Sök i Ratio Lex

Angående pension å allmänna indragning sstaten åt vissa i lantförsvarets tjänst anställda personer

1921-02-11 · 26 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 24 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:105, Angående pension å allmänna indragning sstaten åt vissa i lantförsvarets tjänst anställda personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ls Proposition Nr 105.

1

Nr 105.

Kungl. Maj.-ts proposition till riksdagen angående pension å

allmänna indragning sstaten åt vissa i lantförsvarets

tjänst anställda personer; given Stockholms slott den 11

februari 1921.

Kung!. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen under punkterna l:o—12:o hemställt.

GUSTAF.

C. G. Hammarskjöld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11

februari 1921.

Närvarande:

Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärenden greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,

Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anhöll att få underställa

Kungl. Maj:ts prövning åtskilliga inkomna framställningar angående

beredande av pension åt vissa i lantförsvarets tjänst anställda personer

samt anförde därvid följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 93 käft. (Nr 105—106.) 343 si 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

[1-]

Ang. pension

åt sadelmakeriarbetaren

E. A.

Enberg.

2 Kung1. Mqj.is Proposition Kr 105.

l:o.

I skrivelse till arméförvaltningens intendentsdepartement den 19

februari 1920 har t. /. chefen för arméns intendentur förr ad i Stockholm

hemställt, att departementet måtte utverka pension åt sadelmakeriarbetaren

Erik August Enberg.

Av framställningen bifogade handliugar inhämtas, att Enberg är

född den 3 februari 1842; att han varit anställd vid arméns sadelmakeriverkstad

sedan den 3 februari 1894; att han under åren 1915—1919

uppburit en avlöning, som, frånsett krigstidstillägg och krigstidshjälp, i

medeltal uppgått till omkring 1,400 kronor för år; att han under sin

anställning på ett plikttroget och skickligt sätt utfört honom anförtrodda

arbeten samt i övrigt alltid uppträtt på ett hedrande sätt; samt att han

för framtiden är mindre arbetsför.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

intendentsdepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 5 mars 1920

anfört, att departementet i betraktande av Enbergs långa och väl vitsordade

verksamhet i statens tjänst funne det vara med rättvisa och billighet

överensstämmande, att han efter erhållet avsked komme i åtnjutande

av något understöd för sin återstående levnad. Beträffande storleken

av dylikt understöd syntes det departementet, som om den beräkningsgrund,

vilken av Kungl. Maj:t och riksdagen i allmänhet följts

vid beviljande av dylika pensioner, nämligen desammas bestämmande

till omkring två tredjedelar av de ordinarie årsinkomster, vederbörande

befattningshavare under senare delen av sin anställningstid

av staten uppburit, även i här föreliggande fall borde vinna tillämpning

och att sålunda pensionen borde bestämmas till 1,000 kronor för år.

På grund härav hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva, att Enberg finge från och med månaden näst efter

den, under vilken han entledigats från sin anställning, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

med 1,000 kronor.

Statskontoret, som den 15 mars 1920 avgivit utlåtande i ärendet, har

anfört, att då Enberg under lång tid plikttroget arbetat för statens räkning,

syntes billigheten bjuda, att honom bereddes någon pension, när

han nu vid framskriden ålder nödgades på grund av sjuklighet lämna

sin anställning vid arméns sadelmakeriverkstad. Vad beträffade pensionsbeloppet,

framhölle statskontoret, att högre pension än 600 kronor

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 105.

3

hittills icke plägat tilldelas annan arbetare än den, som intoge förmans

ställning. Sålunda hade föreståndare för regementsverkstad erhållit 800

å 1,000 kronor i pension, i vilket avseende statskontoret hänvisade till

1919 års lagtima riksdags beslut, varigenom verkstadsföreståndarna vid

Svea livgarde G. T. Beijer och C. A. T. Berglund erhållit pensioner å

800 respektive 1,000 kronor. För arbetare, som icke innehade förmans

ställning, hade pensionsbeloppet plägat bestämmas till högst 600 kronor,

vilket belopp under senare åren beviljats åtskilliga tygarbetare och faktoriarbetare.

Exempelvis ville statskontoret erinra, att faktoriarbetaren

J. V. Nilsson, som tjänat staten lika länge som Enberg och vars avlöning

i medeltal för de senare åren uppgått till 1,634 kronor utom dyrtidstillägg

samt alltså överstigit Enbergs förmåner, i propositionen nr

32 till 1920 års riksdag föreslagits till erhållande av pension av 600

kronor. Visserligen hade pensionen i ett fall, såsom framginge av propositionen

nr 175 till 1920 års riksdag angående pension åt skomakeriarbetaren

J. E. Eriksson, vilken icke innehaft förmans ställning, föreslagits

till 700 kronor, men anledning härtill torde vara att söka i den långa

tid av mer än 40 år, varunder Eriksson arbetat för statens räkning. I

nu förevarande fall, där tjänstetiden utgjorde endast 26 år, kunde statskontoret

för sin del icke finna pensionen böra sättas till högre belopp

än 600 kronor, varå emellertid under nu rådande pris förhållanden komme

att utgå dyrtidstillägg, så att pensionsförmånen i sin helhet torde

komma att överstiga det pensionsbelopp av 1,000 kronor, som förut i

ärendet föreslagits.

Genom beslut den 26 mars 1920 har Kungl. Maj:t medgivit, att eu

gratifikation av 300 kronor finge, därest Enberg före sista hälften av

år 1920 lämnade sin anställning vid sadelmakeriverkstaden, till honom

utbetalas från fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter; och har

Kungl. Maj:t förklarat sig vilja framdeles taga under omprövning frågan

om beredande av årlig pension åt Enberg efter 1920 års utgång. I

I likhet med vederbörande myndigheter anser även jag giltiga skäl

föreligga för en framställning till riksdagen om beviljande av pension

åt Enberg. I fråga om storleken av pensionsbeloppet ansluter jag mig

till vad statskontoret i ärendet föreslagit. Enligt vad jag inhämtat, erhöll

Enberg först den 31 december 1920 avsked från sin anställning och

har således icke kommit i åtnjutande av den honom genom Kungl.

Maj:ts förenämnda beslut tillerkända gratifikation.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 105.

Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå

riksdagen medgiva,

att sadelmakeriarbetaren vid arméns sadelmakeriverkstad

Erik August Enberg må från och med den

1 januari 1921 under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 600

kronor.

2:o.

tI 2-] Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 april 1920 har regements
t^sk-ädderi

^ffälhavaren Vendes artilleriregemente hemställt om utverkande av penaarbeiarenrN.

si°n at skrädderiarbetaren vid regementet Nils Jakobsson Levin.

JaL°elin°n kan(Uingarna i ärendet inhämtas, att Levin är född den 15 april

1850; att han den 31 oktober 1869 erhållit anställning såsom artillerist

vid Vendes artilleriregemente och den 9 november 1887 erhållit avsked

■ från krigsmakten med det vitsord, att han sig utmärkt väl skickat;

att han under åren 1887—1889 samt 1899—1920 varit anställd såsom

skrädderiarbetare vid samma regemente och utfört arbetet i hemmet mot

bestämda ackordspris; att han under nämnda tider arbetat uteslutande

för regementets räkning och att anledningen till att arbetet utförts i

hemmet varit den, att hans hustru varit sjuklig; att han under åren

1889 —1899 varit anställd såsom portvakt vid Ljunggrens mekaniska

verkstad i Kristianstad; att han under åren 1915—1920 uppburit en

avlöning, som, frånsett krigstids- och dyrtidstillägg, i medeltal uppgått

till omkring 900 kronor för år; att han icke åtnjuter underhåll från

Vadstena krigsmanshuskassa, men att han åren 1917—1919 erhållit ett

understöd av 15 kronor från invalidhusfonden; samt att han för framtiden

är oförmögen att försörja sig.

