Sök i Ratio Lex

Angående indragning av vissa professorsprebenden m. m

1921-02-11 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:135, Angående indragning av vissa professorsprebenden m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

1

Nr 135.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående indragning

av vissa professorsprebenden m. m.; given

Stockholms slott den 11 februari 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

B. J:son Bergqvist.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 11 februari 1921.

N ärvarande:

Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Bergqvist,

Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Föredragande departementschefen, statsrådet Bergqvist anförde

härefter:

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 115 käft. (Nr 135.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Indragning

av vissa professo

rspreenden

m. m.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Frågan om indragning av universitetsprofessorernas prebenden

har under år 1920 varit förelagd såväl riksdagen som kyrkomötet.

Tre av Kungl. Maj:t till 1921 års riksdag gjorda framställningar

om att beräkna anslag i avbidan på proposition om beredande av

ersättningsmedel till särskilda prebendeinnehavare inom de teologiska

fakulteterna hava bebådat, att nämnda fråga, så vitt vissa prebenden

angår, skulle varda dragen även under den nu församlade

riksdagens prövning.

Vad 1920 års riksdag beträffar hade Kungl. Maj:t — sedan

den s. k. Skånekommittén verkställt utredning rörande möjligheten

och lämpligheten av prebendeinstitutionens i riket upphörande, till

den del densamma ännu kvarstodo — i proposition nr 335 föreslagit

riksdagen att för sin del medgiva, att indragning av de teologie

professorsprebendena finge i den ordning Kungl. Maj:t prövade skäligt

bestämma och enligt den ersättningsgrund, som i Kungl. Maj:ts

cirkulär den 28 april 1882 funnes angiven, successivt genomföras.

Enligt skrivelse den 22 juni 1920 biföll riksdagen detta Kungl Majrts

förslag.

Grenom skrivelse (nr 10) till 1920 års kyrkomöte inhämtade

Kungl. Maj:t härefter, jämlikt § 114 i regeringsformen och prästerskapets

privilegier den 16 oktober 1723, kyrkomötets yttrande, huruvida

kyrkomötet medgåve de teologie professorsprebendenas indragning

i den ordning och enligt den ersättningsgrund, som angivits i

Kungl. Maj:ts ovannämnda för 1920 års riksdag framlagda förslag.

Grenom skrivelse den 16 november 1920 (nr 11) avlät kyrkomötet

svar å Kungl. Majtts framställning. Denna skrivelse — avfattad

i enlighet med kyrkolagsutskottets förslag — innehöll dels

en anmälan, att kyrkomötet med anledning av Kungl. Maj:ts framställning

medgivit, att indragning av de teologie professorsprebendena

må i den ordning Kungl. Maj:t prövade skäligt bestämma och

enligt den i omförmälda cirkulär den 28 april 1882 angivna ersättningsgrund

successivt genomföras, dels ock en anhållan, att Kungl.

Maj:t täcktes vid begagnande av den Kungl. Maj:t sålunda medgivna

rätten till indragning av ifrågavarande prebenden föranstalta

därom, att till innehavarna av professorsbefattningarna i praktisk

teologi må fortfarande upplåtas prebenden på sätt Kungl. Maj:t prövade

skäligt bestämma.

Den s. k. Skånekommittén hade i sin ovannämnda utredning

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj\ts proposition Nr 135.

på anförda skäl uttalat sig för indragning av samtliga professorsprebendena

och angivit den ordning, i vilken denna indragning enligt

kommitténs mening borde ske. På sätt jag under punkt 54 i

bilagan åttonde huvudtiteln till 1921 års statsverksproposition erinrade,

har den i kyrkomötets omförmälda anhållan berörda frågan

om bevarande av prebenden för professorerna i praktisk teologi vid

de båda universiteten under föregående skeden av nu förevarande

ärende framkallat mycken diskussion, därunder olika meningar

gjorts gällande. Till protokollet över ecklesiastikärenden den 19 mars

1920, som i utdrag åtföljde Kungl. Maj:ts förutnämnda proposition

nr 335, lämnades av min företrädare i statsrådsämbetet en redogörelse

för denna meningsbrytning i de uttalanden, som över Skånekommitténs

förslag om de teologie professorsprebendenas indragning

avgåvos av teologiska fakulteterna och de större akademiska konsistorierna

i Uppsala och Lund samt av universitetskanslern, ärkebiskopen

och biskopen i Lunds stift. Själv yttrade departementschefen:
Ehuru

jag, såsom framgår av det nyss anförda, förmenar, att starka skäl

tala för indragning jämväl av de prebenden, som äro förenade med professurerna

i praktisk teologi, anser jag dock med hänsyn till den tvekan, som yppats från

teologiskt håll, möjlighet till vidare utredning i vissa hänseenden böra lämnas

öppen, innan definitivt beslut fattas om indragningen av dessa prebenden. De

spörsmål, som därvid skola undersökas, angå emellertid lämpligaste sättet för befrämjande

av den vetenskapliga forskningen inom den praktiska teologiens område

och av de blivande prästernas praktiska utbildning, således frågor, vilka

närmast höra under Kungl. Maj:ts prövning. Jag finner därför den omständigheten,

att de rent praktiska skälen för prebendeinstitutionens bibehållande på

denna enstaka punkt anses starkare än i fråga om övriga professurer, icke böra

utgöra hinder för riksdagen och kyrkomötet att i princip lämna sitt medgivande

till samtliga professorsprebendens indragning samt bemyndiga Kungl. Maj:t att,

i den ordning Kungl. Maj:t prövar skäligt bestämma och enligt den ersättningsgrund,

som i cirkuläret den 28 april 1882 finnes angiven, successivt genomföra

sagda indragning.

