Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 4 § 3 mom. samt 7 och 11 §§ i förordningen den 16 maj 1884 angående patent

1920-02-13 · 39 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 36 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:93, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 4 § 3 mom. samt 7 och 11 §§ i förordningen den 16 maj 1884 angående patent

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-is Proposition Nr 93.

1

Nr 93.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 4 § 3 mom. samt 7 och 11 §§ i

förordningen den 16 maj 1884 angående patent; given

Stockholms slott den 13 februari 1920.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 4 §

3 mom. samt 7 och 11 §§ i förordningen den 16 maj 1884 angående

patent.

GUSTAF.

EU el Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 77 häft. (Nr 93.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 93.

Pörslag

till

LAG

om ändrad lydelse av 4 § 3 mom. samt 7 och 11 §§ i förordningen

den 16 maj 1884 angående patent.

Härigenom förordnas, att 4 § 3 mom. samt 7 och 11 §§ i förordningen

den 16 maj 1884 angående patent — 7 och 11 §§ i nedan angivna

delar — skola erhålla följande ändrade lydelse:

4 §■

3. mom. Därjämte åligge sökanden att bifoga en avgift (ansökningsavgift)

av femtio kronor.

7 §•

Aro ansökningshandlingarna fullständiga och har anledning ej förekommit

att, efter ty i 6 § sägs, genast avslå ansökningen, läte patentmyndigheten,

efter underrättelse därom till sökanden på sätt i 5 § sägs,

i allmänna tidningarna införa kungörelse om ansökningen med uppgift å

dess huvudsakliga innehåll; hålle ock ansökningshandlingarna hos patentmyndigheten

tillgängliga för en var, som önskar därav taga kännedom.

Under två — — — mot patentansökningen.

Inom samma tid skall sökanden till patentmyndigheten inbetala en

avgift (utfärdningsavgift) av femtio kronor ävensom till stämpel å patentbrevet

tio kronor, vid äventyr att ansökningen eljest såsom återtagen avföres.

I händelse patent ej varder meddelat, återbetalas vad sålunda erlagts.

Efter utgången av nyssnämnda tid företage patentmyndigheten ärendet

till avgörande.

Möter ej — — — tryck offentliggöras.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 93.

11 §.

Förutom de avgifter, som omförmälas i 4 och 7 §§, skall för meddelat

patent, som icke är tilläggspatent, till patentmyndigheten för varje patentår

från och med det andra erläggas en årsavgift, utgörande för vart och

ett av det andra och tredje året fyrtio kronor, av det fjärde och femte

året sextio kronor, av det sjätte och sjunde året etthundra kronor, av det

åttonde och nionde året etthundrafemtio kronor, av det tionde och elfte

året tvåhundra kronor, av det tolfte och trettonde året tvåhundrafemtio

kronor samt av det fjortonde och femtonde året trehundra kronor.

Avgiften, som må i betalt brev insändas, skall för varje patentar

erläggas före det årets början, vid påföljd att avgiften för samma år höjes

med en femtedel.

Fullgöres ej sedermera inbetalning av den förhöjda avgiften inom tre

månader efter patentårets början, vare det erhållna patentet förfallet.

Patenthavare vare — — — beskrivningens offentliggörande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1920 men äger ej tillämpning

å ansökning, som inkommit till patentmyndigheten före nämnda dag, eller

å patent, meddelat före denna lags ikraftträdande eller senare på grund

av ansökning, som nyss nämnts.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 93.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 16 januari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,

Statsråden Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre PALMSTIERNA,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet -anmälde

chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren patentlagstiftningskommitténs

den 13 juni 1919 avgivna betänkande med förslag till lag om

patent m. m. såvitt angick ett däri ingående förslag till lag om ändrad

lydelse av 4 § 3 mom. samt 7 och 11 §§ i förordningen den 16 maj

1884 angående patent samt anförde:

»Enligt 4 § 3 mom. och 11 § i förordningen den 16 maj 1884 angående

patent skall vid patentansökning av sökanden bifogas en avgift

av tjuga kronor. Enligt sistnämnda författningsrum skall för beviljat

patent, med undantag av tilläggspatent, därjämte av patenthavaren till

patentmyndigheten erläggas en årlig avgift, utgörande för varje av det

andra till och med det femte patentåret tjugufem kronor, för varje av

de fem följande åren femtio kronor och för varje av de fem sista åren

sjuttiofem kronor. 1 patentlagstiftningskommitténs förslag till lag om

patent har ansökningsavgiften höjts till trettiofem kronor (12 §); årsavgif
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majt.s Proposition Nr 93.

ton bär i samma förslag satts till fyrtio kronor för vart och ett av det

andra och det tredje patentåret, sextio kronor för vart och ett av det

fjärde och femte patentåret, etthundra kronor för vart och ett av det sjätte och

sjunde patentåret, etthundrafemtio kronor för vart och ett av det åttonde och

nionde patentåret, tvåhundra kronor för vart och ett av det tionde och

elfte patentåret, tvåhundrafemtio kronor för vart och ett av det tolfte och

trettonde patentåret och trehundra kronor för vart och ett av det fjortonde

och femtonde patentåret (49 §). Därjämte har kommittén föreslagit, att

sökande av patent skall inom två månader efter det kungörelse om patentansökningen

varit införd i allmänna tidningarna till patentmyndigheten inbetala

en avgift av fyrtio kronor, avsedd att täcka kostnaden för tryckning

av patentskriften (29 §). Då kommittén emellertid ansett, att en

höjning av patentavgifterna vore omedelbart påkallad och ny patentlag icke

kunde väntas antagen förrän om några år, har kommittén framlagt det av

mig nu anmälda lagförslaget, enligt vilket ansökningsavgiften skulle utgå

med trettio kronor, patentsökande inom två månader efter patentansökningens

kungörande i allmänna tidningarna hade att erlägga en avgift av

tjugufem kronor samt årsavgiften skulle utgå med trettio kronor för vart

och ett av det andra och det tredje patentåret, femtio kronor för vart och

ett av det fjärde och det femte patentåret. sjuttiofem kronor för vart och

ett av det sjätte och det sjunde patentåret, etthundra kronor för vart och

ett av det åttonde och nionde patentåfret, etthundrafemtio kronor för vart

och ett av det tionde och elfte patentåret, tvåhundra kronor för vart och

ett av det tolfte och trettonde patentåret och tvåhundrafemtio kronor för

vart och ett av det fjortonde och femtonde patentåret.

Jag tillåter mig erinra därom, att enligt gällande patentförordning

patent i regel meddelas för en tid av femton år, räknat från den dag, då

ansökningen om patentet inkom; enligt kommitténs förslag skulle tiden

vara oförändrat femton år, men — med ett undantag — räknas från och

med dagen efter den, då kungörelse om patentansökningen införts i allmänna

tidningarna (48 §).

I motiven till förslaget till lag om patent har kommittén beträffande

de däri föreslagna avgifterna anfört bland annat följande (sid. 341 tf.):

Enligt 1856 års patentförordning och vid tiden för dennas tillkomst

gällande annan lagstiftning i ämnet voro kostnaderna för ett patent av

liera olika slag. Ansökning om patent var belagd med en stämpelpappers
-

Kommittén.

Kostnaderna

för patent

enligt äldre

svensk rätt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 93.

avgift av 50 öre, och vid patentbrevets erhållande skulle erläggas dels i

lösen 9 kronor dels en stämpelpappersavgift, uppgående till 5 kronor för

varje år av den beviljade patenttiden. Därförutom måste patenthavaren

på egen bekostnad låta kungöra patentbrevet med den däri intagna beskrivningen

tre gånger i Post- och inrikes tidningar; kostnaden därför belöpte

sig i medeltal till 50 kronor men uppgick stundom till vida högre belopp.

Tillkomsten

av bestämmelserna

om avgifter

i 1884

drs patentförordning

och

senare lagstiftningsåtgärder

i

ämnet.

I propositionen till 1884 års riksdag angående ny patentförordning

föreslogos i hithörande ämne följande bestämmelser. Vid ansökningen skulle

fogas en avgift av 50 kronor, varav dock, om ansökningen avsloges eller

förfölle, hälften återbetalades; denna avgift betraktades icke såsom någon

årsavgift. Avgifterna för patents upprätthållande voro så ordnade, att

patenthavaren för varje av det andra, det tredje, det fjärde och det femte

patentåret skulle erlägga 25 kronor, för varje av de följande fem åren 50

kronor och för varje av de fem sista åren 75 kronor. Dessa bestämmelser,

som gillades av riksdagen, inflöto i 1884 års patentförordning. I

sammanhang därmed blev stämpelavgiften för patentbrev, som enligt stämpelförordningen

av år 1883 utgjorde 7 kronor för varje år av den beviljade

skyddstiden, bestämd till 25 kronor.

Till motivering av • de stadganden, som sålunda förelädes 1884 års

riksdag, anförde föredragande departementschefen följande. Eedan den år

1873 i Wien församlade patentkongressen förordade att genom en stigande

avgiftsskala lägga i uppfinnarens intresse, att så snart som möjligt låta ett

gagnlöst patent förfalla. Tillvaron av dylika patent kunde nämligen uppenbarligen

icke annat än skada de industrier, inom vilka de förekomme.

Även andra skäl talade för en dylik anordning. Under det nämligen patenthavaren

vid patenttidens början ofta utan motsvarande fördel måste

vidkännas betydande utgifter för uppfinningens tillämpning och spridning,

borde uppfinningens avkastning och därmed dess förmåga att bära patentavgifter

under patenttidens fortgång successivt stegras. För att det avsedda

målet verkligen skulle ernås, borde en mera graderad avgiftsskala än den 1878

års kommitterade föreslagit tillämpas. Men därförutom borde avgifterna i sin

helhet ej obetydligt nedsättas, därest de icke skulle verka hämmande på

patentväsendets utveckling. Avgifterna box-de uppenbarligen icke sättas

högre än att å ena sidan patentmyndigheten bereddes fullt tillräckliga inkomster

samt å andra sidan gagnlösa patent omintetgjordes. Båda dessa

syften syntes kunna ernås med ej obetydligt lägre avgifter än de av kommitterade

föreslagna, vilkas sammanlagda belopp för ett under femton år

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 93.

gällande patent uppginge till 1,400 kronor. Den avgift, som skulle åtfölja

patentansökningen, torde dock icke kunna bestämmas till lägre belopp

än det av kommitterade ifrågasatta eller 50 kronor, enär, då ovisst vore,

om och huru länge några ytterligare avgifter komme att betalas, den första

avgiften borde vara avsedd att företrädesvis betacka kostnaderna för patentärendets

behandling och patentets offentliggörande. Därvid vore emellertid

en ändring med avseende å stämpelavgiften för patentbrev nödvändig,

enär, om denna bibehölles oförändrad vid det belopp, vartill densamma

enligt då gällande stämpelförordning och med beräkning av fix patenttid

av femton år för alla patent skulle uppgå, eller 105 kronor, utgifterna för

ett patents erhållande komme att utgöra 155 kronor, en summa alltför

betungande för en fattig uppfinnare, vilken, först sedan uppfinningens industriella

användbarhet blivit åtminstone i viss mån erkänd genom patent,

kunde vara i tillfälle att förskaffa sig låneunderstöd för uppfinningens

bringande till utövning. Stämpelavgiften borde därför nedsättas till 25 kronor.

Med den avgiftsskala för årsavgifterna, som föresloges, komme sammanlagda

beloppet av de avgifter, som skulle erläggas för ett under hela

den fastställda patenttiden fortfarande patent, att, stämpeln inberäknad,

uppgå till 800 kronor, vilket belopp, fördelat på femton år, icke torde

böra anses betungande för en uppfinning av den betydenhet, att densamma

verkligen förtjänade att patenteras, särdeles om man besinnade, att däruti

även inbegrepes den med patentets offentliggörande förknippade kostnad,

vilken dittills omedelbart drabbat patenthavaren.

I de förhållanden, som sålunda infördes år 1884, hava senare

inga andra förändringar vidtagits än att stämpelavgiften för patentbrev

år 1891 bestämdes till 10 kronor och ansökningsavgiften år 1893 nedsatt^

till 20 kronor utan någon återbetalning.

