Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj.ts proposition Nr 13

5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:13, Kungl. Maj.ts proposition Nr 13

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 13.

5

Nr 13.

Kungl. Maj ds proposition angående efterskänkande av kronans fordran

på grund av lån ur odlingslånefonden för torrläggning av vattensjuka

ägor inom Nordanåker m. fl. fastigheter i Västernorrlands

län; given Stockholms slott den 10 december 1920.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bifogade utdrag

av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Nils Hansson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 december 1920.

Närvarande:

Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm,

Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Departementschefen, statsrådet Hansson anförde:

Den 19 mars 1909 beviljade Kung], Maj:t till torrläggning av

vattensjuka ägor inom hemmanen Nordanåker, Näs, Prästbordet, Rossö

och Nyland uti Ytterlännäs socken av Västernorrlands län lån ur odlingslånefonden

för nämnda år till belopp av 5,400 kronor, varjämte

Kungl. Maj:t tillika fastställde plan för företaget.

Sedermera anvisade Kungl. Maj:t den 12 augusti 1911 till ut
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 13.

förande av ifrågavarande företag från norrländska avdikningsanslaget

under de i kungörelsen den 18 juni 1910 stadgade villkor ett anslag

å 3,700 kronor, i samband varmed det till företagets utförande beviljade

lån från odlingslånefonden nedsattes till 2,700 kronor. För

detta statsbidrag bar kontrakt icke upprättats och intet belopp bär

därav lyfts.

Med utlåtande den 20 april 1917 bär lantbruksstyrelsen överlämnat

en skrift från arbetsstyrelsen för företaget, vari anhållits, dels att det

beviljade odlingslånet å 2,700 kronor, varav 2,500 kronor redan uppburits,

måtte annulleras och den i samband därmed intressenterna åliggande

odlingsskyldigheten upphöra, dels att, ehuru företaget icke kunnat

utföras enligt fastställd plan och alltså blott en del av den åsyftade

torrläggningseffekten uppnåtts, det beviljade statsbidraget från norrländska

avdikningsanslaget måtte utgå oavkortat, ocli dels att upplupna

räntor å odlingslånet måtte efterskänkas, eller, om detta icke läte sig

göra, att anslaget om möjligt måtte ökas med så stort belopp, som

motsvarade den upplupna räntan a det bekomna odlingslånebeloppet.

Såsom stöd för ansökningen har arbetsstyrelsen anfört, att på grund av sällsynt

svårartad jäslera kostnaderna för företaget blivit så stora, att arbetets utförande i enlighet

med den fastställda arbetsplanen blivit omöjliggjort. Dikningsområdet korsades av

järnvägslinjen Härnösand—Sollefteå å två olika ställen. Vid grävningsarbetena å

det ena av dessa ställen hade en sättning i järnvägsbanken och trumman genom

denna inträffat, varigenom fara för trafiken uppstått, i följd varav järnvägsbolaget

nödgats vidtaga omfattande förstärkningsåtgärder invid banken och trumman. De

sålunda uppståndna skadorna in. m. hade invecklat dikningsintressenterna i process

med järnvägsbolaget, vilken process utfallit till dikningsintressenternas nackdel och orsakat

dem en extra kostnad av i runt tal 2,300 kronor. Vid åtgärder för stärkande

av den genom grävningsarbetena orsakade skadan å järnvägsbanken och

trumman både bolaget anordnat en pålning i banken och spåntvägg i trumman,

och förhindrade nu denna spåntväggs läge och höjd över dikesbottnen åtminstone

delvis ovanliggande marks utdikning och torrläggning till det djup, som fastställda

ritningar utvisade. En ännu mer bidragande orsak till svårigheten för att icke

säga omöjligheten att upptaga detta avlopp till fullt djup ovan järn vägstrumman

vore den utomordentligt svårartade jäsleran. Dyrbara pålningsarbeten med 30

fots långa pålar både visat sig i det närmaste resultatlösa, då fäst botten på

sagda djup icke kunnat anträffas, och jäsleran vore av den art, att snart sagt

lika mycket material jäst upp från botten, som blivit uppschaktat. Genom de

utomordentliga svårigheter och de betydande av intressenterna oförutsedda kostnader,

som drabbat dem, och vilka kostnader uppginge till i runt tal 13.000 kronor,

samt på grund av järnvägstrummans beskaffenhet och den exempellöst svåra jäsleran

saknades nu möjlighet att utföra företaget enligt den av Kungl. Maj:t fastställda

arbetsplanen.

