Sök i Ratio Lex

Med förslag till laq om ändrad lydelse av 2 § i lagen om sjukkassor den 4 juli 1910 samt till lag om ändrad lydelse av .3 § i lagen om understödsföreningar den 29 juni 1912

1921-03-14 · 22 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:188, Med förslag till laq om ändrad lydelse av 2 § i lagen om sjukkassor den 4 juli 1910 samt till lag om ändrad lydelse av .3 § i lagen om understödsföreningar den 29 juni 1912

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 188.

1

Nr 188.

K.ungl, Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till laq

om ändrad lydelse av 2 § i lagen om sjukkassor den 4

juli 1910 samt till lag om ändrad lydelse av .3 § i

lagen om understödsföreningar den 29 juni 1912; given

Stockholms slott den 14 mars 1921.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kiingl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse

av 2 § i lagen om sjukkassor den 4 juli 1910 samt till lag om ändrad

lydelse av 3 § i lagen om understödsföreningar den 29 juni 1912.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

Enligt Dess nådiga beslut :

GUSTAF ADOLF.

Henning Elmquist.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 158 höft. (Nr 188.)

358 81 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

i

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse ar 2 § 1 lagen om sjukkassor den 4 jnli 1910.

Härigenom förordnas, att 2 § i lagen om sjukkassor den 4 juli

1910 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Registrerad sjukkassa vare ej tillåtet att meddela högre begravningshjälp

än femhundra kronor, ej heller att utöva verksamhet, som uppenbarligen

är främmande för det ändamål, kassan enligt 1 § har att fullfölja.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1921.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.

3

Förslag

till

Lag

om iindrad lydelse av 3 § i lagen om understödsföreningar den 29 juni 1912.

Härigenom, förordnas, att 3 § i lagen om understödsföreningar den

29 juni 1912 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Registrerad understödsförening äge ej, med mindre tillsynsmyndigheten

lämnat tillstånd därtill, utöva verksamhet, vilken är främmande

för det ändamål, som avses med föreningens understödsverksamhet.

Registrerad understödsförening må ej utfästa eller utbetala kapitalunderstöd

till högre belopp än fyratusen kronor för en medlem. Utfäster

eller utbetalar föreningen kapitalunderstöd till högre belopp än femhundra

kronor för en medlem, skola föreningens stadgar vara godkända

på sätt i 86 § sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1921.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 188.

Tillkomsten av

sjukkasse- och

under stö ds - föreningslagarnas

bestämmelser
-

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18

februari 1921.

Närvarande:

Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena

greve Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,

Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekebekg, Hansson.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anförde

chefen för socialdepartementet, statsrådet Elmquist följande:

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 november 1920 har Sveriges

allmänna sjukkasseförbund gjort framställning om den ändring av 2 §

i lagen om sjukkassor den 4 juli 1910, att registrerad sjukkassa må

tillerkännas rätt att bereda högre begravningshjälp än för närvarande är

enligt nämnda paragraf medgivet, dock högst 500 kronor, över denna

framställning har socialstyrelsen avgivit infordrat utlåtande.

Samma hemställan har gjorts av rikssjukkassornas centralorganisation

i skrivelse den 7 december 1920.

Vidare hava Göteborgs allmänna understödsförening och tolv andra

understödsföreningar med godkända stadgar i en den 15 juni 1920 dagtecknad

skrift hos Kungl. Maj:t gjort framställning om sådan ändring

av 3 § i lagen om understödsföreningar den 29 juni 1912, att maximibeloppet

för kapitalunderstöd, som må av dylik förening utfästas eller

utbetalas för en medlem, förhöjes från 2,000 till 5,000 kronor. Häröver

hava socialstyrelsen och försäkringsinspektionen inkommit med infordrade

utlåtanden.

Jag anhåller nu att få till behandling upptaga dessa ärenden.

Till en början skall jag därvid lämna en kortfattad redogörelse för

de ifrågavarande lagbestämmelsernas tillkomst.

Enligt det av särskilda sakkunniga den 30 juni 1909 avlämnade

förslag till lag om registrerade sjukkassor skulle väl alla sjukkassor,

som meddelade allenast sjukhjälp, falla under den föreslagna lagstiftningen,

men däremot icke alla sådana sjukkassor, vilka beredde såväl

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188. 5

sjukhjälp som begravningshjälp. Utom förslaget voro nämligen ställda

de sjuk- och begravningshjälpskassor, vilka beredde begravningshjälp

till högre belopp än 500 kronor. För dessa kassor skulle då gällande

lag om sjukkassor den 30 oktober 1891 tills vidare fortfara att vara

tillämplig i avbidan på att särskild lagstiftning genomfördes angående

understödsföreningar med en verksamhet, vilken, i likhet med beredande

av begravningshjälp till högre belopp, avsåge verklig livförsäkring.

Då de sakkunnigas förslag den 11 mars 1910 anmäldes i statsrådet,

anförde chefen för civildepartementet, att vid det då pågående arbetet

med utredning angående lagstiftning om understödsföreningar befunnits,

att i varje fall en verksamhet för beredande av begravningshjälp till så

högt belopp som över 500 kronor måste anses tarva en i sådan grad

efter vissa strängare grunder anpassad reglering, att densamma icke

torde lämpa sig att bedrivas i samband med beredande av sjukhjälp och

under villkor, som funnits vara för detta senare slag av understödsverksamhet

lämpliga. Då sålunda visats, att sjukhjälpsverksamhet icke

borde förenas med beredande av högre begravningshjälp, hade departementschefen

funnit det riktigt, att redan i den då ifrågavarande lagstiftningen

för sjukkassorna intoges förbud för sjukkassa att meddela sådan

begravningshjälp. Enär vid sådant förhållande den nya lagstiftningen

komme att omfatta all sjukkasseverksamhet, borde i sammanhang med

dess införande 1891 års lag om sjukkassor helt och hållet sättas ur kraft.