Ett genomgripande ändringsförslag har framlagts av svenska uppfin- Av svenska

nareföreningen, som i sitt förslag till patentlag intagit en bestämmelse, Uforeningm

enligt vilken utöver ansökningsavgiften skulle för beviljat patent med un-framlagt anddantag

av tilläggspatent erläggas antingen 150 kronor på en gång eller rin!Jsforsla9- ock 50 kronor för vart och ett av de närmast därpå följande fyra patentåren.

Då patentens medellivslängd vore cirka tre år, skulle enligt motiven

till förslaget patentmyndigheten med de föreslagna låga avgifterna erhålla

en ganska avsevärt ökad inkomst. Samtidigt vunnes, att faran för patents

förfallande genom försummad avgiftsbetalning minskades.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

I Man

tillämpade

system.

Kommitténs

principiella

ståndpunkt.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 93.

I utlandet finner man olika system i fråga om patentavgifterna tilllämpade.

I Amerikas förenta stater erfordras, sedan en engångsavgift

för patents meddelande erlagts, icke någon vidare avgiftsbetalning för

patentets vidmakthållande. I England gäller den avgift, som skall inbetalas

vid patents erhållande, för de fyra första patentåren, och upptagas för de

följande patentåren årsavgifter enligt en stigande skala; i Japan äro förhållandena

ordnade på liknande sätt. I allmänhet måste särskilda årsavgifter

erläggas för varje år av skyddstiden eller åtminstone såsom hos oss

för varje år med undantag av det första; dessa avgifter utgå vanligen efter

en stigande skala, undantagsvis såsom i Frankrike med konstant belopp.

I Spanien och Brasilien medgives avdrag vid förskottsbetalning av samtliga

ej förfallna avgifter.

Någon ändring i den hittills tillämpade principen, att kostnaderna

för patentmyndighetens verksamhet skola bestridas av den sökande allmänheten

medels avgifter, som denna har att erlägga för anlitande av nämnda

myndighet, anser patentlagstiftningskommittén icke böra ifrågasättas. Yad

angår sättet för dessa avgifters uttagande, finner kommittén det hos oss

likasom i ett flertal andra länder för närvarande använda systemet med

årliga avgifter efter en stigande skala för varje meddelat patent vara det

lämpligaste.

Patentmyndighetens huvudsakliga arbete består i granskning av patentansökningarna.

Ansökningsavgiften, som måste vara lika för alla, kan

emellertid icke sättas till högre belopp än att densamma kommer att täcka

endast en bråkdel av de med ansökningarnas granskning förenade kostnaderna.

Det blir därför nödvändigt att på annat sätt fylla bristen, och,

om man därvid utgår från den enligt kommitténs mening berättigade principen,

att ansvaret för denna brist fördelas i förhållande till graden av

den nytta, vederbörande haft av patentmyndighetens verksamhet, framstår

det såsom naturligt, att de, vilkas ansökningar lett till patent, skola bidraga

till täckande av den brist, som uppkommit vid granskningen ej

blott av den egna ansökningen utan även av de ansökningar, som tillbakavisats,

likasom även att ett patents längre varaktighet bör föranleda en

större ansvarsskyldighet uti ifrågavarande hänseende.

Det amerikanska systemet, enligt vilket endast en avgift erlägges för

hela patenttiden, medför, att flertalet patent komma att bestå under hela

denna tid. Detta synes näppeligen vara något eftersträvansvärt. Det

måste tvärtom betraktas såsom en avgjord fördel, att patent, som befinnas

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 93.

vara ogiltiga eller värdelösa, genom vederbörandes uraktlåtenhet att inbetala

avgift träda ur kraft, då därigenom industrien befrias från obehöriga hämmande

band å dess handlingsfrihet.

Med avseende å avgifternas stegring med åren är, utöver vad förut

anförts om avgiftsskyldighetens rättvisa fördelning, att märka, att ett patent,

som vederbörande ännu efter många år har intresse av att vidmakthålla,

i allmänhet kan antagas representera ett så stort värde, att en jämförelsevis

hög patentavgift icke kan vara betungande. I mån som avgifterna

sättas höga för de sista åren av patenttiden, kunna de hållas nere vid

låga belopp för de tidigare patentåren. Därvid har man emellertid att

taga hänsyn till, att, om patentens bestånd sättes i beroende av periodiska

avgifters erläggande, man, enligt vad erfarenheten givit vid handen, oberoende

av avgifternas belopp måste räkna med, att ett patents medellivslängd

kommer att utgöra endast några få år efter patentets meddelande; för närvarande

utgör medellivslängden cirka fyra år från nämnda tidpunkt. Avgifterna

för de första patentåren få därför icke sättas alltför låga, och

ännu mindre kan eu fullständig avgiftsfrihet för dessa år förordas. Det

kan nämligen knappast vara rättvist att åvälva så gott som alla kostnader

för patentmyndighetens verksamhet på innehavarne av de patent, som uppnå

en längre livslängd än den normala. Att de av uppfinnareföreningen föreslagna

sätten för avgiftsbetalning måste bliva mera betungande för uppfinnarna

under den för dem svåraste tiden än det system kommittén förordar

är tydligt.

Kommittén har tagit under övervägande lämpligheten av att i anslutning

till uppfinnareföreningens förslag alternativt medgiva inbetalning av

en för hela skyddstiden gällande engångsavgift, lägre än det sammanlagda

beloppet av samtliga årsavgifter. Emellertid har kommittén icke funnit

anledning förorda en sådan anordning. Mot densamma talar vad förut anförts

om olämpligheten av att ett patents bestånd fortfar längre än vederbörande

har ett verkligt intresse därav. Anordningen kan dessutom antagas

komma att utnyttjas företrädesvis av kapitalstarka patentliavare.

För närvarande uppföres i riksstaten ett reservationsanslag till upprätthållande

av patent- och registreringsverkets verksamhet att utgå av samt- otillräcklighet.

liga till ämbetsverket inflytande avgifter, varvid av eventuella överskott bildas

reservationer att användas uteslutande för de ändamål anslaget avser.

Förr var i fråga om ämbetsverkets ekonomi en uppdelning genomförd mellan

bolagsavdelningen och ämbetsverket i övrigt, — den så kallade patentBihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 77 käft. (Nr 93.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 93.

avdelningen, till vilken räknades ej blott patent- utan även mönster- och

varumärkesärenden, — så att vardera avdelningens inkomster skulle användas

för betäckande av dess utgifter, varvid för ämbetsverket gemensamma

utgifter fördelades mellan de olika avdelningarna efter vissa fastslagna

grunder. Numera sker icke någon sådan uppdelning, utan alla

inflytande avgifter av vad slag de vara må få användas för verkets samtliga

utgifter.

Kommittén yttrade i sitt betänkande angående omorganisation av patent-

och registreringsverket m. m., att, om ock vid en reglering av avgifterna

hänsyn borde tagas till det ändamål, för vilket envar av dem

närmast vore avsedd, kommittén icke ansåge någon giltig anledning finnas

att uppdela ämbetsverkets utgifter i olika kategorier att bestridas av olika

slag av dess inkomster. Fastmera måste ämbetsverkets verksamhet betraktas

som en enhetlig förvaltning av samtliga de angelägenheter, vilka det

tillkomme ämbetsverket att handhava, och följaktligen de utgifter, som

föranleddes av samma verksamhet, anses böra utan åtskillnad bestridas av

de inkomster, som stode till ämbetsverkets förfogande.

Givetvis är såsom princip att uppställa, att patentavgifterna böra avpassas

så, att de svara mot de utgifter, som föranledas av patentärendenas

behandling. Storleken av dessa utgifter låter sig emellertid icke noggrant

angivas. Med en fördelning av ämbetsverkets utgifter mellan de båda avdelningarna

enligt de grunder, som i sådant hänseende förut varit gällande,

visar verksamheten å patentavdelningen för nedannämnda år följande ekonomiska

resultat:

År Överskott (+) eller

underskott (—)

i kronor

1915 ......................................... — 58,668.63

1916 ......................................... — 14,167.69

1917 ......................................... + 9,534.39

1918 ......................................... — 154,690.30

Anledningen till bristen åren 1915 och 1916 torde till stor del vara

att finna i det betydligt minskade antalet ansökningar under dessa år, och

till förklaring av bristen år 1918 må nämnas, att det till befattningshavarne

i ämbetsverket utgående krigstidstillägget detta år uppgick till 189,368.44

kronor mot endast 41,504.71 kronor under år 1917.

Att för framtiden med någon större grad av sannolikhet beräkna, huru

utgifterna komma att ställa sig i förhållande till antalet ansökningar, är

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 93.

synnerligen vanskligt med hänsyn särskilt till ovissheten angående den blivande

prisnivån och storleken av de avlöningar, som vid eu sannolikt nära

förestående lönereglering kunna bliva fastställda. Säkert torde emellertid

vara, att förhållandena icke komma att ändra sig så, att icke fortfarande,

med nu utgående avgifter, en ej oväsentlig brist skall uppstå. Härtill

kommer, att ämbetsverkets inflyttning i dess nya lokaler föranleder en avsevärd

ökning av flera utgiftsposter, såsom belysning, värme, vakthållning,

städning, varförutom de årliga utgifterna för pensionering av ämbetsverkets

befattningshavare, som för närvarande med endast två pensionerade f. d.

befattningshavare belöpa sig till 1,840 kronor, vid slutet av 1920-talet kan,

vad patentavdelningen angår, beräknas till omkring 40,000 kronor. De

medel, som funnits reserverade, ävensom nettobehållningen av ämbetsverkets

fasta egendom torde komma att till större delen tagas i anspråk för

den nya byggnadens uppförande och inredning. Det är då av nöden, att

medel på nytt samlas till möjliggörande av framtida utvidgningar.

Ehuru till följd av kraftigt ökade inkomster å bolagsavdelningen under

kristiden ämbetsverkets verksamhet i sin helhet under de senaste åren lämnat

överskott, torde vad förut anförts otvetydigt giva vid handen, att en

höjning av patentavgifterna är av omständigheterna påkallad.

För närvarande äro patentavgifterna i Sverige, som stämpelavgiften

oräknad för en femtonårig patenttid uppgå till 745 kronor, lägre än i flertalet

andra länder.

Kommittén har vid sitt betänkande (sid. 632) fogat en tabell, enligt

vilken patentavgifterna vid en femtonårig patenttid uppgå till i Danmark

2,055 kronor, i Norge 1,290 kronor, i Tyskland 5,300 mark (enligt förslag

år 1913 3,550 mark, i Ungern 2,840 krönen, i Österrike 1,975 gulden,

i Holland 1,375 gulden, i Schweiz 1,370 francs, i Frankrike 1,500 francs

och i Italien 1,500 lire. Enligt samma tabell utgör i England patentavgifterna

vid en fjortonårig patenttid 100 pund.

Kommittén anför vidare:

Kommittén vill här endast påpeka, att i Norge och Danmark, där förhållandena

kunna sägas närmast motsvara våra, det i lagen föreskrivna

sammanlagda avgiftsbeloppet för ett under femton år bestående patent utgör

1,290 respektive 2,055 kronor; i Norge har under innevarande år utfärdats

en lag om förhöjning av avgifterna, enligt vilken ifrågavarande

avgiftsbelopp, förut uppgående till 1,060 kronor, ökats till nyss angivna

summa. Med hänsyn härtill och då det icke torde lida något tvivel därom,

att penningvärdet för framtiden kommer att hålla sig betydligt lägre än

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 93.

vid tidpunkten för de nu utgående avgifternas fastställande, anser kommittén

en höjning av avgifterna vara fullt berättigad.

Avgifternas

storlek enligt

kommitténs

förslag.

Yad först ansökningsavgiften angår, kan det i enlighet med vad förut

anförts icke bliva tal om, att denna skall betäcka granskningskostnaderna,

utan skola även årsavgifterna därför tagas i anspråk, så att ansökningar,

som icke leda till patent, bliva granskade delvis på bekostnad av dem, som

kommit i åtnjutande av patentskydd. Ansökningsavgiften skall vara ett

bidrag till bestridande av ämbetsverkets verksamhet, så avpassat, att det

utan att vara betungande för den, vilken vill söka patent å en uppfinning,

som kan vara förtjänt av patentskydd, verkar återhållande i fråga om patents

sökande å lösa hugskott och yttringar av missriktad uppfinnareverksamhet.