Den meromnämnda meningsskiljaktigheten kom ock till synes

vid den diskussion inom kyrkomötet, som föregick kyrkomötets i

skrivelsen den 16 november 1920 (nr 11) lämnade ovanberörda svar

å Kungl. Maj:ts framställning rörande de teologie professorsprebendenas

indragning. Själv yttrade jag under sagda diskussion, att jag

hyste sympati för tanken på upplåtande av prebenden åt professorerna

i praktisk teologi, under förutsättning naturligtvis, att saken

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition Nr 135.

kunde ordnas så, att om dessa »fortfarande komme att bliva kyrkoherdar

i vissa pastorat, en sådan anordning kan bliva till verklig

fördel för dessa professorers verksamhet som universitetslärare». Och

jag tilläde: »I vad på mig beror vill jag alltså gärna medverka

till att frågan får en lösning i den riktning, som kyrkolagsutskottet

här givit uttryck åt».

Sedan Kungl. Maj:ts framställning till kyrkomötet avläts, hava

vissa av min företrädare i statsrådsämbetet i hans yttrande i ärendet

till statsrådsprotokollet antydda utredningar inkommit till ecklesiastikdepartementet.

På tal om lämpligaste tidpunkten för indragningen

av de olika professorsprebendena anmärkte dåvarande departementschefen,

att definitivt beslut angående prebendenaturens upphörande

i det särskilda fallet kunde av Kungl. Maj:t fattas först efter det

samtliga vederbörande i orten blivit hörda. För ändamålet fick kammarkollegium

den 29 juni 1920 befallning att efter vederbörandes hörande

avgiva utlåtande över Skånekommitténs förslag, vilket angav de

särskilda tidpunkter, då enligt kommitténs mening indragningen borde

ske. Med särskilda utlåtanden den 23 september 1920 har kammarkollegium

i följd därav överlämnat till kollegiet avgivna yttranden av vederbörande

pastoratsbor och prästerskap samt landsfiskaler ävensom av

länsstyrelserna i Uppsala och Malmö jämte domkapitlen i Uppsala

och Lund; varande jämväl ett av ärkebiskopen, såsom förutvarande

professor med prebende, avgivet utlåtande bifogat akten.

Jag torde få nämna, att pastoratsborna utan undantag — i

vissa fall på grund av numera uppkomna förhållanden i avseende

å verkställda löneregleringar m. m. — i allmänhet avgjort uttalat

sig för prebendenas indragning och beträffande tidpunkten härför

anslutit sig till kommitténs förslag, dock att i två fall på grund

av särskilda förhållanden indragningen ansetts böra träda tidigare i

verket än kommittén tänkt sig. Vad angår tidpunkterna för indragningen

av de prebenden, min förevarande framställning åsyftar,

hänvisar jag till det följande av framställningen.

Av de båda domkapitlen har det i Lund uttalat sig för, att ett

prebendepastorat bibehölles för innehavaren av professuren i praktisk

teologi vid Lunds universitet. I enahanda riktning går det yttrande,

som avgivits av domkapitlet i Uppsala, vilket såsom lämpligt

prebende för professorn i praktisk teologi i Uppsala angivit domkyrkoförsamlingen,

Helga Trefaldighets församling eller Gamla Uppsala

församling.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Länsstyrelsen i Uppsala har tillstyrkt prebendenas bibehållande

vid ett flertal teologiska professurer. Ärkebiskopen har till upplysning

och eftertanke anfört vissa förhållanden »rörande dels det berättigade

i prebendepastorers tillsättning, dels det relativa berättigande,

som en prebendepastor kan äga även från prebendeförsamlingens

synpunkt».

Vad kammarkollegii utlåtanden angår torde jag här ur dem

få omförmäla, att kollegium erinrat om den av föregående departementschefen

antydda utredningen rörande prebendeinstitutionen så

vitt särskilt angår professurerna i praktisk teologi. Under anmärkning

att denna utredning vid tiden för avgivandet av kollegiets utlåtanden

icke verkställts har kollegiet funnit det vara erforderligt

att tillsvidare bibehålla ett prebende vid vartdera av rikets universitet.

Kollegium anser, att härtill bör väljas Uppsala, respektive

Lunds stads pastorat.

Vad den i kammarkollegiets utlåtanden omförmälda utredningen

beträffar har densamma satts i verket på grund av Kungl. Maj:ts

beslut den 18 juni 1920. Kungl. Majd anbefallde då universitetskanslern

att, efter vederbörandes hörande, till Kungl. Majd inkomma

med utredning och förslag dels angående de pastorat, som, därest

professorerna i praktisk teologi fortfarande komma att innehava

prebenden, borde anvisas härtill, varvid särskilt borde undersökas

möjligheten och lämpligheten att såsom prebenden anslå vederbörande

domkyrkoförsamlingar, dels angående möjligen erforderliga

föreskrifter i fråga om särskilda kompetensfordringar eller tillsättningsbestämmelser

för berörda professorsbefattningar samt beträffande

de ändringar, som kunde anses vara av nöden i avseende å

gällande föreskrifter rörande förste teologie professurerna samt angående

de blivande prästernas praktiska utbildning, dels och rörande

de särskilda anordningar i övrigt, som möjligen från universitetens

synpunkt kunde befinnas önskvärda, därest en indragning av de

teologie professorsprebendena komme till stånd.

Med utlåtande, som den 22 december 1920 inkommit till ecklesiastikdepartementet,

har kanslern avgivit den begärda utredningen. Jag

anser mig ej böra fullständigt återgiva vad de teologiska fakulteterna

och de större akademiska konsistorierna i Uppsala och Lund samt

kanslern i ämnet anfört, men skall i korthet meddela det huvudsakliga

därav.

Beträffande då först frågan om vilka pastorat, som eventuellt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

borde anslås åt professorerna i praktisk teologi såsom fortfarande

prebendeinnehavare, äro såväl fakulteter och konsistorier som kanslern

ense därom, att härtill borde i första rummet ifrågakomma

domkyrkoförsamlingarna i Uppsala och Lund. Där hade man bäst

tillfälle till fullt tillfredsställande anordningar för den praktiska

undervisningen på pastorsexpeditionen, inom ungdomsvården med

dess söndagsskolor och kyrkliga ungdomsföreningar och i själva

domkyrkan. Allt inom en större stadsförsamling förelåge ock mera

månggestaltat och rikare utvecklat än i mindre församlingar. Vederbörande

prebendeinnehavare kunde inom domkyrkoförsamlingen

lättare bibehålla kontakten med det kyrkliga livet och den kyrkliga

verksamheten i alla dess olika former. Hans lärjungar skulle ock

få det bästa tillfälle att höra honom och lära av honom.

