Sök i Ratio Lex

Angående nedläggande av rättegång om bättre rätt till krigsmanshushemmanet Va mantal Fliselycke nr 1 i Kronobergs län''

1921-02-25 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:200, Angående nedläggande av rättegång om bättre rätt till krigsmanshushemmanet Va mantal Fliselycke nr 1 i Kronobergs län''

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

1

Nr 200.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nedläggande av

rättegång om bättre rätt till krigsmanshushemmanet Va mantal Fliselycke

nr 1 i Kronobergs län'', given Stockholms slott den 25

februari 1921.

Kungl Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

t. f. departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

A. E. M. Ericsson.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 februari 1921.

N ärvarande:

Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,

Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson.

T. f. departementschefen statsrådet Ericsson anförde vidare:

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 28 januari 1913 till finansdepartementet

inkommen ansökning har Johannes Petersson i Fhselycke anhållit,

att av kammaradvokatfiskalsämbetet mot honom anhängiggjord

rättegång angående bättre rätt till krigsmanshushemmanet V4 mantal

Fliselycke nr 1 i Linneryds socken, Konga härad, Kronobergs län

måtte förklaras skola nedläggas och Petersson tillerkännas äganderätt

till hemmanet.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 169 höft. (Nr 200.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Hemmanets

historia.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

Över denna ansökning har efter nådig remiss kammarkollegium

den 7 april 1913 avgivit utlåtande, varjämte f. d. hovrättsrådet G. Ribbing,

som den 25 februari 1913 erhållit uppdrag att inom finansdepartementet

biträda med utredning av vissa frågor angående eventuellt nedläggande

av kronans talan i anhängiggjorda mål angående bättre rätt

till vissa hemman, i en till finansdepartementet den 11 januari 1918

avgiven promemoria yttrat sig i ärendet.

Beträffande hemmanets historia inhämtas av handlingarna i ärendet

följande.

Genom nådigt brev den 12 november 1646 donerade drottning

Kristina till Vadstena krigsmanshus, utom annan fastighet, hemmanet

Fliselycke nr 1 om Va mantal att nyttjas, brukas och behållas under

rätt adelig frälse frihet till evärdelig egendom. Hemmanet har alltsedan

1625 varit i jordböckerna upptaget under kronotitel. Genom nådigt

brev den 17 september 1851 och statskontorets därpå grundade kungörelse

den 25 november samma år förordnades, att till krigsmanshuskassan

ingående hemmansräntor, kronotionde och åtskilliga andra inkomster,

arrendeavgifter dock däri icke inbegripna, skulle från och med

år 1852 mot viss kontant ersättning till statsverket indragas. Sedermera

uppkom fråga, huruledes hemmanet skulle i ränteförvandlingsuträkningen

upptagas, och föreskrev kammarkollegium den 27 mars 1861, att hemmanet

skulle i förvandlingsuträkniugen upptagas såsom krono under

allmän disposition, vilket jämväl iakttagits i den senast fastställda eller

1871 års jordebok för socknen. År 1872 uppkom fråga om skatteköp av

hemmanet och resolverade kammarkollegium den 28 april 1873, att hemmanet

icke vore av natur att jämlikt nådiga kungörelsen den 15 december

1848 angående förändring i gällande stadganden i avseende på

ordningen och sättet för vinnande av skattemannarätt till hemman och

lägenheter av krononatur kunna till skatte försäljas. I memorial till kollegium

den 24 november 1905 hemställde dess aktuarie, att då efter

indragning till statsverket av de krigsmanshuset anslagna hemmansräntor

med mera hemmanet Fliselycke bort hava återfallit till kronans fria

disposition, men så icke skett, utan hemmanet enligt vad härad sskrivaren

i orten meddelat innehades under enskild äganderätt, kollega advokatfiskal

måtte få del av memorialet för att antingen söka återvinna hemmanet

till kronan eller få detsamma i jordeboken omfört från kronotill

skattetitel. Sedan ärendet remitterats till advokatfiskal, inhämtade

denne till en början upplysning från domhavanden i orten rörande å

hemmanet beviljade lagfarter. Å ena hälften av hemmanet eller 1U man
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

tal hade lagfart meddelats å sådan tid, att dess innehavare till sitt fredande

mot klander från kronans sida skulle kunna åberopa tjuguårig

hävd. Å den andra hälften eller den del, som innehades av sökanden

Johannes Petersson, hade lagfart däremot icke meddelats. Hemmansdelen

omnämndes ej i lagfartsbokeu. Av en äldre hos domareämbetet förvarad

förteckning över beviljade uppbud inhämtades emellertid, att första uppbud

å närmast ifrågavarande 1/i mantal Fliselycke nr 1 meddelats senast

för Johannes Petersson och Lina Andersdotter den 20 juni 1871, näst

förut samma dag för Anders Svensson och före honom likaledes samma

dag för Johan Gustaf Maguusson samt dessförinnan den 27 oktober 1856

för Johan Peter Mattisson och Johanna Petersdotter, den 23 februari

1853 för Mattis Johansson och Cajsa Nikolaidotter, den 15 juni 1852

för Johan Johansson och Anna Cajsa Pålsdotter, den 17 juni 1851 för

Johannes Jonsson och Eva Nilsdotter, den 6 november 1849 för Johan

M. Carlsson och Maria Johansdotter samt år 1836 för Johannes Jonsson

och Eva Nilsdotter.