Beloppet av ifrågavarande avgift har kommittén ansett böra sättas till 35

kronor. Någon återbetalning för det fall, att ansökningen icke leder till

patent, har icke synts böra ifrågakomma.

Ehuru enligt gällande rätt skyddstiden räknas från ansökningsdagen,

behöver årsavgift icke i något fall erläggas före patentets beviljande. Enligt

patentverkets cirkulär den 10 november 1898 skola, då en patentansökning

ej hunnit slutbehandlas inom första året från det ansökningen inkommit,

de årsavgifter, som äro förfallna, när patentet beviljas, erläggas

före ingången av det patentår, som tager sin början näst efter den dag,

då kungörelse om patentets beviljande finnes införd i Post- och inrikes tidningar.

Det händer på grund härav, att bortsett från tilläggspatenten många

patent utfärdas, för vilka aldrig någon årsavgift blir erlagd; eu undersökning

har givit vid handen, att antalet sådana patent torde kunna uppskattas till

nära eu tredjedel av hela antalet. Med hänsyn till de kostnader, som äro

förenade med utfärdandet av patent, särskilt tryckningen av patentskriften,

har detta synts kommittén vara ett missförhållande, som icke bör få fortbestå.

Kommittén har därför i 29 § föreslagit, att inom uppbudstiden en

avgift skall erläggas, som återbetalas, därest ansökningen icke leder till

patent. Detta skall gälla ej blott för självständiga patent utan även för

tilläggspatent. Avgiften har av kommittén satts till 40 kronor. Med nuvarande

prisläge kan tryckningskostnaden för varje patent med eu upplaga

av i regel 100 exemplar i medeltal beräknas till omkring 50 kronor, och

den inkomst, som tillflyter ämbetsverket för försålda patentskrifter, till i

medeltal cirka 1 krona 50 öre för varje patent. Även om tryckningskostnaderna

kunna antagas komma att något nedgå, kan det föreslagna beloppet,

40 kronor, åtminstone icke anses för högt. Kommittén har med hän
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung!.. May.ts Proposition Nr 93.

syn till avgiftens huvudsakliga ändamål icke funnit lämpligt att beteckna

densamma såsom en avgift för det första patentåret, ej heller har kommittén

ansett sig böra utöver ifrågavarande avgift kräva en särskild sådan

förstaårsavgift. I utlandet fordras i allmänhet före patentets utfärdande

erläggande av eu avgift. Enligt den österrikiska patentlagen och det tyska

förslaget, som för skyddstidens beräknande uppställa samma regler som

kommitténs förslag, skall nämnda avgift såsom årsavgift för det första

patentåret erläggas före uppbudstidens utgång. — Stämpelavgiften för

patentbrev förutsätter kommittén bibehållen vid sitt nuvarande belopp, 10

kronor.

För varje patentår utom det första skall enligt 49 § liksom för närvarande

årsavgift erläggas enligt en stigande skala. I enlighet med de

synpunkter, kommittén förut framfört, har stegringen av årsavgifterna gjorts

avsevärt skarpare än enligt gällande rätt. Den del av patenttiden, för

vilken årsavgifter skola betalas, kan enligt kommitténs förslag sägas vara

indelad i sju tvåårsperioder; årsavgiften skall utgöra i den första 40 kronor,

i den andra 60 kronor, i den tredje 100 kronor, i den fjärde 150 kronor,

i den femte 200 kronor, i den sjätte 250 kronor och i deu sjunde 300

kronor. Summan av årsavgifterna utgör för närvarande 725 kronor och

enligt kommitténs förslag 2,200 kronor. Tager man i betraktande patentens

korta medellivslängd, cirka 4 år räknat från patentets meddelande,

framstår ökningen i patenthavarnes förpliktelser såsom långt mindre betydande

än vad nyssnämnda siffror i och för sig synas giva vid handen.

Den totala ökningen kommer att drabba endast ett fåtal patenthavare. En

omständighet, som måste tagas med i räkningen, är också, att, då patenttiden

enligt kommitténs förslag löper först från uppbudskungörelsen, det

andra patentåret enligt förslaget inträder först sedan ett år förflutit från

uppbudskungörelsen men enligt gällande rätt däremot redan med första årsdagen

av ansökningens inlämnande, vilket givetvis gör ökningen av årsavgifterna

mindre kännbar.

En beräkning av den inkomstökning, som kommitténs förslag kommer Beräkning av

att medföra för patentmyndigheten, låter sig endast högst approximativt öjcning> som

och med anlitande av osäkra antaganden utföras. kan förväntas.

En undersökning av 3,000 patent har givit vid handen, att i medeltal

av 1,000 patent 25 äro tilläggspatent, 294 självständiga patent, som

fått förfalla, utan att någon årsavgift erlagts, och 681 patent, för vilka

årsavgift under ett större eller mindre antal år influtit. Vidare har under
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 93.

sökningen givit till resultat följande siffror rörande avgiftsbetalningen för

de nämnda 681 patenten.

För 84 patent

Ibetalades avgift _

l sista gången för “:a

patentåret

* 141

»

>

3:dje

»

» 106

7>

»

4:de

2>

* 86

»

5:te

>

* 52

»

6: te

»

»• 33

»

7:de

» 34

>

2>

8:de

» 34

7>

9:de

>

* 19

»

10:de

>

» 16

ll.te

»

» 18

»

y>

12: te

1

» 11

»

13 .de

» 10

»

7>

14:de

> 37

»

2>

15:de

S:a 681

st.

För 175 patent j

''förföll den sistal

inbetalda arsav->

, giften under J

l:a året efter paten

tets meddelande.

» 152

»

7>

2:a

»

» 87

>

y>

3:dje

7>

» 50

4: de

»

* 33

»

5:te

)>

» 41

»

6:te

»

» 30

»

7:de

»

» 22

»

»

8:de

» 17

»

9: de

» 18

$

10:de

»

> 13

>

11 :te

»

» 17

»

12:te

>

» 19

>

»

13:de

» 7

14:de

>

S:a 681 st.

På grund av siffrorna i den första tabellen kan summan av de årsavgifter,

som nu inflyta för 1,000 meddelade patent, beräknas till 120,900 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungi. Maj-.ts Proposition Nr 93.

Siffrorna i den andra tabellen kunna användas för att uppskatta det

däremot svarande avgiftsbelopp, som kan antagas komma att inflyta enligt

kommitténs förslag. Hänsyn är härvid först och främst att taga till att

det antal ansökningar, som svarar mot 1,000 patent enligt gällande rätt,

torde komma att enligt kommitténs förslag leda till ett mindre antal patent

på grund av att patent ej beviljas, utan att avgift enligt 29 § erlägges.

Man torde emellertid, då det här endast gäller eu högst approximativ uppskattning,

kunna räkna med i förhållande till ansökningsantalet samma antal

patent, för vilka avgifter bliva erlagda efter patentmeddelandet. Antager

man nu med stöd av de nyss anförda siffrorna, att av 681 medelst

årsavgifter upprätthållna patent 175 komma att förfalla, sedan avgift erlagts

för det andra patentåret, som i regel torde börja att löpa undet det

första året efter patentmeddelandet, 152 sedan avgift erlagts för det tredje

patentåret o. s. v., får man för dem en summa av årsavgifter enligt kommitténs

förslag uppgående till 230,890 kronor. Hen omständigheten att

patent enligt gällande rätt upphör, om ej förr, då femton år från ansökningsdagen

gått till ända, men enligt kommitténs förslag kunna bestå längre

nämligen intill femton år från uppbudskungörelsen, låter visserligen det

gjorda antagandet framstå såsom för de sista årens vidkommande ledande

till för lågt resultat, men med hänsyn till det fåtal patent, som består

under hela den nu medgivna skyddstiden, kan nämnda omständighet icke

hava någon avsevärd inverkan, och i motsatt riktning verka de ökade avgifterna,

vilka kunna antagas hava till följd, att mindre värdefulla patent

i större utsträckning än för närvarande komma att förfalla. Lämpligast

torde därför vara att här räkna med den avgiftssumma, som nyss angavs,

utan någon korrektion i ena eller andra riktningen. För ifrågavarande

681 patent tillkommer avgift enligt 29 §, och räknar man vidare med sådan

avgift för ytterligare ett antal exempelvis 100, av de 319 (25 + 294)

patent, för vilka nu enligt det ovanstående icke någon årsavgift erlägges,

får man en summa av 262,130 kronor till motsvarighet mot den summa

av 120,900 kronor, som angiver inkomsterna av 1,000 meddelade patent

enligt gällande rätt. Medräknas ansökningsavgiften såväl för beviljade patent

som för de däremot svarande ansökningar, som icke leda till patent,

— vilka senare torde kunna grovt uppskattas till 700 på 1,000 meddelade

patent — får man såsom mot varandra svarande inkomstsummor för samma

antal ansökningar i runt tal 155,000 kronor enligt gällande rätt och 320,000

kronor enligt kommitténs förslag. I betraktande är härvid att taga, att ökningen

inträder successivt och först efter mer än femton år når sitt fulla belopp.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Förslaget till

ändrad lydelse

av vissa §§ i

patentförordningen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 93.

Såsom motiv för det av mig nu anmälda ändringsförslaget har kommittén

anfört:

Att de avgifter, som sökande och patenthavare enligt gällande patentförordning

hava att erlägga, äro otillräckliga framgår av vad kommittén

anfört till motivering av de högre avgifter, kommittén ansett böra stadgas

i den nya patentlagen. Innan en på grundval av kommitténs förslag byggd

ny patentlag träder i kraft, kunna liera år komma att förflyta. Vid sådant

förhållande och då eu förhöjning av avgifterna icke anses kunna

tillämpas i fråga om vid lagens ikraftträdande redan meddelade eller sökta

patent och således medför eu successivt stegrad men i början endast obetydlig

inkomstökning för patentmyndigheten, har kommittén till säkerställande

av patentmyndighetens ekonomi ansett nödigt, att oberoende av revisionsarbetet

i övrigt snarast möjligt en ändring av patentlagstiftningen vidtages

till undanröjande av de missförhållanden, som avgifternas otillräcklighet

innebär.

Förslaget innehåller, ej blott att ansökningsavgiften och årsavgifterna,

varom stadganden finnas i gällande patentförordning, höjas utan även att

genom ett tillägg till 7 § en ny avgift införes, svarande mot den till betäckande

av kostnaderna för patentskrifternas tryckning avsedda avgift,

som kommittén föreslagit i 29 § av förslaget till patentlag. Det vore enligt

kommitténs förmenande förfelat att företaga en lagändring i här omhandlat

syfte utan att därvid söka åtminstone i någon mån råda bot för det

av kommittén i motiven till nyssnämnda förslag påpekade missförhållandet,

att för ett stort antal patent patentmyndigheten icke utöver ansökningsavgiften

uppbär något vederlag för de dryga kostnader, som äro förenade

med patentskrifternas tryckning.

Avgifterna äro i föreliggande förslag satta lägre än motsvarande avgifter

i förslaget till ny patentlag. Detta är motiverat dels av lämpligheten

att, då tillfälle därtill gives, stegvis införa den ökning, som är erforderlig,

dels av hänsyn till den mellan kommitténs sistnämnda förslag och

gällande patentförordning föreliggande olikheten i fråga om den tid, för

vilken årsavgifter skola erläggas. Enligt kommittéförslaget börjar det första

patentåret att löpa med dagen efter uppbud skungörelsen; i gällande patentförordning

räknas däremot patenttiden från den dag, ansökningen inkom.

Under det att enligt kommitténs förslag någon årsavgift ej behöver erläggas

för tiden intill ett år från uppbudskungörelsen, är enligt gällande

patentförordning endast det första året från ansökningens inkomstdag fritt

från årsavgift. Den däremot svarande förskjutningen av patentåren i fort
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 93.

sättningen är ock att taga i betraktande. Härav är i främsta rummet

betingat, att årsavgifterna ej sättas lika höga som i förslaget till ny patentlag.

