Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för länsmannen C. L. Johanssons stärbliusdelägare att gälda visst ersättningsbelopp m. in

1920-02-13 · 6 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:84, Angående befrielse för länsmannen C. L. Johanssons stärbliusdelägare att gälda visst ersättningsbelopp m. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kutig!. Maj:ts proposition ur 84.

1

Nr 84.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse för

länsmannen C. L. Johanssons stärbliusdelägare att gälda

visst ersättningsbelopp m. in.; given Stockholms slott den

13 februari 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att länsmannen C. L. Johanssons stärbliusdelägare, änkan Amanda

Lovisa Johansson och makarnas dotter Märta Louise Johansson, må befrias

från dem jämlikt Svea hovrätts dom den 16 februari 1917 åliggande

skyldighet att ''utgiva ersättning till Kungl. Maj:t och kronan med 913

kronor 50 öre,

samt att, vid bifall härtill, omförmälda belopp må ur räkenskaperna

avskrivas.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. Holmquist.

Bihang till riksdagens protokoll lä20. 1 samt. 70 höft. (Nr 84.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts proposition nr 84.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 februari

1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Departementschefen, statsrådet Holmquist anförde:

Vid eu den 3 oktober 1892 å länsinansbostället 3A mantal Skeke

n:r 3 i Rasbo socken, Lppsala län, hållen laga av- och tillträdessyn emellan

viss person, avträdare, och länsmannen C. L. Johansson, tillträdare,

törklarade synemännen, att en summa av 913 kronor 50 öre, som vid

laga skifte i Skeke by tillerkänts bostället i flyttningskostnad för åbyggnaderna

vid torpet Björkhagen, skulle av avträdaren vid avträdet utgivas

till Johansson, vilken ålåge att vid sitt avträde samma summa antingen

genom byggnad vid bostället utöver den årliga nybyggnadsskyldigheten

redovisa eller ock till sin efterträdare kontant utgiva.

Sedan Johansson avlidit den 8 mars 1913 och Kungl. Maj:t genom

brev den 28 februari 1914 förordnat, att bostället skulle från den 14 mars

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

3

samma $r indragas till statsverket, hölls den 2 juli 1914 av kronofogden

P. J. Aströrn med biträde av två nämndemän syn å bostället emellan

Johanssons stärbhusdelägare, nämligen hans änka Amanda Lovisa Johansson

oeh makarnas omyndiga dotter Märta Louise Johansson, avträdare,

samt Kungl. Maj:t och kronan, tillträdare. Vid synegången besiktigades,

bland annat, dels en år 1898 uppförd lada, beträffande vilken i syneprotokollet

antecknades, att en emellan golvet och marken befintlig underavdelning

sedermera inbrädats, dels ock ett fähus, nybyggt 1902. Vardera

av dessa byggnader beräknades av synemännen motsvara fullgjord nybyggnadsskyldighet

för tre år.

Uti vid synen meddelat beslut yttrade synemännen, bland annat,

följande:

Enär Johansson innehaft bostället från den 14 mars 1893, hade hans stärbbus

att för tiden till den 14 mars 1914, från vilken dag bostället indragits till

statsverket, att svara för tjuguett års nybyggnad. Ehuru stärblmset vid denna

syn, genom uppförande av lada och fähus, visat fullgjord nybyggnad för allenast

sex år, likväl och då vidare nybyggnad vid hemmanet ej erfordrades, förklarades

stärbhuset hava fullgjort sin skyldighet i förevarande avseende, i följd varav de

felande femton nybyggnadsåren avskreves. Det belopp av 913 kronor 50 öre, som

vid laga skifte i Skeke by tillerkänts bostället för äbyggnaderna vid torpet Björkhagen

och för vilket stärbhuset vore redovisningsskyldig^ förklarades stärbhuset

hava redovisat därigenom, att den av Johansson uppförda ladan med dess underavdelning

och fähuset gjorts betydligt större och värdefullare än motsvarande

äldre hus. Kostnaden för tillökningen i byggnadernas storlek och värde ansåges

nämligen hava fullt uppgått till nämnda belopp.

