogsbevakaren i Jokkmokks revir Johan Petter

Nilsson må från och med den 1 januari 1920 under sin återstående

livstid uppbära en årlig pension av trehundra kronor, att utgå från

statens domäners fond; samt

3:o

att en var av förre extra kronojägaren Nils Persson och förre

extra bevakaren Pehr Olsson må från och med den 1 januari 1919

under sin . återstående livstid uppbära från statens domäners fond en

årlig pension av trehundra kronor, dock att dessa pensioner må nedsättas,

för Persson till femtio kronor, så länge han intill den 14 mars

1920 arrenderar sitt nuvarande torp, och för Olsson till tvåhundrafemton

kronor, så länge han intill den 14 mars 1925 arrenderar Timanstorpet.

De till dessa ärenden hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 7 käft. (Nr 8.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Majds proposition Nr 8.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

5 december 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,

Statsråden: Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

59:o.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anförde:

Ang. pension I en till domänstyrelsen ställd skrift har förre extra skogsbevakaren

åtskTslevTa inom Torneå revir Gustaf Öhman anhållit, att styrelsen måtte hos Kungl.

karen Maj:t gorå framställning om beredande åt sökanden av viss årlig pen- ,

Q. öhman. gion eper gratifikation under hans återstående livstid. Till stöd för sin

ansökan har Öhman anfört, att han varit anställd såsom extra skogsbevakare

inom Torneå revir under vintermånaderna från och med år

1878 till och med våren 1905, således under 28 år, och numera på

grund av sjukdom råkat i tryckta omständigheter.

Vid ansökningen hava fogats dels frej dbetyg, utvisande att sökanden

är född den 26 december 1846, dels ett av extra provinsialläkaren

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kuwjl. Maj:ts proposition Nr 8.

A. N. Sahlstrand i Över Torneå den 23 mars 1910 utfärdat intyg, att

sökanden befunnits lida av blodåderbråck, vilka vid ansträngande gång

förorsakade störa smärtor och kramp, dels ett av kommunalnämndsordföranden

i Över Torneå Johan Heikkilä den 21 oktober 1918 avgivet

intyg, att sökanden saknar tillgångar och är orkeslös samt urståndsatt

att genom arbete försörja sig, dels ock tre av f. d. revirförvaltare i

Torneå revir utfärdade intyg, utvisande att Öhman städse med nit,

duglighet och plikttrohet utfört sina åligganden samt i allo ådagalagt

ett hedrande ipapförande.

Med skrivelse den 14 april 1919 har domänstyrelsen underställt

ärendet Kungl. Maj:ts prövning och därvid överlämnat utlåtanden av

vederbörande skogsstatstjänstemän samt länsstyrelsen i Norrbottens län,

vilken senare myndighet vid sitt utlåtande fogat yttrande i ärendet av

vederbörande landsfiskal.

Jägmästaren i Haparanda revir har upplyst, att de avlöningsförmåner

sökanden tillgodonjutit såsom extra skogsbevakare inom Torneå

revir uppgått till för de första tre åren belopp mellan 100 och 200 kronor

årligen samt för den övriga tiden årliga belopp, varierande mellan 234

och 468 kronor.

överjägmästaren i Övre Norrbottens distrikt bär tillstyrkt, att ett

årligt understöd av förslagsvis 300 kronor måtte tilldelas Öhman under

hans återstående livstid.

Landsfiskalen har upplyst, att Öhman befunne sig i så små omständigheter,

som gränsen till fattigdom kunde medgiva. Öhman hade

visserligen vid försäljning till sina söner av det lilla hemman han innehaft

i Rantajärvi by betingat sig ett födoråd, som kunde uppskattas

till inemot 300 kronor, men då detta födoråd icke kunde av Öhman

uttagas, enär sönerna i sådant fäll icke skulle kunna existera å hemmansdelarna,

vore Öhman fortfarande tvungen att leva i barnens kosthåll.

Öhman beredde sig en liten inkomst genom att på vintern med ren och

under sommartiden till fots forsla posten mellan Svanstein och Rantajärvi

en gång i veckan mot en ersättning av 4 kronor. Ersättningen tillfölle

emellertid icke alltid Öhman, enär denne på grund av sjuklighet ofta

måste mot lega låta verkställa postforslingen.