Emellertid ter sig även ur denna synpunkt ett bestämmande av lägre

belopp för den förhöjda ansökningsavgiften och den nya avgiften, varom

stadgande föreslås infört i 7 §, såsom motiverat, enär eljest patenthavaren,

som efter patentets meddelande har att erlägga avgift för de år — det

första oräknat —, behandlingstiden omfattat, bleve redan före patentets

beviljande i alltför hög grad betungad med avgifter.

Den i förslaget införda skyldigheten för sökanden att inom viss''tid

från kungörelsen inbetala en avgift, vid äventyr att ansökningen eljest

såsom återtagen avföres, har föranlett stadgandet, att beslutet om kungörelsen

skall delgivas sökanden i likhet med förelägganden, vilkas fullgörande

från sökandens sida är erforderligt för bevarande av hans rätt. En försummelse

från patentmyndighetens sida uti ifrågavarande hänsende medför

icke för sökanden befrielse från honom enligt författningen åliggande betalningsskyldighet

vid där stadgat äventyr men kan för vederbörande hava

till följd ansvar för tjänstefel.

Beträffande beloppet av de föreslagna avgifterna hänvisas till lagtexten.

Tredje stycket i 7 § är avfattat i anslutning till 29 § av kommitténs

förslag till ny patentlag (se nedan sid. 28). Anledning har ej synts föreligga

att utesluta stadgandet om stämpelavgiftens förskottsbetalning.

I avfattningen av 11 § har ändring utöver den, som avser årsavgifternas

belopp, påkallats genom införandet av den nya avgiften enligt 7 §. Åt

11 § i dess ändrade del har givits en lydelse, svarande mot 49 § i kommitténs

förslag till patentlag, varvid hänvisning givits till stadgandena om

avgifter såväl i 4 § som i 7 §. Då sålunda stadgandet om ansökningsavgiften

i nuvarande 11 §:s första stycke uteslutits, har den i 4 §, 3

mom., förekommande hänvisningen till 11 § borttagits.

Yad angår lagens tillämplighet, har kommittén ansett, att i fråga om

ansökningar från densamma böra undantagas endast sådana, vilka verkligen

inkommit före lagens ikraftträdande. Detta skiljer sig från patentlagförslagets

övergångsbestämmelser såtillvida, att enligt dessa den gamla

lagen skulle tillämpas jämväl å ansökningar, vilka utbrutits ur sådana, som

nyss sagts, och med tillämpning av 17 § i nämnda förslag skulle anses

hava inkommit till patentmyndigheten före lagens ikraftträdande. 1884

års patentförordning innehåller icke någon bestämmelse, svarande mot 17 §

i kommitténs förslag till patentlag, men en regel av motsvarande innehåll

i fråga om utbrutna ansökningar har (se betänkandet sid. 276. tf.)

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 77 käft. (Nr 93.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Avgivna yttranden.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 93.

i praxis tillämpats i överensstämmelse med vad som finnes angivet i

patentverkets cirkulär den 10 november 1898. En övergångsbestämmelse,

som även skulle omfatta sålunda utbrutna ansökningar, komme följaktligen

att sakna anslutning till något stadgande i lagen. Att märka är,

att det bär endast är fråga om de avgifter, som skola erläggas, under det

i den nya patentlagen finnas en hel del från nu gällande patentförordning

avvikande stadganden, av vilka kommittén i detta sammanhang särskilt

vill påpeka det om patenttidens beräknande. De fall, då en övergångsbestämmelse

av antydda innehåll skulle hava någon betydelse, torde säkerligen

icke bliva många; och kommittén kan icke finna någon obillighet

däri, att den, som åtnjuter den honom i lag icke tillförsäkrade förmånen

att för en utbruten ansökning räkna sig tillgodo den ursprungliga ansökningens

inkomstdag, får för förstnämnda ansökning och på grund därav

meddelat patent erlägga de avgifter, som gällde vid den tidpunkt, samma

ansökning faktiskt inkom till patentmyndigheten.

Att den omständigheten, att en ansökning skall på grund av prioritet

enligt 25 § patentförordningen i vissa avseenden anses inkommen vid en

tidigare tidpunkt, icke har någon betydelse uti ifrågavarande hänseende

framgår av bestämmelsens avfattning.

Yttranden över det ifrågavarande förslaget hava avgivits av patentoch

registreringsverket, kommerskollegiet, Sveriges industriförbund, svenska

föreningen för industriellt rättsskydd, svenska uppfinnareföreningen och

svenska patentombudsföreningen. Tekniska högskolan har inkommit med

ett på dess styrelses anmodan av professorerna Gustaf Sellergren, E.

Hubendick och Arvid Johansson avgivet utlåtande och styrelsen för

Chalmers tekniska institut har överlämnat ett yttrande av institutets lärarråd.

Svenska teknologföreningens styrelse, som uppdragit åt en kommitté

bestående av överingenjören Erik Aug. Forsberg och ingenjörerna Ernst

Svanqvist och C. J. Lundström att till styrelsen inkomma med yttrande

över förslaget, har, sedan sådant yttrande avgivits, översänt detsamma till

Kungl. Maj:t.

Jag ber nu att få återgiva det huvudsakliga i de inkomna yttrandena.

Sveriges industriförbund har förklarat sig icke finna anledning framställa

några betänkligheter mot förslaget.

Svenska föreningen för industriellt rättsskydd: Föreningen fann intet vara

att erinra mot förslaget, då enligt föreningens åsikt kostnaderna för patentavdelningen

inom patent- och registreringsverket borde, på sätt kommittén anfört,

opaginerad Kontrollera mot PDF

1‘J

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 93.

bestridas av samma avdelnings inkomster. Föreningen ansåg det ur nämnda

synpunkt till och med kunna ifrågasättas att i någon mån höja avgifterna utöver

vad kommittén föreslagit, i det att genomsnittskostnaden för en patentskrifts

tryckning enligt kommitténs utredning icke täcktes av den till bestridande av

sagda kostnad av kommittén i 7 § föreslagna avgiften av 25 kronor.

Chalmers tekniska instituts lärarråd: Förslaget till ändring av 4 §, 3 mom.,

7 och 11 §§ avser att under tiden, intill dess att ny patentlag antages, bereda

patent- och registreringsverket ökade inkomster, och skulle avgifterna för ett

patent enligt förslaget uppgå till 1,775 kronor, varav 1,710 kronor skulle utgöra

årsavgifter. Jämfört med nuvarande avgifter innebär detta en ökning med 137 %.

Då denna ökning är mindre än den nu rådande genomsnittliga prisstegringen,

finnes enligt lärarrådets förmenande ej något att erinra mot förslaget.

Professorerna Seller gr en, Hubendick och Johansson: Samtliga förslagen till

ändring av dessa §§ avse en ökning i avgifterna till patent- och registreringsverket,

såväl i de avgifter, som erläggas vid ansökning om patent, som i de årliga

patentavgifterna, sedan patentet beviljats. Att en sådan allmän höjning är

nödvändig, har kommittén till fullo styrkt. Och oberoende av frågan, huruvida

man delar den till grund för kommitténs förslag liggande principen, att patentmyndigheternas

förvaltningsomkostnader skola bestridas uteslutande av patentsökande

och patenthavare, synes oss den föreslagna höjningen så måttligt tilltagen,

att någon befogad invändning mot densamma svårligen kan göras. Av samma

skål anse vi även, att dessa höjningar ej kunna i nämnvärd grad hämma uppfinn

are verksamheten i vårt land, vilket givetvis vore tänkbart, om avgifterna underginge

en väsentligare höjning.

Beträffande den föreslagna ändringen av § 11, vilken gäller en höjning av

de nuvarande årsavgifterna, kan ju denna höjning vid första påseendet förefalla

rätt avsevärd, nämligen från 725 till 1,710 kr. från och med andra till och med

femtonde eller sista patentåret. Om man emellertid besinnar, att denna ökning,

som är beräknad efter en hastigt stigande skala, huvudsakligen gäller just de

sista åren av patenttiden samt sålunda drabbar hårdast de värdefullaste patenten,

och då vidare utredning givit vid handen, att ett patents medellivslängd i vårt

land är 4 år, under vilken tid avgifterna äro relativt små, inalles 175 kr., skulle

alltså den totala ökningen komma att drabba blott ett fåtal patenthavare. Då

härtill kommer, att de nuvarande årsavgifterna äro ej oväsentligt lägre än i

något annat land, hava vi ej mot detta förslag någon anmärkning att framställa.

Svenska patentombudsföreningen anser liksom kommittén, att de avgifter, som

patentsökande resp. patentinnehavare skola erlägga, böra vara så avpassade att

de täcka kostnaderna för patentmyndighetens verksamhet i vad denna berör patentärenden,

men att dessa avgifter icke böra höjas, utöver vad som är nödvändigt

för detta behov, för att icke onödigtvis verka hämmande på uppfinnareverksamheten

och därmed även på industriens utveckling.

Föreningen anser även, att kommittén förebrakt fullt giltiga skäl för att

en höjning av de enligt nu gällande patentförordning utgående avgifterna är

nödvändig för täckande av patent- och registreringsverkets ökade kostnader för

behandling av patentärenden.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:t Proposition Nr 93.

Föreningen har icke något att erinra mot att patentsökanden skola erlägga

sådan avgift, som avses i 3:je stycket av 7 §, ej heller har föreningen något att

erinra mot storleken av denna avgift (25 kronor). Däremot anser föreningen,

att för underlättande av de kommunikationer rörande denna avgift, som komma

att uppstå mellan patentmyndigheten och allmänheten, i lagen en bestämd för

ändamålet lämplig, kortfattad benämning å denna avgift bör införas, exempelvis

»utfärdningsavgift», ty eljest nödgas allmänheten att vid erläggande av denna

avgift eller eljest vid skriftväxling med patentmyndigheten angående denna avgift

använda exempelvis följande omständliga benämning: »Avgift, som avses i tredje

stycket, 7 § patentförordningen, såsom detta lagrum lyder enligt lagen av den

— — 1920», vilket uppenbarligen är ägnat att försvåra arbetet både för allmänheten

och för patentmyndigheten och lätt kan giva upphov till fel och misstag.

Enligt den av kommittén föreslagna nya lydelsen av § 11 användes även

en sådan kortfattad benämning »årsavgift» för de avgifter, som årligen skola

erläggas för upprätthållande av patent, vilken benämning redan förut allmänt

använts, ehuru den icke finnes såsom sådan upptagen uti § 11 av nu gällande

patentförordning.

Föreningen tillåter sig även i underdånighet framhålla, att i andra länder,

där sådan avgift ifrågakommer, en kortfattad benämning å densamma är fastställd,

exempelvis i Amerikas Förenta Stater: »Final fee»; i England: »Sealing

fee» och i Danmark »Udstedelsegebyr».

Av kommitténs förslag till ny lag om patent framgår, att kommittén beräknat,

att den nya patentlagen skulle komma att träda i kraft den 1 januari

1922. De i § 11 i det nu föreliggande ändringsförslaget föreslagna årsavgifterna

skulle komma att tillämpas endast å patent, som beviljas i anledning av patentansökningar,

som inkomma till patentmyndigheten under tiden från och med den

1 juli 1920 till och med den 31 december 1921 eller med andra ord under en

tidrymd av 1 Va år. Om årsavgifterna för dessa patent bestämmas till högre

belopp än enligt nu gällande patentförordning men till lägre belopp än enligt

den lag, som beräknas träda i kraft den 1 januari 1922, så kommer den olägenheten

att inträda, att under en lång följd av år framåt här i landet tre grupper

patent med olika årsavgifter komma att vara gällande, nämligen en grupp enligt

nu gällande patentförordning, en grupp enligt den av kommittén föreslagna lagen

om ändrad lydelse av denna patentförordning och eu grupp patent, beviljade

enligt den nya patentlagen, som beräknas träda i kraft den 1 januari 1922.

Föreningen har icke velat underlåta att påpeka detta förhållande, vilket

torde komma att för allmänheten medföra förväxlingar och missförstånd.

