Med förslag till laq om ändrad lydelse av 2 § i lagen om sjukkassor den 4 juli 1910 samt till lag om ändrad lydelse av .3 § i lagen om understödsföreningar den 29 juni 1912
1921-03-14 · 22 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 19 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1921:188, Med förslag till laq om ändrad lydelse av 2 § i lagen om sjukkassor den 4 juli 1910 samt till lag om ändrad lydelse av .3 § i lagen om understödsföreningar den 29 juni 1912
Dokumentets text
Kungl. May.ts Proposition Nr 188.
1
Nr 188.
K.ungl, Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till laq
om ändrad lydelse av 2 § i lagen om sjukkassor den 4
juli 1910 samt till lag om ändrad lydelse av .3 § i
lagen om understödsföreningar den 29 juni 1912; given
Stockholms slott den 14 mars 1921.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kiingl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse
av 2 § i lagen om sjukkassor den 4 juli 1910 samt till lag om ändrad
lydelse av 3 § i lagen om understödsföreningar den 29 juni 1912.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
Enligt Dess nådiga beslut :
GUSTAF ADOLF.
Henning Elmquist.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 158 höft. (Nr 188.)
358 81 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
i
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse ar 2 § 1 lagen om sjukkassor den 4 jnli 1910.
Härigenom förordnas, att 2 § i lagen om sjukkassor den 4 juli
1910 skall erhålla följande ändrade lydelse:
Registrerad sjukkassa vare ej tillåtet att meddela högre begravningshjälp
än femhundra kronor, ej heller att utöva verksamhet, som uppenbarligen
är främmande för det ändamål, kassan enligt 1 § har att fullfölja.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1921.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.
3
Förslag
till
Lag
om iindrad lydelse av 3 § i lagen om understödsföreningar den 29 juni 1912.
Härigenom, förordnas, att 3 § i lagen om understödsföreningar den
29 juni 1912 skall erhålla följande ändrade lydelse:
Registrerad understödsförening äge ej, med mindre tillsynsmyndigheten
lämnat tillstånd därtill, utöva verksamhet, vilken är främmande
för det ändamål, som avses med föreningens understödsverksamhet.
Registrerad understödsförening må ej utfästa eller utbetala kapitalunderstöd
till högre belopp än fyratusen kronor för en medlem. Utfäster
eller utbetalar föreningen kapitalunderstöd till högre belopp än femhundra
kronor för en medlem, skola föreningens stadgar vara godkända
på sätt i 86 § sägs.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1921.
4
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 188.
Tillkomsten av
sjukkasse- och
under stö ds - föreningslagarnas
bestämmelser
-
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18
februari 1921.
Närvarande:
Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena
greve Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,
Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekebekg, Hansson.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anförde
chefen för socialdepartementet, statsrådet Elmquist följande:
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 november 1920 har Sveriges
allmänna sjukkasseförbund gjort framställning om den ändring av 2 §
i lagen om sjukkassor den 4 juli 1910, att registrerad sjukkassa må
tillerkännas rätt att bereda högre begravningshjälp än för närvarande är
enligt nämnda paragraf medgivet, dock högst 500 kronor, över denna
framställning har socialstyrelsen avgivit infordrat utlåtande.
Samma hemställan har gjorts av rikssjukkassornas centralorganisation
i skrivelse den 7 december 1920.
Vidare hava Göteborgs allmänna understödsförening och tolv andra
understödsföreningar med godkända stadgar i en den 15 juni 1920 dagtecknad
skrift hos Kungl. Maj:t gjort framställning om sådan ändring
av 3 § i lagen om understödsföreningar den 29 juni 1912, att maximibeloppet
för kapitalunderstöd, som må av dylik förening utfästas eller
utbetalas för en medlem, förhöjes från 2,000 till 5,000 kronor. Häröver
hava socialstyrelsen och försäkringsinspektionen inkommit med infordrade
utlåtanden.
Jag anhåller nu att få till behandling upptaga dessa ärenden.
Till en början skall jag därvid lämna en kortfattad redogörelse för
de ifrågavarande lagbestämmelsernas tillkomst.
Enligt det av särskilda sakkunniga den 30 juni 1909 avlämnade
förslag till lag om registrerade sjukkassor skulle väl alla sjukkassor,
som meddelade allenast sjukhjälp, falla under den föreslagna lagstiftningen,
men däremot icke alla sådana sjukkassor, vilka beredde såväl
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188. 5
sjukhjälp som begravningshjälp. Utom förslaget voro nämligen ställda
de sjuk- och begravningshjälpskassor, vilka beredde begravningshjälp
till högre belopp än 500 kronor. För dessa kassor skulle då gällande
lag om sjukkassor den 30 oktober 1891 tills vidare fortfara att vara
tillämplig i avbidan på att särskild lagstiftning genomfördes angående
understödsföreningar med en verksamhet, vilken, i likhet med beredande
av begravningshjälp till högre belopp, avsåge verklig livförsäkring.
Då de sakkunnigas förslag den 11 mars 1910 anmäldes i statsrådet,
anförde chefen för civildepartementet, att vid det då pågående arbetet
med utredning angående lagstiftning om understödsföreningar befunnits,
att i varje fall en verksamhet för beredande av begravningshjälp till så
högt belopp som över 500 kronor måste anses tarva en i sådan grad
efter vissa strängare grunder anpassad reglering, att densamma icke
torde lämpa sig att bedrivas i samband med beredande av sjukhjälp och
under villkor, som funnits vara för detta senare slag av understödsverksamhet
lämpliga. Då sålunda visats, att sjukhjälpsverksamhet icke
borde förenas med beredande av högre begravningshjälp, hade departementschefen
funnit det riktigt, att redan i den då ifrågavarande lagstiftningen
för sjukkassorna intoges förbud för sjukkassa att meddela sådan
begravningshjälp. Enär vid sådant förhållande den nya lagstiftningen
komme att omfatta all sjukkasseverksamhet, borde i sammanhang med
dess införande 1891 års lag om sjukkassor helt och hållet sättas ur kraft.
