Angående vissa pensioner och understöd från allmänna indragning sstaten
1921-03-04 · 34 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 34 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1921:142, Angående vissa pensioner och understöd från allmänna indragning sstaten
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
1
Nr 142.
Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående vissa pensioner
och understöd från allmänna indragning sstaten; given Stockholms
slott den 4 mars 1921.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen under punkterna l:o—14:o hemställt.
GUSTAF. *
B. J:son Bergqvist.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 mars 1921.
Närvarande:
Statsministern VON Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,
statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson.
Departementschefen, statsrådet Bergqvist anförde:
l:o.
I anledning av inom riksdagen väckta förslag om anvisande av
nation albelöningar åt deltagarna i den med ångaren Vega fullbordade
kringseglingen av Asien anvisade 1880 års riksdag, bland annat, såsom
en gärd av det erkännande, varmed svenska folket hyllade förtjänsten
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 120 höft. (Nr 142.) 1
Ärligt anslag
åt änkefru
Anna
Catharina
Palander af
Vega.
2
Kungl. Mdpts proposition Nr 142.
av ett stort och lyckligen utfört värv, åt dåvarande kaptenen i kungl.
flottan Adolf Arnold Loui- Palander, sedermera amiralen Palander af
Vega, ett årligt anslag av 4,000 kronor att från och med år 1881 under
hans återstående livstid utgå från allmänna indragningsstaten, utan att
detta anslag finge tagas i beräkning vid frågan om den pension, vartill
han eljest kunde vara eller bliva berättigad.
Sedan amiralen Palander af Vega den 7 augusti 1920 avlidit, har
omförmälda anslag upphört att utgå.
Styrelsen för svenska sällskapet för antropologi och geografi har
nu i skrivelse den 25 november 1920 för Kungl. Magt framlagt förslag
till beredande åt amiralen Palander af Vegas änka Anna Catharina
Palander af Vega, född Grischotti, av ett årligt understöd till belopp
motsvarande hälften av förberörda anslag. Till stöd härför anför
styrelsen:
Ehuru amiral Palander nådde de högsta poster inom administrationen och
ehuru han var en man med enkla och sobra vanor och ekonomisk förtänksamhet
lyckades han med de begränsade inkomster, som den svenske ämbetsmannen får
räkna med, visserligen hela sitt liv förbli i en ekonomiskt fri och oberoende ställning.
Däremot var det honom icke möjligt att, all omsorg oaktat, bereda sin efterlämnade
maka en sådan ekonomisk ställning, att senare tiders oerhörda fall av
penningvärdet kunde på något sätt kompenseras. Hon åtnjuter en änkepension av
i allt med dyrtidstillägg 2,500 kronor jämte en på grund av amiral Palanders inbetalningar
utgående pension från allmänna änke- och pupillkassan i Sverige 2,080
kronor. Det lilla men vackra hem på Djursholm, som det var amiral Palander en
så stor glädje att kunna bereda sig och de sina efter avskedstagandet från flottan,
var vid hans bortgång ej på långt när slutamorterat, och ej ens beloppet av den
livförsäkring, som vid hans död utfaller, förslår på långa vägar härför. Någon annan
tillgång än inventariet finnes ej heller härför i boet.
Det vill synas som om det vore en uppgift för det allmänna att bereda den
efterlämnade makan till en man, som i så hög grad gjort Sveriges namn känt och
ärat ute i världen och som så länge, tnångsidigt och troget tjänat sitt fosterland
som amiral Palander, en möjlighet att under sin ålders sista år behålla det hem,
som under möda och arbete retts henne, ävensom att där kunna få behålla de
tvenne gamla trotjänarinnor, som i respektive 45 och 23 år arbetat i detta hem.
Dessa gåves ock därmed ett stöd, som de väl förtjäna.
Vid sagda skrivelse här fogats ett intyg, titvisande ätt énligt den
till Södra Roslags tingslags häradsrätt ingivna bouppteckningen efter
amiralen Palander af Vega, som förutom maka efterlämnat två döttrar,
tillgångarna i boet utgjorde 114,792 kronor 54 öre och skulderna 58,392
kronor 63 öre, varför nettobehållhingen utgjorde 56,399 kronor 91 öre,
varav, då något testamente icke funnes i boet, hälften eller 28,199 kronor
96 öre skulle tillfalla änkefru Palander af Vega. Enligt företett åldersbetyg
är änkefru Palander af Vega född den 2 april 1847.
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
Efter härå erhållen remiss har statskontoret den 14 januari 1921
avgivit utlåtande i ärendet.
Statskontoret har därvid — jämte framhållande att föreliggande fråga helt
och hållet undandroge sig bedömande efter de grunder, som pläga tillämpas, när
fråga är om beredande av en vanlig änkepension — vidare anfört, att statskontoret
med hänsyn till de förhållanden, som på sin tid föranlett till beviljande av omförmälda
nationalbelöning åt amiralen Palander af Vega, icke funne något att erinra
mot att på föreslaget sätt bereda dennes änka en i ekonomiskt avseende betryggad
ställning på ålderdomen.
Statsutskottet vid 1880 års riksdag framhöll i sitt utlåtande nr
30, i anledning av väckta förslag om anvisande av nationalbelöningar
åt s deltagarna i kringseglingen av Asien, den kulturhistoriska betydelsen
av detta stordåd och yttrade därvid bland annat, att hela svenska folket
måste vara genomträngt av beundran för den framstående sjöman, vars
utmärkta förmåga och skicklighet ep väsentlig del av äran för det störa
verkets fullbordande tillkopame
Nu,
då den betydelsefulla Vegaexpeditionens framsgångsrike fartygsbefälhavare
avlidit, synes det mig vara en bjudande plikt att i vad på
mig ankommer medverka till att hedra hans minne genom att söka utverka
åt hans åldriga änka för hennes återstående levnadsår ett årligt anslag
motsvarande hälften av den hennes make tilldelade nationalbelöningen.
Såspm statskontoret framhållit, kan frågan härom ej bedömas efter sedvanliga
grunder för beräknande av änkepension. Det gäller här att
fullfölja den av svenska folket skänkta nationalbelöningen för ett utfört
storverk, och i betraktande därav vill jag helt ansluta mig till den av
vederbörande gjorda hemställan.
Jag tillstyrker alltså, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
medgiva,
att änkefru Anna Catharina Palander af Vega,
född Grischotti, må från ingången av år 1921, under
sin återstående livstid, så länge hon förbliver änka,
uppbära ett årligt anslag av 2,000 kronor från allmänna
indragningsstatenatt utgå oberoende av den
änkepension, hon åtnjuterefter sin make.
Departements
chefen.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
2:o.
fFr''tntenden Sedan f. d. intendenten vid naturhistoriska riksmuseet, professorn
ten vid natur- Alfred Gabriel Nathorst enligt vad ett företett prästbetyg utvisar den
hittoriskanks- 20 januari 1921 avlidit, har vetenskapsakademien hos Kungl. Maj:t
museet A. G. . •’ r . '' . „ , , r .. , . _ , o . ■''
Nathorsts gjort tramstallnmg om pension åt hans anka Amy Kafaela Nathorst,
anka. född Windahl, som enligt samma prästbetyg är född den 4 juli
1858.
I sin framställning anför akademien:
Då professor Nathorst år 1884 antogs till intendent vid naturhistoriska riksmuseet,
ägde dess intendenter ej rätt till inträde i civilstatens pensionsinrättning
för beredande av pension åt efterlevande änka eller oförsörjda barn. En sådan
rättighet (och skyldighet) bereddes dem först år 1908 vid inrättandet av civilstatens
änke- och pupillkassa. Nathorst var emellertid då redan över 57 år gammal och
kunde av ekonomiska skäl ej åtaga sig de dryga retroaktiva avgifter, som för
honom voro förbundna med ett inträde i denna kassa. Hans änka saknar därföre
nu pension och då därtill kommer att inga nämnvärda tillgångar finnas i boet,
anser sig vetenskapsakademien, i likhet med vad i en del föregående fall ägt rum,
böra hos Kungl. Maj:t göra framställning om proposition till riksdagen om beviljande
av pension till änkefru Nathorst.
Med hänsyn till Nathorsts välbekanta, synnerligen framstående förtjänster
såsom vetenskaplig forskare och författare, hans betydelsefulla arbete såsom
grundläggare och vårdare av riksmuseets paleobotaniska avdelning samt omfattningen
och värdet av de samlingar, som genom hans vetenskapliga resor till
arktiska trakter överlämnats till våra statsinstitutioner, anser akademien välgrundad
anledning föreligga att åt hans efterlevande änka bevilja en pension, som överstiger
det belopp, som annars från civilstatens änke- och pupillkassa utgår till änkor efter
professorer vid våra högskolor.
Akademien hemställer därefter, att Kungl. Maj:t måtte föreslå en
pension till änkefru Nathorst av 2,000 kronor jämte dyrtid sti Hägg.
I detta sammanhang vill jag nämna något om de avlöningsförmåner,
professor Nathorst åtnjutit. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
anvisade 1884 års riksdag å allmänna indragningsstaten en personlig
lön åt Nathorst att av honom under hans återstående livstid eller till
dess han kunde varda befordrad till annan statens tjänst uppbäras till
samma belopp, som utginge till riksmuseets ordinarie intendenter. Därmed
förknippades skyldighet för Nathorst att vårda vissa delar av
naturhistoriska riksmuseets botaniska och paleontologiska samlingar. I
vederbörande departementschefs yttrande i ämnet till statsrådsprotokollet
framhölls att Nathorst utfört betydande arbeten på det växtpaleontologiska
området samt att det utan tvivel skulle leda till gagn för veten
-
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
skapen, om han sattes i tillfälle att odelat ägna sig åt det slag av
undersökningar, genom vilka han redan förvärvat sig ett berömt namn.
Nathorst, som den 5 december 1884 erhöll professorstitel, uppbar lön
på allmänna indragningsstaten till dess han från 1911 års början blev
innehavare av en vid riksmuseet nyinrättad intendentsbefattning. Han
kom då genast i åtnjutande av den högsta för befattningen bestämda
avlöning, inberäknat ålderstillägg, och då han den 9 november 1917
erhöll avsked, tillerkändes honom en pension av 5,600 kronor.
På grund av remiss har statskontoret den 4 februari 1921 avgivit
utlåtande i ärendet och därvid anfört:
Såsom framhållits i förevarande skrivelse blef först vid civilstatens pensionsinrättnings
ombildning med 1908 års ingång till civilstatens änke- och pupillkassa
tillfälle berett för intendent vid naturhistoriska museet att vinna delaktighet i av
staten understödd kassa för tjänstemäns familjepensionering. Enligt det nya reglementet
för kassan stadgades emellertid, att, där tjänst, med vilken delaktighet i
kassan icke följt, upptoges till sådan delaktighet, tjänstens innehavare skulle, om
han icke fyllt 60 år och hans hälsotillstånd enligt läkarintyg ej gåve anledning
befara, att hans återstående livstid skulle bliva kortare än som i allmänhet kunde
beräknas för person av hans ålder, kunna erhålla delägarrätt under villkor, att
han erlade icke blott eljest stadgade avgifter utan även det tillägg, som med hänsyn
till hans samt hans hustrus och barns ålder kunde efter försäkringstekniska
grunder böra utgå. De retroaktiva avgifter med försäkringstekniskt beräknat
tillägg, som Nathorst för vinnande av delaktighet i kassan haft att erlägga, torde
hava stigit till så avsevärt belopp, att det torde få anses uteslutet för annan än
en förmögen person att kunna begagna sig av denna möjlighet till vinnande av en
fördel för efterlevande familj.
På grund härav och då såvitt framställningen giver vid handen den ekonomiska
ställningen i boet efter Nathorsts död är sådan, att hans änka är i behov
av understöd för sitt uppehälle, synes det billigt att henne beredes pension från
allmänna indragningsstaten till belopp, ej överstigande vad som skulle hava tillkommit
henne, därest mannen blivit delägare i civilstatens änke- och pupillkassa,
eller 1,400 kronor.
Att såsom i förevarande framställning föreslagits bereda änkan Nathorst
högre pension av statsmedel än den, som sålunda skulle hava tillkommit henne, om
mannen genom föreskrivna inbetalningar blivit delägare i nämnda kassa, synes, såvitt
statskontoret kan finna, icke böra ifrågakomma.
