Sök i Ratio Lex

Angående ökning av riksbankens sedelutgivningsrätt

1921-03-04 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:123, Angående ökning av riksbankens sedelutgivningsrätt

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr 128.

9

Nr 123.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ökning av riksbankens

sedelutgivningsrätt; given Stockholms slott den 4 mars

1921.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

K. J. Beskow.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 mars 1921.

Närvarande:

Statsministern VON SYDOW, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,

statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,

Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Beskow anförde härefter:

Paragraf 6 i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 är

enligt lag av den 25 maj 1915 av följande lydelse:

»Riksbanken äger att utgiva sedlar till det belopp, som motsvaras av dubbla

summan av riksbankens metalliska kassa, så heräknad, som i 8 § sägs, samt därutöver

till ett belopp av etthundratjugufem miljoner kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 108 höft. (Nr 122—124.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. Maj:ts proposition Nr 123.

Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris prövas

oundgängligen nödigt, må Konungen och riksdagen samfällt medgiva riksbanken att

utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst etthundratjugufem miljoner kronor;

åliggande det fullmäktige i riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna

rörelsen indraga sedlar till belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven

ökning av sedelutgivningsrätten må hava utgivits.»

Enligt kungl. brevet den 27 februari 1920 både riksbanken medgivits

att för tiden till den 1 mars 1921 begagna nämnda i § 6 andra

stycket av riksbankslagen omförmälda rätt att utgiva sedlar till ett belopp

av ytterligare högst 125,000,000 kronor.

Genom proposition nr 75 till nu pågående riksdag föreslog Kungl.

Maj:t riksdagen att medgiva, att riksbanken måtte för tiden till den 1

april 1921 begagna ifrågavarande rätt till utvidgad sedelutgivning.

Sedan riksdagen enligt skrivelse nr 63 bifallit detta Kungl. Majrts förslag,

har genom kungl. brev den 25 februari 1921 medgivande i nu

nämnda hänseende lämnats riksbanken.

Såsom framgår av det till sagda proposition nr 75 fogade utdrag

av statsrådsprotokollet, föranleddes Kungl. Map.ts förslag av en den 5

februari 1921 dagtecknad framställning från fullmäktige i riksbanken,

vilken framställning finnes intagen i statsrådsprotokollet.

I denna framställning, mot vilken fullmäktige i riksgäldskontoret

förklarat sig icke hava något att erinra, hemställde bankofullmäktige,

att det begärda medgivandet om utvidgad sedelutgivningsrätt måtte få

gälla under tiden till den 1 mars 1922. Vid frågans föredragning inför

Kungl Maj:t den 11 februari 1921 föreslog emellertid min företrädare

i statsrådsämbetet, att tiden för medgivandets giltighet för det dåvarande

måtte begränsas att omfatta allenast tiden till den 1 april 1921, och

anförde han till stöd härför följande:

»Att riksbankens utvidgade sedelutgivningsrätt för närvarande ej kan undvaras

finner jag uppenbart. Utgående från den uppfattning i valutafrågan, för vilken

jag vid framläggandet av årets statsverksproposition gjort mig till tolk, anser jag

emellertid frågan härom icke böra behandlas isolerad utan såvitt möjligt i samband

med övriga till valutavården börande spörsmål. Jag vill i detta sammanhang meddela,

att jag genom skrivelse den 5 februari 1921 anmodat ekonomiska rådet att i

samband med behandlingen av ärendet om eventuellt fortsatt suspension av riksbankens

skyldighet att inlösa sina sedlar med guld senast den 1 mars 1921 inkomma

med nytt utlåtande i valutafrågan. Sedan detta yttrande avgivits och när i anslutning

därtill valutapolitiken i den utsträckning, som kan befinnas lämpligt, upptages

till behandling, synes jämväl frågan om bibehållande av riksbankens utvidgade sedelutgivningsrätt

böra tagas under övervägande med hänsyn till de praktiska konsekvenser,

som de för valutapolitiken uppställda riktlinjerna kunna medföra. Då

emellertid nuvarande bestämmelser för sedelutgivningen äga giltighet endast till den

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.

