Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i vissa delar av utsökning slag en m. m

68 sidor, varav 64 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 64 av 68 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:19, Med förslag till lag om ändring i vissa delar av utsökning slag en m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

1

1

>

Nr 19.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i vissa delar av utsökning slag en m. m.; given Stock>

holms slott den 10 december 1920.

K

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Majrt härmed, jämlikt 87 § regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i vissa delar av utsökningslagen;

2) lag om ändrad lydelse av 2 kap. 32 § och 3 kap. 20 § i lagen

den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom;

3) lag om ändrad lydelse av 38 § i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom;

4) lag om ändrad lydelse av 17 § i förordningen den 15 oktober

1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning

och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg

under konkurs;

5) lag om ändrad lydelse av 18 § i lagen den 14 juni 1907 om

inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt; samt

6) lag om ändrad lydelse av 5 och 35 §§ i lagen den 22 juni

1920 med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar

samt om rätt till elektrisk kraft m. m.

GUSTAF.

Birger Ekeberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 15 käft. (Nr 19.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition Nr 19.

Förslag

till

Lag om ändring i vissa delar av utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att nedannämnda paragrafer i utsökningslagen

skola, vissa paragrafer i nedan angivna delar, kava följande ändrade

lydelse:

28 §.

Äro — — — utmätning.

Har borgenär enligt 13 § utsökt betalning ur fast egendom, ock

varder fordringen fastställd till betalning ur egendomen, förordne överexekutor

tillika, att egendomen må utan föregående utmätning säljas i

den ordning, som om utmätt fast egendom stadgas, eller ock sättas

under tvångsförvaltning enligt vad i 7 kap. sägs; och vare det så ansett,

som hade egendomen blivit utmätt.

39 §.

År — — — sagt. Visar efter utmätning gäldenären, att nedsättning

skett, ock gäldar han tillika kostnaden för utmätningen och godsets

vård ävensom, där tvångsförvaltning kommit till stånd, förvaltningskostnaden

i den mån densamma ej guldits av fastighetens avkastning, gånge

utmätningen åter, där så ske kan.

Vad — — — föreskrivet.

Huru---stadgat.

40 §.

Vad — — — försäljning.

Utmätt — — — stadgas.

Fast egendom, som efter 39 § är utmätt, må sättas under tvångsförvaltning

ändå att domen ej vunnit laga kraft, där ej domstol, hos

vilken talan mot domen är anhängig, annorlunda förordnar; dock äge

borgenär ej lyfta något av behållningen annorledes än mot pant eller

borgen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mayts proposition Nr 19.

3

50 §.

Andras eller upphäves dom, varå utmätning, kvarstad eller annan

verkställighet följt, gånge, ändå att klagan över senare beslutet föres,

verkställigheten åter, där så ske kan; och fylle den, som verkställigheten

sökt, all skada; vare ock den, som något lyfta eller tillträda fått,

pliktig att det genast med dess ränta eller avkomst till sökandens vederpart

återställa. Åro penningar lyftade, gälde ränta därå efter sex för

hundrade om året från lyftniugsdagen.

51 §.

Om — — — fall.

Har överexekutor i fråga om fast egendom meddelat förordnande,

som i 28 § sägs, må egendomen ej försäljas, förr än laga kraft å utslaget

kommit. Utan hinder av att ändring i utslaget sökes, må egendomen

sättas under tvångsförvaltning, där ej hovrätten, sedan ändringssökandet

där anmälts, annorlunda förordnar; dock gälle om borgenärs rätt

att lyfta behållningen vad i 40 § tredje stycket för där omförmält fall sägs.

79 §.

Utmätes — — — värderade.

Finnes — — — station.

Vad nu är sagt gälle ock, där överexekutor i fråga om fast egendom

meddelat förordnande, som i 28 § sägs, eller där sådan egendom

skall säljas på begäran av borgenärer jämlikt 70 § konkurslagen. Finnes

å egendom, i fråga om vilken överexekutor meddelat förordnande på

sätt nyss nämnts, elektrisk understation, som hör till egendomen, åligge

utmätningsmannen att därom ofördröjligen göra anmälan hos överexekutor.

År egendomen intecknad gemensamt med annan egendom och

finnes för någon av egendomarna icke uppskattning till allmän bevillning,

skall värdering ske jämväl av den eller de andra egendomarna;

skolande om förrättningen ägarna underrättas på sätt i 60 § stadgaB.

80 §.

Fast egendom, som blivit utmätt, skall utbjudas till försäljning i

den ordning 5 kap. stadgar, där ej borgenären begär tvångsförvaltning

av densamma på sätt i 7 kap. sägs.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

81 §.

Då utmätning av fast egendom skett och egendomen ej är satt

under tvångsförvaltning, skall, där borgenären det yrkar, avrad, hyra,

eller ränta, som av egendomen faller till dess den varder såld och av

köparen tillträdd, uppbäras av utmätningsmannen eller av syssloman,

som av honom förordnas; och kungöre utmätningsmannen utan dröjsmål

den, vilken betalningsskyldigheten åligger, förbud att utgiva något

till annan än utmätningsmannen eller sysslomannen. Har överexekutor

i fråga om fast egendom meddelat förordnande, som i 28 § sägs, och

är egendomen ej satt under tvångsförvaltning; då skall överexekutor,

där borgenären det yrkar, tillsätta syssloman, som avkomsten uppbär,

och låta förbud kungöras, som nu är sagt.

År fara, att egendomen av ägaren genom vanvård eller annorledes

i större mån försämras, äge överexekutor, där borgenären det påstår,

förordna syssloman att egendomen om händer taga och förvalta; dock

vare i ty fall borgenären pliktig att förskjuta den kostnad, som för

egendomens förvaltning kan vara nödig.

Har syssloman blivit jämlikt första eller andra stycket förordnad och

skall egendomen säljas, åligger det sysslomannen att till auktionsförrättaren

före auktionen eller, där jämlikt 102 § särskilt sammanträde skall hållas,

före det sammanträde redovisa avrad,, ränta eller hyra, som utgår i penningar

och av honom uppburits. Lag samma vare i fråga om utmätningsman,

där han jämlikt första stycket uppburit sådan avkastning och

icke själv skall förrätta auktionen. Utgår avrad, ränta eller hyra i varor,

skall utmätningsmannen föranstalta om deras försäljning på sätt i 90 §

stadgas och redovisa därför influtna medel efter ty nu är sagt; skolande

i sådant fall syssloman hålla de av honom uppburna varor utmätningsmannen

tillhanda. För medel, som ej sålunda redovisats, skall redovisning

lämnas före det sammanträde, då fördelning av köpeskillingen skall

äga rum.

Varder egendomen ställd under tvångsförvaltning, skall förordnande,

som enligt vad ovan är sagt blivit för syssloman meddelat, anses

förfallet. Redovisning för avkastning, som uppburits av sysslomannen

eller av utmätningsman, skall i ty fall inom tid, som av överexekutor

bestämmes, avgivas till den, som enligt 170 § förordnats att omhänderhava

tvångs förvaltningen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

5

85 §.

Då — — — tillkänna.

Då — — — skett.

Utmätes — — — erfordras.

Myndighet, vilken meddelat förordnande, som i 28 § sägs, eller

hos vilken enligt 70 eller 71 § konkurslagen äskats, att fastighet eller

intecknat fartyg må utmätningsvis säljas, vare ock pliktig att därom

insända bevis efter ty nyss är sagt.

Sker utmätning av elektrisk understation eller ledning, vare utmätningsmannen

skyldig att genast till kommerskollegium insända bevis

om utmätningen. Har myndighet i fråga om fast egendom, till vilken

hör elektrisk understation, meddelat förordnande, som i 28 § sägs, eller

har enligt 70 § konkurslageu hos myndighet äskats, att sådan egendom

må utmätningsvis säljas, åligger myndigheten att, så snart ske kan,

därom insända bevis till kommerskollegium.

86 §.

Har — — — åter.

Har i fall, då överexekutor i fråga om fast egendom meddelat

förordnande, som i 28 § sägs, borgenären icke inom två månader efter

det överexekutors utslag vunnit laga kraft, antingen med företeende av

bevis därom samt av den handling i huvudskrift, på grund varav betalning

blivit sökt, begärt försäljning av egendomen eller ock äskat tvångsförvaltning,

vare förordnandet utan verkan. Lag samma vare, där borgenären

begärt sådan verkställighet, som nu sagts, men därefter lämnat

gäldenären anstånd, som fortfar när sex månader förflutit från det verkställigheten

begärdes.

87 §‘

År fäst egendom utmätt och har någon fordran, varför egendomen

på grund av inteckning eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar,

eller ock nyttjanderätt till egendomen eller rätt till servitut, till elektrisk

kraft eller till avkomst eller annan förmån, äge sådan rättsägare, där

hans rätt kan vara beroende av försäljning eller tvångsförvaltning av

egendomen, mot det att han till utmätningsmannen eller överexekutor,

om ärendet där är anhängigt, erlägger fordringsbeloppet jämte kostnad,

varför utmätningssökanden ansvarar, göra gällande den rätt, som tillkom

denne; dock att, där utmätning skett för allenast del av fordran, varför

egendomen på grund av inteckning eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken

häftar, utmätningssökanden för sin återstående fordran äger företräde.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

88 §.

Har utmätning av fast egendom upphävts eller fråga om försäljning

eller tvångsförvaltning av sådan egendom eljest förfallit, åligger

det utmätningsmannen eller överexekutor, om ärendet där är anhängigt,

att därom genast göra anmälan å landet hos domaren och i stad hos

rätten.

98 §.

Å landet äge gäldenären bestämma, om auktion å fast egendom

skall hållas å landskansliet eller å tingsställe i orten. Uppgiver gäldenären

annat ställe i orten, må ock auktionen där hållas, om överexekutor

prövar stället lämpligt. Har ej gäldenär vid utmätningen eller,

där borgenären begärt förordnande enligt 28 §, hos överexekutor före

målets avgörande uppgivit auktionsställe, eller äro flere, som äga auktionsställe

nämna, och kunna de ej därom sig förena, bestämme överexekutor,

var auktionen skall hållas. Skall auktionen hållas på annat ställe än

landskansliet, varde den förrättad av den, som överexekutor för sådant

ändamål till förrättningsman särskilt förordnar.

I — — — hållas

Skola — — — landskansliet.

114 §.

År fast egendom avträdd till konkurs, och skall efter ty i 70 §

konkurslagen stadgas på begäran av borgenärerna auktion hållas för

egendomens försäljning i den ordning, som i denna lag är stadgad,

vare borgenär, som i konkursen bevakat fordran, varför egendomen

häftar enligt 17 kap. 9 § handelsbalken eller 11 kap. 2 § jordabalken

eller som skall ur egendomen utgå med förmånsrätt framför intecknad

fordran, berättigad att, där hans rätt till betalning ur egendomen är

ostridig eller styrkt, äska att försäljningen i stället sker till gäldande

av hans fordran; framställe dock yrkande därom hos auktions förrättaren

inom den tid, som i 106 § är föreskriven för anmälan av fordran eller

rättighet. Göres ej sådant yrkande, må ej försäljning ske till förfång

för de i borgenärsförteckningen upptagna rättsägare.

133 §.

Köparen — — — uppsäges.

Sedan — — — tid. Ej må å legoavgift, som förfaller till betalning

mer än ett år eller vid hyra mer än sex månader efter det första

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

gången auktion hölls eller, där egendomen först ställts under tvångsförvaltning,

syssloman enligt 170 § förordnades i det utsökningsmål,

varom fråga är, legotagaren avräkna vad han må hava att fordra av

förre ägaren, ej heller gälle i fråga om sådan avgift betalning, som av

legotagaren erlagts till förre ägaren, eller annan uppgörelse, som med

denne träffats; fordran, varav legotagaren blivit innehavare, eller uppgörelse,

som träffats, efter det legotagaren fick kunskap om egendomens

utmätning eller om förordnande, som i 28 § sägs, må ej åberopas mot

köparen.

Vid — — — sagts.

Angående — — — tillämpning.

165 §.

Har utmätning skett av fast egendom eller har överexekutor i

fråga om sådan egendom meddelat förordnande, som i 28 § sägs, skall

överexekutor, utmätningsman eller annan förrättningsman, en var i den

mån ärendet av honom vidare handlägges, så skyndsamt vidtaga alla

de åtgärder, vilka på honom ankomma, att genom hans vållande dröjsmål

ej må äga rum med försäljning av egendom å landet över fyra

månader och i stad över tre månader samt med tvångsförvaltnings påbörjande

å landet över tio veckor och i stad över sex veckor från mottagandet

av de i 54 och 56 §§ nämnda handlingar eller i det fall, som

avses i 28 §, från det borgenärens begäran om dylik verkställighet

jämte erforderliga handlingar till vederbörande myndighet inkom.

År å landet fartyg, som i 94 § sägs, utmätt, skall vad i första

stycket är stadgat angående åtgärder för försäljning av fast egendom i

stad äga motsvarande tillämpning.

169 §.

Vill borgenär, att fast egendom, som blivit för hans fordran utmätt,

eller i fråga om vilken överexekutor på hans yrkande meddelat

förordnande, som i 28 § sägs, icke skall säljas eller att försäljning

icke omedelbart skall äga rum, utan att egendomens avkastning skall

användas till gäldande av fordringen, äge han äska, att egendomen

sättes under särskild förvaltning, eller där sådan förvaltning redan är

anordnad för annan borgenärs räkning, att densamma framdeles skall

äga rum till gäldande jämväl av hans fordran.

Yrkande om tvångsförvaltning göres hos överexekutor, dock att,

om egendomen utbjudits å auktion, yrkandet framställes hos auktionsförrättaren,

innan förrättningen avslutats. Vid ansökningen foge sökan
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

den i huvudskrift den handling, på grund av vilken betalning blivit

sökt, där densamma ej förvaras hos överexekutor eller linnes hos utmätningsmannen,

i vilket senare fall den av överexekutor från utmätningsmannen

infordras. Överexekutor införskaffe tillika protokoll över

utmätningen, övriga i 79 § omförmälda handlingar samt borgenärsförteckniug

eller, där sådan ej finnes upprättad, gravationsbevis, i den

mån nämnda handlingar ej äro för överexekutor tillgängliga. Göres yrkandet

hos auktionsförrättare, som förordnats jämlikt 98 §, åligge honom

att ofördröjligen göra anmälan därom hos överexekutor och tillika insända

ovan angivna handlingar, i den mån de finnas hos honom.

Där så prövas nödigt, äge överexekutor, innan beslut i ärendet

meddelas, förordna, att sammanträde för behandling av förvaltningen

rörande frågor skall inför överexekutor eller särskilt förordnad förrättningsman

hållas med gäldenären och dem, vilka hava fordran eller

rättighet, som vilar å fastigheten. Om kungörande av sådant sammanträde

samt om kallelser till detsamma gälle vad i 173 § angående där

nämnt sammanträde är stadgat.

Sökanden skall på anfordran av överexekutor förskjuta den för

förvaltningen nödiga kostnaden.

170 §.

År tvångsförvaltning, som i 169 § sägs, begärd, förordne överexekutor

så snart ske kan syssloman att omhändertaga egendomen och

besörja förvaltningen; och varde underrättelse därom införd en gång i

allmänna tidningarna och, där så kan ske, i tidning inom orten.

Vid utseende av syssloman skall överexekutor fästa synnerligt

avseende å den erfarenhet och insikt, som erfordras för förvaltningens

ändamålsenliga bedrivande.

Till syssloman må jämväl utses bolag, förening eller inrättning,

inom vars verksamhet förvaltning av fast egendom faller eller åt vilken

förvaltningen eljest lämpligen må anförtros. På begäran av borgenären

må gäldenären förordnas till syssloman, där överexekutor på grund av

särskilda omständigheter finner så böra ske.

År gäldenären ej syssloman och har han ej annat hemvist än

egendomen att tillgå, anvise sysslomannen honom nödiga rum till bostad;

och må han i dem bo kvar till näst infallande fardag för avträdande

av förhyrd lägenhet.

År egendomen upplåten till arrendator eller hyresgäst eller har

från egendomen upplåtits rätt till elektrisk kraft, skall i fråga om rätt

att å arrende eller annan avgift avräkna fordran hos gäldenären eller

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj ds proposition Nr 19.

åberopa uppgörelse, som träffats med denne, vad i 133 § andra och

tredje styckena är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Har syssloman blivit förordnad, varde av överexekutor förbud att

utgiva avrad, hyra eller ränta av egendomen till annan än sysslomannen

ofördröjligen kungjort den, vilken betalningsskyldigheten åligger.

171 §-

Sysslomannen äge i avseende å förvaltningen befogenhet att vidtaga

alla sådana åtgärder, som erfordras för egendomens ändamålsenliga

nyttjande; ställe sig dock till efterrättelse de anvisningar härutinnan,

söm överexekutor må finna skäligt meddela. Utan överexekutors

tillstånd må sysslomannen ej å egendomen avverka skog annorledes än

för egendomens behov, ej heller för längre tid än ett år sluta avtal,

varigenom från egendomen upplåtes nyttjanderätt, rätt till servitut, till

elektrisk kraft eller till avkomst eller annan förmån.

Sysslomannen skall för tid, som av överexekutor bestämmes, dock

minst för varje kalenderår, inom en månad från den sålunda bestämda

tidens utgång till överexekutor avgiva redovisning för sin förvaltning.

I redovisningen äge sysslomannen tillgodoföra sig skäligt arvode för

sitt bestyr.

överexekutor äge skilja sysslomannen från befattningen, där skäl

därtill äro, och förordna annan i hans ställe, ävensom förelägga sysslomannen

vite för fullgörandet av hans åligganden samt fälla till försutet

vite.

174 §.

Vid — — — stadgar.

Har auktion föregått, varde å fordran, som finnes upptagen i den

för auktionen upprättade borgenärsförteckningen, utdelning beräknad,

ändå att fordringen ej anmäles vid sammanträdet; och gälle anmälan

vid ett sammanträde jämväl för ett senare.

1 — — — stadgat.

177 §.