Svenska uppjinnareföreningen: Föreningen har enligt beslut, fattat vid allmänt

sammanträde den 23 sistlidne oktober i ärendet verkställt skriftlig omröstning

bland samtliga sina medlemmar till besvarande av två för ärendets avgörande

enligt föreningens uppfattning synnerligt viktiga principfrågor, vilkas lydelse

tillika med omröstningsresultaten följer här nedan:

»Fråga 1: Ansluter ni eder till den som grund för patentlagstiftningskommitténs

förslag till provisorisk höjning av patentavgifterna liggande principen,.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 93.

att patentinyndigheternas förvaltningsomkostnader skola bestridas ensamt av patentsökande

och patenthavare?»

Härå hava 72 procent av de röstande svarat nej och 28 procent svarat ja.

»Fråga 2: Anser ni, att de av patentlagstiftningskonnnittén föreslagna

provisoriska höjningarna av patentavgifterna skulle komma att avsevärt hämma

uppfinnareintresset i vårt land?»

Härå hava 59 procent av de röstande svarat ja och 41 procent svarat nej.

Dessa resultat av omröstningen''giva vid handen, att föreningen anser det

ifrågavarande lagförslaget icke böra bifallas.

I samband härmed tillåter sig föreningen erinra om det uttalande i hithörande

angelägenhet, varom beslut fattades av Congrés international des associations

d’in ven teurs et d’artistes industriels den 2—6 september 1919 i Bruxelles,

nämligen mot den i vissa länder framträdande tendensen att höja de nuvarande

taxorna för patent, varav tydligt framgår, att man anser uppfinnareverksamheten

vara av den betydelse för det allmänna, att detta även bör deltaga i bestridandet

av patentkostnaderna.

Svenska teknolog föreningms kommitté förklarar sig icke hava något att erinra mot

ändringsförslaget, såvitt angår patentförordningens 4 och 7 §§ och anför, efter att

hava redogjort för ändringsförslaget beträffande 11 § i samma förordning, följande:

För bedömande av frågan, huruvida en dylik förhöjning är av förhållandena

påkallad, och om det i sådant fall är lämpligt verkställa densamma omedelbart,

anse vi åtskilliga omständigheter böra tagas i betraktande. Först bör bemärkas,

att patentverkets verksamhet under den hittills gångna tiden givit ett betydande

årligt överskott, så att stora fonder kunnat samlas. Även under de senaste åren,

då utgifterna på grund av kristiden högst avsevärt ökats, har verksamheten för

verket i dess helhet visat överskott, även om patentavdelningen i och för sig ej

har varit självbärande.

Då enligt inom verket bruklig praxis en uppdelning av ekonomien på de

särskilda avdelningarna för närvarande ej äger rum, utan hela verket anses som

en enhet och något särskilt skäl att just vid nuvarande tidpunkt frångå nämnda

praxis väl ej föreligger, anse vi, att något omedelbart trängande behov av ökade

årsavgifter ej föreligger. Yi styrkas så mycket mera i denna uppfattning, som

patentverket ju genom de föreslagna förändringarna i par. 4, mom. 3, och par.

7 kommer att tillföras icke obetydligt ökad inkomst.

Å andra sidan torde kunna förutses, att registreringsavdelningens inkomster

komma att minskas, under det att utgifterna, även om en ökning av penningevärdet

äger rum, komma att stiga på grund av nödvändiga utvidgningar, pensioner

in. in. Under sådana omständigheter kan kravet på ökade årsavgifter ej

undanskjutas allt för många år, utan blir det otvivelaktigt nödvändigt inslå på

denna väg.

Det bör därvid emellertid märkas, att den nu ifrågavarande förändringen

av 1884 års patentlag är avsedd att vara endast ett provisorium, som år 1922

skulle ersättas med en definitiv lag, beträffande vilken förslag föreligger utarbetat.

I denna lag förutsättes, förutom än ytterligare höjda årsavgifter, den

förändring, att patentets giltighetstid räknas från utläggningsdagen i stället för

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 93.

inlämningsdagen. Om detta definitiva lagförslag blir i huvudsakligen oförändrad

form antaget, skulle man alltså för avsevärd framtid ha tre slags patent, nämligen

dels de gamla, löpande efter nuvarande lag, dels de under den provisoriska

lagen beviljade, och dels slutligen de, som erhållits efter den definitiva lagens

ikraftträdande. Denna tredelning skulle säkerligen vålla betydande förvirring

och stora svårigheter för patentinnehavarna. Detta förhållande styrker oss ytterligare

i den ovan framförda uppfattningen, att höjningen av patentavgifterna

bör anstå till dess den definitiva lagen träder i kraft.

Att verkets ekonomi ej kan äventyras av ett sådant uppskov synes framgå

av följande utredning:

Enligt i statskontoret inhämtade uppgifter hava verkets inkomster under

åren 1916, 1917 och 1918 uppgått till kr. 3,205,280: 49 och dess utgifter till kr.

3,335,197: 30. Av dessa utgifter hava dock använts enligt erhållen uppgift c:a

1,280,000: — kr. till verkets nybyggnad. Pråndrages detta belopp från utgifterna,

visar verkets drift ett överskott på c:a 1,150,000:— kr. för dessa tre år eller

e:a 380,000: — kr. per år. Vid 1918 års slut hade verket dessutom en reservation

av 1,682,474: 29 kr. Den av oss förordade höjningen enligt par. 4, mom.

3, bör inbringa verket genast minst 50,000 kr. per år och ökningen enligt par.

7 minst, 75,000: — kr. årligen, vilken sistnämnda inkomst dock icke kommer

verket till godo, förrän då patenten beviljats, eller ett eller annat år i

efterskott.

Med hänsyn till det ovan anförda anse vi lämpligast, att de nuvarande

årsavgifterna bibehållas oförändrade till dess en ny definitiv patentlag kan träda

i kraft. Under tiden böra noggranna undersökningar göras, till vilka belopp

årsavgifterna skola fastställas för att motsvara de förhållanden, som i framtiden

kunna antagas bliva rådande, så att verkets kostnader täckas, utan att uppfinnarna

onödigtvis betungas.

Den ökning i avgifterna, som därvid kan finnas befogad, bör ej genomföras

annat än i samband med den nya lagen.

Kommerskollegiet: Kollegiet har berett tillfälle för fullmäktige i järnkontoret

och rikets samtliga handelskamrar ävensom ett antal tekniska sammanslutningar

att yttra sig i ärendet.

Svar hava, i vad angår den ifrågasatta ändringen av vissa bestämmelser i

1884 års patentförordning, ingått från fullmäktige i järnkontoret, samtliga handelskamrar

utom den i Gävle samt från tekniska föreningarna i Eskilstuna och

Jönköping; från styrelserna för tekniska föreningarna i Västerås, Hälsingborg

och Gävle; från skånska ingenjörsklubben, Norrköpings polytekniska förening

och Örebro ingenjörsklubbs styrelse ävensom från tekniska samfundets i Göteborg

nämnd.

I de inkomna yttrandena hava de föreslagna höjningarna av patentavgifterna,

som innefattas i de ifrågasatta ändringarna av 1884 års patentförordning, i allmänhet

lämnats utan erinran. Fullmäktige i järnkontoret hava dock framhållit

nödvändigheten av att beakta, att patentavgifterna icke verka hämmande på

patentväsendets utveckling och hava ifrågasatt, om icke omständigheterna kunde

föranleda till ett godtagande i viss mån av det förhållandet, att bolagsavgifterna

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 93.

få bidraga till kostnaderna för patentärendena. Emellertid vore det otvivelaktigt,

att en böjning av de nuvarande patentavgifterna är behövlig, varför fullmäktige

icke vågait framställa någon erinran mot de i det provisoriska förslaget upptagna

avgifterna.

I vissa yttranden hava direkta betänkligheter yppats mot förslaget om årsavgifternas

höjning. Örobro ingenjörsklubbs styrelse anser eu mindre ökning av

årsavgifterna berättigad, men tillstyrker icke en sådan höjning, som avser att

taga hänsyn till det stora, av kriget förorsakade fallet i penningvärdet. En dylik

ökning i avgifterna vore alltför betungande och skulle säkerligen komma att

utestänga en hel del mindre bemedlade patentsökande. Huruvida de högre årsavgifterna

skulle verka så avskräckande, att en minskning skulle uppstå i patentverkets

inkomster, kunde klubbens styrelse icke bedöma. Den framhåller, att

det enskilda personliga initiativet snarare bör uppmuntras än förhindras genom

hög beskattning.

Styrelsen för tekniska föreningen i Västerås har överlämnat ett yttrande av

ingenjören Birger Nordfeldt, vari styrelsen instämt. Häri påpekas, att enligt det

föreliggande förslaget om årsavgifternas höjning en mera väsentlig inkomstökning

för patentverket skulle inträda först om tio till femton år. Då här onekligen

vore fråga om ett provisorium, närmast betingat av nuvarande låga penningvärde,

syntes höjningen av avgifterna knappast böra ske i sådan form, att

verkan först inträder vid en tidpunkt, då ingen för närvarande kan förutsäga

prisnivån, helst som denna form vore sådan, att den har tendens att fastslå en

princip och därigenom föregripa den slutliga utredningen om den nya patentlagen.

Då statsmyndigheterna i praktiskt taget alla andra fall — till och med

när uttryckligt kontrakt mellan staten och den enskilda förefinnes t. ex. i fråga

om telefon avgifter — ansett sig utan vidare kunna tillämpa en provisorisk höjning

av redan fastställda avgifter, förefölle detta vara den naturliga utvägen

även beträffande årsavgifterna för patent. Storleken av avgiftshöjningen kunde

då även väljas så, att de äldre och mera bärkraftiga patenten belastades mera

än de nyligen beviljade, för vilka med hänsyn till de väsentligt höjda avgifterna

för själva beviljandet en höjning av årsavgifterna skulle kännas mera betungande.

Den absoluta höjningen av avgifterna torde då även kunna göras mindre än

enligt kommittéförslaget. — 1 yttrandet föreslås i enlighet härmed, att i stället

för den av kommittén föreslagna höjningen av årsavgifterna ett rent provisoriskt

tillägg göres å alla årsavgifter för de vid lagens ikraftträdande gällande eller

senare beviljade patent.

Även styrelsen för tekniska föreningen i Gävle har ställt sig tveksam gentemot

den föreslagna kraftiga höjningen av årsavgifterna.

Med överlämnande av de inkomna yttrandena har kollegiet för egen del

anfört följande.

Med hänsyn särskilt till de förändringar i penningvärdet, som ägt rum,

sedan de nu gällande patentavgifterna blevo till storlek bestämda, finner kollegiet,

i likhet med kommittén, det vara påkallat, att åtgärder omedelbart vidtagas

för en höjning av dessa avgifter utan avvaktan på en eventuell ny patentlagstiftning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 93.

I likhet med samtliga de sammanslutningar, som yttrat sig i ämnet, har

kollegiet ingen erinran att göra mot kommitténs förslag till ökning av ansökningsavgiften

och till införande redan nu av en ny särskild avgift, svarande mot

kostnaderna för patentskriftens tryckning.

Beträffande förslaget om provisorisk förhöjning av årsavgifterna har kollegiet

icke kunnat undgå att tillerkänna de häremot riktade anmärkningarna ett

visst berättigande. Olikheten mellan det nu gällande systemet och det föreslagna

provisoriska, som i princip överensstämmer med kommitténs förslag till definitiva

bestämmelser, ligger i den föreslagna starka stegringen av årsavgifterna särskilt

under de senare patentåren. Givetvis tala starka skäl för att, då ett provisorium

anses böra tillgripas, detta anordnas så att det å ena sidan icke i princip alltför

mycket avviker från det gällande systemet och å andra sidan erbjuder möjligheter

att bereda en mjuk övergång till ett eventuellt nytt system. I dessa avseenden

är kommitténs förslag dock icke att anse som fullt tillfredsställande. Särskilt

finner kollegiet den på en gång tillämnade starka stegringen av årsavgifterna

alltför högt tilltagen. Vidare saknas i förslaget bestämmelser om skyldighet

för patenthavare, vilka skulle falla under de provisoriska föreskrifterna, att

underkasta sig eventuella senare ändringar i årsavgifterna. Först med en sådan

bestämmelse skapas enligt kollegiets uppfattning möjligheter att utan allt för

stora olägenheter bereda en mjuk övergång till ett definitivt nytt system. Vidtagas

emellertid ändringar i dessa hänseenden, är kollegiet för sin del berett att

tillstyrka kommitténs förslag, ehuruväl kollegiet därmed givetvis icke fattat slutlig

ståndpunkt vare sig i princip eller -eljest till kommitténs förslag till definitiva

bestämmelser om årsavgifternas storlek.