Länsstyrelsen har med hänsyn till vad av landsfiskalen anförts

icke haft något att erinra mot bifall till det av överjägmästaren framställda

förslaget.

Domänstyrelsen har funnit framställningen i hög grad behjärtansvärd

och framhåller, att Öhman, ehuru lian icke innehaft sådan befattning,

som berättigade till pension, dock genom ett under en lång

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Ang. pension

åt förre

extra skogsbevakaren

J- P. Nilsson.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 8.

följd av år åt statens skogsväsende plikttroget utfört arbete gjort sig

val förtjänt av understöd på ålderns dagar. Styrelsen hemställer om

åtgärders vidtagande för beredande åt sökanden av ett årligt understöd

av 300 kronor att utgå från statens domäners fond.

Till följd av remiss har statskontoret den 7 maj 1919 avgivit

utlåtande i ärendet och därvid anfört, att billigheten syntes bjuda, att

sökanden bereddes den av domänstyrelsen föreslagna årliga livstidspensionen

av 300 kronor.

Den 23 maj 1919 underställde jag detta ärende Kungl. Maj:ts

prövning. Vid det förhållande att framställning i ämnet icke kunde

föreläggas den då församlade riksdagen, tilldelade Kungl. Maj:t Öhman

i enlighet med statskontorets hemställan en gratifikation för år 1919

av 300 kronor från domänfondens medel samt förklarade sig vilja

framdeles taga under övervägande frågan om fortsatt understöd åt

sökanden under hans återstående livstid.

Med hänsyn till vad som blivit i ärendet upplyst anser jag, att

någon pension bör beredas sökanden på grund av hans tjänstgöring i

skogsstaten. Beträffande pensionens storlek ansluter jag mig till det av

myndigheterna förordade beloppet. Pensionen torde böra räknas från

1920 års början.

Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte i proposition

föreslå riksdagen medgiva,

att förre extra skogsbevakaren inom Torneå°revir

Gustaf Öhman må från och med den 1 januari 1920

under sin återstående livstid uppbära en årlig pension

av trehundra kronor att utgå från statens domäners

fond.

60:o.

Departementschefen, statsrådet Petersson anförde:

I skrivelse den 7 juli 1919 har domänstyrelsen anfört följande:

Från och med år 1877 hade arbetaren Johan Petter Nilsson årligen

under 8 å 9 månader varit anställd som extra skogsbevakare i

Jokkmokks revir mot en månadsavlöning av 50 kronor under de första

tio åren och därefter stigande intill 120 kronor per månad. Under hela

denna tid hade han härigenom haft sitt huvudsakliga livsuppehälle;

han hade städse med nit och efter bästa förmåga fullgjort allt vad

honom i tjänsten ålegat och hade sålunda gjort sig väl förtjänt av under
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

.r>

Kung!. Maj:ts proposition Nr 8.

stöd för ålderns dagar. Då Nilsson enligt bifogat åldersbetyg nu voro

över 73 år samt enligt likaledes bifogat intyg från ordföranden i

Jokkmokks kommunalstämma vore utan några tillgångar eller andra

resurser för sitt livsuppehälle, skulle lian nu vara hänvisad till den

allmänna fattigvården, därest icke understöd på annat sätt kunde beredas

honom. Domänstyrelsen finge därför hemställa, det Kungl. Maj:t täcktes

dels hos nästkommande riksdag begära anvisande av medel för eu årlig

pension åt bemälde Nilsson av G00 kronor från och med år 1921 samt

dels bemyndiga domän styrelsen att för vartdera av åren 1919 och 1920

till Nilsson utbetala en gratifikation för år 1919 av 550 kronor och för

1920 av G00 kronor.

Vid skrivelsen hava fogats däri omförmälda intyg av ordföranden

i Jokkmokks kommunalstämma samt ett angående Nilsson utfärdat åldersbetyg,

utvisande att denne är född den 19 maj 1846.

