Angående befrielse för länsmannen C. L. Johanssons stärbliusdelägare att gälda visst ersättningsbelopp m. in
1920-02-13 · 6 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1920:84, Angående befrielse för länsmannen C. L. Johanssons stärbliusdelägare att gälda visst ersättningsbelopp m. in
Dokumentets text
Kutig!. Maj:ts proposition ur 84.
1
Nr 84.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse för
länsmannen C. L. Johanssons stärbliusdelägare att gälda
visst ersättningsbelopp m. in.; given Stockholms slott den
13 februari 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
att länsmannen C. L. Johanssons stärbliusdelägare, änkan Amanda
Lovisa Johansson och makarnas dotter Märta Louise Johansson, må befrias
från dem jämlikt Svea hovrätts dom den 16 februari 1917 åliggande
skyldighet att ''utgiva ersättning till Kungl. Maj:t och kronan med 913
kronor 50 öre,
samt att, vid bifall härtill, omförmälda belopp må ur räkenskaperna
avskrivas.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
F. Holmquist.
Bihang till riksdagens protokoll lä20. 1 samt. 70 höft. (Nr 84.)
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Kungl. May.ts proposition nr 84.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 februari
1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Undén,
Thorsson,
Holmquist,
Olsson.
Departementschefen, statsrådet Holmquist anförde:
Vid eu den 3 oktober 1892 å länsinansbostället 3A mantal Skeke
n:r 3 i Rasbo socken, Lppsala län, hållen laga av- och tillträdessyn emellan
viss person, avträdare, och länsmannen C. L. Johansson, tillträdare,
törklarade synemännen, att en summa av 913 kronor 50 öre, som vid
laga skifte i Skeke by tillerkänts bostället i flyttningskostnad för åbyggnaderna
vid torpet Björkhagen, skulle av avträdaren vid avträdet utgivas
till Johansson, vilken ålåge att vid sitt avträde samma summa antingen
genom byggnad vid bostället utöver den årliga nybyggnadsskyldigheten
redovisa eller ock till sin efterträdare kontant utgiva.
Sedan Johansson avlidit den 8 mars 1913 och Kungl. Maj:t genom
brev den 28 februari 1914 förordnat, att bostället skulle från den 14 mars
Kungl. Maj:ts proposition nr 84.
3
samma $r indragas till statsverket, hölls den 2 juli 1914 av kronofogden
P. J. Aströrn med biträde av två nämndemän syn å bostället emellan
Johanssons stärbhusdelägare, nämligen hans änka Amanda Lovisa Johansson
oeh makarnas omyndiga dotter Märta Louise Johansson, avträdare,
samt Kungl. Maj:t och kronan, tillträdare. Vid synegången besiktigades,
bland annat, dels en år 1898 uppförd lada, beträffande vilken i syneprotokollet
antecknades, att en emellan golvet och marken befintlig underavdelning
sedermera inbrädats, dels ock ett fähus, nybyggt 1902. Vardera
av dessa byggnader beräknades av synemännen motsvara fullgjord nybyggnadsskyldighet
för tre år.
Uti vid synen meddelat beslut yttrade synemännen, bland annat,
följande:
Enär Johansson innehaft bostället från den 14 mars 1893, hade hans stärbbus
att för tiden till den 14 mars 1914, från vilken dag bostället indragits till
statsverket, att svara för tjuguett års nybyggnad. Ehuru stärblmset vid denna
syn, genom uppförande av lada och fähus, visat fullgjord nybyggnad för allenast
sex år, likväl och då vidare nybyggnad vid hemmanet ej erfordrades, förklarades
stärbhuset hava fullgjort sin skyldighet i förevarande avseende, i följd varav de
felande femton nybyggnadsåren avskreves. Det belopp av 913 kronor 50 öre, som
vid laga skifte i Skeke by tillerkänts bostället för äbyggnaderna vid torpet Björkhagen
och för vilket stärbhuset vore redovisningsskyldig^ förklarades stärbhuset
hava redovisat därigenom, att den av Johansson uppförda ladan med dess underavdelning
och fähuset gjorts betydligt större och värdefullare än motsvarande
äldre hus. Kostnaden för tillökningen i byggnadernas storlek och värde ansåges
nämligen hava fullt uppgått till nämnda belopp.
