Sök i Ratio Lex

Angående viss garanti åt de svenska sockerfabr ^aktiebolag en

1921-02-25 · 22 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:101, Angående viss garanti åt de svenska sockerfabr ^aktiebolag en

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 101.

1

Nr 101.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående viss garanti åt de

svenska sockerfabr ^aktiebolag en; given Stockholms slott den

25 februari 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag- av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Nils Hansson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 februari 1921.

Närvarande:

Statsministern vox Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wr angel,

statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray. Elmquist, Malm, Bergqvist,

Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson.

Departementschefen, statsrådet Hansson, anförde:

I proposition den 6 februari 1917, nr 45, föreslog Kungl. Maj:t

riksdagen att — under förutsättning att svenska sockerfabriksaktiebolaget

och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag förbunde sig att till odlare

av sockerbetor för deras räkning under år 1917 utbetala ersättning i

huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som av dåvarande chefen

för jordbruksdepartementet förordats i det vid propositionen fogade utBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 89 höft. (Nr 101.) 1

191? års

beslut.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

drag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden — antaga ett propositionen

bilagt förslag till kungörelse angående viss nedsättning av sockerskatten.

I fråga om de omständigheter, som föranledde berörda proposition,

får jag erinra om följande.

Den 27 juni 1916 utfärdades förordning (nr 227) angående maximipris

å socker och sirap. Priset å socker hade dessförinnan så till vida

varit reglerat, att svenska sockerfabriksaktiebolaget den 4 augusti 1914

utfäst sig att icke höja prisen på raffinadsocker i annan mån än som

kunde betingas av ökade tillverkningskostnader.

Under hösten 1916 inkommo framställningar dels från de båda

i propositionen omförmälda, sockerbolagen om höjning av maximipriset

ä socker på grund av ökade tillverkningskostnader, dels ock från

sockerbetsodlarna om medverkan för åstadkommande av högre pris

för till sockerbolagen levererade betor. Sedan i dessa frågor utredning

verkställts genom särskilda sakkunniga, fann chefen för jordbruksdepartementet

frågan om höjda betpris böra bedömas ur synpunkten

av att säkerställa en så stor sockerbetsodling, att det kunde antagas,

att med normal skörd landets behov av socker för nästkommande konsumtionsår

bleve fyllt. Departementschefen tillstyrkte för ernående härav

viss höjning av betpriset för år 1917. Då det under de vid denna tidpunkt

rådande förhållandena på livsmedelsområdet vore synnerligen

önskligt att icke fördyra hushållssockret, borde bolagens gottgörelse för

betprisets höjning allenast till mindre del uttagas genom höjning av

maximipriset å socker. Återstoden kunde åstadkommas dels genom särskild

tilläggsavgift vid försäljning av socker till industrier och restauranger,

därom Kungl. Maj:t redan den 3 februari 1917 (nr 34) utfärdat

kungörelse, dels ock genom viss sänkning av den enligt förordningen

den 15 december 1914 (nr 416) utgående sockerskatten.

I enlighet härmed innehöll Kungl. Maj:ts proposition förslag, att

sockerskathm under tiden från och med den 1 mars 1917 till och med

den 31 oktober samma år skulle utgå med 11 öre för kilogram, dock

att för socker från de mellansvenska fabrikerna skatten skulle under

samma tid utgå med endast 5 öre för kilogram.

Riksdagen biföll icke Kungl. Maj:ts proposition oförändrad. I

skrivelse den 3 mars 1917, nr 27, anmälde nämligen riksdagen, att riksdagen

— under förutsättning att svenska sockerläbriksaktiebolaget och

mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag förbunde sig att, utöver gällande

kontraktspris jämte odlingsbidrag av 40 kronor per odlad hektar,

till odlare av sockerbetor för deras räkning under år 1917 utbetala er
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. May.ts proposition Nr 101.

sättning med 60 öre per deciton betor, samt att av sålunda utläst högre

ersättning åt betodlarna ingen ökning av då gällande maximipris å

socker måtte föranledas — antagit författning angående viss nedsättning

av sockerskatten av innehåll, att från dag, som Kungl. Maj:t

bestämde, till och med den 31 oktober 1917 skatt skulle erläggas med

l02/3 öre för kilogram, dock att för socker från de mellansvenska fabrikerna

skatten skulle under samma tid utgå med 42/3 öre för kilogram.

Kungörelse angående nedsättning av sockerskatten i överensstämmelse

med riksdagens beslut utfärdades den 3 mars 1917 (nr 66).

Sedan från de båda sockerbolagen framställningar inkommit med

begäran, att ersättning måtte beredas dem för den höjning i tillverkningskostnader,

som vore att förutse vid avarbetandet av 1917 års sockerbetsskörd,

tillkallades den 30 oktober 1917 särskilda sakkunniga för att

verkställa utredning och avgiva förslag angående skäligt pris å socker

jämte eventuellt andra produkter vid sockertillverkningen under konsumtionsåret

1917—1918 samt till erforderliga åtgärder från statens

sida för främjande av den inhemska sockerproduktionen för konsumtionsåret

1918—1919 ävensom vad med dessa frågor ägde sammanhang.

Redan i november 1917 inkommo de sakkunniga med förslag till

omedelbar höjning av maximipris å socker och sirap för täckande av

ökade kostnader för förädling av 1917 års vitbetsskörd. I enlighet

med detta förslag fastställde Kungl. Maj:t genom förordning den 23

november 1917 (nr 760) förhöjt maximipris å socker och sirap.

Efter det 1917 års sakkunniga verkställt åtskilliga undersökningar

för beräknande av kostnaderna för odling av sockerbetor år 1918, förklarade

dåvarande chefen för jordbruksdepartementet vid en överläggning

med representanter för Skånes betodlares central förening, att departementschefen

funnit sig böra tillstyrka, att statens åtgärder för sockerbetsodlingens

främjande sagda år måtte grundas på, att priset å sockerbetor

med en sockerhalt av 16 procent skulle utgå vid så kallad höstleverans

med 5 kronor 10 öre för deciton.

För beredande av tillgång för gottgörande av den med sålunda

ifrågasatt höjning av betpriset förenade merkostnad vid inköp av 1918

års betskörd föreslogo de sakkunniga förnyad nedsättning av sockerskatten,

förhöjning av maximipris å socker samt anlitande av förut

omnämnda tilläggsavgift för socker till industriellt behov, restauranger

m. m., vilken avgift uttogs av folkhushållningskommissionen i form av

s. k. lösenavgifter. Härigenom skulle dock ej hela merkostnaden för

191S drs

bestnt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Muj:ts proposition Nr 101.

1918 års betskörd bliva täckt. Återstoden skulle uttagas under konsumtionsåret

1918—1919.

I statsrådsprotokollet över jordbruksärenden till proposition den

22 februari 1918, nr 103, framlades de sakkunnigas utredningar. Departementschefen

meddelade, att med svenska sockerfabriksaktiebolaget

träffats överenskommelse att avsluta kontrakt om betodling år 1918 på

grundval av det av departementschefen tillstyrkta betpris. Den slutliga

prövningen av bolagets vinstmarginal skulle tillkomma Kungl.

Magt, sedan värdering av bolagets tillgångar blivit slutförd. Från det

mellansvenska bolaget mötte ej någon betänklighet mot att avsluta

kontrakt om sockerbetsodling.

I fråga om åtgärder för bolagens gottgörelse för de högre betprisen

vid inköp av 1918 års skörd anslöt sig departementschefen i

huvudsak till de sakkunnigas förslag.

