Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100

7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:100, Kungl. Maj:ts proposition Nr 100

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

1

Nr 100.

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad

lydelse av 24 § i förordningen den 30 juni 1916 om krigskonjunkturskatt;

given Stockholms slott den 25 februari 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av

24 § i förordningen den 30 juni 1916 (nr 260) om krigs konjunktur skatt,

GUSTAF.

A. E. M. Ericsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 88 höft. (Nr 100.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 24 § i förordningen den 30 juni 1916 (nr 260)

om krigskonjunktnrskatt.

Härigenom förordnas, att 24 § i förordningen den 30 juni 1916

om krigskonjunkturskatt skall i nedan angivna del hava följande ändrade

lydelse:

över krigskonjunkturskattenämnds — — — besvärens upptagande

till prövning.

Besvären ställas till kammarrätten och skola före klockan tolv på

sista helgfria dagen i mars månad året efter det, då taxeringen ägt

rum, vid påföljd, om den tid försittes, att besvären icke varda upptagna

till prövning, ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande i det

län, där taxeringen skett; dock må icke den omständigheten, att besvären

i stället för till sistnämnda myndighet ingivits eller insänts till

kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till prövning, därest

besvären dit inkommit före utgången av den här ovan stadgade besvärstid.

I sådant fall skola besvären av kammarrätten omedelbart översändas

till vederbörande befallningshavande.

Sedan vid inkomna besvär — — — förteckning å anförda besvär.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 februari 1921-

Närvarande:

Statsministern VON Sydow, ministern för utrikes ärendena greve WranGEL,

statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,

Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson.

T. f. chefen för finansdepartementet, statsrådet Ericsson, anförde

härefter:

Uti en den 13 februari 1920 dagtecknad skrivelse har länsstyrelsen

i Västmanlands län anfört: Enligt gällande bestämmelser skulle besvär

över prövningsnämnds beslut, ställda till kammarrätten, inom viss tid

ingivas eller med allmänna posten insändas till vederbörande länsstyrelse,

som sedermera hade att översända desamma jämte hos länsstyrelsen

befintliga, ärendet rörande handlingar och yttrande av kronans

ombud m. m. till kammarrätten. Likartade bestämmelser återfunnes

i 7 § uppbördsreglementet och 12 § mantalsskrivningslörordningen,

måhända ock i andra författningar. Givetvis hade man med

dessa stadganden avsett, att målet vid ankomsten till kammarrätten

skulle befinnas i möjligast fullständiga skick. Att besvären skulle

ställas till kammarrätten, men likväl ingivas eller insändas till länsstyrelsen,

innebure emellertid ett förfarande, vars nödvändighet den

stora allmänheten hade svårt att fatta, något som heller icke kunde

förvåna. Enligt vad länsstyrelsen uppmärksammat, inträffade också

ofta nog, att besvär direkt ingåves eller insändes till kammarrätten,

med given påföljd, att desamma icke upptoges till prövning. Det

förefölle länsstyrelsen, som om det nu lagstadgade förfarandet vore

nog så försåtligt, och att goda skäl talade för ändring därhän, att

besvärens ingivande eller insändande inom behörig tid direkt till kammarrätten

icke medförde förlust av talan. En följd härav bleve eu

måhända rätt så avsevärd ökning av kammarrättens arbete, men syntes

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majits proposition Nr 100.

det länsstyrelsen riktigare att hellre taga denna konsekvens än att ett

stort antal besvär, i regel antagligen anförda av personer, som icke hade

råd att hålla sig med lagkunnigt biträde, skulle falla på formella grunder.

Redan innan denna skrivelse inkommit till finansdepartementet,

hade utav inom departementet särskilt tillkallade sakkunniga utarbetats

förslag till ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om

taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering. Detta förslag upptog,

bland annat, sådan ändring i 49 § 1 mom. och 50 § i förordningen,

att den omständigheten, att i nämnda lagrum omnämnda besvär i stället

för till länsstyrelsen ingivits eller insänts direkt till kammarrätten, icke

skulle utgöra hinder för besvärens upptagande till prövning.