I enlighet härmed innehöll det förslag till lag om sjukkassor, som
genom proposition n:r 204 förelädes 1910 års riksdag, i 2 § ett stadgande
av innehåll, såvitt nu är i fråga, att registrerad sjukkassa ej
ägde meddela högre begravningshjälp än 500 kronor. Beträffande
oregistrerade sjukkassor, vilka enligt förslaget saknade rättskapacitet,
meddelades i förslaget ingen begränsning i fråga om begravningshjälpens
belopp.
I sitt utlåtande i frågan (nr 1) framhöll särskilda utskottet nr 3, att
en verksamhet för meddelande av sjukhjälp otvivelaktigt vore av annan
karaktär än beredande av begravningshjälp, och att jämväl de ekonomiska
villkoren för ett bestående utövande av den ena verksamheten vore skilda
från dem, som måste uppställas för den andra. Då nu sjukkassornas
egentliga uppgift folie inom sjukhjälpsverksamheten, borde dennas utövande
icke tyngas eller äventyras genom förening därmed av en verksamhet
för meddelande av högre begravningshjälp. Utskottet hade fördenskull
funnit önskvärt, att det högsta medgivna beloppet för registrerad
sjukkassas begravningshjälp sattes till lägre siffra än 500 kronor.
Flera av de till ett 70-tal uppgående kassor, vilka gåve högre begrav
-
om maximibelopp
för begravningshjälp
och
kapitalunderstöd.
6
Kungl. Maj:ts Proposition Nr ISS.
ningshjälp än 200 kronor, vore jämförelsevis stora och starka, och man
torde kunna hoppas, att ett särskiljande av de två verksamhetsgrenarna
på två särskilda kassor, en för begravningshjälp eller högre sådan och
en för sjukhjälp eller för sjukhjälp och lägre begravningshjälp, skulle
kunna genomföras utan att föranleda hela deras betydelsefulla verksamhets
nedläggande. På grund av det anförda hade utskottet ansett sig
böra förorda, att sjukkassa ej skulle äga meddela högre begravningshjälp
än 200 kronor. Härifrån vore undantag påkallat allenast beträffande
vissa sjukkassor, som redan vid tiden för den nya lagens utfärdande
utlovat begravningshjälp om 200—500 kronor.
Vad utskottet föreslagit blev av riksdagen bifallet. I enlighet härmed
innehåller lagen om sjukkassor den 4 juli 1910 (nr 77 s. 1) i 2 §
förbud för registrerad sjukkassa att meddela högre begravningshjälp än
200 kronor, varjämte i 117 § finnes en undantagsbestämmelse av det
innehåll utskottet förordat.
Det av tillkallade sakkunniga den 2 december 1905 framlagda förslaget
till lag om understödsföreningar innehöll icke någon bestämmelse
om begränsning av det understöd, som dylik förening ägde utfästa.
I fråga om livförsäkringsföreningar, som å en risk försäkrade högre
kapitalbelopp än 500 kronor eller högre årlig livränta än 50 kronor, skulle
dock gälla särskilda, ur försäkringsteknisk synpunkt betryggande bestämmelser
(52—60 §§ i förslaget).
I det förslag till lag om understödsföreningar, som den 10 december
1910 avgavs av särskilda sakkunniga, föreskrevs bland annat, att understödsförening,
som bestod av minst 50 medlemmar, skulle registreras
samt att registrerad understödsförening ej finge för en medlem utfästa
eller utbetala understöd, utgående i kapital en gång för alla, till högre
belopp än 1,000 kronor (1 och 3 §§). Understöd till detta belopp skulle
emellertid kunna beredas av alla registrerade understödsföreningar, och
någon skyldighet för förening, som utfäste dylikt understöd, att hava
ur försäkringsteknisk synpunkt betryggande stadgar (godkända stadgar)
föreskrevs icke. Dock stadgades, att därest s. k. hjälpkassa (understödsförening,
som icke avsåg att bereda pension) med mer än 1,000
medlemmar eller pensionskassa befanns driva sin verksamhet enligt otillfredsställande
grunder, den ifrågasatta tillsynsmyndigheten ägde meddela
föreningen anvisning att inom viss skälig tid vidtaga de åtgärder, som
tillsynsmyndigheten funne nödiga för att föreningens verksamhet skulle
bliva på ett tillfredsställande sätt ordnad (82 §).
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 188.
7
Av eu under år 1911 i Stockholm avhållen konferens för understödsföreningar
framställdes mot sistnämnda förslag bland annat följande
erinringar. Det vore ej lämpligt att framdeles uppkommande understödsföreningar,
som icke hade ur försäkringsteknisk synpunkt tillfredsställande
avgiftsberäkning, finge meddela så högt kapitalunderstöd som 1,000
kronor, utan borde för dem i sådant hänseende stadgas ett maximibelopp
av högst 500 kronor. Däremot borde föreningar, som arbetade enligt
tekniskt tillfredsställande grunder och härutinnan vore underkastade kontroll,
få meddela kapitalunderstöd till högre belopp än 1,000 kronor.
Därest med avseende å dessa föreningar någon maximigräns ansåges erforderlig,
borde den i varje fall ej sättas lägre än 2,000 kronor. Vad
beträffade den i förslaget meddelade bestämmelsen, enligt vilken tillsynsmyndigheten
ägde att i viss mån utöva teknisk kontroll å »hjälpkassa»
med mera än 1,000 medlemmar, så vore en dylik av medlemsantalet
beroende gräns olämplig.
I det förslag, som i ämnet av Kungl. Maj:t framlades för 1912
års riksdag (proposition nr 2), vidtogos de ändringar i de sakkunnigas
lagförslag, varom konferensen hemställt, dock med den modifikation,
att maximibeloppet för kapitalunderstöd ifråga om framdeles uppkommande
föreningar utan godkända stadgar icke sattes högre än 200
kronor, eller samma belopp som enligt 1910 års sjukkasselag utgör
maximum för begravningshjälp från registrerad sjukkassa (2 § i förslaget).