I propositionen föreslog Kung!. Maj:t riksdagen att — under förutsättning

att svenska sockerfabriksaktiebolaget och mellersta Sveriges

sockerfabriksaktiebolag förbunde sig att till odlare av sockerbetor för

deras räkning under år 1918 utbetala ersättning i huvudsaklig överensstämmelse

med av chefen för jordbruksdepartementet förordade grunder

— antaga propositionen bilagt förslag till kungörelse angående viss nedsättning

av sockerskatten, innehållande att skatten skulle från och med

den dag under år 1918, Kungl. Maj:t bestämde, till och med den 31 oktober

samma år utgå med 6 öre för kilogram, dock att för det socker,

som tillverkades vid de redan anlagda råsockerfabrikerna i Östergötland

och Västergötland samt på Öland och utlämnades till fritt bruk antingen

omedelbart från samma fabriker eller från raffinaderiet i Lidköping efter

där verkställd raffinering, skatten under om förmälda tid skulle utgå med

2 öre för varje kilogram.

I särskild proposition, nr 106, föreslog Kungl. Maj:t därjämte

riksdagen medgiva viss höjning av de jämlikt förenämnda kungörelse

den 3 februari 1917 bestämda lösenavgifter vid rekvisition av socker

för industriell eller hantverksmässig tillverkning eller för hotell eller

restaurang eller annat dylikt näringsställe. De förhöjda avgifterna skulle

gälla längst till den 1 mars 1919.

I skrivelser nr 77 och 88 anmälde riksdagen, att dessa propositioner

blivit av riksdagen bifallna.

Därefter utfärdades den 22 mars 1918 ny förordning angående

maximipris å socker och sirap (nr 158) och kungörelse angående viss

nedsättning av sockerskatten (nr 159) samt den 9 april 1918 ny kun
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 101■ o

görelse angående lösen för bevis om godkännande av socker tör viss

användning (nr 172).

Jämväl för utredning angående behövliga åtgärder Irån statens sida

i fråga om skäligt pris å socker under konsumtionsåret 1918—1919 och

för främjande av den inhemska sockerproduktionen för konsumtionsåret

1919—1920 tillkallades sakkunniga.

I promemoria den 21 december 1918 framhöllo dessa sakkunniga,

att de merkostnader för 1919 års betodling, som säkerligen bleve ofrånkomliga,

syntes böra huvudsakligen uttagas genom förhöjt sockerpris

redan under det då påbörjade konsumtionsåret. För att kostnaderna

skulle fördelas på så lång period som möjligt, funno de sakkunniga

önskvärt, att förhöjt pris, varom de sakkunniga framlade approximativ

beräkning, trädde i tillämpning redan från och med den 1 januari 1919.

Med anledning härav utfärdades den 31 december 1918 förordning

(nr 1033) angående höjda maximipris å socker och sirap, att tillämpas

från 1919 års början.

På grundvalen av utredningar genom de sakkunniga upptogos

därefter förhandlingar med representanter för betodlarna angående betpriset

för 1919 års skörd, varvid departementschefen den 21 januari

1919 förklarade sig villig att tillstyrka erforderliga åtgärder från statens

sida för att betodlarna måtte tillförsäkras ett pris av 7 kronor 50 öre

vid höstleverans för betor med 16 procents sockerhalt. Betodlarnas

representanter förklarade sig emellertid icke kunna godkänna detta pris.

Beträffande den ersättning, som borde beredas sockerbolagen för

täckande av dels den återstod av merkostnaderna för konsumtionsåret

1918—1919, vilken icke ersatts genom de i propositionen nr 103 vid

1918 års riksdag angivna åtgärder, dels ock merkostnaderna för 1919

års betskörd, framlade de sakkunniga kalkyler och förslag i promemoria

den 31 januari 1919.

Jämte det de sakkunniga hemställde, att åtgärder måtte vidtagas

i syfte att dittills utgående lösenavgifter för s. k. industri- och restaurangsocker

även måtte upptagas för tiden från och med den 1 mars

1919 till samma datum 1920 samt att skatten för inom riket tillverkat

socker mellan den 1 april och 31 oktober 1919 måtte nedsättas med 5

öre per kilogram, hemställde de tillika, att staten gentemot sockerbolagen

måtte ikläda sig garanti för sådana av Kungl. Magt godkända kostnader

för inköp av 1919 års betskörd och dennas förädling, som möjligen icke

täcktes av härför av bolagen på förhand mot redovisningsskyldighet

uppburna medel och av den skattelindring, som riksdagen kunde komma

It)in år*

heshet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

att besluta, och som icke heller kunde uttagas vid det framställda sockrets

försäljning.

Den 14 februari 1919 anmälde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

dessa ärenden för Kungl. Maj:t och uttalade därvid, att

omständigheterna vore sådana, att statsmakterna icke kunde undgå att

vidtaga åtgärder för att åtminstone det oundgängligaste behovet av

socker bleve även för konsumtionsåret 1919—1920 tryggat genom produktion

inom landet. 1 avseende å det betpris, som härvid borde tagas

till utgångspunkt, vidhöll departementschefen förenämnda vid överläggningarna

med betodlarnas representanter av honom godtagna pris. Det

kunde icke förutsättas, att sockerbolagen skulle befinnas villiga att avsluta

kontrakt om betodling på dessa villkor, därest icke staten lämnade

någon säkerhet för att bolagens kostnader bleve på den ena eller andra

vägen täckta. Denna säkerhet torde liksom de senaste åren beredas

genom särskilda, av de förhandenvarande förhållandena betingade anordningar

och således icke åstadkommas genom ett frigivande av prisbildningen.

Vad beträffade de åtgärder, som de sakkunniga förordat för

att bereda sockerindustrien den erforderliga kostnadsersättningen, framhöll

departementschefen, att desamma så till vida närmare överensstämde

med de förhållanden, som varit rådande före kristiden, att den vida

övervägande delen av ersättningen beräknades skola utgå genom de

höjda maximiprisen från 1919 års början. Departementschefen anslöt

sig i allt väsentligt, såsom rörande lösen avgifternas uttagande, sockerskattens

nedsättning och lämnandet av viss garanti åt sockerbolagen,

till vad de sakkunniga sålunda föreslagit. Dock ansåg departementschefen,

att den föreslagna garantin beträffande svenska sockerfabriksaktiebolagets

betodling borde begränsas att gälla en betareal av höe^st

32,000 hektar. *

Vad^ särskilt beträflar den nu för första gängen ifrågasatta formen

av garanti åt bolagen, så förklarade sig departementschefen finna denna

lämplig med hänsyn till de särdeles ovissa förhållandena och med fästat

avseende vid att bolagens vinstmöjligheter under kristiden begränsats

genom statens kontroll. De merkostnader, som genom denna garanti

skulle ersättas, borde beräknas i jämförelse med en av de sakkunniga

framlagd tablå — intagen i statsrådsprotokollet till proposition nr 88

år 1919 och skulle godkännas av Kungl. Maj:t jämväl i fråga om avskrivningar,

avsättningar och vinstutdelning för den tid, garantin omfattade.

Det läte sig icke förutsägas, i vad mån den garanti, staten

skulle lämna, komme att medföra befogade ersättningskrav från bolagens

sida. På denna fråga spelade nämligen in en mängd omständigheter.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 101. 7

som icke kunde bedömas. Då redan genom prisen å sockerprodukterna

mer än full ersättning för de ökade inköpskostnaderna för 1919 års

betskörd bereddes bolagen, kunde det inträffa, att bolagen i förväg

uppbure större belopp än de vid en slutlig avräkning kunde finnas

berättigade till. Departementschefen ville med anledning härav framhålla,

att de av bolagen såsom överpris och minskad sockerskatt i förskott

uppburna medlen skulle jämte därå löpande ränta av bolagen

fonderas mot framtida redovisningsskyldighet. Vad de av lösenavgilter

inflytande beloppen beträffade, skulle de icke till bolagen utbetalas,

förrän avräkning skett.