I enlighet härmed innehöll det förslag till lag om sjukkassor, som

genom proposition n:r 204 förelädes 1910 års riksdag, i 2 § ett stadgande

av innehåll, såvitt nu är i fråga, att registrerad sjukkassa ej

ägde meddela högre begravningshjälp än 500 kronor. Beträffande

oregistrerade sjukkassor, vilka enligt förslaget saknade rättskapacitet,

meddelades i förslaget ingen begränsning i fråga om begravningshjälpens

belopp.

I sitt utlåtande i frågan (nr 1) framhöll särskilda utskottet nr 3, att

en verksamhet för meddelande av sjukhjälp otvivelaktigt vore av annan

karaktär än beredande av begravningshjälp, och att jämväl de ekonomiska

villkoren för ett bestående utövande av den ena verksamheten vore skilda

från dem, som måste uppställas för den andra. Då nu sjukkassornas

egentliga uppgift folie inom sjukhjälpsverksamheten, borde dennas utövande

icke tyngas eller äventyras genom förening därmed av en verksamhet

för meddelande av högre begravningshjälp. Utskottet hade fördenskull

funnit önskvärt, att det högsta medgivna beloppet för registrerad

sjukkassas begravningshjälp sattes till lägre siffra än 500 kronor.

Flera av de till ett 70-tal uppgående kassor, vilka gåve högre begrav
-

om maximibelopp

för begravningshjälp

och

kapitalunderstöd.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr ISS.

ningshjälp än 200 kronor, vore jämförelsevis stora och starka, och man

torde kunna hoppas, att ett särskiljande av de två verksamhetsgrenarna

på två särskilda kassor, en för begravningshjälp eller högre sådan och

en för sjukhjälp eller för sjukhjälp och lägre begravningshjälp, skulle

kunna genomföras utan att föranleda hela deras betydelsefulla verksamhets

nedläggande. På grund av det anförda hade utskottet ansett sig

böra förorda, att sjukkassa ej skulle äga meddela högre begravningshjälp

än 200 kronor. Härifrån vore undantag påkallat allenast beträffande

vissa sjukkassor, som redan vid tiden för den nya lagens utfärdande

utlovat begravningshjälp om 200—500 kronor.

Vad utskottet föreslagit blev av riksdagen bifallet. I enlighet härmed

innehåller lagen om sjukkassor den 4 juli 1910 (nr 77 s. 1) i 2 §

förbud för registrerad sjukkassa att meddela högre begravningshjälp än

200 kronor, varjämte i 117 § finnes en undantagsbestämmelse av det

innehåll utskottet förordat.

Det av tillkallade sakkunniga den 2 december 1905 framlagda förslaget

till lag om understödsföreningar innehöll icke någon bestämmelse

om begränsning av det understöd, som dylik förening ägde utfästa.

I fråga om livförsäkringsföreningar, som å en risk försäkrade högre

kapitalbelopp än 500 kronor eller högre årlig livränta än 50 kronor, skulle

dock gälla särskilda, ur försäkringsteknisk synpunkt betryggande bestämmelser

(52—60 §§ i förslaget).

I det förslag till lag om understödsföreningar, som den 10 december

1910 avgavs av särskilda sakkunniga, föreskrevs bland annat, att understödsförening,

som bestod av minst 50 medlemmar, skulle registreras

samt att registrerad understödsförening ej finge för en medlem utfästa

eller utbetala understöd, utgående i kapital en gång för alla, till högre

belopp än 1,000 kronor (1 och 3 §§). Understöd till detta belopp skulle

emellertid kunna beredas av alla registrerade understödsföreningar, och

någon skyldighet för förening, som utfäste dylikt understöd, att hava

ur försäkringsteknisk synpunkt betryggande stadgar (godkända stadgar)

föreskrevs icke. Dock stadgades, att därest s. k. hjälpkassa (understödsförening,

som icke avsåg att bereda pension) med mer än 1,000

medlemmar eller pensionskassa befanns driva sin verksamhet enligt otillfredsställande

grunder, den ifrågasatta tillsynsmyndigheten ägde meddela

föreningen anvisning att inom viss skälig tid vidtaga de åtgärder, som

tillsynsmyndigheten funne nödiga för att föreningens verksamhet skulle

bliva på ett tillfredsställande sätt ordnad (82 §).

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 188.

7

Av eu under år 1911 i Stockholm avhållen konferens för understödsföreningar

framställdes mot sistnämnda förslag bland annat följande

erinringar. Det vore ej lämpligt att framdeles uppkommande understödsföreningar,

som icke hade ur försäkringsteknisk synpunkt tillfredsställande

avgiftsberäkning, finge meddela så högt kapitalunderstöd som 1,000

kronor, utan borde för dem i sådant hänseende stadgas ett maximibelopp

av högst 500 kronor. Däremot borde föreningar, som arbetade enligt

tekniskt tillfredsställande grunder och härutinnan vore underkastade kontroll,

få meddela kapitalunderstöd till högre belopp än 1,000 kronor.

Därest med avseende å dessa föreningar någon maximigräns ansåges erforderlig,

borde den i varje fall ej sättas lägre än 2,000 kronor. Vad

beträffade den i förslaget meddelade bestämmelsen, enligt vilken tillsynsmyndigheten

ägde att i viss mån utöva teknisk kontroll å »hjälpkassa»

med mera än 1,000 medlemmar, så vore en dylik av medlemsantalet

beroende gräns olämplig.

I det förslag, som i ämnet av Kungl. Maj:t framlades för 1912

års riksdag (proposition nr 2), vidtogos de ändringar i de sakkunnigas

lagförslag, varom konferensen hemställt, dock med den modifikation,

att maximibeloppet för kapitalunderstöd ifråga om framdeles uppkommande

föreningar utan godkända stadgar icke sattes högre än 200

kronor, eller samma belopp som enligt 1910 års sjukkasselag utgör

maximum för begravningshjälp från registrerad sjukkassa (2 § i förslaget).