Efter stämning å stärbhusdelägarna till vederbörande häradsrätt anförde

Kungl. Maj:t och kronan följande:

Ifrågakomma lada och fähus vore i den storlek, de av Johansson uppförts,

erforderliga för egendomens behov. Vid sådant förhållande kunde den omständigheten,

att byggnaderna gjorts större än motsvarande, förut befintliga hus ej medföra,

att stärbhusdelägarna skulle vara berättigade till ersättning för överbyggnad,

helst Johansson, på sätt synemänuen vid sist omförmälda syn förklarat, verkställt

nybyggnad för allenast sex år, trots att bostället innehafts i tjuguett år.

I varje fall vore byggnaderna ej så mycket större än förutvarande hus, att därigenom

uppkommit en överbyggnad, motsvarande det i synemännens beslut angivna

beloppet 913 kronor 50 öre, som det jämlikt 1892 års syn ålåge stärbhusdelägarna

att redovisa. Kungl. Maj:t och kronan yrkade förty åläggande för stärbhusdelägarna

att till kronan utgiva nämnda belopp.

Häradsrätten utlät sig genom utslag den 7 juni 1915 bland annat

sålunda:

Häradsrätten funne i likhet med synemännen, att Johansson fullgjort sin

byggnadsskyldighet för den tid han innehaft bostället; och enär Johansson genom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

att uppföra lada och fähus större än motsvarande äldre hus, vilka ostridigt haft

minst de i byggningabalken 27 kap. 3 § föreskrivna mått, utfört byggnad utöver

vad honom ålegat, och han därigenom tillfört bostället ett ökat värde av minst

det belopp, 913 kronor 50 öre, för vilket han varit redovisningsskyldig, prövade

häradsrätten lagligt fastställa det slut, vartill synemännen i överklagade delar

kommit.

Från kronans sida fullföljdes talan i målet, varefter Svea hovrätt

i dom den 16 februari 1917 utlät sig sålunda:

Enär det på grund av ovanberörda, vid 1892 års syn meddelade beslut

ålegat stärbhusdelägarna att vid avträdet av bostället antingen genom byggnad

utöver den årliga nybyggnadsskyldigheten redovisa omförmälda belopp, 913 kronor

50 öre, eller ock kontant till Kungl. Maj:t och kronan utgiva detsamma, samt

stärbhusdelägarna icke därigenom, att ifrågakomna, av Johansson uppförda lada

och fähus byggts större än motsvarande, å bostället förut befintliga byggnader,

lagligen vore berättigade att tillgodoräkna sig byggnad utöver ny byggnadsskyldigheten,

alltså och då ej heller eljest förekommit något förhållande, på grund

varav stärbhusdelägarna skulle kunna undgå att till Kungl. Maj:t och kronan

utgiva förenämnda belopp, prövade hovrätten rättvist att, med ändring av häradsrättens

utslag beträffande huvudsaken, förplikta stärbhusdelägarna att till Kungl.

Maj:t och kronan mot kvitto utgiva 913 kronor 50 öre.

Tillika befriades kronan från av häradsrätten kronan ålagd skyldighet att

ersätta stärbhuset dess kostnader å målet vid underrätten.

I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har nu änkan Johansson anhållit,

att Kungl. Maj:t måtte av nåd befria henne och hennes dotter från

utgivande av det dem ådömda beloppet.

Till stöd härför har sökanden anfört, bland annat, följande:

»Av en ansökningen bilagd tablå över stärbhusets ekonomiska ställning

framgår, att stärbhusets tillgångar för närvarande utgöra icke fullt 5,000 kronor,

i vilken summa ingår värdet av överloppshus vid bostället med 3,028 kronor, och

att den årsinkomst, varmed jag skall bestrida mina och min oförsörjda dotters

levnadskostnader samt kostnaderna för överloppshusens underhåll, uppgår till allenast

970 kronor. För att kunna gälda det stärbhuset ådömda beloppet måste jag

anlita mitt lilla kontanta kapital eller ock realisera en del av överloppshusen. I

båda fallen blir min ekonomiska ställning, som redan förut är ganska brydsam,

betydligt försämrad. Utsikten att kunna nödtorftigt försörja mig och min dotter

blir då ännu mörkare, helst jag själv är sjuklig och min dotter, som allt från

sin födelse varit sjuklig och svag, därjämte iider av följderna av den barnförlamning,

som för några år sedan drabbade henne.»