Beträffande det från tekniska föreningen i Västerås framförda förslaget,

enligt vilket en tilläggsavgift skulle läggas även på äldre eller före de nya bestämmelsernas

ikraftträdande sökta patent, skulle en sådan anordning visserligen

ur vissa synpunkter medföra fördelar. Kollegiet kan dock icke för sin del förorda

detta förslag, då kollegiet i likhet med kommittén anser redan grundlagda patenträttsförhållanden

böra i alla avseenden respekteras. Därförutan skulle utan

tvivel på detta område införas ett osäkerhetstillstånd av helt säkert menlig beskaffenhet.

Av anförda skäl får kollegiet för sin del tillstyrka kommitténs förslag till

provisoriska bestämmelser om patentavgifter, beträffande årsavgifterna dock med

de ändringar och tillägg, kollegiet ovan angivit.

Patent- och registreringsverket. Vid avgivande i underdånigt utlåtande den 28

augusti 1918 av underdånigt förslag till utgiftsstat för ämbetsverket uttalade patentoch

registreringsverket, bland annat, att med hänsyn särskilt till penningevärdets fall

en icke oväsentlig höjning av patentavgifterna torde vara fullt befogad, samt att

det icke torde vara uteslutet att, därest omständigheterna ansåges sådant påkalla,

frågan om dylik höjning gjordes till föremål för slutligt avgörande utan

avvaktan av antagande i dess helhet av det förslag till ny patentlag, som patentlagstiftningskommittén

då väntades att påföljande år avgiva.

Numera äro de avgifter, som sökande och patenthavare enligt gällande

patentförordning hava att erlägga, otillräckliga för bestridande av de utgifter,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 93.

som föranledas av patentärendenas handläggning. Då någon ändring i den hittills

tillämpade principen, att kostnaderna för patentmyndighetens verksamhet

skola bestridas av den sökande allmänheten medelst avgifter, som denna har att

erlägga för anlitande av nämnda myndighet, icke lärer ifrågasättas, är en ökning

av avgifterna av högsta behov påkallad, och finner patent- och registreringsverket

i likhet med kommittén nödigt, att till säkerställande av patentmyndighetens

ekonomi oberoende av revisionsarbetet i övrigt av patentlagstiftningen en ändring

därutinnan snarast möjligt vidtages till undanröjande av de missförhållanden,

som avgifternas otillräcklighet innebär.

För närvarande uppföres i riksstaten ett reservationsanslag till upprätthållande

av patent- och registreringsverkets verksamhet att utgå av samtliga till

ämbetsverket inflytande avgifter, vilket upptages med det belopp, vartill utgifterna

för året kunna beräknas. Av eventuellt överskott bildas resvervationer att användas

uteslutande för det ändamål, anslaget avser. Uppstår något år underskött,

få reservationernas tagas i anspråk. De medel, som funnits reserverade,

ävensom nettobehållningen av ämbetsverkets fasta egendom komma att till större

delen tagas i anspråk för uppförande och inredning av den nya byggnad till ämbetslokal

åt ämbetsverket, som är under uppförande i kvarteret Doktorn vid

Vallhallavägen.

Då patentavgifterna fastställdes enligt gällande patentförordning, var avsikten

att avpassa dem så, att de svarade mot de utgifter, som fordrades för att

bestrida kostnaderna för patentmyndighetens verksamhet. Denna synpunkt bör

fortfarande vara avgörande vid bestämmande av ändrade avgifter. Vid fortsatt

tillämpning av det för närvarande använda systemet att huvudparten av patentmyndighetens

inkomster uttages medelst årliga avgifter efter en stigande skala

för varje meddelat patent, låter det sig givetvis ej göra att med ens uttaga

bristen i fråga om kostnaderna för patentmyndighetens verksamhet, enär verkan

av förhöjda årsavgifter först småningom gör sig gällande.

Så vitt möjligt måste dock enligt patent- och registreringsverkets förmenande

ordnas så, att en snabb förhöjning av patentavgifterna åstadkommes i den

mån att tillskott av inkomster erfordras för att under de närmaste åren framåt

bestrida kostnaderna för ämbetsverkets förvaltning i dess helhet.

Patent- och registreringsverket har sökt uppgöra en approximativ utgiftsoch

inkomstberäkning för patentmyndigheten för närmaste år, däri inbegripet

avdelningen för handläggning av varumärkes- och mönsterärenden, men ej avdelningen

för bolagsregistreringen och därvid kommit till följande resultat:

Utgifter:

Avlöningar, arvoden och vikariatsersättningar med nu utgående

dyrtidstillägg och tillfällig löneförbättring .................. Kr. 883,000: —

Till renskrivning (1,800 kr.), skrivmaterialier (7,800 kr.), postavgifter

(1,700 kr.), bränsle (SU av hela kostnaden, 31,500

kr.) lyse (SA av hela kostnaden, 5,000 kr ) renhållning och _

Transport » 883,000; —

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 77 käft. (Nr 93.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 93.

Transport Kr. 883,000: —

städning (3A av hela kostnaden, 15,000 kr.), inventariers

anskaffande och underhåll, däri inbegripet telefon avgifter

(3/i av hela kostnaden, 10,000 kr.) onera och underhåll av

fastigheten (3A av- hela kostnaden, 15,000 kr.) ............... 87,800: —

Till böcker och bindningskostnader (12,000 kr.), kungörelser i

post- och inrikes tidningar (5,000 kr.), industritidningen

Norden, anslag och kungörelser (30,000 kr.), tryckning av

patentbeskrivningar, 2,000 å 53 kr. (106,000 kr.), av patentregistret

(2,000 kr.), av registreringstidningen för varu
-

märken (11,000 kr.) ................................................ » 166,000: —

Till bidrag till patentunionens internationella byrå i Bern...... * 1,600: —

Pensioner åt avskedade tjänstemän jämte dyrtidstillägg......... » 2,800: —

Summa Kr. 1,141,200

I ovanstående utgiftsberäkning hava upptagits hela generaldirektörens avlöning,

hela kostnaden för kassakontoret, registratorskontor-et, statistiska avdelningen,

värmeledningsskötare, telefonist m. fl. utgifter, vilka delvis böra bestridas

med avgifter för registrering rörande bolag, men, därest bolagsavdelningen

ej tillhörde patent- och registreringsverket, utan nämnvärd minskning skulle

drabba patentavdelningen.

Inkomster:

Enligt nu utgående patentavgifter sådana de kunna beräknas med ledning

av resultatet under tio månader innevarande år:

Ansökningsavgifter för patent .......................................... Kr. 117,700

Årsavgifter för patent ................................................... » 363,400

Avgifter för registrering av varumärken ........................... » 68,400

» » förnyelse av varumärken................................. » 6,600

Expeditionslösen ............................................................ » 8,500

Avgifter för registrering av mönster ................................. » 400

» * försålda pubikationer .................................... » 4,000

Summa Kr. 569,000

Föregående år har kunnat beräknas en årlig ökning av årsavgifterna för

patent. De senare årens låga antal meddelade patent torde göra en fortsatt

ökning under de närmaste åren föga sannolik.

Nu utgående avgifter för bestridande av kostnaderna för varumärkes- och

mönsterregistreringen torde för ändamålet vara ungefärligen tillräckliga. Deit

årliga inkomstökning, som sålunda genom förhöjda patentavgifter komme att erfordras

för att inkomsterna skola täcka de utgifter, som föranledas av patentärendenas

behandling, skulle sålunda uppgå till i runt tal 572,000 kronor. Med

samma höga antal betalta patentansökningar, nämligen 5,885, som beräknats inkomma

under år 1919, och 1,500 kungjorda patentansökningar, å vilka lagen

om ändrad lydelse av 7 § av gällande patentförordning skulle tillämpas — för

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kung/. Majt:s Proposition Nr 93.

ett stort antal kungjorda patentansökningar kommer fortfarande nuvarande patentförordning

att gälla — bleve inkomstökningen för avgifterna enligt 4 § mom.

3 och 7 § av kommitténs förslag 1)6,350 kronor, och i ökade årsavgifter skulle

erfordras 475,650 kronor. Enligt kommitténs förslag till ny lag om patent, skulle

inkomstökningen med ovan beräknade antal patentansökningar och kungjorda

ansökningar bliva 148,275 kronor och i ökade årsavgifter erfordras 423,725 kronor.

Vid en sådan av kommittén å sid. 348 i betänkandet (sid. 10 här ovan)

angiven fördelning av ämbetsverkets utgifter mellan patentavdelningen och bolagsavdelningen

enligt de grunder, som förut varit gällande och som för år 1918

visar ett underskott i patentavdelningens inkomster av 154,690 kronor, torde underskottet

för patentavdelningen för år 1919 kunna beräknas till omkring 350,000

kronor.

Under år 1919 har medgivits förhöjt dyrtidstillägg med omkring 130,000

kronor, tillfällig löneförbättring med omkring 66,000 kronor. Därtill komma

ökade tryckningskostnader med omkring 25,000 kronor samt ökade arvoden

med omkring 36,000 kronor. Arvodesökningen har huvudsakligen föranletts

av nödvändigheten att till följd av det stora tilloppet patentansökningar och

balansen av oavgjorda sådana ansökningar anställa flera extra tjänstemän med

ingenj örsutbildning.

Även verkets samtliga inkomster torde för år 1919 komma att visa ett

underskott, så vitt nu kan beräknas av omkring 90,000 kronor. Detta är

förutom av de ökade utgifterna under året till stor del beroende på en betydande

nedgång under året av avgifter för registrering rörande bolag. Dessa avgifter

uppgingo år ''1918 till 836,672 kronor och kunna innevarande år beräknas till

omkring 515,000 kronor.

Med den rådande depressionen inom affärsvärden torde snarare fortsatt

nedgång än uppgång av dessa avgifter vara att förvänta. Då underskottet i inkomster

å patentavdelningen, såsom ovan nämnts, för närmaste tiden framåt med

nu utgående patentavgifter beräknats till omkring 572,000 kronor och år 1919

till 350,000 kronor, skulle underskottet för kommande år ökas med 222,000 kronor,

vadan, då år 1919 ett underskott av 90,000 kronor å ämbetsverkets verksamhet

i dess helhet antages komma att uppstå, utgifterna för hela ämbetsverkets

förvaltning skulle komma att överstiga inkomsterna med 312,000 kronor.

Till säkerställande av verkets ekonomi för den närmaste tiden framåt måste

enligt patent- och registreringsverkets förmenande nödvändigtvis ett så stort belopp

uttagas genom ökade ansökningsavgifter och avgifter under uppbud stiden

till betäckande av kostnaderna för tryckning av patentbeskrivningarna, vilka avgifter

komma att inflyta inom en jämförelsevis kort tid efter lagändringens ikraftträdande,

att inkomsterna av ämbetsverkets verksamhet i dess helhet åtminstone

närmelsevis täcka ämbetsverkets utgifter. Härför erfordras, att dessa avgifter

sättas högre än kommittén i sitt förslag till ny patentlag gjort.

För detta måls vinnande synes ansökuingsavgiften ej böra sättas lägre än

till femtio kronor och den andra ifrågavarande avgiften till samma belopp.

Den årliga inkomstökning, som därigenom skulle erhållas, borde uppgå till

omkring 250,000 kronor, vartill skulle komma en något ökad inkomst av årsavgifter.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts Proposilion Nr 93.

De ändrade ekonomiska förhållanden, som för ämbetsverket inträtt under

år 1919, kunna givetvis icke haft någon avgörande betydelse för kommitténs redan

i juni dagtecknade förslag. Att en betydande utgiftsökning inträtt under

år 1919 bar förut påvisats. En ansökningsavgift av femtio kronor kan icke anses

oskälig. Med nuvarande penningvärde torde avgiften ej ens motsvara den

ansökningsavgift av tjugu kronor, som bestämdes genom förordningen den 14

april 1898.