Chefen för första arméfördelningen har tillstyrkt ifrågavarande framställning.

I häröver den 4 maj 1920 avgivet yttrande har arméförvaltningens

intendentsdepartement anfört, att departementet, i betraktande av Levins

långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst, funne det vara med

rättvisa och billighet överensstämmande, att Levin efter erhållet avsked

komme i åtnjutande av något understöd för sin återstående levnad. Beträffande

storleken av dylikt understöd syntes det departementet, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 105. o

om den beräkningsgrund, vilken av Knngl. Maj:t och riksdagen i all- [2.]

mänhet följts vid beviljande av dylik pension, nämligen densammas

bestämmande till två tredjedelar av de ordinarie, årsinkomster vederbörande

befattningshavare under senare delen av sin anställningstid av

staten uppburit, även i här föreliggande fall borde vinna tillämpning ^

och att sålunda pensionen borde bestämmas till 600 kronor för år. På

grund härav hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva, att Levin Unge från och med manaden näst efter

den, då han erhölle avsked från regementet, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Statskontoret, som den 2 juni 1920 yttrat sig i ärendet, har anfört,

att goda skäl kunde anses föreligga för beredande av pension av statsmedel

åt Levin, då han efter långvarigt, väl vitsordat arbete i statens

tjänst nödgades vid framskriden ålder lämna sitt arbete. På grund

härav och då statskontoret icke hade något att erinra mot det föreslagna

beloppet, 600 kronor, som motsvarade vad som under senare åren i

pension beviljats tygarbetare, såsom framginge exempelvis av 1920 års

riksdags beslut i fråga om pensioner åt tygarbetarna C. L. Adolfsson

och S. F. Wennberg, tillstyrkte statskontoret bifall till vad arméförvaltningens

intendentsdepartement i ärendet hemställt.

Under åberopande av vad sålunda förekommit, får jag hemställa,

det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva,

att skrädderiarbetaren vid Vendes artilleriregemente

Nils Jakobsson Levin må från och med månaden

näst efter den, varunder han erhåller avsked från

sin anställning vid regementet, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 600 kronor.

3:o.

Uti en den 29 maj 1920 dagtecknad, till Kung). Maj:t ställd skrift [3.]

har arméns civila personalförbund gjort ansökning om beredande av

pension åt skrädderiarbetaren vid Smålands husarregemente Nils Magnus " arbetaren *

Rask. Vidare har cliefen för Smålands husarregemente i skrivelse till n. m. Rask.

Kung!. Maj:t den 26 juni 1920 gjort framställning i enahanda syfte.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. May.ts Proposition Nr 105.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Rask är född den 17 januari

1847; att han varit i krigstjänst vid Smålands husarregemente under

tiden 1867 1907 eller sammanlagt 40 år, därav under tiden från den

6 juli 1889 såsom förråds vaktmästare; att han under åren 1907—1909

icke haft stadigvarande anställning, men dock utfört skrädderiarbete för

regementets räkning, samt att han sedan sistnämnda år varit anställd

såsom arbetare vid regementets skrädderiverkstad; att han under åren

19-15—-1919 uppburit en avlöning, som, frånsett krigstidstil lägg och

krigstidshjälp, i medeltal uppgått till omkring 900 kronor för år; att

han såsom f. d. vaktmästare vid intendenturkåren från och med den 1

januari 1919 åtnjuter underhåll och korpralstillägg från Vadstena krigsmanshuskassa

med 260 kronor för år jämte tillfälligt understöd av 40

kronor för år 1920 samt, enligt beslut av sistnämnda års riksdag, 140

kronor för år 1921; att han fullgjort sina åligganden på ett pålitligt

och noggrant sätt; samt att han lider av ålderdomssvaghet, till följd

varav hans arbetsförmåga är i mycket hög grad nedsatt.

Chefen för andra arméför delning en bar tillstyrkt regementschefens

framställning.

I den 30 juli 1920 avgivet utlåtande i ärendet har arméförvaltningens

intendentsdepartemcnt anfört, att departementet i betraktande av Rasks

långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst funne det vara

med rättvisa och billighet överensstämmande, att han efter erhållet avsked

komme i åtnjutande av något understöd för sin återstående levnad.

Beträffande storleken av dylikt understöd syntes det departementet, som

om den beräkningsgrund, vilken Kungl. Maj:t och riksdagen i allmänhet

följt vid beviljandet av dylik pension, nämligen densammas bestämmande

till omkring två tredjedelar av de ordinarie årsinkomster, vederbörande

befattningshavare under senare delen av sin anställningstid av staten

uppburit, även i här föreliggande fall borde vinna tillämpning och att

sålunda pensionen borde, med inräknande av det underhåll sökanden

uppbure från Vadstena krigsmanshuskassa, bestämmas till 600 kronor

för år. På grund härav hemställde departementet, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva, att Rask finge från och med månaden

näst efter den, under vilken han erhölle avsked från sin anställning,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension till så stort belopp, att pensionen jämte honom tillkommande

årligt underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa uppginge

till sammanlagt 600 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 105.

Uti den 15 september 1920 avgivet iitlåtande har statskontoret, enär [3.]

det av arméförvaltningens intendentsdepartement föreslagna pensionsbeloppet,

600 kronor, däri inberäknat vad av Rask åtnjötes från Vadstena

krigsmanshuskassa, icke överstege vad som på sista tiden blivit

i pension beviljat uttjänt tygarbetare med långvarig tjänstetid, tillstyrkt

bifall till det av nämnda departement framlagda förslag i detta ärende.

Under åberopande av vad sålunda förekommit, får jag hemställa, det

täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva,

att skrädderiarbetaren vid Smålands husarregemente

Nils Magnus Rask må från och med månaden

näst efter den, under vilken han erhåller avsked från

sin anställning vid regementet, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension till så stort belopp, att pensionen jämte vad av

honom åtnjutes från Vadstena krigsmanhuskassa uppgår

till sammanlagt 600 kronor.

4:o.

I skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 5 augusti [4.]

1920 har tygmästaren vid Karlsborgs tygstation, med förmälan att tygarbe- Ang. pension

taren Karl Gustaf Karlsson hos honom gjort framställning om erhål- tåren9Kbg

lande av pension, anhållit, att departementet måtte vidtaga åtgärder för Karlsson.

att Karlsson måtte komma i åtnjutande av pension till belopp, som

vanligen plägade tilldelas tygarbetare, att utgå från och med månaden

näst efter den, då han erhölle avsked som tygarbetare.

Till stöd härför har tygmästaren anfört, att Karlsson varit anställd

i statens tjänst, dels såsom anvärvad vid Sappörbataljonen från och med

den 28 april 1887 till och med den 28 oktober 1890, dels såsom arbetare

vid Karlsborgs fästningsbyggnad från och med den 21 februari

1898 till och med den 30 september 1905 med en del avbrott, förorsakade

av brist på arbete, eller under en verklig anställningstid av 6 år och

5 månader, dels ock såsom arbetare i handräckningstjänst vid Karlsborgs

tygstation oavbrutet sedan den 25 maj 1908, och att hans sammanlagda

anställningstid i statens tjänst den 25 juni 1920 sålunda varit 22 år.

Vidare har tygmästaren meddelat, att Karlsson nu vore sjuklig och oförmögen

till annat än stillasittande arbete; att hans hustru ävenledes sedan

lång tid tillbaka på grund av sjukdom varit oförmögen till arbete xitom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 105.

[4.] hemmet och måste för en del hemarbete anlita främmande hjälp; att

makarna ej hade några barn; samt att Karlsson, som aldrig åtnjutit

understöd av stat eller kommun, visserligen ägde stuga på fri grund

med täppa och en sparpenning av omkring 4,000 kronor, insatt i bankinrättning,

men att makarna, oaktat detta relativa välstånd, utan pension

inom få år skulle råka i nöd på grand av deras ringa arbetsförmåga.

