Sök i Ratio Lex

Angående reglering av löneförhållanden m. m. vid fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten

1921-03-18 · 51 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 47 av 51 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:212, Angående reglering av löneförhållanden m. m. vid fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. MajUs proposition nr 212.

1

Nr 212.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering av löneförhållanden

m. m. vid fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten;

given Stockholms slott den 18 mars 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Birger Ekeberg.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 18 mars 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,

statsråden Ericsson, Dahlberg, Muhray, Ei.mqujst, Malm, Bergqvist,

Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Ekeberg anmälde 1902

års löneregleringskommittés betänkande av den 24 januari 1921, delen

LXIII, angående reglering av löneförhållanden m. m. vid fångvårdsstyrelsen

och fångvårdsstaten jämte åtskilliga i betänkandet (sid. 106—

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 179 käft. (År 212.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

107) förtecknade framställningar i ämnet, ävensom särskilda, i anledning

av kommmitténs i betänkandet innefattade förslag infordrade utlåtanden

samt till Kungl. Maj:t inkomna framställningar; och anförde departementschefen

därefter följande.

Inledning. Innan jag närmare ingår på kommitténs föreliggande förslag, torde

jag få i största korthet erinra om vissa förhållanden, som sammanhänga

med avgivandet av förenämnda betänkande.

Den 23 december 1918 uppdrog Kungl. Maj:t åt löneregleringskommittén

att uppgöra förslag till ny lönereglering för fångvårdsstyrelsen

och fångvårdsstaten. Kommitténs uppdrag kom emellertid icke att

begränsas till allenast löneregleringsfrågan, utan blevo till kommittén,

för att tagas i övervägande vid fullgörandet av berörda uppdrag, jämväl

remitterade särskilda framställningar beträffande vissa organisatoriska

förändringar i avseende å fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten.

Innan kommittén emellertid varit i tillfälle att till närmare behandling

företaga ifrågavarande spörsmål, hade fråga uppkommit, huruvida

icke det för kommunikationsverken beslutade lönesystemet och därmed

förknippade löneprinciper borde överföras och komma i tillämpning

inom andra grenar av den civila statsförvaltningen. Med anledning härav

uppdrog Kungl. Maj:t den 31 december 1919 åt löneregleringskommittén

att verkställa utredning, i enlighet med angivna grunder, beträffande ny

definitiv lönereglering för befattningshavare vid statsdepartementen, centrala

ämbetsverk och fångvårdsstaten samt att inkomma med det förslag,

som av utredningen föranleddes.

På grund av sistberörda uppdrag avgav kommittén den 3 november

1920 betänkande, delen LXII, beträffande ny definitiv lönereglering för

befattningshavare vid statsdepartement och centrala ämbetsverk. Det i

nämnda betänkande innefattade förslaget till avlöningsreglemente för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den

civila statsförvaltningen, var avsett att — med nödig komplettering av

den reglementsförslaget bifogade tjänsteförteckningen — tillämpas jämväl

för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten, men berördes icke i betänkandet

de mera speciella bestämmelserna rörande lönereglering för befattningshavare

vid nämnda styrelse likasom ej heller vid fångvårdsstaten.

Efter framställning av Kungl. Maj:t har, såsom bekant, nu församlade

riksdag i princip godkänt avlöningsreglemente för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen;

och överensstämmer nämnda reglemente i allt väsentligt med

det av kommittén uppgjorda förslaget i sådant hänseende.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majits proposition nr 212.

I sitt förut omförmälda, den 24 januari 1921 avgivna betänkande

delen LXIII beträffande fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten bar nu

löneregleringskommittén i avseende å nämnda verk upptagit till behandling

såväl de mera speciella frågorna rörande lönereglering som ock vissa

spörsmål av organisatorisk natur.

I detta sammanhang tillåter jag mig emellertid erinra, hurusom

jämlikt Kungl. Maj:ts den 28 maj 1920 givna bemyndigande åt särskilda

sakkunniga inom justitiedepartementet uppdragits att verkställa utredning

och avgiva förslag till en bestämd plan för fångvårdsväsendets ordnande

för framtiden samt till behandling upptaga en del därmed sammanhängande

spörsmål. I avseende å den närmare innebörden av det

åt nämnda sakkunnige — de s. k. fångvårdssakkunnige - givna uppdraget

tillåter jag mig att hänvisa till den redogörelse därför, som den

7 sistlidne januari av mig lämnades inför Kungl. Maj:t vid anmälan av

de till andra huvudtiteln av statsverkspropositionen hörande frågor

(se bilaga till 1921 års statsverksproposition, andra huvudtiteln sid.

59—60). , , ... .

Såsom framgår av det uti kommitténs nu ifrågavarande betänkande

(sid. 45—46) återgivna uttalande av min företrädare i ämbetet,

har emellertid den åt de nämnda sakkunnige anförtrodda utredningen

icke varit avsedd att verka rubbning i de åt löneregleringskommittén

givna uppdrag beträffande fångvården, utan borde arbetet med löneiegle

ringen för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten samt sakkunnigutredningen

kunna bedrivas samtidigt och oberoende av varandra.

Då jag nu övergår till behandlingen av löneregleringskommitténs

i betänkandet delen LXIII framlagda förslag beträffande fångvårdsstyrelsen

och fångvårdsstaten, vill jag till en början tillkännagiva, att jag i

allt väsentligt ansluter mig till detsamma, och att jag fördenskull torde

i viss omfattning kunna inskränka mig till att i fråga om den närmare

motiveringen hänvisa till vad i sådant hänseende anförts i betän

kandet.

Vad då först angår fångvårdsstyrelsens organisation, tillåter jag;indrivar

mig erinra, hurusom denna styrelse tillkommer att leda och hava in- styrelsens

seende över fångvården i riket samt att styrelsen till följd härav har att 01 tf"n.sa"

förordna om vad som hör till en rätt fångvård och fångbehandling samt

till god ordning och hushållning vid statens fångvårdsanstalter ävensom

vid fångtransporter. Hos fångvårdsstyrelsen föres tillika straffiegistret.

Styrelsen är för närvarande så organiserad, att densamma utgöres

av en överdirektör såsom chef och tva byråchefer såsom ledamöter. Byra

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majits proposition nr 212.

cheferna förestå, den ene styrelsens kanslibyrå, till vilken höra de styrelsen

åliggande personalvårdande ärendena, och den andre dess kaineralbyrå,

vilken har att ombesörja styrelsens ekonomiska åligganden. Inom

kanslibyrån finnes en särskild avdelning för straffregistret under närmaste

ledning av en förste aktuarie. För behandling av ärenden rörande

arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna är inom kameralbyrån inrättat ett

arbetskontor med en arbetsintendent såsom föreståndare. Arbetsintendenten

förordnas på viss tid, i allmänhet fem år, och åtnjuter avlöning

i form av arvode, vilket emellertid är uppfört å styrelsens ordinarie

stat.

Förutom de nämnda tjänstemännen finnas hos styrelsen anställda

biträdande tjänstemän samt icke-ordinarie befattningshavare.

Vidkommande styrelsens personal och densammas fördelning å de

särskilda byråerna och avdelningarna inom styrelsen tillåter jag mig hänvisa

till den i betänkandet (sid. 8—9) intagna tablån.

Till det statsrådsprotokoll över justitiedepartementsärenden för den

9 januari 1919, varav utdrag finnes bifogat 1919 års statsverksproposition,

andra huvudtiteln, gjorde dåvarande statsrådet och chefen för justitiedepartementet

vissa uttalanden, avseende bland annat behovet av förändringar

i fångvårdsstyrelsens organisation (se betänkandet sid. 9—14).

I anslutning till berörda uttalanden framlade därefter fångvårdsstyrelsen

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 april 1919 förslag angående

viss omorganisation av styrelsen, varjämte styrelsen i särskilda skrivelser

den 2 juni 1919 till löneregleringskommittén och den 20 april 1920 till

Kungl. Maj:t gjort vissa tillägg till sitt berörda förslag. (Betänkandet

sid. 14—24.)

Det nu förevarande, av kommittén uppgjorda förslaget i nämnda

hänseende, vilket är byggt på styrelsens nyssberörda förslag, avser till

en början inrättandet av en ny avdelning inom styrelsen, den sociala avdelningen,

samt beredande av självständigare ställning åt avdelningen

för straffregistret och åt arbetskontoret.

Kommitténs yttrande beträffande den ifrågasatta sociala avdelningen

är av följande lydelse:

»Vad först beträffar den ifrågasatta sociala byrån, skulle densamma

enligt styrelsens förslag i främsta rummet hava att övervaka fångarnas

etiska fostran och vad därmed äger samband samt sålunda närmast hava

tillsyn över själavården och undervisningen vid fångvårdsanstalterna med

särskild uppmärksamhet fäst vid ungdomsfängelsernas fostrande uppgift.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

För nu antydda viktiga grenar av fångvården liar hittills inom styrelsen

icke funnits någon särskild representant, utan har styrelsens befattning

härmed, i likhet med styrelsens övriga personalvårdande uppgifter, ankommit

på kanslibyrån. Då emellertid, såsom styrelsen framhållit, kanslibyrån

och dess chef på grund av mängden av löpande ärenden endast i mindre

omfattning haft tid och tillfälle att ägna sig åt fångarnas etiska fostran,

synes det kommittén vara av den största betydelse, att åtgärder vidtagas

för att styrelsen må bliva i tillfälle att i nödig omfattning vårda sig härom,

och anser kommittén för sådant ändamål böra inom styrelsen inrättas eu

särskild social avdelning huvudsakligen för nämnda arbetsuppgifter. Under

denna''avdelning skulle da sortera samtliga prästerliga befattningar samt

lärartjänster vid fångvården. .

Den styrelsen och närmast dess kanslibyrå nu tillkommande ledningen

och kontrollen i fråga om tillsynen över villkorligt frigivna eller eljest

från straffanstalterna utgångna personer torde ock lämpligen kunna anförtros

den nya avdelningen inom styrelsen.

Den hjälpverksamhet beträffande frigivna, vilken ledes av styrelsen,

synes kommittén ock vara av natur att med fördel kunna handhavas av den

sociala avdelningen, vilken då jämväl skulle hava att på lämpligt sätt samverka

med de enskilda föreningar och institutioner, som tagit till uppgift

att bistå fångar efter deras frigivning.

Utöver de nu antydda verksamhetsområdena, vilka redan för närvarande

tillkomma fångvårdsstyrelsen, skulle enligt föreliggande förslag åt

styrelsen och närmast dess sociala avdelning anförtros tvenne nya grenar,

nämligen ledningen och kontrollen av den s. k. förundersökningen och den

övervakande verksamhet, som är avsedd att i allmänhet följa å villkorlig

dom. Av skäl, som framhållits av såväl departementschefen som fångvårdsstyrelsen,

synes det ock kommittén, som borde fångvårdsstyrelsen

vara särskilt ägnad att handhava nyssnämnda uppgifter, vilka åtminstone

delvis skulle motsvara styrelsens befattning med tillsynen över villkorligt

frigivna. Då, enligt vad förut är nämnt, sistnämnda verksamhet lämpligen

bör handhavas av den sociala avdelningen, lära väl också berörda nya grenar

höra hänföras till samma avdelning.

Såsom av det sagda framgår, skulle fångvårdsstyrelsens sociala avdelning

få sig förelagda uppgifter av stor vikt och betydelse, vilka säkerligen

komma att påkalla ett avsevärt arbete, icke minst i form av inspektioner

av fångvårdsanstalterna. Därvid uppställer sig den fragan, huru den n\a

avdelningen bör vara organiserad. Enligt styrelsens föreliggande förslag

skulle avdelningen organiseras såsom en särskild byrå under ledning av en

byråchef samt med två biträdande tjänstemän, en notarie och en assistent.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Ehuru kommittén, såsom redan antytts, ingalunda vill förringa betydelsen

av de arbetsuppgifter, som skulle ankomma på den sociala avdelningen

inom styrelsen, har kommittén dock icke kunnat finna dessa uppgifter

vara av sådan beskaffenhet, att åtminstone för det närvarande, och innan

nödig erfarenhet vunnits rörande avdelningens arbete, inrättandet av en ny

byrå skulle för ändamålet erfordras. De för avdelningen nu avsedda arbetsuppgifterna

torde nämligen endast i ringa mån vara av den art att erfordra

beslut av styrelsen utan i avsevärd omfattning bliva av kontrollerande

och övervakande natur. Vid nu angivna förhållande har kommittén

ansett den sociala avdelningen lämpligen böra tills vidare organiseras allenast

såsom en särskild avdelning av kanslibyrån, dock under självständig

ledning av en byrådirektör. Denne skulle då inom styrelsen föredraga sådana

ärenden, som kunna påkalla beslut av densamma, samt såsom ledamot

deltaga i dessa ärendens behandling. Då viktigare ärenden tillhörande denna

avdelning förekomma till handläggning av styrelsen, bör emellertid chefen

för kanslibyran även närvara vid föredragningen och avgörandet.

