Sök i Ratio Lex

Angående anslag för vissa inbetalningar till Dalälvens regleringsförening

1921-03-04 · 7 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:120, Angående anslag för vissa inbetalningar till Dalälvens regleringsförening

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Mirj:ts proposition nr 120.

1

Nr 120.

Kung!. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för vissa

inbetalningar till Dalälvens regleringsförening; given

Stockholms slott den 4 mars 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Walter Murray.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

4 mars 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,

Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson.

Departementschefen, statsrådet Murray anförde:

Under år 1916 bildades den s. k. Dalälvens regleringsförening u. p. a.,

vilken har till uppgift att till gemensam nytta för föreningens medlemmar

reglera vattenframrinningen i Dalälven och dess tillflöden. Med anledning

av framställning i Kungl. Maj:ts proposition nr 223 beviljade 1916

års riksdag ett anslag å högst 67,000 kronor, att utgå av lånemedel, för

gäldande av statens kostnader i anledning av vattenfallsstyrelsens inträde

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 106 höft. (Nr 120.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts proposition nr 120.

i denna förening. Därefter bär Kungl. Maj:t bemyndigat vattenfallsstyrelsen

dels den 30 juni 1916 att för Älvkarleby vattenfall jämte Stal 1- och Nygårdsforsarna, dels ock den 25 januari 1918 att jämväl för Tvttboforsen

ingå som medlem av ifrågavarande förening.

Enligt stadgarna för Dalälvens regleringsförening, vilka i sin ursprungliga

lydelse som bilaga finnas avtryckta vid nämnda proposition,

är föreningen efter de olika regleringsföretag, som den är avsedd att

främja, indelad i 8 sektioner, var och en omfattande olika till Dalälvens

flodsystem hörande sjöar. Beträffande tillskott till kostnaderna för regleringarnas

utförande är varje sektion ett företag för sig. Medlemmarna

hava enligt § 6 i stadgarna att göra vissa insatser i föreningen för

täckande av dess allmänna förvaltningsutgifter samt kostnaderna för de

förberedande åtgärderna m. in. för regleringsföretagen; och beräknades

det av 1916 års riksdag beviljade anslaget motsvara statens kostnader i

dessa hänseenden. Vidare hava medlemmarna — vad staten angår dock

först efter beslut i varje fall av statsmakterna — att för varje regleringsföretag

tillskjuta dels ett belopp A, avsett att täcka anläggningskostnader

för företaget ävensom skadeersättningar i anledning av detsamma,

dels ock ett belopp B, varav räntan skall användas till täckande

av driftkostnader och övriga utgifter för företaget. I mån av behov äger

föreningen därjämte, enligt i § 12 av stadgarna angivna grunder, besluta

uttaxering å medlemmarna. Beträffande sättet för inbetalningen av ovanberörda

avgifter må hänvisas till den redogörelse härutinnan, som lämnats

i innevarande års proposition angående tilläggsstat till riksstaten

för år 1921, avdelningen Utgifter för kapitalökning, sid. 38—39.

I skrivelse den 24 februari 1921 har nu vattenfallsstyrelsen till en

början anfört:

»A sammanträde den 13 december 1920 har regleringsföreningen beslutit

antaga vissa ändringar av och tillägg till föreningens stadgar, vilka ändringar

och tillägg vattenfallsstyrelsen härmed får underställa Kungl. Maj:ts godkännande,

så vitt de röra kronans rätt.

Den viktigaste av dessa ändringar .avser § 6, vilken handlar om föreningsmedlemmarnas

insatser till föreningen. Ändringen avser här huvudsakligen den

till paragrafen hörande bilagan, vari beloppen av insatserna inom de olika sektionerna

angivas. En avsevärd höjning av dessa insatser, som jämlikt stadgarna

skola användas till föreningens allmänna förvaltningsutgifter med mera, har av

föreningen befunnits nödvändig.

Det sammanlagda belopp, som borde täckas av insatser, beräknades vid

föreningens stiftande år 1916 till 400,000 kronor. Summan av de i enlighet härmed

fastställda insatsbeloppen kom dock ej att uppgå till mer än 396,770 kronor,

beroende på att Korsnäs aktiebolag icke, såsom påräknats, ingick som medlem i

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

föreningen. Genom förevarande stadgeändring hava insatserna inom föreningens

olika sektioner blivit höjda till belopp, varierande mellan 200 och 300 procent

av de ursprungliga beloppen. Summan av insatserna skulle härigenom upimå till

869,265 kronor.

Såsom motiv för höjningen har föreningen anfört dels penningvärdets sedan

tiden för insatsernas ursprungliga fastställelse inträffade fall, dels ock att kostnaderna

för förberedande åtgärder — rättegångskostnader, utredningar genom

sakkunniga med mera — särskilt för Siljans reglering dragit större utgifter

än som kunnat beräknas.