Domkyrkoförsamlingarna skulle väl å sin sida såsom prebenden

i regel tillförsäkras väl kvalificerade män till domprostar och ställföreträdare

för dem, utsedda bland stiftets mest dugande krafter.

Innebure det verkligen en uppoffring för en församling att vara

professorsprebende, kunde man onekligen med skäl begära en sådan

uppoffring av universitetsstäderna, som i övrigt hade ett flertal av

församlingarna själva tillsatta präster och njöte rikliga andliga och

materiella förmåner av universitetens förläggning dit.

Näst efter Uppsala domkyrkoförsamling har det ansetts, att den

omedelbart till Uppsala gränsande Helga Trefaldighetsförsamling med

dess inom staden belägna kyrka och kyrkoherdeboställe kunde ifrågakomma.

I tredje rummet kunde därefter nämnas Granda Uppsala

församling, belägen i stadens nära grannskap — dock måste, därest

densamma för ifrågavarande ändamål valdes till kvarstående prebende,

med ändring av nu gällande löneregleringsresolution vid sidan av

prebendekyrkoherden där anställas en annan fast anställd och av

församlingen själv utsedd präst.

Näst efter Lunds domkyrkoförsamling har såsom lämpligt prebende

för professorn i praktisk teologi nämnts S:t Peters klosters församling,

vilken för närvarande ej är prebende. Lantpastorat, även

så närliggande som Stångby och Vallkärra, hava ansetts ej i samma

grad som stadsförsamlingar lämpa sig till prebende åt professorn i

praktisk teologi: den praktiska undervisningen måste ändock i allt

fall på ett eller annat sätt tillgodoses i någon av stadsförsamlingarna.

Vad angår frågan om behovet av särskilda kompetensfordringar

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

eller tillsättningsbestämmelser för professorerna i praktisk teologi har

man i Lund uttalat sig häremot. I Uppsala har man, med instämmande

av kanslern, ansett, att, därest prebendena för professurerna i praktisk

teologi indroges, vissa särskilda kompetenskrav borde uppställas

beträffande sökande till dylik professur.

Den tredje fråga, varom utredning av Kungl. Maj:t begärdes,

angick tilläventyrs nödiga ändringar i avseende å gällande föreskrifter

rörande förste teologie professurerna. De gjorda uttalandena gå ut

på att de nuvarande bestämmelserna i fråga om dessa professurer

böra upphävas. Titeln förste teologie professor bör dock, enligt teologiska

fakultetens i Uppsala och kanslerns mening, bibehållas för

äldste teologie professorn.

Beträffande behövligheten av ändringar i fråga om de blivande

prästernas praktiska utbildning har man förklarat sådana ej vara av

nöden, därvid dock det större konsistoriet i Uppsala utgått från förutsättningen

att innehavaren av professuren i praktisk teologi, såsom

prebendeinnehavare, förbleve präst inom svenska kyrkan ävensom

föreståndare för det s. k. praktiska övningsinstitutet. — I Lund

har man framhållit, bland annat, behovet för den praktisk teologiska

undervisningen av assistentinstitutionens förstärkning, därest

prebendet för professorn i praktisk teologi indrages.

I fråga slutligen om särskilda anordningar i övrigt, som kunde

befinnas önskvärda, därest de teologie professorsprebendena indroges,

har man i Uppsala exempelvis tänkt sig anordnandet av gudstjänster

med särskild hänsyn till akademiska medborgare. Denna tanke har

ej vunnit anslutning från Lund. Där har man påkallat omedelbart

vidtagande av åtgärder för att tillförsäkra den praktiskt teologiska

undervisningen tillträde icke blott till domkyrkan, utan även till de

olika till domkyrkoförsamlingen hörande institutioner, vilka hittills

tagits i anspråk för denna undervisning.

Frågan om professorsprebendenas indragning har nu kommit i

det skede, att, på sätt Kungl. Maj:ts förslag beträffande 1922 års

riksstat och 1921 års tilläggsstat angiva, framställning bör ske till

riksdagen om beredande av nödiga medel till ersättning åt vederbörande

prebendarier för minskade inkomster vid frånträdandet av

prebendet. Ersättningsgrunden är angiven i förutnämnda cirkulär

den 28 april 1882, varigenom förordnats, att en var som därefter

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

utnämndes till ämbete eller tjänst, varmed enligt gällande bestämmelser

prebendepastorat vore förenat, skulle vara skyldig att, om och

när Kungl. Maj:t så beslöte, avträda prebendepastoratet mot fyllnad

i den med ämbetet eller tjänsten förenade lönen till belopp, vartill

inkomsten av prebendepastoratet funnes i lönestat upptagen eller vid

lönereglering beräknad.

Mitt nyss använda uttryck: ersättning åt vederbörande prebendarier,

avser — vilket redan de beräknade anslagsbeloppen giva vid

handen — ej indragning nu på en gång av samtliga professorsprebendena.

Såsom jag redan under ovannämnda punkt 54 i bilagan

åttonde huvudtiteln till årets statsverksproposition anmärkt, måste

vid denna indragning hänsyn tagas dels till den nyss avhandlade

frågan om bibehållande av prebendena för professorerna i praktisk

teologi, dels ock till att — enligt riksdagens och kyrkomötets samstämmiga

beslut — avvecklingen av prebendeinstitutionen vid universiteten

sker successivt.

Jag skall här lämna en översikt över de nuvarande prebendepastoraten,

fästa vid lärostolarna inom de teologiska fakulteterna vid

universiteten, tillika med uppgift å de av Skånekommittén för dem

samtliga föreslagna tider för indragningen samt å de av kommittén

därvid angivna beloppen av årliga ersättningar till prebendarierna.

Prebendepastorat.

Tid fftr

indragning.

Ersättnings-

belopp.

Kronor.

Uppsala universitet:

Uppsala stad och Vaksala, båda prebenden åt förste

teologie professorn och domprosten...........