I proposition den 14 februari 1919, nr 88, föreslog Kungl. Maj:t

riksdagen medgiva, att — under förutsättning att svenska sockerfabriksaktiebolaget

och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag förbunde sig

att till odlare av sockerbetor för deras räkning under år 1919 utbetala

ersättning i huvudsaklig överensstämmelse med av chefen för jordbruksdepartementet

förordade grunder — staten måtte gent emot bemälda

bolag ikläda sig garanti för sådana av Kungl. Maj:t godkända kostnader

för inköp av 1919 års betskörd och dennas förädling, som möjligen

icke täcktes av härför av vederbörande bolag på förhand mot redovisningsskyldighet

uppburna medel, däri inbegripen den särskilda skattelindring

för tiden intill den 1 november 1919, som riksdagen kunde

komma att besluta, och som icke heller kunde uttagas vid det framställda

sockrets försäljning.

I skrivelse den 28 februari 1919, nr 35, anmälde riksdagen, att

denna proposition bifallits.

Riksdagen biföll även särskilt avlåtna propositioner, nr 89, angående

medgivande till höjning av lösenavgift för godkännande av rekvisition

av socker för industriel! tillverkning m. m. samt nr 90 angående

nedsättning av sockerskatten med 5 öre från och med den dag

under år 1919, Kungl. Maj:t bestämde, till och med den 31 oktober

samma år. Kungörelser härom utfärdades den 28 februari 1919 (nr 63)

och den 14 mars 1919 (nr 100).

Det bör här även erinras, att Kungl. Maj:t den 16 maj 1919 till

riksdagen avlät proposition, nr 405, angående införselmonopol å socker.

Såsom motivering härtill anfördes, att, när den med stöd av förfoganderättslagen

anordnade statliga regleringen av sockerkonsumtionen komme

att upphöra och försäljningen av importerat socker bleve fri, det

vore att befara, att, därest det importerade sockret då kunde säljas i

Sverige till billigare pris än det inhemska, stor förlust skulle åsamkas

statsverket till följd av statsgarantin till sockerbolagen. Det framstode

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

1920 års

''beslut.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

på grund härav som en av nödig försiktighet förestavad åtgärd, att

staten ägde i sin hand ett medel att under dylika förhållanden reglera

importen av och därmed ock de inhemska prisen å socker.

Riksdagen lämnade i skrivelse nr 362 det i propositionen begärda

bemyndigandet för Kungl. Maj:t att, därest förhållandena så påkallade,

för tiden till och med den 31 oktober 1920 föreskriva, att införsel till

riket icke finge äga rum av annan än staten eller den eller dem, åt

vilken eller vilka Kungl. Maj:t överläte sådan rätt.

Den 16 juli 1919 (nr 435) utfärdades förordning om dylikt införselmonopol

att gälla tillsvidare till och med den 31 oktober 1920. Samma

den 16 juli utfärdades även kungörelse (nr 434) om upphävande av

regleringen av sockerkonsumtionen från och med den 1 augusti 1919.

Den 26 juli 1919 träffades avtal med svenska sockerfabriksaktiebolaget

angående utövande till och med den 31 oktober 1920 av importmonopolet.

I detta avtal bestämdes, att fråga om import av socker

skulle underställas Kungl. Maj:ts prövning samt att staten iklädde sig

garanti för sådana av Kungl. Maj:t godkända kostnader för av bolaget

på Kungl. Maj:ts anmodan verkställd import och förädling av utländskt

socker, som icke kunde uttagas vid sockrets försäljning.

Under avtalstiden har bolaget med anledning av detta avtal importerat

tillhopa 60,000 ton socker. Att importen blev så betydande,

sammanhängde med den efter sockerransoneringens upphävande osedvanligt

stora efterfrågan å socker.

Den 12 januari 1920 tillkallades ånyo sockersakkunniga för utredande

av vissa förhållanden, som sammanhängde med förberörda, av staten för

år 1919 gent emot sockerbolagen åtagna garanti, samt frågan, huruvida

några åtgärder från statens sida beträffande sockerbetsodlingen och

prisen å socker m. m. behövde eller lämpligen borde fortfarande vidtagas.

I promemoria den 27 januari 1920 yttrade sig de sakkunniga,

bland annat, om prissättning å socker. Därest utöver då införda 25,000

ton socker ytterligare import till pris betydligt överstigande det inhemska

bleve erforderlig, nödvändiggjorde detta höjning av maximiprisen.

Därtill komme, att försiktigheten bjöde att icke avvisa tanken på åtgärder

för fortsatt inflytande å prisbildningen å socker inom landet. Under

dessa omständigheter ansåge de sakkunniga sockerpriset böra genast

sättas något högre än som vore behövligt med hänsyn allenast till förhållandena

under då pågående konsumtionsåret. Härigenom skulle statsverket

tillgodoföras ett överskott å sockerförsäljning, som kunde reserveras

för nästa konsumtionsår.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

Med anledning av vad sålunda föreslagits, utfärdade Kungl. Maj:t den

30 januari 1920 ny förordning (nr 17) angående förhöjt maximipris å socker.

Beträffande pris och övriga villkor för 1920 års betodling ägde

förhandlingar rum mellan svenska sockerfabriksaktiebolaget och betodlarna,

vilka sistnämnda framlagt kalkyler, utvisande att priset borde

bliva detsamma som för år 1919 eller vid 16 procents sockerhalt i

betorna 7 kronor 50 öre per deciton vid höstleverans. Bolaget förklarade

sig icke göra någon invändning mot bibehållande av samma pris, som

upptagits i 1919 års kontrakt för betodlingen. Aven i avseende å övriga

bestämmelser stannade förhandlingarna vid, att för år 1920 inga förändringar

borde göras i 1919 års kontrakt, dock kunde enighet icke

ernås i frågan om fördelningen mellan betodlarna och bolaget av kostnaderna

för järnvägs frakten för betorna.

Med anledning av från svenska sockerfabriksaktiebolaget därefter

framställd anhållan, att statlig garanti måtte beredas bolaget jämväl för

1920 års betskörd, yttrade sig de sakkunniga den 1 mars 1920, därvid

de för sin del förordade fortsatt garanti åt sockerbolagen av samma

innebörd som för året 1919—1920.

Den 5 mars 1920 anmälde dåvarande departementschefen ärendet för

Kungl. Maj:t och framhöll därvid i huvudsak följande. Svenska sockerfabriksaktiebolaget

hade — efter hänvändelse i ämnet av t. f. chefen

för jordbruksdepartementet — förklarat sig villigt att låta i betodlingskontrakten

för år 1920 även rörande järnvägsfrakterna för sockerbetor

samma bestämmelser gälla som år 1919. Beträffande frågan om beredande

åt sockerbolagen av viss garanti för inköp av 1920 års betskörd

och dennas förädling anslöt sig föredragande departementschefen

till och åberopade vad de sakkunniga därom anfört. Då det syntes

önskvärt, att sockerbetsodlingen kraftigt utvecklades för att så vitt

möjligt göra import — som ogynnsamt påverkade landets valutaförhållanden

— obehövlig eller i varje fall starkt reducerad, borde emellertid

den för 1919 års garanti bestämda arealbegränsningen icke vidhållas

beträffande 1920 års odling. I fråga om de ekonomiska konsekvenserna

för staten av den nya garantin hänvisade departementschefen

till de medel, som genom sockerprisens höjning kunde tillgodokomma

bolagen. Vidare hade staten medel att skydda sina intressen genom att

även i fortsättningen upprätthålla importmonopol å socker och handhava

den inhemska prissättningen.

I ärendet avlätos den 5 mars 1920 två propositioner till riksdagen.