I en till domhavanden i Östra Värends domsaga ställd skrift den

27 november 1912 redogjorde advokat fiskalen till en början i korthet

för nu berörda förhållanden angående hemmanet. Med framhållande att

enligt hans åsikt hemmanet på grund av omförmälda räuteindragning

hade bort återfalla till kronans fria disposition samt att, vad anginge

den av Johannes Petersson innehavda delen av hemmanet, densamma

icke funnes omtalad i vederbörande lagfartsbok, anhöll advokatfiskalen

å kronans vägnar om stämning å Petersson till första allmänna sammanträdet

under 1913 års lagtima vårting med Konga härad under

yrkande, att kronan måtte förklaras vara ägare av berörda 1U mantal

Fliselycke nr 1 samt Petersson förpliktas avträda hemmansdelen till

kronans fria disposition. Vid målets handläggning inför häradsrätten

den 11 februari 1913 hade kronoombudet enligt anmodan av advokatfiskalen

att begära tre månaders uppskov.

Den 3 juni 1913, då målet företogs till förnyad handläggning,

beslöt häradsrätten på yrkande av parterna, att målet skulle förklaras

vilande i avbidan på Kungl. Maj:ts beslut angående den av Johannes

Petersson gjorda ansökningen, att rättegången måtte nedläggas.

I den underdåniga ansökningen har Johannes Petersson anfört

följande. För tillfället saknade han anledning liksom ock förmåga att

närmare yttra sig om de skäl, som advokatfiskalen andragit till stöd

för sin talan. Däremot ville han framhålla, att, därest hemmanet genom

misstag, försummelse eller oredlighet på sin tid frånhänts kronan, varken

Johannes

Peterssons

ansökning 28

januari 1913.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Alaj.ts proposition Nr 200.

sökanden eller lians närmaste hemulsman haft någon som helst del däri.

Själv hade han köpt hemmansdelen av sin svärfader, vilken åter hade

köpt den av eu person, som inköpt den på konkursauktion för att försäkra

sig mot förlust av sista inteckningen i fastigheten. Då auktionen

i fråga förrättades av därtill av häradsrätten förordnad person och vid

tillfället ingen rätt för kronan bevakades, samt härtill komme att hemmanet

vore av de senaste innehavarna i laga ordning »infastadt», kunde

givetvis varken sökandens svärfader eller han själv tänka sig, att riktigheten

av deras fång kunde ifrågasättas. Under antydda förhållanden

måste det helt naturligt för honom, som innehaft hemmansdelen i över

fyrtio år och därå nedlagt ett livslångt tungt arbete, kännas både smärtsamt

och orättvist, om han nu vid närmare åttio års ålder skulle fråndömas

det enda han ägde och hade att lämna i arv åt sina barn. Tre

av hans åtta barn hade nedlagt sin bästa ålders arbete på hemmanet.

Själv kunde han knappt föreställa sig, att kronan skulle kunna göra

någon egentlig vinst på ett återvinnande av hemmansdelen, som hade

ett helt ringa värde, taxerad som den vore till blott 5,300 kronor, och

endast innehölle cirka 12 tunnland odlad jord, åker och mosse, då intet

vattenfall funnes på ägorna och skog blott föga utöver husbehovet.

Han anhöile nu i underdånighet, att den mot honom anhängiggjorda

rättegången, till vars förande han knappt hade medel, måtte varda nedlagd.

Med anledning av att det ju kunde ifrågasättas, om icke rättegången

borde fortgå, då kronan, därest densamma skulle bliva vinnande,

ju alltid kunde låta honom och hans efterkommande undfå någon slags

besittningsrätt till hemmansdelen, ville han erinra, att vid sådan lösning

av frågan sju av hans åtta barn komme att gå miste om arv efter

honom, vilket icke kunde betraktas annat än som en stor orättvisa.

Han anhöile därför att Kungl. Maj:t täcktes genom nådig proposition

föreslå riksdagen medgiva, att honom bleve tillerkänd full äganderätt

till hemmansdelen i fråga.

Vid ansökningen har Petersson bifogat dels avskrift av protokoll,

hållet vid auktion den 24 november 1869 å det J. P. Mattissons

konkursbo tillhöriga V* mantal Fliselycke, enligt vilket protokoll

Johan Gustaf Magnusson i Barkanbo inköpt hemmansdelen för 3,000

riksdaler, dels utdrag av lagfartsprotokollet, hållet vid lagtima sommartinget

med Konga härad den 20 juni 1871, utvisande att lagfart

å nämnda hemmansdel då sökts för Johannes Petersson och Lovisa

Andersdotter på grund av ett den 24 mars 1871 utfärdat köpebrev,

varigenom Anders Svensson och Anna Maria Danielsdotter till bemälde

Petersson såsom deras tilltänkta måg och deras dotter Lovisa Anders
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl- Majt.s proposition Nr 200.

dotter för 1,358 riksdaler och överenskomna undantagsförmåner sålt

samma hemmansdel, samt att, sedan antecknat blivit, att. Anders Svensson

samma den 20 juni 1871 erhållit uppbud första gången å 7* mantal

»kronoskatte» Fliselycke, vilket han genom transport den 16 januari

samma år fått på sig överlåtet av Johan Gustaf Magnusson, häradsrätten

beviljat Petersson och Andersdotter uppbud första gången å samma

hemmansdel, dels ock avskrift av Konga häradsrätts fastebrev den 17

juni 1872, enligt vilket häradsrätten, enär ovanberörda i häradets kyrkor

offentligen kungjorda köpehandling av den 24 mars 1871 blivit uppbuden

vid allmänna tingen den 20 juni och den 17 oktober 1871 samt den

20 februari 1872, utan att klander däremot yppats, jämlikt 1 och 4

kapitlen jordabalken och kungl. förordningen den 13 juni 1800 stadfästat

samma överlåtelse, såsom behörigen lagstånden, till vederbörandes

säkerhet, i följd varav ifrågavarande 1U mantal »kronoskatte» Fliselycke

med alla dåvarande eller framdeles blivande tillhörigheter tillegnades

Petersson och Andersdotter.