Dessa ändringar upptogos jämväl i det förslag till förordning om

vissa ändringar i taxeringsförordningen, som i proposition nr 400 framlades

för 1920 års riksdag. Vid anmälan inför Kungl. Maj:t av detta

förslag anförde dåvarande chefen för finansdepartementet, bland annat:

Den hittillsvarande bestämmelsen i 49 § 1 mom. taxeringsförordningen,

att besvär över prövningsnämnds beslut skulle, ehuru ställda

till kammarrätten, ingivas till vederbörande länsstyrelse, hade ofta medfört

för de skattskyldiga ödesdigra misstag, i det att besvären ingivits

till kammarrätten och för den skull förklarats icke kunna upptagas till

prövning. Visserligen kunde sägas, att de skattskyldiga i dylikt fall hade

sig själva att skylla, men det syntes dock obilligt, att en skattskyldig

i anledning av ett dylikt misstag, vilket kunde anses i viss mån ursäktligt,

skulle förlora sin rätt att få sin talan sakligt prövad.

Över förenämnda skrivelse från länsstyrelsen i Västmanlands län

har kammarrätten den 27 maj 1920 avgivit infordrat utlåtande. I detta

utlåtande vitsordar kammarrätten, att i ganska talrika fall klagande i

beskattningsmål gått förlustiga sin rätt att föra talan till följd därav,

att deras besvär inkommit direkt till kammarrätten i stället för att ingivas

eller insändas till länsstyrelsen. Sedan kammarrätten därefter

erinrat om att kammarrätten i tidigare avgivet utlåtande lämnat utan

anmärkning nämnda förslag till ändring i 49 § 1 mom. och 50 § taxeringsförordningen

och sålunda delade den mening, som kommit till uttryck

i samma förslag, anför kammarrätten vidare, bland annat: Bestämmelser

av innehåll, att till kammarrätten ställda besvär skulle ingivas eller

insändas till vederbörande länsstyrelse, vore vidare meddelade ej mindre,

såsom av länsstyrelsen i Västmanlands län erinrats, i uppbördsregle
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts -proposition Nr JOO.

mentet den 14 december 1917 § 7 andra stycket och i förordningen om

mantalsskrivning den 6 augusti 1894 § 12, än även i förordningen om

taxeringsmyndigheter m. m. 57 § 2 mom., uppbördsreglementet § 31

andra stycket, mantalsskrivningsförordningen § 14 mom. 4 sista stycket,

förordningen om krigskonjunkturskatt den 30 juni 1916 § 24 andra

stycket, lagen om skogsaccis och virkestaxering den 11 oktober 1912

35 § 1 mom. andra stycket och 36 §, förordningen om mantalsskrivning

i Stockholm den 28 maj 1897 § 14 och i förordningen om mantalsskrivning

i Göteborg den 17 november 1905 § 12 samt i lagen om

fattigvården den 14 juni 1918 81 § 1, 2 och 5 mom. I förordningen

om kyrkoböckers förande den 3 december 1915 § 45 mom. 2 vore slutligen

föreskrivet, att besvär över domkapitels beslut i mål rörande rätt

bokföringsort skulle anföras hos kammarrätten men ingivas eller insändas

till domkapitlet. Åven dessa bestämmelser hade givetvis till syfte, att lör

undvikande av onödig skriftväxling länsstyrelsen eller vederbörande domkapitel

skulle medelst för dessa myndigheter tillgängliga protokoll och

handlingar samt genom infordran av erforderliga yttranden införskaffa

det material, som för besvärsmålens avgörande i kammarrätten vore av

nöden. Givetvis inträffade det även i dessa mål, att rättigheten att

hos kammarrätten föra talan förlorades därigenom, att besvären ingåves

eller insändes direkt till kammarrätten i stället för till länsstyrelsen eller

vederbörande domkapitel, och det torde näppeligen kunna förnekas, att

den stadgade ordningen för besvärs anförande lätteligen kunde giva

anledning till sådana misstag från de klagandes sida. Därest förut

omförmälda ändring infördes i 49 och 50 §§ av förordningen om

taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, syntes motsvarande

förändring böra ske i 57 § 2 mom. samma förordning, i lagen om skogsaccis

och virkestaxering samt i uppbördsreglementet. De skäl, som vant

bestämmande för kammarrättens här gjorda uttalande, gällde tydligtvis

i ej mindre grad bestämmelserna i förordningen om krigskonjunkturskatt,

vilken förordning emellertid upphörde att gälla med utgången av år 1920.

