Sök i Ratio Lex

Angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete åt extra tvättbiträdet vid Östersunds hospital Linnea Bylund

1921-03-11 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:171, Angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete åt extra tvättbiträdet vid Östersunds hospital Linnea Bylund

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 171.

1

Nr 171.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning

för skada till följd av olycksfall i arbete åt extra tvättbiträdet

vid Östersunds hospital Linnea Bylund; given

Stockholms slott den 11 mars 1921.

Kung! Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Henning Elmquist.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den

11 mars 1921.

N ärvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,

Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Departementschefen, statsrådet Elmquist anförde:

Med skrivelse den 15 mars 1919 har medicinalstyrelsen överlämnat

en till styrelsen ställd skrift av den 24 februari 1919, däri direktionen

för Östersunds hospital anmält, att extra tvättbiträdet vid hospitalet

Limma Bylund den 13 augusti 1916 under arbete i hospitalets tvättBihavg

till riksdagens protokoll 1921. L samt. 144 käft. (Nr 171.) 615 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Medicinal
styrelsen.

Riks
försäkrings
anstalten.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 171.

inrättning fått sin liögra hand skadad så, att hennes arbetsförmåga

till följd därav blivit avsevärt nedsatt, samt att hon i anledning därav

icke syntes vidare böra bibehållas i anstaltens tjänst utan i stället beredas

skäligt understöd. På grund härav har direktionen anhållit, att

medicinalstyrelsen måtte vidtaga åtgärder för beredande av årligt understöd

åt bemälda Linnéa Bylund.

För egen del har medicinalstyrelsen anfört följande:

Sedan den Linnéa Bylund i anledning av berörda olycksfall åkomna skadan

läkts, tilläts hon att ehuru ej fullt arbetsför kvarstå i sin befattning, till dess

hon på egen begäran erhöll avsked den 15 maj 1918 med löfte att framdeles få

återinträda i tjänst vid hospitalet. Den 15 december 1918 erhöll hon ånyo anställning

såsom extra biträde i hospitalets tvättinrättning, vilken anställning hon

fortfarande innehade. Den befattning, som Linnéa Bylund den 31 december 1918

innehade vid hospitalet, var icke av beskaffenhet att kunna föranleda hennes överförande

på den från och med år 1919 gällande ordinarie staten för sjukvårds-och

ekonomipersonalen vid sinnessjukanstalterna, varigenom hon kunnat komma i åtnjutande

av de med sagda stat förenade avlöningsförmåner i händelse av sjukdom

och invaliditet. Yid tiden för ifrågavarande olycksfall gällde beträffande ersättning

för skada till följd av olycksfall i arbete lagen den 5 juli 1901, enligt vilken lag

ersättning icke syntes kunna utgå för skada, som uppkommit i sådant arbete

som det, vari Linnéa Bylund vid olycksfallet varit sysselsatt. Emellertid syntes

billigheten fordra, att Linnéa Bylund, vars arbetsförmåga avsevärt nedsatts genom

olycksfallet, icke lämnades utan understöd, då hon entledigades från sin anställning

vid hospitalet. Därest lagen den 17 juni 1916 angående försäkring för

olycksfall i arbete vid tiden för det nu ifrågavarande olycksfallet varit gällande,

hade Linnéa Bylund varit berättigad till ersättning för den henne tillfogade

skadan enligt nämnda lag. Det syntes styrelsen därför skäligt, att det understöd,

som skulle kunna tillerkännas Linnéa Bylund, bestämdes enligt i sist sagda lag

angivna grunder.

Under åberopande av vad sålunda anförts samt av Kungl. Maj:ts

brev den 3 juni 1892, vari förordnats, att fråga om understöd åt hospitalsbetjaning,

som skadats under tjänstgöring, skulle i varje förekommande

fall underställas Kungl. Maj:ts prövning, har styrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte tillerkänna Linnéa Bylund ett årligt understöd

enligt de i lagen den 17 juni 1916 angående försäkring för olycksfall

i arbete angivna grunder, att utgå under hennes återstående livstid från

och med den dag, då avsked från hennes anställning vid hospitalet

ägde rum.

Över framställningen hava utlåtanden avgivits av riksförsäkringsanstalten,

av statskontoret samt av justitiekanslersämbetet.

Vad först beträffar frågan om det arbete, vari Linnéa Bylund vid

olycksfallet varit stadd, vore sådant, som avsåges i lagen den 5 juli

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 171.