Därest i en framtid med styrelsens ämbetsområde skulle förenas nya

mera omfattande uppgifter av social natur, vilket icke lärer vara uteslutet,

torde frågan om inrättande av en särskild byrå för sociala ärenden kunna

bliva föremål för förnyad omprövning.»

Kommitténs förslag innebär vidare, såsom nämnts, att avdelningen

för straffregistret skulle erhålla en självständigare ställning. Enligt vad

som framgår av kommitténs betänkande (sid. 27—28) hade kommittén

erhållit den uppfattningen, att de arbetsuppgifter, som tillkomme denna

avdelning, vore av den säregna och krävande beskaffenhet, att ledningen

av avdelningen icke lämpligen kunde, såsom för närvarande vore föreskrivet,

utövas av chefen för kanslibyrån, utan syntes det kommittén

nödigt, att ansvaret för avdelningens skötsel anförtroddes åt en särskild

befattningshavare. Av fångvårdsstyrelsen hade alternativt ifrågasatts,

att ledaren av denna avdelning skulle erhålla antingen byråchefs eller

byrådirektörs tjänsteställning. Därvid syntes kommittén böra uppmärksammas,

att, vid den tid, då styrelsen föreslagit inrättandet av en särskild

byrå för straffregisterärendena under ledning av en byråchef, antalet

av dessa ärenden varit osedvanligt stort, men att sedermera en avsevärd

nedgång skett, om också dessa ärenden även för närvarande uppginge

till ett betydande antal; för år 1920 hade antalet viktigare dylika

ärenden uppgått till 19,183. Det syntes kommittén, som borde det vara

tillfyllest, att straffregisteravdelningen ställdes under ledning av en byrå
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

direktör, vilken emellertid, i likhet med byrådirektören å den sociala avdelningen,

skulle hava att såsom ledamot i styrelsen föredraga de straffregisterärenden,

som kunde påkalla dylik handläggning, varvid dock

föredragning och avgörande av viktigare sådana ärenden borde ske i närvaro

av chefen för kanslibyrån.

Vidkommande den återstående delen av kanslibyrån har kommittén

framhållit, hurusom genom den sålunda föreslagna avlastningen av vissa

grupper av ärenden från den egentliga kanslibyrån denna visserligen skulle

erhålla någon lättnad i sin för närvarande stora arbetsbörda. Men, enligt vad

kommittén påpekade, skulle inrättandet av de ifrågasatta nya självständiga

avdelningarna för sociala ärenden och straffregisterärenden i realiteten

icke medföra någon mera avsevärd minskning i kanslibyråns nuvarande

arbetsuppgifter. Därvid ansåge kommittén särskilt böra uppmärksammas,

att handläggningen av framställningar rörande villkorlig frigivning allt

fortfarande skulle utövas å denna byrå. Med hänsyn till den omfattning,

i vilken villkorlig frigivning numera kunde ske, antoge kommittén, att dylika

ärenden, vilka givetvis påkallade en ingående och omsorgsfull beredning,

skulle alltmera taga denna byrås tid och arbete i anspråk, vadan

den antydda lättnaden i andra hänseenden syntes komma att till väsentlig

del uppvägas av ökningen av antalet dylika ärenden. Ävenledes vore att

märka de nya arbetsuppgifter, som tillkomme denna byrå genom inrättandet

av utbildningskurser för högre tjänstemän inom fångvården. Någon

ökning av den biträdande personalen å denna byrå syntes kommittén

i allt fall bliva erforderlig.

Beträffande det under kameralbyrån ställda arbetskontoret, vilket

har till uppgift att leda arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna, har kommittén

föreslagit, att detta kontor skulle avskiljas från nämnda byrå och

givas en självständigare ställning under ledning av en byrådirektör.

Vid motiverandet av berörda förslag (betänkandet sid. 28—31) har

kommittén till en början erinrat, hurusom den i sitt år 1909 angivna

betänkande delen XVII, beträffande fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten,

hade framhållit behovet av särskilda tjänstemän inom styrelsen

för planläggandet och genomförandet av erforderliga anordningar för arbetsdriften

vid fångvårdsanstalterna. Kommittén hade emellertid då antagit,

att, sedan arbetena uti ifrågavarande hänseende vid fångvårdsanstalterna

kommit i gång och där anställd tjänstepersonal vunnit erfarenhet

och vana vid verksamheten och den därmed förenade redovisningen m. in.,

centralledningens ingripande i detaljerna skulle bliva mindre behövligt,

ehuru vissa viktiga uppgifter måste allt framgent kvarstå hos fångvårds
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts proposition nr 212.

styrelser!. Även om alltså en del av de göromål, som för det dåvarande

tillhörde den centrala ledningen, framdeles skulle komma att frångå densamma,

hade kommittén dock ansett under alla omständigheter särskilda

arbetskrafter där bliva för ändamålet behövliga. Vid berörda förhållande

hade kommittén funnit sig böra i sitt förslag tillse, att tillräckliga

krafter måtte finnas anställda för arbetsledningen under sådana former

emellertid, att minskning skulle kunna ske i mån av göromålens då

motsedda nedgång. Kommittén både fördenskull icke ansett det lämpligt

att uppföra arbetsintendenten såsom ordinarie tjänsteman, utan skulle

förordnande å befattningen lämnas för vissa år, exempelvis fem, varigenom

vunnes tillfälle att omlägga eller möjligen indraga befattningen, när

tiden därför syntes inne.

Efter denna erinran har kommittén uti sitt nu förevarande betänkande

vidare anfört följande:

»Enligt vad fångvårdsstyrelsen nu framhållit, har emellertid erfarenheten

under de gångna åren givit vid handen, att arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna

redan under hittills rådande förhållanden tagit sådan omfattning,

att någon tanke, enligt styrelsens mening, icke vidare kan finnas

på en indragning av arbetsintendentsbefattningen. Den av styrelsen uttalade

uppfattningen härutinnan anser sig kommittén icke kunna jäva; och,

därest såsom av såväl departementschefen som styrelsen ifrågasatts, vid

de större anstalterna komma att anordnas mera fabriksmässiga industrier

med maskinella anordningar för produktion i större skala, lärer behovet

av en för ändamålet väl kvalificerad ledare inom styrelsen än mera göra

sig gällande. Emellertid uppställer sig det spörsmålet, huruvida denne ledare

bör givas ordinarie anställning eller icke. För befattningens uppehållande

på förordnande talar givetvis fortfarande önskvärdheten att städse

hava befattningen besatt med en person, vilken står i sin fulla kraft och

har den affärsduglighet och förmåga av initiativ, som erfordras. Å andra

sidan torde det icke kunna förnekas, att avsevärda olägenheter kunna vara

förenade med personombyten å ifrågavarande befattning.

Såsom jämväl av styrelsen antytts, har nämligen arbetsintendentens

åligganden numera fått en sådan omfattning och ett så mångsidigt innehåll,

att avsevärd tid i allmänhet torde erfordras för en ny innehavare av befattningen^

att sätta sig in i de säregna förhållanden, under vilka fångarbetet

måste försiggå, samt att förvärva erforderlig erfarenhet i denna arbetsdrifte

skiftande grenar.

Såsom en annan olägenhet av den nuvarande anordningen har för

kommittén framhållits, att, då till arbetsintendent förordnats ordinarie

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

'' Kungl. Muj:ts proposition nr 212.

tjänsteman vid fångvården, dennes ordinarie befattning långa tider måst

uppehållas på förordnande, vilket i sin ordning föranlett andra förordnanden

i succession, något som givetvis icke varit till fördel för tjänsternas

behöriga bestridande och även för de tillförordnade tjänstemännen själva

medfört vissa olägenheter.

Då, såsom redan är nämnt, en indragning av befattningen såsom föreståndare

för arbetskontoret icke vidare torde kunna ifrågakomma, synes

därmed huvudskälet för tjänstens tillsättande allenast på förordnande kunna

anses hava förfallit. Om också, på sätt redan antytts, vissa andra skäl

skulle kunna anföras för en större frihet i avseende å formen för anställandet

av arbetsintendenten, synes dock icke tillräcklig anledning föreligga

att bibehålla den nuvarande anordningen, särskilt med hänsyn till de olägenheter,

som kunna uppstå i sammanhang med uppehållandet av en sådan

tjänstemans ordinarie befattning.

Emellertid skulle man ju till undvikande härav kunna tänka sig en liknande

anordning som den, vilken tillämpas beträffande vissa befattningar

vid kommunikationsverken, nämligen inrättande av en sådan ordinarie befattning,

som tillsättes medelst förordnande på viss tid och är förenad med

pensionsrätt. En dylik åtgärd har dock icke synts kommittén böra tilllämpas

i fråga om nu förevarande tjänst, då densamma näppeligen torde

vara av den betydelse, att den kan motivera den högre avlöning och den särskilda

kostnad för pensionering, som därav måste påkallas.

Med hänsyn härtill och då en viss kontinuitet å befattningen av förut

anförda skäl synes önskvärd, har kommittén funnit sig böra tillstyrka, att

befattningen såsom föreståndare för fångvårdsstyrelsens arbetskontor ombildas

till en ordinarie tjänst, i byrådirektörs tjänsteställning. Denne byrådirektör

skulle i styrelsen föredraga arbetsdriften rörande ärenden och därvid

inträda såsom ledamot av styrelsen. I viktigare frågor bör emellertid

föredragningen och avgörandet ske i närvaro av chefen för kameralbyrån.

Då kommittén sålunda ansett sig kunna förorda, att befattningen såsom

föreståndare för arbetskontoret omändras till ordinarie tjänst, har kommittén

utgått från den bestämda förutsättningen att det må tillses, att tjänsten

så vitt möjligt städse hålles besatt med en person, som motsvarar de

fordringar särskilt i fråga om affärsduglighet och förmåga av initiativ, vilka

måste ställas å denne tjänsteman. Därest det emellertid skulle visa sig,

att befattningens innehavare av en eller annan anledning icke fyller nyss angivna

fordringar, bör han för den skull, så snart tillfälle därtill gives — med

tillämpning av bestämmelserna i 13 § 1 och 2 mom. i det föreslagna avlöningsreglementet

— överflyttas till annan, i nämnda hänseenden mindre krävande

befattning.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 179 höft. (Nr 212.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

I sammanhang härmed synes den för arbetskontoret erforderliga biträdande

personalen böra beredas ordinarie anställning.»

fakhmmgä ■ De. förenärnilda s- k- fångvårdssakkunniga, vilka avgivit utlåtande

• ''i anledning av löneregleringskommitténs förevarande betänkande, hava

beträffande förslaget om nya avdelningar inom fångvårdsstyrelsen anfört,

att de sakkunniga väl funnit de föreslagna befattningarna i byrådirektörs

grad, vilka avsetts för ledarna av dels arbetskontoret och dels den

sociala avdelningen, böra bliva av betydelse för den vidare utvecklingen

av fängelsernas arbetsdrift och åt fångvården lämnade uppgifter av social

natur. De sakkunniga ansåge emellertid, att de organisationsförslag

beträffande fängelseväsendet i dess helhet, vilka kunde framgå såsom resultat

av deras utredningsarbete, kunde bliva av beskaffenhet att beröra

de ifrågavarande tjänsternas verksamhetsområden på ett sådant sätt, att

med deras uppförande på ordinarie stat tills vidare syntes böra anstå.

I stället förordade de sakkunniga, att tills vidare å extra stat skulle

anordnas motsvarande tjänster.

Beträffande de övriga föreslagna tjänsterna å arbetskontoret och

den ifrågasatta sociala avdelningen likasom angående straffregisteravdelningen

och den för denna avdelning avsedda byrådirektörsbefattningen

innehåller däremot de sakkunnigas utlåtande icke något uttalande.

Jag torde i detta sammanhang böra omförmäla, att chefen för

fångvårdsstyrelsen, vilken tillhör de sakkunniga, icke deltagit i de sakkunnigas

beslut rörande förevarande ärende.