Enligt vad föredragande departementschefen vid förslagets framläggande
betonade, vore den sålunda föreslagna sänkningen av maximibeloppet
för kapitalunderstöd från framdeles uppkommande föreningar
utan godkända stadgar till 200 kronor väl befogad, då bland annat konferensens
iittalande gåve vid handen, att insikten om det s. k. uttaxeringssystemets
brister samt nödvändigheten av rationell avgiftsberäkning och
fondbildning vunnit stor utbredning bland de samhällslager, för vilka ifrågavarande
föreningsverksamhet särskilt vore lämpad. Därigenom minskades
de vådor, som borttagandet med avseende å »hjälpkassa» av den
tillsynsmyndigheten enligt de sakkunnigas förslag tillkommande befogenheten
onekligen kunde medföra. I övrigt torde tillsynsmyndighetens
rådgivande verksamhet och den publicitet, som ålagts alla registrerade
understödsföreningar, erbjuda tillräckligt skydd mot dessa vådor.
Vad beträffar maximum för kapitalunderstöd från föreningar med
godkända stadgar, kunde det enligt departementschefens mening icke
ifrågakomma att sätta detta högre än till 2,000 kronor. Även eu höjning
till detta belopp vore ägnad att ingiva betänkligheter. Tv visserligen
måste å förening med godkända stadgar ställas i huvudsak samma för
-
8
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 18S.
säkringstekniska krav, som enligt lagen om försäkringsrörelse gällde för
försäkringsbolag, i följd varav dessa föreningar kunde väntas bliva tillbörligt
solida. Men vid sådant förhållande kunde det ock från systematisk
synpunkt anses lämpligare, att åtminstone sådana föreningar, som
meddelade kapitalunderstöd till mera avsevärda belopp, såsom ömsesidiga
försäkringsbolag hänfördes under lagen om försäkringsrörelse och i
nämnda lag för dem gjordes de modifikationer, som möjligen kunde
finnas erforderliga. Mot en sådan anordning hade emellertid konferensen
på det bestämdaste uttalat sig under åberopande av 1905 års förslag.
Med hänsyn härtill och då ifrågavarande betänkligheter huvudsakligen
vore av formell art, hade departementschefen ansett desamma icke böra
förhindra ett medgivande för understödsföreningar med godkända stadgar
att meddela kapitalunderstöd å till och med 2,000 kronor.
I samtidigt till riksdagen avlåtet förslag till lag om ändring av
lagen om sjukkassor upptogs vidare ett stadgande av innehåll, att
oregistrerad sjukkassa finge, där medlemsantalet uppginge till minst 50, ej
utfästa eller utbetala högre begravningshjälp än 200 kronor. Överträdelse
härav bestraffades med böter. (106 §). Detta stadgande hade, enligt
vad departementschefen framhöll, till syfte att avskära möjligheten därav,
att en förening, vilken meddelade begravningshjälp till högre belopp
och i fråga om sin huvudsakliga karaktär ingalunda vore att anse såsom
en sjukkassa, genom att bereda sjukhjälp, låt vara än så obetydlig,
undandroge sig den för understödsföreningar om minst femtio medlemmar
enligt förslaget stadgade registreringsskyldigheten med ty åtföljande
bötesansvar i fall av försummad registrering.
Lagutskottet fann i sitt utlåtande (nr 34) över Kungl. Maj:ts förslag,
att kravet på registrering borde i något högre grad eftergivas än Kungl.
Maj:t föreslagit. Enligt utskottets mening borde registreringsskyldighet
stadgas allenast för pensionskassor med mera än 50 medlemmar samt
för andra understödsföreningar, så framt de utfäste kapitalunderstöd till
högre belopp än 200 kronor och bestode av mera än 50 medlemmar
eller ock, utan avseende på understödets beskaffenhet eller belopp, om de
bestode av mera än 200 medlemmar. I två särskilda, inom utskottet avgivna
reservationer yrkades, att mindre understödsföreningar i större utsträckning
än enligt utskottets förslag måtte befrias från registreringsskyldighet.
Beträffande maximibeloppet för kapitalunderstöd från föreningar med
och utan godkända stadgar tillstyrkte utskottet i sak Kungl. Maj:ts förslag,
men i avgiven reservation föreslogo tvänne ledamöter av utskottet,
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.
9
att maximibeloppet för kapitalunderstöd från föreningar utan godkända
stadgar måtte höjas från 200 till 500 kronor.
Sedan kamrarna såväl i fråga om registreringsskyldigheten för annan
understödsförening än pensionskassa som i fråga om maximibeloppet för
kapitalunderstöd från föreningar utan godkända stadgar stannat i olika
beslut, antogo kamrarna ett av lagutskottet avgivet samman] ämkningsförslag,
som så till vida avvek från utskottets förslag, att registreringsskyldighet
stadgades för annan understödsförening än pensionskassa, som
utfäste eller utbetalade kapitalunderstöd till högre belopp än 300 (i stället
för 200) kronor och bestod av flera än 100 (i stället för 50) medlemmar,
eller bestod av flera än 500 (i stället för 200) medlemmar, samt att
maximibeloppet för kapitalunderstöd från föreningar utan godkända
stadgar höjdes från 200 till 300 kronor. (Se 2 och 3 §§ i lagen om understödsföreningar
den 29 juni 1912 nr 184).
I Kung!. Maj:ts ovan omförmälda förslag till ändring i lagen om sjukkassor
föreslog lagutskottet endast den ändring, att förbudet att utfästa eller
utbetala högre begravningshjälp än 200 kronor skulle avse oregistrerade
sjukkassor med flera än 50 (i stället för minst 50) medlemmar. Aven i
denna fråga avgåvos två särskilda reservationer inom utskottet. Enligt
en av dessa reservationer skulle oregistrerad sjukkassa, som bestod av
flera än 100 medlemmar, ej äga utfästa eller utbetala högre begravningshjälp
än 200 kronor. Enligt den andra reservationen skulle förbud
stadgas för oregistrerad sjukkassa med flera än 200 medlemmar att
utfästa eller utbetala högre begravningshjälp än 500 kronor.