Den, som begärt tvångsförvaltning, äge när som helst hos överexekutor

äska, att egendomen utbjudes till försäljning. Har sådant

yrkande gjorts, eller skall egendomen säljas på begäran av annan,

åligge sysslomannen att till auktion sförrättaren före auktionen eller, där

jämlikt 102 § särskilt sammanträde skall hållas, före det sammanträde

avyiva redovisning. För medel, som ej sålunda redovisats, skall redovisning

lämnas före det sammanträde, då fördelning av köpeskillingen

shall äga rum.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 15 höft. (Nr 19.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. Maj.ts proposition Nr 19.

178 §.

Sedan utmätningssökandens fordran blivit till fullo gulden, gånge

utmätningen åter och varde egendomen till gäldenären återställd. Lag

samma vare, där syssloman icke blivit förordnad inom tre månader

från det tvångsförvaltning begärdes, i den mån av borgenären lämnat

anstånd icke utgör hinder för sådant förordnande, eller där ny syssloman

icke blivit förordnad inom samma tid från det företrädaren skilts

från sin befattning eller denna annorledes upphört eller där vid

auktion, som ej lett till egendomens försäljning, borgenären försummat

att före förrättningens avslutande påkalla tvångsförvaltning eller ock

där av överexekutor jämlikt 169 § fjärde stycket avfordrat förskott ej

inom bestämd tid lämnats.

Har tvångsförvaltning pågått minst ett kalenderår utan att lämna

behållning till täckande av någon del av borgenärens fordran, må överexekutor

på yrkande av annan borgenär eller gäldenären eller på framställning

av sysslomannen förordna, att förvaltningen skall upphöra,

där det genom den i 171 § omförmälda redovisning eller eljest göres

sannolikt, att ej heller under det närmast påföljande kalenderåret skall

uppkomma sådan behållning. Över yrkande eller framställning, som

nu sagts, skola de i 169 § tredje stycket omförmälda borgenärer ävensom,

där framställningen gjorts av annan än gäldenären, denne å sammanträde,

vartill kungörelse och kallelser utgå på sätt i 173 § sägs, varda

hörda, och äge den, som begärt tvångsförvaltningen, där förordnande

meddelas om förvaltningens upphörande, inom en månad därefter begära

egendomens utbjudande å auktion. Sker det ej eller kommer ej

försäljning till stånd, gånge utmätningen åter, och varde egendomen till

gäldenären återställd.

När egendom, som stått under tvångsförvaltning, återställes till

gäldenären, skall inom en månad därefter redovisning lämnas för förvaltningen

under den tid, som ej omfattas av förut avgiven redovisning.

I fråga om klander av sådan redovisning gälle vad i 176 § är stadgat.

Då tvångsförvaltning upphör av annan anledning än att egendomen

säljes, varde underrättelse därom införd en gång i allmänna tidningarna

så ock, där så kan ske, i tidning inom orten.

181 §-

Överexekutor äge makt att, när skäl därtill äro, sätta fäst egendom

och vad därtill hörer under förbud att säljas eller skingras. År

synnerlig fara, att det, som under sådant förbud satt är, genom van
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition Nr 19. 11

vård eller annorledes i större mån försämras, vare lag, som i 81 §

andra stycket sägs.

184 §.

Finner överexekutor skäl att i kvarstad sätta avrad, hyra eller ränta,

som av fast egendom faller, varde, på sätt i 81 § första stycket sägs,

syssloman tillsatt att medlen uppbära och förbud den betalningsskyldige

kungjort. Den som blivit satt till syssloman skall tillse, att utskyld

eller avgift, som bör för egendomen gäldas och under kvarstadstiden

till betalning förfaller, gulden varder.

198 §.

All — — — kostnaden.

Sökes — — — utmätningsmannen.

Ej vare utmätningsman pliktig att verkställa utmätning å dom

eller utslag, som ej vunnit laga kraft, med mindre kostnaden för förrättningen

förskjutes av sökanden. Den, som begär utmätning av fast

egendom eller verkställighet av förordnande, som i 28 § sägs, vare,

ändå att domen eller utslaget äger laga kraft, pliktig att på anfordran

förskjuta erforderligt belopp till bestridande av förrättningskostnaden.

Askas jämlikt 70 § konkurslagen försäljning av konkursboets fasta

egendom, skall ock kostnaden på anfordran förskjutas.

210 §.

Ej må klagan över utmätning hindra förrättningens fullbordan

eller egendomens försäljning eller ställande under tvångsförvaltning,

eller klagan över annan av utmätningsman vidtagen åtgärd verka uppehåll

däri, med mindre överexekutor annorledes förordnar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922.

Mål, som före nämnda dag äro anhängiga, skola behandlas enligt

äldre lag; dock att, där ej före samma dag skett utmätning eller meddelats

förordnande, som i 28 § sägs, om fast egendoms försäljning, nya

lagen skall lända till efterrättelse.

De i 79, 85, 114 och 198 §§ upptagna ändrade hänvisningar till

konkurslagen skola icke tillämpas i avseende å egendom, den där avträtts

till konkurs, som skall behandlas enligt konkurslagen den 18 september

1862. Vad i 13 § sistnämnda lag stadgas skall icke utgöra hinder för

att på begäran av intecknings- eller panthavare tvångsförvaltning, utan

att auktion ägt rum, anordnas å fast egendom, som avträtts till konkurs,

å vilken samma lag är tillämplig.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 2 kap. 32 § och 3 kap. 20 § i lagen den 14 juni

1907 om nyttjanderätt till fast egendom.

Härigenom förordnas, att 2 kap. 32 § och 3 kap. 20 § i lagen

den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom skola, förstnämnda

lagrum i nedan angivna del, hava följande ändrade lydelse:

2 kap.

32 §.

Varder, innan tid för tillträde är inne, fastigheten utmätt eller i

fråga om densamma förordnande meddelat, som i 28 § utsökningslagen

sägs, äge arrendatorn frånträda avtalet och bekomma ersättning för

skada; uppsäge dock avtalet inom en månad efter det han erhöll kunskap

om utmätningen eller förordnandet, eller vare sin rätt därtill förlustig.

Varder utmätningen upphävd, eller kommer eljest frågan om

fastighetens försäljning eller tvångsförvaltning att förfalla, må ej därefter

uppsägning ske.

Vad — — — konkurs.

3 kap.

20 §.

Varder, innan tid för tillträde av förhyrd lägenhet är inne, fastigheten

utmätt eller i fråga om densamma förordnande meddelat, som i

28 § utsökningslagen sägs, eller hyresvärden försatt i konkurs, skall

vad i 2 kap. 32 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

13

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 38 § i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 38 § i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom skall i nedan angivna del hava

följande ändrade lydelse:

Då fast egendom blivit utmätt eller i fråga om densamma förordnande

meddelats, som i 28 § utsökningslagen sägs, så ock då jämlikt

70 § konkurslagen äskats försäljning av konkursbos fastighet i den

ordning, som om utmätt fast egendom är stadgad, skall, sedan bevis

härom till rätten eller domaren inkommit, beviset vid rätten uppläsas

och i inteckningsprotokollet införas, å landet å nästa rättegångsdag

under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden.

Inkommer anmälan, att utmätningen upphävts eller att frågan

om försäljning eller tvångsförvaltning av egendomen eljest förfallit,

varde ock sådant i protokollet antecknat.

Har — — — inkommer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj.ts proposition Nr 19-

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 17 § i förordningen den 15 oktober 1880, innefattande

särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning av

järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs.

Härigenom förordnas, att 17 § i förordningen den 15 oktober

1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och

utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under

konkurs, skall i nedan angivna delar hava följande ändrade lydelse:

Utmätes järnväg, som begagnas för allmän trafik, då skall, efter

därom enligt 85 § utsökningslagen erhållen anmälan, ävensom i det

fall att överexekutor omedelbart förordnat om järnvägens försäljning,

överexekutor, evad borgenär gör yrkande, som i 81 § samma lag omförmäles,

eller icke, genast förordna en eller, där så nödigt anses, flera

erfarna och sakkunniga män att i egenskap av sådana sysslomän, som

i nyssnämnda paragraf avses, järnvägen omhändertaga och förvalta samt

om trafikens uppehållande i det omfång, som förut varit vanligt eller eljest

finnes lämpligt, besörja, intill dess järnvägen blivit i laglig ordning såld

eller utmätningen eljest avslutats.

I — — — sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

15

Förslå g

till

lag om ändrad lydelse ay 18 § i lagen den 14 juni 1907 om inteckning

i tomträtt och vattenfallsrätt.

Härigenom förordnas, att 18 § i lagen den 14 juni 1907 om inteckning

i tomträtt och vattenfallsrätt skall i nedan angivna delar hava

följande ändrade lydelse:

Då tomträtt blivit utmätt eller överexekutor i fråga om sådan

rättighet meddelat förordnande, som i 28 § utsökningslagen sägs, så

ock då vid tomträttshavares konkurs borgenärerna äskat, att tomträtt,

som hör till konkursboet, skall försäljas i den ordning, som om utmätt

fast egendom är stadgad, skall, sedan bevis härom till rätten eller

domaren inkommit, beviset vid rätten uppläsas och i tomträttsprotokollet

införas, i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden och

å landet å nästa rättegångsdag under lagtima ting. Inkommer anmälan,

att utmätningen upphävts eller att frågan om försäljning eller tvångsförvaltning

av tomträtten eljest förfallit, varde ock sådant i protokollet

antecknat.

Har — — — inkommer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majis proposition Nr 19.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 5 och 35 §§ i lagen den 22 juni 1920 med vissa

bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om

rätt till elektrisk kraft m. m.

Härigenom förordnas, att 5 och 35 §§ i lagen den 22 juni 1920

med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt

om rätt till elektrisk kraft m. m. skola, förstnämnda paragraf i nedan

angivna del, hava följande ändrade lydelse:

5 §•

Har — — — fastigheten.

Hör — — — åtgärden.

År — — — innehavare.

Ej — — — belägen.

Har till regis t eri 11 gsmy n d i gh eten inkommit anmälan därom, att utmätning

skett av elektrisk understation eller ledning eller att beträffande

fastighet, till vilken hör elektrisk understation, sådant förordnande, som

avses i 28 § utsökningslagen, meddelats, eller att enligt 70 § konkurslagen

äskats, att sådan fastighet måtte utmätningsvis försäljas, må registrering

av stationen eller ledningen ej äga rum, med mindre det vi>as,

att utmätningen upphävts eller att frågan om försäljning eljest förfallit.

35 §.

År anläggningen ställd under förvaltning av syssloman enligt 81 §

andra stycket utsökningslagen eller under tvångsförvaltning, som i 109 §

samma lag avses, må förordnande om tvångsförvaltning enligt 25 § i

denna lag eg meddelas.

Beslutas förvaltning jämlikt 81 § andra stycket eller 169 § utsökningslagen,

skall förvaltning enligt 25 § i denna lag upphöra; och varde

genom överexekutors försorg underrättelse därom ofördröjligen lämnad

sökanden och förvaltaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ktmgl. Maj;fn proposition Nr 19.

IT

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet

inför Hans Maj.i Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 5 mars 1920.

Narra r ande:

Hane excellens herr statsministern EdÉn,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner.

Statsråden: PetréN.

Nilsson,

Löfgren,

friherre P a LMSTIKRNa ,

llNDÉN,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anförde efter

gemensam beredning med chefen för finansdepartementet:

»Den kommission, som på sin tid haft uppdrag att utreda frågan

om rikets ekonomiska krigsberedskap och föreslå av utredningen föranledda

åtgärder, har i sitt med skrivelse den 24 augusti 1918 överlämnade

betänkande bland annat föreslagit vissa lagstiftningsåtgärder till stärkande

av fastighetskrediten under sådana kriser på fastighetsmarknaden, som

måste väntas uppkomma vid krig eller krigsfara, vari riket belinner sig,

eller eljest under av krig föranledda förhållanden. Förslaget åsyftar

härvidlag att förekomma fastighetsförsäljningar utan att likväl förhindra

exekution i fast egendom. För sådant .ändamål föreslås i betänkandet

vissa ändringar i utsökningslagen, gående ut på en valrätt för borgenären

mellan att begära försäljning av gäldenärens egendom och att yrka

på dess ställande under särskild förvaltning. Genom förslaget öppnas

således en ny självständig form av fastighetsexekution.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 15 höft. (Nr 19.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung i. Maj.-tf: proprosition Nr 19.

Ehuru den plan till fastighetskreditens tryggande, som kommissionen

sålunda uppgjort, är avsedd för speciella kristidsförhållanden, synes det

otvivelaktigt, såsom ock kommissionen framhållit, att även eljest eu

lagstiftning i den av kommissionen föreslagna riktningen skulle kunna

vara av stort gagn.

Krigsberedskapskomrnissionen anför rörande syftet med den ifrågasatta

lagstiftningen bland annat:

Deri översikt över Tysklands och Österrikes i stort sett inbördes likartade

lagbestämmelser i ämnet, som av kommissionen på annat ställe lämnas, utvisar,

att desamma skilja sig frän vår främst i fråga om förutsättningarna för tvångsförvaltning.

Olikheten i förutsättningar är betingad därav, att tvängsförvaltningsinstitutet

i nämnda länder bildar en fullt självständig form av exekution vid sidan

av den, som består i tvångsförsäljning. Lika väl som eu borgenär kan yrka försäljning

av gäldenärens fastighet för att ur köpeskillingen erhålla gottgörelse för

sin fordran, lika väl kan han begära att fastigheten, utan att äganderätten berövas

gäldenären, ställes under särskild förvaltning i ändamål att allenast avkastningen

användes till borgenärens förnöjande.

Jämväl i norsk och i viss utsträckning i dansk rättspraxis har utbildats ett

exekutivt förfarande, enligt vilket en gäldenär fastighet kan utan föregående försök

till exekution på annat sätt för en eller flera borgenärers räkning förvaltas i

syfte att avkastningen må användas för nyssnämnda ändamål.

Enligt vår lag har borgenären däremot icke redan från början denna valrätt.

Först sedan utbud å exekutiv auktion ägt rum utan att försäljning kommit

till stånd, kan tvångsförvaltning tillgripas. Denna utgör alltså enligt svensk rätt

visserligen en särskild form av exekution men endast en subsidiär sådan.

Bestämmelserna om tvångsförvaltning infördes hos oss genom 1912 års lagstiftning

om exekution i fast egendom såsom ett komplement till de nya stadganden

om exekutiv auktion, som nämnda lagstiftning innehåller. Genom föreskriften

om fastställande av ett lägsta bud, under vilket fastigheten icke får försäljas, begränsades

borgenärens möjlighet att genom försäljning av fastigheten bereda sig

betalning ur densamma. Man ansåg sig då böra skapa en utväg för borgenären

att komma till sin rätt, när auktionen misslyckades. 1 sådant syfte upptogos i

utsökningslagen, 7 kap., stadgande]! om tvångsförvaltning.

Uppenbart är, framhåller lagberedningen i sina motiv, att under kristider

med tillfälligtvis låga fastighetsvärden det kan för borgenären stå alldeles klart,

att en realisation av gäldenärens fastighet skulle visa sig vara för borgenären utan

nytta, medan det vore möjligt, att avkastningen, om den undandroges ägarens rådighet,

lämnade en behållning, som kunde användas till gäldande av borgenärens

fordran. Riktigheten härav torde icke kunna förnekas. Emellertid måste det just

i dylika kristider innebära en avsevärd olägenhet, att tvångsförvaltning icke får

tillgripas direkt såsom eu självständig form av exekution utan först såsom surrogat

efter en misslyckad auktion.

En bidragande orsak till att tvångsförvaltningen, på sätt nu nämnts, i 1912

års lagstiftning ställts i andra planet, torde hava legat däri, att man misströstat

om den praktiska möjligheten att, i vårt land i någon större utsträckning genom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19. Ib

föra eu sådan förvaltning av jordbruksfastigheter, detta därför att hos oss. i motsats

till vad förhållandet är i vissa främmande rättssystem, de inventarier, som erfordras

för en fastighets skötsel icke räknas såsom utgörande tillbehör till fastigheten.

Det låter sig då icke göra att förordna syssloman att förvalta en jordbruksegendom,

om icke nödiga inventarier stå till hans förfogande. Utan sådana, kan

lian helt enkelt icke besörja förvaltningen. A andra sidan får man ej förbise, att

tvångsförvaltningen, på sätt kommissionen tidigare framhållit, kan. rätt anordnad,

erhålla en mycket stor betydelse beträffande stadsfastigheter. Vidare kan även

utan hinder av nyssberörda, hos oss utbildade uppfattning av begreppet fast egendom

tvångsförvaltning av jordbruksfastighet med framgång drivas, därest egendomen

är utarrenderad. Tvångsförvaltning kan ock vara ett lämpligt medel att förhindra

vissa åtgärder från gäldenärens sida, som äro ägnade att minska egendomens

värde, t. ex. i fråga om skogsegendonrar.

Syftet med det nu framlagda förslaget har varit att anordna ifrågavarande

rättsinstitut såsom en med tvångsförsäljning jämnställd art av exekution och att

giva närmare anvisningar, huru förvaltningen bör anordnas för att bliva sä effektiv

som möjligt.

Innan de särskilda delarna av förslaget upptagas till behandling, skola bär

vidröras ytterligare ett par spörsmål av mera principiell innebörd.

Det skulle kunna ifrågasättas, att den rätt att omedelbart skrida till tvångsförvaltning.

som förslaget erbjuder, borde begränsas till att gälla sådana borgenärer.

som för sina fordringar hava inteckning i den fastighet, varom fråga är.

Redan nu medför ju inteckning i fråga om framtvingande av exekution en viss

företrädesrätt, därest borgenären vill hålla sig allenast till fastigheten. Något praktiskt

behov att bereda andra borgenärer än innehavare av intecknade fordringar

lättad utväg att förskaffa sig betalning ur fastighetens avkastning kan väl ej heller

sägas vara för handen. Emellertid torde tillräckliga skäl näppeligen föreligga för

en dylik, ur systematisk synpunkt mindre tilltalande inskränkning. Det naturligaste

synes vara att icke utesluta ointecknade fordringar, om det också kan förväntas,

att institutets användning med avseende ä sådana fordringar ej kommer att bliva

synnerligen stor.