Fsåtyrellcn'' Fångvårdsstyrelsen, som jämväl avgivit utlåtande över kommitténs

nu omhandlade betänkande, har därvid icke haft något att erinra mot

vad kommittén uti olika hänseenden föreslagit. I anledning av fångvårdssakkunnigas

berörda förslag om uppförande å extra stat av byrådirektörsbefattningarna

å arbetskontoret och den tilltänkta sociala avdelningen

har styrelsen gjort följande uttalande:

»De sakkunniga, som icke haft något att invända mot uppförandet å ordinarie

stat av övriga befattningshavare inom arbetskontoret och den sociala avdelningen,

torde få anses härmed hava för sin del vitsordat den permanenta behövligheten

av detta kontor och denna avdelning. Vid sådant förhållande och då

uppenbarligen dessa synnerligt viktiga grenar av styrelsens verksamhet icke kunna

lämnas utan ledare, har styrelsen svårt att inse. varför de båda ifrågavarande

chefsbefattningarna icke skulle uppföras å ordinarie stat.

Lönereglerings kommittén ställer i sitt betänkande i utsikt den sociala avdelningens

utväxande till en särskild byrå i enlighet med styrelsens ursprungliga

förslag. Varje tanke på en blivande omläggning i inskränkande riktning har

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kuugl. Maj:ts proposition nr 212.

varit kommittén främmande; och det kan knappast förmodas, att en sådan tanke

lett de sakkunniga, vilka det måste ligga varmt om hjärtat a,tt främja ej minst

fångvårdens sociala uppgift. Icke heller kunna de sakkunniga förmodas hava

o-rundat sin mening i fråga om arbetskontorets ledare pa en tanke att beskära

kontorets uppgifter, vilka även de måste vara ett huvudintresse för de sakkunniga,

likasom det är och under alla växlingar måste förbliva för fångvården.

Uppföras icke tjänsterna å ordinarie stat lära betydligt ökade svårigheter

uppstå att förvärva lämpliga ledare, åtminstone i vad den sociala avdelningen

beträffar; och vad ledarebefattningen å arbetskontoret angår skulle uppstå en

otrygghet, som helt säkert bleve till allvarlig nackdel i betraktande särskilt därav,

att nuvarande arbetsintendentsbefattningen ingår i den ordinarie staten, ehuru

innehavaren av Eders Kungl. Maj:t förordnas på fem år. Eu befattnings nedflyttande

från ordinarie till extra stat ingiver lätt uppfattningen om tjänstens

förestående avskrivning, en uppfattning, som ingalunda skulle främja fängvar ens

betydande arbetsdrift och dennas utvecklingsmöjligheter.»

Såsom av det förut sagda framgår, innebär kommitténs förslag, Departeatt

inom styrelsens kanslibyrå inrättas en social avdelning med i

huvudsak de arbetsuppgifter, som i det föregående angivits, och under

ledning av en byrådirektör, .

att den till kanslibyrån hörande avdelningen för straff registret

ställes under ledning av en byrådirektör,

att arbetskontoret organiseras såsom en ordinarie avdelning inom

styrelsens kameralbyrå under ledning av en byrådirektör, samt

att envar av nämnda byrådirektörer skall såsom ledamot i styrelsen

föredraga till hans avdelning hörande ärenden, dock nied iakt

tagande, vad viktigare ärenden angår, att föredragningen sker i närvaro

av vederbörande byråchef.

Yad angår den föreslagna nya avdelningen för sociala ärenden, S«siaia^vsynes

mig ett oavvisligt behov av dess inrättande föreligga. Härvid hava

huvudsakligen följande Synpunkter varit för mig bestämmande.

Fångvårdens utan allt tvivel viktigaste uppgift är att, vid sidan av

och i samband med straffets verkställande, söka förbättra och återupprätta

de personer, som intagas å fångvårdsanstalterna. Bland de medel

för vinnande av berörda syfte, som stå fångvården till buds, hava särskilt

tvenne under senare tid trätt i förgrunden, nämligen den verksamhet,

som inom fängelserna äger rum för fångarnas etiska fostran, samt

den verksamhet, som avser fångarnas stödjande efter frigivningen. Med

förenämnda uppgifter sammanhänger ock i viss mån den åt fångvården

anförtrodda ledningen och kontrollen i fråga om tillsynen över villkorligt

frigivna.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ta proposition nr 212.

För ett riktigt och malmedvetet utövande av nämnda verksamhetsgrenar

måste enligt min mening finnas en central ledning, vilken jämväl

bör hava sin uppmärksamhet inriktad på att söka åstadkomma den ytterligare

utveckling inom ifrågavarande områden, som må befinnas önsklig.

Skulle däremot en gemensam ledning för de olika organ, som närmast

hava att utöva berörda verksamhetsgrenar, icke förefinnas, synes det mig

kunna i vissa fall befaras, att arbetet icke bedrives efter enhetliga grunder

samt att det eljest handhaves på ett mindre tillfredsställande sätt.

oDå således anser en central ledning oundgängligen erforderlig

för fångvårdens nu omhandlade verksamhetsområden — särskilt om arbetet

inom dessa grenar skall kunna, såsom önskligt är, än vidare utvecklas

— kan jag icke finna annat än att denna ledning fortfarande,

såsom hittills varit fallet, bör handhavas av fångvårdsstyrelsen, varvid

dock måste tillses, att styrelsen bliver så utrustad med arbetskrafter, att

den på ett fullt tillfredsställande sätt kan fylla denna sin uppgift.

Då jag i likhet med kommittén anser det lämpligt att åt fångvårdsstyrelsen

anförtros två nya verksamhetsområden, vilka nära gränsa

till de nyss angivna, nämligen ledningen och kontrollen av den s. k.

förundersökningen och den övervakande verksamhet, som betingas av

rättsinstitutet villkorlig dom, lärer det bliva än mer erforderligt att inom

styrelsen^ inrättas en särskild avdelning för samtliga nu omförmälda uppgifter

på^ det sociala området. I sådant hänseende skulle till och med

kunna ifrågasättas, huruvida ej för dessa uppgifter borde inom styrelsen

finnas en särskild byrå under ledning av en byråchef; och skulle, såsom

väl är tänkbart, ytterligare liknande uppgifter läggas på fångvårdsstyrelsen,

synes det mig nödvändigt att så ock sker. För närvarande torde

det emellertid kunna låta sig göra att organisera ifrågavarande avdelning

på sätt kommittén föreslagit och sålunda ställa densamma under

ledning av en byrådirektör, vilken dock skall hava att såsom ledamot

inom styl elsen deltaga i behandlingen av sådana till avdelningen hörande

ärenden, som påkalla beslut av styrelsen. Dock torde, såsom ock kommittén

föreslagit, det vara lämpligt att chefen för kanslibyrån är närvarande^

vid behandlingen inom styrelsen av viktigare dylika ärenden.

Då, enligt vad av det föregående torde framgå, behovet av en särskild

social avdelning inom styrelsen måste anses vara av permanent

natur, kan jag icke finna anledning föreligga att, såsom fångvårdssakkunniga

ifrågasatt, uppföra föreståndarbefattn ingen för avdelningen allenast

å extra stat. Härvid vill jag ock särskilt framhålla, att, om ifrågavarande

befattningshavare skall kunna med framgång sköta sina viktiga

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

åligganden, han ock enligt min mening måste intaga den auktoritativa

ställning, som en ordinarie anställning innebär. Ävenledes anser jag

mig böra betona, att, då det gäller att för ifrågavarande befattning kunna

förvärva en verkligt dugande och i allo lämplig person, det är av den

största betydelse att kunna erbjuda de förmåner, som äro förenade^ med

ordinarie anställning. Jag anser sålunda byrådirektörsbefattningen å den

sociala avdelningen böra uppföras å ordinarie stat.

Jag behandlar i det följande frågan om erforderlig biträdande

personal å denna avdelning.

Förslaget att inom fångvårdsstyrelsen inrätta en särskild avdelning

för straffregistret innebär icke i sak någon mera avsevärd förändring i

förhållande till vad redan är fallet. Enligt gällande instruktion sorterar

straffregistret visserligen formellt under kanslibyrån, men är detsamma

ställt under särskild ledning av en förste aktuarie, vilken till sitt förfogande

har biträdande personal.

Med hänsyn till arten av de uppgifter, som åligga straffregistersavdelningen,

torde det ock ligga i sakens natur, att denna avdelning måste

intaga en från fångvårdsstyrelsens övriga avdelningar tämligen fristående

ställning samt att föreståndaren för straffregistersavdelningen måste i

största utsträckning självständigt leda och ansvara för arbetet å avdelningen.

Jag erinrar i detta hänseende, hurusom det åligger föreståndaren,

bland annat, att kontrollera varje inkommen straffuppgift för att tillse,

att den överensstämmer med utslag och gällande föreskrifter, samt att i

förekommande fall genom skriftväxling med domare och andra myndigheter

söka åstadkomma erforderlig rättelse; föreståndaren är personligen

ansvarig för straffregistersutdragens överensstämmelse med registret.

I betraktande av de mycket ansvarsfulla uppgifter, som åligga föreståndaren

för denna avdelning och som av denne måste kräva en osviklig

noggrannhet samt en ej ringa juridisk insikt, synes det mig vara av

den största vikt att denne befattningshavare erhåller en sådan tjänsteställning,

att man städse må kunna påräkna att för befattningen erhålla

och där behålla en fullt kvalificerad och lämplig person.

Jag anser mig fördenskull böra förorda, att, på sätt kommittén

föreslagit, straffregisteravdelningen ställes under ledning av en byrådirektör,

vilken skall hava att såsom ledamot i styrelsen föredraga sådana

straffregisterärenden, vilka undantagsvis kunna påkalla dylik handläggning,

varvid dock föredragning och avgörande av viktigare sådana ärenden

bör ske i närvaro av chefen för kanslibyrån.

Avdelningen

för straffl

egistret.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Arbetskur!

toret.

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Jag återkommer längre fram till frågan om den biträdande personalen

å denna avdelning.

Vidkommande det under kameralbyrån ställda arbetskontoret innebär,

. såsom förut nämnts, kommitténs förslag, att detta kontor skulle avskiljas

från nämnda byrå och organiseras såsom en ordinarie avdelning

inom kameralbyrån under ledning av en byrådirektör.

Innan jag närmare angiver min ståndpunkt till berörda förslag,

tillåter jag mig att något erinra om tillkomsten av kontorets nuvarande

organisation samt beträffande omfattningen av kontorets verksamhet.

I äldre tider ankom det i allmänhet på vederbörande fängelseförvaltning

att anskaffa lämpliga arbeten för fångarna. För sådant ändamål

åtnjöto vissa befattningshavare, i främsta rummet direktörerna, andel

i fängelsernas behållna arbetsinkomst. Sedan emellertid vid de större

fångvårdsanstalterna, de s. k. straff- och arbetsfängelserna, tillgodogörandet

av fångarnas arbeten i regeln övertagits av entreprenörer, ansågs

arbetsprovisionen vara överflödig och indrogs densamma för befattningshavare

vid dessa fängelser från och med år 1875. Vid de mindre fångvårdsinrättningarna,

de s. k. läns- och kronocellfängelserna, bibehölls

fortfarande det äldre systemet. Följden härav blev emellertid, att fångarbetet

i länsfängelserna och kronohäktena över huvud taget nedsjönk

under vad som kunde befinnas önskvärt, såsom till rensning av kaffebönor,

spritning av fjäder och dun o. d.

Arbetsanskaffningen övertogs emellertid sedermera av staten vid

läns- och kronocellfängelser, likasom redan tidigare skett vid de centrala

anstalterna, och indrogs i sammanhang härmed från och med år 1904

arbetsprovisionen jämväl för befattningshavarna vid nämnda mindre

fängelser.

Genom kungl. brev den 14 oktober 1904 meddelades föreskrifter

darom, att de för vissa statsförvaltningar erforderliga persedlar, vilka

vore av beskaffenhet att lämpligen kunna förfärdigas av fångar, skulle i

så stor utsträckning som möjligt tillverkas å fängelserna.

På framställning av fångvårdsstyrelsen förordnade Kungl. Maj:t år

1907 om inrättande på extra stat av en särskild avdelning inom styrelsen

för besörjande av ärenden rörande arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna.

Uti löneregleringskommitténs förenämnda år 1909 avgivna betänkande,

delen XVII, vilket legat till grund vid utformandet av den nuvarande

organisationen av fångvårdsstyrelsen, framhöll kommittén, såsom

förut är nämnt, behovet av särskilda tjänstemän inom styrelsen för plan
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

läggandet och genomförandet av erforderliga anordningar för arbetsdriften.