Slutligen har tygmästaren framhållit, att Karlsson till följd av sin icke

tillräckligt långa anställningstid icke kunnat föreslås till erhållande av

nådevedermäle, vartill han emellertid eljest vore berättigad, enär han av

tygmästaren kunde vitsordas såsom en skötsam och redbar man, vilken

i och utom tjänsten visat ett hedrande uppförande.

I avgivet yttrande har fortifikationsbefälhavaren å Karlsborg vitsordat,

att Karlsson, under den tid han tjänstgjort vid Karlsborgs fästningsbyggnad,

sammanlagt 6 år 5 månader, alltid skött sig väl och varit en

samvetsgrann arbetare, varför fortifikationsbefälhavaren tillstyrkt den

gjorda framställningen om pension.

Arméförv ältning ens artilleri- och fortifilcationsdepartement, som gemensamt

handlagt detta ärende, hava med skrivelse den 23 augusti 1920

till Kungl. Maj:t överlämnat de till ärendet hörande handlingarna samt

anfört, att av handlingarna i ärendet i övrigt framginge, att Karlsson,

som vore född den 7 mars 1864, nu på grund av utbredda åderbråck

å båda underbenen, vilka förorsakade betydlig svullnad och värk, vore

oförmögen att vidare fullgöra sin tjänst vid tygstationen och att genom

arbete försörja sig, samt att han under anställningstiden förhållit sig utmärkt

väl och före sin sjukdom ägt utmärkt god arbetsskicklighet.

Med anledning av vad i ärendet anförts, ansåge departementen

billigt, att Karlsson, ehuru han ännu icke uppnått den ålder, vid vilken

pension vanligen plägade tilldelas, genom pension bereddes någon hjälp

till livsuppehälle efter avskedstagandet, och ansåge sig departementen i

fråga om storleken härav, med hänsyn till vad tygmästaren och fortifikationsbefälhavaren

i ärendet anfört ävensom till de pensioner, riksdagen

i liknande fall beviljat med honom jämställda arbetare, samt den

nu rådande dyrtiden, böra såsom pension föreslå ett belopp av 600 kronor

om året. På grund härav hemställe departementen, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja Karlsson

en årlig pension av 600 kronor, att utgå från och med månaden näst

efter den, då han erhölle avsked från sin arbetsanställning vid tygstationen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kiingl. Maj:ts Proposition Nr 105.

I häröver den 18 september 1920 avgivet utlåtande har statskontoret

anfört, att, då Karlsson efter mer än tjuguårigt arbete i statens tjänst

numera till följd av sjuklighet icke längre kunde fullgöra sina åligganden

utan inom kort nödgades lämna sin befattning samt för framtiden vore

oförmögen att med arbete försörja sig, goda skäl syntes föreligga att

bereda honom någon pension av statsmedel. Det föreslagna beloppet,

600 kronor, motsvarade vad som numera plägade beviljas uttjänt tygarbetare

med långvarig tjänstetid. Med hänsyn till Karlssons jämförelsevis

korta tjänstetid och då den nu rådande dyrtiden, som åberopats

för pensionens bestämmande till nämnda belopp, icke syntes böra inverka

vid bestämmande av själva pensionsbeloppet, så länge särskilt dyrtidstillägg

utginge till pensionär, ansåge sig statskontoret emellertid böra

ifrågasätta, huruvida pension i detta fall borde sättas högre än till

500 kronor.

[4-]

Under åberopande av vad sålunda i ärendet förekommit och då jag

i fråga om pensionsbeloppets storlek biträder statskontorets ståndpunkt,

får jag hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen

medgiva,

att tygarbetaren vid Karlsborgs tygstation Karl

Gustaf Karlsson må från och med månaden näst efter

den, under vilken han erhåller avsked från sin anställning

vid tygstationen, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 500 kronor.

åt skomakeriarbetaren

A. A. Guld
strcind.

5:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift har skomakeriarbetaren vid [5.]

Smålands artilleriregemente Anders Algot Guldstrand anhållit att komma Ang. pension

i åtnjutande av pension.

Av handlingarna inhämtas, att Guldstrand är född den 8 december

1860; att han varit i krigstjänst vid Ålvsborgs regemente under tiden

1883—1910, eller sammanlagt i det närmaste 27 år, samt att han sedan

den 1 mars 1909 vant anställd såsom skomakeriarbetare vid Smålands

artilleriregementes skomakeriverkstad; att han under åren 1915—1919

uppburit en avlöning, som, frånsett krigstidstillägg och krigstidshjälp,

uppgått till omkring 1,000 kronor för år; att han från Vadstena krigsmanshuskassa

från och med juli månad 1910 erhållit och fortfarande åtnjuter

underhåll, beräknat efter tredje klassen med 36 kronor för år

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. ,93 käft. (Nr 105—106.) 342 21 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

KungI. Maj:ts Proposition Nr 105.

[5.] jämte underhållsförhöjning jämlikt kungörelsen den 6 augusti 1909 med

25 kronor årligen, eller inalles 61 kronor för år; att han under tiden

för sin anställning vid artilleriregementet varit nykter och pålitlig

samt i övrigt fört ett ordentligt levnadssätt; samt att han efter år 1919

genomgången sjukdom visat sig äga nedsatt arbetsförmåga.

Ansökningen har tillstyrkts av chefen för Smålands artilleriregemente.

Arméförvaltningens intendentsdepartement har uti den 3 september

1920 avgivet yttrande i ärendet anfört, att departementet i betraktande

av Guldstrands långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst

funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att han

efter erhållet avsked komme i åtnjutande av något understöd för sin

återstående levnad. Beträffande storleken av dylikt understöd syntes

det departementet, som om den beräkningsgrund, vilken Kungl. Maj:t

och riksdagen i allmänhet följt vid beviljandet av dylika pensioner,

nämligen desammas bestämmande till omkring två tredjedelar av de

ordinarie årsinkomster, vederbörande befattningshavare under senare

delen av sin anställningstid av staten uppburit, även i här föreliggande

fall borde vinna tillämpning, och att sålunda pensionen borde, med inräknande

av det underhåll, sökanden uppbure från Vadstena krigsmanshuskassa,

bestämmas till 700 kronor för år. På grund härav hemställde

intendentsdepartementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Guldstrand finge från och med månaden näst efter den, under

vilken han erhållit avsked från sin anställning, under sin återstående

livstid å allmänna indragniugsstaten uppbära en årlig pension till så

stort belopp, att pensionen jämte honom tillkommande årligt underhåll

från Vadstena krigsmanshuskassa uppginge till sammanlagt 700 kronor

för år.

Statskontoret, som den 1 oktober 1920 avgivit utlåtande i ärendet,

har anfört, att, då Guldstrand, i likhet med andra avskedade soldater

med långvarig anställning, erhölle det underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,

som för sådana vore medgivet, det syntes statskontoret

i viss mån tveksamt, huruvida den jämförelsevis korta tid av omkring

11 år, varunder han arbetat såsom skomakeriarbetare vid Smålands artilleriregementes

verkstad, borde föranleda till utverkande av någon särskild

pensionsförmån. Då emellertid, enligt vad handlingarna utvisade,

sjukdom orsakade, att Guldstrand redan nu nödgades lämna sin anställning

vid verkstaden, ville statskontoret icke motsätta sig, att någon för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 105.