Med hänsyn till tvångsförvaltningsinstitutets nya ställning inom utsökningsväsendet

skulle det kunna ifrågasättas att åt detsamma bereda er. i processuellt

avseende från utsökningen i övrigt helt fristående karaktär. Att sa ej skett i förslaget,

har sin grund i följande skäl. För rätten att anordna tvångsförvaltning

måste naturligen uppställas vissa villkor i fråga om beskaffenheten av sökandens

fordran, och regler måste givas om den inbördes ordningen mellan deima fordran

och övriga borgenärers anspråk. I sistnämnda avseende lärer det vara nödigt att

anknyta till de redan befintliga reglerna för fordringskonkurrensen. enligt vilka förmånsrätten

beror av inteckning respektive utmätning, där den ej ända enligt lag

äger rum. Och vad de antydda villkoren beträffar, måste desamma givetvis prövas

i en viss procedur, vilken väl komme att nära sammanfalla med vad som nu gäller

om exekution i och för egendomens försäljning. Härtill kommer, att det synts

lämpligt bereda borgenären vidsträckt möjlighet att övergå från en redan påbörjad

tvångsförvaltning till tvångsförsäljning och tvärtom, vadan förutsättningarna för

båda exekutionssätten lämpligen böra vara desamma. Med hänsyn till vad sålunda

anförts, har man i förslaget såsom villkor för tvångsförvaltning uppställt, att ut
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Utlåtanden.

Departement

chefen.

20 Kung!- Muj:ts proposition Nr IV.

mätning skall liava skett för borgenärens fordran eller att fordringen i lagsökning^*

väg fastställts till betalning ur egendomen.»

Över de uppgjorda författningsförslagen — vilka ej blott innebära,

att institutet tvångsförvaltning ryckes fram såsom ett med tvångsförsäljning

sidoordnat led i fastighetsexekutionen utan ock innefatta vissa

detaljförändringar rörande själva förvaltningens anordnande — hava

yttranden infordrats från överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser

och överexekutorer. Av nämnda myndigheter hava sex länsstyrelser

och tio överexekutorer avstyrkt eller ställt sig avvisande till förslagen,

varemot övriga länsstyrelser, däribland överståthållaräm betet,

samt ett sextiotal andra överexekutorer antingen förklarat sig icke hava

något att erinra mot desamma eller ock tillstyrkt dem. Bland de myndigheter,

som avstyrkt, hava emellertid tre medgivit, att den föreslagna ordningen

åtminstone i undantagsfall kunde vara till gagn. Huvudinvändningen

mot förslagen har varit, att tvångsförvaltningsinstitutet redan enligt den

nu gällande ordningen varit så föga prövat, att anledning att utvidga

detsamma saknades.

Läget på fastighetsmarknaden kännetecknas för närvarande i stort

sett av en högkonjunktur, så till vida som fastighetsvärdena under de

senaste åren varit i ständigt stigande. Denna företeelse har såvitt angår

fastigheter, vilkas huvudsakliga värde består i därå uppförda byggnader,

uppenbarligen närmast varit föranledd av den utomordentliga

stegring i priset på byggnadsmaterialier och arbetskraft, som under

sista tiden ägt rum och vilken i förening med oron på arbetsmarknaden

förlamat byggnadsverksamheten och därmed orsakat en i förhållande

till den ökade efterfrågan minskad tillgång å särskilt till bostäder avsedda

byggnader. Erfarenheten lär emellertid, att högkonjunktur avlöses

av lågkonjunktur i ständig växling. Uppkommer en fastighetskris med

sjunkande värden, kan lätt inträffa, att de, som förvärvat sina fastigheter

för jämförelsevis högt pris, nödgas låta dem gå till exekutiv försäljning,

därvid de kanske komma att avyttras till ett lågt. Innehavare av inteckningar,

särskilt sådana med svagare förmånsrätt, vilka förut under krisen

måhända i ett stort antal fall ej kunnat erhålla sin betingade ränta, nödgas,

när fastigheterna gå till försäljning, so sina inteckningar falla utom lägsta

buden och gå förlorade även till kapital. Många dylika borgenärer

torde vara att hänföra till den kategori av personer, som lyckats hopspara

ett mindre penningebelopp för sin ålderdom samt nödgats för

den relativt höga räntesatsens skull hålla till godo med den rino-a sä
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

kerhet, högt belägna inteckningar erbjuda, och som således nu dyrt lä

umgälla vad som dock icke kan läggas dem till last såsom bristande

förutseende. Uppenbarligen vore det ofta i angivna fäll fördelaktigare

för en inteckningshavare, om försäljning av fastigheten kunde undvikas

eller åtminstone någon tid uppskjutas och i stället försök göras att

bringa upp fastighetens avkastning, så att den räckte till täckande

av hans räntefordran. Enligt gällande rätt kan ju visserligen fäst

egendom på exekutiv väg ställas under förvaltning, men först sedan

utbud å auktion skett utan att försäljning dock kommit till stånd. Inteckningshavarna,

särskilt de svagare, måste således först riskera att

deras inteckningar gå förlorade till kapitalet, innan de kunna vänta

någon nytta av en tvångsförvaltning. Eu ändring i detta förhållande

av den innebörd, att en borgenär redan från början äger välja mellan

att begära försäljning av gäldenäreus egendom eller yrka på dess ställande

under särskild förvaltning skulle komma särskilt inteckningshavare till

godo, men även andra borgenärer, nämligen i de fall, då den fästa

egendomen, såsom utgörande gäldenärens huvudsakliga tillgång, måst

för deras fordran utmätas.

Aven under normala tider kan det vara av visst gagn för eu utsökningsborgenär

att få välja mellan de båda exekutionsformerna försäljning

och förvaltning, särskilt om anledningen till den låga räntabiliteten

hos den fastighet, som är föremål för exekutionen, främst

ligger i gäldenärens oförmåga att handhava skötseln av densamma.

Och ofta vore det ju en uppenbar fördel för gäldenären, om äganderätten

till hans fastighet ej nödvändigt behöver under exekutionen fråntagas

honom.

Jag erinrar i detta sammanhang om det ar* Eders Kungl. Maj: t

till detta års riksdag framlagda förslaget till ackords förhan dlin g utan

konkurs, vari samma tanke, att förekomma att gäldenären berövas

äganderätten till sin egendom, kommer till uttryck.

Beträffande den i åtskilliga utlåtanden framkomna invändningen

mot lagförslaget, att tvångs förval tningsinstitut enligt gällande rätt hittills

vunnit ringa användning, så torde detta förhållande hava berott på den

sekundära plats institutet i gällande rätt erhållit. Naturligen delar jag

den åsikt, som vissa myndigheter, i likhet med kommissionen själv, uttalat,

att tvångsförvaltning endast sällan kan komma till användning beträffande

andra fastigheter än bostadsfastigheter. De fördelar man, enligt vad

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Utsökning»''

lagen.

§

114 §.

Kungi. Maj.-ts proposition Nr 19.

jag förut framhållit, skulle kunna ur fastighetskreditens synpunkt vinna

i de fall, då tvångsförvaltning skulle kunna användas, synas mig emellertid

motivera en lagstiftning. Jag ansluter mig sålunda i princip till

kommissionens förslag. Emellertid har jag, delvis i anledning av framställda

detaljanmärkningar, låtit förslagen undergå omarbetning inom

departementet, därvid i nedannämnda avseenden ändringar och tillägg

gjorts.

1 kommissionens förslag till lag om ändring i vissa delar av utsökningslagen

har till 28 § fogats ett tredje moment, innefattande hänvisning

till vad angående förvaltning av järnväg funnes särskilt stadgat.

Härmed åsyftas uppenbarligen det i 1880 års förordning om lagfart,

inteckning och utmätning av järnväg m. in. intagna stadgande, enligt

vilket bestämmelserna i utsökningslagen om tvångsförvaltning icke

skola äga tillämpning å sådan järnväg, som i förordningen avses. Med

hänsyn till innehållet i ingressen till nämnda förordning synes emellertid

ifrågavarande undantag icke vara erforderligt och har därför vid

förslagets granskning utelämnats.

I 114 § utsökningslagen medgives rätt för den, som i konkurs bevakat

fordran, varför konkursboets fasta egendom svarar enligt 17 kap.

0 § handelsbalken eller 11 kap. 2 § jordabalken eller vilken skall ur

egendomen utgå med förmånsrätt framför intecknad fordran, att, om

egendomen på begäran av konkursboet skall exekutivt säljas, begära

att försäljningen i stället skall äga rum till gäldande av hans fordran.

Otvivelaktigt är med nu gällande bestämmelser dylik borgenär berättigad

att, om försäljning ej kan ske, i stället begära egendomens ställande

under tvångsförvaltning. Medelst en jämkning av ordalagen har nu

utsagts, att borgenären jämväl enligt den nva ordningen äger begära

tvångsförvaltning av egendomen.

Vid framställning hos överexekutor om tvångsförvaltning skall

enligt 169 § andra momentet i förslaget till lag om ändring i vissa delar

av utsökningslagen den handling, på grund av vilken betalning blivit

sökt, i huvudskrift ingivas, där densamma ej är hos överexekutor tillgänglig.

Det torde icke vara uteslutet, att vid tidpunkten för framställningen

borgenären redan överlämnat handlingen till exekutiv myndighet

utan att den då behöver vara tillgänglig hos överexekutor. Sålunda

kan, när yrkande om tvångsförvaltning framställes, handlingen

redan hava blivit avlämnad till enligt 98 § förordnad förrättningsman

eller ock kan, då i fråga om utmätt fast egendom sådant yrkande göres,

handlingen fortfarande kvarligga hos vederbörande utmätningsman. Med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. MajUs proposition Nr 19. 2ä

hänsyn härtill har en jämkning i andra stycket av förevarande paragraf

företagits.

Enligt tredje momentet av samma paragraf i förslaget äger överexekutor,

där så prövas nödigt, att, innan beslut om tvångsförvaltning

meddelas, förordna om sammanträde med vissa fordringsägare för behandling

av förvaltningen vidkommande frågor. Det torde emellertid

alltid vara nödvändigt, att dylikt sammanträde hålles. Sättet för anordnandet

av en fastighets förvaltning kan vara föremål för olika

meningar och förvaltningen kan, allt efter dess ordnande, giva olika

resultat. Särskilt äro kostnaderna för förfarandet, som ju i vissa fall

bliva rätt avsevärda och i sista band skola utgå ur avkastningen, innan

behållningen fördelas, i sin tur beroende av sättet för förvaltningens

anordnande. Det synes därför vara en för de i fastigheten intresserade

fordringsägarna viktig angelägenhet, att dem beredes tillfälle att göra

sin mening om förvaltningen gällande inför överexekutor. Dessutom

torde vid dylikt sammanträde vara att påräkna värdefulla upplysningar,

som kunna tjäna till ledning för de anvisningar, som överexekutor må

finna skäl giva fastighetens syssloman. Dylikt sammanträde bör ock

hållas, när jämlikt 178 § fråga uppkommer om att tvångsförvaltning

skall upphöra på grund av bristande avkastning. Jämkningar i förslaget

hava därför vidtagits i överensstämmelse med vad nu sagts, varjämte

föreskrift tillagts om sättet för offentliggörande av dylikt sammanträde.

1 sista momentet av förevarande paragraf stadgas skyldighet för

sökanden att, där överexekutor så påfordrar, förskjuta den för förvaltningen

nödiga kostnaden. I vissa fall torde måhända överexekutor

nödgas kräva ett mycket stort förskott. Det kan nämligen inträffa, att

orsaken till att egendomen icke förmår fylla de avkastningskrav, som

vila å densamma, mindre ligger i gäldenärens person än i egendomens

förhandenvarande beskaffenhet. Den går kanske oberoende av förvaltarens

person med förlust. Denna förlust måste täckas, om egendomen ställes

under tvångsförvaltning. Förskottet kan då komma att omfatta det

kanske ej obetydliga kapital, som erfordras för att sätta egendomen i

sådant stånd, att utsikt finnes att förlusten skall förvandlas till vinst.

I förevarande moment har därför inryckts stadgande om alternativ

skyldighet för vederbörande borgenär att ställa fullgod säkerhet för kostnadernas

gäldande.

Då det är av vikt ej blott för de borgenärer, vilka hava fordran

eller rättighet, som vilar å fastigheten, utan ock för övriga fordringsägare

och tredje man att äga kunskap om, när tvångsförvaltning av

170 §.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

171

1 7H

Övergång

bestäni - mel ser.

Kungl. Maj:ts proposition Nr in.

lustighet börjar, bar i denna paragraf intagits föreskrift om kungörelse

angående förordnande av syssloman. Motsvarande bestämmelse har

angående tvångsförvaltningens upphörande ock tillagts i 178 §.

Enligt 2 mom. i förevarande § av förslaget skall syssloman inom

eu månad efter varje kalenderårs utgång, dock icke för kortare tid än

ett fjärdedels år, så ock eljest, uär överexekutor så prövar nödigt, till

överexekutor avgiva redovisning för sin förvaltning. Åtminstone i vissa

fall bör redovisning lämnas oftare. Detta gäller särskilt uthyrd fastighet,

där hyresbetalningsterminerna äro korta, exempelvis månatliga. Det

synes lämpligt att i sådant fall redovisningen sker för varje månad,

ehuru detta givetvis för såväl syssloman som överexekutor medför ökat

arbete. Då det emellertid ej torde låta sig göra att föreskriva tätare

redovisningsskyldighet, för alla fäll, synes det vara lämpligare att låta

överexekutor beträffande värjo särskild fastighet bestämma, när redovisning

skall äga rum, dock med den begränsning, att redovisning

måste ske minst eu gång värjo kalenderår. 1 överensstämmelse härmed

har ock stadgandet ändrats.

I 178 § lämnas regler angående återgång av utmätning i vissa

tall, därvid föreskrift tillika givits om, att egendomen i dessa fall skall

till gäldenären återställas. Sistnämnda föreskrift har vid förslagets

omarbetning utelämnats och i stället eu allmän bestämmelse av motsvarande

innehåll inryckts i 88 §.

Den i förslaget såsom alternativ II upptagna övergångsbestämmelsen

har vid omarbetningen utelämnats.

Konkurs
lagen.

Frågan i vilken utsträckning 1862 ars konkurslag medger att

jämsides med konkurs må pågå utsökning i egendom, tillhörig konkursboet,

har varit föremål för olika meningar. Kommissionen har i

sitt förslag icke upptagit något stadgande, som berör denna fråga, och

anser därav följa, att, om förslaget blir gällande, fast egendom, tillhörig

konkursbo, kan komma att stå under tvångsförvaltning allenast i

det fall, att, där utbud av fastigheten å exekutiv auktion över huvud

är under konkurs tillåtet, dylikt utbud sker utan att försäljning kominer

till stånd.

Det förslag till ny konkurslag, som Eders Kung!. Maj:t för sin

del godtagit och genom proposition förelagt innevarande års riksdag,

bygger, så vitt angår frågan om tillåtligheten under konkurs

av specialexekution i boets fasta egendom, som bekant på den grundsatsen,

att borgenär, som för sin fordran har panträtt i egendomen,

kan oberoende av konkursen realisera denna panträtt samt att, om annan

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

borgenär före konkursens början för sin fordran vnnnit utmätning i fast

egendom, verkställigheten skall fortgå, så vida ej från koukursförvaltningens

sida framställning göres om dess inställande. Särskilda regler

hava i 70 § av nämnda förslag upptagits rörande skyldighet för konkursförvaltare

att till auktionsförrättaren överlämna den behållning,

som må hava under konkursen av egendomen uppkommit. Jag anser

icke något skål föreligga att avvika från nämnda grundsats, så vitt

angår tvångsförvaltning enligt utsökuingslagen. För den händelse

nämnda förslag varder av riksdagen antaget, synes alltså 70 § i den

nya konkurslagen böra, i sammanhang med nu ifrågavarande lagstiftning,

erhålla förändrad avfattning därutinnan, att

dels sista punkten i paragrafens tredje stycke får följande lydelse:

»Behållning, s<>m ej sålunda avlämnas, skall innan slutlig utdtdning

sker överlämnas till överexekutor att på sätt och i den ordning 173 §

utsökningslagen bestämmer mellan rättsägarua fördelas.»

dels ock till paragrafen f"gas ett nytt stycke, så lydande:

»Varder boets fasta egendom ställd under tvångsförvaltning på sätt

i 7 kapitlet utsökningslagen sägs, åligger det konkursförvaltaren att

till sysslomannen överlämna behållning, som nyss sagts, före det första

sammanträde, som jämlikt 173 § samma lag hålles. Behållning, som

ej sålunda avlämnas, skall snarast möjligt och innan slutlig utdelning

sker överlämnas till sysslomannen.»

Under enahanda förutsättning, bör den hänvisning till 51 § i 1862

års konkurslag, som förekommer i 79, 85, 114 och 198 §§ av förevarande

förslag till lag om ändring i vissa delar av utsökningslagen, förändras

till att avse nämnda 70 § i den nya konkurslagen.

De föreslagna nya bestämmelserna i utsökningslagen om tvångs- inteckningsförvaltning

föranleda vissa ändringar även i förordningen om inteckning Frord‘

i fast egendom, huvudsakligen i fråga om gemensamma inteckningar. run°ei1.

Kommissionen har utgått från att för utrönande av huruvida och i vad

mån subsidiär ansvarighet för gemensam inteckning inträder hos någon

av de fastigheter inteckningen berör borde krävas, att den eller de andra

fastigheterna såldes exekutivt. Först härigenom kunde verkligen konstateras,

om brist förelåge. Att låta tvångsförvaltning även i detta avseende

likställas med tvångsförsäljning kunde enligt kommissionens åsikt ej

låta sig gorå. Av denna anledning har kommissionen icke föreslagit

någon ändring i det i 32 § av inteckningsförordningen meddelade

huvndstadgundet i denna del. Den sålunda av kommissionen intagna

ståndpunkten synes mig riktig.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 15 höft. (Nr 19.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

35 §.