3

1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete,

anser riksförsäkringsanstalten, att med hänsyn till den jämförelsevis

betydande omfattning, vari Östersunds hospitals tvättinrättning bedrivits,

den vid densamma utövade verksamheten borde hänföras till fabriksrörelse

enligt 2 § av förenämnda lag och att Linnea Bylund således

vid olycksfallet borde anses hava varit stadd i sådant arbete, som i

samma lag avsåges. Vidkommande härefter den av ifrågavarande olycksfall

föranledda för framtiden bestående minskningen av arbetsförmågan

uppskattar riksförsäkringsanstalten densamma till 30 procent av'' normal

arbetsförmåga. Mot denna nedsättning svarade enligt olycksfallsersättningslagen

av år 1901 en årlig livränta av 90 kronor, varå jämlikt

kungörelsen den 28 juni 1918 angående förhöjning av vissa till i statens

tjänst skadade arbetare med flera av statsmedel utgående livräntor m. m.

skulle räknat från och med år 1918 utgå en tilläggsersättning med ett

årligt belopp, motsvarande tre fjärdedelar av samma ränta eller 67

kronor 50 öre. Vad beträffar tidpunkten, från vilken Linnea Bylund

jämlikt förenämnda lag skulle varit berättigad att åtnjuta ifrågavarande

livränta, uppgiver riksförsäkringsanstalten densamma till den 1 januari

1917.

Då statskontoret ansåge ersättning jämlikt lagen den 5 juli 1901

icke höra till Linnéa Bylund utgå under frid, då hon åtnjutit avlöning

från Östersunds hospital, hemställde statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte

förklara Linnéa Bylund berättigad att från och med den 16 maj 1918

uppbära en årlig livränta å 90 kronor, dock att sagda livränta icke

skulle utgå för tid efter nämnda dag, under vilken hon innehaft anställning

vid nämnda hospital.

Enär det i detta ärende avsedda olycksfall inträffade den 13 augusti

1916 samt avtal om ersättning ej skett, syntes — yttrar justitiekanslersämbetet

— Linnéa Bylund numera icke lagligen kunna göra

gällande anspråk på ersättning enligt lagen den 5 juli 1901 angående

ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete och syntes således

frågan, i vad mån ersättning borde beviljas henne, uteslutande bliva

beroende på prövning av vad billighet kunde anses påkalla.

Billigheten synes mig uppenbart kräva, att Linnéa Bylund kommer

i åtnjutande av understöd med anledning av den henne genom olycksfall

under arbete i statens tjänst vållade invaliditet, oaktat hon icke

lärer vara berättigad därtill enligt 1901 års olycksfallsersättningslag.

Statskontoret.

Justitie
kanslers
ämbetet.

Departements
chefen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 171.

Understödet torde böra bestämmas till en årlig livränta enligt de i

nämnda lag stadgade grunderna. Å denna livränta, som torde uppgå

till 90 kronor, skall utgå tilläggsersättning enligt kungörelsen den 28 juni

1918 med ett belopp, motsvarande tre fjärdedelar av räntan, vilken

tilläggsersättning emellertid, om riksdagen bifaller Kungl. Maj:ts proposition

angående förhöjning av vissa av statsmedel utgående livräntor,

kommer att höjas till 125 procent av räntan. Vad beträffar

frågan huruvida understöd bör utgå under tid, Linnéa Bylund varit

anställd i hospitalets tjänst, finner jag i likhet med statskontoret,

att, då hon — enligt vad jag inhämtat — trots sin nedsatta arbetsförmåga

uppburit full lön såsom extra tvättbiträde vid hospitalet, något

understöd ej bör utgå för tid, under vilken hon innehaft anställning vid

hospitalet.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att extra tvättbiträdet vid Östersunds hospital

Linnéa Bylund må med anledning av den nedsättning

av hennes arbetsförmåga, som föranletts av det henne

under arbete i hospitalets tvättinrättning den 13 augusti

'' 1916 drabbade olycksfall, för tiden från och med den

16 maj 1918 uppbära ett årligt understöd enligt de

i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada

till följd av olycksfall i arbete angivna grunder, dock

att understödet icke må utgå för tid efter förenämnda

den 16 maj, varunder hon innehaft anställning vid

hospitalet.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skulle

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:323 Skrivelse till Konungen, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indrag ning sstaterna. s. 23 i texten