11

bättring i pensionsavseende bereddes Guldstrand, men statskontoret hölle [5.]

före, att pensionsförmånen i sin helhet i detta fall icke borde överstiga

500 kronor, vartill under nuvarande förhållanden komme dyrtidstillägg

till avsevärt belopp. Statskontoret hemställde därför, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva, att Guldstrand finge från och med

månaden näst efter den, vari han entledigats från sin befattning, under

sin återstående livstid åtnjuta årlig pension å allmänna indragningsstaten

till sådant belopp, att detsamma jämte honom tillkommande

underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa uppginge till 500 kronor

för år räknat.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då jag i fråga om pensionsbeloppets

storlek biträder statskontorets ståndpunkt, hemställer jag,

det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva,

att skomakeriarbetaren vid Smålands artilleriregemente

Anders Algot Guldstrand må från och med

månaden näst efter den, under vilken han entledigas

från sin anställning vid regementet, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension till så stort belopp, att pensionen jämte

vad av honom åtnjutes från Vadstena krigsmanshuskassa

uppgår till sammanlagt 500 kronor.

6:o.

Uti en till arméförvaltningens intendentsdepartement ställd skrivelse [6.]

den 15 juli 1920 har regement sbefälhavaren vid Göta artilleriregemente Ang. pension

anhållit om bemyndigande att till förre renhållningsarbetaren vid rege- åffng’s™^’~

mentet August Olsson Åkerman, oaktat denne icke kunde bibehållas i ren A. Olsson

tjänst vid regementet, utbetala ett understöd av 100 kronor i månaden, ^kermanså

länge han levde och icke på grund av särskilda orsaker behövde

överlämnas till fattigvården. Därest departementet icke ansåge sig

kunna härtill lämna bifall, hemställde regementsbefälhavaren, att departementet

måtte hos Kungl. Maj:t göra framställning i ärendet.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Åkerman är född den 4

april 1859; att han under de senaste tolv åren medelst kontrakt varit

anställd vid regementet i och för utförande av renhållningsarbeten; att

ifrågavarande'' arbeten vid regementet, med vilka han varit sysselsatt 8

å 10 timmar dagligen, utgjort hans huvudsakliga inkomstkälla; att han

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 105.

under åren 1915 —1919 från regementet uppburit en avlöning, som, med

inräknande av honom tillerkänd, av djrtiden föranledd avlöningsförhöjning,

uppgått till i medeltal omkring 1,860 kronor för år; att han

den 31 maj 1920 på grund av sjukdom erhållit avsked från sin befattning

vid regementet; att han städse skött sina sysslor med stor plikttrohet;

att lian för framtiden på grund av sjukdom är fullständigt oförmögen

till arbete; samt att han är medellös och befinner sig i synnerligen

bekymmersamma omständigheter.

Framställningen har tillstyrkts av tj. f. chefen för tredje arméfördelningen.

Med skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 september 1920 hava arméförvaltningens

intendents- och civila departement överlämnat handlingarna

i ärendet samt därvid anfört följande.

I betraktande av Åkermans relativt långa och väl vitsordade arbete

i statens tjänst samt med hänsyn i övrigt till de uti förevarande fall

föreliggande ömmande omständigheter, funne arméförvaltningens intendentsdepartement

det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,

att Åkerman komme i åtnjutande av något understöd i form av pension

från statens sida för sin återstående levnad. Beträffande storleken av

dylikt understöd syntes det departementet, som om den beräkningsgrund,

vilken av Kungl. Maj:t och riksdagen i allmänhet följts vid beviljande

av dylik pension, nämligen densammas bestämmande till omkring två

tredjedelar av de ordinarie årsinkomster, vederbörande befattningshavare

under senare delen av sin anställningstid av staten uppburit, även i här

föreliggande fall borde vinna tillämpning, och att sålunda pensionen, då

Åkermans avlöning vid regementet, med frånräknande av dyrtidstillägg,

torde kunna beräknas i»medeltal hava under de senare åren uppgått till

ett årligt belopp av 1,400 kronor, lämpligen borde bestämmas till 900

kronor för år. Då emellertid ifrågavarande pension, därest densamma

komme att beviljas, först under år 1921 kunde komma Åkerman till

godo, ansåge departementet, på grund av de för Åkerman föreliggande,

synnerligen ömmande omständigheter, att understöd i form av gratifikation

redan under år 1920 borde tillerkännas honom. Storleken av sådan

gratifikation torde med hänsyn därtill, att Åkerman erhållit avsked den

31 maj 1920, vadan han alltså uppburit avlöning vid regementet för

större delen av första halvåret 1920, böra bestämmas till 450 kronor,

motsvarande hälvten av föreslagen årspension. På grund av vad sålunda

anförts hemställde intendentsdepartementet, att Kungl. Maj:t måtte

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 105.

dels tillerkänna Åkerman en gratifikation för år 1920 av 450 kronor,

dels ock föreslå riksdagen medgiva, att bemälde Åkerman^finge från

och med den 1 januari 1921 under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 900 kronor.

Statskontoret, som den 16 oktober 1920 häröver avgivit utlåtande,

har anfört, att av handlingarna framginge, att Åkerman, som enligt med

honom av chefen för Göta artilleriregemente upprättade kontrakt utfört

renhållning vid regementets lokaler m. m. under de senaste tolv åren,

vore född den 4 april 1859 och alltså varit inemot 50 år gammal, då

han börjat arbeta vid regementet. Med hänsyn till dessa omständigheter

kunde det enligt statskontorets mening ifrågasättas, huruvida över

huvud taget någon som helst pensionsförmån av statsmedel i detta fall

kunde anses vara på sin plats. I allt fall- kunde statskontoret icke förorda

det av arméförvaltningens intendentsdepartement i avseende å pensionsbeloppet

framlagda förslag, varvid hänsyn tagits varken till Åkermans

korta tjänstetid eller till vad som plägade i pension beviljas en i

statens tjänst uttjänt grovarbetare. Det föreslagna pensionsbeloppet,

900 kronor, skulle, med gällande föreskrifter om ^ dyrtidstillägg åt

pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst, t Öl Åkerman med

föra en årsinkomst, som i det allra närmaste skulle uppgå till samma

belopp som hela hans årsavlöning, 2,300 kronor, enligt det företedda

kontraktet. I betraktande av det pensionsbelopp å 400 högst 500

kronor, som plägade beviljas en arbetare av den kategori, vartill Åkerman

vore att hänföra, ävensom därtill, att han under endast tolv år utfört

arbete för statens räkning, ansåge statskontoret högre pensionsbelopp

än 350 kronor icke böra i detta fall ifrågakomma. Inberäknat dyrtidstillägg

enligt gällande grunder skulle sådan pensionsförmån representera

ett värde av inemot 1,000 kronor för år.

Genom beslut den 29 oktober 1920 har Kungl. Makt medgivit,

att en gratifikation av 450 kronor finge för år 1920 till Åkerman utbetalas

från fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter; och har Kungl.

Maj:t förklarat sig vilja framdeles taga under omprövning frågan om

beredande av årlig pension åt Åkerman efter 1920 års utgång.

Med hänsyn till uti förevarande fall föreliggande ömmande omständigheter

anser jag det vara med billighet överensstämmande, att Åkerman

kommer i åtnjutande av någon pension utav statsmedel under sin åteistående

livstid. Då det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet,

350 kronor, synes mig skäligt, får jag hemställa, det täcktes Kdeis

Kungl. Maj it föreslå riksdagen medgiva,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kunpl. Maj:ts Proposition Nr 105.

att förre renhållningsarbetareu vid Göta artilleriregemente

August Olsson Åkerman må från och med

den 1 januari 1921 under sin återstående livstid å

allmänna i-ndragningsstaten uppbära en årlig pension

av 350 kronor.

7:o.

[7.] Uti skrivelse till Kung]. Maj:t den 27 augusti 1920 bär chefen för

re^lzt knrskolanc hemställt om utverkande av pension å 800 kronor för år åt

mäs sjung- massjungfrun vid krigsskolans kadettmässar Selma Charlotta Forsberg

Pff Tua sam^ hil stöd härför anfört följande. &

förlag. . Mässjungfrun Forsberg, som vore född den 21 december 1858, hade

vant i krigsskolans tjänst sedan den 28 oktober 1883. Under sin långa

tjänstetid hade hon med största nit, trohet och punktlighet fullgjort sina

göromål samt alltid iakttagit ett hedrande uppförande. Hennes kroppskrafter

började nu i följd av tilltagande ålder att minskas.

k ram ställningen har tillstyrkts av inspektören för militärläroverken.

