Sök i Ratio Lex

Angående försäljning till staden Marstrand av ett kronan tillhörigt område å Marstrandsön

1921-03-04 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:117, Angående försäljning till staden Marstrand av ett kronan tillhörigt område å Marstrandsön

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr 117.

1

Nr 117.

0

Kungl. Majds proposition till riksdagen angående försäljning

till staden Marstrand av ett kronan tillhörigt område å

Marstrandsön; given Stockholms slott den 4 mars 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

C. G. Hammarskjöld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4

mars 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,

Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson.

Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anförde:

I skrivelse den 29 april 1918 gjorde arméförvaltningens fortifikationsdepartement,

på hemställan av särskilt utsedda kommitterade för

staden Marstrand, framställning om, att den söder om Karlstens fästning

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 104 käft. (Nr 117 o. 118.) 469 21 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 117.

och stadens planlagda område belägna del av Marstrandsön, vilken å

en av förste stadsingenjören A. Lilienberg år 1916 upprättad karta, betecknad

såsom »Preliminärt förslag till stadsplan och byggnad sbestämmelser

för utvidgning av Marstrand», utmärkts genom gränslinjer med blå kantfärg

och angivits innehålla en areal av 13,4 hektar, måtte få till staden

försäljas mot ett av värderingsnämnd åsatt pris av 11,000 kronor.

I häröver infordrat utlåtande avstyrkte marinförvaltningen framställningen

under framhållande bland annat att, för den händelse skeppsgossekåren

fortfarande komme att vara förlagd till Marstrand, delar av

den till försäljning ifrågasatta marken kunde komma att erfordras såsom

byggnadsplats eller för tomtbyte samt att det åsätta priset syntes

väl lågt.

Med hänsyn till vad marinförvaltningen anfört fann Kungl. Maj:t

genom beslut den 31 maj 1918 den gjorda framställningen icke föranleda

någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Med anledning av marinförvaltningens utlåtande tillåter jag mig

erinra om, att jämlikt beslut vid 1906 års riksdag till Marstrand förlagts

en avdelning av flottans skeppsgossekår, för vilken tagits i anspråk

vissa av lantförsvaret förut disponerade lokaler och områden.

Sedan emellertid flera marina myndigheter ifrågasatt Marstrands lämplighet

som förläggningsort för en skeppsgossekår, erhöllo de jämlikt

bemyndigande den 18 oktober 1912 tillkallade sakkunniga för utredning

av vissa frågor rörande skeppsgossekårerna i uppdrag att undersöka,

bland annat, huruvida skeppsgossekåren i Marstrand kunde indragas.

I sitt den 10 december 1917 avgivna betänkande hava de sakkunniga

tillstyrkt fortsatt förläggning av en skeppsgossekår till Marstrand. Frågan

har emellertid ännu icke varit föremål för statsmakternas prövning.

I eu till Kungl. Maj:t inkommen skrift av den 22 september 1920

har nu staden Marstrands drätselkammare, efter uppdrag av stadsfullmäktige,

anhållit att för stadens räkning få inköpa ifrågavarande markområde

antingen till förutnämnda pris av 11,000 kronor eller ock till

det pris, som eljest kunde anses skäligt. Därjämte har drätselkammaren

i särskild skrivelse till arméförvaltningens fortifikationsdepartement meddelat,

att staden vore villig att, i händelse av skeppsgossekårens fortsatta

förläggning till Marstrand, kostnadsfritt å det ifrågavarande området

upplåta tomtplats för kaserner eller dylika byggnader, som kunde

behöva uppföras för kåren under de närmaste fem åren.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung], Maj:ts proposition Nr 117.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har i infordrat utlåtande

den 3 november 1920 anfört huvudsakligen följande.

