Angående försäljning till staden Marstrand av ett kronan tillhörigt område å Marstrandsön
1921-03-04 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1921:117, Angående försäljning till staden Marstrand av ett kronan tillhörigt område å Marstrandsön
Dokumentets text
Kungl. Maj ds proposition Nr 117.
1
Nr 117.
0
Kungl. Majds proposition till riksdagen angående försäljning
till staden Marstrand av ett kronan tillhörigt område å
Marstrandsön; given Stockholms slott den 4 mars 1921.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
C. G. Hammarskjöld.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4
mars 1921.
Närvarande:
Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,
Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson.
Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anförde:
I skrivelse den 29 april 1918 gjorde arméförvaltningens fortifikationsdepartement,
på hemställan av särskilt utsedda kommitterade för
staden Marstrand, framställning om, att den söder om Karlstens fästning
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 104 käft. (Nr 117 o. 118.) 469 21 1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 117.
och stadens planlagda område belägna del av Marstrandsön, vilken å
en av förste stadsingenjören A. Lilienberg år 1916 upprättad karta, betecknad
såsom »Preliminärt förslag till stadsplan och byggnad sbestämmelser
för utvidgning av Marstrand», utmärkts genom gränslinjer med blå kantfärg
och angivits innehålla en areal av 13,4 hektar, måtte få till staden
försäljas mot ett av värderingsnämnd åsatt pris av 11,000 kronor.
I häröver infordrat utlåtande avstyrkte marinförvaltningen framställningen
under framhållande bland annat att, för den händelse skeppsgossekåren
fortfarande komme att vara förlagd till Marstrand, delar av
den till försäljning ifrågasatta marken kunde komma att erfordras såsom
byggnadsplats eller för tomtbyte samt att det åsätta priset syntes
väl lågt.
Med hänsyn till vad marinförvaltningen anfört fann Kungl. Maj:t
genom beslut den 31 maj 1918 den gjorda framställningen icke föranleda
någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.
Med anledning av marinförvaltningens utlåtande tillåter jag mig
erinra om, att jämlikt beslut vid 1906 års riksdag till Marstrand förlagts
en avdelning av flottans skeppsgossekår, för vilken tagits i anspråk
vissa av lantförsvaret förut disponerade lokaler och områden.
Sedan emellertid flera marina myndigheter ifrågasatt Marstrands lämplighet
som förläggningsort för en skeppsgossekår, erhöllo de jämlikt
bemyndigande den 18 oktober 1912 tillkallade sakkunniga för utredning
av vissa frågor rörande skeppsgossekårerna i uppdrag att undersöka,
bland annat, huruvida skeppsgossekåren i Marstrand kunde indragas.
I sitt den 10 december 1917 avgivna betänkande hava de sakkunniga
tillstyrkt fortsatt förläggning av en skeppsgossekår till Marstrand. Frågan
har emellertid ännu icke varit föremål för statsmakternas prövning.
I eu till Kungl. Maj:t inkommen skrift av den 22 september 1920
har nu staden Marstrands drätselkammare, efter uppdrag av stadsfullmäktige,
anhållit att för stadens räkning få inköpa ifrågavarande markområde
antingen till förutnämnda pris av 11,000 kronor eller ock till
det pris, som eljest kunde anses skäligt. Därjämte har drätselkammaren
i särskild skrivelse till arméförvaltningens fortifikationsdepartement meddelat,
att staden vore villig att, i händelse av skeppsgossekårens fortsatta
förläggning till Marstrand, kostnadsfritt å det ifrågavarande området
upplåta tomtplats för kaserner eller dylika byggnader, som kunde
behöva uppföras för kåren under de närmaste fem åren.
3
Kung], Maj:ts proposition Nr 117.
Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har i infordrat utlåtande
den 3 november 1920 anfört huvudsakligen följande.