Ehuru kommittén antog, att, sedan arbetena uti ifrågavarande hänseende

vid fångvårdsanstalterna kommit i gång, centralledningens ingripande i

detaljerna skulle bliva mindre behövligt, ansåg kommittén dock, att mottagandet

av ingående beställningar och deras fördelning mellan fångvårdsanstalterna

för bästa tillvaratagande av tid och tillgängliga arbetskrafter,

ävensom upphandlingen av materialier, kontrollen över dessas

ändamålsenliga och ekonomiska användning, tillsynen över tillverkningarna

och medelsförvaltningen för det hela måste i huvudsak kvarstå hos

fångvårdsstyrelsen. Med hänsyn särskilt till den då motsedda minskningen

av göromålen å styrelsens avdelning för arbetsdriften, föreslog

kommittén emellertid, att föreståndaren för avdelningen, arbetsintendenten,

för det dåvarande icke skulle uppföras såsom ordinarie tjänsteman, utan

skulle förordnande å befattningen lämnas för vissa år, exempelvis fem.

Vid den år 1910 beslutade organisationen av fångvårdsstyrelsen

följdes kommitténs förslag i berörda hänseenden.

Enligt vad erfarenheten under den därefter gångna tiden givit vid

handen, hava emellertid göromålen inom arbetskontoret, långt ifrån att

minskas, tvärtom i allmänhet avsevärt stigit.

För att giva en uppfattning rörande omfånget av den arbetsdrift,

som arbetskontoret har att leda, torde jag få meddela följande uppgifter

rörande inkomsten av arbetsdriften:

Arbetsin
År

komat.

Kronor.

År

Arbetsin
komst.

Kronor.

1904 . .............. 211,372:73

1905 ............... 224,051:15

1906 ............... 357,285:94

1907 ............... 418,467:52

1908 ............... 568,746:20

1909 ............... 627,005: 71

1910 ............... 628,485:14

1911 ............... 658,266:15

1912 ................ 692,451:09

1913

1914

1915

1916

1917

1918

1919

1920

730,837:23

739,125: 27

820,715: 79

794,754: 77

731,924:26

840,981:26

689,712:15

647,472:71

Beträffande nedgången i inkomst under åren 1919 och 1920 har

jag inhämtat, att denna dels varit beroende på de allmänna svårigheter,

kristiden medfört, och dels den väsentligt minskade tillgång på yrkeskunniga

fångar för arbetsdriften, som föranletts av de omfattande nyoch

ombyggnadsarbeten vid vissa fängelser, vilka utförts med tillhjälp

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

av fångar. I förenämnda inkomstsiffror är nämligen icke inräknat värdet

av det arbete, som utföres för fångvårdens räkning, likasom däri icke

heller ingå några inkomster av jordbruksdrift.

Genom fångvårdsstyrelsens och närmast arbetskontorets försorg sker

upphandling av de för arbetsdriften erforderliga materialier, i den mån

de icke tillhandahållas av beställaren.

Följande tablå utvisar det fångvården under nedanstående tidsperiod

tillgodoförda värdet av materialier, vilka genom fångvårdens försorg

upphandlats i och för tillverkningar för andra statsförvaltningar.

År Kr. År

1907 ............... 453,787: 20 1914

1908 ............... 503,483:60 1915

1909 ............... . 560,213:55 1916

1910 ............... 538,952:06 1917

1911 ................ 734,994: 34 1918

1912 ............... 730,609: 94 1919

1913 ............... 731,266:10

Kr.

716,571:31

933,967: 65

706,622: 62

1,647,382: 45

1,188,460: 75

1,575,309:55

Av de nu anförda uppgifterna torde framgå, att den arbetsdrift,

som äger rum vid fängelserna, är av en betydande omfattning. En ytterligare

utveckling av densamma torde vara att motse, därest, såsom de

s. k. upphandlingssakkunniga lära komma att föreslå, statsförvaltningarna

åläggas att i större omfattning än hittills låta utföra arbeten genom

fångvårdens försorg.

Redan med verksamhetens nuvarande omfattning synes det mig

uppenbart, att en så betydande arbetsdrift icke kan på ett tillfredsställande

sätt hållas igång utan en central ledning. Jag tillåter mig i sådant

hänseende endast erinra därom, att särskilt de stora olägenheter, som

den förut tillämpade decentralisationen visat sig medföra, ledde till inrättandet

av det nuvarande arbetskontoret och att sedan dess arbetsdriften

utvecklats på ett säkerligen då oanat sätt.

Då jag sålunda anser någon tvekan icke kunna råda, att inom

styrelsen städse måste finnas en särskild avdelning för arbetsdriften, kan

jag, lika litet som ifråga om den sociala avdelningen, tillstyrka, att —

såsom de fångvårdssakkunniga satt ifråga — föreståndarbefattningen å

denna avdelning göres till en extra befattning med avlöning från anslag å

extra stat. Jag vill i sådant hänseende jämväl framhålla, att befattningen

för närvarande är uppförd å ordinarie stat, om också avlöningen utgår

i form av arvode. Under åberopande i övrigt av vad kommittén i nu

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

föreliggande betänkande anfört i fråga om lämpligheten att bereda innehavaren

av föreståndarbefattningen för arbetskontoret ordinarie anställning

samt under erinran att avlöningen å den nuvarande arbetsinteudentsbefattningen

till och med något överstiger hittills utgående begynnelseavlöning

för byrådirektörstjänst, exempelvis i patentverket, finner jag mig

böra förorda, att arbetskontoret ställes under ledning av en ordinarie

byrådirektör med skyldighet att föredraga de till hans avdelning hörande

ärenden, dock med" iakttagande, vad viktigare ärenden angår, att föredragningen

sker i närvaro av kameralbyråchefen.

Även för den biträdande personalen å arbetskontoret anser jag, i

likhet med kommittén, böra beredas ordinarie anställning, varom jag i

det följande kommer att framlägga förslag.

Jag övergår nu till frågan om den biträdande personal, som ma

vara erforderlig för styrelsens särskilda byråer och avdelningar.

Vad då till en början beträffar de två sekreterarebefattningarna,

som för närvarande bägge tillhöra kanslibyrån, har kommittén, enligt

vad som framgår av betänkandet (sid. 31—33), föreslagit vissa ändringar

i fråga om deras ställning och arbetsuppgifter.

Under erinran hurusom bägge sekreterarna för närvarande hade

att utföra arbete för såväl kanslibyrån som kameralbyrån, har kommittén

framhållit, att den sålunda tillämpade fördelningen av arbetsuppgifterna

mellan sekreterarna befunnits icke i allo lämplig för arbetets behöriga

gång. Enligt kommitténs förslag, vilket jag finner vara välbetänkt,

skulle den ene sekreteraren fortfarande tillhöra kanslibyrån och huvudsakligen

utföra sekreterargöromål för denna byrå, den sociala avdelningen

däri inbegripen, samt bestrida ombudsmansgöromålen hos styrelsen,

under det att den andra sekreteraren skulle överflyttas till kameralbyrån

och svara för samtliga sekreterargöromål å denna byrå.

Huru än fördelningen av arbetsuppgifterna mellan de bägge sekreterarna

må bliva närmare bestämd i instruktion och arbetsordning, förutsätter

emellertid jag, i likhet med kommittén, att vardera sekreteraren,

liksom varje tjänsteman i styrelsen, skall hava skyldighet att, i mån av

behov, jämväl förrätta göromål, som eljest ankomma på annan befattningshavare

vid verket.

Vad kanslibyråns personal i övrigt beträffar, avser kommitténs

förslag, att de åligganden, som nu tillkomma den till byrån hörande

befattningen såsom registrator och aktuarie, skulle övertagas av en

kvinnlig befattningshavare. Då, såsom kommittén framhållit, nämnda

åligganden inom fångvårdsstyrelsen torde vara av jämförelsevis enkel

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 179 käft. (Nr 212.)

Biträdande

ordinarie

personal.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

beskaffenhet och registratorsgöromål inom vissa andra verk kunnat med

fördel anförtros åt kvinnliga befattningshavare, anser jag mig kunna

förorda en dylik anordning.

Enligt av fångvårdsstyrelsen väckt förslag skulle en för kanslibyrån

nu avsedd amanuensbefattning utbytas mot en ordinarie tjänst,

avsedd för en fångvårdsassistent. Under erinran att styrelsen föreslagit

inrättandet av dylika assistentbefattningar jämväl inom andra avdelningar

av styrelsen, har kommittén framhållit önskvärdheten av att sådana

anordningar vidtoges, varigenom en viss cirkulation av tjänstemän

mellan den centrala och den lokala förvaltningen kunde åstadkommas,

något som inom andra förvaltningsgrenar visat sig vara av stor betydelse

för nödig växelverkan mellan vederbörande förvaltnings olika delar.

Då ett dylikt utbyte av arbetskraft mellan fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten

även enligt min mening måste anses vara till gagn samt då

därtill kommer att det särskilt under senare tider lärer hava visat sig

svårt och understundom omöjligt för fångvårdsstyrelsen att kunna förvärva

personer, som äro villiga att bestrida amanuensbefattningar hos

styrelsen, anser jag mig, i likhet med kommittén, böra i princip förorda

den föreslagna anordningen, att inom styrelsen må inrättas ordinarie

befattningar, avsedda för fångvårdsassistenter.

Vad nu särskilt angår den ifrågasatta ordinarie assistentbefattningen

å kanslibyrån, har kommittén funnit sig böra tillstyrka förslaget

härutinnan. Då, enligt vad jag inhämtat, behov av förstärkning av de

ordinarie arbetskrafterna å denna byrå redan länge gjort sig gällande

för utförande av statistiskt och annat utredningsarbete, förande av personal-

och andra liggare m. m., synes mig förslaget om inrättandet av

ifrågavarande assistentbefattning böra vinna bifall.

Å kanslibyrån skulle inrättas en ordinarie kvinnlig skrivbiträdesbefattning

utöver den redan befintliga, enär extra skrivhjälp hittills måst

i stor° utsträckning anlitas. Jag torde emellertid icke behöva särskilt

framhålla, att dessa skrivbiträden skola hava att, i mån av behov, tillhandagå

styrelsens samtliga avdelningar med utförande av skrivarbete.

För den sociala avdelningen har kommittén beräknat en tjänsteman

i notariegrad samt ett kvinnligt biträde. Den nämnda notarietjänsten

skulle^ emellertid övertagas av den hittillsvarande registratorn

och aktuarien a kanslibyrån, vilken befattningshavare genom inrättandet

av den kvinnliga registratorstjänsten skulle bliva för ändamålet tillgänglig.

Att för den sociala avdelningen behov förefinnes av en tjänsteman

i notarieställning har jag, i likhet med kommittén, ansett vara uppen
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 212.

bart, särskilt med hänsyn därtill, att, som byrådirektören å denna avdelning

ofta måste företaga inspektionsresor, ansvaret för det löpande

arbetet å avdelningen till stor del måste vila på ifrågavarande tjänsteman.

Det kvinnliga biträdet skulle hava att förrätta registrerings- och

annat bokföringsarbete.

i Beträffande personalen å avdelningen för straffregistret mä erinras,

att där finnas anställda en ordinarie förste aktuarie, en ordinarie

aktuarie samt en extra aktuarie ävensom två ordinarie kvinnliga skrivbiträden,

därav ett i nuvarande mellangrad samt ett i nuvarande lägsta

grad. Enligt nu föreliggande förslag skulle avdelningens ordinarie personal

bestå av, förutom byrådirektören, en aktuarie samt de bägge skrivbiträdena.