Vb 1923

5,500

—

Danmark.................................

V5 1922

1,075

—

Helga Trefaldighet..........................

Vb 1922

880

—

Gamla Uppsala . . ..........................

Vb 1922

1,425

—

Uppsala Näs..............................

Vb 1922

95

—

Hagby Eamsta.............................

Vb 1922

460

—

Börje....................................

Vb 1922

960

—

Lunds universitet:

Lunds stads- och landsförsamlingar..............

Vb 1923

4,020

—

Västra Kärrstorp och Glostorp.................

Vb 1921

7,553

—

Stångby och Vallkärra.......................

Vb 1921

7,532

—

Stora Uppåkra och Flackarp...................

Vb 1921

5,647

—

Hnsm ..... ................. .

V B 1921

3,579

—

Hällestad, Dalby och Bonderup.................

Vb 1923

6,210

—

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung!,. Maj:ts proposition Nr 135.

Beträffande de i denna tablå angivna tider och ersättningsbelopp

torde jag få meddela följande.

Kommittén har tänkt sig, att de pastorat, som redan blivit föremål

för ny lönereglering, i allmänhet skulle befrias från sin prebendenatur

antingen den 1 maj 1921 eller den 1 maj 1922, beroende på

vissa praktiska synpunkter, som i de särskilda fallen kunna göras

gällande. Vad prebendena vid Uppsala universitet angår har ny

lönereglering nu trätt i kraft i dem samtliga utom i Danmark och

Helga Trefaldighet, vilka ingå i ny lönereglering år 1922. För den

skull har kommittén föreslagit Uppsala-prebendenas indragning den

1 maj 1922, dock med undantag för Uppsala och Vaksala, vilkas

prebendarie uppnår pensionsåldern den 10 juni 1922. Av detta jämte

andra av kommittén anförda skäl har indragningen av förste teologie

professorns och domprostens prebenden av kommittén föreslagits att

äga rum först den 1 maj 1923.

I fråga om prebendena vid de teologiska lärostolarna i Lund

kommer ny lönereglering att den 1 maj 1921 hava trätt i kraft i

dem samtliga med undantag för Hällestad och Lund, där så sker

respektive den 1 maj 1923 och den 1 maj 1925. Vad angår Lunds

pastorat har kommittén föreslagit indragningens framflyttande till

den 1 maj 1923, enär den nuvarande prebendarien den 10 januari

1923 uppnår pensionsåldern.

Beträffande lönefyllnadsbeloppen äro de, så vitt Uppsala-prebendena

angår, av kommittén föreslagna med direkt hänvisning till motsvarande

i universitetets stat såsom inkomst av prebendena upptagna

belopp. Sådant belopp finnes dock ej angivet för förste teologie

professorn och domprosten, utan det för honom föreslagna ersättningsbeloppet

utgör vad som erfordras för att jämte i staten upptagen

kontant lön efter indragningen uppbringa hans löneförmåner

till vanlig professorsavlöning, 7,500 kronor.

De av kommittén föreslagna ersättningsbeloppen för prebendarier

inom teologiska fakulteten i Lund äro satta efter de inkomster av

prebendepastoraten, som beräknades vid 1908 års lönereglering för

universiteten och karolinska institutet. Sammanlagda med de i

universitetets stat upptagna kontanta avlöningsförmånerna bringa

ersättningsbeloppen den samlade avlöningen för prebendarierna

i Västra Kärrstorps, Stångby och Stora Uppåkra pastorat upp till

belopp av respektive 8,753 kronor, 8,372 kronor och 8,047 kronor,

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 115 käft. (Nr 135.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

d. v. s. över vanlig professorslön även med ålderstillägg med undantag

för Stora Uppåkra pastorat, där ett belopp av 53 kronor fattas för

att professorn skall komma i åtnjutande av fullt ålderstillägg. Vederbörligt

ålderstillägg för honom är inskränkt till nämnda belopp, 53

kronor, de två övriga äga ej rätt till ålderstillägg. Efter de nuvarande

prebendeinnehavarnas avgång från sina professurer skola ersättningsbeloppen

sänkas, i den mån så erfordras för att vederbörandes

avlöning ej må komma att överstiga vanlig professorslön, och

rätten till ålderstillägg skall bliva lika som för övriga professorer.

Följer man nu vid indragning av professorsprebendena kommitténs

förslag i avseende å tiden för indragningen, kan ju denna visserligen

sägas ske successivt, vilket angivits såsom önskvärt. Men

det finnes vid förevarande ärendes behandling ett annat spörsmål,

till vilket såsom ovan nämnt också måste tagas hänsyn och

vid vilket jag i det föregående särskilt uppehållit mig: spörsmålet

om prebenden skola bibehållas vid professurerna i praktisk teologi

och, om så anses böra ske, vilka pastorat i så fall böra fästas vid

dessa professurer.

För min del har jag redan uttalat min sympati för tanken att

professorerna i praktisk teologi fortfarande borde bliva kyrkoherdar

i vissa pastorat, under angiven förutsättning att därmed vinnes en

verklig fördel för dessa professorers verksamhet såsom, universitetslärare.

Den uppfattningen, att de teologiska lärarna vid universiteten

böra för sin verksamhet stå det kyrkliga församlingslivet nära, en

uppfattning som i det sista utgjort stödet för bibehållande av de

teologiska professorsprebendena i allmänhet, har enligt min mening

allt fortfarande sin principiella betydelse, så vitt angår professurerna

i praktisk teologi. Det förefaller mig helt naturligt, att det gamla

sambandet mellan universitetet och kyrkoförsamlingen finge bestå i

fråga om de professurer, vilkas speciella forsknings- och undervisningsområde

utgöres av församlingslivet och församlingsvården i alla

dess skiftande former. Dessa professurers innehavare tillkommer att

handleda de blivande prästerna i den tekniska och metodiska sidan

av deras arbete eller åtminstone att övervaka deras utbildning i

nämnda avseende.