Statskontoret hemställer alltså, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen, att änkefru Nathorst må från och med den 1 februari
1921 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver änka, uppbära
pension från allmänna indragningsstaten till belopp av 1,400
kronor för år räknat, samt framhåller, att därest pensionen anvisas att
utgå på sätt som föreslagits, änkefru Nathorst kommer att därå åtnjuta
dyrtidstillägg enligt grunder, som nu äro eller framdeles bliva gällande
D ep urtementsehefen.
6 . Kungl. Mapts proposition Nr 142.
för sådant tillägg till pensionsberättigade änkor efter befattningshavare
i statens tjänst, utan att särskilt medgivande därtill behöver för hennes
vidkommande utverkas.
Efter det statskontoret avgivit sitt utlåtande har i ärendet
ingivits ett av lektorn H. Möller och intendenten vid naturhistoriska
riksmuseet, professorn T. G. Bulle den 10 februari 1921 utfärdat intyg,
så • lydande:
Undertecknade, som sedan 10 år tillbaka varit underkunniga om avlidne
professor A. G. Nathorsts förmögenhetsförhållanden, få härmed intyga, att han vid
sin död endast efterlämnade en livförsäkring å 10,000 kronor jämte ganska torftiga
möbler till 4 rum. För att bliva fri från sina tryckande skulder måste han försälja
sitt dyrbara vetenskapliga bibliotek till en mecenat, som skänkte detsamma
till riksmuseet och vetenskapsakademien. Sålunda blev han först vid 60 års ålder
skuldfri.
Professor Nathorst har under en lång följd av år vid naturhistoriska
riksmuseet utövat en verksamhet, som blivit på det högsta uppskattad.
Han har hopbragt stora delar av de samlingar, som det tillkom
honom att där vårda. Han ägnade sig dessutom åt vetenskaplig
forskning och vetenskapligt författarskap av sällsynt värde och omfattning.
Det synes hava legat utom möjlighet för honom att bliva delaktig
i civilstatens änke- och pupillkassa och därigenom bereda sin
hustru rätt till änkepension. Nu har han avlidit efterlämpande änka i
mycket små omständigheter. Vad i ärendet anförts utgör fullgiltig
grund för mig att på det livligaste instämma med vetenskapsakademien
i att pension av statsmedel bör beredas änkefru Nathorst. Beloppet av
ifrågavarande pension finner jag emellertid i likhet med statskontoret
lämpligen bör-a sättas till 1,400 kronor årligen, det vill säga den summa,
som för år räknat skulle hava utgått till änkefru Nathorst från civilstatens
änke- och pupillkassa, därest hennes make vid sin död varit
delaktig i kassan och därvid fått tillgodoräkna sig det högsta pensionsunderlaget
för sin tjänst. Även anser jag, att pensionen i övrigt
bör utgå på sätt statskontoret föreslagit.
Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att framlidne f. d. intendenten vid naturhistoriska
riksmuseet, professor Alfred Gabriel Nathorsts
änka Amy Kafäela Nathorst, född Windahl, må från
och med den 1 februari 1921 under sin återstående
livstid, så länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten
uppbära eu årlig pension av 1,400 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
7
3:o.
I skrivelse den 23 augusti 1920 har universitetskanslern, på därom
av det större akademiska konsistoriet i Uppsala gjord framställning,
hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes till 1921 års riksdag avlåta proposition
om beviljande å allmänna indragningsstaten av ett understöd å 3,500
kronor till docenten i teoretisk filosofi vid nämnda universitet Edvard
Petrini att, sedan han uppnått sextiofem års ålder, utgå från och med
månaden näst efter den, under vilken entledigande från förordnandet såsom
docent varder honom meddelat.
Det större konsistoriets framställning var föranledd av en av humanistiska
sektionen av filosofiska fakulteten vid universitetet hos konsistoriet
i samma syfte gjord hemställan. Sektionen meddelade härvid, att professorerna
i praktisk filosofi A. A. T. Hägerström och i teoretisk filosofi
A. K. Phalén vid ett sammanträde med sektionen ingivit en skrivelse
om pension åt Petrini, vari de som skäl för sin framställning anfört,
bland annat, följande:
Undertecknade få härmed hemställa, att sektionen bland sina riksdagspetita
måtte upptaga anhållan om pension för docenten i teoretisk filosofi vid härvarande
universitet Edvard Petrini, som den 30 september år 1921 uppnår en levnadsålder
av 65 år och då varit som docent anställd i 32 år. Därunder har han
åtnjutit tjänstledighet två terminer för utrikes resa som innehavare av riksstatens
resestipendium o,ch en termin för enskilda angelägenheter. Han har hitintills,
såsom framgår av bilagd förteckning, vid härvarande universitet såsom docent
givit propedeutiska kurser, vetenskapliga föreläsningsserier och seminarieövningsserier
till ett antal av c:a 55 — däri inberäknade de offentliga föreläsningar, som han
såsom innehavare av docentstipendium under 7 år givit. Han har haft förordnande
att uppehålla professuren i teoretisk filosofi 2 gånger och den i praktisk filosofi 1 gång.
Vad angår hans vetenskapliga skicklighet må endast hänvisas till att han
vid konkurrensen om professuren i teoretisk filosofi härstädes år 1916 av konsistoriet
uppfördes på förslag i tredje rummet men erhöll flera röster till andra rummet och
att han vid senaste konkurrensen om professuren i filosofi vid Göteborgs högskola
av två sakkunniga ställdes i tredje rummet och av en i första.
Hägerströms och Phalénjs uppgifter om Petrinis vetenskapliga för
tjänster och meriter som universitetslärare bestyrkas av omförmälda,
deras framställning bilagda meritförteckning.
På grund av remiss har statskontoret den 10 september 1920
avgivit utlåtande i ämnet. Statskontoret tillstyrker framställning till
riksdagen om beviljande av pension från allmänna indragningsstaten åt
Pension åt
docenten vid
universitetet
i Uppsala
E. Petrini.
Departements
chefen.
8 Kungl. Mctj:ts ''proposition Nr 142.
Pctrini att utgå från och med månaden näst efter den, vari han
efter uppnådd ålder av 65 år från tjänsten avginge. Vad pensionsbeloppet
beträffade syntes det statskontoret, som om pensionen i betraktande
av nuvarande beloppet av ett docentstipendium och Petrinis tjänstetid
borde motsvara Vs av 5,000 kronor med någon reduktion i anseende
därtill att pensionsavgift icke av honom erlagts och alltså bestämmas
till 3,000 kronor årligen.
Petrini, som är född den 30 september 1856 och sålunda under
år 1921 uppnår 65 års ålder, kallades till docent vid universitetet i
Uppsala den 7 juni 1889. Han har av trycket utgivit åtskilliga skrifter.
Petrinis förtjänster såsom vetenskapsman och lärare hava framhållits av
Hägerström och Phalén. Särskilt med hänsyn till Petrinis förtjänster
om undervisningen vid universitetet anser jag det skäligt och billigt,
att han i likhet med ordinarie universitetslärare efter uppnådd akademisk
pensionsålder kommer i åtnjutande av pension. I fråga om det pensionsbelopp,
som bör utgå till Petrini, finner jag mig böra godtaga de beräkningsgrunder,
som av statskontoret anförts för det av ämbetsverket
föreslagna beloppet, -3,000 kronor.
När jag förordar beviljande av pension åt Petrini till nämnda
belopp, anser jag mig böra erinra om att Kungl. Maj:t och riksdagen
förut i likartade fall berett pension åt obefordrade docenter vid universiteten.
Sålunda medgav senast 1911 års riksdag, att docenten i
grekiska språket vid universitetet i Lund Sven Linde finge med samma
bestämmelser som nu föreslagits i fråga om Petrini å allmänna indragningsstaten
uppbära understöd till belopp av 1,500 kronor årligen.
Skillnaden mellan detta understöd och den av mig i förevarande fall
föreslagna pensionen är, såsom statskontoret antytt, med hänsyn till
de belopp, varmed docentstipendierna för närvarande utgå, väl motiverad.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,
att docenten i teoretisk filosofi vid universitetet
i Uppsala Edvard Petrini må, sedan han uppnått
65 års ålder, från och med månaden näst efter den,
under vilken entledigande från docenturen varder honom
beviljat, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 3,000 kronor.
Kungl. Maj.ts proposition Nr 142.
9
4:o.
I skrivelse till kanslern för rikets universitet liar det större akademiska
konsistoriet i Lund hemställt om utverkande av proposition
till 1921 års riksdag angående beviljande åt vaktmästaren vid patologiska
institutionen vid universitetet i Lund Anders Rosenqvists änka Maria
Rosenqvist, född Johansdotter, av en årlig pension till ett belopp av
200 kronor med därå belöpande vederbörligt dyrtidstillägg att utgå från
och med oktober månad 1920 under hennes återstående livstid.
Denna konsistoriets framställning är föranledd av en utav änkan
Rosenqvist hos konsistoriet gjord anhållan om beredande åt henne av
pension av statsmedel. Hon hade därvid meddelat, att hennes man
avlidit den 20 september 1920, samt ingivit vederbörligt åldersbevis,
utvisande att hon är född den 29 januari 1854.
Över änkan Rosenqvists anhållan hade vederbörande institutionsföreståndare,
professorerna J. Forssman och E. Sjövall, till konsistoriet
avgivit infordrat yttrande samt därvid anfört följande:
Ankan Rosenqvists man, Anders Rosenqvist, har varit anställd som ordinarie
vaktmästare vid den patologiska institutionen i Lund alltifrån den tid, år 1887,
då den nuvarande institutionsbyggnaden togs i brak, och skulle, därest han levat]
hava kvarstått i denna sin befattning till innevarande års slut.
Den grundliga kännedom, som vi äga om Rosenqvists tjänsteutövning under
denna långa tjänstgöringstid, berättigar oss utan tvekan till det omdömet, att Rosenqvists
duglighet varit synnerligen stor och att han i fråga om plikttrohet icke
torde hava kunnat överträffas av någon. Den omvårdnad, som han ägnade den
patologiska institutionen och dess tillhörigheter, kunde icke hava varit större, om
det gällt hans personliga egendom. På grund av dessa hans utmärkta egenskaper
hade vi, kort tid före hans död, föreslagit honom till erhållande av guldmedalj för
nit och redlighet i rikets tjänst.
I Rosenqvists omvårdnad om institutionen har han ägt en mycket verksam och
beständig hjälp av sin hustru liksom av hennes, hos makarna inneboende syster,
vilket även varit behövligt på grand av arbetets med åren alltmera växande omfattning.
Den prägel av renlighet och trevnad, som finnes hos institutionen, är
i hög grad ett resultat av deras förenade omsorger. Änkan Rosenqvist är för närvarande
i mycket små omständigheter, i det att det för oss företedda bouppteckningsinstrumentet
visar en behållning i boet av endast 3,399 kronor 64 öre. och
hennes hälsa är till följd av ålder och andra bekymmer försvagad. Någon kvarlevande
bröstarvinge äger hon icke.
På grund av dessa omständigheter vilja vi varmt förorda, att konsistoriet
måtte behjärta sökandens framställning, och i fråga om pensionens storlek vilja vi,
med hänsyn till vad som i liknande fall av Kungl. Maj:t föreslagits och av riksBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 120 höft. (Nr 142.) 2
Understöd åt
vaktmästareänkan
Maria
Rosenqvast.
Departements
chefen.
10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
dagen beviljats, hemställa, att konsistoriet begär ett årligt belopp av 200 kronor,
med därpå utgående, vederbörligt dyrtidstillägg.
Universitetskanslern har i skrivelse den 25 oktober 1920 hemställt
om avlåtande av proposition till riksdagen i överensstämmelse med konsistoriets
förslag.
Efter härå erhållen remiss har statskontoret den 6 november 1920
avgivit utlåtande i ärendet.
Statskontoret har därvid överlämnat en från vederbörande universitetsmyndighet
införskaffad handling, däri meddelas att änkan Rosenqvist
icke är berättigad till pension eller understöd från någon av universitetets
pensionsinrättningar för änkor och barn efter befattningshavare
vid universitetet samt att vaktmästaren Rosenqvist icke heller varit berättigad
till delaktighet i någon av nämnda pensionsinrättningar.