I anledning därav att kamrarna även i denna fråga stannat i skiljaktiga
beslut avgav lagutskottet ett samman]ämkningsförslag, som antogs
av båda kamrarna. Enligt detta förslag skulle oregistrerad sjukkassa,
som bestod av flera än 100 medlemmar, ej äga utfästa eller utbetala
högre begravningshjälp än 300 kronor. (Se 106 § i lagen om sjukkassor
i dess lydelse enligt lagen den 29 juni 1912 nr 189).
I sitt yttrande över ovan omförmälta framställning om ändring i
lagen om sjukkassor framhåller socialstyrelsen till en början såsom ett
egendomligt förhållande, att lagen medgiver de oregistrerade och i sin
verksamhet fullständigt okontrollerade sjukkassorna rätt att utfästa eller
utbetala begravningshjälp om högst 300 kronor eller sålunda till högre
belopp än de registrerade, under offentlig tillsyn stående sjukkassorna.
Ett dylikt förhållande framstår för styrelsen såsom en anomali och en
ändring härutinnan synes styrelsen synnerligen påkallad.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 158 käft. (Nr 18S.) 353 21 2
Ändring
i sjukkasselagen.
Socialstyrelsen.
10
Kungl. May.ts Proposition Nr 188.
Efter att vidare hava redogjort för det här ovan berörda stadgandet
i lagen om understödsföreningar, enligt vilket registrerad understödsförening
icke äger utfästa eller utbetala högre kapitalunderstöd än 300
kronor för en medlem utan att föreningens stadgar blivit vederbörligen
godkända, uttalar socialstyrelsen, att den nu ifrågasatta ändringen av
sjukkasselagen, i vad den avser rätt för registrerad sjukkassa att bereda
högre begravningshjälp än 300 kronor, jämväl berör understödsföreningarnas
verksamhet och att ett bifall till framställningen synes böra
föra med sig, att jämväl åt understödsföreningarna tillerkännes befogenhet
att meddela understöd uppgående till 500 kronor. Däremot finner styrelsen
den föreslagna lagändringen icke föranleda någon ändring i det
av styrelsen berörda stadgandet om oregistrerad sjukkassas begravningshjälpsverksamhet
eller i fråga om villkoren för understödsföreningars
registreriugsplikt.
Styrelsen finner den ifrågasatta utvidgningen av gränserna för
understöds.verksamheten icke vara ägnad att ingiva några sakliga betänkligheter
vare sig i fråga om sjukkassor eller i fråga om understödsföreningar.
Härom anför styrelsen:
»Även tidigare, innan de senare årens fall av penningevärdet inträtt, har
den här ifrågasatta maximigränsen av 500 kronor föreslagits beträffande ej mindre
sjukkassor än även understödsföreningar. Att en förhöjning av begravningshjälpens
maximibelopp skulle medföra någon särskild risk i fråga om sjukkasserörelsens
soliditet torde dessutom få anses uteslutet redan av den anledning,
att sjukkassornas avgifter skola fastställas av tillsynsmyndigheten. Däremot
skulle en dylik utvidgning av sjukkasseverksamlieten otvivelaktigt komma att i
någon mån öka tillsynsmyndighetens arbete. Det torde nämligen bliva nödvändigt
att med särskild uppmärksamhet följa de sjukkassors verksamhet, som bereda
dylik högre begravningshjälp, och att särskilt genom ofta återkommande
undersökningar förvissa sig om, att fondbildningen fortgår på ett fullt tillfredsställande
sätt. Jämväl i fråga om understödsföreningarna torde tillsynsmyndighetens
arbete såsom en följd av den här ifrågasatta lagändringen komma att i
någon mån ökas.
Den avgörande punkten i fråga om föreliggande spörsmål synes styrelsen
vara, att en summa av 200 respektive 300 kronor under nuvarande förhållanden
åtminstone å större och mera folkrika orter torde vara absolut otillräcklig för
bestridande av begravningskostnader jämte övriga med ett dödsfall direkt förenade
utgifter. Härigenom förlorar begravningshjälpsverksamheten, sådan den nu bedrives
av sjukkassor och åtskilliga mindre understödsföreningar, i väsentlig grad
sin betydelse och ställas de samhällsgrupper, som bland annat för erhållande av
dylikt understöd anslutit sig till dessa rörelser, i förekommande fall, utan effektiv
hjälp och nödgas att för detta ändamål anlita andra utvägar.»
Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.
11
Lämpligheten av att under nuvarande förhållanden genomföra en
utvidgning av gränserna för de frivilliga sjukkassornas verksamhetsområden,
anser styrelsen visserligen kunna ur vissa synpunkter ifrågasättas.
Styrelsen finner dock den här föreslagna lagändringen vara
ägnad att underlätta sjukkasserörelsens omläggning i samband med den
väntade obligatoriska sjukförsäkringen.
På grund av det anförda hemställer styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte
för riksdagen framlägga förslag om ändring dels av 2 § i lagen om sjukkassor,
av innehåll, att registrerad sjukkassa må kunna meddela begravningshjälp
om högst 500 kronor, dels ock av 3 § andra stycket i lagen
om understödsföreningar, av innehåll, att skyldighet att hava av tillsynsmyndigheten
godkända stadgar skall åligga understödsförening, som utfäster
eller utbetalar kapitalunderstöd till högre belopp än 500 kronor
för en medlem.
Den i det föregående omförmälda skrivelsen med hemställan om
ändring i lagen om understödsföreningar är undertecknad av representanter
för, förutom Göteborgs allmänna understödsförening, svenska tullmännens
understödsförening, frimuraresamhällets i Göteborg understödsförening,
maskinbefälets understödsförening, svenska prästerskapets
understödsförening, prästerskapets i Lunds stift understödsförening, begravningskassan
Södra Sverige, Sveriges allmänna understödsförening,
svenska folkets understödsförening, understödsföreningen Framtidsförbundet,
statens järnvägstjänstemäns understödsförening, föreningen representanter
för handel och industris understödsförening samt svenska järnvägsmännens
understödsförening.
I skrivelsen framhålles, hurusom under de år, som förflutit efter tillkomsten
av lagen om understödföreningar, de större föreningar, vilka
icke begagnat sig av lagens övergångsbestämmelser utan helt ställt sig
dess stadganden till efterrättelse, hunnit bilda ansenliga fonder och därigenom
tillvunnit sig en betryggande ekonomisk ställning.