I den 21 oktober 1920 avgivet utlåtande hava arméförvaltningens intendents-

och civila departement, som gemensamt handlagt detta ärende

anfört följande. ’

►Såsom inhämtades av från befälhavaren för krigsskolan infordrat

yttrande, hade Forsbergs avlöning, vilken de senaste fem åren utgått

med, förutom vissa naturaförmåner, 65 kronor för månad, bestritts från

de av kadetterna till statsverket inbetalda medlen, de s. k. elevmedlen

oc i hade befälhavaren vitsordat, att Forsbergs kroppskrafter nu blivit

väsentligt nedsatta samt att hon befunne sig i behövande omständigheter.

Intendentsdepartementet ville för sin del erinra om, att genom

beslut vid 1910 års riksdag, städerskan vid krigsskolan Sofia Charlotta

Andersson tillerkänts en årlig pension av 300,• kronor från allmänna indragningsstaten.

Bemälda Sofia Charlotta Andersson hade varit anställd

vid skolan sedan den 1 september 1887. Enligt upplysning av redogörare^

vid krigsskolan hade hennes avlöning till en början utgått uteslutande

från elevmedel och sedan 1900T efter det 1899'' års riksdag å

betjaningsstaten. upptagit en städerska vid skolan, delvis från anslagsmedel

och delvis från elevmedel. Den omständigheten, att här ifrågavarande

mässjungfrus avlöning helt och hållet utgått från elevmedlen

syntes icke höra utgöra hinder för bifall till framställningen om pension

åt henne. Ifrågavarande medel inginge nämligen i krigsskolans redo
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kmnpl. M.ay.ts Proposition Nr 105. 15

visning och utgjorde ett bidrag till elevernas underhåll. Eleverna vore

enligt 1914 års härordning att betrakta såsom värnpliktiga och vore

såsom sådana berättigade till underhåll. Handräckningsgöromål såsom

städning och uppassning m. in. handhades i regel vid truppförbanden

av manskapet självt. Enligt uttalande till statsverkspropositionerna till

1898 och 1899 års riksdagar vore emellertid eleverna vid krigsskolan befriade

från dylika göromål, och kostnaderna för desammas utförande borde

således, om principen om fritt underhåll skulle vara allmängiltig, påvila

statsverket. Någon fara, att beslut om pensionering av Selma Charlotta

Forsberg skulle bliva prejudicierande i fråga om pensionering av de

vid officers- och underofficersmässar anställda befattningshavare eller

av de hos officerarna anställda kalfaktorer, torde icke föreligga. För

betjäningspersonal vid krigsskolan, som åtnjutit avlöning från statsmedel,

både riksdagen beviljat pensioner, år 1918 åt vaktmästaren

Lars Erik Lindblom ett förhöjt understöd av 250 kronor, år 1919

åt logementsuppassaren Per August Zetterqvist, efter eu tolvårig tjänstgöring

vid skolan, en årlig pension av 600 kronor och åt baderskan,

änkan Kristina Vilhelmina Jonsén, efter en tjänstgöring vid skolan

av närmare 23 år, en årlig pension av 450 kronor. Att vissa av skolans

befattningshavare, som för sitt arbete i skolans tjänst uppburit avlöning

av de genom skolans kassaförvaltning förvaltade elevmedlen samt av

staten åtnjutit fri bostad i skolans fastighet, efter långvarig, väl vitsordad

tjänstgöring på ålderns dag och vid inträdd oförmåga till arbete

lämnades utan understöd, under det att andra befattningshavare, som

vid skolan utfört enahanda göromål som de förra, efter avslutad verksamhet

tillerkändes pension, syntes oriktigt och kunde, efter departementets

uppfattning, ej anses vara staten fullt värdigt. Intendentsdepartementet

ansåge sig därför böra tillstyrka bifall till framställningen

om pension. Beträffande pensionsbeloppets storlek syntes det departementet,

som om detsamma, med hänsyn till den långa tid av 37 år,

bemälda Forsberg tjänstgjort vid skolan, skäligen icke borde bestämmas

lägre än till 600 kronor för år.

Civila departementet ville för sin del anföra, att departementet med

hänsyn därtill, att kostnaderna för anställande av särskild serveringspersonal

vid krigsskolans officerskurser, enligt vad som anförts å sid.

22 av statsrådsprotokollet till 1918 års statsverksproposition angående

fjärde huvudtiteln, uttryckligen förklarats böra bestridas icke av statsmedel

utan av de enskilda elevmedlen, och det vid sådant förhållande

torde få anses fastslaget, att en mässjungfrus arbete icke direkt komme

staten tillgodo, funne det tveksamt, huruvida Selma Charlotta Forsberg

borde beredas understöd av statsmedel, från det hon entledigats från sin

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

.Kungl. Maj:ts Proposition Nr 105.

anställning. Skulle emellertid Kungl. Maj:t finna, att Forsberg borde

komma i åtnjutande av understöd från allmänna indragningsstaten, ville

departementet med avseende å understödets belopp uttala, att departementet

ansåge detsamma med hänsyn till, bland annat, storleken av den

pension, som tillerkänts ovannämnda Kristina Vilhelmina Jonsén, böra

föreslås till 450 kronor för år.

Statskontoret, som den 1 december 1920 avgivit utlåtande i ärendet,

har anfört, att, enligt vad handlingarna utvisade, Selma Charlotta

Forsberg alltsedan den 28 oktober 1883 varit anställd såsom mässjungfru

vid krigsskolan å Karlberg. Visserligen hade hennes avlöning bestritts

från de av kadetterna till statsverket inbetalda elevavgifterna, men detta

hindrade icke, att staten måste anses vara hennes husbonde och såsom

sådan icke kunde undandraga sig att sörja för henne, då hon vid framskriden

ålder icke längre kunde bibehållas vid sin anställning. I likhet

med arméförvaltningens intendentsdepartement ansåge därför statskontoret,

att pension av statsmedel borde beredas henne; och ville statskontoret,

utöver vad nämnda departement anfört till stöd för sin uppfattning

i detta avseende, åberopa, att den omständigheten, att till bestridande

av avlöningen till lärarpersonalen vid de allmänna läroverken

upptoges elevavgifter, icke ansetts böra inverka på statens skyldighet

att pensionera nämnda personal, samt att vaktmästarna vid läroverken

plägade av statsmedel pensioneras, ehuru deras avlöning i sin helhet

utom under de sistförflutna åren utgått av elevavgifter, inbetalta till

vederbörande läroverks ljus- och vedkassa. Vad åter beträffade pensionsbeloppet,

delade statskontoret den av arméförvaltningens civila departement

uttalade mening, att pensionen i detta fall icke syntes böra

överstiga det belopp av 450 kronor, som av 1919 års riksdag tillerkänts

baderskan vid krigsskolan, änkan Kristina Vilhelmina Jonsén. På grund

härav hemställde statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att mässjungfrun Forsberg finge från och med månaden näst

efter den, varunder hon erhölle entledigande från sin anställning vid

krigsskolan, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 450 kronor.

På grund av vad arméförvaltningens intendentsdepartement och

statskontoret anfört finner jag mig böra tillstyrka, att pension av statsmedel

beredes mässjungfrun Forsberg för tiden efter det hon entledigats

från sin anställning. Vad pensionens storlek beträffar, anser jag det av

arméförvaltningens civila departement föreslagna, av statskontoret tillstyrkta

beloppet, 450 kronor, vara skäligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 105.