Efter stämning å stärbhusdelägarna till vederbörande häradsrätt anförde
Kungl. Maj:t och kronan följande:
Ifrågakomma lada och fähus vore i den storlek, de av Johansson uppförts,
erforderliga för egendomens behov. Vid sådant förhållande kunde den omständigheten,
att byggnaderna gjorts större än motsvarande, förut befintliga hus ej medföra,
att stärbhusdelägarna skulle vara berättigade till ersättning för överbyggnad,
helst Johansson, på sätt synemänuen vid sist omförmälda syn förklarat, verkställt
nybyggnad för allenast sex år, trots att bostället innehafts i tjuguett år.
I varje fall vore byggnaderna ej så mycket större än förutvarande hus, att därigenom
uppkommit en överbyggnad, motsvarande det i synemännens beslut angivna
beloppet 913 kronor 50 öre, som det jämlikt 1892 års syn ålåge stärbhusdelägarna
att redovisa. Kungl. Maj:t och kronan yrkade förty åläggande för stärbhusdelägarna
att till kronan utgiva nämnda belopp.
Häradsrätten utlät sig genom utslag den 7 juni 1915 bland annat
sålunda:
Häradsrätten funne i likhet med synemännen, att Johansson fullgjort sin
byggnadsskyldighet för den tid han innehaft bostället; och enär Johansson genom
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 84.
att uppföra lada och fähus större än motsvarande äldre hus, vilka ostridigt haft
minst de i byggningabalken 27 kap. 3 § föreskrivna mått, utfört byggnad utöver
vad honom ålegat, och han därigenom tillfört bostället ett ökat värde av minst
det belopp, 913 kronor 50 öre, för vilket han varit redovisningsskyldig, prövade
häradsrätten lagligt fastställa det slut, vartill synemännen i överklagade delar
kommit.
Från kronans sida fullföljdes talan i målet, varefter Svea hovrätt
i dom den 16 februari 1917 utlät sig sålunda:
Enär det på grund av ovanberörda, vid 1892 års syn meddelade beslut
ålegat stärbhusdelägarna att vid avträdet av bostället antingen genom byggnad
utöver den årliga nybyggnadsskyldigheten redovisa omförmälda belopp, 913 kronor
50 öre, eller ock kontant till Kungl. Maj:t och kronan utgiva detsamma, samt
stärbhusdelägarna icke därigenom, att ifrågakomna, av Johansson uppförda lada
och fähus byggts större än motsvarande, å bostället förut befintliga byggnader,
lagligen vore berättigade att tillgodoräkna sig byggnad utöver ny byggnadsskyldigheten,
alltså och då ej heller eljest förekommit något förhållande, på grund
varav stärbhusdelägarna skulle kunna undgå att till Kungl. Maj:t och kronan
utgiva förenämnda belopp, prövade hovrätten rättvist att, med ändring av häradsrättens
utslag beträffande huvudsaken, förplikta stärbhusdelägarna att till Kungl.
Maj:t och kronan mot kvitto utgiva 913 kronor 50 öre.
Tillika befriades kronan från av häradsrätten kronan ålagd skyldighet att
ersätta stärbhuset dess kostnader å målet vid underrätten.
I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har nu änkan Johansson anhållit,
att Kungl. Maj:t måtte av nåd befria henne och hennes dotter från
utgivande av det dem ådömda beloppet.
Till stöd härför har sökanden anfört, bland annat, följande:
»Av en ansökningen bilagd tablå över stärbhusets ekonomiska ställning
framgår, att stärbhusets tillgångar för närvarande utgöra icke fullt 5,000 kronor,
i vilken summa ingår värdet av överloppshus vid bostället med 3,028 kronor, och
att den årsinkomst, varmed jag skall bestrida mina och min oförsörjda dotters
levnadskostnader samt kostnaderna för överloppshusens underhåll, uppgår till allenast
970 kronor. För att kunna gälda det stärbhuset ådömda beloppet måste jag
anlita mitt lilla kontanta kapital eller ock realisera en del av överloppshusen. I
båda fallen blir min ekonomiska ställning, som redan förut är ganska brydsam,
betydligt försämrad. Utsikten att kunna nödtorftigt försörja mig och min dotter
blir då ännu mörkare, helst jag själv är sjuklig och min dotter, som allt från
sin födelse varit sjuklig och svag, därjämte iider av följderna av den barnförlamning,
som för några år sedan drabbade henne.»