1 den ena, nr 198, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att — under

förutsättning att svenska sockerfabriksaktiebolaget och mellersta Sveriges

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 89 käft. (Nr 101.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

1921 års

sockersakkunniffa.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

sockerfabriksaktiebolag förbunde sig att till odlare av sockerbetor för

deras räkning under år 1920 utbetala ersättning i huvudsaklig överensstämmelse

med av chefen för jordbruksdepartementet i statsrådsprotokollet

förordade grunder — staten måtte gent emot bemälda bolag ikläda

sig garanti för sådana av Kungl. Maj: t godkända kostnader för inköp

av 1920 års betskörd och dennas förädling, som icke täcktes av härför

av vederbörande bolag på förhand mot redovisningsskyldighet uppburna

medel och som icke heller kunde uttagas vid det framställda sockrets

försäljning. I den andra propositionen, nr 188, begärde Kungl. Maj:t

förlängning till och med den 31 oktober 1921 av rätten att föreskriva

importmonopol å socker.

Jämlikt skrivelser den 23 mars 1920, nr 102, och den 10 april

1920, nr 124, biföll riksdagen båda propositionerna.

Därefter utfärdades den 9 augusti 1920 ny förordning (nr 535)

angående maximipris å socker samt den 22 oktober 1920 förordning

(nr 690) angående fortsatt tillämpning av förordningen den 16 juli 1919

(nr 435) angående införselmonopol å socker.

Den 14 januari 1921 anmälde jag behovet att tillkalla nya

sockersakkunniga. Därvid framhöll jag, att dessa borde taga under

övervägande frågan om vilka särskilda åtgärder, som kunde finnas av

nöden för tryggande av den inhemska sockerbetsodlingen under innevarande

år. Jämväl tarvades utredning angående landets importbehov

under innevarande konsumtionsår och åtgärder för säkerställande av

dylik import. Vidare erfordrades i anledning av de lämnade statsgarantierna

för kostnaderna för inköp och förädling av betskörden åren

1919 och 1920 ävensom för sockerimporten jämlikt det för tiden till

och med den 31 oktober 1921 mellan staten och svenska sockerfabriksaktiebolaget

gällande avtal, att granskning bleve företagen av sockerbolagens

verksamhet under den tid, garantierna avsåge. Åven i andra

uppkommande spörsmål, som sammanhängde med sockerfrågan, kunde

det befinnas behövligt att samråda med och inhämta upplysningar från

på detta område sakkunniga personer.

Eders Kungl. Majrt täcktes bifalla min hemställan och med anledning

härav tillkallades såsom sakkunniga ledamoten av riksdagens första

kammare A. W. T. von Sneidern, ledamöterna av riksdagens andra

kammare O. Nilsson i Tånga och E. P. W. Röiug, direktören K. Eriksson,

professorn L Forsberg, juris doktorn J. C. Lembke och landstingsman

P. Stenson i Flenninge. Herr Lembke har emellertid anmält sig

förhindrad deltaga i de sakkunnigas arbete.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Rungl. Maj:ts proposition Nr 101.

I promemoria den 27 januari 1921 hava de sakkunniga yttrat

sig i frågan om importbehovet av socker under innevarande konsumtionsår.

De åberopade därvid förebragt utredning angående den inhemska

sockertill gången och den sannolika årsförbrukningen. Då av

denna utredning framginge, att importbehovet under alla omständigheter

syntes komma att inskränka sig till jämförelsevis små kvantiteter och

då man vid eu något senare tidpunkt — sedan resultatet av sockerförsäljningarna

även under månaderna februari fram till april bleve känt —

säkrare kunde bedöma, huruvida sockeråtgången inom hushållen hölle

sig på oförändrad nivå eller underginge minskning, torde försiktigheten

och önskvärdheten att om möjligt undgå de olägenheter ur valutasynpunkt,

som vore förknippade med en sockerimport, bjuda, att man för

närvarande icke företoge något inköp av socker i utlandet, utan avvaktade

förhållandenas utveckling på den inhemska marknaden.

De sakkunniga tillstyrkte alltså, att åtgärder för närvarande icke

mätte företagas för sockerimport. Vidare framhöllo de sakkunniga, att

behov enligt deras mening icke förefunnes att vid dåvarande tidpunkt

upptaga till behandling frågan om förnyandet av överenskommelsen

mellan staten och svenska sockerfabriksaktiebolaget angående utövande

av importmonopolet å socker.

Ifrågavarande överenskommelse hade, som ovan nämnts, gällt till

och med den 31 oktober 1920. Något förnyande av densamma har

ännu icke ansetts erforderligt.

Vidare hava de sakkunniga i promemoria den 16 februari 1920

yttrat sig i den till deras övervägande hänskjutna frågan, om vilka åtgärder,

som kunde finnas av nöden för tryggande av den inhemska

sockerbetsodlingen under innevarande år, och hava därvid anfört följande:

»Vid utförandet av detta uppdrag hava sakkunniga käft till sitt förfogande

åtskilliga framställningar och aktstycken berörande den föreliggande

frågan.

Sålunda har herr statsrådet genom remiss den 20 januari 1921 till sakkunniga

överlämnat en från svenska sockerfabriksaktiebolaget sagda dag ingiven

promemoria, vari bolaget — under hänvisning till prisbildningen å den

utländska sockermarknaden — förklarat sig icke kunna erbjuda betodlarna

sådana villkor för betodlingen, att man kunde påräkna för landets behov erforderlig

sockerbetsodling innevarande år, med mindre från statens sida även

för 1921 års betskörd och dennas förädling garanti lämnades av ungefär enahanda

innebörd som närmast föregående år.

Vidare har för sakkunniga förelegat en av föreståndaren för Sveriges

allmänna lantbrukssällskaps driftsbyrå, agronomen Ludvig Nanneson, på uppdrag

av Skånes betodlares centralförenings styrelse utförd beräkning angående

de antagliga produktionskostnaderna vid sockerbetsodlingen år 1921.

Föreliggande

framställningar

och

akter

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föregående

års statsgaranti

åt

sockerproduktionen
-

Frågan om

förnyandet

av statsgarantin.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

Ifrågavarande kalkyl, vilken dagtecknats den 6 december 1920, bar sedermera

andel- gången av sakkunnigas arbete och på begäran av sakkunniga blivit av

Nanneson i vissa hänseenden kompletterad.

Sedan sakkunniga därom anhållit, hava svenska sockerfabriksaktiebolaget

och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag inkommit med produktionskostnadsberäkningar

för sockerbetsodling vid bolagens egna egendomar

ar 1921 jämte yttrande över Nannesons kalkyler.

-^dl sakkunniga liar vidare överlämnats utdrag av protokoll vid sammanträde

den 2S januari 1921 med styrelsen för Skånes betodlares centralförening,

vari styrelsen, under hänvisning till Nannesons kalkyler, enhälligt förklarat

sig för sockerbetsodlingen år 1921 göra anspråk på samma villkor som gällt

under år 1920.

I skrivelse den 19 januari 1921 till sakkunniga hava slutligen södra Kalmar

läns och Ölands betodlareförening framhållit önskemålet, att årets betpris

ej måtte sättas läjgre än fjolårets.

Innan sakkunniga gå att närmare uttala sig i föreliggande frågor om

1921 års betodling torde det vara lämpligt att med några ord erinra om de

mest betydelsefulla åtgärder på området, som av statsmakterna vidtagits under

närmast föregående år.

Dessa åtgärder hava i huvudsak gått ut på att under krisåren få den

för riket erforderliga sockertillgängen säkerställd genom inhemsk betodling.

I samband härmed har tillsetts, att ett för konsumenterna skäligt pris å socker

erhållits.

Under krisåren var tillförseln utifrån så gott som omöjliggjord och

man både praktiskt taget att uteslutande trygga sig till den inhemska produktionen,

vilken därför måste ur självförsörjningens synpunkt kraftigt understödjas.