Kammarkollegium anför i sitt utlåtande följande:

»Efter mottagande av den nådiga remissen har kollegium till en

början hört vederbörande pastorsämbete, länsman och kronofogde ävensom

förste lantmätaren i länet och Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Pastorsämbetet bar meddelat, att Johannes Petersson vore född den

2 september 1838 och hans hustru Lovisa Andersdotter den 30 maj

1851; att de brukat hemmanet över fyrtio år ooh därå nedlagt ett stort

och drygt odlingsarbete med stenbrytning och jordförbättring, att av

deras barn tre vore kvar i hemmet samt att såväl föräldrarna som deras

barn städse fört en hedrande vandel. Länsmannen har ansett, att det

skulle vara mer än obilligt om sökanden skulle tvingas avträda hemmanet,

som han under mer än fyrtio år på god tro innehaft och brukat,

och vilket han genom odlingar och andra arbeten väsentligen ökat i

värde. Enligt kronofogdens åsikt krävde billigheten, att Petersson finge

tillstånd att skatteköpa hemmanet. Förste lantmätaren har beträffande

hemmanet Fliselycke meddelat, bland annat, att 1/i mantal Fliselycke,

som förut legat i skiftesla»’ med Gatehults by, blivit vid år 1817 verkställd

rågångsutstakning skilt från nämnda by; att hemmanet undergått

laga skifte år 1831 — en förrättning som fastställdes av ägodelningsrätten

den 28 juli 1832 — och da uppdelats i två lotter, litt. A 4, mantal,

ägare Petter Nilsson, som bekom 4 tunnland 5 kappland eller 2.05 17

hektar åker, 33 tunnland 23.7 kappland eller 16.65G1 hektar äng och

tomter samt 40 tunnland 15.4 kappland eller 19,9 8 36 hektar avrösnings
-

Kammar
kollegium.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

jord, och litt. B V4 mantal, ägare Sven Glummesson, som bekom 3 tunnland,

2.2 kappland eller 1.5149 hektar åker, 21 tunnland 26.4 kappland

eller 10.7 73 9 hektar äng och tomter samt 40 tunnland, 7.4 kappland

eller 19.8 602 hektar avrösningsjord, varförutom för gemensamt behov

till soldattorp med mera av ängen och utägorna avsattes 5 tunnland

28.8 kappland eller 2.9 125 hektar; samt att, så vitt skifteshandlingarna

utvisade, intet vattenfall inom hemmanets område funnes liksom ej

heller malm eller fossila ämnen. Kungl. Maj:ts befallningshavande har

anfört bland annat följande. I följd av hemmanets natur av krono har

avskrivning av dess grundskatt icke ägt rum, utan debiterades och redovisades

denna skatt alltjämt i kronans räkenskap, där densamma upptoges

under titeln: extra uppbörd. Beloppet av densamma utgjorde

enligt 1871 års jordbok 64 kronor 57 öre. Beträffande frågan, huru

hemmanet faktiskt besuttits och hävdats särskilt efter det detsamma år

1852 bort från krigsmanshuset återfalla till kronans fria disposition, lämnade

hos länsstyrelsen förvarade äldre och nyare jordeböcker samt

andra med avseende å förhållandena undersökta arkivalier icke upplysning

därom, att någon särskild åtgärd blivit från kronans sida vidtagen

i syfte att göra dess dispositionsrätt behörigen gällande. Snarare

ville det synas, som hade det städse stått vederbörande hemmansbrukare

fritt att efter behag både hävda och överlåta hemmanet och endast av

detta förhållande jämte bristande kännedom om hemmanets rätta natur

i kameralt hänseende syntes kunna förklaras, hurusom det kunnat inträffa,

att domstolen i orten tid efter annan meddelat uppbud och fasta

eller lagfart å de åtskilliga fång, för vilka hemmanen varit föremål. Förmedelst

tjuguårig hävd efter sålunda erhållen lagfart synes frihet från

klander hava vunnits för innehavarna av den i flere brukningsdelar hävdade

ena hälften av hemmanet, varemot klandertalan alltjämt stode

öppen i fråga om sökandens 1/i mantal, då denne, som varit i oavbruten

besittning av heinmausdelen alltsedan han på grund av köp tillträdde

densamma den 24 mars 1871, icke haft den — för övrigt under liknande

omständigheter sällsporda — förtänksamheten att till sitt fredande begagna

sig av den i lagfartsförordningen anvisade utvägen att låta i lagfartsprotokollet

anteckna sitt fång med därå beviljad fasta. Icke det

ringaste tvivel syntes föreligga därom, att icke sökanden vid avslutandet

av köpet handlat i fullkomligt god tro. Redan den omständigheten att

statens myndigheter icke tidigare än nu vidtagit någon åtgärd, som

kunnat ådagalägga anspråk från kronans sida på inskränkning uti

innehavarnes dispositionsrätt till ifrågavarande hemmansdel, tillika med

det förhållandet att sökanden måste anses hava i god tro åtkommit

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

samma fastighet och efter vunnen »lagfart» bes^lttit den i mer än fyrtio

år, syntes Kungl. Maj:t.s befallningshavande innefatta beaktansvärda

skäl för att icke under alla omständigheter göra gällande den formella

rätt, som kunde anses vara kronan i denna sak förvarad. Toges därjämte

i betraktande de synnerligen ömmande omständigheter, vilka

sökanden konnat åberopa till stöd för sin underdåniga ansökan, kunde

Kungl. Maj:ts befallningshavande icke tveka att i underdånighet hemställa,

det Kungl. Maj:t täcktes i nåder låta vidtaga erforderliga åtgärder

för att den ifrågavarande rättegången måtte nedläggas och kronans

eventuella rätt till hemmansdelen efterskänkas.