Enligt vad föredragande departementschefen vid förslagets framläggande

betonade, vore den sålunda föreslagna sänkningen av maximibeloppet

för kapitalunderstöd från framdeles uppkommande föreningar

utan godkända stadgar till 200 kronor väl befogad, då bland annat konferensens

iittalande gåve vid handen, att insikten om det s. k. uttaxeringssystemets

brister samt nödvändigheten av rationell avgiftsberäkning och

fondbildning vunnit stor utbredning bland de samhällslager, för vilka ifrågavarande

föreningsverksamhet särskilt vore lämpad. Därigenom minskades

de vådor, som borttagandet med avseende å »hjälpkassa» av den

tillsynsmyndigheten enligt de sakkunnigas förslag tillkommande befogenheten

onekligen kunde medföra. I övrigt torde tillsynsmyndighetens

rådgivande verksamhet och den publicitet, som ålagts alla registrerade

understödsföreningar, erbjuda tillräckligt skydd mot dessa vådor.

Vad beträffar maximum för kapitalunderstöd från föreningar med

godkända stadgar, kunde det enligt departementschefens mening icke

ifrågakomma att sätta detta högre än till 2,000 kronor. Även eu höjning

till detta belopp vore ägnad att ingiva betänkligheter. Tv visserligen

måste å förening med godkända stadgar ställas i huvudsak samma för
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 18S.

säkringstekniska krav, som enligt lagen om försäkringsrörelse gällde för

försäkringsbolag, i följd varav dessa föreningar kunde väntas bliva tillbörligt

solida. Men vid sådant förhållande kunde det ock från systematisk

synpunkt anses lämpligare, att åtminstone sådana föreningar, som

meddelade kapitalunderstöd till mera avsevärda belopp, såsom ömsesidiga

försäkringsbolag hänfördes under lagen om försäkringsrörelse och i

nämnda lag för dem gjordes de modifikationer, som möjligen kunde

finnas erforderliga. Mot en sådan anordning hade emellertid konferensen

på det bestämdaste uttalat sig under åberopande av 1905 års förslag.

Med hänsyn härtill och då ifrågavarande betänkligheter huvudsakligen

vore av formell art, hade departementschefen ansett desamma icke böra

förhindra ett medgivande för understödsföreningar med godkända stadgar

att meddela kapitalunderstöd å till och med 2,000 kronor.

I samtidigt till riksdagen avlåtet förslag till lag om ändring av

lagen om sjukkassor upptogs vidare ett stadgande av innehåll, att

oregistrerad sjukkassa finge, där medlemsantalet uppginge till minst 50, ej

utfästa eller utbetala högre begravningshjälp än 200 kronor. Överträdelse

härav bestraffades med böter. (106 §). Detta stadgande hade, enligt

vad departementschefen framhöll, till syfte att avskära möjligheten därav,

att en förening, vilken meddelade begravningshjälp till högre belopp

och i fråga om sin huvudsakliga karaktär ingalunda vore att anse såsom

en sjukkassa, genom att bereda sjukhjälp, låt vara än så obetydlig,

undandroge sig den för understödsföreningar om minst femtio medlemmar

enligt förslaget stadgade registreringsskyldigheten med ty åtföljande

bötesansvar i fall av försummad registrering.

Lagutskottet fann i sitt utlåtande (nr 34) över Kungl. Maj:ts förslag,

att kravet på registrering borde i något högre grad eftergivas än Kungl.

Maj:t föreslagit. Enligt utskottets mening borde registreringsskyldighet

stadgas allenast för pensionskassor med mera än 50 medlemmar samt

för andra understödsföreningar, så framt de utfäste kapitalunderstöd till

högre belopp än 200 kronor och bestode av mera än 50 medlemmar

eller ock, utan avseende på understödets beskaffenhet eller belopp, om de

bestode av mera än 200 medlemmar. I två särskilda, inom utskottet avgivna

reservationer yrkades, att mindre understödsföreningar i större utsträckning

än enligt utskottets förslag måtte befrias från registreringsskyldighet.

Beträffande maximibeloppet för kapitalunderstöd från föreningar med

och utan godkända stadgar tillstyrkte utskottet i sak Kungl. Maj:ts förslag,

men i avgiven reservation föreslogo tvänne ledamöter av utskottet,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.

9

att maximibeloppet för kapitalunderstöd från föreningar utan godkända

stadgar måtte höjas från 200 till 500 kronor.

Sedan kamrarna såväl i fråga om registreringsskyldigheten för annan

understödsförening än pensionskassa som i fråga om maximibeloppet för

kapitalunderstöd från föreningar utan godkända stadgar stannat i olika

beslut, antogo kamrarna ett av lagutskottet avgivet samman] ämkningsförslag,

som så till vida avvek från utskottets förslag, att registreringsskyldighet

stadgades för annan understödsförening än pensionskassa, som

utfäste eller utbetalade kapitalunderstöd till högre belopp än 300 (i stället

för 200) kronor och bestod av flera än 100 (i stället för 50) medlemmar,

eller bestod av flera än 500 (i stället för 200) medlemmar, samt att

maximibeloppet för kapitalunderstöd från föreningar utan godkända

stadgar höjdes från 200 till 300 kronor. (Se 2 och 3 §§ i lagen om understödsföreningar

den 29 juni 1912 nr 184).

I Kung!. Maj:ts ovan omförmälda förslag till ändring i lagen om sjukkassor

föreslog lagutskottet endast den ändring, att förbudet att utfästa eller

utbetala högre begravningshjälp än 200 kronor skulle avse oregistrerade

sjukkassor med flera än 50 (i stället för minst 50) medlemmar. Aven i

denna fråga avgåvos två särskilda reservationer inom utskottet. Enligt

en av dessa reservationer skulle oregistrerad sjukkassa, som bestod av

flera än 100 medlemmar, ej äga utfästa eller utbetala högre begravningshjälp

än 200 kronor. Enligt den andra reservationen skulle förbud

stadgas för oregistrerad sjukkassa med flera än 200 medlemmar att

utfästa eller utbetala högre begravningshjälp än 500 kronor.