Lika litet som det befunnits lämpligt att den praktiska utbildningen

av lärare vid högre och lägre läroanstalter ligger i händerna

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. May.ts proposition Nr 135.

på personer, som själva stå utanför den gärning, som utbildningen avser,

lika litet kan det vara lämpligt, att den högsta ledningen av den

praktiska utbildningen av blivande präster omhänderhaves av en person,

som står utanför församlingslärarens och själasörjarens gärning.

Det har visserligen vid denna frågas föregående behandling gjorts gällande,

att nu antydda syfte skulle kunna vinnas, även om professorn i

praktisk teologi icke vore innehavare av eget pastorat. Man har tänkt

sig, att utvägar skulle på annat sätt kunna beredas för nämnda

befattningshavares deltagande i praktiskt församlingsarbete. Jagvill

icke bestrida, att även på denna väg åtskilligt står att vinna, men

det synes uppenbart, att professorn såsom den ansvarige innehavaren

av ett eget pastorat komme att intaga en ställning, som starkare

bunde honom vid det ämbete, i vilket han har att införa de blivande

prästerna, och som tillika beredde honom en väsentligt större

rörelsefrihet vid utnyttjandet av det erfarenhetsmaterial i fråga om

församlingsvård, med vilket han har att göra de teologie studerande

bekanta.

Vid vad jag nu anfört har jag ej förglömt, att professorn i

praktisk teologi vid universitetet i Uppsala för närvarande ej är

»handledare» utan föreståndare för det teologiskt praktiska övningsinstitutet

därstädes. Detta institut är dock ej någon fast inrättning

utan uppehälles tillsvidare, man kan säga såsom en försöksanordning.

Det står emellertid för mig fullt klart, att vissa bestämda anordningar

både i fråga om prebendepastoraten och beträffande prebendariens

tjänstgöring måste träffas, för att prebendeinstitutionen

i nu ifrågavarande fall skall kunna fylla den uppgift i den praktiska

prästbildningens tjänst, som jag nyss antytt.

Vilka dessa anordningar böra vara måste, innan frågan slutgiltigt

avgöres, tagas under ingående omprövning. Till en sådan

har jag emellertid ännu icke haft tillfälle och måste därför för närvarande

inskränka mig till några flyktiga antydningar.

Det synes mig sålunda uppenbart, att det för det ifrågasatta

målets uppnående måste krävas, att prebendepastoratet är så beläget,

att det utan avsevärd tidsförlust eller andra störande förhållanden

kan utnyttjas för sitt ändamål. Det synes mig vidare oundgängligen

nödvändigt, att uti instruktionen för innehavaren av professuren

i praktisk teologi bestämda föreskrifter givas, åsyftande såväl

prebendariens skyldighet att i bestämd ordning deltaga i för
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts proposition Nr 135.

samlingsvården som ock ett bestämt reglerande av de former, under

vilka de blivande prästerna med utnyttjande av det inom prebendepastoratet

givna erfarenhetsmaterialet skola införas i församlingslärarens

och själasörjarens uppgifter.

En prebendeinstitution med nu ifrågavarande syfte kan tilläventyrs

försätta församlingsmedlemmarna i en ställning, som på grund

av den inskränkning, den må medföra i fråga om sagda medlemmars

inflytande vid val av prästerliga krafter, kan inom församlingarna

framkalla en stämning, som ogynnsamt inverkar på möjligheten

att vinna det med institutionen avsedda målet. Det torde

därför vara nödvändigt att anordningar träffas, vilka bereda församlingsmedlemmarna

största möjliga tillfälle att utöva inflytande på

tillsättningen av de inom pastoratet tjänstgörande prästerliga krafterna.

Jag tänker härvid särskilt på möjligheten att åt församlingsmedlemmarna

i större utsträckning än vad hittills i regeln varit

fallet bereda inflytande, då det gäller att inom pastoratet anställa

den eller de prästmän, som allt efter pastoratets storlek eller beskaffenhet

måste i större eller mindre utsträckning supplera prebendariens

egen församlingstjänst.

Med nu angivna uppfattning av ifrågavarande spörsmål håller

jag för nödvändigt, att den övergångstid i fråga om prebendeinstitutionens

upphörande, som måste bliva en följd av prebendepastoratens

successiva indragning, användes till en noggrann undersökning

och prövning av nu berörda angelägenhet. Jag har också ansett

mig vid valet av de pastorat, vilka nu föreslås till indragning, böra

taga med i beräkningen frågan om de nuvarande prebendepastoratens

möjliga lämplighet att användas såsom prebenden åt innehavarna

av professurerna i praktisk teologi. De förslag jag nu

går att framställa beträffande indragning av professorsprebenden,

komma därför ej att omfatta de pastorat, som för närvarande

utgöra prebenden för professorerna i praktisk teologi, i Uppsala

Gamla Uppsala och i Lund Husie. Ej heller lärer, så vitt angår

övriga prebendepastorat, prebendeegenskapen böra för närvarande

upphävas i fråga om dem, som vederbörande nämnt eller

eljest torde få anses såsom mer eller mindre lämpliga till prebenden

för professorerna i praktisk teologi, nämligen domkyrkoförsamlingarna

— vilkas befriande från prebendeegenskapen kommitterade i allt

fall ej ansett böra äga rum förr än den 1 maj 1923 — samt i

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Uppsala Helga Trefaldighet och i Lund Stora Uppåkra. Det sistnämnda

pastoratet synes mig bland de nuvarande prebendelantförsamlingarna

vara särskilt lämpligt beläget och har länge utgjort prebende åt

professorn i praktisk teologi. Likaledes lärer, i enlighet med vad

Skånekommittén i sitt av mig i det föregående omförmälda betänkande

på anförda skäl föreslagit, Vaksala och Hällestads pastorat

nu ej böra upphöra att vara prebenden utan därmed böra anstå till

den 1 maj 1923.

De prebendepastorat, vilka alltså under denna punkt komma

att av mig föreslås till indragning, äro: i Uppsala: Danmarks,

Uppsala Näs, Hagby Ramsta och Börje pastorat; i Lund: Västra

Kärrstorps och Stångby pastorat.

