Sök i Ratio Lex

Angående tillfällig avlönings förbättring för tre preparatorer vid naturhistoriska riksmuseet

1921-02-11 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:136, Angående tillfällig avlönings förbättring för tre preparatorer vid naturhistoriska riksmuseet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kunql. Maj:ts proposition Nr 136.

1

Nr 136.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående tillfällig

avlönings förbättring för tre preparatorer vid naturhistoriska

riksmuseet; given Stockholms slott den

11 februari 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag

av protokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

B. J.son Bergqvist.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 11 februari 1921.

Närvarande:

Statsministern friherre De Gteer, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Bergqvist,

Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Föredragande departementschefen, statsrådet Bergqvist anförde

härefter:

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt 116 käft. (Nr 136—138.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tillfällig avlöningsförbättring

för

tre preparatorer

vid naturhistoriska

riksmuseet.

Kungl. Maj-ts proposition Nr 136.

När naturhistoriska riksmuseet, med undantag av etnografiska

avdelningen, för ett tiotal år sedan utflyttade till Frescati, erhöll

var och en av de sju vaktmästarna samt maskinisten bostadslägenhet

om två rum och kök vid museet. Bostadslägenheternas antal var

nio och den nionde lämnades åt den äldste, fortfarande vid museet

anställde preparatorn å zoo-paleontologiska avdelningen. För de tre

övriga preparatorerna kunde bostäder vid Frescati icke beredas, varför

de nödgades bo i huvudstaden samt med uppoffring av tid och

penningar förskaffa sig fram och tillbaka mellan denna och arbetsplatsen.

Detta förhållande har föranlett, att tid efter annan framställningar

gjorts i syfte att de tre preparatorer, som sakna bostad vid

museet, måtte på ett eller annat sätt erhålla gottgörelse härför.

Under år 1916 gjordes en dylik framställning, vilken avsåg att bereda

vederbörande hyresbidrag för år 1917 eller annan tillfällig löneförbättring.

Över denna framställning avgavs infordrat utlåtande av statskontoret, som

därvid anförde, att det vore obestridligt, att den preparator, som åtnjöte bostad

med vedbrand och lyse mot avdrag å avlöningen med allenast 250 kronor, härigenom

vore avsevärt bättre ställd än de tre preparatorer, som nödgades bosätta

sig inom Stockholm; att, då emellertid detta förhållande måste hava varit förutsett

vid fastställandet av löneregleringen för dessa befattningshavare, beviljandet

av hyresbidrag åt nyssnämnda tre preparatorer skulle få karaktären av en partiell

ny lönereglering, samt att en sådan svårligen kunde tillstyrkas, helst i betraktande

av de konsekvenser, som detta ej kunde undgå att medföra i andra

dylika fall.

Den 30 december 1916 fann Kungl. Maj:t framställningen om

beredande av hyresbidrag åt de tre preparatorerna ej föranleda någon

Kungl. Maj:ts vidare åtgärd. Handlingarna överlämnades emellertid

till finansdepartementet för att tagas i övervägande vid behandling

av frågan om tillfällig avlöningsförbättring åt vissa befattningshavare.

En under år 1917 förnyad framställning i enahanda syfte föranledde

enligt Kungl. Maj:ts den 23 november 1917 meddelade beslut

ej vidtagande av någon åtgärd.

Sedermera fastställdes genom 1918 års riksdags beslut och kungörelsen

den 1 november 1918 (nr 836) ny reglering av avlöningsförhållandena

för vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare

(bl. a. preparatorer), att gälla från och med år 1919. Där
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

vid stadgades ett förhöjt avdrag å lönen för dem, som erhålla bostad

i kronans hus jämte bränsle och lyse, nämligen, såvitt Stockholm

angår, 300 kronor för bostad med bränsle och 25 kronor för lyse.

På detta sätt har visserligen den förmån, vilken preparatom med

bostad erhållit, för honom något minskats i värde men de tre preparatorerna

utan bostad hava icke funnit detta böra avhålla dem

från att söka vinna skälig kompensation för den bättre ställning i

avlöningshänseende, som preparatorn vid zoo-paleontologiska avdelningen

faktiskt äger framför dem genom erhållandet av bostad. I

skrivelse den 5 februari 1920, vilken av vetenskapsakademien överlämnats

till Kungl. Maj:t, hava ifrågavarande preparatorer, C. (t.

Swedén, A. Karlsson och J. E. Gr. Eriksson, anhållit, att, därest bostäder

ej kunde beredas dem, den kontanta avlöningen måtte höjas

med ett belopp, som i möjligaste mån gottgjorde dem de merutgifter,

som de finge vidkännas i jämförelse med liknande befattningshavare

vid riksmuseets nyssnämnda avdelning samt vid andra med museet

jämförliga institutioner i Stockholm ävensom universiteten i Uppsala

och Lund. På grund av rådande ytterst höga pris å såväl bostäder

som bränsle och lyse komme de eljest att i realiteten bli satta under

flertalet av de vid ifrågavarande institutioner anställda lägre befattningshavares

lönestandard.