I anledning därav att kamrarna även i denna fråga stannat i skiljaktiga

beslut avgav lagutskottet ett samman]ämkningsförslag, som antogs

av båda kamrarna. Enligt detta förslag skulle oregistrerad sjukkassa,

som bestod av flera än 100 medlemmar, ej äga utfästa eller utbetala

högre begravningshjälp än 300 kronor. (Se 106 § i lagen om sjukkassor

i dess lydelse enligt lagen den 29 juni 1912 nr 189).

I sitt yttrande över ovan omförmälta framställning om ändring i

lagen om sjukkassor framhåller socialstyrelsen till en början såsom ett

egendomligt förhållande, att lagen medgiver de oregistrerade och i sin

verksamhet fullständigt okontrollerade sjukkassorna rätt att utfästa eller

utbetala begravningshjälp om högst 300 kronor eller sålunda till högre

belopp än de registrerade, under offentlig tillsyn stående sjukkassorna.

Ett dylikt förhållande framstår för styrelsen såsom en anomali och en

ändring härutinnan synes styrelsen synnerligen påkallad.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 158 käft. (Nr 18S.) 353 21 2

Ändring

i sjukkasselagen.

Socialstyrelsen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. May.ts Proposition Nr 188.

Efter att vidare hava redogjort för det här ovan berörda stadgandet

i lagen om understödsföreningar, enligt vilket registrerad understödsförening

icke äger utfästa eller utbetala högre kapitalunderstöd än 300

kronor för en medlem utan att föreningens stadgar blivit vederbörligen

godkända, uttalar socialstyrelsen, att den nu ifrågasatta ändringen av

sjukkasselagen, i vad den avser rätt för registrerad sjukkassa att bereda

högre begravningshjälp än 300 kronor, jämväl berör understödsföreningarnas

verksamhet och att ett bifall till framställningen synes böra

föra med sig, att jämväl åt understödsföreningarna tillerkännes befogenhet

att meddela understöd uppgående till 500 kronor. Däremot finner styrelsen

den föreslagna lagändringen icke föranleda någon ändring i det

av styrelsen berörda stadgandet om oregistrerad sjukkassas begravningshjälpsverksamhet

eller i fråga om villkoren för understödsföreningars

registreriugsplikt.

Styrelsen finner den ifrågasatta utvidgningen av gränserna för

understöds.verksamheten icke vara ägnad att ingiva några sakliga betänkligheter

vare sig i fråga om sjukkassor eller i fråga om understödsföreningar.

Härom anför styrelsen:

»Även tidigare, innan de senare årens fall av penningevärdet inträtt, har

den här ifrågasatta maximigränsen av 500 kronor föreslagits beträffande ej mindre

sjukkassor än även understödsföreningar. Att en förhöjning av begravningshjälpens

maximibelopp skulle medföra någon särskild risk i fråga om sjukkasserörelsens

soliditet torde dessutom få anses uteslutet redan av den anledning,

att sjukkassornas avgifter skola fastställas av tillsynsmyndigheten. Däremot

skulle en dylik utvidgning av sjukkasseverksamlieten otvivelaktigt komma att i

någon mån öka tillsynsmyndighetens arbete. Det torde nämligen bliva nödvändigt

att med särskild uppmärksamhet följa de sjukkassors verksamhet, som bereda

dylik högre begravningshjälp, och att särskilt genom ofta återkommande

undersökningar förvissa sig om, att fondbildningen fortgår på ett fullt tillfredsställande

sätt. Jämväl i fråga om understödsföreningarna torde tillsynsmyndighetens

arbete såsom en följd av den här ifrågasatta lagändringen komma att i

någon mån ökas.

Den avgörande punkten i fråga om föreliggande spörsmål synes styrelsen

vara, att en summa av 200 respektive 300 kronor under nuvarande förhållanden

åtminstone å större och mera folkrika orter torde vara absolut otillräcklig för

bestridande av begravningskostnader jämte övriga med ett dödsfall direkt förenade

utgifter. Härigenom förlorar begravningshjälpsverksamheten, sådan den nu bedrives

av sjukkassor och åtskilliga mindre understödsföreningar, i väsentlig grad

sin betydelse och ställas de samhällsgrupper, som bland annat för erhållande av

dylikt understöd anslutit sig till dessa rörelser, i förekommande fall, utan effektiv

hjälp och nödgas att för detta ändamål anlita andra utvägar.»

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

11

Lämpligheten av att under nuvarande förhållanden genomföra en

utvidgning av gränserna för de frivilliga sjukkassornas verksamhetsområden,

anser styrelsen visserligen kunna ur vissa synpunkter ifrågasättas.

Styrelsen finner dock den här föreslagna lagändringen vara

ägnad att underlätta sjukkasserörelsens omläggning i samband med den

väntade obligatoriska sjukförsäkringen.

På grund av det anförda hemställer styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte

för riksdagen framlägga förslag om ändring dels av 2 § i lagen om sjukkassor,

av innehåll, att registrerad sjukkassa må kunna meddela begravningshjälp

om högst 500 kronor, dels ock av 3 § andra stycket i lagen

om understödsföreningar, av innehåll, att skyldighet att hava av tillsynsmyndigheten

godkända stadgar skall åligga understödsförening, som utfäster

eller utbetalar kapitalunderstöd till högre belopp än 500 kronor

för en medlem.

Den i det föregående omförmälda skrivelsen med hemställan om

ändring i lagen om understödsföreningar är undertecknad av representanter

för, förutom Göteborgs allmänna understödsförening, svenska tullmännens

understödsförening, frimuraresamhällets i Göteborg understödsförening,

maskinbefälets understödsförening, svenska prästerskapets

understödsförening, prästerskapets i Lunds stift understödsförening, begravningskassan

Södra Sverige, Sveriges allmänna understödsförening,

svenska folkets understödsförening, understödsföreningen Framtidsförbundet,

statens järnvägstjänstemäns understödsförening, föreningen representanter

för handel och industris understödsförening samt svenska järnvägsmännens

understödsförening.

I skrivelsen framhålles, hurusom under de år, som förflutit efter tillkomsten

av lagen om understödföreningar, de större föreningar, vilka

icke begagnat sig av lagens övergångsbestämmelser utan helt ställt sig

dess stadganden till efterrättelse, hunnit bilda ansenliga fonder och därigenom

tillvunnit sig en betryggande ekonomisk ställning.