Den väg, som anlitats för uppnående av dessa mål, har varit, att socker1''abriksbolagen

fått förbinda sig att till betodlarna utbetala ersättning enligt

av staten på förhand kontrollerade och godtagna villkor mot det att staten

lämnat bolagen viss ersättning (genom nedsatt sockerskatt m. m.) eller

iklätt sig garanti för täckandet av med betinköpen och sockerförsäljningen

lör enade, av Kungl. Maj:t godkända kostnader, varjämte reglering av sockerpriset

medelst maximering ägt rum. I syfte att skydda staten för de ekonomiska

konsekvenserna av omförmäld a garanti, har reglering av sockerimporten

åvägabragts, under senaste år genom införandet av importmonopol. Beträffande

de garanterade betprisen må erinras, att priset per deciton sockerbetor

med en sockerhalt av 16 procent vid s. k. höstleverans utgått med 2 kronor 95 öre

för 1917 års skörd, 5 kronor 10 öre för 1918 års samt 7 kronor 50 öre för såväl

1919 som 1920 års betskördar.

Numera äro sedan snart två år importmöjligheterna åter öppnade och

prisförhållandena å världsmarknaden — för socker likaväl som för ett flertal

andra livsmedel — hava småningom bringats därhän, att utländsk vara kan

tillföras landet till billigare pris än den svenska. Samma ofrånkomliga och

rent samhälleliga behov, som under exempelvis åren 1917—1919 betingat den

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101. 13

svenska sockerbetsodlingens kraftiga främjande för fyllandet av ett oundgängligt

sockerbehov, föreligger visserligen icke nu. Men andra omständigheter

påkalla, enligt sakkunnigas uppfattning, att staten även för 1921 års betskörd

och dennas förädling vidtager produktionsfriimjande åtgärder. Förutom det

så att säga normala intresset att stödja och vidmakthålla denna för riket ur

många synpunkter synnerligen betydelsefulla näring, torde det vara av nöden,

att import av socker med hänsyn till bland annat valutaförhållanden så vitt

möjligt undvikes och den inhemska sockerproduktionen, som under krisåren

genom det statliga ingripandet förhindrats utnyttja de gynnsamma konjunkturerna,

därför beredes möjlighet att arbeta under betryggande betingelser

även under övergångsåret 1921 och under tidsförhållanden, då det utländska

sockerpriset — som i stort sett tenderar mot nedgående — ännu icke stadgats.

Ur de sålunda anförda allmänna synpunkterna få de sakkunniga alltså

förorda, att beträffande 1921 års betskörd och dennas förädling statligt skydd

lämnas av samma omfattning som under de närmast gångna åren.

Sakkunniga övergå nu till att i detalj behandla frågan om det betpris,

som lämpligen bör godtagas såsom utgångspunkt vid den ifrågasatta

garantiens lämnande, och anse sakkunniga, att detta pris bör så läggas, att det

täcker de genomsnittliga produktionskostnaderna vid betodlingen.

I den av Nanneson den 6 december 1920 framlagda kalkylen förklaras

— efter diskussion och motivering av de olika kostnadsposterna — att under

de angivna förutsättningarna och med eu hektarskörd av 260 deciton den antagliga,

genomsnittliga produktionskostnaden för 1921 års sockerbetsodling

kan beräknas vara 7 kronor 82 öre per 100 kilogram.

Beträffande de i Nannesons kalkyl (se sid. 15) ingående särskilda poster

vilja sakkunniga här nedan göra följande erinringar och uttalanden.

Kreatur sgödsel och konstgödsel. På grund av under senaste tid inträffat

prisfall å chilesalpeter och superfosfat, för förstnämnda artikel från 49 till

42 kronor och för 20 procent superfosfat från 33 till 26 kronor, allt för 100 kilogram

beräknat å odlingsorten, bör kalkylen för konstgödsel kostnaderna numera

ställa sig sålunda:

300 kilogram chile å 42 ............................ 126 kronor

300 » superfosfat » 26 ............................ 78 »

200 » 40 % kali » 35 ............................ 70 »

Summa 274 kronor.

Med insättande av ovan angivna, sänkta pris å konstgödseln i Nannesons

beräkning å kreatursgödseln underkastas även sistnämnda post, om det Nannesonska

beräkningssättet bibehålies, en väsentlig nedsättning, eller från 244 till

L90 kronor. Beträffande det av Nanneson nu använda beräkningssättet för

kreatursgödselns kostnad, må emellertid framhållas, att detsamma helt avviker

från den i föregående års sockerbetskalkyler begagnade metoden. Sakkunniga

finna för sin del, att, även om den nya beräkningsmetoden kan anses

mera rationell, densamma likvisst åtminstone tillsvidare är behäftad med så

mycken osäkerhet, att någon verklig fördel med dess användning i stället för

den äldre beräkningen ej vinnes. Sakkunniga upptaga därför kostnaden för

Betpneet

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101

14?'' llvnrim-dS<m ^9 «amma siffra som under föregående år, det vill säga till

14/ kionoi. Då i denna siffra emellertid icke ingå kostnader för gödselns utkorning

oc.i spridning, måste ett tillägg härför göras, vilket dock — för att

ta bättre jamforekse med föregående år - lämpligen hör ske, icke under göd
v?ffna

aG11’ Ut?f i ^ la ned förekommande posten »andel i allmänna

omkostnader». Med utgående från eu av Nanneson lämnad uppgift, att halfrå

av d.e tldJgare år härunder upptagna 7 mans- och 3 hästdagsverken

nantor sig till utkörning och spridning av kreatursgödseln och med användande

av har nedan godtagna pris för mans- och hästdagsverken (10, respektive

8 kronor), skulle alltså tillägget för utkörnings- och spridningskostnauerna

bliva 47 kronor.

Beträffande gödselkostnaderna anse sig sakkunniga alltså höra i Namnsons

kalkyl verkställa en reduktion för kreatursgödseln från 244 till 147 kronor

och för konstgödseln från 316 till 274 kronor eller med sammanlagt 139 kronor.

A andra sidan kommer ett tillägg till de allmänna omkostnaderna att göras

med 47 kronor.

Mot den i Nannesons kalkyl upptagna posten för kalkning hava sakkunniga

intet att erinra.

Mänsklig arbetskraft. Efter ingående granskning av de under denna

rubrik i kalkylen angivna kostnadsposter och de till grund härför liggande

beräkningar hava sakkunniga som slutresultat funnit sig höra godtaga de

av Nanneson upptagna beloppen. Beträffande den ordinarie arbetskraften

vid jordens beredning har räknats med 230 manstimmar och ett enligt gällande

löneavtal framräkna! medelpris per arbetstimme av en krona. Kostnaderna,

för ackordsarbetet för rensning och upptagning hava upptagits till under föregående

ar faktiskt utbetalta. Posten kostnader för driftsledning är beräknad

till samma belopp som föregående år.

Dragarekostnad. Beträffande denna post har Nanneson i 1921 års kalkyl

upptagit en högre siffra än för år 1920, något som med hänsyn till att såväl

priset a hastar som foderprisen avsevärt gått ned sedan i fjol icke synes vara

motiverat. Sakkunniga hava bibehållit Nannesons beräkning å antal hästtimmar,

320, men hava — efter uppdelning av de till grund för kostnaden per

nasttimme liggande olika poster och dessas värdesättande efter nu rådande

PriS ^ hästar, foder m‘ 111 • — funnit sig böra stanna vid ett självkostnadspris

per effektiv hästtimme för samtliga driftsgrenar av i medeltal 70 öre i stället

för det av r> änne,son angivna 81 öre. Med godtagande av eu höjning med 14 %

för de för sockerbetsodlingen använda hästtimmama bliver ailtså priset per

hasttimme inom sockerbetsodlingen 80 öre och totala dragarekostnaden per

hektar 2S6 kronor, vilken siffra praktiskt taget sammanfaller med föregående

ars. Härigenom minskas dragarekostnaden i Nannesons kalkyl med 38 kronor.