Efter remiss hava kammarkollegium och statskontoret den 15 december

1919 avgivit utlåtande etter att i ärendet hava låtit höra vederbörande

domänintendent samt dåvarande kronofogden i orten ävensom inhämtat

yttrande av länsstyrelsen i Uppsala; och hava samtliga myndigheter tillstyrkt

bifall till ansökningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

Kronofogden har därvid anfört bland annat följande:

»Enligt min åsikt tala starka billighetsskäl för bifall till ansökningen. Det

har utretts, att de byggnader, nämligen fähus och lada, som Johansson nyuppfört

vid bostället, äro betydligt större och värdefullare än motsvarande äldre hus

och att värdeöverskottet fullt uppgår till ovan omförmälda belopp, 913 kronor 50

öre. Hade Johansson nöjt sig med att uppföra de nya byggnaderna till samma

dimensioner, som de äldre byggnaderna haft och som jämväl uppfyllt de i 27

kapitlet 3 § byggningabalken föreskrivna mått, så hade han varit därmed fullt

försvarad och ingen hade däremot kunnat göra någon befogad anmärkning. Vid

sådant förhållande förefaller det hårt, att, då Johansson vid ombyggandet, till

boställets obestridliga nytta, gjort husen större och ändamålsenligare och därigenom

ådragit sig större kostnader än han lagligen varit skyldig till, stärbhuset

icke därför skall få tillgodonjuta någon ersättning. Och det hai icke ens påståtts,

att husen gjorts onödigt störa och dyrbara. Då härtill kommer, att — såsom

framgår av de i ansökningen och de därvid fogade handlingar meddelade uppgifter,

vilka jag på grund av mångårig bekantskap med Johansson och hans familj

kan till fullo vitsorda — änkans och dotterns levnadsförhållanden åro särdeles

ömmande, hemställer jag, att Kungl. Maj:t av nåd täcktes bifalla ansökningen.

»

Såsom av det ovan anförda framgår, hava länsmannen C. L. Johans- Departesons

stärbhusdelägare efter därom förd rättegång förpliktats att till Kungl. mentachefen

Maj:t och kronan utgiva 913 kronor 50 öre. Ifrågavarande summa utgör

ett belopp, som Johansson vid sitt tillträde till bostället år 1892 uppburit

från avträdaren och förty haft att vid sitt avträde antingen redovisa genom

byggnad vid bostället utöver den årliga nybyggnadsskyldigheten eller

ock kontant utgiva till sin efterträdare. Enligt vad i ärendet blivit utrett,

har Johansson vid bostället nyuppfört ett fähus och en lada, vilka varit

betydligt större och värdefullare än motsvarande äldre hus, men hava de

kostnader, han härigenom ådragit sig, icke ansetts lagligen kunna för

ifrågavarande redovisning tillgodoräknas stärbhusdelägarna. Med hänsyn

till att emellertid dessa kostnader, enligt vad synemännen och häradsrätten

konstaterat, tillfört bostället ett ökat värde av minst omförmälda

belopp, ävensom till att Johanssons stärbhusdelägare, vilka utgöras av

änka och dotter, äro sjukliga och befinna sig i knappa ekonomiska omständigheter,

anser jag, att kronan billigtvis icke bör mot dem vidhålla

sin juridiska rätt. I enlighet med samtliga i ärendet hörda myndigheters

tillstyrkan finner jag därför intet att erinra mot bifall till den av änkan

Johansson gjorda framställningen om befrielse för henne och dottern från

utgivande av omförmälda belopp. Då för sådant ändamål erfordras riksdagens

samtycke, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

att länsmannen C. L. Johanssons stärbhusdelägare,

änkan Amanda Lovisa Johansson och makarnas dotter

Märta Louise Johansson, må befrias från dem jämlikt

Svea hovrätts dom den 16 februari 1917 åliggande skyldighet

att utgiva ersättning till Kungl. Maj:t och kronan

med 913 kronor 50 öre,

samt att, vid bifall härtill, omförmälda belopp må

ur räkenskaperna avskrivas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Corin.

Stockholm 1920. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

100651

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:87 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för länsmannen C. L. Johanssons stärbhus att gälda visst ersättningsbelopp m a1 i texten
  2. SU 1920:29 Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående befrielse för länsmannen C. L. Johanssons stärbhusdelägare att gälda .visst ersättningsbelopp in. in. s. 1 i texten