Då det emellertid enligt 3 § i understödsföreningslagen ej vore
understödsföreningar medgivet att utfästa eller utbetala kapitalunderstöd
till högre belopp än 2,000 kronor för en medlem, hade numera på grund
av penningvärdets fall effektiviteten av föreningarnas verksamhet högst
väsentligt inskränkts. Enligt socialstyrelsens beräkningar rörande levnadskostnaderna
borde ett försäkringsbelopp, som skulle kunna sägas
motsvara 2,000 kronor år 1914, uppgå till 5,300 kronor. Det effektiva
värdet av den hjälp, som föreningarna nu lämnade vid en medlems
bortgång, vore således icke ens hälften av vad det var år 1914. Och
Ändring
i lagen om
understödsföreningar.
Göteborgs
allmänna
understödsförening
m. fl.
12
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.
Social
styrelsen.
det förhållandet, att det kapitalunderstöd, föreningarna utfäste, ej stode
i samma proportion till behovet som förr, vore tvivelsutan ägnat att
menligt inverka på dessa föreningars utveckling. I icke få fall hade
personer, som annars intresserade sig för understöds föreningarna* avhållit
sig ifrån att anlita dem, emedan de ej där kunnat få försäkring
till högre belopp än 2,000 kronor. Då i en livförsäkringsverksamhet
ett ständigt tillskott av nya försäkringar vore en nödvändig betingelse
för verksamhetens fortgång och utveckling, vore det tydligt, att en sådan
hämmande inverkan kunde bliva ödesdiger nog för föreningarna. Dessa
vore så mycket mer känsliga för en sådan förlamande inverkan, som de
genom andra lagbestämmelser vore underkastade väsentliga inskränkningar
i formerna för sitt agitationsarbete. Före understödsförening-slagens
tillkomst hade det funnits föreningar, som lämnade försäkringar på belopp,
överstigande 2,000 kronor. I den statistik, som sakkunniga bifogat sitt
betänkande år 1910, hade upptagits nio sådana föreningar, varav två
meddelat försäkringar upp till 5,000 kronor.
Socialstyrelsen anför i sitt utlåtande över denna framställning bl. a.:
»Lagen om understödsföreningar väckte till en början åtskilligt missnöje
och ansågs på många håll som ett onödigt ingrepp i den fria självhjälpsverksamheten.
Missnöjet lade sig dock efter hand som lagens goda verkningar började
visa sig i form av större ordning och reda och mera vederhäftighet inom rörelsen.
De under de senare åren rådande ekonomiska förhållandena och särskilt penningvärdets
starka fall hava emellertid åter väckt missnöjet till liv. Framför allt
gäller detta i fråga om begränsningen med avseende på understödsrätten, för
vilken förutsättningarna numera anses helt och hållet förändrade. Ett belopp,
som tidigare möjligen kunde anses motsvara det ändamål, den ömsesidiga understödsverksamheten
har att fylla, måste under nuvarande förhållanden, framhåller
man, betecknas såsom absolut otillräckligt. De sökande föreningarna hava sannolikt
därför rätt, då de anföra, att de nuvarande föreskrifterna i fråga om understödsbeloppen
äro ägnade att menligt inverka på dessa föreningars utveckling.
Även i andra hänseenden torde denna begränsning medföra vissa olägenheter i
fråga om understödsverksamhetens rationella ordnande. Av representanter för
understödsföreningar har sålunda inför tillsynsmyndigheten framhållits, att en
utvidgning av den i lagen stadgade understödsrätten icke för understödsföreningarnas
vidkommande skulle medföra en häremot svarande ökning av förvaltningskostnaderna,
och att därför den nuvarande begränsningen vore ägnad att, relativt
taget, fördyra understödsverksamheten.
Med nuvarande låga penningvärde premierar här berörda begränsning uppkomsten
och vidmakthållandet av små och föga bärkraftiga understödsföreningar.
Kan det med hänsyn till penningvärdets fall nödigt befunna högre understödet
icke tillförsäkras genom medlemskap i en understödsförening, kan detta däremot
mycket väl ske genom medlemskap på en gång i två eller flera dylika föreningar.
Det här berörda hindret kan ju dessutom utan större svårigheter övervinnas på
det sätt, att man bildar eu så kallad paralellförening, det vill säga en förening
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.
13
med samma ändamål, samma medlemsstock och samma styrelse som den ursprungliga
föreningen. Tecken till en utveckling i denna riktning hava icke
heller saknats..
Hänsynen till ej mindre understödsföreningarnas intressen än även lagstiftningens
effektivitet synes därför tala för, att understödsföreningslagen på här
berörda punkt anpassas, så långt ske kan, efter de nu rådande penningförhållandena.
Klart är emellertid å andra sidan, att man härvid icke bör gå längre än
vad som kan anses skäligt och särskilt icke så långt, att understödsföreningarnas
egenskap av sammanslutningar för inbördes understöd därigenom äventyras.
Under åberopande av socialstyrelsens levnadskostnadsindex hava sökandena,
såsom ovan anförts, hemställt, att gränsen i fråga om kapitalunderstöd förhöjes
från 2,000 till 5,000 kronor. Att på detta sätt låta denna index’ utslag under eu
jämförelsevis begränsad tidsperiod bliva bestämmande i fråga om eu lagbestämmelse,
som enligt sin natur måste komma att med sina verkningar sträcka sig
över en lång följd av år, synes styrelsen icke böra ifrågasättas. Huru penningvärdet
kommer att för framtiden gestalta sig, undandrager sig visserligen varje
tillförlitligt bedömande. Det vill dock synas antagligt, att eu återgång visserligen
icke till de förhållanden, som voro rådande före år 1914, men i alla händelser
till en prisnivå, som ligger åtskilligt lägre än den nuvarande, efter hand kommer
att äga rum. En annan omständighet, som i detta hänseende är förtjänt av beaktande,
är, att åtskilliga understödsföreningar hava endast ett jämförelsevis begränsat
medlemsantal. Av 13 föreningar med godkända stadgar, som år 1919
beredde kapitalunderstöd till och med 2,000 kronor för en medlem, räknade sålunda
fem mindre än 500 medlemmar, fyra mellan 1,000 och 2,000 medlemmar,
en mellan 2,000 och 3,000, en mellan 4,000 och 5,000 samt en över 5,000 medlemmar.