Av de ursprungliga insatserna skulle på kronan såsom ägare av Älvkarlebyfallet

belöpa 53,360 kronor. Detta belopp hänförde sig emellertid till en vid

Älvkarleby utnyttjad fallhöjd av 18.1 meter. Då sedermera större fallhöjd, nämligen

19.7 meter, blivit utbyggd, tillkom för kronans del ett insatsbelopp av

4,720 kronor att betala för ytterligare 1.6 meters fallhöjd. Sammanlagda insatsbeloppet

för Älvkarlebyfallet uppgick härigenom till 58,080 kronor.

För det år 1917 av kronan förvärvade Tyttbofallet utgjorde insatsbeloppet

16,210 kronor. Summan av de på kronans fall belöpande ursprungliga insatserna

uppgick sålunda till 74,290 kronor.

De nya insatsbeloppen hava föreslagits bliva för Älvkarlebyfallet 122,775

och för Tyttbofallet 34,270 kronor eller sammanlagt 157,045 kronor. Den på

kronan belöpande ökningen uppgår alltså till 82,755 kronor.

Genom brev den 30 juni 1916 samt genom beslut den 25 januari 1918 och

den 31 december 1919 har Kungl. Maj:t för gäldande av statens kostnader i anledning

av inträdet i regleringsföreningen (insatser med mera) anvisat 67,000 kronor

respektive 12,157 kronor 50 öre och 4,052 kronor 50 öre, sammanlagt 83,210 kronor.

Av dessa anslag återstår ett belopp av 355 kronor 89 öre. Att märka är emellertid

därjämte, att av den ursprungliga insatsen för Tyttbofallet hade, före kronans

köp därav, inbetalats 4,052 kronor 50 öre, varför ett häremot svarande belopp

blir för ändamålet disponibelt. I detta sammanhang vill vattenfallsstyrelsen

även erinra, att Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag, som övertagit Söderfors

bruks aktiebolags rättigheter och skyldigheter, enligt ett mellan staten och sistnämnda

bolag upprättat kontrakt, godkänt av 1911 års riksdag, är skyldigt att

betala 15 procent av de på .-vlvkarleby kraftverk fallande kostnaderna för Dalälvens

reglering, för så vitt de avse den vid avtalets ingående utbyggda fallhöjden,

18.1 meter. Av dessa medel har bolaget till vattenfallsstyrelsen hittills

inbetalat 46,597 kronor 35 öre. Därest jämväl detta belopp, såsom lämpligt synes,

tages i anspråk för täckande av insatsbeloppens ökning, begränsas det ytterligare

anslagsbehovet för ändamålet till 31,749 kronor 26 öre.

Övriga ändringar av och tillägg till föreningens stadgar framgå av en till

styrelsens skrivelse fogad bilaga, därå de. ändrade paragrafernas förutvarande

och nya lydelse parallellt angivits. Såväl ändringarna som tilläggen, vilka

i övrigt ej synas vara av natur att närmare beröra kronans rätt, hava av vattenfallsstyrelsen

befunnits väl motiverade.»

Vidare har vattenfallsstyrelsen framställt begäran om vissa tilläggsanslag

för reglering av sjöarna Amungen, Ljugaren och Balungen. Härutinnan

må erinras, att 1918 års lagtima riksdag, med anledning av Kung].

Maj:ts proposition nr 30G, dels bemyndigat vattenfallsstyrelsen att för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

binda kronan såsom ägare av Älvkarleby vattenfall med därtill hörande ''

forsar att till utförande av regleringsarbeten vid nämnda sjöar enligt av

Dalälvens regleringsförening utarbetad plan lämna de bidrag, som jämlikt

föreningens stadgar ålåge ägare av vattenfall, dels till bestridande

av på staten belöpande andel av kostnaden för dessa regleringsarbeten

anvisat ett reservationsanslag av 262,760 kronor, att utgå av lånemedel,

dels ock för fullgörande av de på staten belöpande förskottsinbetalningar

till föreningen, som betingades av att ägarna av obebyggda fall i Dalälven

icke vore skyldiga att omedelbart inbetala på dessa fall belöpande

andelar i regleringskostnaden, anvisat ett reservationsanslag av 183,000

kronor, att utgå av tillfälliga lånemedel.

Vattenfallsstyrelsen yttrar nu:

»I den skrivelse, som låg till grund för nämnda proposition, redogjordes

för den beräknade båtnaden av och kostnaden för dessa regleringsföretag. Såsom

av denna redogörelse framgick, beräknades anläggningskostnaderna för sjöarna

Amungens och Ljugarens reglering av föreningen till 1,000,000 kronor för Åmungen

och 420,000 kronor för Ljugaren.