Statskontoret har i utlåtande den 30 juli 1919 anfört följande:

»På grund av vad i detta ärende blivit meddelat och anfört biträder statskontoret

domänstyrelsens i ärendet gjorda hemställan därom, att åtgärd måtte vidtagas

för beredande åt förre extra skogsbevakaren å Jokkmokks revir Johan Petter

Nilsson av någon årlig pension, men anser sig med hänsyn därtill, att dyrtidstillägg

utgår till pensionerade befattningshavare, icke kunna tillstyrka så högt belopp som

det av domänstyrelsen föreslagna eller 600 kronor. Statskontoret finner sig däremot

kunna hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t föreslå 1920 års riksdag att bevilja

åt Nilsson en årlig pension av 300 kronor att från och med den 1 januari 1920

utgå från statens domäners fond.

För innevarande år kan Kungl. Maj:t måhända finna skäligt att tilldela Nilsson

en gratifikation av likaledes 300 kronor att utgå från nämnda fond.

I händelse pension till av statskontoret nu föreslaget belopp varder Nilsson

tillerkänd och dyrtidstillägg å pensionen kommer att i fortsättningen utgå efter

huvudsakligen samma grunder som för närvarande, erhåller han ett årligt understöd

av ungefärligen det belopp, som domänstyrelsen i sin förevarande framställning

funnit skäligt.»

Jag får erinra, att Kungl. Maj:t den 24 oktober 1919 bemyn- vepartementsdigat

domänstyrelsen att av de till driftkostnader för statens skogs- chefendomäner

anvisade medel till Nilsson för år 1919 utbetala en gratifikation

av 300 kronor.

På grund av vad i ärendet blivit upplyst anser jag, att pension

av statsmedel bör beredas Nilsson. Beträffande pensionens storlek

ansluter jag mig till statskontoret. Pensionen torde böra räknas från

och med den 1 januari 1920.

Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj.ts proposition Nr 8.

att förre extra skogsbevakaren i Jokkmokks revir

Johan Petter Nilsson må från och med den 1 januari

1920 under sin återstående livstid uppbära en årlig

pension av trehundra kronor, att utgå från statens

domäners fond.

61:o.

Ang. pensioner

åt förre

ext ra krono - jägaren

N. Persson

och förre

extra bevakaren

P. Olsson.

Departementschefen, statsrådet Petersson anförde:

Hos Kungl. Maj:t hava förre extra kronojägaren Nils Persson och

förre extra bevakaren Pehr Olsson, vilka båda till och med den 31

december 1918 tjänstgjort som extra bevakare, den förre å kronoparken

Lövestad och den senare å vissa delar av kronoparken Ekeröd, båda i

södra Skånes revir, anhållit om pension.

Till följd av remiss har domänstyrelsen den 17 mars 1919 avgivit

utlåtande i ärendena och därvid fogat från vederbörande jägmästare och

över jägmästare infordrade yttranden.

Av dessa handlingar jämte införskaffade åldersbetyg inhämtas

följande:

Sökanden Nils Persson, som är född deri 13 mars 1846 och sedan år

1870 varit anställd som skogvaktare hos arrendatorn av Lövestads kungsgård,

antogs den 24 februari 1887 till extra kronojägare och bevakare å de

områden av nämnda kungsgård, om tillsammars 204.8 8 hektar, vilka avsatts

till kronopark. Persson, som därjämte förestått större skogsodlingsarbeten

och biträtt vid förrättningar även å andra skogar, har på förordnande

under sammanlagt ett år uppehållit ordinarie kronojägartjänst. Som arvode

för sin tjänst har Persson åtnjutit, förutom dagarvoden till smärre belopp

för arbeten å andra skogar än kronoparken Lövestad, brukningsrätten

till det å kronoparken belägna bevakartorpet, omfattande omkring 11.57

hektar tomt och åker och omkring 0.4 8 hektar betesmark och gärdesbackar

och försett med Persson tillhöriga åbyggnader. Värdet av denna

förmån har ansetts uppgå till 100 kronor årligen under tiden 14 mars

1887—14 mars 1915. För tiden 14 mars 1915—14 mars 1920 arrenderar

Persson bevakartorpet mot en årlig avgäld av 250 kronor och

har som bevakararvode från den 14 mars 1915 uppburit 250 kronor

årligen. Torpets arrendevärde torde emellertid nu vara avsevärt högre

och har av överjägmästaren uppskattats till 550 kronor. Kontanta utskylder

för arrendelotten erläggas av kronan. Perssons närmaste förmän

hava vitsordat, att Persson med ovanligt nit, skicklighet och omtanke

och till synnerlig belåtenhet sköl t sina åligganden.