Däremot torde den extra aktuariebefattningen tills vidare icke

vara erforderlig. . „

Enligt. kommitténs förslag beträffande den biträdande personalen ä

kameralbyrån skulle den nuvarande manliga första-gradstjänsten såsom

kassör och bokhållare utbytas mot en kvinnlig kassörsbefattning samt

en hittillsvarande amanuensbefattning ombildas till en ordinarie tjänst,

avsedd för en fångvårdsassistent, vilken befattning vore avsedd att tillgodose

behovet av biträde åt byråchefen för utredningar, visst arbete

med uppsättande av skrivelser o. d. Mot berörda förslag har jag icke

funnit något att erinra. _

Arbetskontoret har hittills endast haft tillgång till extra arbetskrafter,

förutom den arbetshjälp, som i viss omfattning lämnats av den

ene av styrelsens sekreterare. Nämnda extra arbetskrafter hava utgjorts

av ett manligt biträde, med avlöning sedan någon tid motsvarande första

gradens tjänstemans, samt ett kvinnligt skrivbiträde. Kommitténs förslag

innebär, att dessa extra befattningar skulle ombildas till en ordinarie

notarietjänst samt en likaledes ordinarie skrivbiträdesbefattning av

lägsta grad, och att därjämte skulle inrättas ytterligare en ordinarie

tjänst, avsedd för en fångvårdsassistent. Med den omfattning arbetskontorets

verksamhet numera erhållit samt med avseende fästat å den

vidare utveckling av arbetsdriften, som skulle bliva eu följd av införandet

av mera fabriksmässigt ordnat arbete vid de större fångvårdsanstalterna,

har kommittén ansett den föreslagna personalbesättningen å kontoret

icke vara större än behovet torde kräva, och har kommittén även

framhållit, att, om kontoret erhölle de sålunda ifrågasatta befattningshavarna,

den nämnde sekreteraren syntes komma att endast undantagsvis

behöva tagas i anspråk för kontorets räkning, till följd varav den förut

förordade omläggningen av sekreterarnas arbetsuppgifter skulle kunna

genomföras. I anslutning till vad jag redan förut framhållit, vill jag i

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

detta sammanhang ytterligare betona vikten därav, att arbetskontoret

jämväl genom uppförande å ordinarie stat av erforderligt antal biträdande

tjänstemän gives den fastare organisation, som betingas av dess

redan nu omfattande och betydelsefulla uppgifter. Jag anser mig fördenskull

böra förorda kommitténs berörda förslag.

I fråga om övriga å stat redan uppförda ordinarie befattningshavare

hos fångvårdsstyrelsen har jag icke anledning att föreslå någon förändring,

utan skulle dessa tjänstemän allt fortfarande tjänstgöra i sina

nuvarande befattningar.

Befattnings- Enligt den av mig sålunda förordade organisationen av fångstyreisen

vardsstyrelsen skulle densamma omfatta de ordinarie befattningshavare,

epJ''9* som framgå av nedanstående tablå, i vilken inom parentes angivits de

förvåg förändrade eller nya benämningar, som komma att i det följande föreslås:

Kansliavdelxringen:

1 sekreterare,

1 assistent,

1 kvinnlig registrator (kontorsskrivare),

1 kvinnligt biträde (kontorsbiträde),

1 d:o d:o (skrivbiträde);

Avdelningen för straffregistret:

1 byrådirektör,

1 aktuarie,

1 kvinnligt biträde (kanslibiträde),

1 d:o d:o (kontorsbiträde);

Kameralavdelningen:

1 sekreterare,

1 kamrerare,

2 revisorer,

1 assistent,

1 kvinnlig kassör (kontorsskrivare),

1 kvinnligt biträde (kanslibiträde),

1 d:o d:o (kontorsbiträde);

Chefen för verket.

Kanslibyrån:

1 byråchef;

Sociala avdelningen:

1 byrådirektör,

1 notarie,

1 kvinnligt biträde (kanslibiträde);

Kameralbyrån:

1 byråchef;

Arbetskontoret:

1 byrådirektör,

1 notarie,

1 assistent,

1 kvinnligt biträde (skrivbiträde);

Utom byråerna:

1 förste vaktmästare (förste expeditionsvakt),

2 vaktmästare (expeditionsvakter).

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kanql. Majtts proposition nr 212.

Jag tillåtex* mig därjämte hänvisa till den i betänkandet (sid. 37

—38) intagna sammanställning över, å ena sidan, de ordinarie befattningar,

som skulle tillkomma, och, å andra sidan, de nuvarande befattningar,

som skulle utgå.

I fråga om den personaluppsättning, jag alltså förordat och som

till alla delar överensstämmer med den av kommittén föreslagna, tillåter

jag mig åberopa följande av kommittén i betänkandet gjorda allmänna

uttalande: .

»Den sålunda föreslagna personaluppsättmngen har synts kommittén

under alla förhållanden erforderlig jämväl med hänsyn tagen till såväl frånskiljandet

av tvångsarbetsanstalterna från styrelsens ämbetsområde som

ock den inträdda minskningen i fångantalet. Enligt kommitténs mening

måste nämligen styrelsen vara så organiserad, att densamma kan icke blott

på ett nödtorftigt sätt ombesörja de löpande göromålen utan även hava tillfälle

att på ett mera ingående sätt ägna sig åt de viktiga uppgifter, vilka densamma

har att fylla, något som emellertid, enligt vad styrelsen framhållit,

särskilt under senare tid icke varit för styrelsen möjligt med dess nuvarande

organisation.»

Hos fångvårdsstyrelsen finnas för närvarande anställda särskilda indragning

sakkunnniga biträden, vilkas avlöning utgår enligt av Kungl. Maj:t fast- n™gebnefsåsom

ställda grunder. Kommittén har nu (betänkandet sid. 41) föreslagit in- biträde /

dragning av en utav dessa biträdesbefattningar, nämligen den för jordbrukstekniska

ärenden. Från min sida är så mycket mindre något att ärenden.

erinra mot berörda förslag, som befattningen i fråga efter senaste innehavarens

avgång ansetts icke böra tillsvidare återbesättas just med hänsyn

till den av kommittén framhållna omständigheten, att efter frånskiljande

av tvångsarbetsanstalten å Svartsjö från fångvårdsstyrelsens

verksamhetsområde behov av permanent biträde för jordbrukstekniska

ärenden icke längre föreligger.

Fångvårdsstyrelsen har föreslagit, att vid densamma måtte fästas Fullmäktige.

en eller två fullmäktige i ungefär samma ställning som järnvägsfullmäktige

och telegraffullmäktige. Nämnda förslag, vilket av kommittén förordats,

anser jag mig böra tillstyrka. Med hänsyn till fångvårdens viktiga sociala

betydelse samt den icke obetydliga affärsdrivande verksamhet, som

fångvårdsstyrelsen utövar särskilt genom arbetsdriften för statens räkning,

måste det nämligen — såsom kommittén framhållit — i alla avseenden

vara till gagn, därest utom verket stående personer med särskild sakkunskap

inom de allmänt sociala och statsfinansiella områdena ställas vid

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!. Maj:ts proposition nr 212.

styrelsens sida i egenskap av fullmäktige. Det synes mig lämpligt, att

ifrågavarande fullmäktige bliva till antalet två, av vilka den ene skulle

representera den sociala och den andre den statsfinansiella sakkunskapen.

Ändring Då jag nu övergår till frågan om vissa ändringar i fångvårdssta
Uatens4«rS.

"tens organisation, tillåter jag mig till en början beträffande den nuvaganisation.

rande organisationen hänvisa till den kortfattade redogörelse därför, som

Allmänna lämnats i kommitténs betänkande (sid. 42—44).

rmgar'' Såsom jag förut erinrat, hava åt de s. k. fångvårdssakkunniga upp
drag^

att i vissa hänseenden verkställa utredning rörande fångvårdsväsendets

ordnande för framtiden. Med hänsyn till den åt nämnda sakkunniga

sålunda anförtrodda utredningen, har löneregleringskommittén

ansett sig böra i allmänhet utgå från nu gällande organisation av fångvårdsanstalterna

och endast föreslå sådana ändringar i nuvarande organisation,

som kunna ske oberoende av det resultat, vartill nyssberörda

sakkunnigutredning må komma.

Fångvårdssakkunniga hava ock i sitt yttrande i anledning av kommitténs

förevarande betänkande uttalat, att de av kommittén föreslagna

organisatoriska förändringar beträffande fångvårdsstaten icke synts vara

av beskaffenhet att föregripa av de sakkunniga förberedelsevis diskuterade

anordningar eller att stå hindrande i vägen för eventuella åtgärder i

riktning mot en större centralisering av fångvårdsanstalterna, varför de

sakkunniga funnit sig böra tillstyrka förslaget i berörda hänseende.

Innan jag närmare behandlar löneregleringskommitténs förslag,

i denna del, tillåter jag mig framhålla, hurusom med hänsyn till de

särskilda föreskrifter, jag nu går att omförmäla, hinder icke heller torde

möta att vidtaga de ytterligare organisatoriska förändringar, som kunna

föranledas av de nämnda sakkunnigas blivande utredning.

I sådant hänseende må till en början erinras, hurusom Kung].

Maj:t i anledning av det åt de sakkunniga anförtrodda uppdraget redan

föreskrivit, att vid inträffande vakans å befattning av högre grad i fångvårdsstaten

den ledigblivna befattningen icke må med ordinarie innehavare

besättas utan att Kungl. Maj:t, på anmälan av fångvårdsstyrelsen,

medgivit befattningens återbesättande med ordinarie innehavare. Tillika

torde jag få hänvisa därtill, att avlöningsreglementet för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk tillhörande den civila

statsförvaltningen, vilket reglemente förutsatts skola gälla jämväl för personal

vid fångvården, i 13 § 3 mom. innehåller föreskrift därom att

tjänsteman, som ej tillhör den centrala statsförvaltningen, skall vara

underkastad bland annat den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 212.

23

jämkning i åligganden samt den förflyttning till annan tjänstgöringsort

eller till annan befattning vid det verk, lian tillhör eller varunder han

lyder, som kan bliva honom i behörig ordning ålagd.

Det torde ock redan i detta sammanhang böra omförmälas, att, på

sätt i det följande kommer att närmare angivas, jag ansett mig böra

beträffande tjänstemän vid fångvårdsstaten tillstyrka en av kommittén

föreslagen särskild bestämmelse, avseende utsträckt skyldighet för sådan

tjänsteman att såsom vikarie bestrida annan befattning.

I kommitténs förslag beträffande fångvårdsstatens organisation be- Fängelsehandlas

först frågan om fängelsepastorernas ställning. _ ^7/ällninT

Av de prästerliga befattningarna inom fångvården äro vissa av den TO. m.

beskaffenhet, att av innehavarna måste fordras att de ägna sin verksamhet

uteslutande åt fångvårdens tjänst; detta gäller de s. k. pastorerna. Övriga

hithörande befattningar äro däremot avsedda att bestridas av personer, som

hava sin huvudsakliga sysselsättning utom fångvården, de s. k. predikanterna.

Pastorsbefattningar äro i gällande stat uppförda för centralfängelset

å Långholmen, en förste och en andre pastor, samt för centralfängelserna

i Malmö, å Härianda, i Härnösand, i Norrköping och i Karlskrona. Dessa

befattningshavare tillsättas genom konstitutorial. Vid andra fängelser

anställas predikanter med förordnande allenast tills vidare. Pastorn vid

centralfängelset i Karlskrona skall utan särskild ersättning jämväl bestrida

de prästerliga göromålen vid straffängelset i Karlskrona.

Avlöning till fängelsepastor är visserligen uppförd å ordinarie stat,

men utgår i form av arvode, vadan befattningen icke är att anse såsom

ordinarie i egentlig mening. Anledningen till nämnda anordning har varit

framför allt att söka i den uppfattningen, att det ur fångvårdens synpunkt

skulle vara önskligt att dessa pastorer kvarstannade i tjänsten allenast

under ett mindre antal år samt att de, innan de inom fångvården förbrukat

sina bästa krafter, överginge till annan prästerlig tjänst. Tillika är att

märka, att, då befattning såsom fängelsepastor hittills betraktats såsom uteslutande

prästerlig tjänst, den civila pensionslagen icke kunnat tillämpas å

sådan befattning.

I enlighet med nyss anförda uppfattning i fråga om fängelsepastorstjänsternas

karaktär av övergångsplatser medgavs till en början blott ett

ålderstillägg efter fem år, men då det visat sig, att dessa tjänstemän icke

inom rimlig tid kunde erhålla kyrklig befattning, har å staten uppförts ett

ytterligare ålderstillägg efter tio års tjänstgöring.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

I fråga om fängelsepastorernas arbetsuppgifter samt verksamhet i

övrigt ävensom beträffande deras nuvarande befordringsutsikter till församlingstjänst

lämnas i kommitténs betänkande (sid. 49—50) en redogörelse,

till vilken jag torde få hänvisa.

I anledning av framställt yrkande, att fängelsepastorerna måtte

beredas ordinarie anställning, bar kommittén i betänkandet (sid. 50—52)

anfört bland annat följande:

»För egen del får kommittén framhålla, hurusom pastorerna vid fångvården

redan för närvarande intaga en ställning som nära överensstämmer

med en ordinarie tjänstemans. Av pastors avlöning anses sålunda viss del

motsvara tjänstgöringspenningar, vadan återstående delen får behållas vid

sjukdomsförfall; vidare äro pastorerna numera tillförsäkrade två ålderstilllägg

å avlöningen; semester med bibehållen full avlöning äger åtnjutas i samma

omfattning som gäller för övriga tjänstemän av högre grad; pastorsbefattningarna

tillsättas genom konstitutorial i likhet med ordinarie tjänster

vid fångvårdsstaten. Den huvudsakliga skillnaden mellan pastorsbefattning

och ordinarie tjänst ligger sålunda därutinnan, att ifrågavarande tjänstemän

äro uteslutna från pensionsrätt enligt den civila pensionslagen.