I motiven till 29 § av den nya patentlagen rörande den avgift, som motsvaras

av den nya avgiften i 7 § av förslaget till lagen om ändrad lydelse av

vissa paragrafer i gällande patentförordning, angiver kommittén, att avgiften är

avsedd att betäcka kostnaden för tryckning av patentskriften. Enligt det avtal

rörande tryckning av ämbetsverkets publikationer för år 1919, som träffats mellan

patent- och registreringsverket och aktiebolaget P. A. Norstedt & Söner, belöper

sig medelkostnaden för tryckningen av patentbeskrivningarna till något över 50

kronor för varje patentskrift. A de räkningar för året, ämbetsverket hittills betalt,

bar medelkostnaden varit resp. 55 kronor och 52 kronor. Då någon nedgång i

tryckningskostnaden för den närmaste tiden icke lär kunna ställas i utsikt utan

snarare en böjning är att förvänta, synes det vara fullt fog för att den ifrågavarande

avgiften redan nu fastställes till femtio kronor.

För att denna avgiftsökning, om det i 29 § till ny patentlag föreslagna

beloppet tages till utgångspunkt, ej skall bliva kännbar för de patentsökande,

och av här nedan i övrigt angivna skäl, får patent- och registreringsverket emellertid

ifrågasätta, att stämpelavgiften, tio kronor, å patentbrev avskaffas. Kommittén

har föreslagit att under uppbudstiden till patentmyndigbeten skall inbetalas

den ovannämnda avgiften ävensom till stämpel å patentbrevet 10 kronor,

vid äventyr att ansökningen eljest såsom återtagen avföres. Dessa båda avgifter

äro till sin natur olika och synas ej böra sammanföras såsom kommittén föreslagit.

Den förra uttages för att därmed bestrida vissa kostnader för patentinstitutionen,

den senare är en skatt, som staten uttager av den patentsökande.

Rörande den förra avgiften äro bestämmelserna i kungl. kungörelsen den 12

augusti 1915 med föreskrifter i anledning av överflyttning på riksbanken av patent-

och registreringsverkets kassarörelse tillämpliga. Enligt nämnda författning

skola medel, som till patent- och registreringsverket inbetalas, handhavas av ämbetsverkets

kassör och insättas å statsverkets giroräkning i riksbanken. Stämpelmedlen

däremot ingå ej till ämbetsverket. Det åligger enligt ämbetsverkets instruktion

verkets registrator att rekvirera erforderligt stämpelförråd och redovisa

stämpelförsäljningsmedel. Kungl. förordningen angående stämpelavgiften innehåller

föreskrifter om vad försälj ningsmannen har att iakttaga i fråga om uppbörd

och redovisning av stämpelavgift. Hittills har försäljningsmannen endast

innehaft stämpelmedel för försålda stämplar. Kommitténs förslag skulle innebära

en ändring häri, då stämpelavgift komme att inflyta för ett antal patentbrev till

ej utfärdade patent, vilket för redovisningen av stämpelavgiften synes vara mindre

lämpligt. Kommittén har motiverat sitt förslag därmed att för närvarande patentbrev,

som utfärdas för utländska patenthavare, i icke ringa omfattning lämnas

outlösta, och att svårigheter då äro förenade med indrivande av stämpelav
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 93.

giften. Så är ock fallet. Detta missförhållande, att staten går miste om avgiften

för outlösta patentbrev, skulle emellertid helt avhjälpas, om i stället för stämpeln

å patentbrevet avgiften för tryckningen av patentbeskrivningen höjes med densamma

motsvarande belopp, vilket, såsom ovan nämnts, med nuvarande tryckningskostnader

är fullt befogat.

Enligt äldre patentförordningar funnos inga särskilda patentavgifter, men

erlades stämpelavgift för patentbrev. Vid tiden närmast före nu gällande patentförordnings

ikraftträdande var denna 7 kronor för varje år av den beviljade

skyddstiden. Då i gällande patentförordning infiöto bestämmelser om en ansökningsavgift

och årsavgifter för patents upprätthållande och en fix patenttid av

femton år för alla patent, nedsattes stämpelavgiften, som eljest skulle uppgått

till 105 kronor, till 25 kronor. — I anledning av väckta motioner vid 1891 års

riksdag om denna stämpelavgifts borttagande nedsattes stämpelavgiften till 10

kronor. Av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen den 10 februari 1893 angående

ändrad lydelse av 4 och 11 §§ av förordningen angående patent framgår,

att svenska uppfinnareföreningen yrkat att för minskande av de avgifter, som vore

förenade med erhållande av patent, först och främst stämpelavgiften å patentbrev

helt och hållet borde borttagas. Uti en år 1889 avgiven berättelse om patentbyråns

verksamhet åren 1885—1888 uttalade dåvarande t. f. byråchefen i patentbyrån,

bland annat, önskvärdheten av upphävandet av stämpelavgiften å patentbrevet.

I underdånigt utlåtande den 9 september 1891 i fråga om vidtagande av

åtgärder för minskande av de kostnader en patentsökande hade att vidkännas för

erhållandet av patent erinrade patentbyrån därom, att, då riksdagen år 1891 med

anledning av väckt motion om upphävande av stämpelavgiften å patentbrev endast

beslutat att nedsätta avgiften från 25 till 10 kronor, något förslag om ytterligare

nedsättning av nämnda avgift icke syntes för det dåvarande kunna med

hopp om framgång göras, och föreslog patentbyrån att, då riksdagen icke velat

medgiva upphävandet av stämpelavgiften a patentbrev, den första patentavgiften

måtte nedsättas icke, såsom svenska uppfinnareföreningen ifrågasatt, till trettio

utan till tjugu kronor, till vilket belopp avgiften ock fastställdes.

Då nu de patentsökande måste vidkännas betydligt ökade patentavgifter för

att bestrida kostnaderna för patentmyndighetens verksamhet, synes borttagande

av stämpelavgiften å patentbrev böra tagas under förnyat övervägande.

Registrator^ årliga stämpelförsäljning uppgår ej till 20,000 kronor, och då

är däri medräknade stämplar å bevis och avskrifter, som av honom utfärdas.

För skyddets åtnjutande är patentbrevet icke av någon betydelse. . Det må

erinras därom, att bevis, som enligt gällande mönster- och bolagslagstiftning skola

utfärdas, äro fria från stämpel. Enligt uppgift, som erhållits från härvarande

patentombud, förekommer stämpelbeläggning av patentbrev förutom i Sverige endast

i Finland med 40 finska mark och i Spanien med 75 pesetas.

I 7 § synas under alla förhållanden orden »ävensom till stämpel å patentbrev

tio kronor» böra utgå, men därjämte åtgärder vidtagas för upphävande av

stämpelavgiften å patentbrev.

Kommitténs förslag till förändrade bestämmelser angående årsavgifter innehålles

i 11 § och svarar mot 49 § i förslaget till ny patentlag.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 93.

Under förutsättning att en årlig merinkomst av omkring 250,000 kronor inflyter

på grund av avgifterna enligt 4 och 7 §§, skulle enligt den av patent- och

registreringsverket angivna beräkningsgrunden en årlig merinkomst av 322,000

kronor i årsavgifter erfordras för att betäcka kostnaderna för patentmyndighetens

verksamhet.

En beräkning av den inkomstökning, som förhöjda årsavgifter skulle medföra

för patentmyndigheten, låter sig icke med någon tillförlitlighet göra. Den

är beroende av bland annat så obestämbara faktorer som antalet meddelade patent

och deras livslängd.

Av intresse har synts vara att undersöka, huru avgiftsförhöjningen skulle verkat

om den varit gällande för samtliga patent, för vilka årsavgifter under ett år

inbetalts.

Nedanstående tabell angiver beloppet av inbetalta årsavgifter under år 1918

utan förhöjning på grund av försenad inbetalning, samt huru motsvarande inbetalningar

skulle ställt sig, om de av kommittén föreslagna avgifterna varit gälande

för samtliga dessa patent.

Års-

av-

gift

Antal

patent

Nuva- rande

taxa å

Kronor

1918

Kronor

1918

Avgift enligt § 49

i förslag till ny pa- tentlag

Avgift enligt förslag

till ändrad lydelse

av § 11 i gällande

patentförordning

2

1.146

25

28.625

3

1.091

2.236 •

»

27.275

65.900

a 40: —

89.440: —

ä 30: —

67.080: —

4

1.023

25

25.575

6

1,024

2.047

*

26.600

61.176

ä 60: —

122.820: —

ä 60: —

102.350: —

6

979

50

48.950

7

805

1.784

>

40.250

89.200

å 100: —

178.400: —

å 75: -

133.800: —

8

677

60

33.860

9

497

1.174

>

24.850

68.700

ä 150: —

176.100: —

å 100: —

117.400: —

10

423

50

21.150

11

317

740

76

23.776

44.925

å 200: —

148.000: —

ä 150: —

111.000: —

12

296

75

22.125

13

202

497

»

16.150

37.275

ä 250: —

124.260: —

å 200: —

99.400: —

14

163

75

11.475

15

95

248

»

7.125

18.600

å 300: —

74.400: —

å 250: —

62.000: —

355.775

913.410: —

693.030: —

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 08.

Det inbetalta beloppet år 1918 var 363,075 kronor. Skillnaden 7,300 krokronor

utgöres av förhöjda avgifter på grund av försenad inbetalning. Med avgifter

enligt den ändrade 11 § skulle vid slutet av femtonårsperioden hava nåtts

en merinkomst av 337,255 kronor eller ungefärligen, vad som nu erfordras. Det

måste emellertid räknas med, att vid de högre avgifterna avfallet av patent, för

vilka årsavgifter betalas, bliver större under de senare patentåren till följd av

de då kraftigt stegrade avgifterna och framför allt därmed, att det dröjer en lång

tid framåt, innan de högre avgifterna gälla för alla patent. Årsavgifterna skola

betalas enligt nu gällande förordning ej endast för de vid lagändringens i kraftträdande

beviljade patenten utan även för de patent, som beviljas på grund av

då inneliggande oavgjorda ansökningar. De oavgjorda patentansökningarnas antal

var den 1 november 1919 11,353.

Visserligen kan det antagas, att antalet patent, för vilka årsavgifter inbetalas,

kommer att stiga, men behovet av ökade inkomster kommer antagligen även

att växa för tillgodoseende av kommande ytterligare ökade utgifter, såsom för

pensionering av f. d. befattningshavare samt för avsättning av medel till möjliggörande

av framtida utvidgningar. — Så vitt patent- och registreringsverket kan

bedöma, torde de lägre årsavgifterna bliva otillräckliga, även om ansökningsavgiften

och avgiften enligt 7 § fastställas såsom patent- och registreringsverket

föreslagit. Patent- och registreringsverket anser därför, att de högre årsavgifterna,

sådana de föreslagits i 49 § av den nya patentlagen, omedelbart böra bliva gällande

och 11 § ändras i enlighet därmed.

Patent- och registreringsverket har ej förbisett, att, om samma avgifter skola

förbliva gällande efter en ny patentlags ikraftträdande, de patentansökningar, som

inkomma under tiden mellan den 1 juli 1920, från vilken dag lagändringen skulle

tillämpas, kunna komma i en ogynnsammare ställning, om den i den nya lagens

§ 48 föreslagna förändrade patenttiden kommer till stånd, nämligen från och med

dagen, då ansökningen kungöres, i stället för att, såsom nu räknas, från den dag,

då ansökningen inkom. Prågan om patenttiden berör ej endast tiden för inbetalning

av årsavgifter utan även andra patenträttsliga spörsmål och måste behandlas

i sammanhang med granskningen av lagförslaget i dess helhet. Patent- och

registreringsverket har därför ej ansett sig i detta sammanhang kunna eller böra

taga ställning till denna fråga.

Kommittén har i 11 § oförändrat bibehållit stadgandet: »Pullgöres ej sedermera

inbetalning av den förhöjda avgiften inom nittio dagar efter patentårets

början, vare etc.». I 50 § av förslaget till ny patentlag kan den förhöjda avgiften

erläggas inom tre månader efter den för inbetalningen eljest föreskrivna

tiden. Ej sällan förekommer, att patenthavare misstaga sig om respittiden för

avgiftens erläggande och räkna med tre månader, varigenom de bliva förlustiga

sina patent. Orden »nittio dagar» synas därför böra utbytas mot »tre månader».