Den del av Marstrandsön, som staden önskade förvärva, vore numera

icke av någon betydelse för kronan i försvarshänseende. Ej heller

kunde den i kronans ägo utnyttjas på sådant sätt, att avkastningen ens

tillnärmelsevis motsvarade ränta å det belopp, staden vore villig att

erlägga. Utöver vad av arrendesumman, 100 kronor, för ett av kronan till

staden på 50 år från den 1 oktober 1913 utarrenderat område av ön

belöpte å den del av samma område, som skulle ingå i försäljningen,

hade kronan ej annan inkomst av ifrågavarande mark än tomtören, som

upp ginge till endast något tiotal kronor. Den ojämförligt största delen

av området kunde icke i kronans hand och väl ej heller i någon annan

än stadens anses hava något avsevärt ekonomiskt värde, otillgänglig

som den vore och bestående av alldeles ofruktbara klippor, som icke

utan för stora kostnader i förhållande till fördelarna kunde användas till

byggnadstomter, vartill de jämväl av den anledningen, att de vore utan

skydd mot de hårda vindarna från havet, vore föga inbjudande. Mindre

delar av området, särskilt i sydöstra hörnet, skulle väl även av kronan

kunna försäljas till byggnadstomter, men ifrågasättas kunde, om kronan

därigenom skulle kunna erhålla högre betalning än vad staden erbjudit,

oavsett att försäljningen skulle kräva avsevärda kostnader och ej kunna

Titan lång tidsutdräkt genomföras. Härvid vore ock att beakta, att

staden hade mulbetesrätt å området, alltså ett servitut, som förminskade

äganderättens värde och skulle få avlösas, därest försäljning till annan

än staden skulle ifrågakomma. Mot marinförvaltningens uttalande, att

marken kunde bliva erforderlig för kronan såsom byggnadsmark, därest

skeppsgossekåren fortfarande komme att vara förlagd till Marstrand, ville

fortifikationsdepartementet framhålla, att frågan om nämnda kårs förläggning

icke vidare borde utgöra hinder för försäljning av kronan

tillhörig mark i Marstrand eller å Marstrandsön. i synnerhet som tillräckligt

utrymme för kåren funnes å ön. Marinförvaltningens skäl till

avstyrkande hade för övrigt förlorat betydelse vid det förhållande, att

staden förklarat sig villig att av området i fråga kostnadsfritt upplåta

tomtplats för kaserner och andra byggnader, som kunde behöva uppföras

för kåren under de närmaste fem åren, inom vilken tid frågan om kårens

förläggning väl finge antagas vara löst. Vidkommande priset, som

marinförvaltningen funnit väl lågt, syntes staden nu hava förutsatt, att

en jämkning uppåt av det av värderingsnämnden åsätta priset av 11,000

kronor kunde vidtagas. I vad mån sådan jämkning borde äga rum,

torde få vara beroende av en efter nuvarande konjunkturer verkställd

Arméförval tningens

fortifikationedepartements

utlåtande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition Nr 117.

Marinförvalt
ningens
utlåtande.

förnyad värdering, som lämpligen borde företagas av tre personer, av

vilka fortifikationsdepartementet och staden utsåge vardera en och länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län den tredje. I allt fall syntes det

vid den redan företagna värderingen bestämda värdet kunna bestämmas

såsom minimipris, så att ärendet ej nu uppehölles för utförandet av ny

värdering.

Liksom fortfikationsdepartementet anfört i sin förut omförmälda skrivelse

den 29 april 1918, ansåge departementet fortfarande, att en försäljning

av ifrågavarande mark till staden skulle vara till fördel för

båda kontrahenterna, omedelbart för staden, som hade ett oavvisligt

behov av mark för möjlighet till utvidning, och medelbart för kronan,

som även i stadens utveckling hade ett ekonomiskt intresse av större

värde än markens bibehållande i kronans ägo kunde medföra. Såsom

markförhållandena med hänsyn till äganderätt och villkor för nyttjanderätt

nu vore, saknade staden möjlighet till utvidgning. Det planlagda

stadsområdet vore fullt utnyttjat, och utanför dess gräns hadd staden ej

någon mark för byggnadstomter, varför staden till sin egen och statens

skada för närvarande vore dömd till stillastående, ehuru den på grund

av sitt läge måste anses hava förutsättningar för andra näringsfång än

dem, som följde av dess egenskap såsom eftersökt badort.

Under åberopande härav har fortifikationsdepartementet hemställt,

att Kungl. Maj:t täcktes, efter inhämtande av riksdagens bifall, dels

medgiva, att omförmälda söder om Karlstens fästning och Marstrands

stads planlagda område belägna del av Marstrandsön finge till staden

försäljas för en köpeskilling av minst 11,000 kronor eller det högre

belopp, vartill marken kunde komma att värderas av en nämnd, bestående

av tre personer, av vilka fortifikationsdepartementet och stadsfullmäktige

skulle utse vardera en samt länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län den tredje, samt mot villkor i övrigt, att staden utfäste sig

att, i händelse av skeppsgossekårens definitiva förläggning till Marstrand,

kostnadsfritt å området upplåta byggnadsplats med tomtutrymme för de

byggnader, om vilkas uppförande för kårens behov beslut före utgången av

år 1925 kunde fattas, dels ock förordna, att behållen del av köpeskillingen

skulle tillföras lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.

Marinförvaltningen, som den 7 december 1920 avgivit iitlåtande i

ärendet, har därvid erinrat, att enligt av förutnämnda sakkunniga den 10

december 1917 avgivet betänkande förelåge två alternativa förslag till

skeppsgossekårens permanenta förläggning till Marstrand. Enligt alter
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 117.

nativ I skulle kåren förläggas å i stadsplan för nämnda stad upptagna

och i enskild ägo befintliga tomter samt endast till en mindre del å

kronan tillhörig mark. I så fall måste det för kårens förläggning erforderliga

området till större delen lösas eller utbytas mot annat kronan

tillhörigt område. Enligt alternativ II skulle för förläggningen avses det

kronan tillhöriga område, som nu vore ifrågasatt att försäljas.

Då något beslut ännu icke förelåge, huruvida kåren komme att för

framtiden fast förläggas till Marstrand, syntes ur försvarssynpunkt några

skäl ej föreligga för marinförvaltningen att frångå sitt tidigare uttalande

i ärendet, i vad anginge behovet av mark för eventuell permanent förläggning

av skeppsgossekåren till Marstrand.