Sökanden Pehr Olsson, som är född den 20 december 1844, har

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

liungl. Maj:ts proposition AV 8.

sedan den 12 september 1900, då jämlikt Kung-!. Maj:ts beslut den 31

augusti 1900 vissa hemmansdelar i Köinge och Råby i Hörby socken,

gemensamt benämnda Timansskogen, inköptes och tillädes kronoparken

Ekeröd, varit anställd som bevakare å denna del av kronoparken samt

å det jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 31 oktober 1902 inköpta hemmanet

''V128 mantal Hulta i Svensköps socken. Bevakningsområdets sammanlagda

ytvidd har uppgått till omkring 353 hektar. Före den 12 september

1900 har Olsson under lång tid haft anställning som skogvaktare

hos förra ägarna av Timansskogen. Åven Olsson har tillfälligtvis använts

som arbetsledare å andra skogar än hans egentliga bevakningsområde

och härför erhållit särskild betalning i form av dagarvoden. I

övrigt har Olsson som arvode för tjänsten åtnjutit brukningsrätten till

det å kronoparken Ekeröd belägna Timanstorpet, omfattande 5.2 3 hektar

tomt och åker, 2.0 4 hektar äng och 6.5 4 hektar betesmark samt bebyggt

med kronan tillhöriga hus. För tiden 14 mars 1915—14 mars 1925

arrenderar han samma torp mot eu årlig avgäld av 165 kronor och

skyldighet att mot viss betalning fullgöra viss arbetsprestation å kronoparken,

vilken arbetsprestation dock ej utkrävts under den tid Olsson

varit extra bevakare. Olsson har däremot sedan den 14 mars 1915 uppburit

ett årligt bevakararvode av 165 kronor. Torpets arrendevärde lär

enligt över jägmästarens utsago nu vara minst 250 kronor. Olsson, som

lär leva under jämförelsevis tryckta förhållanden, har enligt förmäns

vitsord skött sina tjänsteåligganden med utmärkt nit, redlighet och

omtanke.

Jägmästaren har föreslagit, att skälig pension måtte tillerkännas

Persson, under det att över jägmästaren förordat, att han måtte berättigas

att efter den 14 mars 1920 för billigt pris arrendera den av honom nu

brukade arrendelotten.

Beträffande Olsson hava skogstjänstemännen föreslagit, att han

måtte från den 14 mars 1919 få utan eller mot nedsatt avgäld bruka

det av honom nu innehavda torpet.

Domänstyrelsen har erinrat, att såväl å kronoparkerna Lövestad

och Ekeröd som å andra inom södra distriktet belägna allmänna skogar,

som vore mer avlägset belägna från kronojägarens bostad och därför

ej, så ofta önskvärt varit, särskilt med hänsyn till kronojägarnas hittillsvarande

klena avlöning och ringa reseanslag, kunnat av kronojägaren

besökas, hade efter hand anställts extra bevakare eller skogvaktare,

vilka genom kontrakt tillförbundits att mot viss ersättning bevaka

skogen ävensom biträda vid vissa förrättningar m. m. I regeln hade

sådan bevakare varit bosatt å den skog, han satts att bevaka. Ersätt
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts ''proposition Nr 8.

ningen till honom hade utgått i form av antingen avgiftsfri brukningsrätt

till något å skogen beläget torp eller ock kontant årsarvode eller bådadera.

Sedan emellertid krono]ägarna numera erhållit bättre avlöning och

dagtraktamenten för förrättningar på längre avstånd från hemmet, hade

det synts kunna av dem påfordras, att de oftare skulle besöka varje till

respektive bevakningstrakter hörande skog eller skogstrakt, varför de

extra bevakarna i vissa fall ej längre behövdes.