Börande de för frakter, döda inventarier, andel i underhåll av byggnader

och grundförbättringar, skatter och ränteanspråk av Nanneson beräknade

kostnader hava sakkunniga icke funnit skäl framställa några erinringar.

Däremot skall, pa sätt liär ovan under gödselkostnader närmare angivits,

andel i allmänna omkostnader höjas från 48 kronor till 95 kronor, på grund av

tillägget för — eller rättare sagt omflyttningen av — en till 47 kronor uppgående

post för utkörning och spridning av kreatursgödseln.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101. 15

Bruttoproduktionskostnaden per hektar. Genom ovan angivna justeringar

i gödselkostnaderna (sänkning med 139 kronor), dragarekostnaden (sänkning

med 38 kronor) ock allmänna omkostnader (höjning med 47 kronor) åvägabringas

en sänkning i den av Nanneson angivna bruttoproduktionskostnaden

per hektar från 2,154 till 2,024 kronor.

Vinst å hetavfall och blast. I den Nannesonska kalkylen upptages betodlarnas

förtjänst på billigare inköp av melass till 64 kronor. Emellertid har

priset å melass nu fallit till 12 öre per kilogram, varför betodlarnas förtjänst

på melassen, om sagda pris skulle bliva beståndande, skulle inskränka sig till

skillnaden mellan 12 öre och det vid betodlarnas inköpsrätt gällande pris å 6

öre per kilogram för ett fat om 250 kilogram per varje hektar, det vill säga

till 15 kronor. Sakkunniga hava emellertid ej vidtagit någon ändring av

slutsiffran 121 kronor, som Nanneson upptagit såsom betodlarnas vinst å betavfall

och blast. Anledningen härtill är, att sakkunniga anse, att en eventuellt

minskad vinst å melassen uppväges av vinst å betmassa, som av Nanneson

icke upptagits till något värde. Sakkunniga äro nämligen av den uppfattning,

att betmassan bort åsatts visst värde, enär avsaknad av densamma otvivelaktigt

skulle medföra, att betodlarna — för tillgodoseende av saftfoderbeliovet

inom ladugårdsskötsel — eljest bleve nödsakade odla foderrotfrukter i viss

omfattning, vilket, på grund av de nuvarande kostnaderna för foderrotfruktsodlingen,

bleve väsentligt dyrare. Efter närmare beräkning av dessa poster

hava sakkunniga därför funnit det berättigat att låta den minskade vinsten å

melassen kompenseras av vinsten å erhållen betmassa och hava följaktligen

bibehållit som slutsiffra för vinst å betavfall och blast beloppet 121 kronor.

Nettoproduktionskostnaden per hektar. Genom de av sakkunniga sålunda

vidtagna ändringar i Nannesons kalkyl för sockerbetsproduktionen för

år 1921 erhålles alltså följande beräkning för produktionskostnaderna per

hektar. Till jämförelse meddelas jämväl de av Nanneson ursprungligen upptagna

kostnadsposterna, ävensom 1920 års kalkyl.

Gödselkostn åder:

Kreatursgödsel ..................................................

Konstgödsel .......................................................

Kalkning: andel av underhållskalkning ..........

Mänsklig arbetskraft:

Manstimmar 230 ål.— ..................................

Ackordsarbete för rensning och upptagning ..

Driftsledning ......................................................

Dragarekostnad 320 hästtimmar å 0.8 o .............

Sakkunnigas

Nannesons

1920 års

kalkyl

beräkning

år 1921

kalkyl för

år 1921

(kronor per he

k t a r)

147

244

147

274

316

322

6

6

—

230

230

185

480

480

450

140

140

140

256

294

255

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

Övriga kostnader:

Frakter 260 dt å 0.2 5 ........................................

65

65

68

Döda inventarier...................................................

128

128

170

Andel i underhåll av byggnader........................

31

31

15

» » » » grundförbättringar ........

8

8

6

» » allmänna omkostnader.......................

95

48

103

Skatter....................................................................

25

25

25

Ränteanspråk ......................................................

139

139

137

Avgår vinst ä betavfall och hlast:

Betmassa 1

2,024

2,154

2,024

Blast, 260 dt å 0.22! ........................................

Melass

121

121

192

Nettoproduktionskostnad per hektar

1,903

2,033

1,832

Enligt sakkunnigas beräkning skulle alltså nettoproduktionskostnaderna

vid 1921 års sockerbetsodling uppgå till i medeltal 1,903 kronor per hektar.

Hektarskörd och produktionskostnad per deciton. Sockerbetskörden per

hektar har för den skånska betodlingen uppgått till i medeltal för

åren 1919—20 .................................... 26,984 kilogram

och åren 1918—20 .............................. 26,343 »

Med utgångspunkt från nyss angivna nettoproduktionskostnad per hektar

bliver den beräknade produktionskostnaden för deciton sockerbetor vid en

medelskörd av

270 deciton per hektar .......................... 7 kronor 5 öre och

260 » » » .......................... 7 » 32 » .

Med hänsyn till de senaste årens faktiska sänkningar av skörderesultatet

och. med kännedom om den tendens till minskad rotvikt i skörden, som med

åren gjort sig gällande jämsides med en på grund av förädlingen skeende ökning

i betornas sockerhalt, har det synts sakkunniga skäligt att för år 1921

räkna med medeltalet från åren 1918—20, det vill säga med en hektarskörd av

260 deciton.

Sockerbetspriset för år 1921. Utgår man alltså från en produktionskostnad

av i medeltal 7 kronor 32 öre per deciton, är det emellertid att märka, att

det sockerbetspris, som plägar sättas som grundpris, icke har avseende å sockerbetor

av genomsnittskvalitet utan å sockerbetor med 16 procent sockerhalt. Dä

sockerhalten under de tre senaste åren med i genomsnitt l.so procent överstigit

grundtalet, 16 procent sockerhalt, och då för varje överskjutande tiondels procent

sockerhalt erlagts ett ti]läggspris av 3 öre för 100 kilogram, borde rätteligen det

grundpris, som skall hava avseende å sockerbetor med 16 % sockerhalt, beräknas

efter 48 öres (15.9 X 3) avdrag å den enligt produktionskostnadskalkylen

erhållna siffran för betor av genomsnittskvalitet, det vill säga priset för betor

med 16 % sockerhalt borde kunna beräknas till 6 kronor 84 öre per deciton.

Sakkunniga hava emellertid ansett, att detta pris icke lämpligen bör

fastställas såsom för året gällande grundpris. Dels har dylikt avdrag med

hänsyn till sockerhalten icke verkställts tidigare år, då det visserligen gällt

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts proposition Nr 101.

17

att alldeles särskilt stimulera betodlingen, och dels har sockerhalten de tre senaste

åren varit ovanligt hög. Vidare visar det sig, att hektarskörden även för vissa

skånska fabriksdistrikt, som arbeta under mindre gynnsamma förhållanden,

plägar ligga ganska väsentligt under det antagna medeltalet, 260 deciton.

Sålunda har hektarskörden för de distrikt, som levererat betor till Ängelholms,

Karpalunds och örtofta sockerfabriker, i medeltal för de fem åren 1915—1919

stannat vid endast 241 deciton, och härvid är att märka, att det särskilt klena

resultatet för år 1920 icke medräknats. Till sist anse sakkunniga, att fjolårets

för betodlingen mindre gynnsamma skörderesultat rimligen bör motivera, att

priset i år ej undergår en alltför stark nedsättning. Med hänsyn härtill hava

sakkunniga enats om att för 1921 års betodling föreslå ett pris, som närmare

ansluter sig till det ovan, utan avdrag för sockerhalten angivna produktionspriset

å 7 kronor 32 öre per deciton, och hava därvid stannat vid 7 kronor 25

öre att gälla vid s. k. höstleverans för betor med 16 procent sockerhalt, I likhet med

vad under föregående år tillämpats skulle priset vid s. k. vinterleverans höjas

med 50 öre till 7 kronor 75 öre, vartill såväl vid höst- som vinterleverans skulle

komma ett tilläggspris av 3 öre per deciton för varje överskjutande tiondels

procent sockerhalt. Beträffande övriga villkor vid sockerbetsleveranserna tillstyrka

sakkunniga, att samtliga hittills gällande bestämmelser bibehållas.

