Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen om fattigvården den 14 juni 1918

1921-03-04 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:187, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen om fattigvården den 14 juni 1918

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Katigt. Maj:ts Proposition Nr 187.

1

Nr 187.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag

om ändrad lydelse av 3 § i lagen om fattigvården den

14 juni 1918; given Stockholms slott den 4 mars 1921.

-7*’;? Ti ■* 1* fc. ‘ -V{|... ; 1 i- 7 V+fA , , ; . . t

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

socialärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § i

lagen om fattigvården den 14 juni 1918.

1* s Å ‘O '' ; in . fv .. ••

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

Enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Henning Elmquist.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 157 Käft. (Nr 187.)

654 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 187.

Förslag

till

Lag:

om ändrad lydelse av 3 § i lagen om fattigvården den 14 juni 1918.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen om fattigvården den 14 juni

1918 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Föräldrar äro pliktiga att utan fattigvårdssamhälles betungande försörja

sina minderåriga barn. Enahanda försörjningsplikt åligger man

gentemot hustrun.

I övrigt åligger det föräldrar och barn att i mån av behov, å ena,

samt förmåga, å andra sidan, försörja varandra, så att de ej falla fattigvården

till last. Försörjningsplikt, som här sägs, åligger ock hustru

gentemot mannen.

Har make under sin vårdnad barn i tidigare gifte eller utom äktenskap,

är, så länge äktenskapet består, andra maken jämte honom skyldig

att efter sin förmåga försörja barnet, sä att det ej faller fattigvården

till last. Vad sålunda stadgats medför ej ändring i den försörjningsplikt

i förhållande till det allmänna, som må åligga den andre av barnets

föräldrar.

Adoptant och adoptivbarn hava samma skyldighet att utan fattigvårdssamhälles

betungande försörja varandra, som, enligt vad i denna

paragraf sägs, åligger föräldrar och barn. År adoptanten gift, har hans

make den försörjningsplikt gentemot adoptivbarnet, som, på sätt i nästföregående

stycke förmäles, åligger make gentemot andra makens barn.

Adoptivbarnets föräldrar äro i förhållande till det allmänna ej skyldiga

att fullgöra försörjningen, där ej adoptanten samt, om denne är gift, hans

make bliva ur stånd därtill.

i

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1921.

Vad i lagen stadgats om makes försörjningsplikt gentemot andra makens

barn skall ej äga tillämpning i fråga om barn till den, som har äkta

makes rätt, ehuru fullkomnat äktenskap ej kommit till stånd.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 187.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 4

mars 1921.

Närvarande

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,

Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Elmquist anförde:

Genom den i samband med den nya giftermålsbalken utfärdade

lagen den 11 juni 1920 om makes underhållsskyldighet mot andra

makens barn (Sv. förf.-saml. nr 409) har i svensk civilrätt införts stadgande

om . skyldighet i viss omfattning för make att, då andra maken

har barn i tidigare gifte eller utom äktenskap, bidraga till barnets

underhåll. I sammanhang härmed har i lagen om adoption införts stadgande

om underhållsskyldighet för make mot andra makens adoptivbarn.

(Sv. förf.-saml. nr 410).

• Jag anhåller nu att få till behandling upptaga frågan om införande

i fattigvårdslagen av motsvarande bestämmelser till reglerande av den

enskildes förpliktelser i berörda hänseenden gentemot det allmänna.

Enligt 3 § i lagen om fattigvården den 14 juni 1918 äro föräldrar

pliktiga att utan fattigvardssamhälles betungande försörja små minderåriga

barn. Den sålunda stadgade försörjningsplikten är ovillkorlig,

d. v. s. den är i den meningen obegränsad, att föräldrarna äro skyldiga

att fullgöra densamma i samma mån som de äro pliktiga att försörja

sig själva. Underlåtenhet att fullgöra denna försörjningsplikt kan i

vissa fall medföra utkrävande av arbetsskyldighet (71 §).