IT

Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå [7.]

riksdagen medgiva,

att mässjungfrun vid krigsskolans kadettmässar

Selma Charlotta Forsberg må från och med månaden

näst efter den, varunder hon entledigas från sin anställning,

under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 450

kronor.

8:o.

Med skrivelse till arméförvaltningens fortifikationsdepartement den

11 november 1920 har fortifikationsbefälhavaren a Karlsborg överlämnat

från skrivbiträdet å fortifikationsbefälhavarens expedition Gustaf Hjalmar

Stohlbin och arbetaren vid Karlsborgs fästningsbyggnad Frans August

Björk inkomna ansökningar om erhållande av pension.

Härvid har fortifikationsbefälhavaren anfört följande:

Stohlbin, som vore 70 år gammal och varit anställd vid fästningsbyggnaden

sedan augusti månad 1895, där han fortfarande vore i tjänst,

hade före denna tid varit anställd vid statens järnvägsbyggnad i sex år

och dessutom enligt egen uppgift vid garnisonssjukhuset samt vid intendenturförrådet

i Karlsborg under sex år, för vilken senare anställning

han emellertid saknade tjänstgöringsbetyg. Vid 1920 års utgång uppginge,

om samtliga nämnda anställningar hopräknades, Stohlbins sammanlagda

tjänstgöring i kronans tjänst således till över 37 år.

Björk, som vore 60 år gammal, hade år 1873 första gången anställts

vid fästningsbyggnaden, där han fortfarande vore i tjänst, och

hade under olika tider tjänstgjort därstädes sammanlagt över 36 år.

Sökandena, som med duglighet och plikttroget tjänat kronan samt

därunder ådagalagt en hedrande vandel, vore emellertid numera, enligt

vid ansökningarna fogade läkarintyg, på grund av genom ålder nedsatta

kroppskrafter, Stohlbin dessutom på grund av kroniskt hjärtfel,

oförmögna att nöjaktigt med arbete försörja sig och sina familjer.

Fortifikationsbefälhavaren hemställde därför, att departementet måtte

söka utverka, att åt en var av sökandena beviljades en årlig pension

vid deras avgång från kronans tjänst.

I fråga om sökandenas ekonomiska och därmed sammanhängande

förhållanden framgår av handlingarna i ärendet, att Stohlbin, som har

två barn under 16 år att försörja, är medellös, och att Björk äger en

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 93 höft. (Nr 105—106.) 34221 3

[8.]

Angående

pension åt

skrivbiträdet

G• H. Stohlbin

och arbetaren

F- A. Björk.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Rtmgl. Maj:ts Proposition Nr 10».

mindre fastighet, vilken dock är intecknad till halva taxeringsvärdet.

Vidare har i ärendet upplysts, att Stohlbin under åren 1917, 1918 och

1919 i avlöning uppburit respektive 1,512 kronor, 3,008 kronor 73 öre

samt 4,046 kronor 72 öre och Björk respektive 1,538 kronor, 2,787

kronor 83 öre samt 3,739 kronor 84 öre.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

fortijikationsdepartement i skrivelse till Kung!. Maj:t den 1 december 1920

anfört, att jämväl departementet ansåge skäligt, att sökandena genom pension

bereddes någon hjälp till livsuppehälle under deras återstående livstid,

och ansåge sig departementet i fråga om storleken härav, med hänsyn till

sökandenas långvariga anställning i kronans tjänst och de av sökandena

åtnjutna löneförmåner, uppgående för år 1919 för Stohlbin till 4,046 kronor

72 öre och för Björk till 3,739 kronor 84 öre, ävensom de belopp, riksdagen

på senaste tiden beviljat med sökandena jämställda befattningshavare,

böra föreslå, att pensionen åt Stohlbin bestämdes till 1,000 kronor och

pensionen åt Björk till 850 kronor, allt per år. Med anledning härav

hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å

allmänna indragningsstaten bevilja dels Stohlbin en årlig pension av 1,000

kronor, dels ock Björk en årlig pension av 850 kronor, att för vardera

av dem utgå från och med månaden näst efter den, då han entledigats

från sin anställning i kronans tjänst.

Statskontoret, som den 17 januari 1921 avgivit utlåtande i ärendet,

har anfört, att, på grund av vad handlingarna innehölle, goda skäl torde

få anses föreligga för beredande åt ifrågavarande befattningshavare av

någon pension av statsmedel. Mot det föreslagna pensionsbeloppet av

1,000 kronor för Stohlbin, vilken varit anställd såsom bokhållare vid statens

järnvägsbyggnader och därefter alltsedan augusti månad 1895 tjänstgjort

såsom skrivbiträde å fortifikationsbefälhavarens å Karlsborg expedition,

hade statskontoret intet att erinra. Vad däremot beträffade förslaget att

bevilja pension å 850 kronor åt Björk, som under en tid av 36 år tjänstgjort

såsom stalldräng vid Karlsborgs fästningsbyggnad, ansåge statskontoret,

med hänsyn därtill att pension åt vanlig fästningsbyggnadsarbetare

plägade bestämmas till högst 400 kronor samt att stallbetjänt

vid hingstdepå hittills i allmänhet icke erhållit högre pension än 500

kronor, såsom framginge av 1918 års riksdags beslut om pension åt

P. E. Ström m. fl. stallbetjänter vid Strömholms hingstdepå, att pensionen

för Björk icke borde sättas till högre belopp än 500 kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 105.

19

Det synes mig vara med billighet överensstämmande, att pension [8.]

av statsmedel beredes sökandena under deras återstående livstid. Mot

det av arméförvaltningens fortifikationsdepartement föreslagna, av statskontoret

tillstyrkta beloppet av 1,000 kronor såsom pension åt Stohlbin

har jag intet erinra, beträffande pensionen åt Björk finner jag det av

statskontoret föreslagna beloppet av 500 kronor skäligt.

Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå

riksdagen medgiva,

att envar av skrivbiträdet vid fortifikationsbefälhavarens

å Karlsborg expedition Gustaf Hjalmar Stohlbin

och arbetaren vid Karlsborgs fästningsbyggnad Frans

August Björk må från och med månaden näst efter

den, varunder han entledigas från sin anställning,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära eu årlig pension, den förre av 1,000

kronor och den senare av 500 kronor.

9:o.

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 december 1920 har chefen [9.]

för Svea trängkår gjort framställning om beredande av pension åt före- Angående

ståndaren för kårens skomakeriverkstad Karl August Heliodorus Roos. stråke,"i
Av

handlingarna i äi’endet framgår, att Roos är född den 3 maj fureetåndoren

1869; att han varit anställd såsom gesäll hos dåvarande verkstadsföre- '' A'' '' oos''

ståndaren för kårens skomakeriverkstad från den 25 oktober 1891 till

den 2 januari 1902, då han blev ordinarie föreståndare för samma verkstad,

vilken befattning han ännu innehar; att kårchefen har för avsikt att bevilja

honom avsked från denna befattning den 25 oktober 1921, vid vilken

tidpunkt hans anställningstid vid kåren skulle komma att uppgå till

SO år; att han nu på grund av sjukdom, vilken i väsentlig grad

utvecklats under hans arbete vid kåren, har nedsatt arbetsförmåga; att

denna nedsättning i arbetsförmågan är att anse såsom för framtiden

bestående; att han städse på ett mönstergillt sätt skött sitt arbete vid

kåren och varit till ett föredöme för honom underställd personal; att

han den 26 mars 1909 erhållit Patriotiska sällskapets medalj i guld;

samt att han under de senaste åren uppburit en avlöning, som, frånsett

krigstidstillägg, i medeltal uppgått till omkring 1,870 kronor för år.

Chefen för fjärde arméfördelningen har tillstyrkt framställningen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 105.