Tiden för indragningen bör för Danmarks pastorat och de två

Lundapastoraten bliva den av Skånekommittén föreslagna, nämligen

för Danmark den 1 maj 1922 och för de två övriga den 1 maj

1921. För Uppsala—Näs, Hagby—Ramsta och Börje, beträffande

vilka Skånekommittén föreslagit prebendeegenskapens indragning

från och med den 1 maj 1922, torde densamma böra äga ram tidigare.

Uppsala Näs pastorat har varit prebende åt professorn J. A.

Kolmodin, som erhållit avsked från och med den 8 oktober 1920.

Hagby Ramsta pastorat åter har såsom prebende innehafts av professorn

E. Billing, vilken den 21 maj 1920 utnämnts till biskop i

Västerås stift. Vad Börje beträffar hava vid nya löneregleringen

samtliga med kyrkoherdebefattningen förenade förmåner förklarats

från och med den 1 maj 1920 till dess annorlunda bestämdes skola

tillkomma den vikarie, som förordnades att uppehålla kyrkoherdetjänsten.

Till universitetet inflyter således numera ej något bidrag

från prebendet och i avbidan på förhållandenas reglerande skola,

enligt Kungl. Maj:ts beslut den 21 maj 1920, under tiden den 1

maj 1920—den 30 april 1922 utgå nödiga medel ur åttonde huvudtitelns

anslag till extra utgifter. På grund av nu omförmälda förhållanden

beträffande sistnämnda tre pastorat kan deras prebendeegenskap

lämpligen upphöra redan den 1 maj 1921.

Vad vidare beträffar storleken av de ersättningar, som vid indragning

av ifrågavarande prebenden böra beredas vederbörande

professorer, har jag intet att erinra mot de på vederbörliga grunder

beräknade belopp, som föreslagits av Skånekommittén. Ersättningarna

skulle alltså, för år räknat, utgöra:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

för Danmarks pastorat.........................kronor 1,075: —

» Uppsala Näs » » 95; —

» Hagby Ramsta » » 460: —

» Börje » » 960: —

* Västra Kärrstorps » » 7,553: —

» Stångby » * 7,532: —

Beloppen utgöra för de fyra första, vid Uppsala teologiska fakultet

fästa prebendena tillhopa 2,590 kronor, för de två sista, till Lunds

teologiska fakultet nu hörande prebendena tillhopa 15,085 kronor.

De för Uppsala-prebendena angivna beloppen, motsvarande vad

i staten upptagits såsom inkomst av prebendena, skola tjäna till att,

vid bortfallande av prebendeinkomsterna eller vad Börje beträffar

däremot svarande medel, till vederbörliga summor utfylla befattningshavarnas

avlöningar. De böra därför uppföras å ordinarie stat.

Därigenom bliva förhållandena beträffande Uppsala Näs, Hagby

Barn sta och Börje fullt ordnade från och med ingången av år 1922;

den ovannämnda särskilda anordningen beträffande Börje kan då

upphöra efter utgången av år 1921. För Uppsala Näs och Hagby

Ramsta erfordras särskilt tillskott för tiden den 1 maj—den 31 december

1921. Detta tillskott, för båda pastoraten utgörande tillhopa

370 kronor, bör bestridas av universitetets reservfond; under tiden

den 1 januari—den 30 april 1922 kommer ett belopp av 358 kronor

33 öre ur de till gottgörelse för mistning av prebendeinkomst från

Danmarks pastorat avsedda statsmedlen att besparas universitetet.

Beträffande nyss omförmälda två prebendepastorat vid Lunds

universitet skulle deras prebendeegenskap upphöra redan med ingången

av maj månad 1921 och på tilläggsstat för år 1921 bör

alltså uppföras ett belopp, motsvarande två tredjedelar av ovannämnda

summa av 15,085 kronor. Beloppet utgör 10,056 kronor

67 öre, för undvikande av öretal höjt till 10,057 kronor. För år 1922

bör nyssberörda summa av 15,085 kronor uppföras på extra stat. Såsom

nämnt böra ersättningsbeloppen till vederbörande tjänstinnehavare å

ordinarie stat regleras i sammanhang med nuvarande befattningshavares

avgång. Kungl. Maj:t lärer hava rätt att, därest avgången sker före

1922 års utgång ur vederbörande anslag å 10,057 kronor och 15,085 kronor

anvisa nödiga medel för uppbringande av avlöningarna vid ifrågavarande

professurer under sagda tid till vanlig professorslön, 7,500 kronor.

Jag torde lämpligen i detta sammanhang få anmäla ett från

universitetet i Lund inkommet ärende, i vilket jämväl Skånekom
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj ds proposition Nr 135.

mitten avgivit yttrande, dagtecknat den 30 oktober 1920. Ärendet

angår beredande av lönefyllnad åt prebendarierna i Västra Kärrstorps,

Stångby, Stora Uppåkra samt Husie pastorat på grund av den

nya löneregleringens genomförande i dessa pastorat. Begäran om

denna lönefyllnad är emellertid framställd under förutsättning, att

pastoraten även efter den 1 maj 1921 skulle fortfara att vara prebende^

Så blir, enligt mitt förslag, händelsen blott med Stora Uppåkra och

Husie, vadan framställningen i övrigt icke föranleder vidare åtgärd.

Vad Husie pastorat beträffar tillåter jag mig erinra, att den

nya löneregleringens trädande i kraft därstädes från och med den

1 maj 1920 föranlett 1920 års riksdag, i enlighet med Kungl. Maj:ts

förslag, att för beredande av ytterligare lönefyllnad åt prebendarien

i detta pastorat anvisa dels för tiden den 1 maj—den 31 december

1920 anslag på tilläggsstat för år 1920, dels ock för år 1921 anslag

pa extra stat för sagda ar. De båda anslagen, betecknade såsom förslagsanslag,

högst, utgjorde respektive 1,026 kronor och 1,539 kronor.