På grund av vad handlingarna i ärendet innehölle ansåge statskontoret
skäl föreligga att bereda sökanden något understöd av statsmedel, och
har statskontoret tillstyrkt bifall till framställningen. I händelse av bifall
kommer, såsom statskontoret erinrar — utan att särskilt medgivande
därtill behövde utverkas — dyrtidstillägg å pensionen att utgå enligt de
grunder, som äro eller kunna varda fastställda för sådan förmån åt pensionerade
änkor efter befattningshavare i statens tjänst.
Med hänsyn till vaktmästaren Rosenqvists långvariga, synnerligen
väl vitsordade tjänstgöring samt änkan Rosenqvists egen verksamhet i
statens tjänst ävensom övriga i ärendet upplysta omständigheter finner
jag billigheten bjuda, att änkan Rosenqvist på ålderdomen beredes ett
för hennes svaga ekonomiska ställning välbehövligt understöd av statsmedel,
och har jag i likhet med statskontoret ej något att erinra mot
det föreslagna årliga understödsbeloppet, 200 kronor. Understödet torde
böra utgå från den 1 oktober 1920, så länge änkan Rosenqvist förbliver
i sitt nuvarande änkestånd.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att vaktmästaren vid patologiska institutionen
vid universitetet i Lund Anders Rosenqvists änka
Maria Rosenqvist, född Johansdotter, må från och
med den 1 oktober 1920 under sin återstående livstid,
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
från allmänna indragningsstaten uppbära ett
årligt understöd av 200 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
11
5:o.
I särskilda till Kungl. Maj:t ingivna skrivelser den 27 september
^ocb den 8 december 1920 bar farmaceutiska institutets styrelse gjort
ramställning om beredande av fyllnadspension åt föreståndaren för institutet,
professorn i kemi och kemisk farmaci därstädes Thor Emanuel
Ekecrantz.
Denne, som enligt företett åldersbetyg är född den 18 januari 1856
och således jämlikt gällande pensionslag varit skyldig att den 18 januari
1921 avgå, har emellertid fått Kungl. Maj:ts tillstånd att kvarstå i
tjänst till den 15 september 1921, då nytt läsår vid institutet ingår.
Enligt nämnda pensionslag erfoi''dras för professorn vid farmaceutiska
institutet för erhållande av full pension med det för honom gällande
pensionsunderlag av 5,000 kronor 25 tjänstår. I statstjänst inträdde
Ekecrantz, då han av styrelsen för farmaceutiska institutet förordnades
att från och med den 15 september 1903 intill dess dåvarande extra
ordinarie professuren i kemi och farmaci vid farmaceutiska institutet
blivit med ordinarie innehavare återbesatt, uppehålla denna befattning.
Bland de fyra sökandena till befattningen, vilken sedermera ombildats
till den nuvarande professuren, uppfördes Ekecrantz i första
förslagsrummet, och den 27 augusti 1904 utnämndes han av Kungl.
Maj:t till innehavare av densamma. Vid sin avgång i september 1921
synes han sålunda hava att räkna 18 tjänstår, och hans pension skulle
då komma att utgöra ls/as av 5,000 kronor eller 3,600 kronor. Den av
institutets styrelse begärda fyllnadspensionens belopp är föreslaget till
1,400 kronor, varigenom Ekecrantz skulle komma i åtnjutande av hel
pension enligt för honom gällande pensionsunderlag 5,000 kronor.
Till stöd för sin framställning i ämnet har institutets styrelse anfört:
Professor Ekecrantz ingick redan år 1872 på apotekarbanan och avlade
apotekarexamen den 30 januari 1880. Hans tjänstgöringstid å apotek omfattar
cirka 21 år, varav 8 år såsom föreståndare. Först härefter eller år 1893 avlade
han studentexamen och efter studier med kemi såsom huvudämne vid Stockholms
högskola, polytechnicum i Ziirich och universitetet i Uppsala disputerade han där
år 1900 för filosofie doktorsgrads vinnande och promoverades år 1901 därsammastädes
till filosofie doktor. Med mindre vanlig energi har han sålunda ägnat sig åt studiet
av den vetenskap, inom vilken han vid farmaceutiska institutet utövat lärarverksamhet.
Under den tid Ekecrantz innehaft sin professur har det visat sig, att valet
varit särdeles gott, ty Ekecrantz har ej blott med största intresse ägnat sig åt
denna sin verksamhet, varom en omfattande vetenskaplig produktion bär vittne,
utan han har också under de i många avseenden brydsamma förhållanden, varunder
Tilläggspension
för
professor T.
E. Ekecrantz.
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
institutet arbetat dels på grund av små och otidsenliga lokaler och dels på grund
av de sparsamma anslag, som stått till förfogande, lyckats på ett särdeles praktiskt
och förtjänstfullt sätt överkomma alla svårigheter.
För att underlätta studierna vid institutet har Ekecrantz utarbetat både
för den högre och den lägre kursen lämpade läroböcker.
Under åtta år har Ekecrantz även beklätt föreståndarbefattningen vid institutet
mot ett så ringa arvode, att det under inga omständigheter svarar mot det
med denna befattning förenade synnerligen maktpåliggande arbetet.
Ytterligare ett tungt vägande skäl varför Ekecrantz vid sin avgång från professuren
synes vara förtjänt av full pension anser styrelsen vara, att han på grund av
varmt intresse för sin uppgift vid farmaceutiska institutet icke begagnat sig av
rätten att liksom hans företrädare i tjänsten söka ett apoteksprivilegium och därigenom
ekonomiskt trygga sin ålderdom. Enär lärarna vid farmaceutiska institutet
vid ansökan till apotek få tillgodoräkna sig farmaceutisk tjänstetid för anställning
vid institutet, hade Ekecrantz utan tvivel kunnat erhålla ett i ekonomiskt hänseende
gott apoteksprivilegium, om han anmält sig som sökande till ett sådant, innan åldersgränsen
för dylik befordran var överskriden.
Styrelsen vill även påpeka, att professorerna vid farmaceutiska institutet
kommit att kvarstå i en lägre lönegrad än alla andra högskoleprofessorer med motsvarande
omfattning av undervisningen, enär vid fastställandet av lönestaten för institutet
år 1911 tillämpats ett då planlagt men sedermera för andra jämställda
undervisningsanstalter ej fullföljt system för avlöning åt professorer. Då staten för
farmaceutiska institutet fastställdes, var det nämligen ifrågasatt, att professorerna
vid de högskolor, som meddela fackundervisning, skulle avlönas lägre än professorer
vid universiteten, men denna plan övergavs, så att i de lönestater, som senare blivit
fastställda för andra fackhögskolor, såsom t. ex. veterinärhögskolan och skogshögskolan,
hava inrymts samma löneförmåner åt professorerna som dem, vilka gälla
för universiteten.
Ekecrantz blir härigenom sämre ställd än andra sina kolleger vid högskolorna,
om han också skulle erhålla fyllnadspension, och styrelsen anser även detta utgöra
ett vägande skäl till att pensionen för honom bör utgå med fulla beloppet.
Efter erhållen remiss har statskontoret i skrivelse den 3 januari
1921 yttrat huvudsakligen följande:
Såsom statskontoret framhållit vid föregående tillfällen, då fråga väckts att
genom framställning till riksdagen söka i ett särskilt fall bereda bättre pension än
den, vartill tjänstårens antal giver anledning, måste det framstå såsom under alla
förhållanden i viss mån betänkligt såväl ur principiell synpunkt som med hänsyn
till konsekvenserna att förorda en dylik åtgärd. Utan hinder av sådana betänkligheter
hava dock tilläggspensioner beviljats i vissa fall, exempelvis vid 1917 års
riksdag åt professorn K. Wicksell och vid 1918 års riksdag åt professorn E. G. Odelstierna,
varvid emellertid huvudsakliga anledningen till vidtagande av sådan åtgärd
synes hava varit att finna däri, att vid den tid, då vederbörande utnämndes till
professor, sådana bestämmelser ännu gällde, att universitetsprofessor ägde att efter
uppnående av viss levnadsålder utan avseende å tjänstårens antal vid avskedstagandet
komma i åtnjutande av pension å allmänna indragningsstaten till belopp, motsvarande
den fasta lönen; och på grund härav ansågs billigheten kräva, att universitets
-
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
professor erhölle den pension av 5,000 kronor, som skulle hava tillkommit honom,
därest ej berörda bestämmelser upphäfts genom den civila pensionslagen. Jämte
erinran att hel pension för universitetsprofessor utgör 5,600 kronor efter intjänat
ålderstillägg, får statskontoret tillika framhålla, att i nuvarande fall icke föreligger
någon dylik omständighet; tvärtom innebära de i den civila pensionslagen meddelade
bestämmelser i fråga om tjänstår för pension en eftergift i förhållande till vad som
därförut varit för lärarna vid farmaceutiska institutet gällande. Vid den tid, då
den civila pensionslagen trädde i tillämpning, gällde för dessa lärare samma bestämmelser
i fråga om rätt till pension som för civila tjänstemän i allmänhet,
d. v. s. för att komma i åtnjutande av pension erfordrades, utom uppnådd levnadsålder
av 65 år, en tjänstålder av 35 år; varvid emellertid skyldighet att från tjänsten
avgå icke inträdde förr än berörda förutsättningar för erhållande av pension voro
uppfyllda. För innehavaren av den lärarbefattning i kemi och farmaci, som under
år 1904 tillträddes av professorn Ekecrantz, hade genom lönereglering, som trädde
i tillämpning med ingången av år 1902 och varvid nämnda lärarbefattning i staten
uppfördes såsom en extra ordinarie professur, avlöningen bestämts till lön 3,300
kronor, tjänstgöringspenningar 1,200 kronor och två ålderstillägg till lönen med
500 kronor efter 5 respektive 10 års tjänstgöring. Pensionsbeloppet, som motsvarade
lönen med intjänade åldertillägg, uppgick alltså till högst 4,300 kronor. Genom
civila pensionslagen inträdde icke annan ändring än att tjänståldern för hel pension
bestämdes till 25 år och att skyldighet att från tjänsten avgå inträdde vid uppnådda
65 levnadsår oavsett om den för eihållande av hel pension föreskrivna tjänståldern
uppnåtts eller ej. Sedermera har genom ny lönereglering från och med år
1912 avlöningen för professorn i kemi och farmaci bestämts till 6,400 kronor, därav
4,400 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar, med rätt till ålderstillägg
till lönen med 600 kronor efter fem år; pensionen utgör därför högst 5,000 kronor.
Vad sålunda förekommit synes i och för sig icke giva anledning till beredande
av särskild pensionsförmån åt Ekecrantz.
Skulle emellertid de särskilda omständigheter, som av farmaceutiska institutets
styrelse nu framhållits och som synas vara av beskaffenhet att någon fara för
vittutseende konsekvenser av ett beslut om beviljande av tilläggspension i detta
fall icke skulle vara att befara, anses förtjänta av beaktande, synes det dock kunna
ifrågasättas, huruvida icke tilläggspensionen bör så bestämmas, att densamma jämte
pensionen uppgår till det belopp av 4,300 kronor, som Ekecrantz vid sitt tillträde
till tjänsten hade anledning förvänta att i pension högst erhålla.
För min del anser jag sådana särskilda omständigheter i förevarande
ärende föreligga, som motivera att, söka bereda Ekecrantz en
förbättrad pension. De välförtjänta vitsord styrelsen givit Ekecrantz
såsom lärare och de förtjänster han inlagt såsom institutets föreståndare,
såsom läroboksförfattare och genom vetenskapligt författarskap torde
med fog kunna åberopas till stöd för hemställan om en dylik förbättring.
Styrelsen har härför anfört även vissa andra skäl, som i sin mån tala
för styrelsens önskan att förskaffa den nitiska och förtjänte läraren
och föreståndaren en förbättrad pension. Någon risk för vittutseende
Departements
chefen.
14 Kungl. May.ts proposition Nr 142.
konsekvenser av ett beslut härom torde, såsom statskontoret anmärkt,
ej vara att befara.
I fråga om tilläggspensionens beräknande har jag ansett mig böra
stanna vid det av statskontoret angivna beloppet av 4,300 kronor och tillstyrker
därför, att Eders Kung]. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,
att professorn vid farmaceutiska institutet Thor
Emanuel Ekecrantz må från och med den dag, då han
efter erhållet avsked kommer att tillträda honom författningsenligt
tillkommande pension, därutöver så länge
nämnda pension till honom utgår, å allmänna indragningsstaten
uppbära fyllnadspension till sådant belopp,
att pensionernas sammanlagda belopp uppgår till 4,300
kronor för år räknat.