I häröver den 4 januari 1921 avgivet yttrande liar arméförvaltningens

intendentsdepartement anfört, att departementet i betraktande av Roos’

långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst funne det vara med

rättvisa och billighet förenat, att han efter erhållet avsked från sin befattning

vid kåren komme i åtnjutande av något understöd av staten

för sin återstående levnad. Beträffande storleken av dylikt understöd

syntes det departementet, som om den beräkningsgrund, vilken av

Kungl. Maj:t och riksdagen i allmänhet följts vid beviljande av dylika

pensioner, nämligen desammas bestämmande till omkring två tredjedelar

av de årsinkomster, dyrtidstillägg frånräknade, vederbörande befattningshavare

under senare delen av sin anställningstid av staten uppburit,

även i här föreliggande fall borde vinna tillämpning, dock med en av

hänsyn till Roos’ jämförelsevis låga ålder påkallad minskning av pensionsbeloppet.

Pensionen för Roos syntes därför böra bestämmas till

1,000 kronor för år. På grund härav hemställde intendentsdepartementet,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Roos

Unge från och med månaden näst efter den, under vilken han erhölle

entledigande från sin anställning vid Svea trängkår, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

1,000 kronor.

Statskontoret, som den 18 januari 1921 avgivit utlåtande i ärendet,

har anfört, att goda skäl syntes föreligga att bereda någon pension av

statsmedel åt Roos, när han inom kort nödgades till följd av sjuklighet

lämna sin befattning såsom föreståndare för Svea trängkårs skomakeriverkstad.

På grund härav och då statskontoret icke hade något att

erinra mot det föreslagna pensionsbeloppet, 1,000 kronor, vilket överensstämde

med vad som under senare åren plägat beviljas i pension åt

befattningshavare i liknande ställning som Roos (1919 skomakaremästaren

A. Holmberg, 1920 förre verkmästaren S. J. Blomgren), tillstyrkte

statskontoret, att framställning i ärendet förelädes riksdagen i överensstämmelse

med arméförvaltningens intendentsdepartements hemställan.

Under åberopande av vad sålunda förekommit och då det av arméförvaltningens

intendentsdepartement föreslagna, av statskontoret tillstyrkta

pensionsbeloppet, 1,000 kronor, synes mig skäligt, får jag hemställa,

det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva,

att föreståndaren för Svea trängkårs skomakeriverkstad

Karl August Heliodorus Roos må från och med månaden

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 105.

21

näst efter den, varunder han entledigas från sin anställ- [9.]

ning vid nämnda kår, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av

1,000 kronor.

10:o.

I en till arméförvaltningens fortifikationsdepartement ställd, den 22 [10.]

oktober 1920 dagtecknad skrift har f. stenarbetaren och skrivaren vid Ang. pension

Borghamns kalkstensbrott Carl August Holmqvist anhållit, att departe- 7m
mentet

måtte söka utverka en årlig pension åt honom under hans åter- qvist.

stående livstid.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att sökanden är född den 20

november 1862; att han, som haft anställning vid Borghamns kalkstensbrott

från den 1 juni 1893, tills arbetet därstädes den 14 mars 1917

nedlades, först såsom stenarbetare (bergsprängare) och sedan såsom

skrivare å expeditionen, därvid med omtanke, nit och duglighet fullgjort

sina åligganden samt städse iakttagit ett hedrande uppförande; att han

sedan flera år tillbaka lider av allmän muskelreumatism och högersidig

ischias-neuralgi, som medför stor svårighet för honom att gå eller eljest

uträtta något arbete och tidtals gör honom alldeles oförmögen till

arbete; att han enligt 1919 års taxeringslängd, sedan vederbörliga avdrag

gjorts, för samma år taxerats till en inkomst av allenast 50 kronor;

samt att han äger en bostadslägenhet, taxerad till 2,500 kronor, men i

övrigt är medellös.

I avgivet yttrande har fortijikationsbefälhavaren d Karlsborg tillstyrkt

förevarande ansökning med förmälan, att han vid besök i Borghamn

under nästlidna sommar övertygat sig om sökandens hälsotillstånd och

utkomstmöjligheter samt i anledning därav ansåge, att utverkandet av

pension åt honom vore synnerligen behj ärtans värt. Under hand har

fortifikationsbefälhavaren därjämte meddelat, att han vid sitt besök

funnit, att sökanden levde under mycket fattiga omständigheter. Slutligen

har fortifikationsbefälhavaren i ärendet upplyst, att sökanden under

åren 1914, 1915 och 1916 i avlöning från kalkstensbrottet uppburit

respektive 515 kronor 55 öre, 490 kronor 95 öre och 467 kronor 5 öre.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har armiför vältning ens

fortifikationsdepartement i skrivelse till Kungl. Maj:tden 1 december 1920 anfört,

att departementet, med anledning av vad i ärendet förekommit, och

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 105.

[10.] särskilt i betraktande av de ömmande omständigheter, som här förelåge,

ansåge billigt, att sökanden genom pension bereddes någon hjälp till livsxrppehälle

under sin återstående livstid, och ansåge sig departementet i

fråga om storleken härav, med hänsyn till sökandens tjänstetid och de av

honom under senaste åren av hans tjänstetid uppburna löneförmåner

ävensom de belopp, riksdagen förut beviljat med sökanden jämställda

arbetare i statens tjänst, böra föreslå, att sökanden beviljades en pension

av 500 kronor om året. Fortifikationsdepartementet hemställde därför,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten

bevilja Holmqvist under hans återstående livstid en årlig pension

av 500 kronor att utgå från och med den 1 januari 1921.

Statskontoret, som den 19 januari 1921 avgivit utlåtande i ärendet,

har anfört, att, då Holmqvist efter 24 års verksamhet i statens tjänst

nödgats lämna sin anställning såsom skrivare å expeditionen vid Borghamns

kalkstensbrott till följd därav, att statens för fästningsbyggnaden

å Karlsborg avsedda verksamhet därstädes under år 1917 nedlagts, samt

numera vore av sjuklighet urståndsatt att med arbete försörja sig och i

behov av understöd, det syntes statskontoret billigt, att någon pension av

statsmedel bereddes honom; och hemställde statskontoret, som emellertid

ansåge beloppet böra begränsas till 400 kronor, motsvarande vad som

numera plägade i pension beviljas en uttjänt fästningsbyggnadsarbetare,

att Kung!. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Holmqvist finge

från och med den 1 januari 1921 under sin återstående livstid åtnjuta

pension från allmänna indragningsstaten till belopp av 400 kronor för

år räknat.

Under åberopande av vad sålunda förekommit och då det av statskontoret

föreslagna pensionsbeloppet, 400 kronor, synes mig skäligt, får

jag hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva,

att förre sten arbetaren och skrivaren vid Borghamns

kalkstensbrott Carl August Holmqvist må från

och med den 1 januari 1921 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 400 kronor.

ll:o.

[11.] I eu till arméförvaltningens fortifikationsdepartement ställd, den

Ang. pension 23 oktober 1920 dagtecknad skrift har f. schaktmästaren vid Borghamns

mästaren"a. kalkstensbrott Anders Richard Andersson anhållit, att departementet

R. Andersson.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts Proposition Nr 105.

23

måtte söka inverka en årlig pension åt honom under hans återstående [11

livstid.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att sökanden är född den 27

april 1873; att han, som sedan den 1 april 1889 under en tid av fem

år varit anställd vid Karlsborgs fästningsbyggnad samt därefter vid

Borghamns kalkstensbrott till slutet av år 1916, först såsom smed och

stenhuggare och därefter såsom schaktmästare, därvid särskilt i den

sistnämnda självständiga och ansvarsfulla befattningen med framstående

omtanke, nit och skicklighet fullgjort sina åligganden samt ådagalagt

ett pålitligt och i allo hedrande uppförande; att han numera lider av

kronisk muskelreumatism och vänstersidig ischias-neuralgi, som tidtals

omöjliggör varje arbete för honom eller tvingar honom att genast

upphöra därmed på grund av de svåra smärtor, det förorsakar; att

han har sex minderåriga barn att försörja, varav en tolvårig flicka på

grund av barnförlamning varit vanför sedan sitt fjärde år och därför

måste vistas på vanföreanstalt; att han enligt 1919 års taxeringslängd,

sedan vederbörliga avdrag gjorts, för samma år taxerats till en inkomst

av 500 kronor; samt att han äger en fastighet på ofri grund, taxeringsvärd

erad till 8,500 kronor, men i övrigt är medellös.