»
I betraktande härav och då understödsförening, som önskar att
vidare utvidga sin verksamhet, som regel torde hava möjlighet att ombilda
sig till ömsesidigt försäkringsbolag, finner sig styrelsen kunna
endast med vissa inskränkningar förorda den gjorda framställningen.
Vad först beträffar det högsta kapitalunderstöd, som må av understödsförening
utfästas och utbetalas för en medlem, föreslår styrelsen, att
detta begränsas till 4,000 kronor. Av omsorg för understödsföreningsrörelsens
soliditet finner styrelsen vidare för rätten att bereda högre
kapitalunderstöd än 2,000 kronor för en medlem böra stadgas, att denna
rätt skall vara beroende av särskilt medgivande av tillsynsmyndigheten.
Bland de omständigheter, som vid en dylik prövning skulle kunna tagas
i betraktande, framhåller styrelsen exempelvis, att föreningens medlemsantal
är synnerligen stort, att föreningen genom sina stadgar är pliktig
att genom återförsäkring täcka risken, i vad den överstiger 2,000 kronor
för en person, att föreningen är bildad för en viss sammanslutning eller
krets, inom vilken medlemskap i föreningen på grand av hävd eller
direkt föreskrift är obligatoriskt, att föreningen äger tillgångar eller inkomster
utöver försäkringsfonder och premier, vilka göra dess ställning
särskilt god, och så vidare.
14
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.
Försäk ringsinspektionen.
Beträffande frågan, om förslag i ämnet nu bör framläggas, anför
styrelsen:
»Föreningsverksamheten för inbördes understöd kan sägas för närvarande
vara reglerad genom tvenne lagar, nämligen iitom understödsföreningslagen lagen
om sjukkassor den 4 juli 1910. För den händelse lagstiftning om obligatorisk
sjukförsäkring i överensstämmelse med de nu föreliggande förslagen eller efter
andra, från dessa förslag avvikande grunder, kommer att under den närmaste
framtiden genomföras, uppstår såsom en följd härav med nödvändighet frågan
om den nuvarande sjukkasselagens fortsatta bestånd. Eu nära till hands liggande
utväg synes därvid vara att låta även den frivilliga sjukhjälpsverksamheten, som
efter tvångsförsäkringens genomförande skulle komma i ett väsentligt förändrat
läge, regleras genom samma lagstiftning som övrig understödsverksamliet. För
detta ändamål torde visserligen krävas ändringar på enskilda punkter i understödsföreningslagen.
Såvitt nu kan förutses, skulle dessa ändringar dock icke
behöva bliva av någon större betydelse och framför allt icke på något sätt hindras
genom den här ifrågasatta förhöjningen av maximigränsen för kapitalunderstöd.
Denna senare ändring torde snarare vara ägnad att på olika sätt underlätta sjukkasseverksamhetens
omläggning efter samma grunder som annan understödsverksamhet.
»
Vid styrelsens utlåtande är fogat utdrag av protokoll, hållet vid
sammanträde med sociala rådets sektion för understödsföreningar den
2 december 1920, utvisande, att sektionen uttalat önskvärdheten av en
sådan ändring av 3 § i lagen om understödsföreningar, att registrerad
understödsförening må utfästa och utbetala kapitalunderstöd till belopp
till och med 5,000 kronor, dock att för utfästelse eller utbetalning av
sådant understöd, i vad det överstiger 2,000 kronor, särskilt medgivande
erfordras av tillsynsmyndigheten.
I sitt yttrande över förevarande framställning anför försäkringsinspektionen
följande:
»Såsom socialstyrelsen framhåller måste det fordras, att den understödsförening,
som vill utfästa högre kapitalunderstöd än som nu är medgivet, har en
sådan ställning, att denna höjning icke vedervågar dess soliditet, eller enligt sina
stadgar är skyldig att genom återförsäkring täcka risken, i vad den överstiger
2,000 kronor. Under förutsättning, att lagen ger uttryck'' för att tillsynsmyndigheten
har rätt och skyldighet att ingå i sådan prövning, synes den av socialstyrelsen
föreslagna lagändringen icke giva anledning till annan erinran från försäkringsinspektionens
sida än följande. Fn understödsförening, som sålunda av tillsynsmyndigheten
kommer att erhålla rätt att utfästa mer än 2,000 kronors kapitalunderstöd,
skulle, även om den föreslagna lagändringen icke göres, hava möjlighet
att få denna rätt genom att besluta sin ombildning till försäkringsbolag. Dylik
ombildning, som underlättas genom bestämmelserna i 261 § i lagen om försäkringsrörelse,
medför ingen annan olägenhet för föreningen än att den blir skyldig
att erlägga avgift enligt 225 § i nämnda lag, en avgift som för närvarande utgår
15
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.
med endast Va %o aY premieinkomsten och sålunda ej kan anses vara av någon
betydelse för föreningens ekonomi, när denna är sådan, att ifrågavarande höjning
av understödets belopp kan medgivas av socialstyrelsen. Särskilt må påpekas,
att nu gällande försäkringslag gör det möjligt att vid bestämmande av den till
bolag ombildade föreningens premier taga hänsyn till de låga omkostnader, varmed
den eventuellt visat sig kunna arbeta, så att ombildningen ej behöver medföra
någon höjning av premierna, om föreningen vill fortsätta sin verksamhet
under samma former som förut.»
Såsom framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen för
de ifrågavarande lagbestämmelsernas tillkomst, hava meningarna varit
ganska delade, då det gällt att bestämma maximibelopp för begravningshjälp
och kapitalunderstöd.