Då det emellertid enligt 3 § i understödsföreningslagen ej vore

understödsföreningar medgivet att utfästa eller utbetala kapitalunderstöd

till högre belopp än 2,000 kronor för en medlem, hade numera på grund

av penningvärdets fall effektiviteten av föreningarnas verksamhet högst

väsentligt inskränkts. Enligt socialstyrelsens beräkningar rörande levnadskostnaderna

borde ett försäkringsbelopp, som skulle kunna sägas

motsvara 2,000 kronor år 1914, uppgå till 5,300 kronor. Det effektiva

värdet av den hjälp, som föreningarna nu lämnade vid en medlems

bortgång, vore således icke ens hälften av vad det var år 1914. Och

Ändring

i lagen om

understödsföreningar.

Göteborgs

allmänna

understödsförening

m. fl.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.

Social
styrelsen.

det förhållandet, att det kapitalunderstöd, föreningarna utfäste, ej stode

i samma proportion till behovet som förr, vore tvivelsutan ägnat att

menligt inverka på dessa föreningars utveckling. I icke få fall hade

personer, som annars intresserade sig för understöds föreningarna* avhållit

sig ifrån att anlita dem, emedan de ej där kunnat få försäkring

till högre belopp än 2,000 kronor. Då i en livförsäkringsverksamhet

ett ständigt tillskott av nya försäkringar vore en nödvändig betingelse

för verksamhetens fortgång och utveckling, vore det tydligt, att en sådan

hämmande inverkan kunde bliva ödesdiger nog för föreningarna. Dessa

vore så mycket mer känsliga för en sådan förlamande inverkan, som de

genom andra lagbestämmelser vore underkastade väsentliga inskränkningar

i formerna för sitt agitationsarbete. Före understödsförening-slagens

tillkomst hade det funnits föreningar, som lämnade försäkringar på belopp,

överstigande 2,000 kronor. I den statistik, som sakkunniga bifogat sitt

betänkande år 1910, hade upptagits nio sådana föreningar, varav två

meddelat försäkringar upp till 5,000 kronor.

Socialstyrelsen anför i sitt utlåtande över denna framställning bl. a.:

»Lagen om understödsföreningar väckte till en början åtskilligt missnöje

och ansågs på många håll som ett onödigt ingrepp i den fria självhjälpsverksamheten.

Missnöjet lade sig dock efter hand som lagens goda verkningar började

visa sig i form av större ordning och reda och mera vederhäftighet inom rörelsen.

De under de senare åren rådande ekonomiska förhållandena och särskilt penningvärdets

starka fall hava emellertid åter väckt missnöjet till liv. Framför allt

gäller detta i fråga om begränsningen med avseende på understödsrätten, för

vilken förutsättningarna numera anses helt och hållet förändrade. Ett belopp,

som tidigare möjligen kunde anses motsvara det ändamål, den ömsesidiga understödsverksamheten

har att fylla, måste under nuvarande förhållanden, framhåller

man, betecknas såsom absolut otillräckligt. De sökande föreningarna hava sannolikt

därför rätt, då de anföra, att de nuvarande föreskrifterna i fråga om understödsbeloppen

äro ägnade att menligt inverka på dessa föreningars utveckling.

Även i andra hänseenden torde denna begränsning medföra vissa olägenheter i

fråga om understödsverksamhetens rationella ordnande. Av representanter för

understödsföreningar har sålunda inför tillsynsmyndigheten framhållits, att en

utvidgning av den i lagen stadgade understödsrätten icke för understödsföreningarnas

vidkommande skulle medföra en häremot svarande ökning av förvaltningskostnaderna,

och att därför den nuvarande begränsningen vore ägnad att, relativt

taget, fördyra understödsverksamheten.

Med nuvarande låga penningvärde premierar här berörda begränsning uppkomsten

och vidmakthållandet av små och föga bärkraftiga understödsföreningar.

Kan det med hänsyn till penningvärdets fall nödigt befunna högre understödet

icke tillförsäkras genom medlemskap i en understödsförening, kan detta däremot

mycket väl ske genom medlemskap på en gång i två eller flera dylika föreningar.

Det här berörda hindret kan ju dessutom utan större svårigheter övervinnas på

det sätt, att man bildar eu så kallad paralellförening, det vill säga en förening

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.

13

med samma ändamål, samma medlemsstock och samma styrelse som den ursprungliga

föreningen. Tecken till en utveckling i denna riktning hava icke

heller saknats..

Hänsynen till ej mindre understödsföreningarnas intressen än även lagstiftningens

effektivitet synes därför tala för, att understödsföreningslagen på här

berörda punkt anpassas, så långt ske kan, efter de nu rådande penningförhållandena.

Klart är emellertid å andra sidan, att man härvid icke bör gå längre än

vad som kan anses skäligt och särskilt icke så långt, att understödsföreningarnas

egenskap av sammanslutningar för inbördes understöd därigenom äventyras.

Under åberopande av socialstyrelsens levnadskostnadsindex hava sökandena,

såsom ovan anförts, hemställt, att gränsen i fråga om kapitalunderstöd förhöjes

från 2,000 till 5,000 kronor. Att på detta sätt låta denna index’ utslag under eu

jämförelsevis begränsad tidsperiod bliva bestämmande i fråga om eu lagbestämmelse,

som enligt sin natur måste komma att med sina verkningar sträcka sig

över en lång följd av år, synes styrelsen icke böra ifrågasättas. Huru penningvärdet

kommer att för framtiden gestalta sig, undandrager sig visserligen varje

tillförlitligt bedömande. Det vill dock synas antagligt, att eu återgång visserligen

icke till de förhållanden, som voro rådande före år 1914, men i alla händelser

till en prisnivå, som ligger åtskilligt lägre än den nuvarande, efter hand kommer

att äga rum. En annan omständighet, som i detta hänseende är förtjänt av beaktande,

är, att åtskilliga understödsföreningar hava endast ett jämförelsevis begränsat

medlemsantal. Av 13 föreningar med godkända stadgar, som år 1919

beredde kapitalunderstöd till och med 2,000 kronor för en medlem, räknade sålunda

fem mindre än 500 medlemmar, fyra mellan 1,000 och 2,000 medlemmar,

en mellan 2,000 och 3,000, en mellan 4,000 och 5,000 samt en över 5,000 medlemmar.