Huru tiden skall beräknas framgår av lagen den 28 maj 1897 om beräkning i

vissa fall av tid, som avses i förordningen angående patent och i lagen om skydd

för varumärken.

Yad angår lagens tillämplighet, har kommittén i motiven till lagändringsförslaget

ansett, att i fråga om ansökningar från densamma böra undantagas en
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

32 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 93.

dast sådana, vilkas verkliga inkomstdag infaller före lagens ikraftträdande. Sålunda

skulle ej därifrån undantagas så kallade utbrutna ansökningar. Rörande

sådana ansökningar bär patent- och registreringsverket i cirkulär den 10 november

1898 meddelat följande:

»Då kungl. patent- och registreringsverket meddelat, att en ansökning avser

flera uppfinningar, vilka ej må ingå i samma patent, äger sökanden, med

inskränkande av den ursprungliga ansökningen till en av de avsedda uppfinningarna,

ingiva nya ansökningar rörande de övriga, vilka ansökningar må räkna

prioritet från den första ansökningens inlämningsdag, under förutsättning dels att

sökanden i de nya ansökningarna härom framställer uttrycklig begäran, dels ock

att samtliga dessa nya ansökningar inkomma senast samtidigt med den svarsskrift,

genom vilken den första ansökningen inskränktes till en uppfinning. JFör en sökande

är det i följd härav icke tillåtet, att, sedan han fått besked om, att

hans ansökning avser t. ex. två uppfinningar, A och B, först inskränka sin ansökning

till A och, om denna uppfinning befinnes icke vara ny, sedermera ändra

ansökningen att avse B. Icke heller må sökanden, för att hålla en dylik möjlighet

öppen^-rikta sin ansökning eventuellt på båda uppfinningarna. Den ursprungliga

ansökningen skall alltid definitivt inskränkas till en uppfinning, och om, då

detta sker, ej nya ansökningar rörande övriga uppfinningar inkommit, anses någon

ansökning om patent å sistnämnda uppfinningar icke vara gjord».

Anledningen, att patent- och registreringsverket ansett sig kunna medgiva,

att giltighetstiden i visst fall må räknas från den första ansökningens inkomstdag

är, att patent- och registreringsverket anser ansökningen då faktiskt vara inkommen,

ehuru bestämmelserna angående patentansöknings beskaffenhet ej iakttagits.

Den senare inkomstdagen har hittills saknat all patenträttslig betydelse

och finnes ej angiven i" patentregistret. Det synes vara oegentligt om, med bibehållande

av hittills följd praxis, för ett patent, som löper från en tidigare tidpunkt

än den nya lagens ikraftträdande, likväl årsavgifter skola betalas enligt

denna lag. Patent- och registreringsverket håller alltså före, att från lagens tilllämplighet

böra undantagas även sådana patent, som nyss nämnts. Någon ändring

i kommitténs lagförslag synes härav ej påkallas.

För närvarande tillämpas, såsom ock i det föregående i olika sammanhang

framkommit, den grundsatsen, att kostnaderna för patentmyndighetens

verksamhet skola bestridas medelst avgifter av den allmänhet, som anlitar

myndigheten. Ändring härutinnan har i de avgivna utlåtandena i allmänhet

icke ifrågasatts. Endast svenska uppfinnareföreningen har gjort

sig till målsman för en annan uppfattning och uttalat, att föreningen, då

enligt dess åsikt det allmänna borde bära en del av ifrågavarande utgifter,

motsatte sig avgifternas höjning. Jag anser mig sakna skäl att förorda en

ändring av den gällande grundsatsen och tillåter mig här erinra därom,

att chefen för finansdepartementet vid behandlingen i statsrådet den 7

innevarande januari av de frågor, som rörde regleringen av utgifterna

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kung1. Maj-.ts Proposition Nr 93.

under riksstatens sjunde huvudtitel för år 1921 och ä tilläggsstatcn för

år 1920 byggt på samma grundsats. Skola alltså utgifterna för patentoch

registreringsverket bestridas av den sökande allmänheten, gäller det

att tillse att de avgifter, som skola av denna erläggas, så avvägas, att

ämbetsverket tillföres nödiga medel. Den utredning, som i ärendet föreligger,

synes mig otvetydigt giva vid handen, att de avgifter, som för

närvarande erläggas av patentsökande och patenthavare, äro otillräckliga

och att ändringar i desamma måste vidtagas till tryggande av patentmyndighetens

ekonomi. Mot införande av eu avgift, avsedd att täcka

utgifterna för patentskrifts tryckning — vilken avgift, på sätt svenska patentom

budsföreningen föreslagit, synes kunna benämnas utfärdningsavgift —

har erinran ej förekommit och även jag finner stadgande om sådan avgift

böra meddelas. Till vilket belopp denna med hänsyn till patentmyndighetens

medelsbehov bör fastställas och i vilken omfattning av samma hänsyn

höjning måste äga rum i ansökningsavgiften och årsavgifterna är givetvis,

på grund av omöjligheten att åstadkomma tillförlitliga beräkningar angående

de genom avgifterna inflytande beloppen, svårt att avgöra. Med

anledning av vad patent- och registreringsverket i sitt utlåtande över det

ifrågavarande lagförslaget anfört, har jag emellertid funnit mig böra förorda

de belopp för avgifterna, som i samma utlåtande föreslagits, detta

beträffande ansöknings- och utfärdningsavgiften så mycket hellre som de

av kommittén föreslagna beloppen för dessa avgifter i en del utlåtanden

angivits såsom måttliga. Beträffande utfärdningsavgiften vill jag erinra

därom, att enligt ett mellan patent- och registreringsverket, å ena, samt

aktiebolaget P. A. Norstedt & Söner, å andra sidan, träffat preliminärt

avtal, avseende år 1920, å vilket avtal patent- och registreringsverket sökt

Kungl. Maj:ts godkännande, kostnaden för tryckning av patentskrifterna

kommer att under år 1920 ställa sig väsentligen högre än under år 1919.

Patent- och registreringsverket har i sitt utlåtande ifrågasatt borttagande

av stämpelavgiften å patentbrev. Detta förslag finner jag mig icke

böra biträda, enär ifrågavarande jämförelsevis ringa avgift, samtidigt med

att den tillför staten en viss inkomst, icke kan anses vara betungande

för de patentsökande.

I 11 § av patentförordningen har patent- och registreringsverket föreslagit

den ändring, att orden »nittio dagar» skulle utbytas mot orden »tre

månader». Beträffande skälet för ändringsförslaget hänvisar jag till ämbetsverkets

utlåtande. Detta förslag finner jag mig böra upptaga.

Kommerskollegiet har i sitt utlåtande anmärkt, att i förslaget saknaBihang

till riksdagens protokoll 1920■ 1 sand. 77 käft. (Nr 93.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 93.

des bestämmelser om skyldighet för patenthavare, vilka skulle falla under

de provisoriska föreskrifterna, att underkasta sig eventuella senare ändringar

i årsavgifterna. Då emellertid, i fråga, om en sänkning i avgifterna,

någon föreskrift icke nu torde behöva meddelas för att en sådan skall

kunna komma innehavare av äldre patent till godo samt, beträffande en

framtida skeende eventuell höjning av avgifterna, samma föreskrift synes

böra lämnas, som gives i övergångsbestämmelsen i kommitténs föreliggande

förslag, har jag funnit anmärkningen icke föranleda ändring i förslaget.

Kommitténs förslag i de delar, som nu av mig icke särskilt berörts,

har jag funnit mig kunna understödja.»

Föredraganden uppläste härefter det sålunda omarbetade förslaget till

lag om ändrad lydelse av 4 § 3 mom. samt 7 och 11 §§ i förordningen

den 16 maj 1884 angående patent, vilket förslag var av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, samt hemställde, att för det ändamål, § 87

regeringsformen omförmäler, lagrådets utlåtande över lagförslaget måtte inhämtas,

genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet:

Adil Wifvesson.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung]. Maj.ts Proposition Kr 93.

35''

Bilaga.

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse av 4 § 3 mom. samt 7 och 11 §§ i förordningen

den 16 maj 1884 angående patent.

Härigenom förordnas, att 4 § 3 inom. samt 7 och 11 §§ i förordningen

den 16 maj 1884 angående patent skola erhålla följande ändrade lydelse:

4 §•

3 mom. Därjämte åligge sökanden att bifoga en avgift av femtio kronor.

Äro ansökningshandlingarna fullständiga och har anledning ej förekommit,

att, efter ty i 6 § sägs, genast avslå ansökningen, läte patentmyndigheten

efter underrättelse därom till sökanden, på sätt i 5 § sägs,

i allmänna tidningarna införa kungörelse om ansökningen med uppgift å

dess huvudsakliga innehåll; hålle ock ansökningshandlingarna hos patentmyndigheten

tillgängliga för envar, som önskar därav taga kännedom.

Under två — — — mot patentansökningen.

Inom samma tid skall sökanden till patentmyndigheten inbetala en

avgift (utfärdningsavgift) av femtio kronor ävensom till stämpel å patentbrevet

tio kronor, vid äventyr att ansökningen eljest såsom återtagen avföres.

I händelse patent ej varder meddelat, återbetalas vad sålunda erlagts.

Efter utgången av nyssnämnda tid företage patentmyndigheten ärendet

till avgörande.

Möter ej---tryck offentliggöras.

11 §.

Förutom de avgifter, som omförmälas i 4 och 7 §§, skall för meddelat

patent, som icke är tilläggspatent, till patentmyndigheten för varje patent
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 03.

år från och med det andra erläggas en årsavgift, utgörande för vart och

ett av det andra och tredje fyrtio kronor, av det fjärde och femte sextio

kronor, av det sjätte och sjunde etthundra kronor, av det åttonde och

nionde etthundrafemtio kronor, av det tionde och elfte tvåhundra kronor,

av det tolfte och trettonde tvåhundrafemtio kronor samt av det fjortonde

och femtonde året trehundra kronor.

Avgiften, som må i betalt brev iusändas, skall för varje patentår

erläggas före det årets början vid påföljd att avgiften för samma år höjes

med en femtedel.

Fullgöres ej sedermera inbetalning av den förhöjda avgiften inom tre

månader efter patentårets början, vare det erhållna patentet förfallet.

Patenthavare vare — — — beskrivningens offentliggörande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1920 men äger ej tillämpning

å ansökning, som inkommit till patentmyndigheten före nämnda dag, eller

å patent, meddelat före denna lags ikraftträdande eller senare på grund

av ansökning, som nyss nämnts.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj-.ts Proposition Nr 93.

37

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl Maj.ts lagråd måndagen

den 9 februari 1920.

Närvarande:

•Ju8titieråden Améen,

friherre LEIJONHUFVUD.

Edelstam,

Regeringsrådet Linnér.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

liållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

16 januari 1920, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 4 § 3 mani. samt 7

och 11 §§ i förordningen den 16 maj 1884 angående patent.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av chefen för justitiedepartementets lagavdelning hovrättsrådet Gustaf

Grefberg.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet

Erik Öländer.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kung!. Majds Proposition Nr 93.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 13 februari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Löfgren anmälde efter

gemensam beredning med chefen för finansdepartementet lagrådets den 9

i denna månad avgivna utlåtande över det den 16 sistlidne januari till

lagrådet remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 4 § 3

m©m. samt 7 och 11 §§ i förordningen den 16 maj 1884 angående

patent; och hemställde föredraganden att förslaget, som av lagrådet

lämnats utan anmärkning och vari ett par mindre redaktionella jämkningar

vidtagits, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

I denna hemställan instämde statsrådets övriga ledamöter;

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ta Proposition Nr 93.

och täcktes Hans Maj:t Konungen, med bifall

till denna hemställan, förordna, att till riksdagen skulle

avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Stenlund.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:129 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av i- § 3 mom. samt 7 och 11 §§ i förordningen den 16 ma a1 i texten
  2. 1LU 1920:18 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 4 § 3 mom. samt 7 och 41 §§ i förordningen den 16 maj 1884 angående s. 1 i texten