Fortifikationsbefälhavaren ä Karlsborg har tillstyrkt förevarande ansökning,

med förmälan att han vid besök i Borghamn nästlidna sommar

övertygat sig om sökandens hälsotillstånd och utkomstmöjligheter samt

i anledning därav ansåge, att utverkandet av en pension åt honom vore

synnerligen behjärtansvärd. Därjämte har fortifikationsbefälhavaren

under hand meddelat, att han vid sitt besök funnit, att sökanden levde

under mycket fattiga omständigheter, ävensom xipplyst, att sökanden

under åren 1914, 1915 och 1916 i avlöning från kalkstensbrottet uppburit

respektive 1,405 kronor 80 öre, 1,467 kronor 40 öre samt 1,543

kronor 90 öre.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har armé förr ältning ens

fortifikationsdepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 1 december 1920

anfört, att departementet med anledning av vad i ärendet förekommit och

särskilt i betraktande av de ömmande omständigheter, som här förelåge,

ansåge billigt, att sökanden genom pension bereddes någon hjälp till livsuppehälle

under sin återstående livstid, och ansåge departementet i fråga

om storleken härav, med hänsyn till sökandens tjänstetid och de av honom

under senaste åren av hans tjänstetid uppburna löneförmåner ävensom de

belopp, riksdagen förut beviljat med sökanden jämställda arbetare i statens

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 105.

[11.] tjänst, sig böra föreslå, att sökanden beviljades en pension av 850 kronor

om året. Fortifikationsdepartementet hemställde därför, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja

Andersson under hans återstående livstid en årlig pension av 850 kronor,

att utgå från och med den 1 januari 1921.

Statskontoret, som den 19 januari 1921 avgivit utlåtande i ärendet,

har anfört, att, då Andersson efter 27 års verksamhet i statens tjänst

nödgats lämna sin anställning såsom schaktmästare vid Borghams

kalkstensbrott till följd därav, att statens för Karlsborgs fästningsbyggnad

avsedda verksamhet därstädes under år 1917 nedlagts, samt Andersson,

ehuru ännu icke 50 år gammal, vore av sjukdom urståndsatt att med

arbete försörja sig och sin familj och i behov av understöd, det syntes

statskontoret billigt, att någon pension av statsmedel bereddes honom.

På grund härav och då statskontoret icke ansåge sig böra göra någon

erinran beträffande det föreslagna pensionsbeloppet, 850 kronor, tillstyrkte

statskontoret, att framställning i ärendet förelädes riksdagen i

överensstämmelse med det av arméförvaltningens fortifikationsdepartement

framlagda förslag.

I likhet med vederbörande myndigheter anser även jag giltiga skäl

föreligga för en framställning till riksdagen om beviljande av pension

åt Andersson. Mot det föreslagna pensionsbeloppet, 850 kronor, har jag

icke något att erinra.

Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå

riksdagen medgiva,

att förre schaktmästaren vid Borghamns kalkstensbrott

Anders Richard Andersson må från och

med den 1 januari 1921 under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 850 kronor.

12:o.

[12.] Uti en till Kungl. Maj:t ställd, den 28 oktober 1920 dagtecknad

Ang. pension skrift har skrädderiarbetaren vid Smålands artilleriregemente Johan Oscar

åt skrädderi- Johansson anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Johansson är född den 1

oktober 1856; att han alltsedan den 15 oktober 1902 varit anställd såsom

skrädderiarbetare vid Smålands artilleriregemente; att han nu på

arbetaren J. O.

Johansson

s. 25 Kontrollera mot PDF

, Kungl. Maj ds Proposition Nr 105. 25

grund av sjukdom har i mycket hög grad nedsatt arbetsförmåga; att

denna nedsättning i arbetsförmågan är att anse såsom för framtiden

bestående, vadan han inom kort måste lämna sin anställning vid regementet;

att han är familjeförsörjare och har uppfostrat 9 barn, vadan

han av sin arbetsförtjänst icke kunnat göra några besparingar; att han

under sin anställningstid vid regementet städse varit nykter och pålitlig,

utfört ett omsorgsfullt arbete samt i övrigt visat ett synnerligen gott

uppförande; samt att han under de senaste åren uppburit en avlöning,

som, frånsett krigstidstillägg och krigstidshjälp, i medeltal uppgått till

omkring 1,060 kronor för år.

Chefen för Smålands artilleriregemente har tillstyrkt ansökningen.

I utlåtande den 11 januari 1921 har arméförvaltningens intendentsdepartement

anfört, att departementet, i betraktande av Johanssons långa

och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst, funne det vara med rättvisa

och billighet förenat, att han efter erhållet avsked från sin befattning

vid regementet komme i åtnjutande av något understöd av staten

för sin återstående levnad. Beträffande storleken av dylikt understöd

syntes det departementet, som om den beräkningsgrund, vilken av

Kungl. Maj:t och riksdagen i allmänhet följts vid beviljande av dylika

pensioner, nämligen desammas bestämmande till omkring två tredjedelar

av de årsinkomster — dyrtidstillägg frånräknade — vederbörande befattningshavare

under senare delen av sin anställningstid av staten uppburit,

även i här föreliggande fall borde vinna tillämpning, och att sålunda

pensionen för Johansson borde bestämmas till 700 kronor för år.

På grund av vad sålunda anförts hemställde intendentsdepartementet,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Johansson finge

från och med månaden näst efter den, under vilken han erhölle entledigande

från sin anställning vid regementet, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 700 kronor.

Statskontoret, som den 21 januari 1921 avgivit utlåtande i ärendet,

har anfört, att, då Johansson efter 18 års väl vitsordat arbete å Smålands

artilleriregementes skrädderiverkstad inom kort nödgades till följd av

framskriden ålder och sjuklighet lämna sin anställning samt icke hade

annat än sin arbetsförtjänst att lita till för sitt och familjens uppehälle,

det syntes statskontoret billigt, att någon pension av statsmedel bereddes

honom. Beträffande det föreslagna pensionsbeloppet 700 kronor

ville dock statskontoret framhålla, att, även om pension till sådant beBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 93 käft. (Nr 105—106) 21 4

[12.]

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 105.

[12.] lopp blivit vid något tillfälle beviljad tygarbetare, såsom framginge. av

riksdagens beslut i anledning av propositionen nr 175 till 1920 års riksdag,

pensionen till uttjänt sådan arbetare i vanliga fall dock icke satts

till högre belopp än 600 kronor, samt att pensionen för Johansson med

hänsyn till dennes jämförelsevis korta tjänstetid syntes böra bestämmas

till högst 500 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts och då jag beträffande

pensionsbeloppets storlek biträder statskontorets mening, får jag hemställa,

det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva,

att skrädderiarbetaren vid Smålands artillerirege

mente Johan Oscar Johansson må från och med måden

näst efter den, varunder han entledigas från sin

anställning vid regementet, under sin återstående livstid

uppbära en årlig pension av 500 kronor.

Vad departementschefen ovan under punkterna

l:o—12:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter

instämde, behagade Hans Maj:t Konungen bifalla samt

förordnade, att proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik von Horn.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BU 1921:26 Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande mom. j) under punkt 10:o) av bankoutskottets utlåtande nr 25 angående vissa framställningar rörand s. 1 i texten
  2. BU 1921:25 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. Bankoutskottet får härmed avgi s. 6 i texten