36 §.

1 mom.

37 §.

3 mom.

Kungl. Maj.ts ''proposition Nr 19.

I 35 § stadgas rätt för innehavaren av den gemensamma inteckningen

att, om en av de fastigheter, som besväras av denna inteckning,

skall särskilt försäljas i exekutiv ordning, i förfarandet indraga jämväl de

Övriga eller någon av dem, utan hinder av, att intecknade beloppet ej

är till betalning förfallet, detta för att kunna utröna, om brist i någon

av de sålunda indragna egendomarna uppstår, som kan inverka på

storleken av det belopp, som skall utgå ur köpeskillingen för den förstnämnda.

Att dylik rätt bör tillkomma innehavaren av den gemensamma

inteckningen även om det exekutiva förfarande, egendomen på den

andres begäran undergår, består i tvångsförvaltning, synes uppenbart,

vadan vid förslagets omarbetning bestämmelser härom inryckts i denna

paragraf.

Om flera gemensamt intecknade fastigheter äro underkastade exekution

till gäldande av den gemensamma inteckningen, kan, när det vid

försäljning eller genom misslyckat utbud visat sig, att någon eller

några av dem ej lämna full eller ens någon betalning för den gemensamt

intecknade gälden, för vad sålunda brister den subsidiära ansvarigheten

göras gällande i de övriga. 1 den man åter detta sker,

bliva den eller de förra fastigheterna fria från sin ansvarighet. Bestämmelser

i sistnämnda avseende finnas inrymda i andra stycket av förevarande

moment. Motsvarande bör emellertid gälla även vid tvångsförvaltning. Sålunda

böra, därest någon eller några av gemensamt intecknade fastigheter

stå under tvångsförvaltning till gäldande av den gemensamma inteckningen

och det samtidigt vid exekutiv auktion å de övriga yppas brist, i följd

varav vid fördelning av avkastningen från de tvångsförvaltade fastigheterna

den sekundära ansvarigheten i dem göres gällande, de övriga

fastigheterna ej vidare häfta för vad ur berörda avkastning uttages

utöver den primära ansvarigheten. I enlighet med vad nu anförts har

en jämkning av lagtexten i andra stycket av förevarande moment

ägt rum.

I förevarande lagrum lämnas regler om avsöndrad lägenhets ansvarighet

i förhållande till stam fastigheten för inteckningar, som före

avsöndringen fastställts. Denna ansvarighet är i sin helhet blott

subsidiär och omfattar således icke ens i första hand mera än vad som

icke kan utgå ur köpeskillingen för stamfastigheten. För att kunna

uttaga något ur lägenheten, måste inteckningshavaren således först begära

försäljning av stamfastigheten. Förslaget lämnar denna regel

orubbad. Den i andra stycket av samma moment meddelade bestämmelsen

om rätt för inteckningshavaren att i vissa fall, då någon av de

gemensamt intecknade fastigheterna på begäran av annan rättsägare

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

utmätningsvis säljes, äska försäljning även av andra lägenheter till

utrönande av eventuell brist, vilken bestämmelse kommissionen jämväl

lämnat oförändrad, har jag däremot ansett böra utsträckas till att omfatta

även det fall, att någon av fastigheterna på begäran av annan

rättsägare ställes under tvångsförvaltning, vadan eu jämkning i lagrummets

text i detta syfte vidtagits.

I övrigt hava i författningsförslagen företagits allenast vissa smärre

jämkningar.

Uppenbart är att, därest de föreslagna bestämmelserna om tvångsförvaltning

erhålla vidsträcktare användning, överexekntorernas arbetsbörda

kommer att väsentligt ökas. Särskilda åtgärder anser jag därför

böra i sinom tid vidtagas för att bereda nämnda myndigheter ersättning

härför eller för anskaffande av ökade arbetskrafter hos dem.»

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst förslagen

med vidtagna ändringar och tillägg (se bilagor vid detta protokoll), hemställde

departementschefen att, för det ändamål, varom i § 87 regeringsformen

förmäles, lagrådets yttrande över nämnda förslag måtte

genom utdrag av detta protokoll inhämtas.

Till vad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, vari statsrådets övriga ledamöter instämde,

täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna bifall.

Övriga

ändripgar.

Anslagsfråga.

Ur protokollet:

Gösta Stenlund.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

Bilaga.

Förslag

till

Lag om ändring i vissa delar av ntsökningslagen.

Härigenom förordnas, att nedannämnda paragrafer i ntsökningslagen

skola, vissa paragrafer i nedan angivna delar, kava följande ändrade

lydelse:

2 kap.

Om lagsökning för gäld.

28 §.

Åro---utmätning.

Har borgenär enligt 13 § utsökt betalning ur fast egendom, och

varder fordringen fastställd till betalning ur egendomen, forordne överexekutor

tillika, att egendomen må säljas i den ordning, som om utmätt

fast egendom stadgas, eller oek sättas under tvångsförvaltning enligt

vad i 7 kap. sägs. Har sådant förordnande meddelats, vare det, där

ej annat följer av 86 § 2 mom., så ansett, som hade egendomen blivit

utmätt den dag förordnandet meddelades.

3 kap.

Om verkställighet av dom i tvistemål, så ock av beslut i utsökningsmål.

39 §.

År---sagt. Visar efter utmätning gäldenären, att nedsätt
ning

skett, och gäldar han tillika kostnaden för utmätningen och godsets

vård ävensom, där tvångsförvaltning kommit till stånd, förvaltningskostnaden

i den mån densamma ej guldits av fastighetens avkastning, gånge

utmätningen åter, där så ske kan.

Vad---föreskrivet.

Huru---stadgat.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

29

40 §.

Vad---försäljning.

Utmätt---stadgas.

Fast egendom, som efter 39 § är utmätt, må sättas under tvångsförvaltning

ändå att domen ej vunnit laga kraft, där ej domstol, hos

vilken talan mot domen är anhängig, aunorlunda förordnar; dock äge

borgenär ej lyfta något av behållningen annorledes än mot pant eller

borgen.

50 §.

Ändras eller upphäves dom, varå utmätning, kvarstad eller annan

verkställighet följt, gånge, ändå att klagan över senare beslutet föres,

verkställigheten åter, där så ske kan; och fylle den, som verkställigheten

sökt, all skada; vare ock den, som något lyfta eller tillträda fått,

pliktig att det genast med dess ränta eller avkomst till sökandens vederpart

återställa. Åro penningar lyftade, gälde ränta därå efter sex för

hundrade om året från lyftningsdagen.

51 §.

Om---fall.

Har överexekutor i fråga om fast egendom meddelat förordnande,

som i 28 § sägs, må egendomen ej försäljas, förr än laga kraft å utslaget

kommit. Utan hinder av att ändring i utslaget sökes, må egendomen

sättas under tvångsförvaltning, där ej hovrätten, sedan ändringssökandet

där anmälts, annorlunda förordnar; dock gälle om borgenärs rätt

att lyfta behållningen vad i 40 § 3 mom. för där omlörmält fall sägs.

4 kap.

Om utmätning.

79 §.

Utmätes---värderade.

Vad nu är sagt gälle ock, där överexekutor i fråga om fast egendom

meddelat förordnande, som i 28 § sägs, eller där sådan egendom

skall säljas på begäran av borgenärer jämlikt 51 § konkurslagen.

År egendomen intecknad gemensamt med annan egendom och

finnes för någon av egendomarna icke uppskattning till allmän bevillning,

skall värdering ske jämväl av den eller de andra egendomarna;

skolande om förrättningen ägarna underrättas på sätt i 60 § stadgas.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

80 §.

Fast egendom, som blivit utmätt, skall utbjudas till försäljning i

den ordning 5 kap. stadgar, där ej borgenären begär tvångsförvaltning

av densamma på sätt i 7 kap. sägs.

81 §.

Då utmätning av fast egendom skett och egendomen ej är satt

under tvångsförvaltning, skall, där borgenären det yrkar, avrad, hyra

eller ränta, som av egendomen faller till dess den varder såld och av

köparen tillträdd, uppbäras av utmätningsmannen eller av syssloman,

som av honom förordnas; och kungöre utmätningsmannen utan dröjsmål

den, vilken betalningsskyldigheten åligger, förbud att utgiva något

till annan än utmätningsmannen eller sysslomannen. Har överexekutor

i fråga om fast egendom meddelat förordnande, som i 28 § sägs, och

är egendomen ej satt under tvångsförvaltning; då skall överexekutor,

där borgenären det yrkar, tillsätta syssloman, som avkomsten uppbär,

och låta förbud kungöras, som nu är sagt.

År fara, att fast egendom, som blivit utmätt eller i fråga om vilken

meddelats förordnande, som i 28 § sägs, av ägaren genom vanvård eller

annorledes i större mån försämras, äge överexekutor, där borgenär det

påstår, förordna syssloman att egendomen om händer taga och förvalta;

dock vare i ty fall borgenären pliktig att förskjuta den kostnad, som

för egendomens förvaltning kan vara nödig.

Har syssloman blivit jämlikt 1 eller 2 mom. förordnad och skall

egendomen säljas, åligger det sysslomannen att till auktionstörrättaren

före auktionen eller, där jämlikt 102 § särskilt sammanträde skall hållas,

före det sammanträde redovisa avrad, ränta eller hyra, som utgår i penningar

och av honom uppburits. Lag samma vare i fråga om utmätningsman,

där han jämlikt 1 mom. uppburit sådan avkastning och icke

själv skall förrätta auktionen. Utgår---rum.

Varder egendomen ställd under tvångsförvaltning, på sätt 7 kap.

sägs, skall förordnande, som enligt vad ovan är sagt blivit för syssloman

meddelat, anses förfallet. Redovisning för avkastning, som uppburits

av sysslomannen eller av utmätningsman, skall i ty fall inom

tid, som av överexekutor bestämmes, avgivas till den, som enligt 170 §

förordnats att omhänderhava tvångsförvaltningen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

31

85 §.

Då---tillkänna.

Då---skett.

Utmätes---erfordras.

Myndighet, vilken meddelat förordnande, som i 28 § sägs, eller

hos vilken enligt 5 i § konkurslagen äskats, att fastighet eller intecknat

fartyg må utmätningsvis säljas, vare ock pliktig att därom insända

bevis efter ty nyss är sagt.

86 §.

Har---åter.

Har i fall, då överexekutor i fråga om fast egendom meddelat

förordnande, som i 28 § sägs, borgenären icke inom två månader efter

det överexekutors utslag vunnit laga kraft, antingen med företeende av

bevis därom samt av den handling i huvudskrift, på grund varav betalning

blivit sökt, begärt försäljning av egendomen eller ock äskat tvångsförvaltning,

vare förordnandet utan verkan. Lag samma vare, där borgenären

begärt sådan verkställighet, som nu sagts, men därefter lämnat

gäldenären anstånd, som fortfar när sex månader förflutit från det verkställigheten

begärdes.

87 §''

År fast egendom utmätt och har någon fordran, varför egendomen

på grund av inteckning eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar,

eller ock nyttjanderätt till egendomen eller rätt till servitut eller till

avkomst eller annan förmån, äge sådan rättsägare, där hans rätt kan

vara beroende av försäljning eller tvångsförvaltning av egendomen mot

det att han till utmätuingsmannen eller överexekutor, om ärendet där är

anhängigt, erlägger fordringsbeloppet jämte kostnad, varför utmätningssökanden

ansvarar, göra gällande den rätt, som tillkom denne; dock att,

där utmätning skett för allenast del av fordran, varför egendomen på

grund av inteckning eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, utmätningssökanden

för sin återstående fordran äger företräde.

88 §.

Har utmätning av fast egendom upphävts eller fråga om försäljning

eller tvångsförvaltning av sådan egendom eljest förfallit, åligger

det utmätningsmannen eller överexekutor, om ärendet där är anhängigt,

att därom genast göra anmälan å landet hos domaren och i stad hos

rätten; och varde egendomen till gäldenären återställd.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungi. Mayts proposition Nr 19.

5 kap.

Om utmätt egendoms försäljning.

98 §.

Å landet äge gäldenären bestämma, om auktion å fast egendom

skall hållas å bindskansliet eller å tingsställe i orten. Uppgiver gäldenären

annat ställe i orten, må ock auktionen där hållas, om överexekutor

prövar stället lämpligt. Har ej gäldenär vid utmätningen eller,

där i fråga om egendomen överexekutor meddelat förordnande, som i

28 § sägs, hos överexekutor före målets avgörande uppgivit auktionsställe,

eller äro flere, som äga auktionsställe nämna, och kunna de ej

därom sig förena, bestämme överexekutor, var auktionen skall hållas.

Skall auktionen hållas på annat ställe än landskansli, varde den förrättad

av den, som överexekutor för sådant ändamål till förrättningsman

särskilt förordnar.

I---hållas.

Skola---landskansliet.

101 §.

Tiden---efterrättelse.

År den fordran, till vars gäldande försäljningen skall ske, fastställd

till betalning ur egendomen jämlikt 28 §, må kungörelse om

auktionen ej utfärdas förr än den handling, på grund varav borgenären

sökt betalning, blivit i huvudskrift till auktionsförrättaren avlämnad.

106 §.

Vid början av auktion, den där icke föregåtts av sådant sammanträde,

som i 102 § sägs, uppläse auktionsförrättaren såväl protokollet

över utmätningen eller det utslag, varigenom överexekutor i fråga om

egendomen meddelat förordnande, varom i 28 § sägs, som ock gravationsbevis

och de övriga handlingar, som i 99 och 100 §§ nämnas, och

anmane dem, vilka hava fordran eller rättighet, som bör vid auktionen

iakttagas, att sådant anmäla; lämne ock tillstädesvarande rättsägare

samt gäldenären, där han när är, tillfälle att yttra sig över handlingarna

och de anspråk, som anmälas, så ock angående de villkor, som skola

gälla för försäljningen.

Hålles---uppläsas.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 19.

33

114 §.

År fast egendom avträdd till konkurs, och skall efter ty i 51 §

konkurslagen stadgas på begäran av borgenäierna auktion hållas för

egendomens försäljning i den ordning, som i denna lag är stadgad,

vare borgenär, som i konkursen bevakat fordran, varför egendomen

häftar enligt 17 kap. 9 § handelsbalken eller 11 kap. 2 § jordabalken

eller som skall ur egendomen utgå med förmånsrätt framför intecknad

fordran, berättigad att, där hans rätt till betalning ur egendomen

är ostridig eller styrkt, äska att försäljningen i stället sker till

gäldande av hans fordran eller att egendomen till gäldande därav ställes

under tvångsförvaltning; framställe dock yrkandet, där det avser försäljning,

hos auktiousförrättaren inom den tid, som i 106 § är föreskriven

för anmälan av fordran eller rättighet, och eljest hos överexekutor,

varvid sökanden har att om yrkandet inom samma tid underrätta auktionsförrättaren.

Göres ej sådant yrkande, må ej försäljning eller tvångsförvaltning

ske till förfång för de i borgenärsförteckningen upptagna

rättsägare.

133 §.

Köparen---uppsäges.

Sedan---tid. Ej må å legoavgift, som förfaller till betal
ning

mer än ett år eller vid hyra mer än sex månader efter det första

gången auktion hölls eller, där egendomen först ställts under tvångsförvaltning

eldigt 7 kap., syssloman enligt 170 § förordnades i det

utsökningsmål, varom fråga är, legotagaren avräkna vad han må hava

att fordra av förre ägaren, ej heller gälle i fråga om sådan avgift betalning,

som av legotagaren erlagts till förre ägaren, eller annan uppgörelse,

som med denne träffats; fordran, varav legotagaren blivit innehavare,

eller uppgörelse, som träffats, efter det legotagaren fick kunskap

om egendomens utmätning eller om förordnande, som i 28 § sägs, må

ej åberopas mot köparen.

Angående---tillämpning.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 15 höft (Nr 19 .)

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

6 kap.

Om redovisning och fördelning av medel, som till följd av

utmätning influtit.

165 §.

Har utmätning skett av läst egendom eller har överexekutor i

fråga om sådan egendom meddelat förordnande, som i 28 § sägs, skall

överexekutor, utmätningsman eller annan förrättningsman, en var i den

mån ärendet av honom vidare handlägges, så skyndsamt vidtaga alla

de åtgärder, vilka på honom ankomma, att genom hans vållande dröjsmål

ej må äga rum med försäljning av egendom å landet över

fyra månader och i stad över tre månader samt med tvångsförvaltning^

påbörjaude å landet över tio veckor och i stad över sex veckor från

mottagandet av de i 54 och 56 §§ nämnda handlingar eller i det fall,

som avses i 28 §, från det borgenärens begäran om dylik verkställighet

jämte erforderliga handlingar till vederbörande myndighet inkom.

År å landet fartyg, som i 94 § sägs, utmätt, skall vad i 1 mom.

är stadgat angående åtgärder för försäljning av fäst egendom i stad

äga motsvarande tillämpning.

7 kap.

Om tvångsförvaltning av fast egendom.

169 §.

Vill borgenär, att fast egendom, som blivit för hans fordran utmätt

eller i fråga om vilken överexekutor på hans yrkande meddelat

förordnande, som i 28 § sägs, icke skall säljas, utan att allenast egendomens

avkastning skall användas till gäldande av fordringen, äge han

äska, att egendomen sättes under särskild förvaltning, eller, där sådan

förvaltning redan är anordnad för annan borgenärs räkning, att densamma

framdeles skall äga rum till gäldande jämväl av hans fordran.

Yrkande om tvångsförvaltning göres hos överexekutor. Overexekutor

infordre de i 54, 56 och 99 §§ omförmälda handlingar, gravationsbevis

ävensom borgenärsförteckning, där sådan finnes upprättad, i

den mån nämnda handlingar ej äro för överexekutor tillgängliga.

Innan beslut i ärendet meddelas, skall sammanträde för behandling

av förvaltningen rörande frågor inför överexekutor eller särskilt

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

förordnad förrättningsman hållas med dem, vilka hava fordran eller

rättighet, som vilar å fastigheten. Om kungörande av sådant sammanträde

samt om kallelser till detsamma galle vad i 173 § angående där

nämnt sammanträde är stadgat.