Den del av Marstrandsön, som staden önskade förvärva, vore numera
icke av någon betydelse för kronan i försvarshänseende. Ej heller
kunde den i kronans ägo utnyttjas på sådant sätt, att avkastningen ens
tillnärmelsevis motsvarade ränta å det belopp, staden vore villig att
erlägga. Utöver vad av arrendesumman, 100 kronor, för ett av kronan till
staden på 50 år från den 1 oktober 1913 utarrenderat område av ön
belöpte å den del av samma område, som skulle ingå i försäljningen,
hade kronan ej annan inkomst av ifrågavarande mark än tomtören, som
upp ginge till endast något tiotal kronor. Den ojämförligt största delen
av området kunde icke i kronans hand och väl ej heller i någon annan
än stadens anses hava något avsevärt ekonomiskt värde, otillgänglig
som den vore och bestående av alldeles ofruktbara klippor, som icke
utan för stora kostnader i förhållande till fördelarna kunde användas till
byggnadstomter, vartill de jämväl av den anledningen, att de vore utan
skydd mot de hårda vindarna från havet, vore föga inbjudande. Mindre
delar av området, särskilt i sydöstra hörnet, skulle väl även av kronan
kunna försäljas till byggnadstomter, men ifrågasättas kunde, om kronan
därigenom skulle kunna erhålla högre betalning än vad staden erbjudit,
oavsett att försäljningen skulle kräva avsevärda kostnader och ej kunna
Titan lång tidsutdräkt genomföras. Härvid vore ock att beakta, att
staden hade mulbetesrätt å området, alltså ett servitut, som förminskade
äganderättens värde och skulle få avlösas, därest försäljning till annan
än staden skulle ifrågakomma. Mot marinförvaltningens uttalande, att
marken kunde bliva erforderlig för kronan såsom byggnadsmark, därest
skeppsgossekåren fortfarande komme att vara förlagd till Marstrand, ville
fortifikationsdepartementet framhålla, att frågan om nämnda kårs förläggning
icke vidare borde utgöra hinder för försäljning av kronan
tillhörig mark i Marstrand eller å Marstrandsön. i synnerhet som tillräckligt
utrymme för kåren funnes å ön. Marinförvaltningens skäl till
avstyrkande hade för övrigt förlorat betydelse vid det förhållande, att
staden förklarat sig villig att av området i fråga kostnadsfritt upplåta
tomtplats för kaserner och andra byggnader, som kunde behöva uppföras
för kåren under de närmaste fem åren, inom vilken tid frågan om kårens
förläggning väl finge antagas vara löst. Vidkommande priset, som
marinförvaltningen funnit väl lågt, syntes staden nu hava förutsatt, att
en jämkning uppåt av det av värderingsnämnden åsätta priset av 11,000
kronor kunde vidtagas. I vad mån sådan jämkning borde äga rum,
torde få vara beroende av en efter nuvarande konjunkturer verkställd
Arméförval tningens
fortifikationedepartements
utlåtande.
4
Kungl. May.ts proposition Nr 117.
Marinförvalt
ningens
utlåtande.
förnyad värdering, som lämpligen borde företagas av tre personer, av
vilka fortifikationsdepartementet och staden utsåge vardera en och länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län den tredje. I allt fall syntes det
vid den redan företagna värderingen bestämda värdet kunna bestämmas
såsom minimipris, så att ärendet ej nu uppehölles för utförandet av ny
värdering.
Liksom fortfikationsdepartementet anfört i sin förut omförmälda skrivelse
den 29 april 1918, ansåge departementet fortfarande, att en försäljning
av ifrågavarande mark till staden skulle vara till fördel för
båda kontrahenterna, omedelbart för staden, som hade ett oavvisligt
behov av mark för möjlighet till utvidning, och medelbart för kronan,
som även i stadens utveckling hade ett ekonomiskt intresse av större
värde än markens bibehållande i kronans ägo kunde medföra. Såsom
markförhållandena med hänsyn till äganderätt och villkor för nyttjanderätt
nu vore, saknade staden möjlighet till utvidgning. Det planlagda
stadsområdet vore fullt utnyttjat, och utanför dess gräns hadd staden ej
någon mark för byggnadstomter, varför staden till sin egen och statens
skada för närvarande vore dömd till stillastående, ehuru den på grund
av sitt läge måste anses hava förutsättningar för andra näringsfång än
dem, som följde av dess egenskap såsom eftersökt badort.