Tvekan kunde råda, huruvida i de tre mantalsskrivningsförordningarna,

förordningen om kyrkoböckers förande och lagen om fattigvården förändring

borde vidtagas i förenämnda avseende. Härvid borde emellertid

uppmärksammas, att, därest en sådan förändring komme till stånd, vederbörande

för erhållande av upplysning, huruvida beslut i mål rörande

tillämpning av dessa författningar blivit överklagade eller vunnit laga

kraft, skulle nödgas att därom göra förfrågan såväl hos länsstyrelsen

eller vederbörande domkapitel som hos kammarrätten. Då en sådan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj ds proposition Nr 100.

anordning torde kunna medföra rätt avsevärda olägenheter, hade kammarrätten

icke ansett sig böra föreslå någon ändring i angivet syfte i

nämnda författningar.

Sedan riksdagen antagit förordning om vissa ändringar i förordningen

den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet

vid taxering, innefattande, bland annat, ändring i förordningens 49 § 1

mom. och 50 § i förut angivet avseende, har Kungl. Maj:t den 19 november

1920 utfärdat sagda förordning. Kungl. Maj:t har därjämte

den 26 november 1920 utfärdat kungörelse angående vissa ändringar

i uppbördsreglementet den 14 december 1917, genom vilken kungörelse,

bland annat, den ändring skett i 7 § i reglementet, att den omständigheten,

att besvär över länsstyrelsens beslut i stället för till nämnda

myndighet ingivits eller insänts till kammarrätten, ej må utgöra hinder

för besvärens upptagande till prövning.

Samma skäl, som varit avgörande för de vidtagna ändringarna i

49 § 1 mom. och 50 § taxeringsförordningen samt i uppbördsreglementet,

böra enligt min åsikt jämväl föranleda motsvarande ändringar i 57 § 2

mom. samma förordning, i lagen om skogsaccis och virkestaxering samt

i förordningen om krigskonjunkturskatt. Det är visserligen sant — såsom

även kammarrätten antytt — att taxering till krigskonjunkturskatt

icke i allmänhet skall ske under år 1921. '' Beträffande en del skattskyldig^

nämligen vissa sådana, vilkas bokföringsår slutar efter februari

månads utgång, skall dock sådan taxering äga rum, och i varje fall utgår

tiden för anförande av besvär över 1920 års taxeringar först sista

helgfria dagen i mars 1921, vadan en ändring i förordningen, om densamma

sker med tillräcklig snabbhet, kan hava betydelse för ett avsevärt

antal skattskyldiga.

Inom finansdepartementet har utarbetats förslag till förordning om

ändring i 24 § förordningen om krigskonjunkturskatt; och ber jag nu

att få för Kungl. Maj:t anmäla detta förslag. Det är avsett att framdeles

anmäla förslag till motsvarande ändringar i 57 § 2 mom. taxeringsförordningen

samt i lagen om skogsaccis. Däremot synes någon

ändring i förevarande hänseende icke för närvarande böra ske i övriga,

av kammarrätten i dess utlåtande omnämnda författningar.

Sedan föredraganden härefter uppläst inom finansdepartementet

utarbetat förslag till förordning om ändrad lydelse av 24 § i förordningen

den 30 juni 1916 om krigskonjunkturskatt, hemställde departements
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100. 7

chefen, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att antaga

samma förslag.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla;

och skulle proposition av den lydelse, bilaga litt.

till detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Martin Philipson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:83 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 24 § i förordningen den 30 juni 1916 om krigsk s. 1 i texten
  2. BevU 1921:9 Betänkande, i anledning av Kungl. JH£aj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 24 § i förordningen den SO juni 1916 om krigskonjunkturs s. 1 i texten