Sökanden skall på anfordran förskjuta den för förvaltningen

nödiga kostnaden eller ställa av överexekutor godkänd borgen därför.

170 §‘

År tvångsförvaltning, som i 169 § sägs, begärd, förordne överexekutor

syssloman att omhändertaga egendomen och besörja förvaltningen;

och varde underrättelse därom iuförd en gång i allmänna tidningarna

och, där så kan ske, i tidning inom orten.

Vid utseende av syssloman skall överexekutor fästa synnerligt

avseende å den erfarenhet och insikt, som erfordras för förvaltningens

ändamålsenliga bedrivande.

Till syssloman må jämväl utses bolag, förening eller inrättning,

inom vars verksamhet förvaltning av fast egendom hiller eller åt vilken

förvaltningen eljest lämpligen må anförtros. På begäran av borgenären

må gäldenären förordnas till syssloman, där överexekutor på grund av

särskilda omständigheter finner så böra ske.

År gäldenären ej syssloman och har han ej annat hemvist än

egendomen att tillgå, anvise sysslomannen honom nödiga rum till bostad;

och må han i dem bo kvar till näst infällande fardag för avträdande

av förhyrd lägenhet.

År — — — tillämpning.

Har syssloman blivit förordnad, varde av överexekutor förbud att

utgiva avrad, hyra eller ränta av fastigheten till annan än sysslomannen

ofördröjligen kungjort den, vilken betalningsskyldigheten åligger.

171 §.

Sysslomannen äge i avseende å förvaltningen befogenhet att vidtaga

alla . sådana åtgärder, som erfordras för egendomens ändamålsenliga

nyttjande; ställe sig dock till efterrättelse de anvisningar härutinnan,

som överexekutor må finna skäligt meddela. Utan överexekutors tillstånd

må sysslomannen ej å egendomen avverka skog annorledes än

för egendomens behov, ej'' heller för längre tid än ett år sluta avtal,

varigenom till egendomen upplåtes nyttjanderätt, rätt till avkomst eller

annan förmån eller till servitut.

Sysslomannen skall å de tider överexekutor bestämmer dock minst

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

för varje kalenderår till överexekutor avgiva redovisning för sin förvaltning.

Redovisningen skall genom överexekutors försorg tillhandahållas

borgenärerna. I redovisningen äge sysslomannen tillgodoföra sig

skäligt arvode för sitt bestyr. „ 0 t ^

Överexekutor äge skilja syssloman nen från befattningen, dar skal

därtill äro, och förordna annan i hans ställe, ävensom förelägga syssloman

uen . vite för fullgörandet av hans åligganden samt fälla till för
sutet

vite.

174 §.

Vid---stadgar. . .

Har auktion föregått, varde å fordran, som finnes upptagen i den

för auktionen upprättade borgenärsförteckningen utdelning beräknad,

ändå att fordringen ej anmäles vid sam man trädet; och gälle anmälan

vid ett sammanträde jämväl för ett senare.

I — — — stadgat.

177 §.

År egendomen ställd under tvångsförvaltning, äge borgenären när

som helst hos överexekutor äska, att den utbjudes till försäljning. Har

sådant yrkande gjorts, eller skall egendomen säljas på begäran av annan,

åligge sysslomannen att till auktiousförrättaren före auktionen eller,

där jämlikt 102 § särskilt sammanträde skall hållas, före det sammanträde

avgiva redovisning. För medel, som ej sålunda redovisats, skall

redovisning lämnas före det sammanträde, då fördelning av köpeskillingen

skall äga rum.

178 §.

Sedan utmätningssökandens fordran blivit till fullo gulden, gånge

utmätningen åter. Lag samma vare, där syssloman icke blivit förordnad

inom tre månader från det tvångsförvaltning begärdes eller där ny

syssloman icke blivit förordnad inom samma tid från det företrädaren

skilts från sin befattning eller denna annorledes upphört så ock där

efter auktion, som ej lett till egendomens försäljning, borgenären försummat

att inom en månad påkalla tvångsförvaltning.

Har tvångsförvaltning pågått minst ett kalenderår utan att lämna

behållning till täckande av någon del av borgenärens fordran, må överexekutor

på yrkande av annan borgenär eller gäldenären eller på framställning

av sysslomannen förordna, att förvaltningen skall upphöra,

där det genom den i 171 § omförmälda redovisning eller eljest göres

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

sannolikt, att ej heller under det närmast påföljande kalenderåret skall

uppkomma sådan behållning. Över yrkande eller framställning, som

nu sagts, skola de i 169 §3 mom. omförmälda borgenärer å sammanträde,

vartill kungörelse och kallelser utgå på sätt i 173 § sägs, varda hörda,

och äge den, som begärt tvångslorvaltningen, där förordnande meddelas

om förvaltningens upphörande, inom en månad därefter begära

egendomens utbjudande å auktion. Sker det ej eller kommer ej försäljning

till stånd, gånge utmätningen åter.

Kär egendom, som stått under tvångsförvaltning, återställes till

gäldenären, skall inom en månad därefter redovisning lämnas för förvaltningen

under den tid, som ej omfattas av förut avgiven redovisning.

I fråga om klander av sådan redovisning gälle vad i 176 § är stadgat.

Då tvångsförvaltning upphör, varde underrättelse därom införd en

gång i allmänna tidningarna så ock, där så kan ske, i tidning inom

orten.

8 kap.

Om kvarstad, skingringsforbud samt reseförbud, så ock annan handräckning,

som av öv er exekutor givas må.

181 §.

Överexekutor äge makt att, när skäl därtill äro, sätta fast egendom

och vad därtill hörer under förbud att säljas eller skingras. År

synnerlig fara, åt t det, som under sådant förbud satt är, genom vanvård

eller annorledes i större mån försämras, vare lag, som i 81 § 2

mom. sägs.

184 §.

Finner överexekutor skäl att i kvarstad sätta avrad, hyra eller

ränta, som av fast egendom faller, varde, på sätt i 81 § 1 mom. sägs,

syssloman tillsalt att medlen uppbära och förbud den betalningsskyldige

kunggjort. Den som blivit satt till syssloman skall tillse, att utskyld

eller avgift, som bör för egendomen gäldas och under kvarstadstiden

till betalning förfaller, gulden varder.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

9 kap.

Om kostnad i utsökningsmål.

198 §.

All — — — kostnaden.

Sökes — — — utmätningsmannen.

Ej vare utmätningsman pliktig att verkställa utmätning å dom

eller utslag, som ej vunnit laga kraft, med mindre kostnaden för förrättningen

förskjutes av sökanden. Den, som begär utmätning av fast

egendom eller försäljning av sådan egendom, sedan fordringen jämlikt

28 § fastställts till betalning ur densamma, vare, ändå att domen eller

utslaget äger laga kraft, pliktig att på anfordran förskjuta erforderligt

belopp till bestridande av förrättningskostnaden. Äskas jämlikt 51 §

konkurslagen försäljning av konkursboets fasta egendom, skall ock kostnaden

på anfordran förskjutas.

10 kap.

Om klagan över utmätningsmans förfarande.

210 §.

Ej må klagan över utmätning hindra förrättningens fullbordan

eller egendomens försäljning eller ställande under tvångsförvaltning eller

klagan över annan av utmätningsman vidtagen åtgärd verka uppehåll

däri, med mindre överexekutor annorledes förordnar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922.

Mål, som före nämnda dag äro anhängiga, skola behandlas enligt

äldre lag; dock att, där ej före samma dag skett utmätning eller meddelats

förordnande, som i 28 § sägs, om fast egendoms försäljning, nya

lagen skall lända till efterrättelse.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

39

Bilaga.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 2 kap. 32 § och 3 kap. 20 § i lagen den 14 juni

1907 om nyttjanderätt till fast egendom.

Härigenom förordnas, att 2 kap. 32 § och 3 kap. 20 S i lagen

den 14 juni 1907 om nyltjanderätt till fast egendom skola, förstnämnda

lagarna i nedan angivna del hava följande ändrade lydelse:

2 kap.

32 §.

Varder, innan tid för tillträde är inne, fastigheten utmätt eller i

fråga om densamma förordnande meddelat, som i 28 § utsökningslao-en

säirs, äge arrendatorn frånträda avtalet och bekomma ersättning för

skada; uppsäge dock avtalet inom en månad efter det han erhöll ^kunskap

om utmätningen eller förordnandet, eller vare sin rätt därtill förlustig.

Varder utmätningen upphävd, eller kommer eljest frågan om

fastighetens försäljning eller tvångsförvaltning att förfalla, må°ej därefter

uppsägning ske.

Vad — — — konkurs.

3 kap.

20 §.

Varder, innan tid för tillträde av förhyrd lägenhet är inne, fastigheten

utmätt eller i fråga om densamma förordnande meddelat, soin5i

28 § utsökningslagen sägs, eller hyresvärden försatt i konkurs, skall

vad i 2 kap. 32 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts ‘proposition Nr 19.

Bilaga.

Förslag

till

Lag om lindrad lydelse av 35 §, 36 § 1 mom., 37 § 3 mom. samt 38 § i förordningen

den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 35 §, 36 § 1 mom., 37 § 3 mom. samt

38 § i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom

skola i nedan angivna delar hava följande ändrade lydelse:

35 §.

Innehavare av gemensam inteckning i flera egendomar vare, där

någon av dem skall på begäran av annan än iuteckningskavaren särskilt

säljas i den ordning utsökningslagen bestämmer eller ock ställas under

tvångsförvaltning på sätt i samma lag sägs, berättigad att för utrönande

huruvida sådan brist kan uppstå, som enligt 32 § andra stycket bör

falla egendomen till last, äska försäljning jämväl av de övriga egendomarna

eller någon av dem utan hinder därav, att intecknade beloppet

ej är förfallet till betalning; dock åligge honom att inom den tid, som

i 106 § utsökningslagen är föreskriven för anmälan av fordran eller

rättighet, som skall vid auktionen iakttagas, framställa sitt yrkande i

den ordning 13 § samma lag bestämmer, så ock att, där yrkandet törauletts

av en förestående försäljning och ej den myndighet, hos vilken

yrkandet framställts, skall förrätta auktionen, till auktionsförrättaren

ingiva bevis att yrkandet blivit framställt, samt, då fråga är om tvångsförvaltning,

till den enligt 170 § utsökningslagen förordnade sysslomannen

ingiva bevis om yrkandet inom en vecka från dess framställande.

Göres — — — egendomarna.

36 §.

1 mom. Har — — — inteckningsprotokollet.

Varda av gemensamt intecknade egendomar en eller flera utmätningsvis

sålda eller ställda under tvångsförvaltning, skola för vad av

inteckningen ur dessa kunnat utgå de övriga ej vidare häfta; skolande

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 19.

därom, när det visas, huru köpeskillingen eller avkastningen fördelats

och att fördelningen blivit godkänd eller vunnit laga kraft, göras anteckning

i inteckningsprotokollet.

37 §.

3 mom. Skedde---stadgade.

Skall på begäran av någon, som äger lika eller bättre rätt än

inteckningsliavaren, någon av egendomarna utmätningsvis säljas eller

ställas under tvångsförvaltning, äge inteckningshavaren efter ty i 35 §

sägs, äska försäljning jämväl av lägenhet, som för inteckningen ansvarar

först efter den egendom, vars särskilda försäljning eller ställande under

tvångsförvaltning blivit begärd.

3S §.

Då fast egendom blivit utmätt eller i fråga om densamma förordnande

meddelats, som i 28 § utsökningslagen sägs, så ock då jämlikt

Öl § konkurslagen äskats försäljning av konkursbos fastighet i den

ordning, som om utmätt fast egendom är stadgad, skall, sedan bevis

härom till rätten eller domaren inkommit, beviset vid rätten uppläras

och i inteckningsprotokollet införas, å landet å nästa rättegångsdag under

lagtima ting och i stad a nästa rättegångsdag för inteckningsärenden.

Inkommer anmälan, att utmätningen upphävts eller att frågan om försäljning

eller tvångsförvaltning av egendomen eljest förfallil, varde ock

sådant i protokollet antecknat.

Har — — — inkommer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 15 höft. (Nr 19.)

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungi. Maj:ts proposition Nr 19.

Bilaga.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 17 § i förordningen den 15 oktober 1880, innefattande

särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning ar

järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs.

Härigenom förordnas, att 17 § i förordningen den 15 oktober

1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och

utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under

konkurs, skall i nedan angivna delar hava följande ändrade lydelse:

17 §.

Utmätes järnväg, som begagnas för allmän trafik, då skall, efter

därom enligt 85 § utsökningslagen erhållen anmälan, ävensom i det

fall att överexekutor omedelbart förordnat om järnvägens försäljning,

överexekutor, evad borgenär gör yrkande, som i 81 § samma lag omförmäles,

eller icke, genast förordna eu eller, där så nödigt anses, flera

erfarna och sakkunniga män att i egenskap av sådana sysslomän, som

i nyssnämnda § avses, järnvägen omhändertaga och förvalta samt om

rafikens uppehållande i det omfång, som förut varit vanligt eller eljest

finnes lämpligt, besörja, intill dess järnvägen blivit i laglig ordning

såld eller utmätningen eljest avslutats.

I — — — sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj,is proposition Nr 19.

43

Bilaga.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 18 § i lagen den 14 juni 1907 om inteckning i

tomträtt och vattenfallsrätt.

Härigenom förordnas, att 18 § i lagen den 14 juni 1907 om

inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt skall i nedan angivna delar »

hava följande ändrade lydelse:

18 §.

Då tomträtt blivit utmätt eller överexekutor i fråga om sådan

rättighet meddelat förordnande, som i 28 § utsökningslagen sägs, så

ock då vid tomträttshavares konkurs borgenärerna äskat, att tomträtt,

som hör till konkursboet, skall försäljas i den ordning, som om utmätt

fast egendom är stadgad, skall, sedan bevis härom till rätten eller

domaren inkommit, beviset vid rätten uppläsas och i tomträttsprotokollet

införas, i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden och

å landet å nästa rättegångsdag under lagtima ting. Inkommer anmälan,

att utmätningen upphävts eller att frågan om försäljning eller tvångsförvaltning

av tomträtten eljest förfallit, varde ock sådant i protokollet

antecknat.

Har — — — inkommer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd lördagen den

4 september 1920.

Närvarande:

Justitieråden friherre Leijonhitevijd,

Edelstam,

Regeringsrådet Linnér.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför hans Maj.t Konungen i statsrådet den

5 mars 1920, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle

för det ändamål, varom i § 87 regeringsformen förmäles, inhämtas över

upprättade förslag till:

1) lag om ändring i vissa delar av utsökningslagen;

2) lag om ändrad lydelse av 2 kap. 32 § och 3 kap. 20 § i lagen

den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom;

3) lag om ändrad lydelse av 35 §, 36 § 1 mom., 37 § 3 mom. samt

38 § i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom;

4) lag om ändrad lydelse av 17 § i förorduingen den 15 oktober

1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning

och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg

under konkurs; samt

5) lag om ändrad lydelse av 18 § i lagen den 14 juni 1907 om

inteckning i tomträtt och vatten fallsrätt.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av häradshövdingen Nils Edling.

Justitierådet Améen, som tjänstgjort i lagrådet under föredragningen

av förslagen, var av sjukdom hindrad att deltaga i slutbehandlingen

av desamma.

I anledning av förslagen avgåvos följande yttranden av lagrådet

och dess särskilda ledamöter.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

45

Förslaget till lag om ändring i vissa delar av utsökningslagen.

28 §.

Justitieråden friherre Leijonhufvud ocli Edelstam:

Krigsberedskapskommissionen har vid den omarbetning av 28 §,

som föranletts av förslaget att införa tvångsförvaltning av fast egendom

såsom ett alternativ till fastighetens försäljning, därutöver i åtskilliga

hänseenden vidtagit förändring i paragrafen.

Vid en av dessa ändringar har kommissionen utgått från den uppfattningen,

att överexekutors utslag enligt 28 § utsökningslagen innelattar

dels ett utdömande av fordringen med karaktär av en vanlig dom

och dels eu exekutiv åtgärd, förordnandet att fastigheten må säljas utan

föregående utmätning, samt att, även om berörda förordnande förfaller

jämlikt 86 § 2 mom., utslaget i övrigt står orubbat kvar och kan verkställas

på grund av nytt förordnande av exekutiv myndighet. Denna

uppfattnings riktighet synes med fog kunna sättas i fråga. Därjämte

torde den stå i strid med hittillsvarande praxis hos överexekutorerna.

Då emellertid ifrågavarande spörsmål icke står i direkt samband med

det löreslagna nya sättet för tvångsförvaltningsinstitutets anordnande,

synes anledning saknas till ett närmare ingående på skälen för och emot

de olika meningarna, i ämnet samt den ifrågasatta lagändringen lämpligen

höra förfalla.

Eu annan ändring har skett genom uteslutande av orden »utan

föregående utmätning». Därigenom har knappast vunnits någon förbättring

av lagtexten. Om den nuvarande lydelsen, såsom syues önskvärt,

bibehålies, torde därav följa, att den verkställda omarbetningen aA~

98 § blir obehövlig.

En ytterligare av ifrågavarande ändringar innehålles i det åberopande

av 86 § 2 mom., som upptagits i förevarande paragrafs sista

punkt. Med den sålunda föreslagna ordalydelsen innehåller detta lagrum,

att i visst fall en fastighet icke skulle anses såsom utmätt, oaktat

överexekutor beträffande fastigheten meddelat utslag enligt 28 §. Något

sådant kan dock icke vara med den föreslagna lagändringen åsyftat.

Av motiveringen synes framgå, att kommissionen velat utmärka, att en

utmätning, som kommit 1 ill stånd genom dylikt utslag, icke på samma

sätt som en vanlig utmätning fortgår med fastighetens utbjudande till

försäljning utan vidare åtgärd från borgenärens sida. Att så är förhållandet

torde av andra lagbestämmelser så klart framgå, att tillägget

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

icke är erforderligt. Om icke desto mindre ett förtydligande av förevarande

stadgande i antydd riktning anses önskvärt, böra andra ordalag,

som fullt uttrycka den avsedda meningen, komma till användning.