Sålunda bestämdes maximibeloppet för begravningshjälp enligt
lagen om sjukkassor till 200 kronor, sedan Kungl. Maj:t i sådant hänseende
föreslagit 500 kronor. För kapitalunderstöd från understödsföreningar
utan godkända stadgar föreslogs såsom högsta belopp av
Kungl. Maj:t och lagutskottet 200 kronor samt av reservanter inom
utskottet 500 kronor, varpå kamrarna efter sammanjämkning fastställde
beloppet till 300 kronor. Beträffande slutligen kapitalunderstöd från
föreningar med godkända stadgar rådde inom riksdagen enighet om
maximibeloppet för sådant understöd, i det riksdagen utan meningsskiljaktighet
antog Kungl. Maj:ts förslag, enligt vilket, i överensstämmelse
med framställning från omförmälda, under år 1911 hållna konferens
av understödsföreningar, detta belopp bestämdes till 2,000 kronor.
Då det gäller att bedöma, om och i vad mån de efter så många
meningsskiljaktigheter tillkomna maximibeloppen böra till följd av penningvärdets
fall höjas, måste hänsyn tagas till ett flertal på denna fråga
inverkande omständigheter. Beträffande först begravningshjälpen gäller
det å ena sidan att förebygga, att dess belopp överstiger vad som kan
anses vara lämpligt med hänsyn till att begravningshjälpsverksamheteu
är avsedd att utövas i samband med sjukhjälpsverksamhet och under
sådana villkor, som befunnits lämpliga för dylik verksamhet. Å andra
sidan får maximibeloppet icke vara så lågt, att den lämnade begravningshjälpen
blir otillräcklig. Ur sistnämnda synpunkt torde det vara nödvändigt
att nu företaga en höjning av berörda belopp, och synes mig
den av socialstyrelsen tillstyrkta höjningen till 500 kronor vara på
lämpligt sätt avvägd. Vidare synes, med hänsyn bland annat till att,
såsom socialstyrelsen erinrat, tillsynsmyndigheten fastställer de avgifter,
som sjukkassorna hava att uppbära från sina medlemmar, ett maximibelopp
av 500 kronor icke vara högre än som kan anses lämpligt ur
Departe
mentschefen.
16
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.
synpunkten, att verksamheten avser jämväl sjukförsäkring. På grund
av det anförda anser jag mig böra tillstyrka framställningen om höjning
av maximibeloppet för begravningshjälp till 500 kronor. Jag
förutsätter dock därvid, att tillsynsmyndigheten, såsom även i socialstyrelsens
utlåtande gjorts gällande, med särskild uppmärksamhet följer
de sjukkassors arbete, vilka utfästa högre begravningshjälp än för
närvarande är medgivet.
Vidtages den nu av mig förordade höjningen, torde det böra tagas
i övervägande, huruvida icke även maximibeloppet för kapitalunderstöd
från understödsföreningar utan godkända stadgar bör höjas från 300 till
500 kronor. Visserligen synes i detta avseende en viss tvekan kunna
göra sig gällande, då registreringen av sådan förening är av mera
formell natur och icke är förenad med en saklig granskning från
tillsynsmyndighetens sida av grunderna för föreningens verksamhet.
Tillsynsmyndigheten har sålunda icke samma möjlighet som beträffande
sjukkassorna att bestämma premiernas belopp och tillse, att de stå i
skäligt förhållande till de utfästa kapitalunderstödens storlek. Härtill
kommer, att tillsynsmyndighetens befogenhet med avseende å sådan
förenings verksamhet i förevarande hänseende inskränker sig till att jämlikt
82 § i lagen om understödsföreningar lämna föreningen råd och
upplysningar i ändamål att dess rörelse må drivas på ett med hänsyn till
dess art och omfattning lämpligt sätt. Men denna tillsynsmyndighetens
rådgivande verksamhet åtnjuter, enligt vad erfarenheten hittills givit
vid handen, stor auktoritet hos föreningarna. Då vidare, så som understödsföreningsväsendet
i vårt land utvecklat sig, de föreningar, om vilka
här är fråga, äro jämförelsevis små och i regel grundade på känslan av
samhörighet medlemmarna emellan utan sträng hänsyn till den försäkringstekniska
rättvisan, skulle den omläggning av verksamheten, som
erfordras för stadgarnas godkännande, ofta icke blott möta ekonomiska
svårigheter utan ock vedervåga värdefulla psykologiska faktorer. Det
kapitalunderstöd, som lämnas av dessa föreningar, är liksom sjukkassornas
begravningshjälp huvudsakligen avsett att tillgodose de närmaste
och mest trängande behoven efter dödsfallet, men även härför är på
många orter det nuvarande maximibeloppet 300 kronor avgjort för lågt
och torde även så förbliva, såvida icke eu alldeles oväntat stark stegring
av penningvärdet inträder. Jag anser därför övervägande skäl tala för
den av socialstyrelsen föreslagna höjningen av maximibeloppet av kapitalunderstöd
för föreningar utan godkända stadgar till 500 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.is Proposition Nr 188.
Vad slutligen angår maximibeloppet för kapitalunderstöd från föreningar
med godkända stadgar, är jag ense med socialstyrelsen därutinnan,
att en höjning av berörda belopp nu bör komma till stånd. Jagförbiser
därvid icke den enligt lagen om försäkringsrörelse förefintliga
möjligheten för understödsförening, som, på sätt i 86 § lagen om understödsföreningar
förutsättes i fråga om föreningar med godkända stadgar,
arbetar efter försäkringstekniskt hållbara principer, att utan mera betydande
kostnader ombilda sig till försäkringsbolag. I sistnämnda hänseende
är emellertid att märka den mycket utbredda misstro mot bolagsformen,
som bland understödsföreningsverksamhetens målsmän alljämt
gör sig gällande, en misstro som säkerligen i stor omfattning gör föreningarna
obenägna att ombilda sig till bolag. Vad beträffar storleken av
den höjning av maximibeloppet, som sålunda enligt min mening nu bör
äga rum, synes mig försiktigheten bjuda att icke för närvarande gå
längre än socialstyrelsen tillstyrkt eller att högsta beloppet av kapitalunderstöd
bestämmes till 4,000 kronor för en medlem. Däremot synes
det mig icke lämpligt att, såsom socialstyrelsen föreslagit, i lagen stadga,
att rätten att bereda högre understöd än 2,000 kronor skall vara beroende
av särskilt medgivande av tillsynsmyndigheten. Enligt 86 §
skall nämligen tillsynsmyndigheten vid prövning av ansökning om registrering
tillse, att stadgarna innehålla tillfredsställande bestämmelser om
premier, fondavsättning, medelförvaltning och användning av uppkommande
överskott samt jämväl i övrigt äro betryggande för medlemmarna
och övriga understödsberättigade. Finnes anledning till anmärkning,
skall registrering vägras. I 8 § finnes vidare den bestämmelsen, att
understödsförenings stadgar skola angiva, bland annat, det högsta belopp,
vartill kapitalunderstöd må uppgå. 1 fråga om föreningar, vilkas stadgar
godkännas efter det den nu ifrågasatta lagändringen trätt i kraft, tillgodoses
sålunda med nu nämnda bestämmelser det syfte, som avses med
det av socialstyrelsen föreslagna stadgandet. Vad åter angår vid lagändringens
ikraftträdande existerande föreningar, så åligger det dem
att, därest de vilja utfästa eller utbetala högre kapitalunderstöd än för
närvarande är medgivet, vidtaga ändring i stadgarnas bestämmelse om
det högsta belopp, vartill kapitalunderstöd må uppgå, samt hos tillsynsmyndigheten
för registrering anmäla den sålunda beslutade ändringen.