Berörda belopp fastställdes i enlighet med av Skånekommittén

ar 1919 företagna beräkningar, utgående från att den i universitetets

utgiftsstat för prebendarien upptagna kontanta avlöningen av 3,921

kronor bestämts med^ hänsyn till att pastoratet beräknats lämna

honom en behållen årlig inkomst av 3,579 kronor. Grenom nya

löneregleringen, gällande från och med den 1 maj 1920, hade lönen

för kyrkoherde i Husie pastorat bestämts till 4,525 kronor. För att

finna prebendariens verkliga inkomst av pastoratet måste emellertid

vissa avdrag göras. En av kommittén uppgjord tablå över dessa

avdrag utvisade en summa av 2,481 kronor 6Ö öre. Den behållna

inkomsten av pastoratet efter den nya löneregleringen kunde således

skattas till 2,040 kronor årligen. Härigenom framkom det tilläggsbelopp

för år, ovannämnda 1,539 kronor, som måste beredas prebendarien,

för att han skulle komma i åtnjutande av den för honom

avsedda, för professorer i allmänhet gällande avlöninnen, 7,500 kronor

för år räknat.

Universitetsmyndigheterna hava nu gjort gällande, att prebendeinnehavaren

i Husie för år 1921, på grund av inträdda stegringar

i kostnader för vivre åt vice pastor m. m., borde utöver honom

redan tillerkänd lönefyllnad av 1,539 kronor erhålla ytterligare ett

belopp av 712 kronor 65 öre. Skånekommittén har ansett, att den

ytterligare lönefyllnad, som för prebendarien i Husie skulle erfordras,

för ar räknat, borde sättas till 110 kronor. Jag har ansett lämpligt

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

att i en översikt sammanföra de olika beräkningar, som innehållas

i Skånekommitténs ovannämnda tablå, universitetsmyndigheternas

nu gjorda framställning samt Skånekommitténs skrivelse den 30

oktober 1920.

Skånekom- mittén 1919.

Kronor.

Universitets-

myndig

heterna.

Kronor.

Skånekom- mittén 1920.

Kronor.

Vivreersättning till vice pastor...........

1,800: —

2,400: —

1,800: —

Vikariearvode till denne [b % k lönen).....

226:25

226: 25

226:25

Änke- och pupillkassan (2 % å lönen)......

90: 50

90: 50

90: 50

Annua exponenda (biskopens cathedraticum

0,75; änkehjälp 3:—)................

3: 75

3: 75

—

Ankegenant.........................

33: 75

33: 75

33: 75

Oxie änkekassa....................

27: 35

40: —

40: —

Utgifter för resor mellan stiftsstaden och pre- bendepastoratet samt för diverse representa-

300: —

400: —

404: 50

tiouskostnader m. m..................

Summa

2,481: 60

3,194: 25

2,595: -

Beträffande denna översikt torde följande vara att märka. Enligt

vad kommittén inhämtat har domkapitlet i Lund hittills icke i

något fall fastställt vivreersättningen i inskränkt mening (d. v. s.

med frånseende av bostadsersättning) för ständig adjunkt till högre

belopp än 1,800 kronor. Fördenskull och enär enligt kommitténs

mening vice pastorn utom vivreersättning äger åtnjuta bostad eller

hyresersättning med anlitande av vederbörande till prebendarien utgående

hyresersättningsmedel har kommittén fasthållit vid sin år

1919 gjorda, på teologiska fakultetens då framställda förslag grundade

beräkning av vivreersättningen till vice pastor. — Kommittén

har nu uteslutit posten »amma exponera», såsom endast uppgående

till några få kronor. — Årsavgiften till Oxie änkekassa kan

växla efter medelmarkegångspriset å spannmål. Kommittén har, i

överensstämmelse med fakultetens förslag och för att vara säker om

att avdragen ej beräknas för lågt höjt posten utgifter för resor mellan

stiftsstaden och prebendepastoratet m. m.

Med den av kommittén beräknade och av mig godtagna avdragssumman

av 2,595 kronor kvarstår av prebendariens lön enligt nya

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

löneregleringen i Husie ett belopp av 1,930 kronor. Då nu i staten,

såsom nämnt, är uppfört ett kontant belopp av 3,921 kronor, erfordras

för professorn prebendarien en ytterligare lönefyllnad av 1,649

kronor. Detta innebär, att såsom kommittén angivit för år 1921

erfordras ett tilläggsbelopp av 110 kronor för år utöver redan

anvisade 1,539 kronor samt att för år 1922 bör beredas prebendarien

en särskild lönefyllnad å nyssnämnda belopp av 1,649 kronor för

år räknat.

Detta vad angår Husie pastorat. Vidkommande härefter Stora

Uppåkra pastorat vill jag erinra, att ny lönereglering där träder i

i kraft den 1 maj 1921. Lönen för kyrkoherden i detta pastorat

kommer då att utgå med 4,585 kronor för år räknat. Liksom beträffande

Husie måste vissa avdrag göras å lönen i Stora Uppåkra

pastorat för utrönande av prebendariens behållna inkomst. Enligt

universitetsmyndigheterna skulle dessa avdrag beräknas på följande

sätt:

Vice pastorn (vivre) ................................ kronor 2,400: —

Yikariearvode åt honom............................. » 229: 25

Änkekassan....................................... » 91:70

Änkegenant ...................................... » 28: 50

Resor m. m....................................... » 400: —

Summa kronor 3,149: 45

Skånekommitténs motsvarande beräkning avviker härifrån såtillvida,

att kommittén, liksom i fråga om Husie och av enahanda skäl,

uppfört kostnaden för vivre åt vice pastorn med ett belopp av 1,800

kronor. För undvikande av öretal i summan har kommittén upptagit

posten för resor m. m. till 400 kronor 55 öre. Summan

av avdragen kommer enligt kommittén, och jag har för min del

gillat kommitténs beräkning, att uppgå till 2,550 kronor. Prebendarien

skulle således komma att av pastoratet uppbära en behållen

inkomst av 2,035 kronor. Då nu i universitetets utgiftsstat

finnes för den professor, som innehar Stora Uppåkra pastorat, upptagen

en kontant lön av 2,400 kronor, behöves för att fylla professorns

avlöning till den sedvanliga professorslönen ett lönefyllnadsbelopp

av 3,065 kronor för år. Detta belopp bör således uppföras

å extra stat för år 1922; för tiden den 1 maj—den 31 december 1921

erfordras å tilläggsstat för samma år ett anslag av 2,044 kronor.