»

I betraktande härav och då understödsförening, som önskar att

vidare utvidga sin verksamhet, som regel torde hava möjlighet att ombilda

sig till ömsesidigt försäkringsbolag, finner sig styrelsen kunna

endast med vissa inskränkningar förorda den gjorda framställningen.

Vad först beträffar det högsta kapitalunderstöd, som må av understödsförening

utfästas och utbetalas för en medlem, föreslår styrelsen, att

detta begränsas till 4,000 kronor. Av omsorg för understödsföreningsrörelsens

soliditet finner styrelsen vidare för rätten att bereda högre

kapitalunderstöd än 2,000 kronor för en medlem böra stadgas, att denna

rätt skall vara beroende av särskilt medgivande av tillsynsmyndigheten.

Bland de omständigheter, som vid en dylik prövning skulle kunna tagas

i betraktande, framhåller styrelsen exempelvis, att föreningens medlemsantal

är synnerligen stort, att föreningen genom sina stadgar är pliktig

att genom återförsäkring täcka risken, i vad den överstiger 2,000 kronor

för en person, att föreningen är bildad för en viss sammanslutning eller

krets, inom vilken medlemskap i föreningen på grand av hävd eller

direkt föreskrift är obligatoriskt, att föreningen äger tillgångar eller inkomster

utöver försäkringsfonder och premier, vilka göra dess ställning

särskilt god, och så vidare.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.

Försäk ringsinspektionen.

Beträffande frågan, om förslag i ämnet nu bör framläggas, anför

styrelsen:

»Föreningsverksamheten för inbördes understöd kan sägas för närvarande

vara reglerad genom tvenne lagar, nämligen iitom understödsföreningslagen lagen

om sjukkassor den 4 juli 1910. För den händelse lagstiftning om obligatorisk

sjukförsäkring i överensstämmelse med de nu föreliggande förslagen eller efter

andra, från dessa förslag avvikande grunder, kommer att under den närmaste

framtiden genomföras, uppstår såsom en följd härav med nödvändighet frågan

om den nuvarande sjukkasselagens fortsatta bestånd. Eu nära till hands liggande

utväg synes därvid vara att låta även den frivilliga sjukhjälpsverksamheten, som

efter tvångsförsäkringens genomförande skulle komma i ett väsentligt förändrat

läge, regleras genom samma lagstiftning som övrig understödsverksamliet. För

detta ändamål torde visserligen krävas ändringar på enskilda punkter i understödsföreningslagen.

Såvitt nu kan förutses, skulle dessa ändringar dock icke

behöva bliva av någon större betydelse och framför allt icke på något sätt hindras

genom den här ifrågasatta förhöjningen av maximigränsen för kapitalunderstöd.

Denna senare ändring torde snarare vara ägnad att på olika sätt underlätta sjukkasseverksamhetens

omläggning efter samma grunder som annan understödsverksamhet.

»

Vid styrelsens utlåtande är fogat utdrag av protokoll, hållet vid

sammanträde med sociala rådets sektion för understödsföreningar den

2 december 1920, utvisande, att sektionen uttalat önskvärdheten av en

sådan ändring av 3 § i lagen om understödsföreningar, att registrerad

understödsförening må utfästa och utbetala kapitalunderstöd till belopp

till och med 5,000 kronor, dock att för utfästelse eller utbetalning av

sådant understöd, i vad det överstiger 2,000 kronor, särskilt medgivande

erfordras av tillsynsmyndigheten.

I sitt yttrande över förevarande framställning anför försäkringsinspektionen

följande:

»Såsom socialstyrelsen framhåller måste det fordras, att den understödsförening,

som vill utfästa högre kapitalunderstöd än som nu är medgivet, har en

sådan ställning, att denna höjning icke vedervågar dess soliditet, eller enligt sina

stadgar är skyldig att genom återförsäkring täcka risken, i vad den överstiger

2,000 kronor. Under förutsättning, att lagen ger uttryck'' för att tillsynsmyndigheten

har rätt och skyldighet att ingå i sådan prövning, synes den av socialstyrelsen

föreslagna lagändringen icke giva anledning till annan erinran från försäkringsinspektionens

sida än följande. Fn understödsförening, som sålunda av tillsynsmyndigheten

kommer att erhålla rätt att utfästa mer än 2,000 kronors kapitalunderstöd,

skulle, även om den föreslagna lagändringen icke göres, hava möjlighet

att få denna rätt genom att besluta sin ombildning till försäkringsbolag. Dylik

ombildning, som underlättas genom bestämmelserna i 261 § i lagen om försäkringsrörelse,

medför ingen annan olägenhet för föreningen än att den blir skyldig

att erlägga avgift enligt 225 § i nämnda lag, en avgift som för närvarande utgår

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.

med endast Va %o aY premieinkomsten och sålunda ej kan anses vara av någon

betydelse för föreningens ekonomi, när denna är sådan, att ifrågavarande höjning

av understödets belopp kan medgivas av socialstyrelsen. Särskilt må påpekas,

att nu gällande försäkringslag gör det möjligt att vid bestämmande av den till

bolag ombildade föreningens premier taga hänsyn till de låga omkostnader, varmed

den eventuellt visat sig kunna arbeta, så att ombildningen ej behöver medföra

någon höjning av premierna, om föreningen vill fortsätta sin verksamhet

under samma former som förut.»

Såsom framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen för

de ifrågavarande lagbestämmelsernas tillkomst, hava meningarna varit

ganska delade, då det gällt att bestämma maximibelopp för begravningshjälp

och kapitalunderstöd.