Kungl. Majrts befallningshavande har vid sitt yttrande bilagt

utdrag av 1912 års taxeringslängd över fast egendom i Linneryds socken,

utvisande att hemmansdelen i fråga då bevillningstaxerats till 5,300 kronor.

Vadstena krigsmanhus hade enligt vad framgår av ovan åberopade

donationsbrev av den 12 november 1646 till ändamål att bereda invalider

och av ålder vanföre krigsmän bostad och underhåll. Förvaltningen

av krigsmanshusets medel och angelägenheter anförtroddes först

åt eu egen styrelse och sedan åt en särskild avdelning av krigskollegium,

som med år 1866 efterträddes av arméförvaltningen. Genom

nådig kungörelse den 19 november 1880 förordnades, att de hemman

och lägenheter, som donerats till Vadstena krigsmanshuskassa eller på

annan grund tillhörde kassan, skulle ställas under kammarkollegii överinseende.

År 1783 beslöts, att själva krigsmanshuset skulle indragas,

efter vilken tid dess medel, med visst undantag, skulle bilda en fond,

som borde användas till pensionering av avskedat manskap. Samma

fond står under statskontorets förvaltning.

I ovanberörda 1646 års brev förklarade sig drottning Kristina,

såsom orden lyda, »skänka och giva till krigsmanshuset så månge våre

och kronans gods och gårdar som 2000 daler i viss och oviss ränta

indraga kunde, dem alla med dess tillydande ägor och lägenheter i hus,

jord, åker, äng, skog, mark, fiske och fiskevatten, strömmar, kvarn och

kvarnställen, torp och torpställen och alla andra tillägor i våto och torro,

närby och Herran, intet undantagandes av allt det som där till nu ligger,

av ålder lydt och legat häfver eller här efter med lag och dom tillfaller

och vinnas kan under bemälte Vadstena krigsmans hospital att nyttjas,

brukas och behållas under rätt adelig frälses frihet till ovärderlig egendom».

— I brevet uppräknas åtskilliga hemman i Kronobergs län, somliga

av krononatur, men till övervägande antalet av skattenatur. Vad

dessa senare angår, var det givetvis endast den från dem utgående räntan

och icke jorden, som kunde vara föremål för den disposition, som fick

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

sitt uttryck i det kungd. brevet. Vad de andra hemmanen beträffar,

ställde sig saken i viss mån annorlunda. Kronan innehade här icke

allenast ränterätten, utan även jordäganderätten och kunde således för

ändamålet disponera över dem bägge. Själva ordalydelsen i det kungl.

brevet föranleder nu till antagandet, att icke allenast ränterätten, ulan

även jordäganderätten genom donationen avhändes kronan, men torde

emellertid så icke hava varit fallet. Donationen i fråga kan nämligen

icke betraktas annorlunda än såsom uttryck för ett dåtida sätt att anslå

medel till bestridande av kostnader för underhåll av en kronans egen institution

eller inrättning och innefattade donationen således icke ett avstående

av kronans äganderätt till hemmanen. Om hemmanen således

efter upplåtelsen bibehöllo sin krononatur, hade likväl upplåtelsen den

följd, att åborna å dessa kronohemman kommo med tiden att intaga

eu i viss mån annan ställning än åbor å vanliga kronohemman, såsom

exempel varpå må nämnas, att, då frågor om antagning av åbor å

hemman av det senare slaget handlades av Konungens vederbörande

befallningshavande, åbor å kronohemman av nu ifrågavarande slag antogos

av krigsmanshusets förvaltning eller av de så kallade krigsmanshusfogdarna,

vilka i orten hade ett närmare inseende över krigsmanshusinrättningens

angelägenheter. Åven ett annat exempel på antydda skiljaktighet

må omnämnas. 1 nådiga förordningen huru med de hemman

och kronolägenheter, som till skatte försäljas, förhållas skall den 19 september

1723 föreskrevs nämligen beträffande krigsmanshushemman, att

désamma vid förekommande skatteköp skulle försäljas å auktion till den

mestbjudande, dock att åbon skulle hava optionsrätt till hemmanet mot

erläggandet av den erbjudna köpesumman, under det att, vad vanliga

kronohemman anginge, i förordningen utsattes såsom regel, att de i fall

av skatteköp skulle värderas och köpeskillingen icke utgöra mindre än

värdet av sex års räntor.

År 1796 anbefallde Kungl. Maj:t en undersökning av krigsmanshushemmanen

i Småland och Västergötland — genom brev den 23 juni

1683 hade Karl XI till krigsmanshuset anvisat 2,000 daler silvermynts

ränta från hemman i Västergötland — till utrönande av deras verkliga

beskaffenhet, huru de odlades och i anseende till skogen med mera

vårdades. En sådan undersökning verkställdes, och avgåvo krigs- och

kammarkollegierna den 24 maj 1805 underdånigt utlåtande över den

över undersökningen avgivna underdåniga berättelsen och i sammanhang

därmed över underdåniga besvär, som krigsmanshusabor i Kronobergs

län anfört över undersökningen. Beträffande krigsmanshushemmanen

i Kronobergs län hade det, såsom i den underdåniga berättelsen förmäles,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

vid sammanträde i Växjö, dit åborna kallats med tillsägelse att förete

utom andra handlingar sina respektive skattebrev å hemmanen, visat

sig, att nästan hälften av åborna Varit i saknad av skattebrev, ehuru sådana

ofelbart varit utfärdade, varför deras förnyelse’ blivit av bönderna begärd.