G:o
städerskan I c il till Kungl. Maj:t ställd, till skolöverstyrelsen ingiven ansök
an®
vithet- ning bär rektor vid samskolan i Skellefteå anhållit om beredande från
mina Hedberg, den 1 juli 1921 åt städerskan vid skolan Anna Vilhelmina Hedberg av
en årlig pension å 400 kronor.
Vid ansökningen hava fogats åldersbevis, utvisande att Anna Vilhelmina
Hedberg är född den 30 december 1858, läkarbetyg, tjänstgöringsbetyg
samt av rektor utfärdat intyg om hennes avlöningsförhållanden
ävensom medellöshetsintyg.
Till stöd för sin framställning har rektor anfört, bland annat,
följande:
Anna Vilhelmina Hedberg — som, enligt vad nämnda tjänstgöringsbetyg utvisade,
från och med höstterminen 1905 varit anställd vid samskolan i Skellefteå
— hade dessförinnan från och med vårterminen 1893 till och med vårterminen 1905
haft anställning som städerska vid Skellefteå elementarläroverk för flickor, vilken
med utgången av sistnämnda termin upphört. Hon hade förlorat sin anställningvid
flickskolan, då staten i Skellefteå inrättade en samskola, som skulle i sig upptaga
såväl den förutvarande gosskolan därstädes som nämnda flickskola. Visserligen
hade Anna Vilhelmina Hedberg alltså tjänstgjort endast 151/* år i statens
tjänst, men det syntes vara endast en gärd av rättvisa, om hon nu finge tillgodoräkna
sig även det antal år, hon tjänstgjort vid flickskolan. Hennes sammanlagda
tjänstetid skulle då utgöra 28 år.
Under sin tjänstgöringstid vid samskolan hade Anna Vilhelmina Hedberg
under utövning av sin befattning två gånger varit utsatt för olycksfall, varvid hon
första gången (år 1913) brutit sin vänstra arm och andra gången (år 1915) åsamkat
sig en svårartad blodförgiftning i sin högra hand. Nämnda olycksfall hade i höggrad
försvagat hennes armar och händer, varför hon nu vore att anse som invalid.
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
Då hon för övrigt under sina tidigare år livnärt sig genom utförande av olika slags
tungt arbete, vore hennes krafter, trots det hennes ålder ej vore så hög, så mycket
nedsatta, att hon borde avgå från sin befattning.
Förenämnda läkarbetyg utvisar, bland annat, att Anna Vilhelmina
Hedberg i januari 1915 opererats på länslasarettet i Skellefteå för varbildning
i senskidorna för högra handens tumme och lillfinger samt i
böjsenornas gemensamma bursa i handleden, att handen därefter blivit
deformerad, att styrkan i handen vore nedsatt i jämförelse med den
andra handen samt att Anna Vilhelmina Hedbergs arbetsförmåga på
grund härav vore i väsentlig grad nedsatt.
Av förut omförmälda tjänstgöringsbetyg framgår, att Anna Vilhelmina
Hedberg under sin tjänstgöring vid samskolan alltid utfört sitt
arbete med verklig flit, ordning och omtanke samt att hon städse forten
hedrande vandel.
Vad beträffar Anna Vilhelmina Hedbergs avlöningsförmåner, har
rektor i förberörda intyg meddelat, att hon under sin tjänstgöring såväl
vid elementarläroverket för flickor som vid samskolan åtnjutit fri bostad
om ett rum och kök, fritt lyse och värme samt vid flickskolan i genomsnitt
kontant 150 kronor årligen och vid samskolan kontant lägst 275
kronor och högst (år 1920) 800 kronor.
Ytterligare har rektor i förut omförmält intyg vitsordat, att Anna
Vilhelmina Hedberg icke ägde tillgångar, varav hon kunde livnära sig,
därest hon utan pension måste lämna sin anställning som städerska vid
samskolan.
I en till skolöverstyrelsen sedermera ingiven skrift har rektor
meddelat, att Anna Vilhelmina Hed bergs benämning städerska vore en
i Skellefteå rätt allmänt brukad beteckning för kvinnlig vaktmästare
samt att Anna Vilhelmina Hedberg såväl vid flickskolan som vid samskolan
utfört alla vanliga vaktmästargöromål och ej enbart städning.
Skolöverstyrelsen har i sitt den 17 januari 1921 dagtecknade utlåtande
över ifrågavarande framställning anfört, bland annat:
Pension borde, liksom åtskilliga gånger tidigare skett, beviljas även i nu
föreliggande fall. Beträffande det eventuella beloppet av pensionen hade överstyrelsen
till jämförelse tagit de fall, i vilka riksdagen under de senare åren beviljat
pensioner åt läroverksvaktmästare, och ville överstyrelsen i sådant hänseende erinra
om att 1918 års riksdag beviljat en pension å 400 kronor till en vaktmästare,
som varit anställd vid allmänt läroverk under 16 år. Anna Vilhelmina Hedberg
hade också under jämförelsevis kort tid varit anställd i statstjänst, men överstyrelsen
funne det skäligt, att vid beräkningen av storleken av den pension, som borde
utgå till henne, hänsyn toges även till den omständigheten, att hon under åtskilliga
år varit anställd vid Skellefteå elementarläroverk för flickor. Överstyrelsen till
-
Departementschefen.
16 Klintjl. Maj:ts proposition Nr 142.
styrkte därför, att eu pension å 400 kronor för henne begärdes. Detta belopp motsvarade
ungefär vad hon i medeltal, naturaförmåner inberäknade, åtnjutit under sin
anställning vid samskolan i Skellefteå.
På grund av remiss har statskontoret den 1 februari 1921 avgivit
utlåtande i ärendet. Statskontoret har därvid anfört följande:
På grund av vad handlingarna innehålla vill det synas, som om någon pension
av statsmedel bör beredas städerskan vid samskolan i Skellefteå Anna Vilhelmina
Hedberg; och billigheten synes bjuda, att vid avpassande av pensionsbeloppet
hänsyn tages icke blott till den tid från och med höstterminen 1905, varunder hon
varit anställd såsom städerska (vaktmästare) vid nämnda samskola, utan även till
de tolv år, hon därför ut i enahanda egenskap tjänat vid det sedermera till följd av
statssamskolans upprättande nedlagda elementarläroverket för flickor i samma stad.
Vid sådant förhållande skulle ju i och för sig måhända icke vara något att erinra
mot det föreslagna pensionsbeloppet 400 kronor; men då till detta belopp enligt
gällande grunder för dyrtidstillägg åt pensionärer skulle komma sådant tillägg å
664 kronor, skulle pensionsförmånen i sin helhet uppgå till 1,064 kronor eller betydligt
mer än hon åtnjuter såsom avlöning i tjänsten. På grund härav vill det
synas nödigt att begränsa pensionsbeloppet till 300 kronor, vartill i dyrtidstillägg
enligt nuvarande bestämmelser skulle komma 498 kronor, så att hon i pensionsförmån
skulle tillhopa bekomma i det närmaste samma belopp, vartill den kontanta
avlöningen för henne nu uppgår.
Som bekant äro läroverksvaktmästarnas löne- och pensionsförhållanden
icke allmänt reglerade, ehuru förslag därom för närvarande föreligger.
Enär emellertid, såsom jag tidigare i annat sammanhang haft
tillfälle inför Kungl. Maj:t anföra, frågan om dylik reglering ännu ej
är mogen för slutligt avgörande, torde i nu föreiiggande fall, liksom i
många liknande förut skett, särskild framställning till riksdagen böra
göras om beviljande av lämplig pension.
Visserligen har Anna Vilhelmina Hedberg att åberopa endast en
jämförelsevis kort tjänstetid vid ifrågavarande Barnskola, men jag kan,
i likhet med skolöverstyrelsen och statskontoret, ej helt bortse från hennes
tidigare tjänstgöring vid flickskolan i Skellefteå, så mycket mer som hon
ju genom en av statsmakterna vidtagen åtgärd gick miste om den anställning
hon därstädes tidigare innehaft. Jag ber att härvid få erinra
om att riksdagen just i samband med statssamskolornas inrättande och
vissa flickskolors därav föranledda indragning genom beviljande av ett
särskilt anslag sökte i någon mån sörja för sådana förut vid flickskola
anställda lärarinnors uppehälle, vilka på grund av ålder eller andra liknande
omständigheter ej kunde överflyttas till statssamskolorna utan
således gingo miste om anställning.
Med hänsyn till vad jag nu anfört, vill jag för min del livligt
17
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
tillstyrka framställning till riksdagen om beviljande av pension åt Anna
Vilhelmina Hedberg. För sådan framställnings avlåtande talar jämväl,
synes det mig, den omständigheten, att, enligt vad i ärendet är upplyst,
hennes kroppskrafter nu äro starkt nedsatta samt att de olycksfall,
som drabbat henne under utövandet av arbete i tjänsten, väsentligen
äro orsaken härtill.
Vad beträffar beloppet av den pension, som bör tillerkännas Anna
Vilhelmina Hedberg, har jag visserligen med hänsyn till här föreliggande
omständigheter varit närmast böjd för att ansluta mig till det av skolöverstyrelsen
i sådant hänseende framlagda förslaget. På grund av vad
statskontoret därom anfört, har jag likväl ansett mig böra tillstyrka
allenast det av statskontoret föreslagna beloppet, 300 kronor.
Jag tillstyrker således, att Eders Kungl. Magt måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att städerskan vid samskolan i Skellefteå Anna
Vilhelmina Hedberg må från och med månaden näst
efter den, varunder hon avgår från sin anställning vid
läroverket, under sin återstående livstid uppbära å allmänna
indragningsstaten en årlig pension till belopp
av 300 kronor.
7:o.
I eu av skolöverstyrelsen med yttrande av domkapitlet i Skara
den 18 augusti 1920 och eget utlåtande den 7 oktober 1920 till Kungl.
Maj:t överlämnad skrivelse har rektorn vid folkskoleseminariet i Skara
E. R. Norrman gjort framställning angående beredande åt vaktmästaren
vid nämnda seminarium Nils August Nilsson av pension, att utgå med
ett belopp av 1,000 kronor årligen från och med månaden näst efter
den, under vilken han bliver entledigad från sin befattning, under förutsättning
att detta inträffar vid 1922 års utgång, men, i händelse av
tidigare entledigande, med ett i förhållande till den kortare tjänstetiden
avpassat belopp. Till stöd för denna framställning har Norrman anfört
bland annat:
Vaktmästare Nilsson, som, född den 12 januari 1856, i början av år 1923
uppnår 67 års ålder, har varit anställd som vaktmästare och eldare vid seminariet
från den 16 november 1899. Till Nilssons göromål hava hört förutom egentliga
vaktmästargöromål även eldning och städning. Nilsson har utan avbrott skött sin
befattning och städse i sitt arbete ådagalagt nit och plikttrohet.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 120 käft. (Nr 142.) 3
Pension åt
seminarievaktmåstaren
Nils August
Xilsson.
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
Huru länge Nilsson fortfarande bör kvarstå vid sin tjänst, beror givetvis
bland annat pa om lians krafter och arbetsförmåga vid den ålder, han nu uppnått,
komma att visa sig tillräckliga. En del av de till vaktmästarsysslan hörande göromålen
äro av natur att kräva goda kroppskrafter hos befattningens innehavare.
Med hänsyn till denna omständighet kan det komma att bliva nödvändigt att inom
något av de närmaste åren anställa ny vaktmästare vid seminariet, och då det
synes vara rättvist och billigt, att Nilsson vid sitt avskedstagande erhåller pension
i likhet med vad som skett i tidigare fall, då vaktmästare vid folkskoleseminarium
beviljats avsked, torde framställning nu böra göras angående rätt till pension
för Nilsson vid avskedstagandet.
Nilssons avlöning har under de sista 10 åren utgjort dels fri bostad om 2
rum och kök med värme (värderat till 150 kronor) och fritt lyse (värderat till
25 kronor), dels en kontant årlig lön av:
år 1910—juni 1914 ................... kronor 1,000
juli 1914 —år 1916 .................. » 1,200
år 1917 —sept. 1918 ................... » 1,300 förutom krigstidstillägg
(dyrtidstillägg)
okt. 1918— ....................... » 1,800 » »
Under antagande, att Nilsson beviljas avsked med 1922 års utgång, komme
lian då att hava uppnått något över 23 tjänstår.