Sålunda bestämdes maximibeloppet för begravningshjälp enligt

lagen om sjukkassor till 200 kronor, sedan Kungl. Maj:t i sådant hänseende

föreslagit 500 kronor. För kapitalunderstöd från understödsföreningar

utan godkända stadgar föreslogs såsom högsta belopp av

Kungl. Maj:t och lagutskottet 200 kronor samt av reservanter inom

utskottet 500 kronor, varpå kamrarna efter sammanjämkning fastställde

beloppet till 300 kronor. Beträffande slutligen kapitalunderstöd från

föreningar med godkända stadgar rådde inom riksdagen enighet om

maximibeloppet för sådant understöd, i det riksdagen utan meningsskiljaktighet

antog Kungl. Maj:ts förslag, enligt vilket, i överensstämmelse

med framställning från omförmälda, under år 1911 hållna konferens

av understödsföreningar, detta belopp bestämdes till 2,000 kronor.

Då det gäller att bedöma, om och i vad mån de efter så många

meningsskiljaktigheter tillkomna maximibeloppen böra till följd av penningvärdets

fall höjas, måste hänsyn tagas till ett flertal på denna fråga

inverkande omständigheter. Beträffande först begravningshjälpen gäller

det å ena sidan att förebygga, att dess belopp överstiger vad som kan

anses vara lämpligt med hänsyn till att begravningshjälpsverksamheteu

är avsedd att utövas i samband med sjukhjälpsverksamhet och under

sådana villkor, som befunnits lämpliga för dylik verksamhet. Å andra

sidan får maximibeloppet icke vara så lågt, att den lämnade begravningshjälpen

blir otillräcklig. Ur sistnämnda synpunkt torde det vara nödvändigt

att nu företaga en höjning av berörda belopp, och synes mig

den av socialstyrelsen tillstyrkta höjningen till 500 kronor vara på

lämpligt sätt avvägd. Vidare synes, med hänsyn bland annat till att,

såsom socialstyrelsen erinrat, tillsynsmyndigheten fastställer de avgifter,

som sjukkassorna hava att uppbära från sina medlemmar, ett maximibelopp

av 500 kronor icke vara högre än som kan anses lämpligt ur

Departe
mentschefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.

synpunkten, att verksamheten avser jämväl sjukförsäkring. På grund

av det anförda anser jag mig böra tillstyrka framställningen om höjning

av maximibeloppet för begravningshjälp till 500 kronor. Jag

förutsätter dock därvid, att tillsynsmyndigheten, såsom även i socialstyrelsens

utlåtande gjorts gällande, med särskild uppmärksamhet följer

de sjukkassors arbete, vilka utfästa högre begravningshjälp än för

närvarande är medgivet.

Vidtages den nu av mig förordade höjningen, torde det böra tagas

i övervägande, huruvida icke även maximibeloppet för kapitalunderstöd

från understödsföreningar utan godkända stadgar bör höjas från 300 till

500 kronor. Visserligen synes i detta avseende en viss tvekan kunna

göra sig gällande, då registreringen av sådan förening är av mera

formell natur och icke är förenad med en saklig granskning från

tillsynsmyndighetens sida av grunderna för föreningens verksamhet.

Tillsynsmyndigheten har sålunda icke samma möjlighet som beträffande

sjukkassorna att bestämma premiernas belopp och tillse, att de stå i

skäligt förhållande till de utfästa kapitalunderstödens storlek. Härtill

kommer, att tillsynsmyndighetens befogenhet med avseende å sådan

förenings verksamhet i förevarande hänseende inskränker sig till att jämlikt

82 § i lagen om understödsföreningar lämna föreningen råd och

upplysningar i ändamål att dess rörelse må drivas på ett med hänsyn till

dess art och omfattning lämpligt sätt. Men denna tillsynsmyndighetens

rådgivande verksamhet åtnjuter, enligt vad erfarenheten hittills givit

vid handen, stor auktoritet hos föreningarna. Då vidare, så som understödsföreningsväsendet

i vårt land utvecklat sig, de föreningar, om vilka

här är fråga, äro jämförelsevis små och i regel grundade på känslan av

samhörighet medlemmarna emellan utan sträng hänsyn till den försäkringstekniska

rättvisan, skulle den omläggning av verksamheten, som

erfordras för stadgarnas godkännande, ofta icke blott möta ekonomiska

svårigheter utan ock vedervåga värdefulla psykologiska faktorer. Det

kapitalunderstöd, som lämnas av dessa föreningar, är liksom sjukkassornas

begravningshjälp huvudsakligen avsett att tillgodose de närmaste

och mest trängande behoven efter dödsfallet, men även härför är på

många orter det nuvarande maximibeloppet 300 kronor avgjort för lågt

och torde även så förbliva, såvida icke eu alldeles oväntat stark stegring

av penningvärdet inträder. Jag anser därför övervägande skäl tala för

den av socialstyrelsen föreslagna höjningen av maximibeloppet av kapitalunderstöd

för föreningar utan godkända stadgar till 500 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Proposition Nr 188.

Vad slutligen angår maximibeloppet för kapitalunderstöd från föreningar

med godkända stadgar, är jag ense med socialstyrelsen därutinnan,

att en höjning av berörda belopp nu bör komma till stånd. Jagförbiser

därvid icke den enligt lagen om försäkringsrörelse förefintliga

möjligheten för understödsförening, som, på sätt i 86 § lagen om understödsföreningar

förutsättes i fråga om föreningar med godkända stadgar,

arbetar efter försäkringstekniskt hållbara principer, att utan mera betydande

kostnader ombilda sig till försäkringsbolag. I sistnämnda hänseende

är emellertid att märka den mycket utbredda misstro mot bolagsformen,

som bland understödsföreningsverksamhetens målsmän alljämt

gör sig gällande, en misstro som säkerligen i stor omfattning gör föreningarna

obenägna att ombilda sig till bolag. Vad beträffar storleken av

den höjning av maximibeloppet, som sålunda enligt min mening nu bör

äga rum, synes mig försiktigheten bjuda att icke för närvarande gå

längre än socialstyrelsen tillstyrkt eller att högsta beloppet av kapitalunderstöd