Den väsentliga anledningen till dessa befattningshavares hänförande

till icke-ordinarie tjänstemän, nämligen önskan att giva befattningarna karaktär

av övergångsplatser, torde emellertid icke längre hava samma fog

för sig som tidigare varit fallet. Utvidgningen och omläggningen av dessa

befattningshavares verksamhet från att förut hava innefattat så gott som

uteslutande rent prästerliga uppgifter till en mera allmänomfattande etisk

och social verksamhet på fångvårdens område synas kommittén snarare tala

för att befattningarnas innehavare under längre tid må bibehållas i fångvårdens

tjänst, varigenom den ökade erfarenhet, de kunna förvärva under

sin tjänstgöring inom fångvården, ock tillgodogöres för denna deras

viktiga verksamhet. Då härtill kommer, att den möjlighet fängelsepastorerna

tidigare haft att lämna inom rimlig tid övergå till församlingstjänst

numera är så gott som fullständigt utesluten, har kommittén ansett sig böra

förorda, att vissa av ifrågavarande befattningar, nämligen de vid centralfängelserna

å Långholmen, i Malmö, å Härianda och i Härnösand, må ombildas

till ordinarie tjänster; och då med den omläggning av själva tjänsternas

karaktär, som förut angivits, desamma icke längre torde vara att anse såsom

uteslutande prästerliga, lärer ock vid tjänsternas förändring till ordinarie

den civila pensionslagen kunna å dem äga tillämpning. För att emellertid

befattningarnas i viss mån förändrade karaktär tydligt må utmärkas, anser

kommittén, att tjänsterna böra erhålla förändrade benämningar: förste

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

pastorn vid centralfängelset å Långholmen torde sålunda böra kallas förste

pastor och överlärare, andre pastorn därstädes pastor och förste lärare samt

övriga pastorer likaledes benämnas pastorer och förste lärare.

Vad däremot beträffar pastor sbefattningarna vid centralfängelserna

i Karlskrona och Norrköping har kommittén icke funnit anledning att nu

föreslå ombildning av dessa befattningar till ordinarie tjänster med utvidgade

uppgifter. Ifrågavarande bägge fängelser hava nämligen på grund av

nedgången i fångantal under år 1920 blivit tills vidare helt eller delvis nedlagda,

vadan åtminstone för närvarande icke finnes behov vid dessa anstalter

av särskilda pastorsbefattningar, utan synas dessa kunna tills vidare sättas

å övergångsstat, givetvis dock med bibehållen skyldighet för tjänsternas

innehavare att, i den mån sådant påkallas, fullgöra de med befattningarna

förenade skyldigheter.»

Såsom av det sagda framgår, har kommittén föreslagit, att de nuvarande

pastorsbefattningarna vid centralfängelserna å Långholmen, i

Malmö, å Härianda och i Härnösand skulle ombildas till ordinarie tjänster

med i viss mån förändrade benämningar.

Fråga har vidare uppstått om förändring av den nuvarande predikantsbefattningen

vid det för kvinnliga fångar avsedda centralfängelset i Växjö.

I sådant hänseende har av fångvårdsstyrelsen yrkats, att, enär det

visat sig icke vara tillräckligt sörjt för den prästerliga vården vid nämnda

centralfängelse, predikantsbefattningen måtte förvandlas till en pastorsbefattning

eller sålunda till en å ordinarie stat uppförd tjänst med skyldighet

för innehavaren att åt fångvården ägna full arbetstid. Då även

med denna pastorsbefattning skulle vara förenad plikt att tjänstgöra

jämväl såsom lärare i andra undervisningsämnen än de religiösa, borde

enligt styrelsens mening innehavaren benämnas pastor och förste lärare.

Kommittén, som i sitt betänkande (sid. 53—54) upptagit berörda

spörsmål till behandling, har därvid anfört följande:

»Jämväl kommittén har icke kunnat undgå att finna, hurusom starka

skäl tala för en omändring av den nuvarande predikantsbefattningen vid

ifrågavarande centralfängelse. Erinras må nämligen, att vid detta fängelse

förvaras inemot ett hundratal kvinnliga fångar, omfattande största delen

av inom landet till längre strafftider dömda kvinnor; och då bland dessa

ett ej ringa antal utgöres av yngre kvinnor, torde det vara tydligt att ett

rikt fält gives för en prästmans och lärares verksamhet. Det må i sådant

hänseende framhållas, hurusom på grund av kvinnans ofta vekare

sinnesart det i allmänhet under de svåra förhållanden, som en fängelsevistelse

givetvis måste medföra, hos henne torde förefinnas ett starkare

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 179 käft. (Nr 212.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

Departe
ments
chefen.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

behov än hos mannen att erhålla den religiösa och etiska omvårdnad, som

kan meddelas av en präst eller lärare. Härtill kommer ock den viktiga

skyddsverksamheten för de frigivna, vilken självfallet beträffande yngre

kvinnor är av särskild betydelse.»

Kommittén har vid nu angivna förhållanden ansett, att de uppgifter,

som förefunnes för en prästman och lärare vid ifrågavarande fängelse,

vore av den art och omfattning att de väl krävde en person, som

däråt kunde ägna hela sin arbetstid, och att fördenskull den nuvarande

predikantsbefattningen borde utbytas mot en ordinarie tjänst såsom pastor

och förste lärare.

För egen del har jag funnit kommitténs ifrågavarande förslag att

ombilda vissa o pastorsbefattningar vid fångvården till ordinarie tjänster

väl befogat. Å ena sidan synes det mig nämligen ligga i statens intresse

att särskilt med de vidgade uppgifter, vilka ifrågavarande befattningshavare

redan erhållit och som äro avsedda att än ytterligare utvecklas,

söka under längre tid tillgodogöra sig deras under tjänstgöring inom fångvården

vunna erfarenhet. Å andra sidan måste det anses billigt, att

den, som under hela sin tjänstetid är med full tjänstgöringsskyldighet

knuten vid fångvården, också erhåller den tryggare ställning, som innehavandet

av ordinarie tjänst medför.

Likaledes har jag funnit den föreslagna förändringen av nuvarande

predikantstjänsten vid det för kvinnliga fångar avsedda centralfängelset

i Växjö vara av behovet påkallad.

Jag anser sålunda att såsom ordinarie tjänster böra uppföras en

befattning såsom förste pastor och överlärare samt en befattning såsom

pastor och förste lärare, bägge vid centralfängelset å Långholmen ävensom

en befattning såsom pastor och förste lärare vid vart ett av centralfängelserna

i Malmö, å Härianda, i Härnösand och i Växjö.

Vad kommittén föreslagit i fråga om överförande å övergångsstat av

pastorsbefattningarna vid de helt eller delvis nedlagda centralfängelserna

i Karlskrona och Norrköping har icke givit mig anledning till erinran.

Jag torde i detta sammanhang böra omnämna, att kommittén uti

betänkandet (sid. 52—53), uttalat önskvärdheten av att, därest nuvarande

innehavare av pastorsbefattning vid fångvården överginge till

ordinarie tjänst vid fångvårdsstaten, han icke måtte hava skyldighet att

ingå såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, under förutsättning

att han fullgjorde för ordinarie prästman stadgad avgiftsskyldighet

till prästerskapets änke- och pupillkassa.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Såsom emellertid av styrelsen över civilstatens änke- och pupillkassa

i avgivet utlåtande framhållits, torde jämlikt § 5 av det för denna

kassa gällande reglemente nuvarande innehavare av pa storsbefattningar

vid fångvården, vilka i sammanhang med ifrågavarande befattningars

förändring till ordinarie tjänster övergå till dessa tjänster, vara befriade

från skyldighet att inträda i civilstatens änke- och pupillkassa. Då enligt

vad jag inhämtat kommitténs uttalande i berörda avseende icke

lärer'' hava avsett eu dylik befrielse i större omfattning än nj ss sagts,

synes mig någon särskild åtgärd i angivna syfte icke vara erforderlig.

I gällande stat äro upptagna kamrerarbefattningar av lägre grad indragning

vid centralfängelserna i Karlskrona och Norrköping. kåmrerarbe
Enär

emellertid centralfängelset i Karlskrona för närvarande ar fattningar.

helt nedlagt samt kamrerartjänsten därstädes är vakant, torde befattningen

i fråga kunna helt utgå ur staten.

Vad åter kamrerartjänsten vid centralfängelset i Norrköping beträffar,

är densamma besatt med ordinarie innehavare. Men då även

detta fängelse för närvarande är till större delen nedlagt, bör icke heller

denna tjänst upptagas å den nya ordinarie staten. Därest den nuvarande

innehavaren av denna kamrerartjänst icke skulle före den nya

löneregleringens ikraftträdande kunna beredas annan lämplig ordinarie

befattning, torde han såsom ensam i sin grad böra, med bibehållen

tjänstgöringsskyldighet i mån av behov, överflyttas å övergångsstat (jfr

betänkandet sid. 54—55).

För centralfängelserna å Långholmen, i Malmö, a Härianda och i pärarbefattHärnösand

ävensom vid det såsom ungdomsfängelse använda strafffånge!- set i Uppsala äro å staten uppförda manliga lärarbefattningar, vid central- tdlassistentfängelset

å Långholmen två samt vid vart och ett av de övriga en. Ifråga- tjänster.

varande manliga lärare åtnjuta för närvarande avlöning i form av arvode

till samma belopp som avlöningen för assistenter i lägre grad samt erhålla

jämväl, i likhet med assistenterna, förhöjningar av arvodet, motsvarande

ålderstillägg, efter viss tids tjänstgöring. Lärarna äga emellertid på grund

av anställningens art icke någon pensionsrätt och kunna ej vinna inträde i

någon statsunderstödd anstalt för beredande av pension åt deras efterlevande.

Fångvårdsstyrelsen har framhållit, hurusom det onekligen skulle

vara till fördel, om ifrågavarande befattningar helt likställdes med assistenttjänster.

Bleve lärarna å ordinarie stat upptagna såsom assistenter,

vunnes å ena sidan för dem pensionsrätt och å andra sidan för fång
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. May.ts proposition nr 212.

vården större möjlighet att använda en var person å den syssla, vartill

vederbörande bäst passade. Genom skeende växling i arbetet mellan

lärare- och assistentgöromål vunnes enligt styrelsens mening en allsidigare

utbildning, som komme fångvården till godo. Det syntes styrelsen bäst

att sammansmälta de bägge tjänstegrupperna till en enhetlig kår.

Efter att hava (sid. 58—59 i betänkandet) berört frågan om den

utbildning, som måste krävas av en fängelselärare, har kommittén för

egen del förklarat sig kunna biträda förslaget att låta fängelselärarbefattnmgarna

sammansmälta med assistenttjänsterna. Såsom skäl härför har

kommittén . aberopat, att det måste vara till fördel för fångvården att i

största möjliga utsträckning kunna tilldela de till den sålunda förenade

tjänstemannagruppen hörande personer de arbetsuppgifter, för vilka vederbörande

vore bäst danad, något som ofta icke kunde utrönas förr än

efter en viss tids tjänstgöring. För en sammanslagning av ifrågavarande

grupper syntes ock kommittén tala den omständigheten att de särskilda

gruppernas åligganden redan för närvarande icke vore strängt avgränsade

från varandra utan i viss mån kunde ingripa i varandra, något som

givetvis underlättat den övergång mellan grupperna som, enligt vad som

upplysts, ej sällan ägt rum.

Departe- Mot föreliggande förslag har jag icke någon erinran att framställa,

men sc e on. Jag anser mjg alltså höra förorda en sammanslagning av lärår- och

assistentgrupperna till en gemensam grupp med tjänstetitel assistent.

Kvinnliga Kommittén har vidare (betänkandet sid. 60—61) förordat ett av

assistenter, fångvårdsstyrelsen väckt förslag att vid det för kvinnor avsedda centralfängelset

i Växjö utbyta den manliga assistenten mot en kvinnlig befattningshavare

i motsvarande ställning. Detta förslag anser jag mig även

böra biträda, enär ett genomförande av detsamma bör kunna bliva till

väsentlig fördel för vården av kvinnliga fångar. Därest nämligen för

befattningen i fråga kan vinnas en lämplig kvinna, bör hon, såsom kommittén

framhållit, genom sin närmare förståelse av de kvinnliga säregenskaperna

hos fångarna kunna lättare vinna deras förtroende och å dem

utöva starkare inverkan, än om befattningen innehaves av en man.