Ytterligare har vetenskapsakademien den 30 augusti 1920 till

Kungl. Maj:t inkommit med en framställning i liknande syfte. 1

denna framställning betonas vikten för museet att få behålla de nuvarande,

i sina åligganden fullt hemmastadda innehavarna av omförmälda

tre preparatorsbefattningar samt hemställes om beredande ät

en var av dem av personliga, å allmänna indragningsstaten uppförda

lönetillägg å 500 kronor för år räknat.

Denna akademiens hemställan grundar sig på en till akademien

avlåten skrivelse från vederbörande intendenter vid riksmuseet.

I denna skrivelse framhålles, att man i betraktande av det verkliga värdet

av ovannämnda naturaförmåner måste beteckna den avsedda likställigheten i avlöningshänseende

mellan vederbörande preparatorer såsom endast skenbar. I realiteten

åtnjöte de med bostad försedda preparatorerna en väsentligt större avlöning

än de av deras vederlikar, som saknade denna förmån.

Ovan angivna förhållande vore närmaste anledningen till att det för riksmuseet

börjat te sig ovisst, om det i längden skulle få behålla sina nuvarande

preparatorer. Jämförelsen med de reella löneförmåner, som deras vederlikar vid

andra institutioner åtnjöte, liksom ock med de inkomster, som stode att vinna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

inom enskild verksamhet, hade föranlett dem att se sig om efter andra ekonomiskt

fördelaktigare tjänster. Att det skulle vara till största olägenhet för museet

att mista någon av dem, läge i öppen dag, då de nuvarande preparatorerna genom

en längre tjänstgöring vunnit en erfarenhet och skicklighet i sitt så speciella yrke,

som gjorde det på det högsta angeläget för museet att på allt sätt söka behålla dem

i sin tjänst. Att få dylika tjänster besatta med nya innehavare vållade alltid det

allra största avbräck i hela verksamheten, enär det i regel toge en avsevärd tid,

innan dessa nya personer hunne uppövas till en viss färdighet.

Sedan intendenterna därefter redogjort för den omsorgsfulla utbildning, som

en var av ovannämnda preparatorer Swedén, Karlsson och Eriksson på sina respektive

avdelningars bekostnad fått genomgå och som satt dem i stånd att på ett

utmärkt sätt fullgöra sina åligganden, sluta intendenterna sin skrivelse med

hemställan om beredande av personliga lönetillägg åt de tre preparatorerna, en

hemställan som av akademien på sätt nämnts förts vidare till Kungl. Maj:t.

I detta ärende har statskontoret den 22 december 1920 avgivit

infordrat utlåtande.

Statskontoret erinrar först, att det vid 1918 års riksdag fastställda

löneavdraget för den, som erhåller bostad i kronans hus

jämte bränsle och lyse, fortfarande är mindre än vad dessa förmåner

kunna anses värda. Ifrågavarande preparatorer funne sig därför

alltjämt missgynnade. Statskontoret yttrar vidare:

Då ifrågavarande preparatorer icke kunnat erhålla bostad i museets omedelbara

närhet utan nödgats bosätta sig i Stockholm, varifrån de måste anlita befintliga

kommunikationsmedel för att inställa sig till tjänstgöring i museet, är det

uppenbart, att ju mer hyrorna i huvudstaden stegras och kommunikationsavgifterna

höjas, ju sämre ter sig också den ställning, vari dessa preparatorer befinna

sig i jämförelse med dem, som erhållit bostad i museibyggnaden. Dessa sistnämnda,

i den mån bostaden icke enligt gällande stat åtnjutes fritt, vilket är

fallet med en del av vaktmästarpersonalen vid museet, få visserligen under nuvarande

förhållanden avstå, utom avdraget å lönen, även det dyrtidstillägg, som

belöper å det avdragna beloppet; men i allt fall måste bostadsförmånen för dem

innebära ett icke obetydligt större värde än vad de sålunda avstå; och, såvitt

statskontoret kan finna, skulle under nuvarande förhållanden det belopp av 500

kronor, som enligt förslaget borde beredas ifrågavarande preparatorer, icke mer

än utjämna förhållandet mellan dem och deras med bostad mot löneavdrag försedda

kamrater. Men även om nämnda belopp sålunda för närvarande skulle

kunna anses väl avpassat för den åsyftade utjämningen, är det ingalunda säkert

att så kommer att fortfara; utvecklingen kan nämligen tänkas gå i den riktning,

att detta belopp skulle komma att åtminstone delvis utgöra en förmån för dem

utöver vad som tillkommer deras kamrater och alltså giva fog för missbelåtenhet

från de sistnämndas sida. Statskontoret finner sig av denna anledning icke kunna

förorda, att saken ordnas på sätt som föreslagits genom beredande av personliga

avlöningstillägg att med fasta belopp för framtiden utgå till nu ifrågavarande

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

preparatorer. Mot en dylik åtgärd talar även den omständigheten, att enligt det

förslag till reglering av statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden

m. m., som nyligen framlagts av 1902 års löneregleringskommitté, nu gällande

bestämmelser om tjänstebostad och vad därmed sammanhänger äro avsedda att

omläggas så, att befattningshavare, som erhåller lägenhet i kronans hus, härför

skall erlägga ersättning till beloppet bestämd med hänsyn till det hyrespris, som

å orten i allmänhet gäller för liknande lägenhet. Kommitténs berörda förslag är

visserligen icke avsett att tillämpas på de vid naturhistoriska riksmuseet anställda

befattningshavare; men de principer, som lagts till grund för förslaget, kunna,

om de godkännas i fråga om de personalgrupper, som detsamma avser, väntas

komma att tillämpas även ifråga om befattningshavarna vid övriga institutioner,

när förslag beträffande dem hinner utarbetas. Med genomförande av berörda

princip skulle den åsyftade utjämningen utan vidare vinnas.

Emellertid är det antagligt att med genomförandet av den väntade löneregleringen

för befattningshavare vid museet kommer att dröja ett par år. Med hänsyn

härtill och då av förevarande framställning framgår, att det är av vikt, att

den avsedda utjämningen av avlöningsförmånerna för vaktmästarna och med dem

jämförliga befattningshavare vid museet icke fördröjes, anser sig statskontoret

böra ifrågasätta utverkande å tilläggsstat för år 1921 av ett förslagsanslag, högst,

å 1,500 kronor att av Kungl. Maj:t användas till beredande av tillfällig avlöningsförbättring

åt en var av ifrågavarande tre preparatorer med högst 500

kronor utan rätt att å sådant avlöningstillägg åtnjuta dyrtidstillägg.

De tre ifrågavarande preparatorerna hava helt visst genom

saknaden av bostadslägenheter för dem vid naturhistoriska riksmuseet

kommit i en avsevärt sämre situation än som ursprungligen

varit avsedd. Museets avskilda läge och rådande bostadsförhållanden

i huvudstaden, där de nödgas bo, samt dyrtidsprisen å bränsle

och lyse gör deras ställning särskilt svår. Det är också tydligt,

att det för deras förmän vid riksmuseet måste vara en sak av den

allra största betydelse att vid respektive avdelningar binda dessa,

enligt vederbörandes samstämmiga vittnesbörd ovanligt dugande

arbetskrafter i stället för att behöva riskera att allt som oftast

erhålla nya och oprövade medhjälpare, vilka först efter mycket

arbete och med användande av såväl tid som penningar kunna

uppnå en skicklighet, som de nu anställda redan sedan länge besitta.

Jag anser det därför högligen önskligt, att något göres för

att förbättra de tre preparatorernas ställning, och vad statskontoret

härutinnan på anförda skäl föreslagit synes mig vara en lämplig

utväg för berörda ändamål. Anslag härför bör alltså utverkas å

tilläggsstat för år 1921. Medel härtill äro visserligen ej beräknade

Departe
mentschefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts proposition Nr 136.

å sagda tilläggsstat. I den proposition, som Kungl. Maj:t förut

denna dag beslutat avlåta till riksdagen, om indragning av vissa

prebenden äskas emellertid härför å tilläggsstat för år 1921 ett belopp,

som med mer än vad som erfordras för den avsedda löneförbättringen

för preparatorema understiger det belopp, som i propositionen

om tilläggsstaten beräknats vara erforderligt för prebendeindragningen.

Medel till löneförbättringen lära -därför få anses kunna

stå till buds.

Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t behagade föreslå riksdagen
att

för beredande av tillfällig avlöningsförbättring

under år 1921 med ett belopp av högst 500

kronor åt en var av preparatorema vid naturhistoriska

riksmuseet C. Gr. Swedén, A. Karlsson

och J. E. Gr. Eriksson, utan rätt för dem att å denna

avlöningsförbättring åtnjuta dyrtidstillägg, anvisa

å tilläggsstat för år 1921 ett förslagsanslag, högst

1,500 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

lämna bifall; och skulle proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Breitholtz.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1921:59 Utlåtande i anledning av Kungl. Mag ds proposition angående tillfällig avlönings förbättring för tre preparatorer vid naturhistoriska riksmuseet. s. 4 i texten