Med förslag till lag om ändrad lydelse av o och 6 §§ i lagen den 24 mars 1916 angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff
1921-03-14 · 10 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 7 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1921:203, Med förslag till lag om ändrad lydelse av o och 6 §§ i lagen den 24 mars 1916 angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 203.
1
Nr 203.
Kungl. Mdj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av o och 6 §§ i lagen den 24 mars
1916 angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff;
given Stockholms slott den 14 mars 1921.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 5
och 6 §§ i lagen den 24 mars 1916 angående verkställighet av straffarbete
och fängelsestraff.
GUSTAF.
Birger Ekeberg.
Bihang till riksdagens protokoll 1921- 1 samt. 171 käft. (Nr 203.)
2
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 203.
Förslag
till
LA G
om ändrad lydelse av 5 och 6 §§ i lagen den 24 mars 1916
angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff.
Härigenom förordnas, att 5 och 6 §§ i lagen den 24 mars 1916 angående
verkställighet av straffarbete och fängelsestraff skola i nedan angivna
delar erhålla följande ändrade lydelse:
* §•
Fånge, som — — — — — — — — — — tillfälligtvis påkallas.
Sedan fånge, som vid straffets början ej fyllt tjugu år, avtjänat fyra
månader av strafftiden, samt annan fånge av strafftiden avtjänat ett år,
må, där med hänsyn till fångens vård, arbete eller behandling så finnes
lämpligt, cellen under arbetstid hållas öppen ävensom åt sådan fånge anförtros
att inom straffanstalten uträtta ärenden, vilka sammanhänga med
hans arbete, eller att utföra arbete gemensamt med andra fångar.
Genom noggrann tillsyn och på annat lämpligt sätt skall förebyggas,
att fången träder i förbindelse med andra fångar i vidare mån än som
påkallas av arbete, fången har att utföra. Därjämte skola-----1
— — — — — — — — — — — — andra fångar.
C §•
Straff i — — —-----möjligt förebyggas. Under sovtid skall
fånge, som undergår straff i gemensamhet, städse hållas avstängd från
andra fångar; dock må undantag härutinnan äga rum vid sådan med odlingsföretag
förenad anstalt, som är anordnad för särskilt pålitliga fångar.
Har fånge — — — — — — — — — arbete utomhus.
Fånge, som — — — — — — — — — därvid förhindras.
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 203.
3
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 25 februari 1921.
Närvarande:
Statsministern VON Sydow, ministern för utrikes ärendena greve W RANGEL,
statsråden ERICSSON, DAHLBERG, MURRAY, ELMQUIST, MALM, BeRGQVIST,
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Ekeberg anmälde fångvårdsstyrelsens
underdåniga skrivelse den 11 januari 1921 om vissa andrmgar
i lagen den 24 mars 1916 (nr 90) angående verkställighet av straffarbete
och fängelsestraff, uti vilken skrivelse styrelsen anfört:
Under den tid, som förflutit sedan nyssnämnda lag börjat tillampas
eller från och med år 1917, hade dess bestämmelser visat sig möjliggöra
en utveckling av fångvården i önskad riktning av en mer individuell
behandling av fångarna. Sålunda hade hänsyn kunnat i vidgad
mån tagas ej blott till deras kroppsliga och andliga hälsas krav utan också
till ett ändamålsenligt användande av deras arbetskrafter. 1 sistnämnda
hänseende hade möjliggjorts att sysselsätta fångar i jordbruks- och andra
odlingsföretag, jämväl med avbrytande av den i regel föreskrivna ceUtiden,
omfattande* för den, som vid straffets början fyllt 20 år, hela strafftiden,
där denna icke överstege tre år, och där strafftiden vore längre de tre
första åren, samt för den, som vid strafftidens början icke fyllt 20 ai,
hela strafftiden, där denna icke överstege ett år, och, där strafftiden vore
längre, det första året. Fångens uttagande ur cellen före den sålunda bestämda
tidens utgång kunde, enligt verkställighetslagen, äga rum av hälsoskäl
ävensom då av annat skäl straff i enrum funnes för fangen uppenbarligen
olämpligt (8 §). Dessutom kunde fången efter ett år, om han
4
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 203.
vid straffets början fyllt 20 år, och efter fyra månader, om han då varit
yngre, tilldelas den förmånen, att cellen under arbetstiden hölles öppen
samt att han finge inom straffanstalten uträtta ärenden, vilka sammanhängde
med hans arbete (5 §).
Sistnämnda bestämmelse hade skapat ett mellantillstånd mellan det
strängt upprätthållna cellstraffet och straffet i gemensamhet, ett mellantillstånd,
som ytterligare kännetecknades därav att fången efter ovan angivna
tid icke behövde under kyrko- och skolbesök, gymnastik och promenad
genom yttre anordningar isoleras från andra fångar.