Lantbruksingenjören Carl Holm, som upprepade gånger under åren 1913—1916

vid inspektioner in. in. varit i tillfälle att taga kännedom om vattenavledningsföre
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 13. 7

taget, har vitsordat, att utgifterna för företaget intill våren 1919 uppgått till

12,945 kronor 51 öre. Enligt Holms förmenande vore det omöjligt att utföra företaget

enligt den fastställda arbetsplanen, varför Holm på det livligaste tillstyrkt,

att företaget måtte förklaras avsynat och godkänt i dess nuvarande skick. Samma

uppfattning delas av vederbörande distriktsingenjörer i det väg- och vattenbyo--- nadsdistnlct, där företaget är beläget.

Lantbruksstyrelsen liar erinrat, att dikningsintressenterna syntes

utan eget förvållande hava invecklats i de svårigheter, varom i ärendet

vore fråga. Då vattenavledningsarbetet icke vore fullbordat enligt

vederbörligt kontrakt, skulle i enlighet med gällande bestämmelser för

larn från odlingslånefonden till intressenterna utbetalda 2,500 kronor

jämte vederbörlig ränta därå återbäras till statsverket. Som emellertid

intressenterna vidtagit alla de åtgärder, som av förrättningsmannen

föreskrivits för arbetets utförande i enlighet med förslaget, ville det

synas lantbruksstyrelsen med rättvisa och billighet överensstämmande,

att 1 föreliggande fall intressenterna befriades från skyldigheten att

återgälda uppburna andelen av odlingslånet jämte ränta därå.

Väg- och vatt enbyggnadsstyrelsen har, efter hörande av vederbörande

distriktstjänstemän samt Härnösand—Sollefteåbanans förvaltning,

! utlåtande den 14 maj 1919 tillstyrkt bifall till sökandenas framställning.

Statskontoret har i utlåtande den 31 december 1919 vttrat:

Sedan lanet påforts ränta för tre år efter 3.6, procent, vilken lagts till kapitalbeloppet

hade detta uppgått till 2,770 kronor. A detta belopp både för vart

och ett av låneåren 28 februari 1916—28 februari 1919 av arbetsdirektionen erlagts

en annuitet av 6 procent med 166 kronor 20 öre, därav 3.6 procent ränta och återstoden

kapitalavbetalning, så att efter verkställandet av inbetalningen den 28 februari

1919 aterstode ett oguldet kapitalbelopp av 2,563 kronor 30 öre.

Då avgörandet av frågan om befrielse från återbetalningsskyldighet för lånet

givetvis vore beroende på bedömandet av de tekniska svårigheter, som mött för

företagets utförande, vore statskontoret icke i tillfälle att härom uttala någon bestämd

asikt, men det ville dock synas statskontoret, som om goda skäl skulle tala

för en framställning till riksdagen om medgivande av befrielse från återbärande av

den redan utbetalda delen av odlingslånet. Häri borde emellertid icke innefattas

ratt att återbekomma till statskontoret redan inbetalda annuiteter, utan svntes medÄ

bjJIja av.se1 4^ ®fterH inbetalandet av annuiteten för länearet 28 februari

1918-28 februari 1919 återstående kapitalbeloppet 2,563 kronor 30 öre med efter

sistnämnda dag upplupen ränta.

f f +"ii?rainde SSan''?e“a! fnhållan att> ehuru företaget icke kunnat utföras enligt

ut.få, det från norrländska avdikningsanslaget beviljade understödet

oavkortat, hade statskontoret under hand hos lantbruksstyrelsen inhämtat, att intressenterna

icke kunnat ställa nöjaktig borgen för avdikningsföretagets utförande enligt

planen och för därtill anslagna medels återbetalning i vissa fall. Lantbruks
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 13.

styrelsen hade emellertid icke upptagit till behandling framställningen i vad den

avsåge anslaget eller meddelat någon utredning till bedömande, i vilken mån utfört

arbete kunde berättiga till utbekommande av statsbidrag.

Vad slutligen anginge sökandenas framställning om att, i händelse upplupna

räntan å lånet icke efterskänktes, anslaget måtte ökas med motsvarande belopp,

liölle statskontoret, som ansåge återbetalning till intressenterna icke böra äga rum

av vad som redan vore guldet i ränta och avbetalning å lånet, före, att anledning

knappast kunde anses föreligga att bifalla framställningen i nu ifrågavarande del.

Lantbruksstyrelsen, som anbefallts att med anledning av vad statskontoret

i ärendet anfört ånyo yttra sig, har i utlåtande den 4 september

1920 anfört i huvudsak följande:

Styrelsen hade redan i sin skrivelse den 20 april 1911 meddelat, att kontrakt

för statsbidraget icke vore upprättat. Styrelsen hade ansett denna omständighet

innebära, att delägarna visat sig ej vilja utfästa sig med någon förbindelse till

staten i avseende på det ifrågasatta bidraget och att detta förfaringssätt varit liktydigt

med ett avböjande från delägarnas sida att mottaga statsbidraget. Om statsmedel

under sådana förhållanden komme att utgå, skulle detta enligt styrelsens

förmenande kunna medföra betänkliga konsekvenser. Styrelsen både därför ansett

sig ej böra tillstyrka ansökningen i denna del.

Med avseende på intressenternas framställning om befrielse från skyldigheten

att återbetala uppburet odlingslån med upplupna räntor därå, funne lantbruksstyrelsen

icke något vara att erinra mot vad statskontoret i denna del anfört.

Enligt hos statskontoret inhämtad uppgift har icke den på låneåret

28 februari 1919—28 februari 1920 belöpande annuiteten av odlingslånet

blivit av intressenterna i företaget inbetald. Det oguldna

kapitalbeloppet utgör således fortfarande 2,563 kronor 30 öre.

I likhet med lantbruksstyrelsen och statskontoret linner jag starka

skäl tala för, att intressenterna i företaget befrias från återbetalningsskyldigheten

för den oguldna delen av odlingslånet jämte efter den 28

februari 1919 upplupen ränta. Kungl. Maj:t torde emellertid böra föreskriva,

att vidare utbetalning å odlingslånet icke skall äga ruin.

Vad angår framställningen om utbekommande av bidraget från

norrländska avdikningsanslaget delar jag lantbruksstyrelsens uppfattning,

att detta bidrag icke bör utgå.

Då ärendet i vad det avser efterskänkande av kronans fordran

för odlingslånet torde böra underställas riksdagens prövning, hemställer

jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att intressenterna i ett företag, avseende torrläggning av vattensjuka

ägor inom hemmanen Nordanåker m. fl. uti Ytterlännäs socken

av Västernorrlands län, må befrias från erläggande av återstående

oguldna kapitalbeloppet av ett dem den 19 mars 1909 för företaget

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 13. 9

beviljat lån ur odlingslånefonden med därå efter den 28 februari

1919 upplupen ränta.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna

bifall samt förordnade, att proposition i ämnet av den

lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skulle avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Allan Tigerscliiöld.

Bihang till riksdagens protokoll 1921

1 samt. 11 käft. (Nr 12—13.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:111 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande av kronans fordran på grund av lån ur odling slånefonden för torrläggn s. 3 i texten
  2. JoU 1921:4 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande av kronans fordran på grund av lån ur odling slånefonden för torrläggning av vattensj s. 8 i texten