Såsom jag nämnt äger prebendarien i Stora Uppåkra för när
Bihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 115 Käft. (Nr 135.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

varande åtnjuta ett till 53 kronor begränsat ålderstillägg. Han lärer

numera från och med den 1 maj 1921 böra tillförsäkras rätt till

sedvanligt ålderstillägg såsom professor.

I ärendet äro några frågor berörda, på vilka jag ej nu funnit

anledning ingå. Därtill höra frågor om förste teologie professorns

och domprostens ställning i händelse av prebendenas indragning,

vakanshållande i vissa fall av kyrkoherdebefattningarna i de nuvarande

prebendepastoraten m. m. Rörande den behållna inkomsten

från förste teologie professorns och domprostens i Uppsala båda prebendepastorat

bör utredning skyndsamt verkställas.

När jag nu går att hemställa om utverkande av de anslag, som

enligt vad jag anfört böra beredas universiteten, nämligen för universitetet

i Uppsala 2,590 kronor på ordinarie stat samt för universitetet

i Lund inalles 12,211 (10,057 + 110 + 2,044) kronor på tillläggsstat

för år 1921 och sammanlagt 19,799 (15,085 + 1,649 + 3,065)

kronor på extra stat för år 1922, bör jag erinra, att de belopp, om

vilkas beräknande jag i ärendets ännu ej vederbörligen beredda skick

gjort framställning under punkterna 54 och 70 i bilagan åttonde

huvudtiteln till årets statsverksproposition samt punkt 27 å åttonde

huvudtiteln i propositionen om 1921 års tilläggsstat, utgjorde tillhopa

42,000 kronor. Summan av de belopp, om vilka äskande nu

bör framställas, utgör 34,600 kronor.

Åberopande vad jag anfört hemställer jag, att Eders Kungl.

Maj:t behagade föreslå riksdagen att

dels förordna, att Danmarks, Uppsala-Näs,

Hagby-Ramsta och Börje pastorat inom Uppsala

stift skola, Danmarks pastorat från och med den

1 maj 1922 och de övriga från och med den 1

maj 1921, befrias från att vara prebenden vid

lärostolar inom teologiska fakulteten vid universitetet

i Uppsala, i följd varav innehavarna av vederbörande

lärostolar från och med nämnda tidpunkter

upphöra att åtnjuta inkomsten från sagda

pastorat;

dels föreskriva, att ur universitetets utgiftsstat

skall från och med år 1922 uteslutas allt vad

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

där förekommer rörande inkomst från nyssberörda

fyra pastorat för vissa befattningshavare inom teologiska

fakulteten, vederbörande prebendaries rätt

likväl oförkränkt att under tiden den 1 januari

— den 30 april 1922 åtnjuta vad som motsvarar

på denna tid belöpande prebendeinkomst av Danmarks

pastorat;

dels bestämma, att till vederbörande befattningshavare

skall av allmänna medel utgå ersättning

för de inkomstbelopp, som genom prebendenas

indragning frångå dem, med respektive 1,075

kronor beträffande Danmarks pastorat, 95 kronor

beträffande Uppsala-Näs pastorat, 460 kronor så

vitt angår Hagby-Ramsta pastorat och 960 kronor

beträffande Börje pastorat, allt för år räknat;

dels för ändamålet öka det ordinarie bestämda

anslaget till universitetet i Uppsala med ett belopp

av 2,590 kronor;

dels förordna, att Västra Kärrstorps och Grlostorps

samt Stångby och Vallkärra församlingars

pastorat inom Lunds stift skola från och med den

1 maj 1921 befrias från att vara prebenden vid

lärostolar inom teologiska fakulteten vid universitetet

i Lund, i följd varav innehavarna av vederbörande

lärostolar från och med nämnda tidpunkt

upphöra att åtnjuta inkomster från sagda pastorat;

dels föreskriva, att ur universitetets utgiftsstat

skall från och med år 1922 uteslutas allt vad

där förekommer rörande inkomst från nyssberörda

två pastorat för vissa befattningshavare inom teologiska

fakulteten;

dels bestämma, att nuvarande innehavare av

sagda två prebenden skola tillsvidare så länge de

kvarstå vid sina lärostolar för mistning av inkomsten

från prebendena åtnjuta ersättning med följande

belopp för år räknat, nämligen beträffande

Västra Kärrstorps pastorat med 7,553 kronor och

beträffande Stångby pastorat med 7,532 kronor;

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

dels till ersättning i berörda avseende såsom

förslagsanslag, högst, anvisa ej mindre på tilläggsstat

för år 1921 ett belopp av 10,057 kronor än

även på extra stat för år 1922 ett belopp av 15,085

kronor;

dels till beredande av ytterligare lönefyllnad

åt den teologie professor vid universitetet i Lund,

vilken såsom prebende innehar Husie pastorat, anvisa

såsom förslagsanslag, högst, för år 1921, utöver

härför redan anvisat belopp, på tilläggsstat

för år 1921 110 kronor samt för år 1922 på extra

stat för samma år 1,649 kronor;

dels till beredande av ytterligare lönefyllnad

åt den teologie professor vid universitetet i Lund,

vilken såsom prebende innehar Stora Uppåkra och

Flackarps pastorat, anvisa såsom förslagsanslag,

högst, för tiden den 1 maj—den 31 december 1921

på tilläggsstat för år 1921 2,044 kronor samt för

år 1922 på extra stat för samma år 8,065 kronor;

dels och, med ändring av nu gällande föreskrift,

bestämma, att det ålderstillägg, vartill sistnämnda

professor må vara berättigad, skall från

och med den 1 maj 1921 utgå efter 600 kronor

för år räknat.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Breitholtz.

Stockholm 1921, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

210189

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:147 Skrivelse till Konungen i anledning av Kin tgl. Maj:ts proposition angående indragning av vissa professorsprebenden ni. m. s. 1 i texten
  2. SU 1921:60 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående indragning av vissa professorsprebenden m. m. s. 6 i texten