Av denna anledning hade fyra extra bevakare, däribland sökandena,

blivit från sin anställning uppsagda med utgången av år 1918. Domänstyrelsen,

som icke ansåge lämpligt att för kortare eller längre tid utöver

de nu bestämda arrendeperioderna binda brukningsrätten till de av

sökandena arrenderade torpen, vilka eventuellt skulle kunna behövas för

krono parkernas skötsel, har hemställt, att Kungl. Maj: t måtte föreslå

riksdagen medgiva, att till vardera av sökandena måtte från och med

år 1919 under deras återstående livstid från domänfonden utbetalas en

årlig pension av trehundra kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 24 mars 1919 anfört följande:

»Såsom framgår av riksdagens beslut dels år 1915 om pension åt förre extra

kronojägaren P. J. Boström dels ock år 1918 om pension åt extra kronojägaren Th.

Falk har pension av statsmedel ansetts under vissa förutsättningar böra beredas

extra befattningshavare vid skogsstaten med ungefär samma anställning, som av

sökadena innehafts; och att vid bestämmande av pensions belopp i fall, där vederbörande

övergått i statens tjänst i sammanhang med statens övertagande av den

skog, för vars bevakande han varit anställd, hänsyn tagits icke blott till tjänstetiden

vid statens skogsväsen utan även till tid, varunder vederbörande därförut för

ägarens räkning omhänderhaft bevakningen, framgår av 1918 års lagtima riksdags

beslut om pensioner åt kronojägarna Å. G. Wahlström och M. L. Brusell. På grund

härav skulle mot domänstyrelsens förslag om beredande till en var av sökandena

av pension å 300 kronor från statens domäners fond icke i och för sig vara något

att erinra.

Emellertid vill det synas statskontoret, som om i nu förevarande fall skulle

föreligga anledning att åtminstone så länge sökandenas nuvarande arrendekontrakt

äro gällande på annat sätt anordna det ålderdomsunderstöd, som kan anses böra

dem tillkomma för deras långvariga, väl vitsordade tjänst. Det framgår nämligen

av handligarna, att sökanden Persson intill den 14 mars 1920 enligt kontrakt på

arrende innehar bevakartorpet å kronoparken Lövestad, att sökanden Olsson intill

den 14 mars 1925 enligt kontrakt innehar arrendet av det å kronoparken Ekeröd

belägna Timanstorpet, samt att arrendeavgiften för bägge södandena med hänsyn

till deras anställning såsom skogsbevakare bestämts till lågt belopp och motsvarat

vad dem i nämnda egenskap tillagts i arvode, så att sökandena i själva verket

fritt innehaft sina torplägenheter mot skyldighet att bestrida bevakningen av respektive

skogar. Så länge dessa arrendekontrakt gälla, synas sökandena icke kunna

från arrenderätten skiljas och under tiden torde ålderdomsunderstöd kunna anses

sökandena tillkomma genom den låga arrendeavgiften, vilken eventuellt, om så anses

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition Nr 8. 9

erforderligt, kan ytterligare något sänkas. Men även sedan nuvarande arrendeperiod

tilländagå^, synas sökandena, vilka under omkring 45 år innehaft ifrågavarande

torplägenlieter, böra om de så önska, få fortfarande kvarbo, därest icke torpen

oundgängligen erfordras för skogsstatens räkning; och synas därvid deras ålderdomsunderstöd

kunna regleras genom lämpligt avpassande av arrendeavgiften.»

Sedan domänstyrelsen härefter anbefallts att i anledning av vad

statskontoret i ärendet anfört ånyo yttra sig, har styrelsen i skrivelse

den 24 april 1919 utlåtit sig, att styrelsen med vidhållande av sin åsikt,

att brukningsrätten till de av sökandena arrenderade torpen icke borde fastlåsas

för kortare eller längre tid utöver de nu bestämda arrendetiderna,

dock ville i så måtto modifiera sitt förslag, att pension till sökandena

måtte utgå genom nedsättning av nu bestamda arrendeavgälden allenast

under återstående år av respektive arrendeperioder på det sätt, att

avgälden för det av Persson arrenderade torpet för tiden 1 januari

1919 till 14 mars 1920 nedsattes till 200 kronor och för det av

Olsson arrenderade torpet för tiden 1 januari 1919—14 mars 1925 nedsattes

till 5 kronor, allt för år räknat. I övrigt vidhölle styrelsen sitt

förut i ärendet avgivna förslag.