Vid ansökningen voi''o fogade åldersbetyg, enligt vilket Nilsson
är född den 12 januari 1856, samt intyg från kronouppbördskontoret i
Skara, att Nilsson för samtliga år erlagt honom enligt pensionsförsäkringslagen
efter inkomst- och förmögenhetsskatteförordningen påförd pensionsavgift.
Domkapitlet har tillstyrkt bifall till ansökningen.
Skolöverstyrelsen har hemställt om förslag till riksdagen, att Nilsson
måtte från och med månaden näst efter den, i vilken han efter den
31 december 1922 entledigas från sin befattning, under sin återstående
livstid få uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension av 900
kronor, och som skäl härför anfört bland annat:
Överstyrelsen finner för sin del i likhet med vederbörande rektor och domkapitel
billigt, att Nilsson vid avgången från sin befattning erhåller pension. Överstyrelsen
vill erinra, att framställningar i sådant syfte tidigare förekommit, år 1907
beträffande vaktmästaren vid folkskoleseminariet i Stockholm P. V. Pettersson, år
1916 beträffande vaktmästaren vid folkskoleseminariet i Härnösand J. P. Nyländer
samt år 1920 beträffande vaktmästaren vid folkskoleseminariet i Umeå A. A. Holmström.
På grund av berörda framställningar av Kungl. Maj:t har riksdagen beviljat
åt Pettersson en pension av 600 kronor, åt Nyländer en pension av 750 kronor och
åt Holmström en pension av 1,100 kronor årligen.
Då vid beräkningen av beloppet utav den ifrågasatta pensionen för Nilsson
hänsyn torde böra tagas dels till den civila pensionslagens föreskrift, att pensionsunderlaget,
där vederbörandes avlöning icke är delad i lön och tjänstgöringspenningar,
skall utgöra a/3 av hela avlöningen, dels till den omständigheten att Nils
-
19
Kungi. Maj:in proposition Nr 14.2.
sons tjänstetid vid avskedstagandet icke uppgår till 35 år, anser överstyrelsen,
att ett annat belopp än det av rektor och domkapitel föreslagna bör ifrågasättas.
Nilssons avlöning utgjorde enligt rektors uppgift år 1919 1,800 kronor kontant
och förmån av bostad, bränsle och lyse värderad till 175 kronor, tillsammans 1,975
kronor. 2/, härav utgöra 1,316 kronor, och då Nilsson vid avskedstagandet torde
komina att hava intjänat 23 tjänstår, borde pensionen komma att utgöra 864 kronor.
Med hänsyn till föreliggande omständigheter i övrigt torde sistnämnda belopp lämpligen
kunna avrundas uppåt till 900 kronor.
På grund av remiss har statskontoret den 22 november 1920 avgivit
utlåtande i ärendet och därvid anfört följande:
I likhet med skolöverstyrelsen anser även statskontoret skäl föreligga att åt
vaktmästaren vid folkskoleseminariet i Skara Nils August Nilsson, vilken i sådan
egenskap tjänstgjort med gott vitsord alltsedan den 16 november 1899, bereda någon
pension, när han vid framskriden ålder lämnar befattningen. Med hänsyn till Nilssons
avlöningsförmåner och tjänstetidens längd liar av nämnda styrelse föreslagits
en pension till avrundat belopp av 900 kronor. I detta avseende tillåter sig statskontoret
erinra därom, att, sedan fråga väckts om beredande av pension vid avskedstagandet
åt vaktmästaren vid folkskoleseminariet i Umeå A. A. Holmström
och olika meningar beträffande beloppet yppat sig bland de i ärendet hörda
myndigheterna, Kung!. Maj:t i proposition nr 137 till 1920 års riksdag i betraktande
därav, att dels pensionsunderlaget för vaktmästare i statens verk utgjorde
1.200 kronor dels Holmström icke erlagt några pensionsavgifter, gjort framställning
om pension å 1,100 kronor åt Holmström samt att denna framställning bifallits av
riksdagen. Om man alltså utgår från ett pensionsunderlag av 1,100 kronor för en
seminarievaktmästare, torde pensionen för Nilsson, vilken vid den antagna avgångstiden
kommer att räkna 23 tjänstår. böra bestämmas till högst 800 kronor.
I övrigt har statskontoret intet att erinra mot den av skolöverstyrelsen i
ärendet gjorda hemställan.
Åven jag anser billigt, att pension beredes Nilsson, när han efter Dcp°£‘™ent
utgången av år 1922 avgår från sin befattning. Med hänsyn till vad
statskontoret anfört, synes pensionsbeloppet böra bestämmas till S00
kronor. Pensionen torde böra utgå å allmänna indragningsstaten från
och med månaden näst efter den, under vilken Nilsson efter utgången
av år 1922 entledigas från sin befattning.
På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kung!. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen medgiva,
att vaktmästaren vid folkskoleseminariet i Skara
Nils August Nilsson må från och med månaden näst
efter den, under vilken han efter utgången av år 1922
entledigas från sin befattning, under sin återstående
livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig
pension å 800 kronor.
Pension åt
seminarier aktmästaren
Anna
Katarina
Österberg,
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.
8:o.
I en av skolöverstyrelsen med yttrande av domkapitlet i Linköping
den 1 december 1920 och eget utlåtande den 11 samma månad
till Kungl. Maj:t överlämnad ansökning har rektorn vid folkskoleseminariet
i Linköping Joh. Johansson gjort framställning om beredande av
en årlig pension å 400 kronor åt vaktmästaren vid nämnda seminarium
Anna Katarina Österberg och till stöd härför anfört följande:
Vid folkskoleseminariet i Linköping har alltsedan hösten 1901 änkan Anna
Österberg tjänstgjort såsom vaktmästare dels vid seminariet, dels vid den till övningsskolan
förhyrda lokalen i huset Drottninggatan 38. Hon uppnår den 15 mars 1921
70 år och har med detta läsårs slut alltså arbetat i seminariets tjänst i 20 år.
Städse har hennes arbete utmärkts av en plikttrohet, som ej kan överskattas.
Hennes kloka sparsamhet har i ej ringa mån möjliggjort, att det så skarpt begränsade
anslaget till uppvärmning, belysning, städning och renhållning kunnat
närmelsevis räcka till. Emellertid ha hennes krafter under sista tiden avtagit i
betänklig grad, varför hon själv anser det nödvändigt att med detta läsårs, slut
lämna sin plats. Hennes avlöning har större delen av tiden varit ringa. Ända
intill år 1912, då undertecknad tillträdde rektorsbefattningen här, utgick avlöningen
som vaktmästare och städerska endast med 300 kronor per år samt husrum, ved
och lyse, nu utgör avlöningen 780 kronor jämte enahanda naturaförmåner, vilka
uppskattats till 150 kronor, alltså tillhopa 930 kronor. Uppenbart torde vara, att
hon med denna ringa avlöning — frånsett de allra sista årens dyrtidstillägg — ej
kunnat göra några nämnvärda besparingar.
Det synes mig därför rättvist, att staten genom en mindre pension tryggar
hennes ålderdom, och tillåter jag mig föreslå följande beräkningsgrunder.
Om såsom pensionsunderlag tages 3/s av de senaste årens löneförmåner, skulle
pensionsunderlaget bliva 620 kronor. Med 20 års tjänstetid komme pensionen att
utgöra 2%5 av 620 kronor eller kronor 354.30, vilket belopp jag dock, med hänsyn
till hennes höga ålder, ville föreslå höjt till 400 kronor.
Enligt införskaffat åldersbetyg är Österberg född den 15 mars
1851.
Domkapitlet i Linköping bär tillstyrkt bifall till ansökningen.
Skolöverstyrelsen har likaledes förordat densamma till bifall och
som skäl härför anfört bland annat:
Vad i förevarande ärende är utrett synes överstyrelsen med styrka tala för
att pension beredes Anna Katarina Österberg. På grund härav vill överstyrelsen i
likhet med vederbörande rektor och domkapitel förorda, att framställning i sådant
syfte göres till riksdagen.
Då Anna Katarina Österbergs löneförmåner — med inräknande av värdet av
husrum, ved och lyse — för närvarande utgöra 930 kronor om året, skulle efter de
beräkningsgrunder, som av 1920 års riksdag följdes vid beviljande av pension åt
21
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
vaktmästaren vid folkskoleseminariet i Umeå A. A. Holmström, pensionsunderlaget
för henne komma att utgöra 620 kronor. Vid bestämmandet av pensionsbeloppet
torde man uppenbarligen böra utgå från den civila pensionslagens föreskrift, enligt
vilken rätt till åtnjutande av hel pension för kvinnlig tjänstinnehavare inträder vid
uppnådda trettio tjänstår, varför pensionsbeloppet i förevarande fall synes böra utgöra
2%0 av 620 kronor och icke, såsom av rektor föreslagits, 2%r, av sistnämnda
belopp.
I enlighet .med de beräkningsgrunder, som av överstyrelsen förordats, skulle
Anna Katarina Österbergs pension sålunda komma att utgöra 413 kronor 33 öre.
Då emellertid i förevarande fall hänsyn torde böra tagas till den omständigheten,
att några pensionsavgifter icke erlagts, synes pensionsbeloppet skäligen böra avrundas
nedåt till 400 kronor. Överstyrelsen har på grund härav icke något att
erinra mot det av rektor föreslagna beloppet.
Uti infordrat, den 11 januari 1921 dagtecknat utlåtande liar även
statskontoret lämnat förevarande framställning sitt understöd.
Då starka skäl synas mig vara anförda för beredande av pension
åt Anna Katarina Österberg till det föreslagna beloppet, anser jag, att
framställning härom bör göras hos riksdagen. Pensionen torde böra
utgå å allmänna indragningsstaten från och med månaden näst efter
den, under vilken österberg entledigas från sin befattning.
Jag hemställer således, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen medgiva,
att vaktmästaren vid folkskoleseminariet i Linköping
Anna Katarina Österberg må från och med
månaden näst efter den, under vilken hon entledigas
från sin befattning, under sin återstående livstid uppbära
å allmänna indragningsstaten en årlig pension å
400 kronor.
9:o.
Hos Kungl. Maj:t har styrelsen för föreningen till minne av
konung Oscar I och drottning Josephina hemställt om beredande åt
musikläraren och sjukvårdaren vid åkerbrukskolonien Hall Otto Teodor
Lövgren av en årlig pension å 1,200 kronor att av honom uppbäras
från och med den 1 juli 1921.
Till stöd för ansökningen har styrelsen för föreningen anfört huvudsakligen
följande:
Departements
chefen.
Pension åt
i.iusikläraren
och sjukvårdaren
Otto
Teodor Lövgren.
22
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
I en till styrelsen för föreningen till minne av konung Oscar-1 och drottning
.1 osephina ingiven skrivelse har musikläraren och sjukvårdaren vid föreningens uppfostringsanstalt
åkerbrukskolonien Hall Otto Teodor Lövgren, vilken i över 38 år
varit i anstaltens tjänst, anhållit, att honom måtte från och med den 1 juli 1921,
då han önskar avgå från sin befattning, beredas ett årligt understöd.
Lövgren, som är född den 11 mars 1860, har sedan den 15 juli 1882 varit
anställd vid Hall dels såsom musik- och gymnastiklärare intill den 1 september
1908, dels ock såsom musiklärare och sjukvårdare från och med sistnämnda tidpunkt.
Före tillträdandet av tjänsten vid Hall hade Lövgren från och med den
1 augusti 1871 i omkring 11 år anställning vid kungl. Södermanlands regementes
musikkår.
Lövgrens löneförmåner utgöras för närvarande av 1,600 kronor i lön med
1,280 kronor i dyrtidstillägg jämte husrum, vedbrand och plantex-ingsland.
Under vitsordande av att Lövgren skött sina tjänsteåligganden med utmärkt
nit och duglighet samt till styrelsens fulla belåtenhet, får styrelsen framhålla billigheten
av, att pension beredes Lövgren, då han nu, enligt vad närlagda läkarbetyg
utvisar, på grund av svårartad sjukdom ej längre ser sig i stånd att uppehålla
tjänsten vid Hall.
Då emellertid föreningen saknar tillgångar till bestridande av utgifterna för
ifrågavarande pension, får styrelsen härigenom göra framställning, att pension
måtte till Lövgren utgå av allmänna medel.
Beträffande pensionens belopp synes den med hänsyn till nuvarande höga
levnadskostnader skäligen icke böra sättas lägre än till 1,200 kronor.
Vid ansökningen voro fogade, bland annat, åldersbetyg, enligt
vilket Lövgren är född den 11 mars 1860, samt läkarintyg-, enligt vilket
Lövgren på grund av hjärtsjukdom och nedsatta kroppskrafter icke
vidare torde kunna uppehålla sina befattningar vid kolonien Hall.
I ärendet hava infordrade utlåtanden avgivits den 3 november
1920 av länsstyrelsen i Stockholm, den 3 december 1920 av skolöverstyrelsen,
som hört vederbörande folkskolinspektör, och den 7 januari
1921 av statskontoret. Samtliga dessa myndigheter hava tillstyrkt bifall
till ansökningen.
I fråga om pensionens belopp har skolöverstyrelsen anfört följande:
Vidkommande det belopp, varmed pensionen i detta fall bör utgå, har
styrelsen ifrågasatt beloppets fastställande till 1,200 kronor. Enligt i framställningen
lämnade uppgifter har den till ifrågavarande befattningshavare utgående
årliga lönen utgjort 1,600 kronor jämte naturaförmåner i form av bostad, vedbrand
och planteringsland, vartill för närvarande kommer ett belopp av 1,280 kronor
årligen i dyx-tidstillägg. Uppskattas natui-aförmånex-nas värde till 250 kronor, vilket
synes överstyrelsen skäligt, skulle Lövgrens avlöning, oavsett dyrtidstillägg, uppgå
till 1,850 kronor. Då härav ett belopp av 1,200 kronor synes kunna betraktas
såsom lön, har överstyi-elsen intet att erinra mot att pensionsbeloppet föreslås till
1,200 kronor, vilket överensstämmer med det pensionsbelopp, som av 1920
åi-s riksdag tillerkänts skogvaktarförmannen vid åkerbrukskolonien Hall Anders
Nikolaus Askei-in.
23
Kungl. Maj:ts proposition Nr 14L>.
Såsom skolöverstyrelsen erinrat, har riksdagen tidigare medgivit,
att pension av statsmedel Unge utgå till befattningshavare vid åkerbrukskolonien
Mall. Så har skett i flera fall. Senast beviljade 1920
års riksdag sådan pension åt skolläraren Johan Emil Ilolmén och skogvaktarförmannen
Anders Nikolaus Askerin till belopp av respektive 1,400
och 1,200 kronor. Samma skäl, som föranlett riksdagen att bevilja
pension åt förenämnda befattningshavare, synas tala för att pension av
statsmedel beredes även musikläraren och sjukvårdaren Lövgren. Det
föreslagna och av de hörda myndigheterna förordade pensionsbeloppet,
1,200 kronor årligen, finner jag skäligt, Pensionen torde böra utgå å
allmänna indragningsstaten från och med månaden näst efter den, under
vilken Lövgren avgår från sin befattning, dock tidigast från och med
den 1 juli 1921.
På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen medgiva,
att musikläraren och sjukvårdaren vid åkerbrukskolonien
Hall Otto Teodor Lövgren må från och med
månaden näst efter den, under vilken han entledigas
från sin befattning, dock tidigast från och med den
1 juli 1921, under sin återstående livstid uppbära å
allmänna indragningsstaten en årlig pension å 1,200
kronor.
10:o.
1 eu till Kungl. Maj:t ställd skrivelse har styrelsen för tekniska
läroverket i Malmö anhållit om beredande av pension åt verkmästaren
vid tekniska elementarskolan därstädes, ingenjören Nils Harald Björklunds
änka Amalia Lovisa Björklund, född Lind, och tre minderåriga barn,
att utgå efter enahanda grunder, som tillämpas i fråga om efterlevande
efter adjunkt vid rikets allmänna läroverk.
Till stöd härför anför styrelsen:
_ Björklund, som tillträdde verkmästarbefattningen år 1901, intog en mellanställning
mellan de ordinarie lärarna, benämnda lektorer, och de övriga lärarna,
benämnda extralärare och assistenter, i så måtto, att en väsentlig del av verkmästarens
avlöning eller 1,500 kronor årligen ända till skolans omorganisation år 1919
var upptagen i den ordinarie staten samt att, enligt Kungl. Maj:ts stadgar för de
tekniska elementarskolorna den 15 juni 1877 § 25, verkmästaren och lektorerna,
men icke övriga lärare, ägde att deltaga i lärarkollegiets beslut, Härtill kommer,
att Björklund under de 19 år, han var anställd vid skolan, hela tiden hade full
Departements
chefen.
Understöd åt
verkmästaren
X. H. Björklunds
änka
och barn.
24
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
tjänstgöring med lägst 24, högst 32 undervisningstimmar i veckan, därvid han undervisat
i verkstadsarbete, maskinritning och mekanisk teknologi. Då skolans omorganisation
medförde, att verkstadsarbetet successivt skulle utbytas mot maskinlaborationer,
hade Björklund under sistförflutna läsår gjort början till denna omläggning,
och hade styrelsen, som högt uppskattade Björklunds lärår verksam het, den
26 februari 1920 beslutat att till Kungl. Maj.-t i sinom tid inkomma med förslag
därom, att i skolans ordinarie stat måtte upptagas en fast befattning, avsedd för
Björklund personligen och med samma löneförmåner, rätt till pension och delaktighet
i lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa, som tillkomma
adjunkt vid rikets allmänna läroverk. Då Björklund nu avlidit, förfaller visserligen
detta styrelsens beslut, men har styrelsen dock ansett sig böra omnämna detsamma,
enär det, i händelse av bifall, skulle hava medfört samma pensionsförmåner
för Björklunds efterlevande, varom styrelsen nu gör framställning.
Vid styrelsens skrivelse hava fogats dels en tablå över Björklunds
tjänstgöring och löneförmåner vid ifrågavarande skola åren 1901 —1920,
dels ock utdrag ur församlingsboken för Malmö S:t Petri församling.
Enligt detta utdrag hade Björklund, som var född den 5 april 1874 och
avlidit den 16 juli 1920, i ett föregående äktenskap sonen Nils Harald, född den
13 december 1904, och i sitt den 29 juni 1907 ingångna äktenskap med Amalia
Lovisa Lind två barn, dottern Ingeborg Gudrun, född den 4 juli 1908, och sonen
Per Åke, född den 7 oktober 1913.
Skolöverstyrelsen har den 29 september 1920 avgivit infordrat
utlåtande i ärendet och därvid, under erinran att riksdagen på Kungl.
Maj:ts framställning i föregående fall beviljat såväl pension vid avskedstagandet
åt icke ordinarie befattningshavare vid de tekniska läroverken
som ock understöd till dylik befattningshavares efterlevande, tillstyrkt,
att understöd måtte beredas jämväl Björklunds efterlämnade familj.
Beträffande understödets beräkning anför överstyrelsen gentemot vad
skolans styrelse härutinnan föreslagit:
Enligt överstyrelsens mening synes det vara lämpligast att, såsom ägt rum
i föregående liknande fall, till grund för beräkningen av pensionsbeloppets storlek
lägga årliga medeltalet av Björklunds avlöning under de sista fem åren (1915—
1919) eller enligt omförmälda tablå 4,196 kronor, i vilket fall pensionsunderlaget
skulle utgöra två tredjedelar härav eller avrundat 2,798 kronor samt att enligt
de för änke- och pupillpensionering i allmänhet gällande grunder beräkna storleken
av det understöd, som borde tillkomma änkan, till en fjärdedel av sistsagda
belopp eller avrundat till 700 kronor samt understödet till ettvart av de efterlämnade
barnen intill fyllda 18 år till 140 kronor.
På grund av remiss har statskontoret den 5 november 1920 i
ämnet avgivit utlåtande, varvid fogats dels ett yttrande av rektorn vid
tekniska elementarskolan i Malmö F. Montén, dels ock avskrift av bouppteckningen
efter Björklund, utvisande en behållning i boet av 3,944
25
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
kronor 95 öre, ävensom att all annan än den i bouppteckningen upptagna,
i boet befintliga tillgång utgjorde hustruns enskilda egendom på
grund av år 1910 vunnen boskillnad. Av.rektors berörda yttrande inhämtas,
att änkan Björklunds berörda enskilda egendom består av eu
mindre villa, inköpt nämnda år för ett belopp av 4,500 kronor och
beboelig endast under sommaren. Villans hyresvärde uppskattas av
rektor till högst 300 kronor årligen.
Statskontoret anför i sitt omförmäld a utlåtande, bland annat:
Med hänsyn till vad handlingarna i ärendet innehålla anser statskontoret
skäl föreligga att söka bereda något understöd åt Björklunds änka och barn. Vad
understödsbeloppet beträffar vill statskontoret, med erinran att i dylika fall, exempelvis
1920 års riksdags beslut om understöd åt slöjdinstruktören J. Wallanders
änka, änkepensionen plägat bestämmas till högst 600 kronor, föreslå, att samma
belopp beviljas i nu förevarande fall samt att till vart barn må utgå ett belopp
av 120 kronor årligen intill utgången av det år, då vederbörande uppnår en ålder
av 18 år.
Såsom framgår av vad jag nyss meddelat, hade styrelsen för
tekniska läroverket i Malmö skattat Björklunds mångåriga verksamhet
vid skolan så högt, att den ämnat för honom föreslå inrättande av en
personlig befattning med väsentligt förbättrade avlöningsförmåner och
med bland annat rätt till familjepensionering. Då denna plan nu genom
Björklunds död omintetgjorts, har styrelsen ingivit sin föreliggande framställning
för att bereda Björklunds änka och barn motsvarande pensionsförmåner,
som skulle tillkommit dem, därest omförmälda plan gått i
verkställighet.
Vad i ärendet blivit upplyst såväl beträffande Björklunds tjänstgöring
vid ifrågavarande läroanstalt som ock förande familjens ekonomiska
ställning synes mig tala för beredande av understöd med statsmedel
åt Björklunds efterlevande. Vad beträffar beloppen av dessa
understöd, anser jag dem, vid jämförelse med förut av riksdagen medgivna
understöd i liknande fall, böra beräknas i enlighet med de grunder
statskontoret föreslagit.
Jag tillstyrker alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
medgiva,
att verkmästaren vid tekniska elementarskolan i
Malmö Nils Harald Björklunds änka Amalia Lovisa
Björklund, född Lind, samt minderåriga barn Nils
Harald, Ingeborg Gudrun och Per Åke må för tiden
från och med den 1 augusti 1920 från allmänna indragningsstaten
uppbära årliga understöd, änka» med
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 120 höft. (Nr 142.) 4
Departement
chefen.
26
Pension åt
f. d. slöjdläraren
P. Mårtensson
Lindqvist.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
600 kronor, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, samt vart och ett av barnen med 120 kronor
intill utgången av det år, varunder det uppnått 18
års ålder.
ll:o.
I en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse den 21 juni 1920 har styrelsen
för tekniska läroverket i Malmö hemställt om beredande av
pension åt f. d. slöjdläraren vid nämnda läroverk, Per Mårtensson
Lindqvist.
Över denna framställning har skolöverstyrelsen den 7 augusti 1920
avgivit infordrat utlåtande och därvid tillika framlagt två till överstyrelsen
inkomna framställningar av samma art, den ena från styrelsen
för tekniska elementarskolan i Borås av den 30 april 1920 angående
pension åt extra läraren och kassaförvaltaren vid skolan Axel Victor
Essén och den andra från styrelsen för tekniska elementarskolan i Norrköping
av den 13 juli 1920 angående pension åt verkmästaren och biträdande
läraren Lars Erik Kjellström. Överstyrelsen har i sammanhang
därmed meddelat, att överstyrelsen företagit en undersökning, huruvida
och i vilken utsträckning liknande ytterligare framställningar kunde vara
att förvänta från de tekniska läroverken. Det hade därvid framgått, att
av den extra personal, som nu funnes anställd vid nämnda läroverk, ingen
av dem, som genom läroverkens omorganisation kunde tänkas bliva
överflödiga, förutom av mig förut omförmälda tre personer, uppnått en
sådan ålder och tjänstetid, att pension eller annan ersättning syntes
komma i fråga.