I övrigt åligger det, enligt vad vidare i 3 § stadgas, föräldrar och

barn att i mån av behov, å ena, samt förmåga, å andra sidan, försörja

varandra, så att de ej falla fattigvården till last. Denna villkorliga försörjningsplikt

är beroende ej blott av den försörjningsberättigades behov

utan även av försörjarens förmåga att fullgöra densamma. Försummelse

av försörjningsplikten kan ej medföra arbetsskyldighet.

Fattigvårdslagens

stadgande]!

om

föräldrars

försörjningsplikt

mot

barn.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kimgl. May.ts Proposition Nr 187.

Slutligen stadgas i den ifrågavarande paragrafen, att adoptant och

adoptivbarn -hava samma skyldighet att utan fattigvårdssamhälles betungande

försörja varandra, som, enligt vad i samma paragraf sägs,

åligger föräldrar och barn, i sammanhang varmed föreskrives, att adoptivbarnets

föräldrar ej äro i förhållande till det allmänna skyldiga att

fullgöra försörjningen, där ej adoptanten blir ur stånd däi till.

Någon försörjningsplikt för make i fråga om andra makens barn

eller adoptivbarn finnes icke stadgad i fattigvårdslagen. Vid tiden för

lagens tillkomst fanns ej heller någon civilrättslig bestämmelse av dylik

innebörd. Först i samband med den nya giftermålsbalkens antagande

hava, såsom förut antytts, civilrättsliga regler om makes underhållsskyldighet

mot andra makens barn och adoptivbarn kommit till stånd.

civilrättsliga I den ovan berörda lagen om makes underhållsskyldighet mot andra

omTteT makens barn stadgas, att om make har under sin vårdnad barn i tidi°do

r håi i ssk y i - gare gifte eller utom äktenskap, är, så länge äktenskapet består, andra

andra makens ma^en jämte honom skyldig att efter sin förmåga bidraga till barnets

anbarn^chnS> underhåll. Vad sålunda är stadgat skall emellertid, enligt'' vad vidare

adoptivbarn, föreskrives, ej medföra ändring i den underhållsskyldighet, som må åligga

den andre av barnets föräldrar. Lagen äger ej tillämpning i fråga om

barn till den, som har äkta makes rätt, ehuru fullkomnat äktenskap ej

kommit till stånd.

I 13 § i lagen den 14 juni 1017 om adoption, sådan denna

paragraf lyder enligt lag den 11 juni 1920, stadgas, att adoptant .och

adoptivbarn hava samma plikt att underhålla varandra som föräldrar

och barn i äktenskap. År adoptanten gift, har hans make den underhållsskyldighet

mot adoptivbarnet, som åligger make mot andra makens

barn. Barnets föräldrar äro ej skyldiga att bidraga till dess underhåll,

där ej adoptanten samt, om denne är gift, hans make bliva ur stånd

att fullgöra sin underhållsskyldighet.

Lagberedningens

motivering

till de

civilrättsliga

bestämmelserna

om

makes underhållsskyldighet

mot andra

makens barn

och adoptivbarn.

I motiveringen till sitt förslag till lag om makes underhållsskyldighet

mot andra makens barn yttrade lagberedningen bland annat följande:

Enligt rådande praxis i fattigvårdsmål hade mannen såsom målsman

för sin hustru ansetts skyldig att efter förmåga bidraga till hennes barns

underhåll. Då enligt beredningens förslag till giftermålsbalk mannens

målsmanskap upphörde och vardera maken skulle ensam äga och förvalta

vad han införde, komme någon underhållsskyldighet för ena maken mot

den andres barn icke att kunna göras gällande med mindre ett uttryckligt

stadgande därom gåves. Obestridligt vore, att det ofta framstode

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 187.

o

såsom en etisk plikt att bidraga till underhållet av styvbarn. 1 den

allmänna- uppfattningen förefunnes otvivelaktigt en skillnad mellan det

fall, att barnet vore upptaget i makarnas gemensamma hem, och det

fall, att så icke vore händelsen. En rättslig underhållsskyldighet för

make mot andra makens barn kunde dock icke lämpligen göras beroende

av det faktiska förhållandet, att barnet vistades i makarnas hem, över vilket

förhållande förstnämnda make själv knnde bestämma; uågot rättsligt tvång

att i hemmet upptaga andra makens barn torde nämligen icke kunna stadgas.