Beträffande sådan registrering skola enligt stadgande i 86 §
tredje stycket bestämmelserna om prövning av ansökning om registrering
av förening äga motsvarande tillämpning. Tillsynsmyndigheten
har sålunda även i detta fall att tillse, att det föreslagna högsta understödsbeloppet
icke är högre än som kan anses förenligt med föreninBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 158 käft. (Nr 188.) 353 21 3
opaginerad Kontrollera mot PDF
J8
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 188.
gens soliditet. I båda fallen komma givetvis vid tillsynsmyndighetens
prövning de omständigheter i beaktande, vilka av socialstyrelsen anförts
såsom betydelsefulla med avseende å det av styrelsen ifrågasatta
särskilda medgivandet. Har en förening erhållit rätt att bereda högre
kapitalunderstöd än 2,000 kronor, är tillsynsmyndigheten naturligen
pliktig att också i fortsättningen vid sin kontroll å föreningens verksamhet
tillse, att de med hänsyn till understödens storlek erforderliga
garantierna alltjämt föreligga.
Vad beträffar stadgandena om högsta beloppet av begravningshjälp
från oregistrerad sjukkassa samt om understödsförenings registreringsplikt,
är jag ense med socialstyrelsen härutinnan, att de tillstyrkta
lagändringarna icke böra föranleda ändring i berörda stadganden.
Lagändringarna torde böra träda i kraft redan den 1 juli 1921.
I enlighet med ovan angivna grunder har jag låtit inom socialdepartementet
utarbeta förslag till lag om ändrad lydelse om av 2 § i
lagen om sjukkassor den 4 juli 1910 och till lag om ändrad lydelse av
3 § i lagen om understödsföreningar den 29 juni 1912.
Föredraganden uppläste härefter ifrågavarande lagförslag, vilka voro
av den lydelse, bilagor vid detta protokoll utvisa, samt hemställde, att
lagrådets utlåtande över förslagen måtte, för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamål, inhämtas genom utdrag av protokollet.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Makt Konungen lämna
bifall.
Ur protokollet:
Herman Hultcrantz.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 1S8.
19
Förslag
till
Lag
om
ändrad lydelse ar 2 $ i lagen om sjukkassor den 4 juli 1910.
Härigenom förordnas, att 2 § i lagen om sjukkassor den 4 juli
1910 skall erhålla följande ändrade lydelse:
Registrerad sjukkassa vare ej tillåtet att meddela högre begravningshjälp
än femhundra kronor, ej heller att utöva verksamhet, som uppenbarligen
är främmande för det ändamål, kassan enligt 1 § har att fullfölja.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1921.
20
Kung!. May.ts Proposition Nr 188.
Förslag
till
Lag
om
ändrad lydelse av 3 § i lagen om understödsföreningar den 29 juni 1912.
Härigenom förordnas, att 3 § i lagen om understödsföreningar den
29 juni 1912 skall erhålla följande ändrade lydelse:
Registrerad understödsförening äge ej, med mindre tillsynsmyndigheten
lämnat tillstånd därtill, utöva verksamhet, vilken är främmande
för det ändamål, som avses med föreningens understödsverksamhet.
Registrerad understödsförening må ej utfästa eller utbetala kapitalunderstöd
till högre belopp än fyratusen kronor för en medlem. Utfaster
eller utbetalar föreningen kapitalunderstöd till högre belopp än femhundra
kronor för en medlem, skola föreningens stadgar vara godkända
på sätt i 86 § sägs.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1921.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.
21
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd fredagen
den 11 mars 1921.
Närvarande:
Justitierådet Ber glaf, regeringsrådet Ernberg, justitieråden Molin,
Appelberg.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över socialärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 18 februari
1921, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det
i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättade
förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen om sjukkassor den 4
juli 1910 samt lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen om understödsföreningar
den 29 juni 1912.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet
av byråchefen Nils Ragnar von Koch.
Lagrådet lämnade förslagen utan anmärkning.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
V
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 smil. 158 käft. (Nr 188.) 358 si 4
22
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
mars 1921.
Närvarande:
Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,
Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Elmquist anmälde lagrådets
den 11 innevarande månad avgivna utlåtande över de den 18
februari 1921 till lagrådet remitterade förslagen till lag om ändrad lydelse
av 2 § i lagen om sjukkassor den 4 juli 1910 och till lag om
ändrad lydelse av 3 § i lagen om understödsföreningar den 29 juni
1912 samt hemställde, att förslagen, vilka av lagrådet lämnats utan anmärkning,
måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande,
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den
lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Hei w an lh åter an tz.
Stockholm. K. L. Beckmans Boktr., 1921
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1921:143 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen om sjukkassor den 4 juli 1910 samt till l a1 i texten
- 2LU 1921:19 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition medförslag till lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen om sjukkassor den 4 juli 1910 samt till lag om ändr s. 1 i texten