Vid centralfängelset i Växjö finnes anställd en lärarinna med avlöning

i form av arvode. Av liknande skäl, som anförts i fråga om de

manliga lärarbefattningarnas omändring till assistenttjänster, anser jag, i

likhet med kommittén, den nyssnämnda lärarinnan lämpligen böra erhålla

ordinarie anställning i egenskap av kvinnlig assistent.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Enligt den år 1910 antagna organisationen av fångvårdsstaten voro Ordinarie

såsom ordinarie befattningar, tillhörande den manliga bevakningspersona- man^efattlen,

upptagna uppsyningsman, överkonstaplar och vaktkonstaplar. Vid den mngar.

år 1914 beslutade löneregleringen för bevakningspersonalen vidtogs bland

annat den förändringen, att uppsyningsmansbefattningarna skulle tillsättas

allenast med förordnande tills vidare mot åtnjutande för befattningarnas

innehavare av visst arvode såsom tillskott till överkonstapelsavlöningen.

Nämnda anordning tillkom i huvudsak för att förhindra, att ersättningen

till uppsyningsman skulle uppgå till eller överstiga avlöningen till de lägsta

tjänstemännen av högre grad, vilkas avlöningar då icke voro föremål för

reglering.

Såsom framgår av kommitténs betänkande (sid. 62 63) hava emel
lertid

särskilda framställningar gjorts i syfte att uppsyningsmansbefattningarna

åter skulle besättas med ordinarie innehavare. En åtgärd i

sådan riktning har ock av kommittén förordats.

Ett bifall till förslaget att uppföra uppsyningsmansbefattningar såsom

ordinarie tjänster skulle, såsom kommittén påpekat, innebära eu men 80 e en''

återgång till den före år 1915 gällande organisationen i nämnda hänseende.

Då emellertid den nu tillämpade anordningen på sin tid torde

hava tillkommit huvudsakligen av lönetekniska skäl och det förut gällande

systemet icke lärer hava medfört några olägenheter, har jag, i likhet

med kommittén, Icke funnit något principiellt hinder böra möta mot en

förändring i föreslagen riktning. Och då särskilt det till stöd för en

dylik åtgärd anförda skälet, att härigenom förbättrad pensionsrätt skulle

beredas uppsyningsman, synts behjärtansvärt, har jag ansett mig böra

tillstyrka, att såsom ordinarie befattningar vid fångvårdsstaten uppföres

ett antal uppsyningsmanstjänster.

Såsom i betänkandet (sid. 63—64) omförmäles, har fångvårdssty- Arbetsrelsen

yrkat, att i samband med den utveckling av arbetsdriften vid fång- e a,e''

vårdsanstalterna, vilken vore under genomförande i följd av det ökade

antalet fångar i gemensamhet, en uppdelning av nuvarande bevakningstjänster

måtte ske sålunda, att den för egentlig bevakningstjänst anlitade

personalen räknades för sig under bibehållande av nuvarande benämningar

samt den för arbetsdriften använda yrkeskunniga personalen räknades

för sig under särskilda tjänstetitlar.

Under nuvarande förhållanden hade det, såsom styrelsen vidare erinrade,

visat sig medföra olägenhet, att en arbetsledare med ställning och

benämning såsom uppsyningsman eller överkonstapel funnit sig vara be
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Departe
mentschefen.

Kokerskornas

tjänsteställning.

Kunyl. Maj:ts proposition nr 212.

vakningens förman även i den vanliga bevakningstjänsten. Detta borde genom

uppdelningen kunna undvikas; och genom en titelförändring skulle förhållandet

klarläggas. Förändringen skulle medföra fördelen av särskild

befordringstur inom bevakningskåren och särskild inom arbetsledarkåren.

Jämväl kommittén har, såsom av betänkandet (sid. 64—66) framgår,

ansett lämpligt, att åtminstone vissa av de för arbetsdriften anställda

befattningshavare bildade särskilda grupper, skilda från den egentliga

bevakningspersonalen — detta särskilt med hänsyn till önskvärdheten att

kunna åstadkomma rättvisare befordringstur inom arbetsledarkåren och

inom bevakningskåren.

Beträffande den lägsta graden av arbetsledare syntes kommittén

emellertid icke förefinnas tillräcklig anledning att företaga en dylik uppdelning,

utan kunde det snarare medföra vissa fördelar att hänföra dylika

arbetsledare till den egentliga bevakningskåren. Vidkommande arbetsledare

i högre grader ansåge kommittén däremot av förut anförda

skäl ett särskiljande av dessa från den egentliga bevakningspersonalen

vara önskligt. För dessa särskilda arbetsledare, med vilka även borde likställas

maskinister vid större ångpanneanläggningar vid vissa fängelser,

hade kommittén tänkt sig benämningarna yrkesmästare av 2:a klass,

motsvarande överkonstaplar, och yrkesmästare av l:a klass, motsvarande

uppsyningsmän.

Mot det av kommittén sålunda framlagda förslaget om särskiljande

av de mera kvalificerade yrkesmännen från den egentliga bevakningspersonalen

har jag icke något att erinra, helst som härigenom vissa påtalade

ojämnheter i fråga om befordring torde kunna undvikas. Vad nu

är sagt gäller allenast manliga tjänstemän. Att i fråga om kvinnliga

tjänstemän av nuvarande lägre grad företaga en uppdelning i arbetsledare

och egentlig bevakningspersonal har icke ifrågasatts och synes icke

heller vara påkallat.

I nu gällande stat finnas uppförda 13 ordinarie kokerskebefattningar.

Ifrågavarande befattningshavare äro placerade vid flertalet strafffängelser

och hava så gott som uteslutande till åliggande att tillreda utspisningen

åt fångarna. Vid kronohäkten kan däremot i regeln såväl

bevakning av kvinnliga fångar som tillredningen av mat handhavas av

samma person, en vaktfru. Vid centralfängelserna besörjes mattillredningen

huvudsakligen av gemensamhetsfångar under uppsikt av bevakningspersonal.

Kommittén har (betänkandet sid. 66—67) beträffande kokerskornas

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

tjänsteställning erinrat, hurusom de före 1910 års lönereglering avlönades

från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, och att de sålunda

innehade icke-ordinarie anställning. Då dessa befattningar förändrades

till ordinarie tjänster, syntes detta icke hava betingats av befattningarnas

beskaffenhet i och för sig utan huvudsakligen hava föranletts

av önskan att bereda kokerskorna en bättre ställning än som

dittills varit förenad med icke-ordinarie tjänst.

Sedan emellertid numera även med extra ordinarie anställning ansåges

kunna följa åtskilliga av de förmåner, som vore beskärda ordinarie

tjänstemän, såsom avlöning under sjukdom, kostnadsfri ledighet motsvarande

semester samt förhöjning av avlöningen efter viss tids tjänstgöring,

varjämte riksdagen i ej ringa omfattning plägat tilldela ålderdomsunderstöd

åt dylika befattningshavare efter långvarig tjänst, ansåge kommittén

som om med hänsyn till ifrågavarande kokerskebefattningars hela

karaktär det vore riktigare att hänföra dessa kokerskor till icke-ordinarie

befattningshavare, så mycket mer som likartade befattningar inom andra

verk icke ansetts böra innehavas med ordinarie anställning.

Vid nu angivna förhållanden hade kommittén funnit sig böra föreslå,

att de nämnda fängelsekokerskorna icke vidare måtte uppföras bland

ordinarie befattningshavare.

Även enligt min mening synas ifrågavarande kokerskor näppe- Departeligen

vara av beskaffenhet att böra helt likställas med ordinarie tjärn mentsche en‘

stemän utan snarare vara att hänföra till extra ordinarie personal. Då

numera, såsom kommittén papekat, även extra ordinarie anställning med

för rätt till flertalet av de förmåner, som tillkomma ordinarie tjänstemän,

samt de nuvarande innehavarna av kokerskebefattningarna i fråga givetvis

skola äga rätt att kvarstå i sin ordinarie anställning, anser jag mig

kunna biträda kommitténs berörda förslag.

På sätt framgår av vad jag förut anfört, skulle det av riksdagen

numera antagna avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsföivaltningen,

äga tillämpning å befattningshavare hos fångvårdsstyrelsen och vid fångvårdsstaten.

Då det nu gäller att bestämma, i vilka lönegrader de ordinarie

tjänsterna i fångvårdsstyrelsen och vid fångvårdsstaten skola placeras

inom den i nämnda reglemente innefattade löneplanen, bör man, såsom

kommittén framhållit, därvid givetvis söka verkställa ett med hänsyn till

arbetsuppgifternas art och ansvar riktigt inbördes värdesättande av de

Allmänna

iyupnnkter

vid fångvårdspersonalens

placering:

på

den nya

avlöniugsskalau.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

olika tjänsterna, med iakttagande tillika att, i den mån så lämpligen

kan ske, tjänster inom fångvården likställas med närmast jämförliga

tjänster inom centrala ämbetsverk i allmänhet ävensom med likartade

befattningar inom kommunikationsverken.

I avseende å flertalet befattningar inom fångvårdsstyrelsen, vilken

för närvarande är reglerad efter den s. k. statskontorstypen, möter en

dylik jämförelse med befattningar vid andra centrala verk i allmänhet

icke några svårigheter.

Vad åter angår personal vid fångvårdsstaten torde en mera direkt

jämförelse med andra verk i allmänhet icke kunna göras, enär vid ifrågavarande

tjänsters värdering hänsyn bör tagas till de säregna förhållanden,

varunder fångvårdspersonalen tjänstgör, samt de särskilda kvalifikationer,

som måste ställas på fängelsetjänstemännen.

I sådant hänseende borde — framhåller kommittén — uppmärksammas,

hurusom fängelsetjänstgöringen med hänsyn till dess för sinnet

nedtryckande beskaffenhet måste anses synnerligen tung samt att befattningshavaren

i fängelsetjänsten vore utsatt för kroppsliga vådor exempelvis

genom överfall från fångars sida eller till följd av vistelsen i de

ofta dragiga fängelsekorridorerna. Fångvårdstjänsten hade också till följd

härav visat sig jämförelsevis mindre eftersträvad än statstjänster inom

flertalet andra områden.

Även den andra av mig nyss antydda omständigheten har av kommittén

framhållits, nämligen att fångvården av sina tjänstemän måste

fordra särskilda kvalifikationer. Då nämligen — säger kommittén —

fångvårdens förnämsta uppgift vore att till laglydiga och i moraliskt avseende

oförvitliga medborgare söka fostra de i fångvårdspersonalens vård

anförtrodda individer, måste givetvis å fångvårdspersonalen ställas stora

krav i avseende å karaktär och vandel samt uppträdande i övrigt, och

gällde detta befattningshavare i såväl högre som lägre grader.

De allmänna fordringar, som i sådant hänseende borde ställas på eu

fångvårdsman, syntes kommittén tydligt framgå av följande föreskrifter

i den för befattningshavare vid fångvårdsstaten gällande arbetsordning:

»Tjänsteman vid fångvårdsstaten bör städse ihågkomma fångvårdens uppgift

och de förpliktelser, som äro honom i tjänsten ålagda. Han skall i och utom

tjänsten med noggrannhet aktgiva på sig själv, iakttagande ett hedrande uppträdande

till gott föredöme och befästande av eget anseende. Den, som åsidosätter

moralens och _ nykterhetens fordringar eller för ett oordnat levnadssätt, är icke i

fångvårdens tjänst användbar.

Mot fångarna skall tjänstemannen iakttaga allvar och lugn i förening med

välvilja samt ett värdigt bemötande. Han skall beflita sig att genom det bästa

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

föredöme påverka dem till lydnad för givna föreskrifter, till gudsfruktan, sedlighet,

ordning och flit. Användande av svordomar eller annat ohöviskt tal är strängeligen

förbjudet. Tjänsteman får icke med fånge eller i fånges närvaro förhandla

frågor om fångvårdsanstaltens förvaltning eller om dess tjänstemäns förhållanden,

ej heller eljest med fånge inlåta sig i samtal, som ej av tjänsten påkallas.»

De anförda omständigheterna hava, såsom jag redan nämnt, synts

mig vara av beskaffenhet att böra tagas i betraktande vid ett värdesättande

av tjänster vid fångvårdsstaten.

