Sök i Ratio Lex

Angående pensionsförbättring åt löjtnanten H. B. C. Keiding

1921-03-04 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:126, Angående pensionsförbättring åt löjtnanten H. B. C. Keiding

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Eungl. Maj tis Fr oposition Nr 126.

1

Nr 126.

Kungl. Majtis proposition till riksdagen angående pensionsförbättring

åt löjtnanten H. B. C. Keiding; given Stockholms

slott den 4 mars 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag,’ om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

C. G. Hammarskjöld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4

mars 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve

Wkangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist^

Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anförde härefter:

»Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition till 1919 års lagtima

riksdag (nr 276) därom gjorda framställning beviljade riksdagen medel

för beredande av pensionsförbättring åt viss personal vid armén.

Bihang till riksdagens protokoll 1921■ 1 sand. 110 käft. (Nr 126.) 62021 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 126.

Ansökning av

löjtnanten

H. B. C.

Keiding.

Utlåtande av

direktionen

över arméns

pensionskassa.

Enligt de av riksdagen godkända, genom kungörelse den 20 augusti

1919 (Svensk författningssamling nr 538) fastställda grunderna för ifrågavarande

pensionsförbättring tillkommer dylik förmån endast den, som

vid avgång efter uppnådd, åldersgräns är berättigad till såväl pension

som fyllnadspension samt därjämte vid avgången åtnjuter tillfällig löneförbättring

enligt av riksdagen år 1918 eller senare godkända grunder.

Uti det av arméns och marinens avlöningssakkunniga den 14 februari

1919 avgivna betänkande med förslag i ämnet, som låg till grund för

nyssnämnda proposition, framhöllo emellertid de sakkunniga, att därest

fråga skulle uppkomma om pensionsförbättring för tjänstinnehavare, som

till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till följd av skada eller sjukdom,

vanförhet eller lyte befunnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring

och på grund härav måste före uppnådd pensionsålder avgå

med viss pension, sådan fråga torde särskilt böra underställas riksdagens

prövning.

Enligt punkten 6 i pensioneringsgrunderna för arméns befäl och

underbefäl med vederlikar, sådan denna punkt lyder enligt kungörelsen

den 17 september 1914, är den, som till följd av olycksfall i tjänsten

befinnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring, skyldig att avgå från

tjänsten, med rätt till pension och fyllnadspension, uppgående till lönens

hela belopp.

Med tillämpning av denna bestämmelse beviljades löjtnanten av

första klassen vid Första livgrenadjärregementet Henrik Bastian Carstens

Keiding genom kungl. brev den 27 augusti 1920 avsked från innehavande

beställning med tillstånd att såsom löjtnant inträda i regementets reserv

samt med rätt för honom att från och med den 1 september 1920 tillträda

pension och fyllnadspension, motsvarande lönens hela belopp eller

1,500 kronor, därav 375 kronor i sjätte klassen av arméns pensionskassa

och 1,125 kronor från därtill anvisade statsmedel.

Emellertid har Keiding hos Kungl. Maj:t sökt att, utöver sagda

pensionsförmåner, erhålla pensionsförbättring enligt förenämnda kungörelse

den 20 augusti 1919.

I häröver den 27 oktober 1920 avgivet utlåtande har direktionen

över arméns pensionskassa anfört följande:

Vid sitt avsked hade Keiding, som vore född den 18 juli 1888, en

levnadsålder av 32 år 1 månad 9 dagar samt en tjänstetid av 12 år

1 månad 9 dagar efter tjugonde åldersåret, därav 2 år 9 månader 11

s. 3 Kontrollera mot PDF

Klingl. Maj\ts Proposition Nr 12ti.

3

dagar såsom underlöjtnant, 5 år 2 månader 19 dagar som löjtnant

av 2:a klassen och 2 år 7 månader 27 dagar såsom löjtnant av l:a

klassen, samt hade åtnjutit tillfällig löneförbättring med 800 kronor

för år såsom innehavande minst 6 och mindre än 9 tjänstår såsom

löjtnant.

Enligt kungörelsen den 20 augusti 1919 angående grunder för

pensionsförbättring för viss personal vid armén utgjorde pensionsförbättringen

för en löjtnant av l:a klassen med minst 6 och mindre än

9 tjänstår 1,130 kronor. Härtill vore Keiding emellertid icke berättigad,

enär han avgått i följd av genom utövningen av sin tjänst ådragen

skada och § 4 mom. 1 i samma kungörelse endast medgåve pensionsförbättring

till den, som avgått efter uppnådd åldersgräns.

Då det icke kunde vara annat än med rättvisa och billighet förenat,

att höjning bereddes Keiding i hans pensionsförmåner, som måste

anses alldeles otillräckliga under nuvarande förhållanden, ansåge direktionen,

att honom borde beredas pensionsförbättring.