Ifrågavarande underhållsskyldighet mot makes barn skulle därför enligt

beredningens lagförslag vara beroende av det rättsliga förhållandet, att

barnet stode under makens vårdnad. Då vårdnaden om barn utom äktenskap

i regel ålåge modern, komme den i beredningens förslag givna regeln

vanligen att medföra, att mannen bleve underhållsskyldig mot ett hustruns

barn utom äktenskap men icke hustrun mot mannens. Ifrågavarande

underhållsskyldighet vore till sin natur så helt grundad i makarnas

äktenskap, att den ansetts böra upphöra, då äktenskapet upplöstes,

vare sig genom andra makens död eller annorledes, men böra bestå

under äktenskapet, även om makarna vunnit hemskillnad eller levde

åtskilda på grund av söndring.

Beträffande underhållsskyldighetens omfattning anförde lagberedningen

:

»Skall förevarande underhållsskyldighet mot makes barn fylla sin uppgift,

får den icke vara subsidiär i förhållande till makens egen underhållsskyldighet

mot barnet eller begränsas efter måttet av denna. Om exempelvis barnets moder

saknar egna tillgångar men är gift med en förmögen man, bör sistnämnda

förhållande, även om barnet icke uppväxer i makarnas hem, verka till förhöjande

av den standard, efter vilken barnet är berättigat till uppehälle och

uppfostran. A andra sidan bör nu ifrågavarande underhållsskyldighet icke

sträckas längre än efter måttet av den underhållsskyldiges egna tillgångar.

Om till exempel barnets moder har större tillgångar än sin make, bör den

höjning av underhållets standard, som är föranledd därav, icke i någon mån

gå ut över maken. I förevarande lagförslag stadgas därför skyldighet för

make att efter sin förmåga jämte andra maken bidraga till underhåll av dennes

barn. Härav följer, att det icke kan åläggas make arbetstvång till försörjande av

andra makens barn. Att nu ifrågavarande underhållsskyldighet, som är grundad

på det förhållandet, att den ene av barnets föräldrar ingått äktenskap med annan

person, icke bör medföra vare sig höjning eller sänkning av den bidragsplikt,

som kan åligga den andre av föräldrarna, torde vara uppenbart men har ansetts

böra fastslås genom ett uttryckligt stadgande. Beträffande underhållskostnadens

fördelning mellan makarna, sättet för underhållsskyldighetens fullgörande och

dylikt böra givetvis de regler, som enligt förslagen till giftermålsbalk och till

lag om barn i äktenskap skola gälla med avseende å makars gemensamma barn,

erhålla analogisk tillämpning.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Departe
ments
chefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 187.

I fråga om lagens tillämplighetsområde yttrade beredningen:

»Förevarande lag bör i likhet med andra bestämmelser om familjerättslig

underhållsskyldighet äga retroaktiv verkan, såtillvida att den blir tilllämplig även

om barnets fötts och makarnas äktenskap ingåtts före lagens trädande i kraft.

Detta torde gälla utan särskilt stadgande. Däremot har det ansetts erforderligt

genom en uttrycklig lagbestämmelse fastslå, att vad i denna lag stadgas beträffande

makes barn icke skall äga tillämpning med avseende å barn till någon,

som enligt den före ikraftträdandet av lagen om äktenskaps ingående och upplösning

gällande lagstiftningen angående ofullkomnade äktenskap och därmed

likställda förbindelser har äkta makes rätt, ehuru fullkomnat äktenskap icke kommit

till stånd.»

I motiveringen till förslaget till lag om ändrad lydelse av 13 § i

lagen om adoption framhöll lagberedningen, att om den, som adopterat

ett barn, inginge äktenskap eller om, i de fall, då detta vore tillåtet,

ena maken under bestående äktenskap ensam adopterade ett barn, borde

andra maken bliva underhållsskyldig mot barnet på samma sätt som,

enligt vad beredningen föreslagit, make vore underhållsskyldig mot andra

makens barn. Av grunderna för 13 § i lagen om adoption följde, att

denna underhållsskyldighet för adoptantens make skulle gå före den

underhållsskyldighet, som ålåge adoptivbarnets föräldrar.