I likhet med myndigheterna anser jag, att något årligt understöd

av statsmedel bör beredas sökandena på deras ålderdom. Detta

understöd bör tillkomma dem från och med den 1 januari 1919, då

deras anställning i skogsstatens tjänst upphörde. Mot att understödet

bestämmes för vardera till 300 kronor om året har jag ej något att

erinra. Åven statskontoret har funnit detta belopp skäligt.

I avseende å sättet för understödets beredande hava olika förslag

framställts, beroende på att sökandena nu arrendera två torp å kronomark.

För mm del håller jag före, att understödsfrågan bör så vitt

möjligt hållas skild från arrendefrågan. Särskilda pensioner böra därför

enligt min mening tillerkännas sökandena och de nuvarande arrendena

fortfarande utgå enligt gällande kontrakt. Enär emellertid enligt dessa

kontrakt arrendeavgifterna äro —just med hänsyn till sökandenas tjänsteverksamhet

å kronoparkerna — satta väsentligt lägre än torpens verkliga

arrendevärden, skulle sökandena, om oavkortade pensioner tillerkändes

dem under arrendetiden, komma i åtnjutande av dubbel förmån.

På grund härav böra för tiden intill de nuvarande kontraktens

utlöpande pensionerna, nedsättas med samma belopp, varmed de kontraktsenliga

arrendeavgifterna understiga torpens verkliga arrendevärden.

Persson arrenderar intill den 14 mars 1920 sitt bevakartorp för

en avgift av 250 kronor. Överjägmästaren har uppskattat torpets arrendeBihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 7 höft. (Nr 8.) 2

Departementschefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj:ts proposition Nr 8.

värde till 550 kronor eller 300 kronor mer än arrendet. Om denna

uppskattning nu lägges till grund, skulle Persson under arrendetiden

icke få någon pension alls, enär sagda skillnad jämnt motsvarar en pension

av 300 kronor. Domänstyrelsen synes emellertid hava utgått från ett

arrendevärde å torpet av allenast 500 kronor, enär styrelsen föreslagit

arrendets nedsättande till 200 kronor. Jag finner mig kunna dela denna

uppfattning, vilken innebär, att det nuvarande arrendet är 250 kronor

lägre än arrendevärdet, och medför, att pensionen bör för tiden 1

januari 1919 — 14 mars 1920 nedsättas till 50 kronor för år räknat.

Olsson arrenderar till den 14 mars 1925 för 105 kronor det av överjägmästaren

till minst 250 kronor arrendevärderade Timanstorpet. Domänstyrelsen

har ifrågasatt., att understödet till Olsson skulle under arrendetiden

utgå medelst arrendets nedsättande till 5 kronor. Detta förslag

torde icke få anses innebära, att styrelsen, ior att full pension å 300

kronor skulle tillgodokomma Olsson, uppskattat torpets arrendevärde till

305 kronor, utan har troligen berott därpå, att 5 kronor vore det lägsta

arrende styrelsen överhuvud ansett sig kunna föreslå. Om arrendevärdet

beräknas till 250 kronor, skulle nuvarande arrendet å 165 kronor understiga

detsamma med 85 kronor. Pensionen skulle till följd härav under

arrendetiden utgå med ett till 215 kronor för år nedsatt belopp. Jag

tillstyrker för min del detta.

När de nuvarande torparrendena upphöra, böra pensionerna utgå

med oavkortade belopp, men däremot böra, även om torpen därefter

fortfarande brukas av sökandena, för torpen betingas arrenden efter det

verkliga värdet.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att en var av förre extra kronojägaren Nils

Persson och förre extra bevakaren Pehr Olsson må

från och med den 1 januari 1919 under sin återstående

livstid uppbära från statens domäners fond en

årlig pension av trehundra kronor, dock att dessa

pensioner må nedsättas, för Persson till femtio kronor,

så länge han intill den 14 mars 1920 arrenderar sitt

nuvarande torp, och för Olsson till tvåhundrafemton

kronor, så länge han intill den 14 mars 1925 arrenderar

Timanstorpet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Xungl. Maj:ts proposition Nr 8.

Till vad föredragande departementschefen i de

under 59—61 härovan antecknade ärendena hemställt,

däruti statsrådets övriga ledamöter förenade sig, behagade

Haris Maj:t Konungen lämna bifall och förordnade,

att proposition i dessa ämnen skulle med den

lydelse, bil. — vid detta protokoll utvisar, avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.