Jag anhåller nu att få anmäla frågan om beredande av pension
åt f. d. slöjdläraren Lindqvist. Till de gjorda framställningarna angående
pensioner åt Essén och Kjellström återkommer jag under punkterna
12:o och 13:o.
I sin förut berörda skrivelse erinrar styrelsen för tekniska läroverket
i Malmö, att till följd av tekniska elementarskolans omorganisation till
tekniskt gymnasium och tekniska fackskolor undervisning i träslöjd vid
läroverket upphört med utgången av läsåret 1919—1920. Lindqvist,
som allt sedan år 1896 varit förordnad att bestrida nämnda undervisning,
hade därigenom förlorat sin anställning vid läroverket. Med
anledning härav hade Lindqvist hos styrelsen begärt, att styrelsen ville
förorda honom till erhållande av en årlig pension av 1,000 kronor.
Kungl. Maj.ts proposition Nr 142. 27
Styrelsen, som vitsordar, att Lindqvist med utmärkt nit och utmärkt
skicklighet skött sin lärarbefattning och att hans entledigande
icke i minsta mån varit självförvållat, anhåller, att Kungl. Maj:t måtte
vidtaga åtgärder för beredande av pension åt honom.
Vid styrelsens skrivelse finnes fogad en tablå över Lindqvists
tjänstgöring vid ifrågavarande läroverk och de arvoden, han därvid uppburit.
•Enligt ingivet åldersbetyg är Lindqvist född den 16 december 1863.
I sitt utlåtande har skolöverstyrelsen beträffande nu ifrågavarande
pensionsärende anfört följande:
Av styrelsens för tekniska läroverket i Malmö omförmälda framställning
framgår, att Lindqvist med utgången av läsåret 1919—1920 nödgats frånträda
sin befattning vid läroverket på grund av dess omorganisation, varigenom slöjdlärarbefattningen
blivit överflödig, att han, som är född 1863 och allt sedan
hösten 1896 varit anställd vid läroverket, sålunda vid sin avgång från tjänsten
uppnått 57 levnads- och 24 tjänstår, att hans tjänstgöring under läsåren 1897—
1908 varierat mellan 8 och 17 undervisningstimmar i veckan och därefter uppgått
till 8 timmar i veckan med undantag för läsåret 1919—1920, då hans tjänstgöring
på grund av läroverkets påbörjade omorganisation inskränkts till 4 timmar
i veckan, samt att han i avlöning för denna tjänstgöring under de fem åren
1915—1919 i medeltal, för år räknat, uppburit ett arvode av 515 kronor. Härvid
är dock att märka, att hans tjänstgöring under höstterminen sistnämnda år
inskränkts till 4 timmar i veckan i stället för 8 under närmast föregående terminer.
Det synes därför riktigast, att vid beräkningen av medeltalet avlöningen för år 1919
liöjes med a/3, i vilket fall medelavlöningen för de fem åren 1915—1919 uppgått
till 566 kronor om året.
Med hänsyn därtill, att Lindqvist ännu icke uppnått den levnadsålder, som i
regel erfordras för rätt till pension, och hans tjänstgöring under de senare åren
endast omfattat 8 timmar i veckan, kan man hysa tvekan om lämpligheten av att
honom tilldelas pension. Då emellertid hans avgång från tjänsten före vanlig pensionsålder
icke berott på omständigheter, varöver han kunnat bestämma, utan betingats
av läroverkets omorganisation, och då den inkomst han haft av tjänsten utan tvivel
för honom utgjort ett avsevärt tillskott till hans bärgning och läroverkets styrelse
vitsordar, att han med utmärkt nit och utmärkt skicklighet skött sin lärarbefattning,
anser sig överstyrelsen böra tillstyrka bifall till hans ansökan om pension.
Det pensionsbelopp av 1,000 kronor om året, som Lindqvist själv ifrågasatt
och varom läroverkets styrelse icke yttrat sig, måste, om det avser pensionens
grundbelopp och icke därjämte dyrtidstillägg, anses allt för högt tilltaget i förhållande
till den avlöning Lindqvist åtnjutit.
Enligt överstyrelsens mening bör pensionsbeloppet beräknas efter samma
grunder som avkortad pension enligt 1907 års pensionslag, varvid antalet tjänstår,
som medför rätt till hel pension, torde böra beräknas på samma sätt som för ordinarie
lärare vid tekniska fackskolor och tekniska gymnasier eller till 30 tjänstår. Enligt
denna beräkningsgrund skulle pensionsbeloppet uppgå till *730-7., • 566 kronor eller
avrundat till 310 kronor om året.
28
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
På grund av remiss liar statskontoret den 15 september 1920 avgivit
utlåtande i ärendet.
Statskontoret anför, att då Lindqvist icke uppnått den levnadsålder, som
plägade fordras för pension åt övningslärare och då med hänsyn till den jämförelsevis
obetydliga avlöning, han åtnjutit såsom slöjdlärare, denna befattning icke kunde
hava tillfört honom någon mera avsevärd del av existensmedlen utan måste anses
såsom en ren bisyssla bredvid annan huvudsaklig verksamhet, det väl i vanliga fall
skulle hava kunnat ifrågasättas, huruvida över huvud taget någon pensionsförmån
varit på sin plats; men att då han efter långvarig, väl vitsordad tjänstgöring nu
nödgats till följd av omorganisation av det läroverk, där han varit anställd, lämna
sin befattning, det ville synas billigt att honom bereddes någon ersättning för den
inkomst, som därvid för honom gått förlorad; och anser sig statskontoret därför
kunna tillstyrka att ett avrundat belopp av 800 kronor beviljades att till honom årligen
utgå efter avskédstagandet.
De av statskontoret påpekade omständigheterna att Lindqvist ännu
icke uppnått den levnadsålder, som i allmänhet fordras för pension åt
övningslärare, samt att hans tjänstgöring vid ifrågavarande läroanstalt
mera haft karaktären av bisyssla, särskilt under de senare åren, äro visserligen
ägnade att framkalla tvekan, huruvida pension av statsmedel i förevarande
fall bör ifrågakomma. Emellertid synas mig i detta fall så starka
billighetsskäl föreligga för ett bifall till den gjorda framställningen, att
jag för min del funnit mig kunna låta denna tvekan fara. Då en person,
vilken i likhet med Lindqvist under en avsevärd del av sitt liv troget
tjänat det allmänna, genom en åtgärd från statens sida berövas en
väsentlig del av sitt livsuppehälle, vore det knappast rätt förenligt med
statens värdighet att lämna honom alldeles utan hjälp. Ett beviljande
av statspension åt Lindqvist kan aldrig få prägeln av ett erkännande
av några rättsligen grundade anspråk från hans sida på ersättning för
minskningen i inkomster utan innebär allenast en gärd åt vad skäligheten
i ett fall, sådant som detta, måste anses kräva. Jag anser
mig därför kunna tillstyrka, att åt honom av statsmedel beredes eu årlig
pension, vars belopp torde böra bestämmas i enlighet med vad statskontoret
föreslagit, alltså till 800 kronor, att utgå efter avskedstagandet.
:■.**** m rund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kung!.'' Mwjrt täcktes föreslå riksdagen medgiva,
att f. d. slöjdläraren vid tekniska läroverket i
Malmö Per Mårtensson Lindqvist må från och med
månaden näst efter den, varunder han frånträtt sin
befattning, under sin återstående livstid uppbära å allmänna
indragningsstaten en årlig pension av 300 kronor.
Kungl. Majds proposition Nr 142.
29
12:o.
Med utlåtande, av den 7 augusti 1920 har skolöverstyrelsen, enligt
vad jag under punkten ll:o redan omnämnt, till Kungl. Maj:t överlämnat
en av styrelsen för tekniska elementarskolan i Borås hos överstyrelsen
i skrivelse den 30 april 1920 gjord framställning om beredande
av pension åt extra läraren och kassaförvaltaren vid skolan Axel
Victor Essén.
Enligt införskaffat åldersbetj^g är Essén född den G september 1853.
Till stöd för berörda framställning bär styrelsen anfört, att Essén tjänstgjort
vid nämnda skola såsom lärare i svenska och främmande levande språk sedan
år 1882 och såsom lärare i bokföring och handelslära sedan år 1897, vadan han sålunda
under 38 år varit verksam vid skolan, samt att han med utmärkt nit och utmärkt
skicklighet skött nämnda lärarbefattningar.
Styrelsen har hemställt, att den föreslagna pensionen måtte utgå från och
med slutet av läsåret näst före det, under vilket en eventuell omorganisation av
tekniska elementarskolan till tekniskt gymnasium kunde komma att påbörjas, dock
ej senare än den 1 juli 1922, samt att pensionen måtte beräknas efter 2/„ av 175
kronor för veckotimme av Essens undervisning under de senaste åren. Då denna
undervisning omfattat 15 timmar per vecka, borde alltså pensionens årliga belopp
uppgå till 1,750 kronor, varjämte dyrtidstillägg därå borde utgå enligt de grunder,
som komme att gälla för andra f. d. befattningshavare i statens tjänst.
Vid styrelsens skrivelse äro fogade tablåer över de arvoden, Essén
under vart och ett av åren 1910—1919 uppburit såsom extra lärare och
kassaförvaltare vid ifrågavarande läroanstalt.
I sitt förut berörda utlåtande har skolöverstyrelsen beträffande
ifrågavarande pensionsärende anfört bland annat följande:
Då Essén redan nu uppnått 67 levnads- och 38 tjänstår samt med utmärkt
nit och utmärkt skicklighet fullgjort sin tjänst, som för honom utgjort en väsentlig
del av hans bärgning, anser sig överstyrelsen utan tvekan böra tillstyrka bifall till
framställningen om pension åt honom vid avskedstagandet. Med avseende på pensionsbeloppets
storlek torde det vara riktigast att till grund för beräkningen av
detsamma lägga årliga medeltalet av den verkliga avlöningen under de sista fem
tjänståren, i vilket fall pensionsbeloppet skulle utgöra 2/s av 2,667 kronor eller avrundat
1,780 kronor om året.
På grund av remiss har statskontoret den 15 september 1920 avgivit
utlåtande i ärendet och därvid förklarat sig icke hava annat att
erinra emot överstyrelsens förslag än att, då Essén icke med egna avgifter
bidragit till sin pensionering, det föreslagna pensionsbeloppet, som
motsvarade 8/s av: medelinkomsten i tjänsten under de senaste åren,
oberäknat krigstids- och dyrtidstillägg, syntes böra i någon mån reduceras.
Pension åt
extra läraren
.4. V. Essén.
departementschefen.
Pension åt
verkmästaren
L. E. Kjellström.
30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
Statskontoret föreslår därför, att pensionsbeloppet avrundas nedåt och
bestämmes till 1,500 kronor.
Essén skulle, därest den civila pensionslagen varit å honom tilllämplig,
med avseende å levnads- och tjänstålder redan nu hava uppfyllt
fordringarna för erhållande av hel pension. Jag anser därför, i
likhet med de hörda myndigheterna, skäligt att med hänsyn till hans
långa och väl vitsordade tjänstgöring pension av statsmedel tillerkännes
honom efter avskedstagandet. Pensionen torde böra sättas till det av
statskontoret föreslagna beloppet, 1,500 kronor.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj :t täcktes föreslå riksdagen
medgiva,
att extra läraren och kassaförvaltaren vid tekniska
elementarskolan i Borås Axel Victor Essén må*
från och med månaden näst efter den, varunder han
frånträder sina befattningar vid skolan, under sin återstående
livstid uppbära å allmänna indragningsstaten
en årlig pension av 1,500 kronor.
13:o.
I en till skolöverstyrelsen ställd ansökning har verkmästaren och
biträdande läraren vid tekniska elementarskolan i Norrköping Lars Erik
Kjellström anhållit, att överstyrelsen måtte hos Kungl. Maj:t utverka
rätt för honom, som komme att avgå från sin tjänst vid skolan den
1 juli 1922, att därvid erhålla pension, och att pensionsbeloppet ej måtte
sättas lägre än hans nuvarande avlöning såsom verkmästare, eller 3,200
kronor om året. Enligt vid ansökningen fogat åldersbetyg är Kjellström
född den 17 mars 1857.