Vid fullföljandet av dessa företag bar regleringsföreningen rönt olägenhet

därav, att enligt stadgarna de på obebyggda fall belöpande andelarna i byggnadskostnaden

icke behövt omedelbart inbetalas till föreningen. För att råda bot

härpå hava de föreningsmedlemmar, vilka ägt bebyggda fall — däribland även,

med Kungl. Maj:ts medgivande, vattenfallsstyrelsen — efter fördelning sinsemellan

förskottsvis tillhandahållit föreningen jämväl de obebyggda fallens kostnadsandelar.

Emellertid har det nu likväl befunnits omöjligt att utan överskridande av de

beräknade totalkostnaderna fullborda ifrågavarande arbeten. Å förberörda sammanträde

den 13 december 1920 har därför föreningen, på grund av uppgjorda

beräkningar över ytterligare erforderliga medel, beslutit dels en uttaxering, av

20 procent å samtliga A-belopp för sjöarna Amungens och Ljugarens reglering,

dels ock att hemställa till dem av föreningens medlemmar, vilka vore ansvariga

för utkrävbara A-belopp för samma regleringsföretag och tidigare lämnat förskott

för täckande av de delar av kostnaderna därför, som belöpte på icke bebyggda

vattenfall, att lämna ytterligare försträckning med 20 procent å förut försKotterade

belopp. „

Beslutets innebörd, i vad det avser kronans vattenfall, framgår av följande

tabell:

Ytterligare inbetalning för sjön Amungens reglering.

Summa att yt
-

Fallägare

Staten

Vattenfall

Fallli. in.

Fastställda

A-belopp1

20 % därä

Il''be\a1^ 20 % därå

förskott

Tyttbo

5.50

38,210

7,640

—

—

Älvkarleby

1970

136,850

27,370

128,830

25,760

Ytterligare in

betalning för

sjön Ljugar

ens reglering.

Tyttbo

5-50

20,630

4,130

—

—

Älvkarleby

19-70

73,910

14,780

37,670

7,530

las av ägare t.

bebyggda fall

53,130

!,310

1 Inbetalda för Älvkarleby, ej för Tyttlio,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuiiyl. Maj ds proposition nr 120. o

Jämväl för fullbordandet av sjön Halungens reglering erfordras ytterligare

medel, här dock endast i form av förskott lör obebyggda fall. Det har visat

sig nödvändigt, att dylika förskott nu lämnas med väsentligt högre belopp än de

ursprungligen beräknade.

Av den i kostnadsförslaget för detta regler!ngsföretag upptagna totala

anläggningskostnaden, 380,000 kronor, beräknades från början den huvudsakliga

delen komma att täckas av de på bebyggda fall belöpande A-beloppen, medan

den mindre, på obebyggda fall belöpande delen skulle täckas genom räntefria

förskott från ägarna av bebyggda fall. Man räknade härvid med, att regleringsdammen

vid Balungen icke skulle komma till utförande förrän i samband med

utbyggandet av det Kopparbergs och Hofors sågverksaktiebolag tillhöriga Tängerfallet,

vilket därför vid uppgörandet av kostnadsfördelningen för företaget — i

motsats till vad som skett i fråga om sjöarna Amungen och Ljugaren — togs

med i räkningen såsom bebyggt. Man utgick alltså från, att det på Tängerfallets

hela fallhöjd belöpande A-beloppet för Balungens reglering skulle bliva

utkrävbart under arbetenas fortgång. Emellertid anmälde sedermera fallets

ägare, att det icke vore meningen att utbygga hela fallhöjden utan endast eu

mindre del därav. I själva verket torde frågan om Tängerfallets bebyggande hava

blivit uppskjuten på obestämd framtid.

Då sålunda sammanlagda beloppet av på bebj''ggda fall belöpande, utkrävbara

A-belopp blev avsevärt mindre än beräknat, måste i stället en större del

av den totala anläggningskostnaden tills vidare täckas genom förskott. Den på

Älvkarleby fallet belöpande delen av de av föreningen ytterligare äskade förskotten

utgör 48,960 kronor. . , „

Till bestridande av på staten belöpande andel av kostnaderna för ifrågavarande

trenne regleringsföretag ävensom för fullgörande av förskottsinbetalningar

därför har Kung! Maj:t genom brev den 28 juni 1918 ställt till styrelsens förfogande

tvenne reservationsanslag å 262,760 respektive 183,000 kronor. Det förra

av dessa anslag är helt förbrukat, av det senare återstår ett belopp av 16,500

kronor.