Erfarenheten hade under den nya lagens tillämpning ådagalagt, hurusom
i många fall vore önskvärt att för omförmälta mellanklass något vidga
den redan medgivna friheten. Då lagen i 5 §, andra stycket, tillstadde, att
fången i denna klass finge inom straffanstalten uträtta ärenden, vilka sammanhängde
med hans arbete, läge detta helt nära ett medgivande, att han ock finge
utföra, arbete tillsammans med andra fångar, om sådant vore för arbetet
lämpligt. lian skulle fortfarande tillbringa sin fritid i cellen och härigenom
skiljas från den vanlige gemensamhetsfången, i fråga om vilken
dessutom för samvaron med andra fångar endast gällde den inskränkningen,
att genom fångarnas fördelning i grupper eller på annat sätt
straffet skulle så anordnas, att fara för skadlig inverkan fångarna emellan
såvitt möjligt förebyggdes. För den cellfånge, som tillätes arbeta i gemensamhet,
borde tillika gälla den i 5 § givna föreskriften, att genom
noggrann tillsyn och pa annat lämpligt sätt skulle förebyggas, att fången
trädde i förbindelse med andra fångar. En viss modifiering av denna
föreskrift vore dock erforderlig för att göra den fullt tillämplig i föreliggande
fall. Detta syntes lämpligen kunna ske genom inskjutande
exempelvis av ordet »olovlig» framför ordet förbindelse. Det syntes nämligen
varken böra eller kunna förhindras, att fången i det gemensamma
arbetet angående detta i bevakningens närvaro uttalade anvisningar till
eller mottoge sådana av annan fånge.
Genom att för ifrågavarande mellanklass medgiva arbete tillsammans
med andra fångar skulle tillgodoses ett allt mera framträdande behov av
tillräcklig arbetskraft, användbar vid jordbruk och industri i större mått.
Nödvändigheten att för dylika vid fångvården inrättade arbetsgrenar samt
för där pågående byggnadsföretag tillhandahålla dugliga fångar hade under
senare åren föranlett en måhända allt för fri tolkning av lagen, så att
fängelseföreståndarna på grund av lagens 8 § i gemensamhetsarbete uttagit
cellfångar, om vilka det endast med tvekan kunnat anses, att deras hälsa
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 203.
påfordrade det eller att cell vistelsen vore för dem uppenbarligen olämplig.
Det syntes ur alla synpunkter bättre, att lagen vunne eu ändring, som
medgåve behovets tillgodoseende utan lagens allt för fria tolkning.
Det hade av styrelsen ifrågasatts, huruvida det behov, som nu framhållits,
icke helst borde tillgodoses på det sätt, att i allmänhet cellstraffet
till tiden inskränktes under vad nu vore bestämt, så att de i lagen angivna
begränsningar nedsattes exempelvis till halva liden, det vill säga
att för fångar, som vid straffets början fyllt 20 år, celltiden bleve begränsad
till aderton månader. För att härom utröna åsikten bland fängelsernas
direktörer, prästmän och läkare hade styrelsen inhämtat deras yttrande
i frågan.
Sedan dessa yttranden inkommit, hade styrelsen av dem funnit, att
av direktörerna hafva antalet tillstyrkte, men de övriga avstyrkte nedsättning
av celltiden samt att av prästmän och läkare flertalet ställde sig avvisande.
Det finge medgivas, att bibehållandet av den nuvarande celltiden såsom
regel medförde den väsentliga fördelen att icke fångar av opålitlig
läggning och för gemensamhetsarbete olämpliga måste på grund av lagens
föreskrift uttagas ur cellen till samvaro med andra ej blott under arbetet
utan även under fritid. Genom den av styrelsen i andra stycket av § 5 föreslagna
lagbestämmelsen skulle detta förekommas, på samma gång som medgivandet
av arbete i gemensamhet kunde göras beroende av fångens välförhållande
samt anordningen sålunda tjäna såsom en kraftig uppmuntran till gott
uppförande. Om celltiden i lagen nedsattes, komme utskrivningen ur cellen
att ske helt mekaniskt utan prövning av fångens förutsättningar för
den större friheten, under det att styrelsens förslag måste föranleda ett
noggrant övervägande och tvingade tjänstemännen att med ökad uppmärksamhet
söka vinna insikt om fångens karaktär. Möjligen kunde denna
fria prövning orsaka någon ojämnhet vid jämförelse de olika fängelserna
emellan; men det torde tillkomma styrelsen att härutinnan söka åstadkomma
överensstämmelse i tillämpningen.
Då det av professorn Johan C. W. Thyrén utarbetade förslaget till
ny allmän del av strafflagen utginge från ett treårigt cellstraff, torde ock
häri ligga ett skäl att icke för närvarande rubba på den i nuvarande lag
i enlighet härmed bestämda celltiden. Såvitt styrelsen hade sig bekant,
hade denna tid bibehållits av den kommission, som vore sysselsatt med
förslagets reviderande.
Även i eu annan del, än nu berörts, ansåge styrelsen önskvärt, att
6
Kungl. Maj.ls Proposition Nr 203.
ett tillägg gjordes till verkställighetslagen, också detta tillägg bidragande
till ökad klassindelning av fångarna samt främjande av ett progressivt
fängelsesystem.
Vid den enligt Eders Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut upprättade
fångkolonien å Singeshult vore det nu befintliga logementet så inrättat, att
fångarna läge några tillsammans i varje rum, en anordning, som de lokala
förhållandena nödvändiggjort och som ej utan stora kostnader kunde undvikas
vid en anstalt som denna, där byggnaderna vore avsedda att framdeles
kunna användas såsom boningshus å mindre lantgårdar. Någon olägenhet
av fångarnas sammanboende nattetid hade vid anstalten icke visat
sig. Endast de mest pålitliga fångarna medgåves nämligen förmånen att
vistas vid denna anstalt, där största möjliga frihet tilldelades fångarna.
kör att bringa lagen i överensstämmelse med den sålunda efter lagens
tillkomst nyinrättade formen för avtjänande av frihetsstraff vid en jordbruks-
och skogsplanteringsfarm utan fast fängelse på platsen torde lämpligen
böra göras ett tillägg till verkställighetslagens 6 §, första stycket,
sista punkten, vilken föreskriver, att under sovtid skall fånge, som undergår
straff i gemensamhet, städse hållas avstängd från andra fångar.
Från denna regel medgåve lagen allenast, jämlikt 12 §, undantag för
det fall, att men för fånges andliga eller kroppsliga hälsa skulle inträda
eller uppenbarligen kunna befaras genom tillämpning av bestämmelsen, för
vilket ^ fall nödig jämkning däri finge ske. Det vore sålunda tillåtet att
vid fånges sjukdomsfall låta annan fånge vistas inne hos honom i hans
cell även under sovtiden för att över honom hava tillsyn etc.
Det önskade tillägget syntes böra innehålla, att från den omförmälta
bestämmelsen om gemensamhetsfånges enrums vistelse under sovtid undantag
finge göras vid sådan med odlingsföretag förenad anstalt, som vore anordnad
för särskilt pålitliga fångar.
. På grund av det anförda har styrelsen hemställt, att Eders Kung],
Maj.t behagade föreslå riksdagen att antaga de av styrelsen önskade ändringarna
i den ifrågavarande lagen.
Föredraganden anförde, att då han funnit vad fångvårdsstyrelsen andraga
innefatta fullgoda skäl för den ifrågasatta lagändringen, han låtit
inom justitiedepartementet upprätta ett förslag till lag om ändrad lydelse
av 5 och 6 §§ i lagen den 24 mars 1916 angående verkställighet av
straffarbete och fängelsestraff, upptagande de av styrelsen föreslagna bestämmelserna.
Härvid hade emellertid det av styrelsen till införande i 5 § tredje
stycket föreslagna ordet »olovlig» såsom till sin innebörd alltför obestämt
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Proposition Nr SOS. <
ersatts med orden »i vidare mån än som påkallas av arbete, fången har
att utföra».
Föredraganden uppläste härefter det ifrågavarande lagförslaget, som var
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisarJ, samt hemställde, att lagrådets
yttrande över förslaget måtte, för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamål, inhämtas genom utdrag av protokollet.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.
Ur protokollet:
Tvär Brynolf.
!>ij -fr. .. * "0;
t it I
l j ;
l
<'' .VJ i
1 Denna bilaga, som . är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, bär här
uteslutits.
8
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 203.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd fredagen den
11 mars 1921.
Närvarande:
Justitierådet Berglöf, regeringsrådet Ernberg, justitieråden Molin, Appel
BERG.
Enligt lagrådet tillhandakoramet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
februari 1921, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över
upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 5 och 6 §§ i lagen den
24 mars 1916 angående verkställighet av straffarbete och'' fängelsestraff.
Förslaget, som flunes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av förordnade revisionssekreteraren Styrbjörn Dahlqvist.
Detsamma föranledde inom lagrådet ej annan anmärkning, än att vid
5 § regeringsrådet Ernberg och justitierådet Appelberg yttrade:
Mot den föreslagna ändringen av 5 § måste man ställa sig i viss mån
betänksam. Betydelsen av densamma är ingalunda ringa; och dess genomförande
skulle i avsevärd mån bidraga att minska skillnaden mellan cellstraff
och gemensamhetsstraff. Med hänsyn härtill hade varit önskligt, att
utredning åstadkommits om vilken betydelse och verkan den föreslagna åtgärden
i praktiken kunde antagas få.
Den utredning, som av fångvårdsstyrelsen införskaffats från fängelsernas
direktörer, prästmän och läkare och av styrelsen i ärendet åberopats,
har avsett frågan om cellstraffets inskränkande i tiden och vissa i samband
därmed stående frågor men icke direkt berört den nu föreliggande.
Den omständigheten, att i berörda yttranden rakt motsatta meningar
gjorts gällande — i det att en del fångvårdsmän bestämt uttalat, att tiden
opaginerad Kontrollera mot PDF
,9
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 203.
för cellstraffet icke kunde utan våda inskränkas, under det att andra lika
bestämt ansett en nedsättning av denna tid vara i hög grad påkallad
tyder i viss mån på, att en slutlig lösning av spörsmålet om lämpligheten
av att i större eller mindre utsträckning använda cellstraffet icke kan vinnas
enbart genom fixerande av ett bestämt tidsmått. Förslaget gör ej heller
ändring i själva tiden för cellstraffet; det fullföljer den väg, på vilken man
vid förevarande lags tillkomst slog in, nämligen att vidtaga modifikationer
i sättet för cellstraffets tillämpning. Mot den ståndpunkt, förslaget härutinnan
intagit, synas vägande invändningar knappast kunna göras vare sig
från anhängarna av det längre eller anhängarna av det kortare cellstraffet.
Den av de förra framhållna faran för att den moraliska förbättring, som
en fånge under celltiden undergått, skall efter en kort tids vistelse i gemensamhetsfängelset
försvinna, torde icke med tillnärmelsevis samma styrka
göra sig gällande vid tillämpning av en anordning sådan som den nu föreslagna,
vilken är ämnad att komma till användning efter bedömande i varje
särskilt fall och endast avser gemensamhet under det av fångvårdspersonalen
övervakade arbetet, helst det bör vara möjligt att därvid avsevärt förhindra
skadlig inverkan fångarna emellan genom att uppdela dem i lämpliga
grupper. Och å andra sidan är uppenbart, att den förslöande och i
övrigt skadliga verkan, som det långa cellstraffet måhända ej sällan har, i
hög grad måste förringas, om fången tillätes utföra arbete gemensamt med
andra. I några av de omförmälda yttrandena har också den nu berörda
anordningen ifrågasatts och delvis samma synpunkter, som här framhållits,
gjorts gällande. _ o l;i,:
I fångvårdsstyrelsens i ärendet gjorda framställning har såsom'' ett
motiv för den ifrågavarande lagändringen anförts, bland annat, att genom
den föreslagna anordningen även ett alltmera framträdande behov att i
större utsträckning använda fångar inom vissa vid fångvården inrättade
arbetsgrenar (jordbruk och industri) ävensom vid fangvårdsanstalterna förekommande
byggnadsföretag skulle kunna tillgodoses. Att emellertid de
föreslagna bestämmelserna icke få erhålla tillämpning i annan mån än där
sådant finnes förestavat av hänsyn till själva fångvården, är givet.
Under förutsättning härav och då med en omsorgsfull tillämpning i
övrigt berörda bestämmelser torde kunna antagas verka övervägande gagneligt,
synes forslaget i nu ifrågavarande del kunna tillstyrkas.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 171 Käft. (Nr 203.)
2
10
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 203.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
måndagen den 14 mars 1921.
Närvarande:
Statsministern VON Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,
statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Ekeberg anmälde lagrådets
den 11 i denna månad avgivna utlåtande över det den 25 februari 1921
till lagrådet remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 5 och 6 §§ i
lagen den 24 mars 1916 angående verkställighet av straffarbete och
fängelsestraff.
Efter att hava redogjort för innehållet i lagrådets yttrande förklarade
föredraganden, att han förutsatte, att de föreslagna bestämmelserna icke
skulle erhålla tillämpning i annan mån än där sådant funnes förestavat av
hänsyn till själva fångvården, samt hemställde, att förslaget måtte, jämlikt
§ 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj it Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
(rösta Stenlund.
Tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1921.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1921:163 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 5 och 6 §§ i lagen den 24 mars 1916 angående verkstäl a1 i texten
- 1LU 1921:31 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 5 och 6 §§ i lagen den 24 mars 1916 angående verkställighet av stra s. 1 i texten