bestämmes till 4,000 kronor för en medlem. Däremot synes

det mig icke lämpligt att, såsom socialstyrelsen föreslagit, i lagen stadga,

att rätten att bereda högre understöd än 2,000 kronor skall vara beroende

av särskilt medgivande av tillsynsmyndigheten. Enligt 86 §

skall nämligen tillsynsmyndigheten vid prövning av ansökning om registrering

tillse, att stadgarna innehålla tillfredsställande bestämmelser om

premier, fondavsättning, medelförvaltning och användning av uppkommande

överskott samt jämväl i övrigt äro betryggande för medlemmarna

och övriga understödsberättigade. Finnes anledning till anmärkning,

skall registrering vägras. I 8 § finnes vidare den bestämmelsen, att

understödsförenings stadgar skola angiva, bland annat, det högsta belopp,

vartill kapitalunderstöd må uppgå. 1 fråga om föreningar, vilkas stadgar

godkännas efter det den nu ifrågasatta lagändringen trätt i kraft, tillgodoses

sålunda med nu nämnda bestämmelser det syfte, som avses med

det av socialstyrelsen föreslagna stadgandet. Vad åter angår vid lagändringens

ikraftträdande existerande föreningar, så åligger det dem

att, därest de vilja utfästa eller utbetala högre kapitalunderstöd än för

närvarande är medgivet, vidtaga ändring i stadgarnas bestämmelse om

det högsta belopp, vartill kapitalunderstöd må uppgå, samt hos tillsynsmyndigheten

för registrering anmäla den sålunda beslutade ändringen.

Beträffande sådan registrering skola enligt stadgande i 86 §

tredje stycket bestämmelserna om prövning av ansökning om registrering

av förening äga motsvarande tillämpning. Tillsynsmyndigheten

har sålunda även i detta fall att tillse, att det föreslagna högsta understödsbeloppet

icke är högre än som kan anses förenligt med föreninBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 158 käft. (Nr 188.) 353 21 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

J8

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 188.

gens soliditet. I båda fallen komma givetvis vid tillsynsmyndighetens

prövning de omständigheter i beaktande, vilka av socialstyrelsen anförts

såsom betydelsefulla med avseende å det av styrelsen ifrågasatta

särskilda medgivandet. Har en förening erhållit rätt att bereda högre

kapitalunderstöd än 2,000 kronor, är tillsynsmyndigheten naturligen

pliktig att också i fortsättningen vid sin kontroll å föreningens verksamhet

tillse, att de med hänsyn till understödens storlek erforderliga

garantierna alltjämt föreligga.

Vad beträffar stadgandena om högsta beloppet av begravningshjälp

från oregistrerad sjukkassa samt om understödsförenings registreringsplikt,

är jag ense med socialstyrelsen härutinnan, att de tillstyrkta

lagändringarna icke böra föranleda ändring i berörda stadganden.

Lagändringarna torde böra träda i kraft redan den 1 juli 1921.

I enlighet med ovan angivna grunder har jag låtit inom socialdepartementet

utarbeta förslag till lag om ändrad lydelse om av 2 § i

lagen om sjukkassor den 4 juli 1910 och till lag om ändrad lydelse av

3 § i lagen om understödsföreningar den 29 juni 1912.

Föredraganden uppläste härefter ifrågavarande lagförslag, vilka voro

av den lydelse, bilagor vid detta protokoll utvisa, samt hemställde, att

lagrådets utlåtande över förslagen måtte, för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamål, inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Makt Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet:

Herman Hultcrantz.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 1S8.

19

Förslag
till
Lag
om

ändrad lydelse ar 2 $ i lagen om sjukkassor den 4 juli 1910.

Härigenom förordnas, att 2 § i lagen om sjukkassor den 4 juli

1910 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Registrerad sjukkassa vare ej tillåtet att meddela högre begravningshjälp

än femhundra kronor, ej heller att utöva verksamhet, som uppenbarligen

är främmande för det ändamål, kassan enligt 1 § har att fullfölja.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1921.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung!. May.ts Proposition Nr 188.

Förslag

till

Lag
om

ändrad lydelse av 3 § i lagen om understödsföreningar den 29 juni 1912.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen om understödsföreningar den

29 juni 1912 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Registrerad understödsförening äge ej, med mindre tillsynsmyndigheten

lämnat tillstånd därtill, utöva verksamhet, vilken är främmande

för det ändamål, som avses med föreningens understödsverksamhet.

Registrerad understödsförening må ej utfästa eller utbetala kapitalunderstöd

till högre belopp än fyratusen kronor för en medlem. Utfaster

eller utbetalar föreningen kapitalunderstöd till högre belopp än femhundra

kronor för en medlem, skola föreningens stadgar vara godkända

på sätt i 86 § sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1921.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.

21

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd fredagen

den 11 mars 1921.

Närvarande:

Justitierådet Ber glaf, regeringsrådet Ernberg, justitieråden Molin,

Appelberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över socialärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 18 februari

1921, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättade

förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen om sjukkassor den 4

juli 1910 samt lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen om understödsföreningar

den 29 juni 1912.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av byråchefen Nils Ragnar von Koch.

Lagrådet lämnade förslagen utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

V

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 smil. 158 käft. (Nr 188.) 358 si 4

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

mars 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,

Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Elmquist anmälde lagrådets

den 11 innevarande månad avgivna utlåtande över de den 18

februari 1921 till lagrådet remitterade förslagen till lag om ändrad lydelse

av 2 § i lagen om sjukkassor den 4 juli 1910 och till lag om

ändrad lydelse av 3 § i lagen om understödsföreningar den 29 juni

1912 samt hemställde, att förslagen, vilka av lagrådet lämnats utan anmärkning,

måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande,

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den

lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hei w an lh åter an tz.

Stockholm. K. L. Beckmans Boktr., 1921

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:143 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen om sjukkassor den 4 juli 1910 samt till l a1 i texten
  2. 2LU 1921:19 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition medförslag till lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen om sjukkassor den 4 juli 1910 samt till lag om ändr s. 1 i texten