Såväl för sjöarna Amungens och Ljugarens som för Balungens reglering

hava sålunda redan avsevärda belopp utbetalats. Av ovanstående tabell framgår,

vilka kostnader staten för de bägge förstnämnda sjöarnas del hittills haft; för

sjön Balungens reglering hava utbetalts 52,000 kronor, utgörande på Alvkarlebyfallet

belöpande Ä-belopp. Något förskott för detta företag har däremot ännu

icke lämnats.

Ifråga om den beslutade uttaxeringen å A-beloppen för Amungens och

Ljugarens reglering vill styrelsen erinra, dels att beslutet står i överensstämmelse

med regleringsföreningens stadgar, § 12 mom. D., dels att styrelsen med stöd

såväl av förenämnda brev den 28 juni 1918 som av brev den 31 december samma

år förbundit kronan att till förevarande regleringsarbeten lämna de bidrag, som

jämlikt föreningens stadgar åligga ägare av vattenfall. Vattenfallsstyrelsen torde

sålunda böra sättas i tillfälle att fullgöra föreliggande betalningsskyldighet till

föreningen, och erfordras för sådant ändamål ett belopp av 42,150 kronor.

Beträffande de av föreningen äskade ytterligare förskotten för utförande

av frågande regleringsarbeten, vilka beräknats kunna fullbordas under instundande

vår, får vattenfallsstyrelsen jämväl tillstyrka, att Kungl. Maj:t måtte för

ändamålet anvisa erforderliga medel, Förskotten skola av föreningen återbetalas,

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:Is proposition nr 120.

i man som de fall, på vilka de belöpa, blivit bebyggda, dock senast inom 15 år

efter det A-reverserna för dessa fall blivit utfärdade.

De på kronan belöpande, av föreningen nu begärda förskotten uppgå sammanlagt

till 82,250 kronor. Efter avdrag av det av anslaget för ändamålet återstående

beloppet, 16,500 kronor, begränsas anslagsbehovet till 65,750 kronor.»

Samtliga de erforderliga anslagsbeloppen har vattenfallsstyrelsen

äskat å tilläggsstat för år 1921.

Av vad ovan anförts framgår, att statsmakterna redan tidigare

'' fattat beslut ej endast om vattenfallsstyrelsens inträde i Dalälvens regleringsförening

utan även om statens deltagande i förenämnda regleringsföretag,

avseende sjöarna Amungen, Ljugaren och Balungen. Mot de av

styrelsen nu äskade beloppen för gäldande av ökade insatser i föreningen

för dess allmänna förvaltningskostnader med mera samt av merkostnaderna

för berörda regleringsföretag finner jag intet att erinra. I likhet med

vad förut ägt rum, torde härvid den på kronan belöpande summa, som

skulle förskjutas, eller 65,750 kronor, böra äskas som anslag att bestridas

av tillfälliga lånemedel, varemot övriga belopp, i avrundat belopp tillhopa

73,900 kronor, böra bestridas med fast upplåning. Jag erinrar härvid,

att medel för nu ifrågavarande ändamål ej i statsverkspropositionen beräknats,

men att emellertid någon ökning av lånemedlens slutsumma

ej behöver ske, då, enligt vad i särskild proposition närmare angivits,

vissa förslag, för vilkas genomförande medel reserverats" under utgifter

för kapitalökning, ej komma att för riksdagen framläggas.

Frågan om ändring i föreningens stadgar i de av vattenfallsstyrelsen

angivna häseenden lärer det ankomma på Kungl. Maj:t att avgöra.

På grund av vad jag nu anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

dels till bestridande av statens kostnader för insatser

i Dalälvens regleringsförening ävensom för utförande

av regleringsarbeten vid Amungen, Ljugaren och

Balungen, utöver för berörda ändamål tidigare beviljade

medel, på tilläggsstat för år 1921 bevilja ett

reservationsanslag av 73,900 kronor, att utgå av lånemedel;

dels för fullgörande av de på staten belöpande

förskottsinbetalningar till föreningen, som betingas av

att ägarna av obebyggda fall i Dalälven icke äro skyldiga

att omedelbart inbetala på dessa fall belöpande

andel i kostnaden för nämnda regleringsarbeten, på

tilläggsstat för år 1921 anvisa ett reservationsanslag

av 65,750 kronor, att utgå av tillfälliga lånemedel;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 120.

7

dels ock, vid bifall till vad sålunda föreslagits,

besluta, att de i förslaget till tilläggsstat för år 1921 bland

inkomsterna under rubriken »Fast upplåning» upptagna

lånemedel skola höjas med 73,900 kronor samt de under

rubriken »Tillfällig upplåning» upptagna lånemedel med

(55,750 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Adel gren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:120 Skrivelse till Konungen• i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om anvisande av anslag för bestridande av vissa kostnader för Skattungens och Oresjöns reg s. 2 i texten