Härom yttra nu kollegierna i berörda deras utlåtande: ''Vad nu

för övrigt angår krigsmanshushemmanen i Kronobergs län, så visar

högsalig Drottning Kristinas donationsbrev till krigsmanshuset, daterat

den 12 november 1646, att större delen då redan varit av skattenatur,

samt att följaktligen ej annat än räntan, som endast varit kronan tillhörig,

genom donationsbrevet kunnat förlänas och hava de övriga, som

då voro pura kronohemman, genom skatteköp sedermera även iklätt sig

skattenatur. På gamla skattehemman, som till besittningsrättigheten

aldrig varit i kronans ägo, kunna följaktligen skattebrev icke finnas, och

på dem, som genom köp av kronan fått denna egenskap, kunna skattebreven

under tiden på varjehanda sätt hava förkommit; men förmodligen

lära innehavarna sådant oaktat böra njuta skattemannarätten till godo,

när hemmanen finnas i kronans jordeböcker och andra dess handlingar

uppförda för skatte, så länge och intill dess sådant kan visas vara

oriktigt eller de lagligen därutur kunna vinnas; och då besvärandena

vid sammanträdet haft tillfälle att erfara, hurusom avsikten med skattebrevens

infordrande icke varit att göra deras skatterätt stridig, enär

dem tvärtom, för vilka skattebreven förkommit, blivit öppet lämnat att

därå söka förnyelse, så hade den fruktan och oro, som de förmäla sig

av skattebrevens infordrande hava fattat, bort falla och nu icke utgöra

ett klagoämne. Likväl och för att härutinnan tillfredsställa dem, vilkas

skattebrev förkommit, föreslå kollegierna i underdånighet, att de genom

Kungl. Maj:ts befallningshavande i orten måtte förständigas att, så

framt de åstunda något bevis i den delen till säkerhet, äga de att

vända sig till kammarkollegium, som då låter om förhållandet behörigen

undersöka och meddela en var de betyg, vartill jordeböckerna och andra

handlingar i denna del kunna föranleda.’

Den 2 juni 1806 resolverade Kungl. Maj:t i ärendet och biföll

därvid kollegiernas i angivna hänseendet gjorda hemställan, varjämte

Kungl. Maj:t likaledes i enlighet med kollegiernas förslag beträffande av

krigsmanshuset framställt yrkande om rätt att lösa hemmanen vid försäljning

utom börd förordnade, att, alldenstund hemmanen i 1646 års

donationsbrev upplåtits krigsmanshuset under rätt adelig frälse frihet

och dessa hemman således, så länge krigsmanshuset ägde räntan, men

åbon skatterätten, vore att anse för frälseskatte, skulle vid hemmanens

försäljning utom börd desamma hembjudas krigsmanshuset. På Kungl.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 169 käft. (1\r 200.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

Maj:ts i berörda nådiga brev tillika intagna föreskrift utfärdade krigsoch

kammarkollegierna den 10 oktober 1806 kungörelse om Kungl.

Maj:ts i lösningsfrågan sålunda meddelade beslut.

Såsom ovan anmärkts, hade krigskollegium under en tidsperiod att

handlägga frågor om krigsmanshusinrättningens angelägenheter och till

dylika frågor hörde även tvistigheter rörande åbornas ställning gent

emot inrättningen. En sådan tvist just beträffande hemmanet Fliselycke

avgjordes av krigskollegium den 29 juli 1829, och torde innehållet av

krigskollegii resolution i ärendet här i korthet få angivas.

Åbo rna å Va mantal Fliselycke Johannes Jönsson och Nils Persson

samt deras hustrur hade hos Konungens befallningshavande anfört klagomål

över att krigsmanshusfogden, fältkamreraren Åberg, genom kungörelse

tillkännagivit, att han ärnade på tio års arrende utbjuda hemmanet,

vilket deras förfäder i nära 200 år innehaft och varvid de förmenade

sig äga rätt att vara bibehållna. Då deras förfäder, såsom

företett utdrag av kyrkoboken jämväl utvisade, sålunda i långliga tider

innehaft hemmanet, trodde de sig, ehuru åtkomsthandlingarna genom

eldsvåda förekommit, desto säkrare därvid böra bliva bibehållna, som eu

orubbad besittning blivit dem genom Konungens befallningshavandes

resolution den 24 augusti 1817 försäkrad. Tillika bestredo de verkan

av en av krigsmanshusfogden allenast med biträde av en torpare verkställd

syn å hemmanet och av samme fogde begärd sekvester å deras

egendom. Åberopade 1817 års resolution är av innehåll, att åborna å

hemmanet hädanefter som dittills borde vara tryggade i besittningsrätten

med krigsmanshusfogdens antagningsbrev, dock att kronofogden i orten

för övrigt icke skulle åsidosätta den tillsyn och övriga befattning, som

honom i lag och instruktion vore förelagd. Ärendet hänskjöts av

Konungens befallningshavande till krigskollegii prövning. I avgiven

förklaring meddelade krigsmanshusfogden, att han utarrenderat hemmanet,

samt att vid av honom med två nämndemän förrättad ny syn å hemmanet

bristerna visat sig uppgå till ,369 Riksdaler 26 skillingar 8 runstycken

banko, varjämte han framhöll att jordeböckerna utvisade, att

hemmanet ej blivit skatteköpt, utan tillhörde krigsmansbuset. Krigskollegium

åberopade nu, hurusom krigsmanshushemmanen i Kronobergs

län så väl i kungl. brevet den 2 juni 1806 som ock i krigs- och kammarkollegiernas

kungörelse den 10 oktober samma år förklarats vara av

frälseskattenatur, och att hemmanet Fliselycke således och oberoende

av att det i jordeböckerna voro antecknat för krono vore att anse såsom

ett frälseskattehemman. På grund härav och då Kungl. förordningen

om skatteköp med mera den 21 februari 1789 tillerkände ägare

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

till krono skatte och frälse skatte lika fri och obehindrad dispositionsrätt,

som ägare till frälsehemman enligt privilegier, lag och författningar tillkomme,

med undantag endast för frälse skatte vad beträffade ekars och

bokars fällande samt hembud till ränteägaren vid försäljning utom bord,

prövade krigskollegium skäligt förklara åborna å Fliselycke såsom ägare

till frälse skatte jord icke vara underkastade det för missbyggnad och

vanhävd av krigsmanshusfogden mot dem yrkade ansvar, vilket lagligen

endast kunnat i fråga komma om hemmanet varit krono; varemot vid

sådant förhållande krigsmanshuset icke ägde bättre rätt till Fliselycke

än Kungl. Maj:t och kronan till skattejord, nämligen att hemmanet ginge

i mät, när annan tillgång till skatternas gäldande icke funnes. Kollegiet

undanröjde tillika samtliga de av krigsmanshusfogden i avseende å hemmanet

vidtagna åtgärderna.