1 mars 1921, då vidare behandlingen i ett sammanhang av de valutapolitiska frågorna

med hänsyn till den tidpunkt, då ekonomiska rådets yttrande kan förväntas

inkomma, icke kan äga rum förrän under loppet av mars månad, och då slutligen

försiktigheten bjuder, att riksbanken icke är betagen möjligheten att under sagda

månad begagna den utvidgade sedelutgivningsrätten, torde dylik rätt för närvarande

höra medgivas till den 1 april 1921, d. v. s. den tidpunkt, då suspensionen av riksbankens

skyldighet att inlösa sedlar med guld enligt nu gällande föreskrifter upphör.»

Sedan bankofullmäktiges förevarande framställning för yttrande

remitterats till ekonomiska rådet, har detta i ett den 16 februari 1921

avgivet utlåtande förklarat sig tillstyrka, bifall till framställningen.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, var anledningen till Departements.

att riksbankens utvidgade sedelutgivningsrätt av Kungl. Maj:t begärdes ctief‘nförlängd

allenast till innevarande månads utgång att söka däri, att man

ansåg önskvärt, att frågans realbehandling skedde i samband med övriga

till valutavården hörande spörsmål. Vid ärendets anmälan för Kungl.

Maj:t den 11 februari 1921 hänvisade sålunda dåvarande departementschefen

till sin skrivelse till ekonomiska rådet av den 5 februari 1921,

däri rådet anmodats att i sammanhang med behandlingen av frågan om

eventuellt fortsatt suspension av riksbankens skyldighet att inlösa sina

sedlar med sudd senast den 1 mars 1921 inkomma med nytt utlåtande

i valutafrågan. Sedan detta yttrande, som av mig tidigare i dag anmälts,

numera avgivits, och sedan Kungl. Maj:t beslutat proposition till

riksdagen i guldinlösningsfrågan, torde jämväl spörsmålet om den utvidgade

sedelutgivningsrätten nu böra upptagas till reell prövning.

Den extra sedelutgivningsrätt, om vars fortsatta bestånd bankofullmäktige

nu göra hemställan, är visserligen, enligt vad jag inhämtat,

för närvarande icke fullt tagen i anspråk. Då emellertid sedelstocken

såväl före världskriget som under och efter detta plägat vid flera längre

eller kortare perioder under året uppgå till vida högre belopp än under

månaderna januari, februari och mars, samt en utveckling i denna riktning

även under innevarande år icke kan anses utesluten, finner jag mig

böra ansluta mig till uppfattningen, att riksbanken icke nu bör avskäras

från möjligheten att utgiva sedlar utöver vad som enligt de sedeltäckningsbestämmelser,

som gälla under normala tider, är medgivet.

Då, såsom bankofullmäktige uttala, ett successivt och varsamt nedbringande

av sedelcirkulationen bör eftersträvas, och då det torde vara

att förvänta, att det pågående prisfallet skall, i likhet med vad som

redan skett på vissa håll i utlandet, även i vårt land medföra, att behovet

av omsättningsmedel nedgår i jämförelse med fjolårets, har det

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.

vid denna frågas bedömande synts mig kunna tagas under övervägande

att i större eller mindre utsträckning minska det belopp av 125 miljoner

kronor, intill vilket den extra sedelutgivningen nu är tillåten,

eller i varje fall att nu fastställa en plan för en gradvis skeende nedskrivning

av nämnda belopp. Enär emellertid redan uti ifrågavarande

lagrum — § 6 av riksbankslagen — är föreskrivet, att det skall åligga

fullmäktige i riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna rörelsen

indraga sedlar till belopp, motsvarande vad som på grund av den medgivna

ökningen av sedelutgivningsrätten må hava utgivits, vadan något

ytterligare korrektiv i förevarande hänseende ej torde vara av behovet

påkallat, har jag stannat vid att förorda bifall till den gjorda framställningen

i oförändrat skick.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen medgiva, att riksbanken må för

tiden till den 1 mars 1922 begagna den i 6 § andra stycket av lagen

för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 omnämnda rätten att utgiva

sedlar till ett belopp av högst etthundratjugufem miljoner kronor utöver

vad som är medgivet i första stjmket av samma paragraf.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla;

och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den

ydelse, bil. litt. . . . vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Svante Ericsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:141 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ökning av riksbankens sedelutgivningsrätt. a1 i texten
  2. BU 1921:28 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ökning av riksbankens sedelutgivningsrätt. s. 1 i texten
  3. Rskr. 1921:97 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ökning av riksbankens sedelutgivningsrått. s. 3 i texten
  4. BU 1921:22 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ökning av riksbankens sedel utgivningsrätt. s. 3 i texten