Såsom av chefen för civildepartementet betonades vid framläggande

av det utav 1918 års lagtima riksdag antagna förslaget till fattigvårdslag,

är det önskvärt, att nämnda lags stadganden om enskild försörjningsplikt

så nära som möjligt ansluta sig till civillagens motsvarande bestämmelser.

Berörda förslag överensstämde dock icke i allo med då gällande civilrättsliga

stadganden om underhållsskyldighet, vilket beträffande makar,

vilka vunnit äktenskapsskillnad eller hemskillnad, motiverades därmed, att

åtskilliga invändningar kunde göras såväl mot införande av en offentligrättslig

försörjningsplikt mellan makar, vilkas äktenskap slutligen upplösts,

som mot den begränsning i hemskilda makars försörjningsplikt, som

civillagen innehölle.

Det är icke min avsikt att nu framlägga förslag till åvägabringande

av fullständig överensstämmelse mellan fattigvårdslagen och civillagen

i förevarande hänseende. Emellertid har civillagen efter fattigvårdslagens

antagande undergått vissa förändringar, vilka torde göra det nödvändigt

att nu vidtaga ändring i sistnämnda lag.

Såsom lagberedningen framhållit, har enligt praxis i fattigvårdsmål

mannen såsom hustruns målsman ansetts pliktig att efter förmåga bidraga

till hennes baims underhåll. Mannens målsmanskap för hustrun har emellertid

upphävts genom nya giftermålsbalken. Samtidigt har i lagen om

makes underhållsskyldighet mot andra makens barn stadgats civilrättslig

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungi, Maj:ts Proposition Nr IS 7.

skyldighet för make att, där andra maken under sin vårdnad har barn

i tidigare gifte eller utom äktenskap, så länge äktenskapet består, jämte

honom efter sin förmåga bidraga till barnets underhåll.

Enligt 63 § fattigvårdslagen må fattigvårdssamhälle, som tillskyndats

kostnad för fattigvård, vilken enligt 1 § lämnats någon, för vars försörjning

skyldeman eller annan enligt 3 eller 4 § bort svara, av den,

vilken ansvarigheten åligger, uttaga ersättning för denna kostnad. Men

då försörjningsplikt för make mot styvbarn ej föreligger enligt någon

av sistnämnda båda paragrafer, saknar fattigvårdssamhället möjlighet att

i sådan ordning göra sitt ersättningskrav gällande mot styvfader. Det

är främst till botande av denna brist som det nu lärer vara ur praktisk

synpunkt önskvärt att åvägabringa överensstämmelse mellan fattigvårdslagen

och civillagen i förevarande hänseende.

Den bestämmelse om försörjningsplikt för make gentemot andra

makens barn, som sålunda enligt min mening bör införas i fattigvårdslagen,

torde böra i sak ansluta sig till civilrättens motsvarande stadgande.

Försörjningsplikten i fråga bör sålunda vara allenast villkorlig;

att dess åsidosättande icke kan föranleda utkrävande av arbetsskyldighet,

följer av innehållet i 71 § fattigvårdslagen, enligt vilken endast försummelse

att försörja minderårigt barn, adoptivbarn eller hustru kan leda

till dylik påföljd.

En konsekvens av den av mig nu förordade lagändringen torde vara,

att bestämmelse införes jämväl om offentligrättslig försörjningsplikt för

make gentemot andra makens adoptivbarn. Även i detta hänseende

torde saklig överensstämmelse med motsvarande civilrättsliga stadgande

böra komma till stånd.

I enlighet med ovan angivna grunder har jag låtit inom socialdepartementet

utarbeta förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen

om fattigvården den 14 juni 1918.

Departementschefen uppläste härefter det ifrågavarande lagförslaget

samt hemställde, att detsamma måtte genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Carl Stälhammar.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:190 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen om fattigvården den 14. juni 1918. a1 i texten
  2. 2LU 1921:27 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition ined förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen om fattigvården den 14 juni 1918. s. 5 i texten