Under åberopande härav har fortifikationsdepartementet hemställt,
att Kungl. Maj:t täcktes, efter inhämtande av riksdagens bifall, dels
medgiva, att omförmälda söder om Karlstens fästning och Marstrands
stads planlagda område belägna del av Marstrandsön finge till staden
försäljas för en köpeskilling av minst 11,000 kronor eller det högre
belopp, vartill marken kunde komma att värderas av en nämnd, bestående
av tre personer, av vilka fortifikationsdepartementet och stadsfullmäktige
skulle utse vardera en samt länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län den tredje, samt mot villkor i övrigt, att staden utfäste sig
att, i händelse av skeppsgossekårens definitiva förläggning till Marstrand,
kostnadsfritt å området upplåta byggnadsplats med tomtutrymme för de
byggnader, om vilkas uppförande för kårens behov beslut före utgången av
år 1925 kunde fattas, dels ock förordna, att behållen del av köpeskillingen
skulle tillföras lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.
Marinförvaltningen, som den 7 december 1920 avgivit iitlåtande i
ärendet, har därvid erinrat, att enligt av förutnämnda sakkunniga den 10
december 1917 avgivet betänkande förelåge två alternativa förslag till
skeppsgossekårens permanenta förläggning till Marstrand. Enligt alter
-
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 117.
nativ I skulle kåren förläggas å i stadsplan för nämnda stad upptagna
och i enskild ägo befintliga tomter samt endast till en mindre del å
kronan tillhörig mark. I så fall måste det för kårens förläggning erforderliga
området till större delen lösas eller utbytas mot annat kronan
tillhörigt område. Enligt alternativ II skulle för förläggningen avses det
kronan tillhöriga område, som nu vore ifrågasatt att försäljas.
Då något beslut ännu icke förelåge, huruvida kåren komme att för
framtiden fast förläggas till Marstrand, syntes ur försvarssynpunkt några
skäl ej föreligga för marinförvaltningen att frångå sitt tidigare uttalande
i ärendet, i vad anginge behovet av mark för eventuell permanent förläggning
av skeppsgossekåren till Marstrand.
Visserligen hade staden förklarat sig villig att, i händelse kåren
förlädes dit, kostnadsfritt å det ifrågavarande området upplåta tomtplats
för kaserner eller dylika byggnader, som kunde behöva uppföras för
kåren under de närmaste fem åren, men hade marinförvaltningen ej
kunnat ansluta sig till vad arméförvaltningens fortifikationsdepartement
föreslagit, då det syntes ämbetsverket, att kronan ej borde avhända sig
mark, som kunde komma att erfordras för en definitiv förläggning av
skeppsgossekåren till Marstrand.
Som det emellertid torde vara av största vikt för staden att förvärva
området, ville marinförvaltningen nu ej helt motsätta sig stadens
framställning om inköp av området, dock att från försäljningen undantoges
ett å en marinförvaltningens utlåtande bilagd ritning närmare angivet
område för att kunna av kronan disponeras vid en eventuell permanent
förläggning av en skeppsgossekår till staden.
Då marinförvaltningen i övrigt ej hade något att erinra mot vad
arméförvaltningens fortifikationsdepartement föreslagit, har marinförvaltningen
tillstyrkt, att ifrågavarande kronan tillhöriga område å Marstrandsön
finge, med nämnda undantag, försäljas till staden för ett belopp, vartill
marken kunde komma att uppskattas av särskild nämnd, utsedd på sätt
fortifikationsdepartementet föreslagit.
Av vad i ärendet förekommit framgår, att det är av största vikt
för staden Marstrand att för vinnande av väl behövlig markutvidgning
få inköpa ifrågakomna kronan tillhöriga område. All den mark å Marstrandsön,
som befinner sig i stadens ägo, är nämligen helt tagen i
anspråk för byggnadsändamål. Mot att området frånhändes kronan
har icke framkommit annan erinran, än att behov av tomtplats å
området framdeles kan uppstå för lösandet av skeppsgossekårens byggnadsfråga.
I anledning härav har staden erbjudit sig att, därest för
-
Departements
chefen.
6
KungI. Maj ds proposition Ni'' 117.
säljning av hela området medgives, kostnadsfritt upplåta tomtplats för
kaserner och andra byggnader, som under de närmaste fem åren kunde
behöva uppföras för kåren. Marinförvaltningen åter har i samma
syfte föreslagit, att viss del av området undantages från försäljningen.
Dylikt undantagande av mark från försäljningen skulle emellertid,
enligt vad jag erfarit, vålla avsevärda svårigheter vid uppgörandet
av stadsplan för området i övrigt. Vid sådant förhållande finner jag
den av marinförvaltningen föreslagna utvägen icke böra tillgripas. Då
jag delar de allmänna synpunkter, arméförvaltningens fortifikationsdepartement
anfört till stöd för försäljningen, tillstyrker jag alltså, att området
i sin helhet försäljes till staden, likväl på det av staden erbjudna villkor
om framtida kostnadsfri upplåtelse av tomtplats för skeppsgossekårens
behov. Därvid har jag emellertid funnit den av staden angivna tidsbegränsningen
för dylik upplåtelse för snävt tilltagen. Försiktigheten lärer
bjuda, att tidsgränsen för stadens omförmälda skyldighet att upplåta
tomt bestämmes sålunda, att beslut om uppförande av byggnader för
kåren å området i fråga skall vara fattat före utgången av år 1931.
I likhet med fortifikationsdepartementet finner jag lämpligt, att för
bestämmande av försäljningssumman för området ny värdering av detsamma
verkställes genom därtill särskilt utsedda personer ävensom att
såsom minimipris fastställes områdets förut uppskattade värde eller 11,000
kronor.
Vid anbudet till staden synes böra fästas det villkor, att anbudet,
för att vara för kronan bindande, skall av staden antagas före utgången
av år 1921.
Genom försäljningen inflytande medel torde, såsom fortifikationsdepartementet
föreslagit, efter avdrag av kostnader för värderingen och
andra utgifter i anledning av försäljningen, böra tillföras lantförsvarets
fond för byggnader och andra försvarsändamål.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,
att ifrågavarande, kronan tillhöriga område å Marstrandsön må försäljas
till staden Marstrand mot en summa av minst 11,000 kronor eller
det högre belopp, vartill området kan komma att värderas av en nämnd,
bestående av tre personer, av vilka arméförvaltningens fortifikationsdepartement
och stadsfullmäktige i Marstrand utse vardera en och länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län den tredje, samt mot villkor i övrigt,
att staden utfäster sig att, i händelse av skeppsgossekårens fortsatta förläggning
till Marstrand, kostnadsfritt å området upplåta byggnadsplats
med tomtutrymme för de byggnader, om vilkas uppförande för kårens
7
Kungl. Maj ds proposition Nr 117.
behov beslut fattas före utgången av år 1931, dock att förevarande anbud,
för att vara för kronan bindande, skall av staden antagas före utgången
av år 1921; samt
att de genom försäljningen inflytande medel må, efter avdrag av
kostnader för värdering och andra av försäljningen föranledda utgifter,
tillföras lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
JK G. O. Montgomery.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1921:347 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning till staden Marstrand av ett kronan tillhörigt område å Marstrandsön. s. 1 i texten