Jämväl de ord, vilka blivit i andra momentet tillagda för att förtydliga,

nät egendomen skall anses utmätt, synas kunna utgå.

Regeringsrådet Linnér:

Då de jämkningar i förevarande paragrai, mot vilka inom lagrådet

anmärkningar riktats, icke äga något nödvändigt samband med lagförslagets

huvudsyfte, synes intet vara att erinra mot att frågan om dessa

ändringar förfaller. 1 enlighet härmed torde också 98 § kunna bibehållas

oförändrad.

Lagrådet:

Den av tvångsförvaltningsinstitutets utvidgande föranledda omarbetningen

av ifrågavarande paragraf lärer böra medföra jämkning även

av sista stycket i 5 § av lagen den 22 juni 1920 med vissa bestämmelser

om registrering av elektriska anlägningar samt om rätt till elektrisk

kraft m. m.

79 §.

Lagrådet:

Genom lagen den 22 juni 1920 om ändrad lydelse av vissa paragrafer

i utsökningslagen hava 79 och 85 §§ undergått ändringar. I lörevarande

lagförslag böra iakttagas de sålunda gjorda ändringarna, vilka

i sin ordning måste jämkas i följd av omgestaltningen av 28 §. Jämväl

i fråga om 87 och 133 §§ äro att beakta genom förstnämnda lag

vidtagna ändringar.

Justitierådet friherre Leijonhufvud:

Åven då utmätning eller förordnande enligt 28 § skall fullföljas

icke genom försäljning utan genom tvångsförvaltning torde för fastighetens

behöriga identifiering beskrivning av densamma genom utmätningsmannens

försorg böra ske. Däremot synes i detta fall värdering

i allmänhet vara obehövlig. Och om fastighet, som en längre tid varit

föremål för tvångsförvaltning, därefter skall säljas, kan en värdering,

företagen redan i samband med utmätningen, till och med komma att

vara vilseledande, då fastigheten under tiden kunnat undergå avsevärda

förändringar. Från huvudregeln, att värdering skall ske, torde därför

böra göras det undantag, att, om innan den ägt rum tvångsförvaltning

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

begäres, med värderingen skall anstå till dess det visar sig, om försäljning

ifrågakommer. I ett fall erfordras dock värdering i samband

med utmätningen även om tvångsförvaltning skall anordnas, nämligen

då flera fastigheter äro gemensamt intecknade och för någon av dem

icke finnes sådan uppskattning till allmän bevillning, varom sägs i 32 §

inteckningsförordningen. Med hänsyn till möjliga värdeförändringar

synes såväl i nämnda fall som då eljest värdering kommit till stånd före

tvångsförvaltningen lämpligt, att ny värdering må kunna ske, om fastigheten

sedermera skall säljas, och överexekutor alltså hava att på begäran

av borgenären eller gäldenären, om sådan begäran framställes innan

auktionskungörelsen utfärdas, eller då överexekutor eljest finner det erforderligt

förordna om ny värdering och i sammanhang därmed om ny

beskrivning. Vad gäldenären angår blir visserligen en dylik bestämmelse

föga effektiv, enär han ej behöver underrättas om försäljningen

förr än i samband med auktionskungörelsens utfärdande. För dessa

sällan förekommande fall torde dock ej böra ifrågasättas den mera omfattande

lagändring, som skulle erfordras för att tillförsäkra gäldenären

en förmånligare ställning.

I enlighet med vad nu anförts synas nödiga stadganden höra

givas i förevarande paragraf och i 7 kap., varjämte någon jämkning av

99 § komme att bliva erforderlig.

81 §.

Lagrådet:

Yrkande enligt nuvarande 80 eller 81 § torde, oaktat lagtexten

använder den obestämda formen »borgenär», icke kunna göras av annan

borgenär än den, som fått utmätning. I överensstämmelse med denna

uppfattning har förslaget i förevarande paragrafs 1 mom. upptagit formen

»borgenären». Samma jämkning bör då ock ske i 2 mom. Sistnämnda

stadgande synes lämpligen kunna närmare förbindas med det

föregående för utmärkande av att i båda fallen är fråga om egendom,

som ej är satt under tvångsförvaltning.

Den del av 3 mom., som i den föreslagna lydelsen av 81 § är

återgiven endast i transsumt, bör, då det åsyftade stadgandet för närvarande

återfinnes i 80 §, i dess helhet intagas.

I 35 § av ovan omförmälda lag om registrering av elektriska anläggningar

m. m. hänvisas på två ställen till 81 § utsökningslagen.

Då nu 80 § i sistnämnda lag skall sammanslås med 81 §, synes lämpligt,

att berörda hänvisningar förtydligas till att gälla 81 § 2 mom.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

88 §.

Lagrådet:

Stadgandet i förevarande paragraf enligt dess nuvarande lydelse

avser att befria fastigheten från verkningarna av den anmälan, som enligt

85 § skett angående vissa exekutiva åtgärder. Vid kommissionsförslagets

bearbetning inom justitiedepartementet har ur 178 § uteslutits

en där i dess gällande lydelse inrymd bestämmelse därom, att, då utmätning

av fast egendom går åter sedan tvångsförvaltning kommit till

stånd, egendomen skall återställas till gäldenären, och samtidigt därmed

har en allmän regel av motsvarande innehåll upptagits i 88 §. Detta

tillägg har dock ej något samband med stadgandet i övrigt. Men även

bortsett därifrån är tillägget här icke på sin plats. Detsamma förutsätter,

att besittningen av egendomen på grund av utmätningen fråntagits

gäldenären. Så är dock i allmänhet ej händelsen; endast då särskild

förvaltning enligt nuvarande 81 § eller jämlikt 7 kap. anordnats

går gäldenären miste om besittningen. Stadgande om egendomens

återställande efter tvångsförvaltning passar bättre i 7 kap. I förra fallet

åter fortgår utmätningen regelmässigt till försäljning. Någon föreskrift

om återställande, därest undantagsvis försäljning ej sker utan

utmätningen på annat sätt avslutas, lärer ej vara av nöden.

Med hänsyn till det anförda torde 88 och 178 §§ i förberörda

hänseende böra återföras till sin nuvarande lydelse.

101 och 106 §§.

Lagrådet:

De här föreslagna jämkningarna i ordalagen synas obehövliga.

Paragraferna torde därför kunna utgå ur förslaget.

114 §.

Lagrådet:

Enligt 17 kap. 15 och 16 §§ handelsbalken är den, som på grund

av inteckning eller annan sakrätt i gäldenärens fasta egendom

äger att därur utbekomma visst belopp, för vilket han även har

fordringsrätt mot gäldenären personligen, berättigad till utdelning ur

andra tillgångar än fastigheten i deu mån denna vid försäljning visar

sig icke förslå till gäldande av hans fordran. Huvudsakligen med hänsyn

till dessa stadganden har i 114 § utsökningslagen möjlighet beretts

dylik borgenär att utan utmätning få fastigheten försåld till gäldande

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

av hans fordran, och det remitterade förslaget gör ingen ändring i

nyssnämnda stadganden i handelsbalken. Den omständigheten att inteckningsborgenär

vid tvångsförvaltning icke kunnat utta sin fordran

berättigar honom däremot icke att vid konkurs uttaga densamma ur

annan konkursboets egendom. Den föreslagna ändringen i 114 § utsökningslagen

torde således icke stå i full överensstämmelse med förslagets

nyssberörda ståndpunkt i övrigt.

Härjämte må erinras, att om, såsom den föreslagna ändringen i

förevarande paragraf innebär, enskild borgenär skulle äga att begära

tvångsförvaltning med verkan att försäljning för konkursboets räkning

ej får ske, han därigenom skulle kunna hindra konkursboet att tillgodogöra

sig det överskott, som eventuellt skulle vid fastighetens försäljning

kunna uppkomma utöver de fastigheten särskilt graverande

fordringarna, och till och med — såsom framgår av 124 § konkurslagen

— hindra konkursens avslutande.

Lagrådet hemställer förty, att förevarande paragraf måtte utgå ur

törel aget, i den mån ej dess bibehållande föranledes av lagrådets yttrande

under 171 § med hänsyn till frågan om ny konkurslag.

133 §.

•Justitierådet friherre Leijonliufvud:

I paragrafens andra moment enligt dess nuvarande lydelse stadgas,

att om utmätt fastighet, som är upplåten mot lega, varder exekutivt

försåld, legotagaren ej äger att å legoavgift, som förfaller viss tid

efter försäljningen, avräkna vad han kan hava att fordra av förre ägaren,

samt att i fråga om sådan avgift ej heller gäller betalning, som

erlagts till förre ägaren, eller annan uppgörelse med denne. Detta stadgande

skulle enligt förslaget undergå jämkning i två hänseenden.

Dels hava motsvarande bestämmelser tillagts för det fall att fastigheten

först ställts under tvångsförvaltning. Detta tillägg torde vara

obehövligt. Erforderliga föreskrifter i berörda hänseende äro redan

givna genom hänvisningen i 170 § 3 mom. (5 mom. eldigt förslaget),

som efter den föreslagna ändringen i 1Ö9 § gäller vid tvångsförvaltning,

vare sig den anordnats utan att försök till försäljning föregått

eller den följer efter ett misslyckat försäljningsförsök. Måhända kan

tolkningen av berörda hänvisning synas erbjuda någon svårighet. Då

emellertid 133 § alltid låter tidsberäkningen utgå från det försäljning

skett och således för det fall, att efter en resultatlös auktion försäl jning

kommer tdl stånd vid eu andra, jämlikt 127 eller 130 § föranstaltad

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 15 käft. (Nr 19.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Katigt. Maj:ts proposition Nr 19.

auktion, icke tager någon hänsyn till auktionen i och för sig, lärer

170 § knappast kunna förstås på annat sätt, än att i nu förevarande

hänseende tvångs förvaltningens anordnande utgör den avgörande tidpunkten.

Dels har ock den ändringen vidtagits, att förfallotiden för den

ifrågavarande legoavgiften skall räknas, om auktion ägt rum utan att

försäljning skett men utmätningen fortgår, från dagen för auktionen.

Härigenom har gjorts en ändring i sak, i det att för närvarande i dylikt

fall på sätt nyss anförts tidsberäkningen utgår från det fastigheten

jämlikt. 127 eller 130 § säljes å auktion eller ock sättes under tvångsförvaltning.

Tillräckliga skäl för vad sålunda föreslagits torde knappast

finnas. I övrigt likställes eldigt förslaget tvångsförvaltning med försäljning,

varemot auktionen i och för sig saknar rättsbildaride verkan. Att

i förevarande avseende intaga en annan ståndpunkt synes då oegentligt.

Med hänsyn till vad sålunda anförts lärer 133 § böra lämnas

orubbad i nu omhandlade hänseenden. Genom bestämmelserna i 133

och 170 §§ i deras nuvarande skick torde vara tillräckligt tydligt, att,

om tvångsförvaltning föregått försäljning, förfallotiden skall räknas från

förvaltningens anordnande.

165 §.

•Justitieråden friherre Leijonhufvud och Edehtam:

De tidsfrister, som i förslaget lämnas överexekutor för anordnande

av tvångsförvaltning, synas såsom regel allt för långa. Sådan

bör uppenbarligen komma till stånd snarast möjligt efter därom framställd

begäran. Borgenären riskerar eljest att nödgas provisoriskt tillgripa

förordnande enligt den föreslagna 81 § för att få sin rätt tillbörligt

tillgodosedd, vilket uppenbarligen vore oegentligt. Då med hänsyn

till ett eller annat möjligen förekommande undantagsfall, där förberedande

åtgärder kunna taga någon tid av betydelse, tidrymden ej

heller kan i lagen begränsas allt för snävt, synes lämpligast att utesluta

varje bestämmelse härom. Lika litet som för närvarande torde

framdeles erfordras någon direkt anmaning till överexekutor att iakttaga

skyndsamhet vid utmätningsärendes handläggning vare sig det

gäller försäljning eller tvångsförvaltning. Och det ankommer på överexekutor

att tillse, att utmätningsmannen ej gör sig skyldig till dröjsmål.

Den nödiga maximibegräusuingen innehålles i 178 §. Ändringsförslaget

synes a!ltså kunna utan olägenhet få förfalla. För den händelse

så ej kommer att ske, må påpekas, att stadgandet icke är av
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

paseat för det fall, att på grund av annat utslag än jämlikt 28 § tvångsförvaltning

skall efter misslyckad auktion komma till stånd.

169 §.

Lagrådet:

I paragrafen stadgas, att överexekutor kar att infordra, förutom

gravationsbevis ock borgenärsförteckning, om sådan är upprättad, jämväl

de i 54, 56 och 99 §§ omförmälda handlingar, i den mån berörda

handlingar ej äro tillgängliga hos överexekutor. Mot denna bestämmelse

ma erinras, dels att av samtliga sålunda åsyftade handlingar torde

för tvangsförvaltningens anordnande och utförande vara erforderliga

endast utmätningsprotokoll, om egentlig utmätning ägt rum, övriga i

79 § omförmälda handlingar, borgenärsförteckning eller, om sådan ej

tinnes, gravationsbevis samt skriftligt fordringsbevis, om fordringen är

grundad på sådant, i huvudskrift, och dels att fordringsbeviset synes böra

av borgenären fogas vid ansökningen, därest det ej redan är tillgängligt

hos utmätningsmannen eller överexekutor, vilken senare endast om handlingen

finnes hos utmätningsmannen bör hava att infordra densamma.

Återgång i huvudsak till kommissionens förslag i denna del förordas

alltså.

Enligt sistnämnda förslag skulle överexekutor äga att pröva,

huruvida innan syssloman förordnades borde hållas sammanträde med

rättsägarna i fastigheten i och för behandling av förvaltningen rörande

frågor. Departementschefen har ansett, att sådant sammanträde alltid

borde hållas, och därför låtit förslaget undergå motsvarande omarbetning.

Givet är, att föreskriften om dylikt sammanträde i väsentlig

män verkar till hinder för den skyndsamhet med ärendets avgörande,

vilken såsom av kommissionen framhållits kan vara av synnerlig betydelse.

Den synes därför icke böra göras obligatorisk, om så ej är

verkligen av nöden. Sammanträdets huvudsakligaste betydelse torde

ligga däri, att samtliga rättsägare sammanföras och sättas i tillfälle

att överlägga, huruvida tvångsförvaltning bör komma till stånd, samt

framlägga sina önskemål med avseende å sysslomannens person och

sättet lör förvaltningens utförande. Med avseende å den risk, som

sökanden löper, att annan borgenär med bättre rätt sedermera begär

fastighetens försäljning och därmed måhända föranleder, att av sökanden

för förvaltningen förskjutna kostnader, som icke hunnit bliva täckta,

göras onyttiga, torde det emellertid med ganska stor grad av sannolikhet

kunna antagas, att såsom regel tvångsförvaltning ej kommer att

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

begäras, utan att dessförinnan överenskommelse om dess anordnande

och fortgång träffats mellan de närmast intresserade. Det föreslagna

sammanträdet torde därför kunna förväntas bliva endast undantagsvis

erforderligt. Det hemställes förty om återgång jämväl i denna del till

kommissionens förslag, med bibehållande dock av det tillagda stadgandet

om sättet för sammanträdets kungörande. Då den i sådant hänseende

åberopade föreskriften i 173 § angiver, att jämväl gäldenären

skall kallas till sammanträdet, lärer denne redan i förevarande paragrai

böra nämnas bland dem, för vilkas hörande sammanträdet skall hållas.

Vidtages sistberörda förtydligande, bör jämväl 178 § på enahanda sätt

jämkas.

Det synes böra uttryckligen angivas, att befogenheten att av sökanden

begära förskott för förvaltningskostnaden tillkommer överexekutor.

Det i det slutliga förslaget inrymda medgivandet för sökanden att

i stället för penningförskott lämna borgen har ansetts nödigt i betraktande

därav att det belopp, som sökanden måste tillskjuta för förvaltningens

ändamålsenliga fullföljande, stundom kunde vara av betydande

storlek. Behövligheten och jämväl lämpligheten av stadgandet synes

emellertid kunna ifrågasättas.

Det torde icke vara förslagets — lika litet som gällande lags —

mening, att förskott skall kunna av överexekutor avfordras sökanden

endast före tvångsförvaltningens anordnande. Uppenbarligen kunna

under dess gång förhållandena bliva sådana, att nytt förskott erfordras.

Och oberoende av om särskilda omständigheter föranleda, att den en

gång gjorda beräkningen av det behövliga förskottets storlek visar sig

ohållbar, skulle det ofta innebära en onödig hårdhet mot sökanden, om

hela det beräkneliga tillskottet måste på en gång avkrävas honom. Dä

stadgandets avfattning icke utgör ett bestämt hinder därför, lärer alltså

den tolkningen av detsamma vara befogad och böra av överexekutor

tillämpas, att sökanden före tvångsförvaltningens anordnande förelägges

att gälda endast det belopp, som erfordras för den närmare tiden, varefter

det får bero på anmälan av s}rsslomannen, huruvida nya förskott

skola sedermera krävas. Överexekutor bör icke heller vara förhindrad

att lämna borgenären visst anstånd med förskottets erläggande. Påföljden

av sökandens underlåtenhet att inom den tid, som överexekutor

bestämt, avlämna det begärda beloppet bör uppenbarligen bliva, att

utmätningen förfaller. I sådant hänseende hänvisas till vad lagrådet

kommer att anföra vid 178 §.

Med den nu angivna tolkuingen synes förskottet för varje gång

icke behöva röra sig om allt för avsevärt belopp och dess utbytande

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition 1Sr 19. 53

helt eller delvis mot säkerhets ställande icke vara av sökandens intresse

i högre grad påkallat.

Det kan väl ock förutsättas, att överexekutor icke utan att inhämta

sökandens medgivande lämnar sin medverkan till utkrävande av särskilt

stora förskott. Förvaltningen är ju ämnad att tillgodose sökandens

bästa och bör ej bedrivas på ett sätt, som skulle nödga honom att

avstå från dess fortsättande.