Helt kort därefter eller den 14 oktober 1829 avlät krigskollegium

till Konungens befallningshavande en skrivelse av följande innehåll:

»Av förekommen anledning har kungl. kollegium funnit nödigt anmoda

Konungens befallningshavande giva åboerna å krigsmanshuset anslagne

V2 mantal Fliselycke i Konga härad och Linneryds socken tillkänna, att

som kungl. brevet den 2 juni 1806 försäkrar dem om skattemannarättens

tillgodonjutande, ehuru skattebrevet kunnat under tiden på varjehanda

sätt förkomma; och dessa åboar icke genom köp utan genom

arvsrätt kommit i besittning av nämnda hemman, äro de för befästande

av en så beskaffad åtkomst icke i behov att hos häradsrätten söka uppbud

och fasta, samt att enär enligt högstberörda nådiga brev hemmanet

är av frälse skatte natur, varken antagningsbrev eller någon påskrift

av krigsmanshusfogden, av vad beskaffenhet som helst, erfordras för

betryggande av deras rätt.»

Enligt vad framgår av nådigt brev till kammarkollegium och statskontoret

den 6 juli 1833 angående indragning av krigsmanshusfogdetjänsterne

vid Smålands och Västgöta godsen med mera, hade krigskollegium

i sammanhang med uppkommen fråga om nämnda fogdetjänsters

indragning i underdånighet anmält, att enligt nådiga brevet

den 2 juni 1806 krigsmanshuset väl blivit bibehållet vid rättigheten till

ekar och bokar å krigsmanshushemmanen i Kronobergs län ävensom

att få till sig lösa hemman, som såldes utom börd, men att dock krigsmanshuset

i själva verket icke skulle därtill äga någon grundad rätt,

vadan krigskollegium hemställt, att med ekar och bokar å nämnda

hemman måtte hädanefter få förhållas i överensstämmelse med vad för

kronoskattehemman i detta avseende vore genom gällande författningar

föreskrivet, samt att krigsmanshusets rätt till hembud, när hemman

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition Nr 200.

såldes utom börd, måtte i nåder förklaras till alla delar vara upphäven.

I enlighet med berörda hemställan förordnade Kungl. Magt, genom det

nådiga brevet, att krigsmanshuset icke skulle anses äga någon rätt till

ek- och bokskogen å krigsmanshushemmanen, utan hemmansåborna i

nåder berättigas att densamma till sig lösa på sätt angående ekskogen

å kronoskattehemman vore genom nådiga förordningen den 28 oktober

1830 i nåder stadgat, ävensom att krigsmanshusets rätt till hembud

när hemman såldes utom börd skulle anses vara upphäven. — Av en

jordeboksanteckning framgår, att innehavarne av hemmanet Fliselycke nr

1 den 5 oktober 1837 erlagt lösen för fri disposition över ekeskogen

samt maste- och storverksträd å hemmanet.

De handlingar, som innefatta de närmare omständigheter, vilka

föranlett här ovan angivna uttalanden och beslut, hava icke kunnat

anträffas. Vad särskilt angår krigs- och kammarkollegiernas uttalande år

1805, att de hemman, som i kungl. brevet den 12 november 1646 omnämndes

såsom pura kronohemman, sedermera genom skatteköp iklätt

sig skattenatur, synes väl skälig anledning till förmodan förefinnas, att

ett dylikt uttalande grundat sig på verklig kännedom om att skatteköp

ägt rum, men finner sig kollegium dock ej fullt övertygat om att så

verkligen varit fallet. Skulle nämligen skatteköp av hemmanet ägt rum,

hade detta otvivelaktigt kommit till kammarkollegii kännedom och anteckning

om förhållandet skett i kollega jordeböcker med flera andra

handlingar, men har vid verkställd undersökning härom någon upplysning

icke stått att vinna. I denna sin uppfattning styrkes kollegium

därav att vederbörande krigsmanshusfogde i en av honom så sent som

den 23 augusti 1798 upprättad jordebok över krigsmanshushemmanen

i Småland beträffande Fliselycke nr 1 antecknat, att hemtnanet ej vore

skatte och att åbornas anhållan att få lösa detsamma till skatte borde

i ordentlig väg anmälas.

Icke heller anser kollegium att Kungl. Maj:ts på nyssnämnda uttalande

av kollegierna grundade och i dess här ovan omnämnda nådiga

brev den 2 juni 1806 samt i kollegiernas kungörelse den 10 oktober

1806 offentliggjorda förklaring, att krigsmanshushemmanen i Kronobergs

län vore av frälseskatte natur, i och för sig föranlett därtill, att äganderätten

till hemmanet därigenom frångått kronan.

Om kollegium således icke för sin del anser vad om hemmanet förekommit

kunna giva stöd för antagandet, att kronan avhänt sig själva

äganderätten till hemmanet, anser emellertid kollegium, att från kronans

sida gjorts sådan disposition i avseende å besittningsrätten till detsamma,

att skäligen kan ifrågasättes, huruvida kronans yrkande i den pågående

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majds proposition Nr 200.

rättegången om förpliktande för sökanden att avträda hemmanet till

kronans fria disposition är fullt välgrundat.