Jämförelse mellan sockerbets- och kornodlingen. I syfte att få utrönt,

huruvida det föreslagna betpriset ger sockerbetsodlingen möjlighet att konkurrera

med kornodlingen — den enda odling, som för närvarande torde kunna

tänkas inkräkta på betodlingens område — hava sakkunniga tagit del av en

av Nanneson verkställd kalkyl, som av sakkunniga jämkats i enlighet med

ovan för sockerbetskalkylen antagnai nya väfcden för gödselkostnader och

dragarekostnader. Därvid har det visat sig, att en kornskörd om 25 deciton

per hektar till ett försäljningspris av 30 kronor per deciton med nu beräknade

produktionskostnader skulle motsvaras av en sockerbetskörd om 260 deciton

per hektar efter ett betpris av 6 kronor 72 öre per deciton. Detta torde visa,

att det föreslagna betpriset förebygger konkurrens med odling av andra

kulturer.

Under förutsättning att sockerfabriksbolagen förbinda sig att till betodlarna

utbetala ersättning i överensstämmelse med ovan förordade grunder,

tillstyrka sakkunniga, att bolagen, på sätt hittills skett, av staten tillförsäkras

garanti för de med inköpen och förädlingen av 1921 års betskörd

förenade kostnader.

Garanti åt

sockerfabriksbolagen.

För att bereda staten erforderligt skydd för de ekonomiska konsekvenser

av denna garanti, som kunna uppkomma på grund av det utländska prisläget

å socker, torde införselmonopolet å socker böra förlängas att gälla även under

den nu föreslagna garantitiden.

Beträffande frågan om sockerprisets reglering medelst maximipris hava

sakkunniga i annat sammanhang härom framställt förslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 89 höft- (Nr 101.) 3

Införselmonopol

å

socker.

Maximipris

å socker.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Hemställan.

Kungi. Maj:ts proposition Nr 101.

Under åberopande av vad ovan anförts få 1921 års sockersakkunniga

hemställa, att i proposition till riksdagen måtte föreslås, att riksdagen medgiver
att

— under förutsättning att Svenska sockerfabriksaktiebolaget och

Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag förbinda sig att till odlare av

sockerbetor för deras räkning under år 1921 utbetala ersättning i överensstämmelse

med ovan angivna grunder — staten må gent emot bemälda bolag

ikläda sig garanti för sådana av Kungl. Maj:t godkända kostnader för inköp

av 1921 års betskörd och dennas förädling, som icke täckas av härför av vederbörande

bolag på förhand mot redovisningsskyldighet uppburna medel och

som icke heller kunna uttagas vid det framställda sockrets försäljning,

samt att, därest Kungl. Maj:t finner omständigheterna så påkalla, Kungl.

Maj:t även efter den 31 oktober 1921 må äga föreskriva, att för tid, som Kungl.

Maj:t bestämmer, dock ej längre än till och med den 31 oktober 1922, införsel

till riket av socker icke må äga rum av annan än staten eller den eller dem,

åt vilken eller vilka Kungl. Maj:t överlåter sådan rätt, ägande Kungl. Maj:t

i varje fall stadga de villkor för sådan överlåtelse, som må finnas erforderliga.»

Vad härefter angår frågan om åtgärder för reglerande av priset

å socker, så hava de sakkunniga anmodats avgiva yttrande angående

behovet av förlängd giltighet av lagen den 30 april 1918 (nr 207) om

fastställande av högsta pris å vissa varor under utomordentliga, av krig

föranledda förhållanden. Med anledning härav hava de sakkunniga i

skrivelse den 22 januari 1921 till chefen för justitiedepartementet uttalat

önskvärdheten av att genom lag fortfarande lämnades möjlighet för

Kungl. Maj:t att åsätta socker högsta pris, varför de sakkunniga, för den

händelse att maximiprislagens avfattning under nuvarande förhållanden

lämnade Kungl. Maj:t denna möjlighet, hemställde om maximiprislagens

förlängning ännu ett år.

Vid anmälan inför Eders Kungl. Maj:t av denna fråga anförde

chefen för justitiedepartementet enligt det vid proposition nr 66 fogade

utdrag av protokollet över justitieärenden för den 10 februari 1921, att

bestämmelsen om maximipris å socker numera icke vore påkallad av de

skäl, som uppburit den hittillsvarande maximiprislagstiftningen. Därest

maximipris å socker fortfarande erfordrades för ordnande av sockerfrågan,

borde fördenskull bestämmelse därom ej meddelas i den form, som anvisades

av den nuvarande maximiprislagen. Chefen för justitiedepartementet

hemställde alltså, att lagförslag om fortsatt tillämpning av

maximiprislagen, vars giltighetstid utginge den 28 februari i år, icke

måtte föreläggas årets riksdag.

Då Eders Kungl. Maj:t med bifall härtill icke funnit sig böra

ifrågasätta maximiprislagens förlängning, hava de sakkunniga efter given

anledning i skrivelse till mig den 16 februari 1921 framhållit önskvärd
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

heten av att annat lagligt stöd lämnades för bibehållande av nu gällande

maximiprisförordning å socker — däri inbegripet ansvarspåföljder samt

föreslagit att, i samband med den av dem ifrågasatta förlängningen av

befogenheten för Kungl. Maj:t att införa importmonopol å socker, riksdagens

medgivande måtte utverkas, att, därest Kungl. Maj:t skulle finna

omständigheterna så påkalla, Kungl. Maj:t ägde föreskriva, att för tid,

som Kungl. Maj:t bestämde, dock högst till och med den 31 oktober

1922, priset på socker icke finge överstiga av Kungl. Maj:t fastställt

högsta pris.

I likhet med de sakkunniga finner jag omständigheterna påkalla, Defa^^ntt''

att åtgärder vidtagas för tryggande av den inhemska sockerbetsodlingen

jämväl under innevarande år.

Visserligen är det sant, att möjligheter nu förefinnas för införskaffande

till riket av utländskt socker, om så skulle erfordras, ävensom

att priset å dylikt socker åtminstone för närvarande ställer sig billigare

än det svenska, men förhållandena å den utländska sockermarknaden

äro ingalunda så stabiliserade, att man med någon säkerhet nu kan bedöma

situationen å denna marknad under nästkommande konsumtionsår.

Det är således ej uteslutet, att en otillräcklig inhemsk sockerbetsodling

och sockerproduktion innevarande år kan medföra svåra följder med

hänsyn till sockertillgången.

Den sockerimport, som under föregående konsumtionsår blev ofrånkomlig,

belöpte sig, som tidigare omnämnts, till 60,000 ton och betingade

ett inköpspris av ungefär 80 miljoner kronor (frakt, assurans, tull och

skatt äro icke inräknade i detta belopp). Det rör sig alltså här om

värden, som hava stort inflytande på rikets handelsbalans samt våra

betalnings- och valutaförhållanden gent emot utlandet. Då eventuell,

nv import av socker under rådande förhallanden sannolikt komme att

till huvudsaklig del avse rörsocker samt i följd härav ske från länder,

som hava mindre deprecierad valuta än vår, är det av stor betydelse

även för uppehållande av den svenska kronans köpkraft att så vitt

möjligt undvika ett förnyande av mera betydande inköp av utländskt

socker. _ . .