Visserligen hade staden förklarat sig villig att, i händelse kåren

förlädes dit, kostnadsfritt å det ifrågavarande området upplåta tomtplats

för kaserner eller dylika byggnader, som kunde behöva uppföras för

kåren under de närmaste fem åren, men hade marinförvaltningen ej

kunnat ansluta sig till vad arméförvaltningens fortifikationsdepartement

föreslagit, då det syntes ämbetsverket, att kronan ej borde avhända sig

mark, som kunde komma att erfordras för en definitiv förläggning av

skeppsgossekåren till Marstrand.

Som det emellertid torde vara av största vikt för staden att förvärva

området, ville marinförvaltningen nu ej helt motsätta sig stadens

framställning om inköp av området, dock att från försäljningen undantoges

ett å en marinförvaltningens utlåtande bilagd ritning närmare angivet

område för att kunna av kronan disponeras vid en eventuell permanent

förläggning av en skeppsgossekår till staden.

Då marinförvaltningen i övrigt ej hade något att erinra mot vad

arméförvaltningens fortifikationsdepartement föreslagit, har marinförvaltningen

tillstyrkt, att ifrågavarande kronan tillhöriga område å Marstrandsön

finge, med nämnda undantag, försäljas till staden för ett belopp, vartill

marken kunde komma att uppskattas av särskild nämnd, utsedd på sätt

fortifikationsdepartementet föreslagit.

Av vad i ärendet förekommit framgår, att det är av största vikt

för staden Marstrand att för vinnande av väl behövlig markutvidgning

få inköpa ifrågakomna kronan tillhöriga område. All den mark å Marstrandsön,

som befinner sig i stadens ägo, är nämligen helt tagen i

anspråk för byggnadsändamål. Mot att området frånhändes kronan

har icke framkommit annan erinran, än att behov av tomtplats å

området framdeles kan uppstå för lösandet av skeppsgossekårens byggnadsfråga.

I anledning härav har staden erbjudit sig att, därest för
-

Departements
chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

KungI. Maj ds proposition Ni'' 117.

säljning av hela området medgives, kostnadsfritt upplåta tomtplats för

kaserner och andra byggnader, som under de närmaste fem åren kunde

behöva uppföras för kåren. Marinförvaltningen åter har i samma

syfte föreslagit, att viss del av området undantages från försäljningen.

Dylikt undantagande av mark från försäljningen skulle emellertid,

enligt vad jag erfarit, vålla avsevärda svårigheter vid uppgörandet

av stadsplan för området i övrigt. Vid sådant förhållande finner jag

den av marinförvaltningen föreslagna utvägen icke böra tillgripas. Då

jag delar de allmänna synpunkter, arméförvaltningens fortifikationsdepartement

anfört till stöd för försäljningen, tillstyrker jag alltså, att området

i sin helhet försäljes till staden, likväl på det av staden erbjudna villkor

om framtida kostnadsfri upplåtelse av tomtplats för skeppsgossekårens

behov. Därvid har jag emellertid funnit den av staden angivna tidsbegränsningen

för dylik upplåtelse för snävt tilltagen. Försiktigheten lärer

bjuda, att tidsgränsen för stadens omförmälda skyldighet att upplåta

tomt bestämmes sålunda, att beslut om uppförande av byggnader för

kåren å området i fråga skall vara fattat före utgången av år 1931.

I likhet med fortifikationsdepartementet finner jag lämpligt, att för

bestämmande av försäljningssumman för området ny värdering av detsamma

verkställes genom därtill särskilt utsedda personer ävensom att

såsom minimipris fastställes områdets förut uppskattade värde eller 11,000

kronor.

Vid anbudet till staden synes böra fästas det villkor, att anbudet,

för att vara för kronan bindande, skall av staden antagas före utgången

av år 1921.

Genom försäljningen inflytande medel torde, såsom fortifikationsdepartementet

föreslagit, efter avdrag av kostnader för värderingen och

andra utgifter i anledning av försäljningen, böra tillföras lantförsvarets

fond för byggnader och andra försvarsändamål.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att

Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,

att ifrågavarande, kronan tillhöriga område å Marstrandsön må försäljas

till staden Marstrand mot en summa av minst 11,000 kronor eller

det högre belopp, vartill området kan komma att värderas av en nämnd,

bestående av tre personer, av vilka arméförvaltningens fortifikationsdepartement

och stadsfullmäktige i Marstrand utse vardera en och länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län den tredje, samt mot villkor i övrigt,

att staden utfäster sig att, i händelse av skeppsgossekårens fortsatta förläggning

till Marstrand, kostnadsfritt å området upplåta byggnadsplats

med tomtutrymme för de byggnader, om vilkas uppförande för kårens

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj ds proposition Nr 117.

behov beslut fattas före utgången av år 1931, dock att förevarande anbud,

för att vara för kronan bindande, skall av staden antagas före utgången

av år 1921; samt

att de genom försäljningen inflytande medel må, efter avdrag av

kostnader för värdering och andra av försäljningen föranledda utgifter,

tillföras lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

JK G. O. Montgomery.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:347 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning till staden Marstrand av ett kronan tillhörigt område å Marstrandsön. s. 1 i texten