Å andra sidan torde ett utbyte av förskott mot säkerhet kunna

vålla betydande svårigheter med avseende å förvaltningens behöriga fullföljande.

Om icke säkerheten är av den beskaffenhet, att den omedelbart

kan förvandlas i penningar, för vilken händelse dess ställande knappast

inuebär någon större fördel för sökanden, kan lätt inträffa, att åtskillig

tid förflyter innan säkerheten kan realiseras, därvid sysslomannen, som

uppenbarligen icke är pliktig att förskjuta något av egna medel, måhända

blir urståndsatt att fullgöra sitt uppdrag.

Det hemställes fördenskull, att vad i förslaget stadgas om sökandens

rätt att annorledes än med penningar fullgöra överexekutors begäran

om förskott måtte utgå. Iakttages ej denna hemställan, bör, såsom

i det föregående antagits och jämväl av motiven framgår såsom

avsett, även annan säkerhet än borgen få av sökanden ställas.

Om det förslag till ändrad konkurslag, som framlagts för innevarande

års riksdag men ej antagits, sedermera skulle ånyo komma

under prövning och bliva upphöjt till lag, skulle av dess avfattning,

jämförd med förevarande förslag, följa, att borgenär, som vore befogad

att i fråga om konkursbo tillhörig fastighet påkalla eller begära fortgång

av utmätning, skulle äga den valfrihet mellan de olika sätten för

utmätningens fullbordande — försäljning eller tvångsförvaltning — som

sistnämnda förslag åsyftar att införa.

Huruvida med bibehållande av 13 § konkurslagen i dess nuvarande

lydelse detsamma skulle gälla synes tveksamt. Kommissionen besvarar

frågan nekande och anser, att i sådant fall borgenären icke skulle kunna

få den till konkurs avträdda fastigheten satt under tvångsförvaltning

förr än försäljning försökts utan resultat. Anses det önskvärt, att lagstiftningen

så gestaltas, synes, till förekommande av tvekan i fråga

om tolkningen, böra i 169 § utsökningslagen införas ett särskilt stadgande

rörande det undantag från den i paragrafen eljest uttalade

regeln, som sålunda vore avsett att gälla. Emellertid förefaller det

lämpligare, att regeln genomföres även då konkurs är för handen, och

bör, om denna uppfattning godkännes, någon jämkning av 13 § konkurs
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

lagen äga rum, så att den icke kan anses stå i strid mot den nu behandlade

paragrafen i utsökningslagen.

Justitieråden friherre Leijonhufvud och Edelstam:

Enligt 178 § i förslaget skall borgenär, vilken, då på hans begäran

hållen auktion å fast egendom icke lett till försäljning, vill få egendomen

satt under tvångsförvaltning, äga rätt att framställa begäran därom inom

en månad efter auktionen. På sätt vid nämnda paragraf kommer

att vidare utföras synes lämpligare att bibehålla det för sådant fall nu

gällande stadgandet, att dylik begäran skall ske innan auktionsförrättningen

avslutas. Godkännes deuna uppfattning, bör i förevarande paragraf

angivas, att ansökningen då skall göras hos auktionsförrättaren,

som, om han ej är överexekutor, har att till denne göra anmälan därom.

I sådant fall skall det naturligtvis åligga förrättningsmannen att därvid

självmant insända de i lagrådets yttrande härovan omförmälda handlingarna.

170 §.

Lagrådet:

Under tvångsförvaltning bör den inskränkning, som äger rum

med avseende å hyresgästs rätt att till borgenärens nackdel använda

sig av fordran å eller uppgörelse med gäldenären, få motsvarande tilllämpning

beträffande innehavare av rätt till elektrisk kraft. För detta

ändamål torde tillägg böra göras till det tillämnade 5 mom. av förevarande

paragraf.

Justitieråden friherre Leijonhufvud och Edelstam:

I paragrafens sista moment har föreskrivits, att, om syssloman förordnats,

förbud att utgiva avrad, hyra eller ränta av fastigheten till

annan än sysslomannen ofördröjligen skall av överexekutor kungöras

den, vilken betalningsskyldigheten åligger. Dylikt förbud förekommer

för närvarande endast vid det i 80 § utsökningslagen omförmälda fall,

där emellertid gäldenären kvarstår såsom egendomens egentliga förvaltare

men på detta sätt bör avskäras från varje befattning med inflytande

medel av ifrågavarande slag. Vid de fall, då särskild syssloman

nu förordnas, såsom enligt 81 § och 7 kap. utsökningslagen, synes

ett sådant förbud icke av lagstiftaren ansetts erforderligt, enär den utsedde

sysslomannen uppenbarligen har både befogenhet och plikt att

ordna så, att dessa medel komma två ags förvaltningen och icke gäldenären

tillgodo. Någon anledning att vid det nu införda nya slaget av

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Majis proposition Nr 19.

tvångsförvaltning tillämpa andra grundsatser synes icke föreligga, varför

sista momentet torde kunna anses överflödigt

O

171 §•

Lagrådet:

Bland de avtal, som syssloman ej utan överexekutors tillstånd må

avsluta för längre tid än ett år, synes lämpligen höra upptagas avtal

om upplåtelse av rätt till elektrisk kraft från fastigheten.

Enligt kommissionsförslaget skulle sysslomannen redovisa inom en

månad efter varje kalenderårs utgång, dock icke för kortare tid än ett

fjärdedels år, så ock eljest när överexekutor så ptövar nödigt. Departementschefen

har förklarat sig anse, att åtminstone i vissa fall, särskilt

i fråga om uthyrda fastigheter med korta hyresbetalningsterminer, redovisning

bör lämnas oftare, samt förty föreslagit, att redovisning skall

avgivas å de tider överexekutor bestämmer, dock minst för varje kalenderår.

På sätt departementschefen jämväl framhållit medför dock detta

Ökat arbete för såväl sysslomannen som överexekutor. Det torde vidare

höra . beaktas, att sysslomannen väl i regel måste hava något belopp

inneliggande såsom rörelsekapital och att detta understundom behöver

vara avsevärt, t. ex. om en större reparation skall betalas inom en nära

framtid. Aven om redovisningen upptager en ej oväsentlig behållen avkastning,

lärer därför kunna inträffa, att behållningen ej kan annat

än till någon del användas till fördelning enligt 173 §. Såväl i dylikt

fall som då blott en obetydlig behållning förefinnes blir alltså fördeluingssammanträdet

skäligen onödigt; dess uppgift är ju då i huvudsak

förfelad. Det synes därför angeläget att tillse, att icke allt för

många fördelningssammanträden måste hållas. Vidare må påpekas, att

de räntor, som skola gäldas vid sammanträdena, i regel förfalla till

betalning å olika tidpunkter och för olika tidrymder; räntan å s. k.

kassalån, varmed de flesta fastigheter i våra större städer äro belastade,

betalas sålunda i allmänhet halvårsvis, . under det att räntan å högre

liggande lån, åtminstone i de numera synnerligen talrika fall, då^de

lämnats av bankbolng, vanligen förf,dier var tredje månad, och det kan

följaktligen — om redovisning skall Jämnas t. ex.'' kvartalsvis — hända,

att den ena borgenären blir gynnad med betalning före den andra.

Återgång till kommissionsförslaget förordas alltså.

Bestämmelsen att redovisningen skall genom överexekutors försorg

tillhandahållas borgenärerna är överflödig. Redovisningen blir för dem

tillgänglig å fördelningssammanträdet.

Stadgandet om rätt för överexekutor att förelägga syssloman vite

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

för fullgörandet av hans åligganden synes böra inskränkas till att avse

redovisnings avlämnande. Överexekutors befogenhet att skilja sysslomannen

från befattningen lärer utom i nämnda fall utgöra ett lämpligare

tvångsmedel.

Departementschefen har i sitt yttrande till statsrådsprotokollet

anfört, att antagandet av det här förut omförmälda förslaget till ny

konkursbig i sammanhang med nu förevarande lagförslag skulle föranleda

förändrad avfattning av 70 § i förstnämnda förslag. T anledning

härav har lagrådet ansett sig höra ingå i granskning av det utkast

till ny lydelse av nämnda paragraf, som av departementschefen

tillika framlagts.

Lagrådet finner sig härvid böra erinra, att den i konkurslagsförsiaget

upptagna lydelsen av sista punkten i 70 §, vilken i sak överensstämmer

med sista punkten av 57 § i nuvarande konkurslag, torde

innebära, att behållning av fastighet, som under konkurs är ställd under

tvångsförvaltning, skall överlämnas till överexekutor att fördelas såsom

eljest föreskrives beträffande under tvångsförvaltning influtna medel. Att,

såsom den nu föreslagna avfattningen innebär, låta dylik behållning

först redovisas av konkursförvaltaren till den syssloman, som ombesörjer

tvångsförvaltuingen, synes innebära en onödig omgång. Lagrådet anser

således den i konkurslags förslaget använda lydelsen av 70 § böra bibehållas

oförändrad.

I detta sammanhang må jämväl påpekas, att vid ett samtidigt

antagande av förevarande förslag och kon kurslags förslaget de hänvisningar

till 51 § konkurslagen, vilka förekomma i 79, 85, 114 och 198 §§

utsökningslagen, 38 § inteckningsförordningen och 5 § i lagen om

registrering av elektriska anläggningar m. m., böra ändras till att avse

70 § i den nya konkurslagen.

177 §.

Lagrådet:

Enligt paragrafens nuvarande ordalydelse står det den borgenär,

som begärt tvångsförvaltning, fritt att i stället äska försäljning av fastigheten

redan innan ''örvaltning blivit anordnad. Kommissionen har emellertid

ansett en riktig tolkning innebära, att utbyte av förfaringssätt ej

må ske förr än förvaltning kommit till stånd, och föreslagit en redaktionsändring,

varigenom denna mening skulle tydligt uttalas. Av motiveringen

synes framgå, att kommissionen ansett berörda tolkning nödvändig till

förekommande av att, om borgenär äskat tvångsförvaltning men syssloman

ej kan förordnas inom den i 178 § stadgade tid, borgenären genom

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition Nr 19.

att före tidens utgång påyrka försäljning skulle kunna hindra, att utmätningen

jämlikt nyssnämnda paragraf går åter.

Om än häri skulle ligga en fara för missbruk såtillvida som

förfaringssättet kunde användas för att hålla utmätningstillståndet vid

makt även om utsikt till försäljningens genomförande saknades, lärer

denna fara dock vara ringa med hänsyn till risken för borgenären att

få betala auktionskostnaderna. Och å andra sidan förefaller det som

en större oegentlighet, om borgenär, som finner begärd tvångsförvaltning

icke behövas och i stället auktion kunna med fördel genomföras, skulle

nödgas vänta till dess syssloman förordnats för att omedelbart därefter

få tvångsförvaltningen utbytt mot försäljning. Det vill därför synas

naturligare att i berörda hänseende tolka paragrafen efter dess ordalydelse

och låta densamma därutinnan vara oförändrad.

En annan föreslagen ändring, som torde hava vidtagits i syfte att

tydliggöra, det även konkursbo är berättigat begära försäljning av

fastighet, vilken är ställd under tvångsförvaltning, synes lämpligen kunna

bibehållas.

178 §.

Lagrådet:

Då här föreskrives, att utmätningen går åter, om syssloman icke

blivit förordnad inom tre månader från det tvångsförvaltning begärdes,

innebär detta en motsägelse mot 86 § 2 mom., enligt vilket lagrum med

förordnandet kan dröjas intill sex månader, därest borgenären efter det

han begärt sådant lämnar gäldenären anstånd. Förstnämnda föreskrift

torde därför böra förtydligas därhän att den gäller endast i den mån

icke av borgenären lämnat anstånd utgör hinder för förordnandet.

Godkännes den i det föregående av lagrådet uttalade meningen

rörande bestämmelsen i 169 § om förskott av förvaltningskostnaden, att

nämligen sådant kan avkrävas även under förvaltningens fortgång, torde

vara nödigt, att i förevai-ande paragraf stadgas, att, om förskott ej lämnas

inom den av överexekutor bestämda tiden, utmätningen går åter. Men

även med den motsatta tolkningen synes ett dylikt tillägg lämpligt.

Det kan eljest vara tvivelaktigt, huruvida, då sökanden före tvångsförvaltningens

anordnande underlåter att avlämna begärt förskott, överexekutor

genast skall förklara utmätningen förfallen, eller påföljden att

utmätningen går åter inträder först efter utgången av den i paragrafen

angivna tiden av tre månader från det tvångsförvaltning äskades.

Den i sista momentet omförmälda underrättelsen torde vara beBihanyi

till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 15 höft. (Nr 19.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Kungl. Maj.ts proposition Hr 19.

hövlig endast då tvångsförvaltning upphör av annan anledning än att

fastigheten säljes.

Justitieråden friherre Leijonhufvud och Edelstam:

Under det att gällande lag, som medgiver tvångsförvaltning endast

under förutsättning att fastigheten först utbjudits till försäljning utan

att sådan kunnat ske, ålägger borgenären att, om han vill få tvångsförvaltning

till stånd, begära sådan innan auktionsförrättningen avslutats,

skulle enligt förslaget borgenären äga att inom en månad därefter framställa

sin begäran. Skyldigheten för sökanden att vid anfordran förskjuta

förvaltningskostnaden har ansetts, om borgenären ej erhölle dylikt

rådrum, kunna innebära en obillighet mot honom.

Att det ej behöver vara fråga om större förskottsbelopp och ej

heller om omedelbar inbetalning har redan påpekats vid 169 §. Av

hänsyn till förskottsfrågan torde därför den ifrågasatta ändringen ej

vara behövlig. Då det ej synes lämpligt att, om ej särskilda omständigheter

nödvändiggöra sådant, ordna förhållandena så, att det under

någon tid blir oavgjort, huruvida exekutionen skall fullföljas eller icke,

torde återgång till det nu gällande stadgandet i detta hänseende vara

att förorda. Beträffande det genom bestämmelsen i slutet av andra

momentet borgenären lämnade rådrum med begäran om försäljning i

där omhandlat fall synes det nu sagda äga motsvarande tillämpning.

198 §.

Lagrådet:

Den ändring, som härföreslagits, torde vara föranledd av det redan

nu i 169 § intagna stadgandet att den, som äskar tvångsförvaltning,

skall på anfordran förskjuta den för förvaltningen nödiga kostnaden.

I 169 § är emellertid ej — såsom i förevarande paragraf — fråga om

egentlig förrättningskostnad. Ändringen kommer således att medföra

en lucka i lagen beträffande dylik förrättningskostnad vid begäran om

tvångsförvaltning''. Förty hemställes, att ifrågavarande paragraf måtte

uteslutas ur förslaget, i den mån ej annat följer av vad vid 171 § yttrats

i anledning av eventuellt förslag till ny konkurslag.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 2 kap. 32 § och 3 kap. 20 § i lagen

den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 19.

59

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 35 §, 36 § 1 mom., 37 § 3 mom. samt

38 § i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom.

35 §.

Lagrådet:

Till en början må erinras, att enligt förslaget till lag om ändring

i vissa delar av utsökningslagen tvångsförvaltning kan förekomma dels

efter misslyckad auktion och dels utan att auktion föregått. 1 avseende

å förstnämnda fall skulle förslaget till ändring i förevarande paragraf innebära,

att en borgenär, som underlåtit att före auktion på en med andra gemensamt

intecknad fastighet begära försäljning av de övriga fastigheterna, därefter

skulle kunna påfordra dessas försäljning, om utmätningssökanden finge

den fastighet, å vilken auktion hållits, satt under tvångsförvaltning. Redan

nu kunna enahanda förutsättningar vara för handen, utan att dock försäljning

ansetts böra medgivas i dylikt fall. Att inteckningsförordningen

tillåter, att, då eu av flera gemensamt intecknade fastigheter skall säljas,

inteckningshavaren må påkalla försäljning av de Övriga, beror på den

risk inteckningshavaren eljest skulle löpa att den utmätta fastigheten

genom försäljningen kunde frigöras från inteckningen och dess subsidiära

ansvarighet således aldrig kunna göras gällande. Då nu auktionen

misslyckats, är nämnda risk ej längre omedelbart för handen. Det svnes

då vara riktigt och jämväl överensstämma med grunderna för 122 §

utsökningslagen, att försäljning av de övriga egendomarna icke för det

dåvarande må äga rum. Begäres sedermera att, med avbrott av tvångsförvaltningen,

den utmätta fastigheten skall undergå exekutiv försäljning,

inträder inteckningshavarens rätt att få de återstående fastigheterna

sålda, och därmed synes all tillbörlig hänsyn till denne hava tagits.

Vare sig tvångsförvaltningen föregåtts av auktion eller icke torde

det intresse, som förslaget avser att tillgodose, kunna sägas vara skäligen

obetydligt. Det kan först och främst endast vara fråga om inteckningshavare,

som har bättre rätt än den, som yrkat tvångsförvaltning. I

annat fall saknas varje anledning för inteckningshavaren att genom de

övriga fastigheternas utbjudande få den tvångsförvaltade egendomens

eventuella sekundära ansvarighet fastställd till beloppet; han får i alla

händelser icke ut vare sig kapital eller ränta ur sistnämnda egendom.

Men även för inteckningshavare med bättre rätt rör det sig endast

om möjlighet att ur den tvångsförvaltade egendomens avkastning erhålla

ränta å, förutom det kapitalbelopp, varför egendomen primärt

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

svarar, jämväl det belopp, vartill egendomens sekundära ansvarighet

skulle kunna fastställas men för vilket tillsvidare i första hand de andra

egendomarna häfta. Det torde då svårligen kunna anses befogat att,

för att härutinnan tillgodose inteckningshavaren, anordna försäljning av

de Övriga fastigheterna och därmed till äventyrs utsätta sa väl deras

ägare som innehavarna av rättigheter med sämre förmånsrätt än den

förstnämnda för förlust. Den nya lagstiftningens sylte är ju att motverka

onödig försäljning. Dessutom må påpekas, att, om ej i behörig

tid räntan erlägges å det intecknade kapitalbeloppet till den del det

faller å dessa egendomar, inteckningshavaren då blir i tilllälle att få dem

dömda i mät och begära auktion å dem samt därigenom få möjlig brist bestämd,

varefter han har rätt att vid nästa fördelning av den genom tvångsförvaltuingen

ernådda avkastningen konkurrera jämväl för ränta å bristen.