De fördelar, som under förutsättning av god tillgång och lågt pris

å socker å världsmarknaden skulle vinnas genom införsel av utländskt konsumtionssocker,

anser jag icke vara så betydande, att man med hänsyn

därtill bör taga den risk och de olägenheter, som sålunda äro förenade

med att i mera betydande omfattning göra det inhemska sockerbehovets

tillgodoseende under innevarande och kommande hushållsår beroende å

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

inköp av utländskt socker. Då det med bestämdhet kan förutsättas, att

den inhemska betodlingen och sockerproduktionen — som visserligen

under krisåren genom produktionsbefrämjande statliga åtgärder kommit

i åtnjutande av visst stöd men som dock å andra sidan just genom

dessa åtgärders prisreglerande karaktär förhindrats att fritt utnyttja högkonjunkturen

— under rådande tidsförhållanden icke kunna vara i stånd

att på egen risk upprätthålla en för rikets ungefärliga behov nästkommande

hushållsår erforderlig produktion, så finner jag mig böra tillstyrka

sadana åtgärder, som av de sakkunniga föreslagits ifråga om årets sockerproduktion.

Mot de sakkunnigas beräkningar och förslag beträffande pris vid leverans

till sockerbolagen av sockerbetor av 1921 års skörd, har jag intet

att erinra. Jag förordar alltså, att priset per deciton betor bestämmes

till 7 kronor 25 öre för höstleverans och till 7 kronor 75 öre vid vinterleverans,

allt vid en sockerhalt av 16 procent. Liksom föregående år

beräknas för värjo överskjutande tiondels procent sockerhalt ett tilläggspris

av 3 öre per deciton utöver sagda grundpris. Beträffande de övriga

villkor, som skola intagas i betodlingskontrakten, har för mig anmälts,

att efter förhandlingar mellan svenska sockerfabriksaktiebolaget och representanter

för betodlarna angående viss omredigering av kontraktens

bestämmelser enighet uppnåtts om desammas avfattning, med undantag

dock beträffande frakten för sockerbetorna och tidpunkten för betornas

likvidering. I förstnämnda avseende hava betodlarnas representanter

yrkat på bibehållande av fjolårets bestämmelser, medan bolaget ansett,

att de stadganden, som gällt före år 1919, nu borde återupptagas. Beträffande

betalningen för betorna har bolaget ifrågasatt, att likvid skulle

utgå i tre terminer, nämligen med 40 procent av grundpriset vid fullgjord

leverans, 30 procent av grundpriset jämte tilläggspriset för sockerhalten

senast den. 1 mars 1922 samt återstående 30 procent av grundpriset senast

den 1 maj 1922. Betodlarnas representanter hava emellertid yrkat på

bibehållande av förut gällande anordning, att grundpriset skall erläggas

omedelbart vid leveransen och tilläggspriset regleras senast den 1 mars.

Jag finner mig böra biträda den av betodlarnas representanter intagna

ståndpunkten, att även för år 1921 skola gälla de bestämmelser om

frakter och betalning, som föreskrivits för år 1920, och har jag förvissat

.mig om att bolaget, i händelse att nedanstående förslag till statsgaranti

bifalles, icke har något att erinra häremot. I övrigt böra de

mellan bolaget och betodlarnas representanter överenskomna villkor

läggas till grund för garantins lämnande.

Under förutsättning att sockerbolagen förbinda sig utgiva er
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

sättning till betodlarna i enlighet med vad jag nu anfört i fråga om

pris och övriga villkor, torde staten böra gent emot bolagen ikläda sig

garanti för kostnaderna för inköp av 1921 års betskörd och dennas förädling

i överensstämmelse med föregående års anordning, dock torde

för att begränsa statens ansvarighet böra bestämmas att garantin beträffande

betodlingen under 1921 för svenska sockerfabriksaktiebolaget

icke må gälla större betareal än 42,000 hektar, eller samma areal, som

var avsedd 1920. Någon dylik begränsning av garantin torde icke vara

behövlig beträffande mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag.

Bolagen böra även i fortsättningen vara redovisningsskyldiga för de

inkomster, de under garantitiden erhålla genom sockrets försäljning.

Liksom föregående år bör garantin omfatta allenast av Kungl. Maj:t

godkända kostnader för betskördens inköp och förädling. Denna bestämmelse

ger Kungl. Maj:t erforderlig befogenhet att i lämplig befunnen

ordning verkställa granskning av bolagens ekonomiska förvaltning. I

detta sammanhang vill jag meddela, att granskning för närvarande

genom de sakkunniga pågår angående sockerbolagens ekonomiska verksamhet

för den hittills gångna garantitiden.

För att säkerställa staten mot utgifter på grund av garantin måste

bolagen beredas möjlighet att för sin vara erhålla ett pris, som täcker

produktionskostnaderna och möjliggör av Kungl. Maj:t godkänd förräntning

av bolagens aktiekapital. Härför erfordras ett fortsatt utestängande

av konkurrens med det för närvarande billigare utländska

sockret. Införselmonopol å socker är alltså fortfarande nödvändigt.

Det nu gällande bemyndigandet beträffande importmouopol gäller

emellertid icke längre än till och med den 31 oktober 1921. En följd

av den nya garantin torde därför böra bliva, att riksdagens medgivande

utverkas till monopolets förlängning. Särskild framställning lärer böra

avlåtas till riksdagen därom.

Det statliga reglerandet av prissättningen å socker bör emellertid

icke inskränka sig allenast till att tillförsäkra bolagen ett sockerpris,

tillräckligt högt att säkerställa staten mot utgift på grund av statens

garantiförpliktelse. Då staten genom det till följd härav erforderliga

importmonopolet befriat bolagen från konkurrens, bär staten skyldighet

bevaka, att sockerpriset för konsumenterna ej blir högre än som ovillkorligen

erfordras för vinnande av det med garantin avsedda syftet.

Detta har hittills skett genom bestämmande av maximipris med stöd

av maximiprislagen. Såsom chefen för justitiedepartementet anfört, torde

ett dylikt förfarande icke längre kunna grundas å de skäl, som uppburit

den hittillsvarande, den 28 februari 1921 utlöpande maximiprisBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 89 höft. (Nr 101.) 4

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 101.

lagen. Befogenhet att med ansvarspåföljd för överträdelse bestämma

högsta pris vid försäljning av socker bör sålunda i annan form beredas

Kungl. Maj:t. Då dylik befogenhet bör finnas under samma tid införselmonopol

å socker gäller, lärer, såsom de sakkunniga ock föreslagit,

riksdagens medverkan härtill lämpligen böra utverkas i samband med

frågan om importmouopolet.

Huruvida de i förordningen den 9 augusti 1920 (nr 535) angående

maximipris å socker angivna pris måste bibehållas eller sänkning skall

kunna vidtagas beror på utredning av de sakkunniga i samband med

granskning av bolagens räkenskaper.

Liksom föregående år torde garantifrågan böra underställas riksdagen,

och jag hemställer nu, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att — under förutsättning att svenska sockerfabriksaktiebolaget och

mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag förbinda sig att till odlare av

sockerbetor för deras räkning under år 1921 utbetala ersättning i huvudsaklig

överensstämmelse med av mig nu förordade grunder — staten

må gent emot bemälda bolag ikläda sig garanti för sådana av Kungl.

Maj:t godkända kostnader för inköp av 1921 års betskörd och dennas

förädling, som icke täckas av härför av vederbörande bolag på förhand

mot redovisningsskyldighet uppburna medel och som icke heller kunna

uttagas vid det framställda sockrets försäljning.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Allan Tigerschiöld.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKEEI-AKTIEBOLAG, 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:86 Skrivelse till Konungen i anledning av .Kungl. Maj ds proposition angående viss garanti åt de svenska sockerfabriksaktiebolagen. s. 7 i texten
  2. JoU 1921:24 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss garanti åt de svenska sockerfabr^aktiebolagen jämte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten