Sök i Ratio Lex

Angående upprättande av ett rasbiologiskt institut

1921-02-11 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:114, Angående upprättande av ett rasbiologiskt institut

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts ■proposition Nr 114.

1

Nr 114.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående upprättande

av ett rasbiologiskt institut; given Stockholms

slott den 11 februari 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

j:;- gustaf.

B. J.son Bergqvist.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 11 februari 1921.

Närvarande:

Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm,

Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson.

Föredragande departementschefen, statsrådet Bergqvist anförde

härefter:

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 101 Käft. (Nr 114.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Upprättande

av ett rasbiologiskt

institut.

Kungl. Maj.is proposition Nr 114.

Under punkt 55 i bilagan åttonde huvudtiteln till årets statsverksproposition

hemställde jag, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att, i avbidan på proposition angående inrättande av ett rasbiologiskt

institut, för universitetet i Uppsala beräkna dels en höjning

av det ordinarie bestämda anslaget till nämnda universitet med

9,000 kronor, dels ock på extra stat för år 1922 ett förslagsanslag,

högst 91,000 kronor. Kungl. Maj:t biföll denna min hemställan.

I mitt anförande under nämnda punkt, vartill jag tillåter mig

hänvisa, omförmälde jag hurusom alltsedan år 1917 utgått av riksdagen

anvisade extra anslag såsom understöd åt docenten vid universitetet

i Uppsala Herman Lundborg för utförande av rasbiologiska

undersökningar. För år 1921 utgör anslaget 9,500 kronor, därav

1,500 kronor till avlönande av biträden åt Lundborg vid statistiska

bearbetningar m. m. Och för år 1922 hade universitetet bland sina

övriga riksdagspetita upptagit beredande av ett anslag av 15,000

kronor till fullföljande av omförmälda undersökningar. Kungl. Maj:ts

framställning i statsverkspropositionen giver emellertid vid handen,

att det nu är fråga om att giva de rasbiologiska undersökningarna

en bättre ekonomisk grundval och en fastare ställning än universitetets

nämnda framställning avsåg.

Uppslaget härtill har givits genom en av riksdagen i skrivelse den

22 juni 1920, nr 8 A, punkt 297 i enlighet med statsutskottets förslag

framställd anhållan, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning

angående upprättandet av ett svenskt rasbiologiskt institut samt för

riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Riksdagens framställning härom var föranledd av två inom riksdagens

kamrar väckta, likalydande motioner (nr 7 i I kammaren,

nr 26 i II kammaren). Ur dessa motioner anser jag mig böra här

anföra följande utdrag:

Den rasbiologiska forskningen, som arbetar för ett högt och ädelt mål: skydd

mot släktets degeneration och främjande av goda rasegenskaper, växer sig för varje

dag allt starkare. Den utgår från den synpunkten, att det ej gives högre värden

i ett land än själva folkmaterialet, helst om detta, såsom hos oss, av gammalt är

av god beskaffenhet. Denna forsknings uppgift är att närmare utreda och klarlägga

alla de förhållanden beträffande ärftlighet och miljö, som förorsaka ett

höjande eller sänkande av ett folks inre värde. Fasta hållpunkter och direktiv

kunna först härigenom givas statsmakterna vid deras strävan att befordra folkets

och rasens utveckling i sund riktning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

Staten består ej blott av individer utan också av familjer och släkter. Yi

känna ännu alltför litet om de olika släkternas liv och biologiska beskaffenhet.

Det är på tiden, att uppmärksamheten med energi och kraft inriktas på dessa

frågor. I första hand kräves insamlande av ett betydande material, omfattande

icke blott urartade och förkomna släkter utan också sunda och begåvade sådana,

led efter led. Endast därigenom blir det möjligt att närmare intränga i de lagar,

som ärftlighetsforskningen och rasbiologien hava till uppgift att klarlägga. Det

föreligger alltför många bevis på den stora vådan för ett folk att åsidosätta dem.

Nedgång och urartning bliva följden. Det vore emellertid oriktigt att tro, att dessa

lagar uteslutande äro stränga hämnare. Rätt förstådda och utnyttjade utgöra de

en snart sagt outtömlig källa till förädling och framåtskridande.

Utredningen av mänskliga ärftlighetsförhållanden, sjukdomars och andra

egenskapers nedärvning kräver sålunda ett mycket rikligt material, omfattande

icke blott enstaka individer utan också hela familjer och släkter. Detta material

måste i första hand insamlas ute i bygderna; i andra hand bör det sovras och

kritiskt bearbetas, innan resultat av vetenskapligt och socialt bestående värde

kunna av detsamma utvinnas. Detta kan ej ske annat än på ett för ändamålet

väl utrustat forskningsinstitut. En enstaka forskares tid och resurser räcka ej

ens tillnärmelsevis till för så krävande och tidsödande uppgifter.

Efter att hava omnämnt de förut berörda av riksdagen beviljade

extra anslagen fortsätta motionärerna:

De undersökningar, som på grund av det ovannämnda anslaget av docenten

H. Lundborg utförts, hava omfattat större grupper svenskar, norrbottensfinnar

och lappar och hava haft till mål att studera och lösa betydelsefulla problem rörande

rasblandningar, om dövstumhetens ärftlighetsförhållanden, om dispositionen för

tuberkulos, speciellt lungsot, med flera viktiga frågor. Det torde emellertid icke

kunna bestridas, att anslaget i fråga icke är för sitt ändamål tillräckligt. Statsmakterna

måste på ett vida kraftigare sätt än hittills skänka de ifrågavarande

strävandena sitt stöd. Och detta bör ske snart, innan det blir för sent.

Vi ha här i Sverige de allra bästa förutsättningar för ett verkligt framgångsrikt

arbete på rasbiologiens fält även av det skäl, att den svenska kyrkobokföringen

är oöverträffad. Det är särskilt de s. k. husförhörsböckerna, uti vilka hela familjer

(resp. hushåll) äro antecknade på ett och samma blad, som äro så ovärderliga,

då det gäller släktbiologiska undersökningar. De flesta andra länder i världen

hava ingen motsvarighet till detta. Vårt folks höga kulturståndpunkt i övrigt är

också en viktig faktor att räkna med. Allt pekar sålunda i den riktningen, att

rasbiologiska forskningar äro arbetsuppgifter, som ligga alldeles särskilt för det

svenska folket.

Den tid är möjligen i annalkande, då vi här i landet rent av kunna taga

ledningen på ett så viktigt kulturområde som detta.

Det gäller att öppna möjligheter för i första hand en allsidig undersökning

av folkmaterialet från rasbiologisk synpunkt. Det är synnerligen maktpåliggande,

att detta arbete på grundvalen av det rika material, som de svenska kyrkoböckerna

rymma, kan påbörjas snarast möjligt i full utsträckning och med utnyttjande av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

lokalt understöd i de olika orterna. En ensam forskare kan i detta avseende

högst obetydligt uträtta. Enbart materialsamlandet är av så tidskrävande natur,

att biträde är alldeles oundgängligt. Den årsberättelse över de med statsunderstöd

hittills bedrivna undersökningarna, vilken av Lundborg ingivits till medicinska

fakulteten i Uppsala, är i detta avseende vältalig nog.

Det torde vidare böra framhållas, att framgången i arbetet i väsentlig grad

betingas av att möjligheter till samarbete mellan olika forskare kunna föreligga.

Experimentella undersökningar krävas sålunda med nödvändighet för att sprida

klart ljus över de lagbundenheter, som släktforskningarna bringa i dagen.

Och slutligen bör i detta sammanhang än en gång erinras om angelägenheten,

att de åtgärder som vidtagas komma till stånd, medan landet ännu kan

påräkna arbetets organiserande och ledning av en forskare med docenten Lundborgs

kvalifikationer. Den faran är för visso stor nog, att man i utlandet, där

intresset för hithörande ting är mångenstädes avsevärt livligare än hos oss, skall

söka tillgodogöra sig hans eminenta duglighet och arbetskraft.

Redan för åtskilliga år sedan yttrade en framstående engelsk rasbiolog,

professor Thomson, på tal om rasbiologiens betydelse för människan: »Vi måste

erkänna, att vi ännu nätt och jämnt börjat tillämpa biologiens resultat, och att

början sker med en tröghet, som strängt taget utgör en förolämpning mot den

mänskliga framsyntheten. Det lider intet tvivel, att det skulle löna sig för den

engelska nationen att anslå en miljon pund om året för anställande av undersökningar

gående ut på förädling av människosläktet.»

Sanningen av dessa ord framstår klart, då man tar i betraktande de enormt

stegrade och oavlåtligen stigande utgifterna för defekta, abnorma, brottsliga och

asociala människor av olika slag inom alla kulturländer.

Sett i denna belysning måste man betrakta upprättandet av rasbiologiska

institut som en absolut nödvändighet, ja rent av som ett nödvärn från staternas

sida gent emot inre fiender.

Det hör statsmakterna till att beakta dessa krav, som nu utgått från landets

ledande forskare och läkare. De hava en stark folkopinion bakom sig och kunna

ej i längden nedtystas. De vinna tvärtom hastigt genklang i allt vidare kretsar.

Folkens självbevarelsedrift säger dem, att något snart måste göras för att motarbeta

den överhand tagande degenerationen i nutiden. Rasbiologerna hava just satt

upp detta som sitt mål. Försvaret måste därför i första rummet anförtros åt

dem. Självfallet är, att de måste utrustas med tillräckliga hjälpmedel. Härförårna

kunna ej ensamma hembära seger.

Man äger rätt att hysa den fasta övertygelsen, att de folk, som i tid lära

sig inse detta och som äro villiga att lydigt underkasta sig de naturlagar, som

råda över oss människor, komma att gå segrande fram i världen och bereda väg

för en högre kultur, en vidgad och fördjupad moral samt ett lyckligare människosläkte.

Motionerna innehålla i övrigt uttalanden i ämnet av ett stort

antal vetenskapsmän samt åtföljas av vissa frågan berörande bilagor.

Statsutskottet fann det i motionerna åvägabragta spörsmålet

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

vara av synnerlig vikt från. såväl vetenskaplig som social synpunkt

och förklarade sig dela motionärernas åsikt om betydelsen av den

ifrågasatta utredningen. Utskottets utlåtande var enhälligt och kamrarna

biföllo utan diskussion utskottets förslag i ämnet.

Vid anmälan av riksdagens ovan berörda framställning anbefallde

Kungl. Maj:t dels kanslern för rikets universitet att efter vederbörandes

hörande inkomma med utredning angående upprättande av

ifrågavarande institut, innefattande jämväl beräkning av de medel,

som, i händelse ett dylikt institut ansåges böra upprättas, erfordrades

för institutet, dels ock medicinalstyrelsen att inkomma med yttrande

angående upprättande av sagda institut.

Med anledning härav har såväl universitetskanslern som medicinalstyrelsen

i skrivelser, dagtecknade respektive den 3 november

och den 25 oktober 1920, utlåtit sig i ärendet. Vid universitetskanslerns

skrivelse äro fogade yttranden av medicinska fakulteten,

drätselnämnden och det större konsistoriet vid universitetet i Uppsala,

av medicinska och filosofiska fakulteterna samt det större konsistoriet

vid universitetet i Lund ävensom av karolinska mediko-kirurgiska

institutets lärarkollegium.

De avgivna yttrandena vittna alla om ett starkt intresse för de

rasbiologiska forskningarna.

I de ovannämnda motionerna heter det: »Folkens självbevarelsedrift

säger dem, att något måste göras för att motarbeta den överhandtagande

degenerationen i nutiden.» Det förhåller sig onekligen så, att en

var, som med öppna ögon betraktar vissa förhållanden och företeelser

i den tid, vari vi leva, ej kan undgå att känna oro för kulturfolkens

framtid. Mitt ibland alla de många till människosläktets

förbättring och förädling verkande goda krafterna yppa sig beklagliga

och farliga missförhållanden, genom vilka dessa krafters arbete hotas

av underminering och omintetgörelse. Striden mellan dessa motsatta

strömningar är ej ny, men vår tid torde hava fått starkare känna

faran av att utan försök till ingrepp låta de förstörande krafterna

utföra sitt verk. Innebörden av »kulturens offerväsen» framstår

klarare i jämbredd med kulturens framsteg. Samtidigt med att

folkens välstånd, i sin helhet betraktat, förbättrats, dödligheten minskats,

medellivslängden ökats m. m., hotar dem en rasförsämring.

Departe
mentschefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

Raskraften skövlas: en alltför dyr köpeskilling för de förmåner den

högt uppdrivna materiella och andliga kulturen berett.

Redan länge har man emellertid strävat att inskrida mot ovannämnda

förstörande krafter. Man har dock hittills huvudsakligen

inriktat sig på den mera närliggande och lätt gripbara uppgiften

att förbättra människornas yttre levnadsbetingelser, den sociala miljön,

eller man har vänt sin omvårdnad till de symptom, som bristerna

i dessa levnadsbetingelser, i de sociala förhållandena, låtit

komma till synes. Med allt erkännande åt vad därutinnan gjorts

och fortfarande göres har man likväl numera fått blicken öppen

för att därmed allena intet verkligt avgörande står att vinna gent

emot det onda, man vill bekämpa. Man förlitar sig ej längre enbart

på verkan av förbättrade miljöförhållanden. Det är den kraftigt

framträdande insikten om arvets betydelse för rasens bestånd

och förbättring, som härvid gjort sig gällande. Den s. k. mendelismens

lagar hava först fastställts, såvitt växtlivet angår. I arbetet

härå har jämväl svensk forskning tagit en framstående del.

Grivetvis syftar jag härmed i främsta rummet på de banbrytande

forskningar, som utförts av professorn vid Lunds universitet H. Nilsson-Ehle.

Det torde i detta sammanhang tillåtas mig att även

bringa i erinran att genom särskilda beslut av 1917 års riksdag

anordningar vidtagits för att sätta Nilsson-Ehle i tillfälle att odelat

ägna sig åt den del av botaniken, ärftlighetslära och speciellt växtförädling,

inom vilken han verkställt sina såväl i teoretiskt som

praktiskt avseende epokgörande undersökningar. På framställning

av Kungl. Maj:t beslöt nämligen riksdagen att för Nilsson-Ehle

skulle vid Lunds universitet upprättas en personlig professur i ärftlighetslära,

varjämte genom jordupplåtelse vid Alnarps lantbruksinstitut

samt anordnande av lokaler och arbetshjälp därstädes åt

honom bereddes en ärftlighetsbiologisk institution för vetenskaplig

forskning och praktiska försök i växtförädling.

Numera är det emellertid allmänt erkänt att mendelismens

lagar gälla icke blott för växtlivet utan även för djurvärlden och

människosläktet. Att utröna huru långt denna sistnämnda tillämplighet

sträcker sig är en av de främsta forskningsuppgifterna för

den jämförelsevis unga vetenskap, som kallar sig rasbiologi. Den

vill söka lösa ärftlighetens gåta, utröna dess betydelse för hälsa

och sjukdom, anvisa vägen för de bättre rasegenskapernas bevarande

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

och tillbakahållande av de sämre. Den sysselsätter sig med »ett

av samtidens största sociala problem» (professor F. Lönn malm).

Det är ej ett närliggande, lätt vunnet mål, som rasbiologien

vill vinna. Detta framgår redan därav, att, när det gäller människomaterialet,

rasbiologiska experiment motsvarande dem, som kunna

anställas beträffande växter och djur, äro uteslutna. Här måste

andra vägar beträdas för att nå syftemålet. Många år av tålmodigt,

ihärdigt forskande, omfattande noggranna undersökningar på olika

områden förestå. Utredningen av mänskliga ärftlighetsförhållanden,

sjukdomars och andra egenskapers nedärvning kräver, såsom i motionerna

framhållits, ett mycket rikligt material, omfattande ej blott

enstaka individer utan också hela familjer och släkter, en materialsamling,

gällande ej blott vad som nu lever utan genom arkivforskning

sträckande sig bakåt till gångna tider och genom iakttagelser

fortsatt under kommande tider.

Det lärer då vara att hoppas för mycket om man tilltror den

rasbiologiska forskningen förmågan att inom den närmaste framtiden

lösa de invecklade spörsmål den vill förelägga sig. Man kan ej

vänta, att samhället redan nu eller ens inom en nära framtid vid

sin kamp mot individernas degeneration skall kunna av den rashygieniska

vetenskapen erhålla bestämda direktiv för ett framgångsrikt

fullföljande av denna kamp. För att söka oskadliggöra vissa till

rasens förfall verksamma faktorer torde man tillsvidare få nöja sig

med de rashygieniska strävanden, som redan nu tagit sig uttryck i

det sociala reformarbetet. Jag erinrar exempelvis om vissa bestämmelser

i den nya äktenskapslagen, lagstiftningen mot de smittosamma

sjukdomarna, särskilt könssjukdomarna, nykterhetsrörelsen m. m.

Aven med denna uppfattning vore det oriktigt att modlöst

släppa tanken på de vinningar till mänsklighetens bästa rashygienen

strävar att ernå, att lita enbart till verkan av miljöförbättringar

eller stanna vid de ansatser på det sociala reformarbetets område,

som blivit gjorda med eller utan medveten inverkan av rashygieniska

principer. Alla synas vara ense om den utomordentliga betydelse,

som rasbiologien kan komma att äga vid samhällets strid mot

degenerationsfaran, om än de flesta till en mer eller mindre avlägsen

framtid förlägga den tidpunkt, då rasbiologien kan vara i stånd att

lämna de segerrika vapnen till stridens förande.

Om man alltså är övertygad om verkligheten av de faror för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts proposition Nr 114.

folkens bestånd, som i det föregående framhållits, och erkänner, att

rasbiologien besitter möjlighet att anvisa medlen till dessa farors

motverkande, synes man icke böra låta avhålla sig från att ofördröjligen

stödja den rasbiologiska vetenskapen, ehuru densamma

först långt fram i tiden kan komma att i större omfattning fylla de

praktiska uppgifter den förelagt sig. De krafter, som hota att förgifta

rasen, upphöra icke att verka och denna verkan kommer att

efterhand bliva allt starkare. Ju förr motgifterna kunna bliva beredda,

desto värdefullare bliva de.

I betraktande av allt vad jag nu anfört samt de i ärendet avgivna

yttrandena, ur vilka jag hämtat en del av min framställning, tvekar

jag ej att ansluta mig till den enhälliga meningen i dessa yttranden,

att man bör lämna den rasbiologiska vetenskapen ett kraftigt stöd

för dess fortsatta utveckling. Den hjälp, samhället hittills berett sin

blivande hjälp vid självbevarelsen, kan ej göra tillfyllest. Det är

ej nog med att tillfälligt, mer eller mindre tillräckligt statsunderstöd

lämnas åt enskilda vetenskapsmän; det fordras ett fast organiserat

forskningsarbete under samverkan av väl kvalificerade krafter.

Uppgiftens omfattning och mångsidighet kräva detta.

Vid en stor mängd utländska universitet och högskolor finnas

redan inrättade professurer och institutioner i ärftlighetslära och

rashygien samt därmed besläktade ämnen. Vad vårt land beträffar

har, såsom ovan nämnts, hittills under några år utgått anslag å extra

stat till docenten Lundborg såsom understöd vid utförandet av rasbiologiska

undersökningar. I de motioner, som ligga till grund för

nu förevarande ärende, har man framhållit nödvändigheten av att

inrätta ett för sitt ändamål väl utrustat rasbiologiskt institut.

Under den åvägabragta utredningen hava emellertid skiljaktiga

meningar gjort sig gällande. Inom karolinska institutets lärarkollegium

har en stark minoritet — 11 av 23 vid kollegiets sammanträde

närvarande medlemmar — röstat för upprättande vid institutet

av en personlig professur i rasbiologi och ärftlighetsforskning för

docenten Lundborg. Såsom ett alternativ i andra rummet har universitetskanslern

uttalat sig härför. I första hand har emellertid

kanslern anslutit sig till den mening, som omfattats av vederbörande

vid universiteten i Uppsala och Lund samt majoriteten av lärarkollegiet

vid karolinska institutet, nämligen att ett statsinstitut för

rasbiologi bör upprättas. I detta sammanhang torde böra nämnas,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

att förslag varit framställt om upprättande av ett nobelinstitut för

rasbiologi, men att frågan härom förfallit, enär sådant icke ansetts

förenligt med bestämmelserna i grundstadgarna för nobelstiftelsen. —- Vad medicinalstyrelsen beträffar har densamma inskränkt sig till

att framhålla önskvärdheten av att den rasbiologiska forskningen på

det kraftigaste understödes helt eller delvis genom statsmedel.

Deras uppfattning, som föredragit inrättandet av en personlig

professur framför anordnandet av ett forskningsinstitut, torde bäst

framgå genom återgivandet av ett yttrande av professorerna J. E.

Johansson och E. Muller, bilagt lärarkollegiets vid karolinska institutet

protokoll den 7 oktober 1920. Åt dessa professorer jämte professorerna

F. Lennmalm och B. Gadd ius hade lärarkollegiet vid ett

föregående sammanträde uppdragit att avgiva förberedande utlåtande

i anledning av den till kollegiet utgångna remissen av riksdagens

ovannämnda skrivelse.

Johanssons och Mullers yttrande är av följande innehåll:

Att den medicinska ärftlighetsläran eller rasbiologien, som bör omfatta ett

studium av människans ärftliga anlag och egenskaper samt dessas förhållande

till omgivningen, numera äger sådana förutsättningar för en utveckling till en

självständig vetenskapsgren, att den bör upptagas bland de medicinska ämnena,

därom synes man vara fullt enig. Däremot kunna meningarna vara delade angående

formen för denna representation.

Vetenskapernas utveckling har hittills i allmänhet ägt rum på det sättet,

att, då en ny kunskapsgren uppstått, denna i universitetsorganisationen erhållit

sin särskilda representant, som av statsmakterna utrustats med de behövliga medlen

för att kunna verka i forskning och undervisning. Vid sidan av detta förfaringssätt

hava i enstaka fall särskilda inrättningar grundats i form av anstalter

för enbart vetenskaplig forskning. Det har i sådana fall varit fråga om att fylla

alldeles särskilda behov: staten har behöft forskningsanstalter för bestämda praktiska

ändamål t. ex. uppfinning och beredning av vissa läkemedel, eller har behovet

att på ett centralställe samla och lämna en översikt av en viss grupp naturföremål

lett till grundande av särskilda naturhistoriska museer och till dem

knutna forskningshärdar. Att det första av dessa förfaringssätt för vetenskapernas

utveckling varit av ojämförligt större betydelse än den senare, därom råder intet

tvivel. Vetenskapliga institutioner, där forskning och undervisning förenats till

ett organiskt helt, bilda framförallt de verksiäder, vid vilka den vetenskapliga

odlingen är knuten. Däremot kunna exempel framdragas, som visa, att institut

för rent vetenskaplig forskning ofta lämna mindre goda resultat, ja, understundom

rent av stannat i utveckling. Orsaken till den förra linjens företräde framför den

senare ligger säkerligen däri, att undervisningen till anstalten drager ett levande

material av åhörare, ur vilket just de adepter framgå, som sörja för den vetenskapliga

utvecklingens fortbestånd och framåtskridande.

Bihang till riksdagens protokoll 1.921. 1 samt. 101 käft. (Nr 114.)

9

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

Då således nu rasbiologien skall beredas plats bland övriga medicinska discipliner,

gäller det att bestämma den form, i vilken detta bör ske. Man synes härvidlag

från intresserat håll i första hand hava tänkt sig upprättandet av ett institut

för ren forskning. Några bestämda skäl för att leda utvecklingen i denna riktning

synas visserligen icke hava förebragts. Då emellertid första stegen inom den

rasbiologiska forskningen måste utgöras av omfattande släktstudier, synes man

hava kommit till den uppfattningen, att det härvid behöves inrättningar av väsentligen

annan art än dem, som äro brukliga vid den vanliga vetenskapliga utvecklingen.

Den nya anstalten för rasbiologi skulle vara ett centralställe, som i

avseende å resurser: penningmedel och arbetskrafter, fordrade en helt annan

organisation än våra vanliga universitetsinrättningar. Man synes mera tänka sig

upprättandet av ett vetenskapligt ämbetsverk än en vanlig naturvetenskaplig

institution.

Vi kunna icke ansluta oss till en dylik uppfattning. Såsom särskilt framgår

av de riktlinjer för en rasbiologisk forskning, som utkastats af professor Gadelius,

gäller det här en vetenskapsgren av principiellt samma innehåll som naturvetenskapen

och medicinen i allmänhet. I den utforskning av den ärftliga konstitutionen,

som är rasbiologiens uppgift, intaga varken materialet för undersökningen

eller metoderna en sådan särställning, att de fordra en avvikning från den väg,

på vilken den vetenskapliga odlingen i allmänhet fortskrider. De resor och expeditioner,

som rasbiologen eventuellt måste företaga för att på ort och ställe studera

de släkter och familjer, vilkas ärftlighetsanlag äro föremål för hans undersökningar,

äro naturligen till art och väsen alldeles desamma, som geologen eller

zoologen företager för att anskaffa sitt studiematerial. Det har således i ingen

mån påvisats, att här föreligger ett behov att upprätta ett enbart forskningsinstitut.

Enligt vår mening bör man därför, då det nu gäller att tillgodose rasbiologiens

krav att bliva vetenskapligt representerad, gå tillväga på samma sätt som

vid andra universitetstjänsters inrättande. Låt vara, att under första tiden den

vetenskapliga forskningen dominerar över undervisningen. Helt och hållet kunna

emellertid fordringarna på en vetenskaplig undervisning icke uteslutas. Om en

psykiater eller annan klinisk forskare skall ägna sig åt utforskandet av en särskild

uppgift i rasbiologi eller ärftlighetslära, måste han ovillkorligen behärska den

teoretiska ärftlighetslärans innehåll. Denna har sedan århundradets början vuxit

till en fullt självständig biologisk disciplin av icke ringa omfattning. Det är

uppenbart, att en begåvad medicinsk forskare genom självstudier kan inhämta de

nödiga kunskaperna och erfarenheterna. Men det finnes naturligtvis icke spår

till anledning, varför man icke här som i andra ämnen skall förfara ekonomiskt

och låta honom spara tid och krafter genom att åtnjuta andra förut i ämnet bevandrade

forskares undervisning. Skall därför en medicinsk ärftlighetslära och

rasbiologi kunna utvecklas till en verkligt fruktbärande disciplin, så är det nödvändigt,

att den inrättas så, att forskning och undervisning gå hand i hand.

Den blivande anstalten bör vara av den art, att en vetenskaplig undervisning

jämsides med forskningen må kunna meddelas. Därmed erhåller man det säkraste

kriteriet för en lyckosam utveckling. Motsatta förfarandet, att först upprätta

ett särskilt rasbiologiskt forskningsinstitut och sedan möjligen bliva tvungen

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

att i den medicinska fakulteten upprätta särskilda lärostolar i ämnet, innebär ett

så uppenbart slöseri med allmänna medel, att det icke torde ifrågakomma.

På grund av det anförda kunna vi icke omfatta den meningen, att ett särskilt

institut endast avsett för forskning i rasbiologi bör inrättas. Utvecklingen

bör ske enligt samma riktlinjer som i andra ämnen. Då landet nu äger på området

en framstående specialist, docent Lundborg, som redan åtnjuter statsunderstöd

för sin verksamhet, synes oss lämpligast att inslå på den redan började

vägen. Frågan löses alltså enklast på det sättet, att Lundborg erhåller en personlig

professur i den fakultet, han redan tillhör, och att han där utrustas med

en institution, som sätter honom i stånd att fortsätta sin forskargärning. Så har

det ju tillgått vid grundläggandet av den institution för ärftlighetslära, vid vilken

vår utmärkta ärftlighetsforskare Nilsson-Ehle är bunden.

I bredd med detta yttrande torde böra tagas i övervägande

även vissa uttalanden i en skrivelse av Lennmalm och Gradelius,

vilken jämväl är fogad vid nyssnämnda protokoll den 7 oktober

1920. Det heter i denna skrivelse bland annat:

Lika litet som ur ett rasbiologiskt forskningsinstitut skulle kunna utvecklas

något slags rådgivande ämbetsverk, som direkt kan vägleda statsmyndigheterna vid

behandlingen av sådana sociala problem, som stå i samband med den fysiologiska

och patologiska ärftligheten, lika litet kan man tänka sig, att ärftlighetsforskningen

för närvarande kan bli föremål för sådan undervisning, som meddelas åt medicine

studerande vid deras utbildning till läkare. Det är här fråga om en vetenskap under

utveckling och i betraktande av dess utomordentliga vikt för medicinska och sociala

framsteg vore det i hög grad önskvärt, att det vetenskapliga arbetet vid detta institut

ej bleve distraherat av någon dess föreståndare tillkommande undervisningsskyldighet.

Givetvis skall handledning vid det rasbiologiska institutet lämnas åt de

unga forskare, som vilja bidraga till lösningen av de många ärftlighetsproblemen;

för någon elementär undervisning åt studenterna är tiden törhända ännu ej mogen

och något större behov i denna riktning kan väl knappast sägas vara förhanden.

Det har under diskussionen angående ett rasbiologiskt institut framkastats,

att hela frågan kunde lösas genom att göra en personlig professur åt docenten

Lundborg i Uppsala. Emellertid skulle detta vara en lösning, som på intet

sätt motsvarar frågans verkliga vikt och betydelse, ehuru givetvis Lundborg

sedan lång tid tillbaka kan anses synnerligen värd denna utmärkelse. Riksdagen

har ju begärt en utredning om behovet af ett rasbiologiskt institut och eu sådan

utredning skulle väl ha ansetts fullkomligt onödig, om saken från början kunnat

förenklas därhän, att det blott gällde en professur åt en förtjänt vetenskapsman.

Här är det dock fråga om något helt annat. Med öppen blick för ärftlighetsforskningens

stora betydelse nu och allt framgent för hela vårt folk har man

velat åt denna vetenskap — ej åt någon viss vetenskapsman — tillförsäkra en

tryggad tillvaro. Och vad som nödvändiggör ett verkligen stabiliserat forskningsinstitut

är det sätt, varpå hithörande forskning måste bedrivas. Det är ej tillräckligt

att enskilde forskare söka på mera historisk väg utröna föregående släktleds

hälso- och sjukdomsförhållanden; det är nödvändigt att skapa en kontinuitet

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Ma,j:ts proposition Nr 114.

i detta arbete genom att organisera ett institut, vars forskningsmetoder och forskningsresultat

möjliggöra för den ena generationen av läkare efter den andra att

alltjämt fortsätta och fullständiga föregående generationers forskningar: undersökningsmaterialet

är den fortlöpande serien av människor, följda från släkte till

släkte. Att ett sådant arbete icke kan tryggas med tillsättandet av en personlig

professur åt en person som ej kan påräkna fullföljare av sitt arbete, ligger i

sakens natur. Att föreslå inrättandet av en personlig professur är visserligen en

reverens för vetenskapsmannen i fråga, men är på samma gång ett underkännande

av frågans hela betydelse.

Det står sålunda för undertecknade klart, att ett forskningsinstitut i ordets

egentliga mening måste komma till stånd, och att en vanlig för de studerande

avsedd universitetsinstitution med undervisningsskyldighet för dess föreståndare

ej skulle motsvara det önskade ändamålet.

Då den personliga professur, vars upprättande ifrågasatts, skulle

tillkomma docenten Lundborg, lärer det vara av största intresse att

höra hans egen uppfattning i nu förevarande spörsmål. I en uppsats,

införd i allmänna svenska läkartidningen, skriver Lundborg, efter

att hava angivit de uppgifter, som enligt hans mening tillkomma

rasbiologien, följande:

Ingen vetenskapsman kan emellertid behärska allt detta. Härtill kommer,

att det rasbiologiska primärmaterialet ofta måste samlas långt ute i bygderna och

omfatta tusentals individer. Det är otänkbart, att en enda forskare med några

oerfarna och dåligt avlönade hjälpkrafter skall kunna gå i land med så krävande

uppgifter eller ens med eu ringa bråkdel därav. Samarbete och organisation

måste ovillkorligen komma till stånd, vilket jag framhållit vid många tillfällen

under senare år. Motionärerna vid årets riksdag ge också kraftigt uttryck häråt,

liksom landets sakkunniga myndigheter. Dessa betona livligt behovet och vikten

av ett dylikt samarbete mellan olika forskare, och framhålla, att det ej kan ske

annat än genom att upprätta ett verkligt forskningsinstitut.

Sedan Lundborg därefter anfört Lennmalms och Gradelius’ uttalanden

till förmån för upprättandet av ett rasbiologiskt institut,

fortsätter han:

Detta är också enligt min mening den enda framkomliga vägen. En minoritet

inom karolinska institutet, vars talan förts av professorerna Johansson

och Muller, har trots alla uttalanden i annan riktning försökt hävda, att saken

skulle vara hjälpt genom att inrätta eu personlig professur åt mig jämte en universitetsinstitution

av mindre omfång. Det är minst sagt underligt, att förslagsställarna

ansett sig kunna göra detta, ehuru de bort veta genom mina skrifter

och diskussioner i ämnet, att jag ej lcomme att skänka ett dylikt projekt mitt

stöd, såsom varande alldeles otillräckligt.

Deras förslag är ingenting annat än en halvmesyr rätt och slätt, som ej i

någon högre grad gagnar den rasbiologiska forskningen. En personlig professur

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

•Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

vore visserligen en heder för mig. Jag skulle därigenom sättas i stånd att kunna

leva ekonomiskt någorlunda tryggad och redan nu övergå till mitt otium, vilket

jag emellertid anser för tidigt och därför ej önskar. Rasbiologien skulle ganska

säkert bli lidande. Då försakar jag hellre äran, än jag lämnar forskningen i

sticket. Om herrar Muller och Johansson hade satt sig i förbindelse med mig i

tid, hade de ej behövt framkomma med ett så odugligt förslag.

Det är ej för att få en sådan lösning till stånd, som jag arbetat och försakat

under åratal.

Vid övervägande av vad sålunda från olika synpunkter anförts

har jag naturligen måst lämna tanken på upprättandet av en personlig

professur för Lundborg å sido. Hans uttryckliga avböjande

av planen härpå ger i berörda avseende intet val.

Återstår sålunda frågan om upprättande av ett svenskt rasbiologiskt

institut. De erinringar, som framförts däremot, hava icke

förefallit mig avgörande. Måhända hade de ej heller gjorts gällande,

om de, som framfört dem och som ingalunda synas vilja draga rasbiologiens

framtid i tvivelsmål, haft kännedom om Lundborgs ställning

till tanken på den ifrågasatta personliga professuren. De anmärka,

att man i fråga om rasbiologiens inrangerande bland de

medicinska ämnena icke bör frångå den vanliga gången i sådana fall.

Frånsett att rasbiologien ej synes vilja betrakta sig såsom en enbart

medicinsk vetenskap, kan man invända, att här är fråga ej om ett

vanligt, utan om ett utomordentligt fall. Det gäller här att söka

finna botemedlen mot rasens kroppsliga och andliga försämring. En

svensk vetenskapsman (professor N. H. Nilsson-Ehle) yttrar:» I den

mån vetenskapens uppgift och betydelse ligger i att befordra människans

timliga lycka kan rasbiologien ej överskattas. Man kan till

och med ej undgå att ställa sig den frågan, vilken annan vetenskap

som i detta hänseende egentligen skulle kunna överträffa densamma».

Det är, som sagt, ett för oss ovanligt steg, som ifrågasättes, men

den viktiga frågan kan göra anspråk på att ej behandlas med vanliga

mått. Den omständigheten, att rasbiologiens mål synes ligga

fjärran från vår tid, bör, såsom redan framhållits, ej befria oss från

skyldigheten att raskt skrida till verket att förse densamma med

hjälpmedel till dess utveckling.

Professorerna Johanssons och Mullers erinringar torde i övrigt

väsentligen basera sig på förutsättningen, att det rasbiologiska institutet

skulle bliva avsett endast för forskning. Det är möjligt, att

de förutnämnda motionernas avfattning ger anledning till en sådan

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

förutsättning. Den överensstämmer i allt fall ej med min tankegång.

Antydningar om det omfång, i vilket undervisning må kunna förekomma

vid institutet, äro givna i professorerna Lennmalms och

Gradelius’ uttalanden. Medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala

har såsom sin mening uttalat, att institutets medel och arbetskrafter

icke böra användas till populär vetenskaplig upplysning om

rashygien, utan dess föreståndare bör erhålla i uppdrag att årligen

hålla offentliga vetenskapliga föreläsningar, dock endast i sådant

omfång, att de icke avsevärt inkräkta på hans verksamhet i övrigt.

Vidare bör vid institutet beredas tillfälle för lämpligt kvalificerade

personer att genom deltagande i där pågående arbeten vetenskapligt

utbilda sig i rasbiologi och därigenom kunna i framtiden fullfölja

det forskningsarbete, som igångsättes.

Jag ansluter mig till fakultetens sistberörda uttalande. Att

nämnda deltagare i institutets arbeten böra åtnjuta lämplig handledning

av institutets personal synes mig givet. Det är av vikt, att

institutet ej uppstår grundat på en enda mans vetenskapliga kompetens

och verksamhet för att, när han träder tillbaka, falla ihop

av brist på andra krafter, i stånd att uppbära detsamma. Vad institutets

föreläsningsverksamhet i övrigt beträffar vill jag ej här

närmare yttra mig i fråga härom; dock synes mig klart, att universitetsundervisning

i vanlig utsträckning ej bör ifrågakomma. Det

bör emellertid framhållas att i undervisning ligger en mycket betydelsefull

sporre för vetenskaplig verksamhet.

Vid upprättandet i Sverige av nya institutioner och inrättningar

frågar man sig naturligen gärna huru det i motsvarande avseende

är anordnat i utlandet. Det vill då synas som om utifrån ej kan

hämtas någon direkt förebild för vårt tillämnade institut. Sverige bör

emellertid ej av sådan anledning dröja med att upprätta det rasbiologiska

institutet och därigenom i viss män självt bilda ett föredöme.

Det finnes, har eu framstående utländsk vetenskapsman(Baur)

sagt, knappt något annat land, vilket så väl lämpar sig för rasbiologiska

studier som Sverige med dess sedan många generationer fasta

lantbefolkning, dess långt tillbaka gående väl förda kyrkoböcker

och dess högt stående folkbildning. Vad särskilt kyrkoböckerna beträffar

vill jag erinra, att dessa ofta innehålla anteckningar, som

äro av värde för rasbiologiska forskningar; en del egendomliga sjuk
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

domsfall äro upptecknade, ofta äro även egendomliga karaktärsdrag

hos vissa personer anförda.

Det ifrågasatta institutet för rasbiologi bör naturligen sätta som

sitt allmänna mål att efter sin förmåga deltaga i det livligt pågående

forskningsarbetet på den mänskliga ärftlighetslärans område.

Förutom kravet på en möjligast fullständig utredning av nedärvningen

av olika kropps- och själsegenskaper, vare sig normala eller

sjukliga, möta här sådana viktiga problem som analysen av de komplicerade

företeelser, som benämnas konstitution, sjuklig disposition

m. m., utforskandet av de biologiska lagbundenheter, som ligga till

grund för ett folks framåtskridande eller urartning, ävensom besvarandet

av frågan, i vad mån de fenomen, som innefattas i begreppet

degeneration, betingas av miljöinflytanden eller ärftlighet.

Vid studiet av de mänskliga ärftlighetsförhållandena kan forskaren

i många fall få ett värdefullt stöd av experimentella undersökningar

å andra organismer. Det har därför, såsom det synes på

goda grunder, av universitetsmyndigheterna i Lund ifrågasatts, att

det rasbiologiska institutet skulle ställas i nära förbindelse med ett

redan förefintligt experimentellt biologiskt forskningsinstitut eller

också — och helst — självt inrymma en experimentell biologisk avdelning.

På grund av de dryga kostnader den sistnämnda anordningen

skulle medföra och i betraktande av att tillräckligt omfattande

och särdeles viktiga arbetsuppgifter föreligga, för vilkas lösning kontrollexperiment

på växter eller djur icke anses erforderliga, finner

jag, lika med medicinska fakulteten i Uppsala, inrättandet av en

experimentell avdelning kunna anstå och det blivande institutets verksamhet

tillsvidare böra koncentreras på problem av nyssnämnda art.

Såsom en särskild avdelning av det rasbiologiska institutet har

även nämnts en antropologisk avdelning, omfattande även kriminalantropologien.

Det har emellertid ansetts att med denna, liksom

den experimental-biologiska avdelningen, tills vidare kan anstå och

att upprättandet av en medicinsk-genealogisk avdelning utgör en

lämplig början.

Institutet skall planmässigt utforska det svenska folkets biologiska

egenskaper. En sådan forskning förutsätter ofta individuella

undersökningar av ett antal personer i olika delar av landet, tillräckligt

stort för dragande av allmängiltiga slutsatser. Dessa under
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

sökningar lära i regel fordra medicinsk sakkunskap. I fråga om

vissa uppgifter av mera speciell art kan forskningsmaterial mot

skälig ersättning insamlas genom annorlunda kvalificerade personer,

t. ex. präster och lärare.

Förutom direkta undersökningar å nu levande personer skola

värdefulla upplysningar rörande tidigare släktled kunna vinnas dels

från den muntliga traditionen, dels ock framför allt, såsom redan

sagts, ur kyrkoböcker och andra arkivalier. Vid insamlandet och

den första bearbetningen av dylikt genealogiskt material måste arbetskrafter

med nödiga insikter och praktisk erfarenhet i släktforskning

stå till buds.

Det insamlade forskningsmaterialet måste ordnas och på betryggande

sätt förvaras i institutets arkiv samt fortgående kompletteras.

Såsom jag redan nämnt kan institutet ej väntas lösa sin

uppgift blott genom forskningsmaterial från närvarande eller gången

tid: kommande släkten måste i sinom tid lämna bidrag till vinnande

av det stora målet.

Den vetenskapliga bearbetningen av undersökningsmaterialet bliver

både omfattande och maktpåliggande. Huvudsakligen statistiska

och genealogiska metoder lära därvid komma till användning. Biträde

av en statistiker kan därför ej undvaras. Olika åsikter hava

framförts i fråga om en statistikers anställande, i ty att från Uppsala

universitets sida gjorts gällande, att ständigt biträde av en fullt

utbildad statistiker ej kunde undvaras, medan man i Lund ansett,

att, då mera ingående statistisk bearbetning av ett material vore

nödvändig, en statistiker kunde anlitas såsom tillfälligt biträde. Jag

har trott mig i den mera preliminära kostnadsberäkning jag uppgjort

böra följa Uppsala-fakulteten; det har synts mig sannolikt, att

detta bliver såväl mest effektivt som även det ur ekonomisk synpunkt

fördelaktigaste.

Den fullständigaste utredningen rörande det rasbiologiska institutets

organisation har lämnats av medicinska fakulteten i Uppsala

och till denna utredning har från andra håll hänvisats. Jag skall

därför här låta inflyta vissa av nämnda fakultet i berörda avseende

gjorda uttalanden.

Av här förebragta utredning angående arten och omfånget av det blivande

institutets verksamhet framgår å ena sidan, att dess arbetskrafter såväl som dess

materiella resurser icke få tillmätas alltför knappt, om det verkligen skall kunna

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Kr 114.

fylla det avsedda ändamålet, å andra sidan att stora krav måste ställas på den

person, åt vilken ledningen av detsamma skall anförtros. Av största betydelse

är det, att i Sverige verkligen finnes en vetenskapsman, fullt kompetent att åtaga

sig ett dylikt uppdrag; att söka en sådan i utlandet kan icke ifrågasättas, då en

ingående kännedom om vårt land och folk och full förtrogenhet med här rådande

förhållanden måste betraktas såsom eft oeftergivligt kompetensvillkor. Det är därför

synnerligen lyckligt, att vi i docenten Herman Lundborg äga en person med

bästa möjliga vetenskapliga utbildning, vilken redan under mer än två decennier

med outtröttlig energi och hängivet intresse ägnat sig åt rasbiologiska forskningar

i olika delar av landet, och vars vetenskapliga arbeten på detta område

enligt sakkunnigas omdöme måste betecknas som banbrytande och utgörande eu

heder för vårt land. Då i Sverige ingen annan forskare finnes, som genom

självständiga undersökningar eller utgivna arbeten på rasbiologiens område ens

tillnärmelsevis kan mäta sig med Lundborg, har fakulteten vid uppgörandet av

organisationsplanen för det blivande institutet ansett sig berättigad att utgå från

den förutsättningen, att han blir den självskrivne förste chefen för detsamma.

Efter att hava berört frågan om förläggningsorten för det nya

institutet fortsätter fakulteten;

Under förutsättning, att staten ensam åtager sig kostnaderna för upprättandet

och underhållet av ett institut för rasbiologi, anser fakulteten lämpligast, att detsamma

icke organiseras såsom en underavdelning av ett ämbetsverk eller som en

universitetsinstitution, utan att det göres till en fristående statsinstitution under

en av Kungl. Maj:t tillsatt styrelse av 5 eller högst 7 personer, i vilken plats bör

beredas åt representanter för medicinska vetenskaper, för statistik och biologi,

varjämte chefen för det blivande institutet bör hava säte och stämma i densamma.

Med hänsyn till arbetsuppgifternas stora omfattning och önskvärdheten, att

institutet snarast möjligt med full kraft må kunna gripa sig an med sin verksamhet,

anser fakulteten nödvändigt, att redan från början institutets behov av

arbetskrafter blir tillbörligt tillgodosett. Förutom chefen, som måste äga medicinsk

utbildning och bör hava professors titel och kompetens, bör finnas en vetenskapligt

utbildad statistiker, som tillika ansvarar för arkivet och i chefens frånvaro är

hans ställföreträdare. För alla sådana rasbiologiska undersökningar, för vilka

medicinsk sakkunskap erfordras, bör chefen kunna påräkna hjälp av en vid institutet

fast anställd läkare. Vidare behövs för bedrivande av forskning i kyrkböcker

och arkiv en med dylikt arbete förtrogen genealog; akademisk utbildning

synes ej nödvändigt böra fordras av denne. Ett kvinnligt biträde för maskinskrivning,

räkning, korrekturläsning m. m. samt en vaktmästare, som även bör

kunna biträda med enklare skrivarbeten, torde knappast kunna undvaras. För

samtliga här uppräknade funktionärer förutsättes, att hela deras arbetskraft kommer

att ägnas åt institutet.

I och för materialinsamlingen i landets olika delar och likaledes för den

vetenskapliga bearbetningen behövas vid säkerligen ofta återkommande tillfällen

extra arbetskrafter, såsom fotografisk hjälp, biträde vid vissa undersökningar, hjälp

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 101 käft. (Kr 114.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

vid mera speciella matematiska beräkningar m. m. Vissa enklare utredningar,

speciellt genealogiska, kunna såsom ovan antytts stundom anförtros åt lämpliga

personer ute i bygderna. Till ersättning för dylikt arbete måste ett tillräckligt

anslag »för extra arbetskrafter» finnas tillgängligt.

Alla viktigare och mera krävande undersökningar och en del arkivstudier

å andra orter måste emellertid utföras av institutets egna forskare, och då undersökningarna

stundom måste förläggas till avlägsna och svårtillgängliga delar av

landet, måste ett relativt stort anslag för resekostnader även stå till förfogande.

För lokalhyra, bränsle och lyse, för materialier, underhåll av instrument, inköp

av böcker, tidskrifter och kartor samt slutligen för tryckning av från institutet

utgående vetenskapliga arbeten, släkttavlor, tabeller o. d. erfordras likaledes

årligen disponibla medel.

Vid institutets upprättande måste dessutom såsom engångskostnader beräknas

anslag till inköp av möbler, antropologiska instrument, fotografisk utrustning,

skriv- och räknemaskiner, böcker, kartor och vissa tidskriftsserier.

Medicinska fakulteten i Uppsala har i enlighet med dess ovanomförmälda

uttalanden framlagt följande:

Kostnadsförslag för ett statsinstitut för rasbiologi.

Årliga utgifter.

Löner: Chef (professor)..................kronor 9,000: —

Statistiker (tillika arkivarie och souschef) » 6,800: —

Assistent (läkare)................. » 5,800: —

Genealog....................... » 4,000: —

Kvinnligt biträde (2:a lönegraden)..... » 2,000: —

Vaktmästare .................... » 1,900: —

Extra arbetskrafter.................... » 14,000: —

Resekostnader......................... » 12,000: —

Materialier, böcker, kartor................ » 8,000: —

Tryckning av publikationer............... » 8,000: —

Hyra............................... » 7,000: —

Bränsle och lyse m. m............... » 4,000: —

Summa kronor 82,500: —

Engång slcostna der.

Möbler............................. kronor 15,000: —

Instrument, skriv- och räknemaskiner, fotografisk

utrustning.................... » 10,000: —

Böcker och kartor..................... » 15,000: —

Summa kronor 40,000: —

Vid uppgörande av förslaget säger sig fakulteten hava haft

ledning av senast fastställda stat för statens meteorologisk-hydrogra
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

fiska anstalt och. Sveriges geologiska undersökning, vilka båda, med

hänsyn till sina uppgifter och sitt arbetssätt — insamlande av vetenskapligt

material från olika delar av landet, bearbetning av detta

material och publicerande av resultaten, användande av extra arbetskrafter

o. s. v. — ansetts erbjuda vissa likheter med det föreslagna

rasbiologiska institutet.

Innan jag för min del yttrar mig om ovanstående kostnadsförslag,

torde frågan om institutets förläggning böra upptagas till prövning.

Bn var av de tre högskolor, som uttalat sig i förevarande

ämne, synes vilja förorda, att institutet förlägges till den stad, där

högskolan själv är belägen. Vad karolinska institutet angår har man

erinrat, att i Stockholm finnas dels stora sjukhus och hospital, dels

stora försörjningsanstalter, asyler, fängelser och andra dylika anstalter,

där ett rikt människomaterial för rasbiologiska forskningar är

samlat. Man har framhållit ärftlighetsforskningens ingripande betydelse

för att lära känna orsakerna till ett stort antal sjukdomstillstånd

av somatisk och psykisk art samt att enda utvägen att kraftigt

bekämpa en del mycket vanliga kroniska sjukdomar, däribland

det mesta av det som kommer under begreppet degeneration, är att

finna medel till dessa sjukdomars förebyggande. För den medicinska

vetenskapens och forskningens skull borde det föreslagna institutet

därför förläggas till Stockholm och karolinska institutet.

Från Lunds universitet har man särskilt framhållit den förutnämnda

önskvärdheten av det nya institutets förbindelse med ett

experimentellt biologiskt ärftlighetsinstitut och erinrat om befintligheten

i Lund av det ärftlighetsbiologiska institut, som är förenat

med professor Nilsson-Ehles personliga professur. Likaledes har

anmärkts, att landsarkivet i Lund är, i fråga om leveransen av material

från de lokala arkiven, fullständigare än landsarkivet i Uppsala,

enär Kungl. Maj:t åt ett beaktansvärt antal socknar beviljat

rättighet att hos sig framgent bevara sina kyrkoarkiv i stället för

att insända dem till sistnämnda landsarkiv, vari fördenskull luckor

uppstått på det område, där arbetsfält funnes för det rasbiologiska

institutet.

Jag anser emellertid, att institutet åtminstone till en början bör

hava sin plats i Uppsala — att vid valet av plats endast universitetsstäderna

eller Stockholm böra komma i betraktande synes vara

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

allas uppfattning, enär för den medicinska sidan av arbetet samband

med medicinska forskningsanstalter är önskligt, det genealogiska

arbetet bäst utföres med omedelbar tillgång till vederbörliga arkivhandlingar

samt det experimentellt biologiska arbetet befrämjas genom

grannskap med annan biologisk forskning. När jag sålunda

till plats för institutet vid dess första upprättande föreslår Uppsala,

sker detta till en del på den grund, att, såsom i ärendet anförts, denna

stads centrala läge bör ge densamma ett företräde med avseende å

institutets verksamhet i bygderna samt därför att fullständigheten

av kyrkoböckerna för äldre tider är större i mellersta Sverige än i

övriga delar av landet. Härtill kommer även, att med anledning

av Lundborgs med statsmedel understödda rasbiologiska undersökningar

en liten rasbiologisk institution under hans ledning redan

finnes i Uppsala. Universitetet har till densamma upplåtit några

rum i den av staten till universitetets disposition ställda f. d. folkskoleseminariebyggnaden.

Ett par av de fem mm, som för ändamålet

avsetts, torde visserligen först efter några år bliva disponibla,

men de tre andra äro fullt utrustade, och nödigt tillskott till utrymmet

torde tillsvidare kunna erhållas genom förhyrande av lokal.

Berörda institutions nuvarande rum få i allt fall genast övertagas

av det rasbiologiska institutet vid dess tillkomst, vilket minskar institutets

kostnad för hyra. — Vidare torde institutets personal hava

lättare att utan stora kostnader få bostäder i Uppsala än i Stockholm,

som ju näst Uppsala kunde ifrågakomma såsom plats för institutet.

Och slutligen väntar Lundborg — och det är ju alltjämt

med hans namn som det nya institutet förbindes — att i Uppsala

bättre än i Stockholm kunna vinna nödig arbetsro för den första

tidens organisationsarbete och krafternas samlande för de uppgifter,

som vänta institutet.

Förr eller senare torde emellertid institutet lämpligen böra förläggas

till Stockholm eller dess omedelbara granskap.

Jag återkommer nu till det framlagda kostnadsförslaget. Det

har synts mig olämpligt att redan nu å ordinarie stat bevilja medel

till samtliga årliga utgifter. Endast chefens avlöning bör för närvarande

uppföras å ordinarie stat. Vad det föreslagna beloppet

angår har fakulteten satt detsamma lika med nuvarande avlöningen

för överdirektören och chefen vid statens meteorologisk-hydrografiska

anstalt, 9,000 kronor, därav lön 5,700 kronor, tjänstgöringspenningar

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. May.ts proposition Nr 114.

2,500 kronor och ortstillägg 800 kronor. Detta innebär, att man

med hänsyn till den nye chefens tillämnade ställning anser honom

böra uppbära högre avlöning än nuvarande fasta avlöningsförmåner

för universitetsprofessor (7,500 kronor jämte ett ålderstillägg å 600

kronor). Jag finner mig böra biträda förslaget, dock att så länge

institutet är förlagt till Uppsala ortstillägget med det för civila befattningshavare

i allmänhet nu gällande avlöningssystemet naturligtvis

bortfaller. På ordinarie stat kräves sålunda ett belopp av

8,200 kronor. Härutöver bör institutets chef givetvis komma i åtnjutande

av tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg enligt enahanda

regler, som kunna komma att gälla för andra, med honom

jämförliga befattningshavare i statens tjänst. Chefen för institutet

skall bära professors namn och åtnjuta pension lika med civila befattningshavare

med motsvarande avlöningsförmåner. Han skall

vara skyldig att om så ifrågakommer förlägga sin verksamhet till

annan ort, i händelse institutet förflyttas.

Vad övriga årliga utgifter beträffar böra de tillsvidare uppföras

å extra stat. Ett slutligt fixerande av posterna torde först efter

vunnen erfarenhet på förslag av chefen höra äga rum. När jag

därför med ledning av medicinska fakultetens i Uppsala förslag angiver

de särskilda poster, vartill medel böra beredas, är det ej min

mening att de — likväl med undantag för avlöningsmedel — skola vara

ovillkorligen bindande. På Kungl. Maj:t må ankomma att i övrigt efter

framställning av vederbörande inom slutsumman besluta om höjning

eller sänkning av de särskilda posternas belopp. Fakultetens förslag

är i fråga om posterna för hyra, bränsle och lyse uppgjort för den

händelse institutet kommer att förläggas till huvudstaden. I anledning

av att det nu skulle upprättas i Uppsala har jag nedsatt dessa

poster. Av samma anledning, vilken medför .bortfallande av ortstillägg,

och med sedvanlig minskning, ungefär motsvarande pensionsavgifter

för ordinarie befattningshavare, hava lägre belopp än fakulteten

föreslagit uppförts för tjänstemännen och det kvinnliga biträdet.

Ersättning till vaktmästaren har jag ansett kunna sammanslås

med posten till extra arbetskrafter. Posterna till materialicr,

böcker och kartor samt tryckning av publikationer har jag trott

kunna begränsas.

De årliga utgifter, för vilka medel tillsvidare skulle beredas

allenast å extra stat, och själva anslagsbeloppen skulle alltså bliva:

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

Arvoden:

1 statistiker, tillika arkivarie och chefens ställföreträdare.....kronor 6,000: —

1 assistent (läkare) ................................. » 5,200: —

1 genealog....................................... » 3,600: —

1 kvinnligt biträde................................. » 1,750: —

extra arbetskrafter, vaktmästare....................... » 15,500: —

Övriga utgifter:

resekostnader.................................. . . . . » 12,000: —

materialier, böcker, kartor............................ » 5,000: —

tryckning av publikationer........................... » 5,000: —

hyra............................................ » 2,000: —

bränsle, lyse m. m................................. » 2,500: —

Omförmälda arvodesmedel å extra stat utgöra tillhopa 32,050

kronor; de egentliga driftkostnaderna tillhopa 26,500 kronor. Av

avlöningen för ovannämnda fyra särskilda befattningshavare vid institutet,

respektive 6,000, 5,200, 3,600 och 1,750 kronor, böra respektive

2,000, 1,800, 1,500 och 500 kronor anses motsvara tjänstgöringspenningar.

Aven dessa arvodestagare böra komma i åtnjutande av

tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg enligt de allmänna regler,

som kunna komma att framdeles bliva gällande.

I fråga om de föreslagna beloppen av engångskostnaderna kan

jag, i saknad av detaljerade beräkningar — och sådana torde ej vara

lätt att på förhand uppgöra, lika litet som det kunnat ske beträffande

de egentliga årliga . driftkostnaderna —- ej hava någon bestämd

uppfattning. Posten för möbler är av medicinska fakulteten i Uppsala

upptagen till 15,000 kronor, under förutsättning av institutets

förläggning till Stockholm. Med hänsyn till lokalfrågans ordnande

vid institutets förläggande till Uppsala har jag tänkt mig ett

belopp av 4,000 kronor. Aven vad de övriga såsom engångskostnader

upptagna posterna beträffar har jag funnit mig kunna föreslå en

nedsättning så till vida, att posten böcker och kartor för närvarande

begränsas till 10,000 kronor. Engångskostnaderna skulle alltså utgöra:

för möbler..............................kronor 4,000: —

» instrument, skriv- och räknemaskiner, fotografisk

utrustning............................ » 10,000: —

» böcker och kartor............... » 10,000: —

Tillhopa kronor 24,000: —

De belopp, som enligt mina nu gjorda beräkningar skulle krävas

för det rasbiologiska institutets första år, 1922, utgöra tillhopa

90,750 kronor (8,200+32,050 + 26,500 + 24,000). De belopp, vilka

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 114.

Kungl. Maj:t under punkt 55 i bilagan åttonde huvudtiteln till årets

statsverksproposition föreslagit riksdagen att beräkna i avbidan på

den proposition, om vars avlåtande till riksdagen jag nu går att

framlägga förslag, uppgå sammanlagt till 100,000 kronor.

Det återstår att bestämma det rasbiologiska institutets plats

inom statsförvaltningen. Kungl. Maj:ts ovannämnda för riksdagen

framlagda förslag innebär dess anknytande till Uppsala universitet.

Jag är fortfarande av den mening, att, så länge institutet är förlagt

till Uppsala, en förbindelse mellan institutet och universitetet bör

upprätthållas. Vid övervägande huru denna förbindelse bör åvägabringas

har jag omsider stannat vid att detta ej bör ske genom inrangerande

av institutet inom ramen för den egentliga staten för

universitetet, utan att man bör under Uppsala universitet i riksstaten

såsom en särskild anslagsgrupp under rubriken: institut för

rasbiologi uppföra dels ett särskilt ordinarie förslagsanslag, högst, för

chefen-professorns avlöning, dels ock de för institutet erforderliga

extra anslagen. ^s

Berörda förbindelse skulle vidare få uttryck däri, att i den styrelse

för institutet, som i enlighet med vederbörandes förslag bör

av Kungl. Maj:t tillsättas, lämpligt antal platser beredes representanter

för den medicinska och biologiska forskningen vid Uppsala

universitet. Chefen-professorn bör vara medlem av styrelsen.

Stadgar för institutet böra, efter förslag av universitetskanslern,

fastställas av Kungl. Maj:t.

Åberopande vad jag i det föregående anfört tillstyrker jag, att

Eders Kungl. Maj:t behagade föreslå riksdagen att

I. besluta inrättandet av ett under särskild

av Kungl. Maj:t förordnad styrelse ställt rasbiologiskt

institut med syftemål och verksamhet i

huvudsaklig överensstämmelse med vad av mig i

det föregående angivits; samt

II. för ändamålet i riksstaten under Uppsala

universitet såsom en särskild anslagsgrupp under

rubriken: institut för rasbiologi

ej mindre till avlöning åt en chef för nämnda

institut uppföra ett bestämt ordinarie anslag å 8,200

kronor, därav lön 5,700 kronor och tjänstgöringspenningar

2,500 kronor;

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.is proposition Nr 114.

än även till upprätthållande av institutets

verksamhet under år 1922 samt dess utrustande

anvisa på extra stat för sagda år följande belopp,

att utgå såsom ett gemensamt förslagsanslag, högst,

å 82,550 kronor nämligen:

till arvode åt en statistiker, tillika arkivarie och

chefens ställföreträdare......

därav 2,000 kronor skola anses

motsvara tjänstgöringspennin- gar;

kronor

6,000: —

till arvode åt en assistent (läkare)

därav 1,800 kronor skola anses

motsvara tjänstgöringspennin- gar;

5,200:

till arvode åt en genealog.....

därav 1,500 kronor skola anses

motsvara tjänstgöringspennin- gar;

3,600: —

till arvode åt ett kvinnligt biträde

därav 500 kronor skola anses

motsvara tjänstgöringspennin- gar;

y>

1,750: —

till arvoden åt extra arbetskrafter

»

15,500: —

till driftkostnader för institutet

till kostnader för institutets första

26,500: —

utrustning

24,000: —

sistnämnda båda anslagsposter att enligt Kungl.

Maj:ts bestämmande användas i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående av mig

föreslagits.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition

i ämnet av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Breitholtz.

Stockholm 1921, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

210429

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1921:110 Utlåtande i anledning av Käng7. Majds proposition angående upprättande av ett rasbiologislet institut. s. 1 i texten