Efter remiss hava kammarkollegium och statskontoret den 15 december
1919 avgivit utlåtande etter att i ärendet hava låtit höra vederbörande
domänintendent samt dåvarande kronofogden i orten ävensom inhämtat
yttrande av länsstyrelsen i Uppsala; och hava samtliga myndigheter tillstyrkt
bifall till ansökningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 84.
Kronofogden har därvid anfört bland annat följande:
»Enligt min åsikt tala starka billighetsskäl för bifall till ansökningen. Det
har utretts, att de byggnader, nämligen fähus och lada, som Johansson nyuppfört
vid bostället, äro betydligt större och värdefullare än motsvarande äldre hus
och att värdeöverskottet fullt uppgår till ovan omförmälda belopp, 913 kronor 50
öre. Hade Johansson nöjt sig med att uppföra de nya byggnaderna till samma
dimensioner, som de äldre byggnaderna haft och som jämväl uppfyllt de i 27
kapitlet 3 § byggningabalken föreskrivna mått, så hade han varit därmed fullt
försvarad och ingen hade däremot kunnat göra någon befogad anmärkning. Vid
sådant förhållande förefaller det hårt, att, då Johansson vid ombyggandet, till
boställets obestridliga nytta, gjort husen större och ändamålsenligare och därigenom
ådragit sig större kostnader än han lagligen varit skyldig till, stärbhuset
icke därför skall få tillgodonjuta någon ersättning. Och det hai icke ens påståtts,
att husen gjorts onödigt störa och dyrbara. Då härtill kommer, att — såsom
framgår av de i ansökningen och de därvid fogade handlingar meddelade uppgifter,
vilka jag på grund av mångårig bekantskap med Johansson och hans familj
kan till fullo vitsorda — änkans och dotterns levnadsförhållanden åro särdeles
ömmande, hemställer jag, att Kungl. Maj:t av nåd täcktes bifalla ansökningen.
»
Såsom av det ovan anförda framgår, hava länsmannen C. L. Johans- Departesons
stärbhusdelägare efter därom förd rättegång förpliktats att till Kungl. mentachefen
Maj:t och kronan utgiva 913 kronor 50 öre. Ifrågavarande summa utgör
ett belopp, som Johansson vid sitt tillträde till bostället år 1892 uppburit
från avträdaren och förty haft att vid sitt avträde antingen redovisa genom
byggnad vid bostället utöver den årliga nybyggnadsskyldigheten eller
ock kontant utgiva till sin efterträdare. Enligt vad i ärendet blivit utrett,
har Johansson vid bostället nyuppfört ett fähus och en lada, vilka varit
betydligt större och värdefullare än motsvarande äldre hus, men hava de
kostnader, han härigenom ådragit sig, icke ansetts lagligen kunna för
ifrågavarande redovisning tillgodoräknas stärbhusdelägarna. Med hänsyn
till att emellertid dessa kostnader, enligt vad synemännen och häradsrätten
konstaterat, tillfört bostället ett ökat värde av minst omförmälda
belopp, ävensom till att Johanssons stärbhusdelägare, vilka utgöras av
änka och dotter, äro sjukliga och befinna sig i knappa ekonomiska omständigheter,
anser jag, att kronan billigtvis icke bör mot dem vidhålla
sin juridiska rätt. I enlighet med samtliga i ärendet hörda myndigheters
tillstyrkan finner jag därför intet att erinra mot bifall till den av änkan
Johansson gjorda framställningen om befrielse för henne och dottern från
utgivande av omförmälda belopp. Då för sådant ändamål erfordras riksdagens
samtycke, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 84.
att länsmannen C. L. Johanssons stärbhusdelägare,
änkan Amanda Lovisa Johansson och makarnas dotter
Märta Louise Johansson, må befrias från dem jämlikt
Svea hovrätts dom den 16 februari 1917 åliggande skyldighet
att utgiva ersättning till Kungl. Maj:t och kronan
med 913 kronor 50 öre,
samt att, vid bifall härtill, omförmälda belopp må
ur räkenskaperna avskrivas.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Gunnar Corin.
Stockholm 1920. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
100651
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1920:87 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för länsmannen C. L. Johanssons stärbhus att gälda visst ersättningsbelopp m a1 i texten
- SU 1920:29 Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående befrielse för länsmannen C. L. Johanssons stärbhusdelägare att gälda .visst ersättningsbelopp in. in. s. 1 i texten