Om åborna å krigsmanshushemmanen av krononatur förr i det hela

taget voro att jämställa med åbor å vanliga kronohemman, synas de

emellertid — om ock åboskapet i regel gått i arv — dock ej genom

någon allmän författning tillförsäkrats ärftlig besittningsrätt till dem,

utan synas åborna snarare hava varit att jämställa med vanliga arrendatorer

under livstidsstädjerätt. Ehuruväl kollegium nu saknar kännedom

om närmaste anledningen till krigskollegii ovanberörda skrivelse till

Konungens befallningshavande den 14 oktober 1829 och väl även är

att förmoda, det krigskollegium vid meddelandet av den förklaring, som

i samma skrivelse inrymmes, utgått från åsikten, att åborna å hemmanet

innehade detsamma med äganderätt, håller kollegium emellertid för sin

del före, att innebörden i skrivelsen — även om krigskollegium må

anses hava gått vidare än dess befogenhet i sådant hänseende sträckt

sig — måste fattas såsom en giltig försäkran för åborna å hemmanet

om en för framtiden beståndande ärftlig besittningsrätt, fullt jämställd

med sådan, som beträffande vanliga kronohemman omförmäles i den på

Kungl. Maj:ts nådiga brev den 5 februari 1808 grundade, av kammarkollegium

den 29 samma månad utfärdade kungörelse angående vissa

omständigheter, som därefter komme att iakttagas i mål, som rörde

besittningsrätt till kronohemman. Denna disposition av besittningsrätten

till hemmanet, som sålunda innefattas i krigskollegii brev — vilket helt

säkert varit för kammarkollegium obekant vid meddelandet av dess

ovanberörda beslut den 27 mars 1861 — hade ock enligt kollegii förmenande

bort medföra, att hemmanet i 1871 års jordebok upptagits

bland kronohemman under enskild disposition, varmed såsom bekant

förstås sådana, som äro under åborätt upplåtne eller, på grund av särskilda

stadganden, av enskilde besittas. Skulle denna kollegii förmodan visa

sig riktig, torde ock med fog kunna antagas, att i här ovan omnämnda

kollegii beslut den 28 april 1873 åberopade nådiga kungörelsen den 15

december 1848 må i fråga om skatteköp av hemmansdelen hava i tilllämpning

efterträtt den i nådiga förordningen den 19 september 1723

inrymda bestämmelsen, att vid förekommande fall av skatteköp av krigsmanshushemman

desamma skulle försäljas å auktion, ehuru med åborna

bibehållen optionsrätt.

Ehuru åtskilliga av de uttalanden och beslut, som tid efter annan

meddelats rörande hemmet Fliselycke, varit av sådant innehåll, att

detsamma väl lätteligen kunnat bibringa icke allenast hemmanets

innehavare, utan även ortsmyndigheterna den uppfattning, att det
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Johannes

Petersson 20

juli 1913.

F. d. hovrättsrådet

Ribbivg.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2 00.

samma innehades under enskild äganderätt, och kollegium för sin del

icke har anledning antaga att sökanden, då han förvärvade sig fastigheten,

hade annan uppfattning, än att han då bekom densamma med

äganderätt, kan kollegium för sin del icke finna angivna omständigheter

utgöra giltig grund för ett obetingat bifall till sökandens framställning,

liksom kollegium icke heller anser den omständigheten, att sökanden

genom köp förvärvat sig sin rätt till hemmanet böra tillmätas någon vidare

betydelse i avseende å den föreliggande frågan, då ju en sådan besittningsrätt

till ett hemman, som kollegium anser sökandens vara, väl alltid

bör hava ett värde nära jämställt med värdet av själva fastigheten. Kollegium

anser sig således sakna anledning att med sitt förord understödja

framställningen om nådig proposition till riksdagen i det av sökanden

angivna syftet. Däremot tillåter sig kollegium i underdånighet föreslå,

det Kungl. Maj:t täcktes i nåder hänvisa sökanden att i vederbörlig

ordning söka ändring i sättet för fastighetens upptagande i jordeboken

och få frågan om skatteköp av hemmansdelen ånyo prövad. — För

den händelse sökanden icke skulle lyckas få frågan ordnad på den av

kollegium nu angivna väg, lärer ju Kungl. Maj:t vara oförhindrad att

på underdånig anmälan av honom taga ärendet under förnyad nådig

omprövning.»

I anledning av kammarkollegii utlåtande har Johannes Petersson

i underdånig skrivelse den 20 juli 1913 anfört, att han funne det genom

den i målet förebragta utredning ådagalagt, att åborna å hemmanet

Fliselycke före de till krigsmanshuset anslagna räntors indragning besuttit

hemmanet med full äganderätt, samt att hemmanet förty bort i

jordeboken omföras till frälseskatte. På grund härav fullföljer Johannes

Pettersson sin ansökning om rättegångens nedläggande samt hemställer,

att kammarkollegium måtte anbefallas att låta verkställa hemmanets omföring

i jordeboken.

F. d. hovrättsrådet Ribbing har i sin förenämnda promemoria

anfört bland annat:

_ »För egen del får jag avgiva det utlåtande, att det med hänsyn

till innehållet i ovan omförmälda handlingar synes mig sannolikt, att,

därest den av kammaradvokatfiskalsämbetet anhängiggjorda talan komme

att fullföljas, densamma i sin helhet bleve av domstolarna ogillad samt

Johannes Peterssons äganderätt till hemmansdelen erkänd. På grund

härav torde önskligast vara, att ifrågavarande talan nedlägges och Johannes

Peterssons bättre rätt till fastigheten av kronoombudet erkännes.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts propositon AV 200.