Den enda risk han löper med den nuvarande anordningen är alltså att gå

miste om sin andel för sistnämnda ränta i avkastning, som redan hunnit

utdelas. Men ej heller denna risk torde vara synnerligen stor. Den

borgenär, som utverkat tvångsförvaltning, måste ju låta sig angeläget

vara att i den mån avkastningen över huvud därtill lämnar tillgång

bereda inteckningshavaren ränta å hela hans fordran, enär han eljest

står inför utsikten att denne för att komma till sin rätt tillgriper exekutiv

försäljning av samtliga egendomar, varigenom tvångsförvaltningen

omintetgöres.

På nu anförda skäl avstyrker lagrådet den föreslagna ändringen.

För den händelse denna mening ej vinner beaktande må erinras,

dels att, om nödigt sammanhang skall bibehållas i lagstiftningen, åtskilliga

bestämmelser i utsökningslagen torde böra ändras till följd av

förslaget, dels ock att lagtextens avfattning icke är tillfredsställande.

Sålunda bör ordet »jämväl» utgå; den tvångs förvaltade egendomen skall

ju ej säljas. Då i fortsättningen talas om »den tid, som i 106 § utsökningslagen

är föreskriven för anmälan av fordran eller rättighet, som

skall vid auktionen iakttagas», har därmed givits en tidsbestämning, som

icke kan tillämpas, då fråga är om tvångsförvaltning. Slutligen utmärka

ej ordalagen med erforderlig tydlighet, att, om den först utmätta fastigheten

skall säljas och auktionen skall förrättas av annan myndighet än

den, hos vilken begäres försäljning av de övriga, den föreskrivna anmälan

till auktionsförrättaren om denna begäran jämväl skall ske inomnyssberörda

tid. Lämpligast vore säkerligen att alldeles särskilja det fall att försäljning

förestår frän det, då tvångsförvaltning begäres. Huru än därmed förfares

måste paragrafens andra stycke, som enligt förslaget skulle lämnas

oförändrat, kompletteras med eu föreskrift om påföljden av att, då en

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

fastighet skall ställas under tvångsförvaltning, yrkande om de övrigas

försäljning ej göres eller får förfalla. Påföljden bör naturligen vara,

att den, som har att ombesörja fördelning av avkastningen, blir oförhindrad

att verkställa sådan utan hänsyn till inteckningshavarens eventuella

anspråk på större ränta än som belöper å det belopp, vilket motsvarar

den tvångsförvaltade egendomens värde i förhållande till de andras

värde. Gives en föreskrift i sådan riktning, kommer därav att indirekt

framgå, vilket nu ingenstädes finnes antytt, att vederbörande, då till

honom inkommer sådan anmälan som nyss omförmälts, skall innan utdelning

må ske avvakta resultatet av den äskade försäljningen. Enär

utdelning förrättas av överexekutor eller den han därtill förordnar, bör

nämnda anmälan göras, icke såsom förslaget innehåller hos sysslomannen

utan hos överexekutor.

36 §.

Lagrådet:

I 24 § stadgas, bland annat, att om vid fördelning av medel, som

jämlikt föreskrifterna i ut sökningslagen skola fördelas mellan rättsägare

i fast egendom ändå att försäljning av egendomen ej skett, betalning

utfaller å huvudstolen av intecknad fordran, för vars gäldande försäljningen

skolat ske, skall inteckningen till motsvarande belopp vara

utan verkan, varom anteckning skall i viss ordning ske i inteckningsprotokollet.

Nämnda stadgande avser även fördelning av medel, som influtit

under tvångsförvaltning. Stadgandet lärer också vara tillämpligt

med avseende å gemensamma inteckningar, liksom förhållandet torde

vara med övriga bestämmelser i samma paragraf och i allmänhet föreskrifterna

angående vanliga inteckningar, så vitt ej särskilda undantagsregler

äro meddelade.

Den ändring, som föreslagits i 1 mom. andra stycket av nu förevarande

paragraf, synes alltså vara opåkallad. Såvitt angår kapitalavbetalning

finnes den ifrågasatta bestämmelsen redan i förstnämnda

lagrum, och beträffande räntebetalning skulle den komma att stå i strid

mot grunderna för lagstiftningen på förevarande område. Paragrafen

torde därför böra utgå ur förslaget.

37 §.

Lagrådet:

Då i förevarande fall inteckningshavaren icke har bättre rätt än

sökanden och således icke kan få ut något ur stamfastigheten under

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Rungl. Majrts proposition Nr 19.

tvångsförvaltningen, bör redan på denna grund den beträffande denna

paragraf ifrågasatta ändringen icke äga rum.

Förslaget till lag om ändrad lydelse ar 17 § i förordningen den 15 oktober

1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning

ar järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs

och

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 18 § i lagen av den 14 juni 1907 om

inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt»

Lagrådet lämnade förslagen utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

63

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 10 december 1920.

Närvarande:

Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm,

Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Ekeberg anmälde, efter

gemensam beredning med chefen för finansdepartementet, lagrådets den

4 september 1920 avgivna utlåtande över de den 5 mars 1920 till lagrådet

remitterade förslag till

1) lag om ändring i vissa delar av utsökningslagen ;

2) lag om ändrad lydelse av 2 kap. 32 § och 3 kap. 20 § i lagen

den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom;

3) lag om ändrad lydelse av 35 §, 36 § 1 mom., 37 § 3 mom.

samt 38 § i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast

egendom;

4) lag om ändrad lydelse av 17 § i förordningen den 15 oktober

1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning

och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg

under konkurs; samt

5) lag om ändrad lydelse av 18 § i lagen den 14 juni 1907 om

inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll anförde departementschefen

:

På sätt två av lagrådets ledamöter yttrat har det remitterade för- vakning»- slaget utgått från att ett överexekutors utslag enligt 28 § utsöknings- lagen.

lagen kan uppdelas i två skilda beslut, ett med karaktär av dom och

ett av exekutiv beskaffenhet, samt att, om det senare beslutet på grund av

stadgandet i 86 § andra stycket förfaller, det förra kvarstår orubbat. Lagrådets

nämnda ledamöter hava ansett riktigheten av berörda uppfattning

s. 64 Kontrollera mot PDF

79, 85, 87

och 133 §§.

88 §.

114 §

64 Kungl. Maj.ts proposition Nr 19.

kunna ifrågasättas. Med hänsyn härtill och då såsom av nämnda ledamöter

jämväl framhållits den ändring i paragrafen, som betingats av

nyssnämnda uppfattning, icke har direkt samband med det föreslagna

nya sättet för tvångsförvaltningsiustitutets anordnande, har jag låtit densamma

förfalla.

De jämkningar i övrigt i förevarande paragraf, mot vilka samma

ledamöter i lagrådet riktat anmärkning, har jag ock låtit föifalla, da de

icke med nödvändighet betingas av lagförslagets huvudsyfte.

I anledning av lagrådets erinran har jag låtit sist a stycket i 5 §

av den efter remitterandet av förevarande lagförslag antagna lagen den

22 juni 1920 med vissa bestämmelser om registrering av elektriska

anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft m. m. undergå viss

jämkning, som befunnits erforderlig på grund av den omarbetning av

förevarande paragraf, som den nya lagstiftningen medfört. Berörda

jämkning innefattas i ett särskilt lagförslag, som bifogats de övriga.

Jämlikt lagrådets erinran har jag låtit beakta de ändringar i 79, 85,

87 och 133 §§, som skett genom den numera antagna lagen den 22 juni

1920 om ändrad lydelse av vissa paragrafer i utsökningslagen, av vilka

ändringar de, som angå 79 och 85 §§, i sin tur måst jämkas i följd av

omgestaltningen av 28 §.

Beträffande 88 § i förslaget har lagrådet anmärkt, att den från

178 § i dess gällande lydelse hämtade regeln att, när utmätning av fast

egendom går åter sedan tvångsförvaltning kommit till stånd, egendomen

skall återställas till gäldenären genom sitt införlivande, med 88 §

erhållit för stor räckvidd. Något återställande kunde ej ifrågakomma

annat än i de fall, då besittningen förut fråntagits gäldenären, och detta

åter skedde blott då särskild förvaltning enligt nuvarande 81 § eller

jämlikt 7 kap. anordnats. Vad sålunda anmärkts är riktigt, och jag har

därför i enlighet med lagrådets hemställan funnit mig böra i förberörda

hänseende återföra 88 och 178 §§ till sin nuvarande lydelse.

Det remitterade förslaget innehåller i 114 § bestämmelse om rätt

för inteckningsborgenär att få fast egendom, tillhörig konkursbo, ställd

under tvångsförvaltning till gäldande av den intecknade fordringen.

Syftet med berörda bestämmelse har tydligen varit att jämväl i berörda

fall låta tvångsförvaltningsinstitutet framträda såsom en med tvångsförsäljning

fullt likvärdig exekutionsform. På sätt lagrådet påpekat skulle

emellertid genom en dylik bestämmelse enskild borgenär vinna möjlighet

att, genom begäran om egendomens ställande under tvångsförvaltning,

förhindra konkursens avslutande i den enligt 124 § konkurslagen

regelmässiga ordningen, nämligen genom egendomens försäljning. Då

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts preposition Nr 19. 55

det icke torde böra ifrågakomma att göra någon ändring i den grundsats,

vilken sålunda uttalats i konkurslagen och jämväl bibehållits i det

förslag till ny konkurslag, som jag har för avsikt föreslå Eders Kungi.

Maj:t att förelägga nästa års riksdag, har jag i stället låtit omförmälda

förslag till ändring 1 114 § utsökningslagen förfalla.

Vad lagrådet i fråga om 169 § erinrat angående prestanda vid

begäran om tvångsförvaltning har jag vid förslagets förnyade omarbetning

inom departementet iakttagit.

Frågan om i vilken utsträckning det i 169 § omnämnda sammanträdet

med rättsägarna i fastigheten kan komma att bliva erforderlio-t

torde kunna vara föremål för delade meningar. Då det emellertid även

med en annan uppfattning än den av lagrådet uttalade väl låter sig

törenas, att lagens stadgande i denna del göres fakultativt, såsom det

ursprungliga förslaget stadgade, har jag härutinnan återgått till sistberörda

förslag, dock med iakttagande av lagrådets hemställan angående

ett uttryckligt, stadgande om gäldenärens hörande.

1 eldighet med lagrådets hemställan har i lagtexten uttryckligen

angivits, att det är överexekutor, som det tillkommer att av sökanden

begära förskott för förvaltningskostnaden. Likaså har jag på av lagrådet

anförda skäl lånt bestämmelsen i förslaget om rätt för sökanden att.

annorledes än med penningar fullgöra överexekutors begäran om förskott

förfalla. Att, såsom lagrådet framhållit, förskott kan avkrävas ej blott

före tvångsförvaltningens anordnande utan även under förvaltningens

gång, finner jag med lydelsen hos den remitterade lagtexten uppenbart.

På sätt lagrådet framhållit skulle, därest förenämnda förslå» till

ny konkurslag varder upphöjt till lag, av dess avfattuing, jämförd med

förevarande förslag, följa, att i fall, då utmätningsförfarande rörande

fäst egendom utan hinder av konkurs kan inledas eller fullföljas, vederbörande

borgenär jämväl under konkursen skulle äga valfrihet emellan

att låta fastigheten försäljas och att påkalla tvångsförvaltning. Då ja»

1 likhet med lagrådet anser det lämpligt, att den nya lagstiftningen

erhåller ett sådant innehall, samt det, såsom jämväl av lagrådet erinrats

synes tveksamt, huruvida icke av 1Ö § i den'' nu gällande konkurslagen

skulle följa, att under konkurs tvångsförvaltning skulle kunna begäras

blott efter resultatlös auktion, synes mig ett förtydligande av sa»da

stadgande böra ske i sådan riktning, att jämväl med den nu gällande

konkurslagen förstnämnda regel genomföres. Ett sådant förtydligande

lärer vara erforderligt jämväl om konkurslagsförslaget upphöjes tifl la»

eftersom ju den nu gällande konkurslagen skulle ‘bliva att tillämpa på

alla konkurser, som börjat före den nya lagens ikraftträdande. Då

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 15 höft. (Nr 19.) 9

lss $.

s. 66 Kontrollera mot PDF

189 och

178 §§.

170 och

171 §§.

66

KungI. Maj:ts proposition Nr 19-

emellertid ändring av en lag, vars upphävande samtidigt föreslås, sa

vitt möjligt torde böra undvikas, har det stadgande, som i omtormalda

avseende erfordras, upptagits såsom övergångsbestämmelse till lore
varande

lagförslag. ,0

I enlighet med vad inom lagrådet anmärkts darom att, da auK
tion

å fast egendom icke lett till egendomens försäljning, begäran om

tvångsförvaltning icke lämpligen bör få framställas efter auktionsforrättniugens

avslutande hava ändringar vidtagits i 169 och 1 §§•

Av lagrådet vid 170 och 171 §§ framställda, utav den nya lagstiftningen

rörande rätt till elektrisk kraft föranledda erinringar hava vid

den förnyade omarbetningen iakttagits.

Det remitterade förslaget avviker i fråga om bestämmelserna rörande

redovisning av medel, som influtit vid tvångsförvaltning, till sm avfattnino-

från kommissionsförslaget därutinnan att i det remitterade förslaget

överexekutor uttryckligen erhållit fria händer att bestämma tidpunkterna

för dylik redovisning medan enligt kommissionsförslaget reglerna härom

voro mindre tydligt avfattade, ehuru praktiskt taget jämväl enligt detta

enahanda befogenhet skulle hava tillkommit nämnda myndighet. De

betänkligheter lagrådet rest mot den mera allmänna avfattningen avstadgandet

anser jag överdrivna, och de hava för den skull e] föranlett

ändring i det remitterade förslaget; dock bär sa tillvida en atero-åna-

skett till kommissionsförslaget och gällande ratt som redovisningen

förklarats skola avgivas mom en månad från den bestänka

redovisningsperiodens utgång. Då jag i likhet med lagrådet anser bestämmelsen

om redovisningens tillhandahållande genom overexekutors

försorg överflödig, har berörda bestämmelse uteslutits ur forslaget.

Lagrådet har anmärkt, att den föreslagna bestämmelsen om ratt

för överexekutor att förelägga syssloman vite för fullgörandet av hans

åligganden borde inskränkas till att avse redovisnings avlamnande samt

att överexekutors befogenhet att skilja syssloman från befattningen utom

i nämnda fall skulle utgöra ett lämpligare tvångsmedel. Stadgandet torde

emellertid i sin föreslagna lydelse hava upptagits just emedan det kunde

tänkas fall, då överexekutor skulle finna önskligt att meddela sysslomannen

föreläggande angående annan åtgärd än redovisning utan att

behöva stadga en så sträng påföljd som sysslomannens skiljande tran

hans befattning. Jag har därför funnit mig böra bibehålla den lydelse

det remitterade förslaget innehåller.

I enlighet med vad lagrådet anfört rörande inneborden av Bistå

punkten i 70 § av det nya förslaget till konkurslag har jag icke funnit

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 19. 67

någon omarbetning av samma paragraf erforderlig med anledning av

förevarande lagförslag.

I överensstämmelse med vad lagrådet anmärkt rörande 81, 177, 177, 77g

178 och 198 §§ har jag låtit det remitterade förslaget i dessa delar och 198 Stundergå

erforderliga jämkningar, varjämte i enlighet med lagrådets hemställan

dels under förutsättning att det förut omnämnda förslaget till

ny konkurslag varder upphöjt till lag de hänvisningar till 51 § gällande

konkurslag, vilka förekomma i 79, 85, 114 och 198 §§ utsökningslagen,

38 § inteckningsförordningen och 5 § i lagen om regist- inteckningsrering

av elektriska anläggningar m. m. föreslagits ändrade till att avse förordningen

motsvarande stadganden i konkurslagsförslaget, vilket jämväl nödvändiggjort

upptagandet av en särskild övergångsbestämmelse, dels vissa i

35 § i lagen om registrering av elektriska anläggningar m. m. förekommande

hänvisningar till 81 § utsökningslagen förtydligats till att

avse 81 § andra stycket, dels ock 101 och 106 §§ utsökningslagen samt

35, 36 och 37 §§ i inteckningsförordningen fått ur de remitterade förslagen

utgå.

Ordet ’mom.’ i det remitterade förslaget har i det nu utarbetade

förslaget utbytts mot ordet ''stycke’.»

Föredraganden uppläste därefter förutnämnda omarbetade eller nu

upprättade förslag till

1) lag om ändring i vissa delar av utsökningslagen;

2) lag om ändrad lydelse av 2 kap. 32 § och 3 kap. 20 § i lagen

den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom:

3) lag om ändrad lydelse av 38 § i förordningen den 10 juni 1875

angående inteckning i fast egendom/

4) lag om ändrad lydelse av 17 § i förordningen den 15 oktober

1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och

utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under

konkurs;

5) lag om ändrad lydelse av 18 § i lagen den 14 juni 1907 om

inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt; samt

6) lag om ändrad lydelse av 5 och 35 §§ i lagen den 22 juni 1920

med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt

om rätt till elektrisk kraft m. m. /

och hemställde föredraganden, att förslagen måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

Med bifall till denna, av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Tvär Brynolf.

STOCKHOLM, ISAAC M ARGUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. 1LU 1921:39 Utlåtande beträffande vissa återstående delar av Kungl. Maj ds propositioner med förslag till ny konkurslag m. m., förslag till lag om utmätningsed in. in. och a1 i texten
  2. 1LU 1921:34 Memorial angående arvode åt den, som inom första lagutskottet biträtt vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 4, med förslag till ny konkurslag m. m. N s. 1 i texten