Beträffande beloppet härav ansåge direktionen, att samma princip,

som av 1920 års riksdag, enligt skrivelse nr 296, punkt 3, på förslag

av arméns och marinens avlöningssakkunniga tillämpats vid bestämmandet

av pensionsförbättring åt f. d. kaptenen N. J. A. Helleday, borde

följas, nämligen att pension sförbättringen icke borde sättas högre än att

pensionen, fyllnadspensionen och pensionsförbättringen sammanlagt komme

att uppgå till det belopp, vartill nämnda förmåner enligt nu gällande bestämmelser

skulle hava belöpt sig, därest Keiding avgått efter uppnådd

pensionsålder. Enligt dessa pensionsbestämmelser vore löjtnant av l:a

klassen, som avginge från tjänsten efter uppnådd pensionsålder och i

likhet med Keiding innehade minst 6 och mindre än 9 tjänstår såsom

löjtnant, berättigad att uppbära pensionsförmåner med sammanlagt 2,330

kronor, därav pension och fyllnadspension 1,200 kronor och pensionsförbättring

1,130 kronor. Då Keiding vid sin avgång på grund av

punkten 6 i pensioneringsgrunderna för arméns befäl och underbefäl med

vederlikar erhållit pension och fyllnadspension med 1,500 kronor, skulle

pensionsförbättringen för honom alltså icke utgå med högre belopp än

830 kronor för år.

På grund härav hemställde direktionen, att framställning måtte göras

till riksdagen om beviljande åt Keiding av pensionsförbättring till belopp

av 830 kronor årligen, att utgå från och med den 1 september 1920

under hans återstående livstid och under de i kungörelsen den 20 augusti

1919 i övrigt fastställda villkor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Utlåtande av

arméns och

marinens

avlöningssakkunniga.

Utlåtande av

statskontoret.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 126.

Arméns och marinens avlöningssakkunniga hava därefter anmodats

yttra sig i ärendet samt med anledning härav i skrivelse den 8 november

1920 anfört följande:

I likhet med direktionen över arméns pensionskassa ansåge de sakkunniga

det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att Keiding

komme i åtnjutande av höjning i det honom författningsenligt

tillkommande pensionsbeloppet. Beträffande de grunder, efter vilka pensionsförbättringen

borde beräknas, hänvisade de sakkunniga till den utredning,

som i skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 november 1919 framlagts

av de sakkunniga i det av direktionen åberopade ärendet angående

pensionsförbättring åt f. d. kaptenen N. J. A. Helleday (jfr prop. 62A920).

1 nämnda utredning hade de sakkunniga bland annat erinrat, att den

numera medgivna pensionsförbättringen för arméns personal vore byggd

på grunder, som i det väsentliga anslöte sig till den civila pensionslagen,

samt att enligt gällande pensionslag för civila tjänsteinnehavare den, som

avginge på grund av olycksfall i tjänsten, vore berättigad till pension

med enahanda belopp som det vid tiden för olycksfallet för honom

gällande pensionsunderlag. De sakkunniga ansåge följaktligen, att den

pensionsförbättring, som borde medgivas Keiding, borde bestämmas på

det sätt, att hans pension, fyllnadspension och pensionsförbättring sammanlagt

komme att uppgå till det belopp, vartill nämnda förmåner enligt

nu gällande bestämmelser skulle hava belöpt sig, därest han avgått från

tjänsten efter uppnådd pensionsålder. Enligt denna beräkningsgrund

skulle pensionsförbättringen för Keiding, vilken vid avgången innehaft

minst 6 och mindre än 9 tjänstår såsom löjtnant, komma att uppgå till

[(1,200 + 1,130)— 1,500=] 830 kronor.

På grund av det sålunda anförda hemställde de sakkunniga, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Keiding finge från

och med den 1 september 1920 under sin återstående livstid uppbära

pensionsförbättring till belopp av 830 kronor, för år räknat, att åtnjutas

i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 20 augusti 1919 angående

grunder för pensionsförbättring för viss personal vid armén och

utgå från anslag, som för beredande av sådan pensionsförbättring beviljats

eller kunde komma att beviljas.

Statskontoret har i utlåtande den 20 november 1920 biträtt de avlöningssakkunnigas

hemställan.

>artement8 Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, avsåg 1919 års riksmöte11-

dags beslut om pensionsförbättring åt viss personal vid armén endast

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 126.

sådan personal, som avgått ur tjänst efter uppnådd åldersgräns, under

det att frågan om beredande av dylik förmån åt befattningshavare, som

till följd av skada eller sjukdom måste avgå i förtid, lämnades öppen

för att framdeles regleras i varje särskilt fall. Då jag anser rättvisa

och billighet kräva, att sökanden, som tillhör sistnämnda personalkategori,

kommer i åtnjutande av någon pensionsförbättring, finner jag mig

höra tillstyrka, att riksdagens medgivande härutinnan inhämtas.

I fråga om pensions förbättringens storlek innehålla de i ärendet avgivna

utlåtandena enahanda förslag. Jag biträder samma förslag och får

alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva,

att löjtnanten i Första livgrenadjärregementets reserv Henrik Bastian

Carstens Keiding må från och med den 1 september 1920 under sin återstående

livstid uppbära pensionsförbättring till belopp av 830 kronor

för år räknat, att åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen

den 20 augusti 1919 angående grunder för pensionsförbättring för viss

personal vid armén och utgå från anslag, som för beredande av sådan

pensionsförbättring beviljats eller kan komma att beviljas.»

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar skulle avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

W. G. O. Montgomery.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt

110 käft. (Nr 126.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1921:25 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. Bankoutskottet får härmed avgi s. 4 i texten