Skulle denna min uppfattning i rättsfrågan ej godtagas, förefinnas

dock synnerligen starka billighetsskäl för att nedlägga ifrågavarande

rättegång.

Johannes Petersson har i god tro förvärvat och i 47 år innehaft

ifrågavarande hemman, samt därunder enligt från samtliga ortsmyndig

heter inhämtade upplysningar väl skött hemmanet genom odlingar och

på annat sätt avsevärt förbättrat detsamma samt i likhet med sin talrika

familj därå fört ett arbetsamt och i alla avseenden hedrande liv.

Ifrågavarande hemmansdel är av ringa omfattning. Vid laga skiftet

lades till densamma 4 tunnland 5 kappland åker, 33 tunnland 23.7

kappland äng och tomter samt 40 tunnland 15.4 kappland avrösningsjord.

Inom hemmanets område förekommer icke något vattenfall eller

förekomst av malm eller fossila ämnen. Någon fördel för det allmänna,

som ens närmelsevis motsvarade den skada, som skulle tillskyndas Johannes

Petersson, kan sålunda ej väntas vinnas genom hemmansdelens

återvinnande till kronan.»

Jag har under hand inhämtat, att Johannes Petersson fortfarande Depacrhtee™*nts''

är i livet, och att förhållandena i stort sett äro desamma nu som tidigare.

Av de av mig återgivna utlåtandena torde framgå, att den vinst,

kronan kunde tänkas göra genom en återvinning av nu ifråvavarande

hemmansdel, icke kunde bliva stor. Själva hemmansdelen är jämförelsevis

liten, dess taxeringsvärde uppgår för närvarande till 8,000 kronor.

Om hemmansdelen återvunnes, torde dessutom kronans behållning komma

att högst väsentligt reduceras. Kammarkollegium synes finna sannolikt,

att hemmansdelen innehaves med ärftlig besittningsrätt. Värdet

av en sådan rätt måste, såsom kammarkollegium jämväl framhållit,

vara nära jämställt med värdet av själva fastigheten. Den med besittningsrätten

förenade skatteköpsrätten är visserligen för närvarande inställd,

meu, om den återupplivas — något som i avseende å fastigheter

av den beskaffenhet det här är fråga om väl ej är att anse såsom

uteslutet — skulle kronan bliva förpliktad avstå även äganderätten

mot en synnerligen ringa ersättning. Skulle åter ärftlig besittningrätt

ej förefinnas, lärer kronan icke kunna undgå att till avträdaren, som ju

måste förmodas hava besuttit hemmanet i god tro, utgiva ersättning för

å hemmansdelen verkställda förbättringar.

Av innehållet i kammarkollegii utredning i ärendet framgår emellertid,

att kronans anspråk på hemmansdelen måste betraktas såsom särdeles

tvistiga. F. d. hovrättsrådet Ribbing, vilken hörts i egenskap av sakkunnig,

har uttalat såsom enligt hans uppfattning sannolikt, att kronans

talan skulle komma att ogillas.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

Enligt min mening förefinnas dessutom synnerligen starka billighetsskäl,

som oavsett kronans bättre eller sämre rätt tala för att kronan

i detta fall avstår från alla anspråk.

Kammarkollegium gör gällande, att särskilt med hänsyn till den

ärftliga besittningsrätt, som torde tillkomma hemmanets innehavare, anledning

saknades att begära riksdagens medgivande till avstående av

kronans anspråk. Häremot skulle jag vilja betona vad som framgår av

det förut anförda, nämligen att, då kronans vinst av en rättegång i

dylikt fall skulle bliva ytterligt ringa, skälen för kronan att vidhålla

sina anspråk bliva än mindre än eljest.

Vidare hänvisar kammarkollegium till möjligheten att upptaga

frågan på nytt, därest erkännande av besittningsrätten och skatteköp ej

erhölles. Kollegium synes sålunda förutsätta, att, därest frågan utvecklade

sig på det för kronan tänkbarast gynnsamma sätt, i det att hemmansinnehavarens

anspråk på såväl äganderätt som besittningsrätt underkändes,

ett avstående av kronans sålunda erkända rätt kunde ifrågasättas.

Uppenbart är emellertid, att, innan det komme därhän, avsevärda

kostnader skulle av såväl kronan som hemmansinnebavaren få nedläggas

för utredningar och slitande av tvister, samt att hemmansinnehavaren

alltjämt finge leva i ovisshet om sin framtida ställning. Därest kronans

anspråk på nuvarande stadium avstodes, skulle resultatet för kronan bliva

nära nog detsamma, men alla nu berörda olägenheter undvikas.

Jag finner mig alltså böra tillstyrka, att kronan avstår från sina

anspråk på ifrågavarande hemmansdel, givetvis under förutsättning att

även motpartens talan i den påbörjade rättegången nedlägges. De

närmare bestämmelserna härvidlag torde kunna fastställas av Kungl. Maj:t.

Föredragande t. f. departementschefen hemställde därefter, att

Kung], Maj:t måtte i proposition till riksdagen föreslå riksdagen medgiva,

att kronan på villkor, som av Kungl. Maj:t bestämmas, avstår från

anspråk på äganderätt till krigsmanshushemmanet Vt mantal Fliselycke

nr 1 i Linneryds socken, Konga härad, Kronobergs län, vilken hemmansdel

nu innehaves av Johannes Petersson.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj: t Konungen bifalla och

skulle till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse,

bil. litt. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Martin Philipson.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS- BOKTRYCKET},T-AKTIEBOLAG 1921

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:204 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående nedläggande av rättegång om bättre rätt till krigsmanshushemmanet 1/i mantal Fliselyc a1 i texten
  2. JoU 1921:36 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 30 a1 i texten