Till stöd för ansökningen har Kjellström anfört och med ansökningen
åtföljande vederbörliga intyg styrkt, att han varit anställd under
läsåren 1889—1904 såsom lärare vid tekniska skolan i Eskilstuna med
en avlöning av omkring 2,000 kronor om året och sedan höstterminen
1904 såsom verkmästare och biträdande lärare vid tekniska elementarskolan
i Norrköping med en tjänstgöring av sammanlagt 23 timmar i
veckan i medeltal och med en årlig avlöning av i medeltal tillhopa 2,980
kronor under åren 1911—1918 och 3,600 kronor sedan början av år 1919,
samt att han med utmärkt nit och utmärkt skicklighet skött sin tjänst.
Styrelsen för tekniska elementarskolan i Norrköping har med skri
-
31
Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.
velse den 13 juli 1920 överlämnat berörda ansökning till skolöverstyrelsen
och därvid förordat bifall till densamma.
Såsom jag under punkten ll:o anmärkt, har skolöverstyrelsen i
utlåtande, av den 7 augusti 1920 underställt denna pensionsfråga Kungl.
Maj:ts prövning. Överstyrelsen har därvid anfört, bland annat, följande:
Då Kjellström vid sitt avsked, som förutsattes äga rum den 1 juli 1922, uppnått
65 levnads- och 33 tjänstår, och hans tjänst vid tekniska läroverket i Norrköping,
vilken han med utmärkt nit och utmärkt skicklighet skött, uppenbarligen
utgjort hans huvudsakliga bärgning, anser sig överstyrelsen böra tillstyrka bifall
till hans framställning, endast med den jämkningen, att pensionsbeloppet utan avkortning
beräknas till 2/„ av medelavlöningen under de sista fem tjänståren, i vilket
fall den efter avgång vid ovan nämnda tid skulle komma att uppgå till 2/s av 3,352
kronor eller avrundat till 2,240 kronor om året.
«
På grund av remiss har statskontoret den 15 september 1920 i
ärendet avgivit utlåtande och därvid förklarat sig icke hava annat att
erinra mot överstyrelsens förslag än att, då Kjellström icke med egna
avgifter bidragit till sin pensionering, det föreslagna pensionsbeloppet,
som motsvarade 2/s av medelinkomsten i tjänsten under de senaste åren,
oberäknat krigstids- och dyrtidstillägg, syntes böra i någon mån reduceras.
Statskontoret föreslår därför att pensionsbeloppet avrundas nedåt och
bestämmes till 2,000 kronor.
Jämväl i föreliggande fall synas mig goda skäl tala för, att staten
genom beviljande av pension visar sin erkänsla för det långvariga allmännyttiga
arbete, ifrågavarande befattningshavare utfört.
I fråga om storleken av den ifrågasatta pensionen ansluter jag mig
till den mening, som uttalats av statskontoret i dess nyssberörda utlåtande,
och anser förty, att pensionsbeloppet bör bestämmas till 2,000
kronor.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
medgiva,
att verkmästaren och biträdande läraren vid tekniska
elementarskolan i Norrköping Lars Erik Kjellström
må från och med månaden näst efter den, varunder
han frånträder sin befattning vid skolan, dock
tidigast från och med den 1 juli 1922, under sin återstående
livstid uppbära å allmänna indragningsstaten
en årlig pension av 2,000 kronor.
Departementsekefen.
32
Kungl. Maj ds proposition Nr 142.
Pension åt
ingenjören
J. Karling.
14:o.
I en av länsstyrelsen i Jönköping med yttrande av den 17 december
1919 till Kungl. Maj:t överlämnad framställning hava stadsfullmäktige
i Jönköping anhållit, att bidrag måtte av statsmedel beviljas till pensionering
av föreståndaren för tekniska yrkesskolan i nämnda stad,
ingenjören Johannes Karling.
Stadsfullmäktige anföra därvid huvudsakligen:
Karling, som den 14 oktober 1919 uppnått 70 års ålder, hade i 40 år oavbrutet
tjänstgjort vid tekniska yrkesskolan samt därunder utfört ett synnerligen
förtjänstfullt och nitiskt arbete i denna skolas tjänst. Under det att övriga lärare
vid skolan innehaft denna sin befattning endast såsom bisyssla, hade Karling under
ovannämnda tidrymd haft full tjänstgöring vid densamma. Den årliga medelinkomsten
för Karling under de sista fem åren hade uppgått till 3,180 kronor.
Stadsfullmäktige ansåge, att en pension borde tillerkännas honom att utgå från och
med månaden näst efter den, varunder avsked komme att honom beviljas, och att
denna pension med hänsyn till den långa tjänstetiden icke borde sättas lägre än
till 3,000 kronor för år. Vad frågan om bestridandet av kostnaden för denna
pension vidkommer, funne stadsfullmäktige, att den rättvisligen borde lösas på det
sätt, att de korporationer, som jämte staten lämnat de huvudsakliga anslagen till
upprätthållande av skolans verksamhet, även jämte staten delade denna kostnad.
Dessa korporationer vore landstinget i Jönköpings län, som årligen bidragit med
1,500 kronor och Jönköpings stad, vars årliga bidrag utgjorde 6,000 kronor. Statens
bidrag vore 4,750 kronor. Till pensionskostnaden ansåge stadsfullmäktige
därför staten böra bidraga med 1,000 kronor, Jönköpings läns landsting med 500
kronor och Jönköpings stad med 1,500 kronor.
Vid framställningen har fogats dels utdrag av stadsfullmäktiges
protokoll den 12 november 1919, innefattande stadsfullmäktiges i
överensstämmelse med sagda framställning fattade beslut, dels ock ett
tillstyrkande yttrande i ärendet av magistraten i Jönköping.
I sitt förberörda yttrande har länsstyrelsen, som jämväl tillstyrkt
framställningen, meddelat, att länsstyrelsen godkänt stadsfullmäktiges
beslut att såsom bidrag till Karlings pensionering anslå 1,500 kronor
om året, vilket beslut icke överklagats.
Efter härå erhållen remiss har skolöverstyrelsen den SO oktober
1920 avgivit utlåtande i ämnet och därvid — med överlämnande av ett
från styrelsen för tekniska yrkesskolan i Jönköping infordrat tjänstgöringsbetyg
för Källing — anfört:
Vid de lägre tekniska yrkesskolorna hava lärarna utom i undantagsfall utgjorts
av timlärare, som bedrivit denna undervisning såsom bisyssla bredvid sin
huvudsakliga verksamhet. Aven för de få, som varit mera helt anställda vid dessa
33
Kungl. Maj ds proposition Nr It''-.
skolor, här ställningen i ekonomiskt avseende varit ganska svag och även eljest
synnerligen osäker, enär skolorna saknat en tast organisation. Helt naturligt har
följden härav blivit, att i regel icke många velat helt ägna sig åt denna undervisningsuppgift
för någon längre tid, utan hava anställningarna varit av mera tillfällig
art. . .
Det torde därför vittna om ett särskilt intresse för denna undervisning från
Karlings sida, att han, trots ovan åberopade förhållanden, ägnat större delen av
sitt liv åt densamma. Av såväl ansökningen som av tjänstgöringsbetyg framgår
ävenledes, att Karling under sin långa tjänstetid nedlagt ett nitiskt och ytterst
förtjänstfullt arbete vid ifrågavarande skola, i vars organisation han från början
deltagit. I förutnämnda tjänstgöringsbetyg sägs, bland annat, att Karling under
hela den tid skolan varit i verksamhet ägnat den »hela sin kraft och intresse
ett livsverk, som burit goda frukter och är förtjänt av samhällets stora tacksamhet
och erkänsla». Med hänsyn till vad sålunda framhållits, anser överstyrelsen, att
billighet och rättvisa kräver, att Karling beredes den ifrågasatta pensionen å
3,000 kronor för år.
De statsunderstödda lägre tekniska yrkesskolorna äro för närvarande under
avveckling. Sålunda hava många av dessa redan ombildats till lärlings- eller
yrkesskolor och de övriga äro under omorganisation till dylika läroanstalter eller i
undantagsfall till så kallade verkstadsskolor. För att utröna, huruvida ytterligare
ansökningar om bidrag till pensioner åt fast anställda lärare vid de hittillsvarande
statsunderstödda lägre tekniska yrkesskolorna äro att förvänta, har överstyrelsen
från dessa skolors styrelser infordrat vissa uppgifter rörande vid desamma anställda
lärare. Med ledning av de sålunda inhämtade upplysningarna har överstyrelsen
uppgjort en vid överstyrelsens utlåtande fogad översikt över antalet nuvarande fast
anställda lärare vid lägre tekniska yrkesskolor med en tjänstgöring av den omfattning,
att den kan anses utgöra deras huvudsakliga verksamhet. Av nämnda översikt
framgår att endast i tre fall, förutom beträffande Karling, skulle på grund av
vederbörande lärares levnadsålder en pensionering inom den närmaste framtiden
kunna ifrågasättas.
Överstyrelsen framhåller härefter önskvärdheten av att de vid
lärlings- och yrkesskolor samt andra liknande statsunderstödda läroanstalter
fast anställda lärares och lärarinnors pensionsfråga inom eu
snar framtid på ett betryggande sätt ordnas, särskilt med hänsyn därtill
att det i vissa fall är nödvändigt, att en eller annan lärare vid dessa
skolor blir satt i tillfälle att ägna skolan hela sin arbetskraft. Härpå
fortsätter överstyrelsen:
Oavsett vad i berörda avseende framdeles kan bliva åtgjort, anser öveistyrelsen
att i nu föreliggande fall goda skäl tala för att Karling tillerkännes pension
och att staten, som genom sitt understöd till ifrågavarande skola under hela
dess verksamhet till väsentlig del bidragit till hans avlöning, jämväl bidrager till
pensionen. Mot det av stadsfullmäktige sökta bidragsbeloppet å 1,000 kronor per
år att utgå med början från och med månaden näst efter den, varunder avsked
kommer att beviljas bemälde Karling, har överstyrelsen intet att erinra, dock torde
vid statsbidraget fästas det uttryckliga villkor, att, såsom i framställningen förut
jBihang
till riksdagens -protokoll 1921. 1 saml. ISO käft. (Nr 112.J
Departe
mentschefen.
34
Kungl. Majds proposition Nr 142.
sättes, Jönköpings stad och Jönköpings läns landsting bidraga till ifrågavarande
pension med respektive 1,500 kronor och 500 kronor för år. °
Statskontoret bär i infordrat utlåtande av den 8 november 1920
förklarat si g icke finna något att erinra mot bifall till förevarande
framställning samt instämt i den av skolöverstyrelsen gjorda hemställan.
, Karlmgs mångåriga och, enligt avgivna vitsord, sällsport nitiska
och förtjänstfulla verksamhet såsom organisatör av och föreståndare för
ifrågavarande skola synes mig utgöra tillräckligt skäl för att det allmänna
lämnar sin hjälp, då det gäller att bereda honom en i ekonomiskt
hänseende någorlunda bekymmerfri existens under hans återstående
levnad. Samtliga de myndigheter, som yttrat sig i ärendet,
hava också tillstyrkt stadsfullmäktiges föreliggande framställning Det
ifrågasatta pensionsbeloppet, 3,000 kronor årligen, förefaller mig icke
vara for högt. Den föreslagna uppdelningen av kostnaderna för Käring»
pensionering sålunda, att staten därav skulle bestrida 1,000 kronor
staden Jönköping 1,500 kronor och Jönköpings läns landsting 500 kronor’
synes jämväl vara lämpligt avvägd.
jag hemställer alltså, det Eders Kungl. Makt täcktes föreslå riksdagen
medgiva,
att föreståndaren för Jönköpings tekniska yrkesskola
Johannes Karling må från och med månaden
näst efter den, varunder han efter erhållet entledigande
avgått från föreståndarbefattningen, under sin återstående
livstid från allmänna indragningsstaten uppbära
eu årlig pension till belopp av 1,000 kronor,
under villkor att Karling från samma tidpunkt erhåller
årlig pension från Jönköpings stad med 1,500 kronor
och från Jönköpings läns landsting med 500 kronor.
Vad föredragande departementschefen sålunda
underpunkterna l:o—14:o hemställt täcktes Hans Maj:t
Konungen, på tillstyrkan av statsrådets övriga ledamöter,
bifalla; och skulle proposition i ämnet av den
lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Gustaf Florett.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1921:196 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa pensioner och understöd från allmänna indragning sstaten. s. 1 i texten
- BU 1921:35 Utlåtande, angående vissa pensioner och understöd från allmänna indragning sstaten. s. 1 i texten