Vid en inbördes gruppering av befattningshavare vid fångvårdsstaten

måste denna gruppering i viss mån anknyta sig till de särskilda

befattningarnas placering vid olika slag av fångvårdsanstalter. Det torde

vid sådant förhållande vara lämpligast att i sammanhang med grupperingsspörsmålet

jämväl behandla frågan om antalet ordinarie befattningar

inom de skilda tjänstekategorierna.

Vad fångvårdsstyrelsen angår, bar redan i det föregående angivits

antalet av de särskilda ordinarie befattningarna enligt den föreslagna

organisationen.

Vidkommande fångvårdsstaten bör, såsom kommittén framhåller,

vid bestämmandet av antalet ordinarie befattningar i olika grader i möjligaste

mån hänsyn tagas till den minskning av tjänstemännens antal,

som kan betingas av skedd nedläggning tills vidare av eentralfängelset

i Karlskrona i sin helhet samt av större delen av centralfängelset i Norrköping.

I sådant hänseende hava ock redan i det föregående angivits

vissa åtgärder beträffande de nuvarande pastors- och kamrerarbefattningarna

vid nämnda fängelser, och kommer jämväl i det följande att

framläggas förslag i samma syfte i avseende å assistenttjänsterna vid

dessa fängelser.

Om också på grund av nu anförda förhållanden någon minskning

av antalet ordinarie befattningar i vissa högre grader sålunda torde kunna

företagas, anser jag, likasom kommittén, detta däremot icke lämpligen

böra ske vad de egentliga bevakningstjänsterna beträffar. I sådant hänseende

bör nämligen uppmärksammas, hurusom förberedande åtgärder

vidtagits för att, på sätt i betänkandet (sid. 71) närmare omförmäles,

tjänstgöringstiden för egentlig bevakningspersonal må kunna reduceras.

Vid nu angivna förhållande torde en eljest måhända tänkbar minskning

av antalet bevakningstjänstemän mer än väl uppvägas av det större personalbehovet

för genomförande av antydda åtgärd. Sålunda har för år

1921 beräknats, att utöver den å gällande ordinarie stat uppförda personal

i lägre grader skulle erfordras ett icke ringa antal extra ordinarie

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 179 höft. (Nr 212.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

tjänstemän, nämligen 5 överkonstaplar med uppsyningsmansförordnande,

11 överkonstaplar utan dylikt förordnande, 118 vaktkonstaplar och 14

vaktfruar. Jag anser mig jämväl böra fästa uppmärksamheten därå,

att det exceptionellt låga fångantal, som år 1920 haft att uppvisa, tyvärr

icke kan antagas bliva konstant. Under den gångna delen av år 1921

har sålunda fångantalet redan ej oväsentligt stegrats.

Tjänsternas Jag övergår nu till att framlägga förslag i fråga om de särskilda

Sihfegrader1 ordinarie tjänsternas placering å den tilltänkta löneskalan, med angivande

m. m. tillika av antalet befattningar inom de särskilda tjänstegraderna. Då

jag även härutinnan ansett mig böra till alla delar följa kommitténs

förslag, tillåter jag mig beträffande den närmare motiveringen i allt väsentligt

åberopa vad kommittén därutinnan anfört i betänkandet (sid.

72—84).

Fångvårds- Chefen för fångvårdsstyrelsen tillhör för närvarande den s. k. högre

styrelsen, överdirektörsgraden. Härutinnan har kommittén icke ansett sig böra

Chefen, föreslå någon ändring samt fördenskull hänfört honom till 2:a lönegraden

av den under 9 § i avlöningsreglementet upptagna avdelningen A.

Pångvårdssakkunnige hava visserligen i sitt utlåtande ifrågasatt, att befattningen

skulle förändras till generaldirektörstjänst, men har jag icke ansett

tillräckliga skäl föreligga att frångå kommitténs förslag.

Övriga tjän- Vad den Övriga manliga ordinarie personalen inom fångvårdssty
steman

hos relsen beträffar, synas — i överensstämmelse med de grunder, som torde

få anses fastslagna i sammanhang med antagandet av det nya avlöningsreglementet

— under avdelning B i löneplanen böra i nedanstående lönegrader

upptagas:

2 vaktmästare, under beteckningen expeditionsvakter, i l:a lönegraden,

1 förste vaktmästare, med benämningen förste expeditionsvakt, i

3:e lönegraden,

2 notarier, 1 aktuarie och 2 revisorer i 13:e lönegraden,

2 sekreterare och 1 kamrerare i 15:e lönegraden,

3 byrådirektörer i 18:e lönegraden samt

2 byråchefer i 20:e lönegraden.

De föreslagna 3 assistenterna inom styrelsen anser jag, i likhet

med kommittén, böra åtminstone tills vidare likställas med assistenter i

lägsta grad vid fångvårdsstaten. Såsom jag i det följande kommer att

föreslå, skulle dessa sistnämnda hänföras till 9:e lönegraden, vadan ena
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212. 3o

hända lönegrad torde böra bestämmas för de nu ifrågavarande assistenterna.

, j .„ o

Yad därefter angår de kvinnliga befattningshavarna, torde de ifrågasätta

två nya ordinarie skrivbiträdena, nämligen ett å kansliavdelningen

och ett å arbetskontoret, kunna upptagas i den nya lägsta graden, vilken å

löneplanen, avdelningen C, betecknats såsom l:a lönegraden. De å gällande

stat upptagna tre skrivbiträdena av nuvarande första graden torde däremot

böra åtminstone för närvarande hänföras till 2:a lönegraden såsom

kontorsbiträden. Såsom kanslibiträdestjänster med avlöning enligt den

föreslagna 3:e lönegraden synas böra upptagas dels de två redan befintliga.

till nuvarande andra biträdesgraden hänförliga, ordinarie kvinnliga

befattningafna, nämligen en å straffregistersavdelningen och en & kameralavdelningen,

dels ock den föreslagna nya kvinnliga tjänsten å sociala

avdelningen, vilka samtliga befattningar äro avsedda för utförande av

mera kvalificerade göromål.

Yad slutligen beträffar de föreslagna kvinnliga registrator- och

kassörsbefattningarna, böra dessa, i likhet med motsvarande befattningar

inom andra verk, upptagas såsom kontorsskrivare i den tilltänkta 5:e

lönegraden för kvinnliga tjänstemän.

Såsom jag redan framhållit, synes vid placering av tjänster vid

fångvårdsstaten i vederbörande lönegrader i löneplanen hänsyn böra tagas

till vissa för fängelsetjänstemännen säregna förhållanden. I anledning

härav har, såsom kommittén påpekat, i regeln för ifrågavarande tjänstemän

föreslagits en löneställning, som måhända eljest icke skulle hava enligt

vanliga grunder tillkommit dem, och som i varje fall icke får anses normerande

för befattningshavare i allmänhet. Det torde emellertid i detta

sammanhang böra omförmälas, att uti särskilt till kommitténs betänkande

avgivet yttrande av vissa bland de sakkunnige, vilka biträtt kommittén

vid behandlingen av förevarande ärende, framkommit yrkande därom, att

vaktkonstaplar, överkonstaplar, uppsyningsman och yrkesmästare samt

vaktfruar måtte placeras en lönegrad högre än kommittén föreslagit.

Därjämte hava dels föreståndaren för kronohäktet i Ystad, dels assi

stenter av högre grad vid centralfängelserna i Malmö, å Häi landa, i Här

nösand och i Mariestad dels ock kamreraren vid centralfängelset å Långholmen

uti särskilda till Kungl. Maj:t ingivna skrifter, hemställt, att de

av dem innehavda tjänster måtte tilldelas högre löneställning än enligt

kommitténs förslag. Såsom jag förut antytt, har jag dock icke ansett

mig kunna frångå vad kommittén föreslagit beträffande ifrågavarande

tjänster.

Fångvårds
staten.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Manliga Vad då till en början beträffar vaktkonstaplar vid fångvårdsstaten,

tjänsteman, torde dessa med bibehållande av nuvarande antal, 402, böra hänföras

ItepfaT 2:a lönegraden under avdelning B i löneplanen.

överbon- I 4:e lönegraden torde böra upptagas överkonstaplar samt yrkes
YrkesmSaremästare

av 2:a klass> vilka hittills ingått bland överkonstaplarna.

av 2:a klass. Enligt gällande ordinarie stat utgör antalet överkonstaplar utan

uppsyningsmansförordnande 69. Jämväl å den nya staten torde sammanlagda

antalet ordinarie överkonstaplar och yrkesmästare av 2:a klass

. böra sättas till 69. Av dessa skulle, enligt inom fångvårdsstyrelsen gjorda

beräkningar, 23 inordnas bland yrkesmästare av 2:a klass, däribland 4

med tjänstgöring såsom maskinister, och övriga 46 såsom överkonstaplar

avses för bevakningstjänst.

Uppsynings- Såsom förut är nämnt, skulle enligt föreliggande förslag i stället

Yrkesmäs- ^iir överkonstaplar med uppsyningsmansförordnande, inrättas två med vartare

aTl-.a andra jämnställda grupper av ordinarie befattningshavare, uppsyningsman-

män och yrkesmästare av l:a klass. Dessa synas böra ställas en lönegrad

högre än överkonstaplar och yrkesmästare av 2:a klass eller sålunda i 5:e

lönegraden.

Antalet överkonstaplar med uppsyningsmansförordnande är i nu

gällande ordinarie stat upptaget till 15. Å den nya staten torde böra

uppföras 3 befattningar, såsom yrkesmästare av l:a klass. För bevakningstjänst

hava beräknats 12 ordinarie uppsyningsmän.

Kronohäktes- De a ordinarie stat uppförda kronohäktesföreståndarna tillhöra för

föreståndare, närvarande två olika avlöningsgrupper. Föreståndare i den lägre avlönade

gruppen äro nu placerade vid kronoliäktena i Norrtälje, Karlshamn, Varberg,

Uddevalla, Hudiksvall och Haparanda; till den högre gruppen höra

föreståndarna vid kronohäktena i Nyköping, Västervik, Visby, Ystad, Halm,

stad, Sundsvall, Östersund, Umeå och Luleå.

I likhet med kommittén har jag ansett, att åtminstone för närvarande

icke bör företagas någon mera genomgripande omgruppering

av kronohäktena; dock finner jag mig böra biträda kommitténs förslag

att kronohäktet i Visby nedflyttas i den lägre gruppen, enär detta häkte

särskilt under senare år haft att uppvisa en i jämförelse med övriga

häkten inom den högre gruppen så ringa fångfrekvens, att dess bibehållande

i denna grupp icke synes kunna försvaras.

Med iakttagande av den sålunda föreslagna jämkningen, torde de

7 lägre kronohäktesföreståndarna böra placeras i 8:e lönegraden och de

8 högre i 9:e lönegraden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Assistenterna äro numera fördelade i två tjänstegrader. Till den Assistenter,

lägre gruppen höra de 13 assistenterna vid straffängelserna samt 1 assistent

för jordbruket vid centralfängelset i Mariestad ävensom assistenter

vid centralfängelserna i Karlskrona och Norrköping. Därjämte hänföres

till denna grad den nuvarande manliga assistenten vid centralfängelset i

Växjö, vilken befattning emellertid, enligt vad förut är nämnt, skulle ombildas

till en kvinnlig assistenttjänst. Till den nuvarande högre gruppen

räknas dels 3 assistenter vid centralfängelset å Långholmen och dels

4 assistenter vid centralfängelserna i Malmö, å Härianda, i Härnösand

och i Mariestad, Erinras må emellertid, att före år 1919 fanns en grupp

mellan den nuvarande lägre och den nuvarande högre gruppen samt att

i den högsta gruppen voro av nu ifrågavarande assistenter upptagna

allenast förenämnda tre assistenter vid Långholmsfängelset.

Vid övervägande av assistenternas placering å det nu föreliggande

förslaget till avlöningsskala har jag, i anslutning till kommitténs uttalade

uppfattning, ansett, att de nämnda tre assistenttjänsterna vid centralfängelset

å Långholmen intaga en särställning i förhållande till övriga

med dem nu likställda assistenter samt att med den omfattning detta

fängelse har dessa assistenter, var inom sitt område, böra hava en jämförelsevis

självständig ställning och sålunda tjänstgöra såsom ett slags

avdelningsföreståndare. Med hänsyn härtill synes skäl förefinnas att, såsom

tidigare varit fallet, placera dessa tre assistenter i en särskild grupp.

I en mellangrupp skulle uppföras de ovannämnda 4, till nuvarande

högre gruppen hörande assistenterna vid centralfängelserna i Malmö, å

Härianda, i Härnösand och i Mariestad.

Beträffande assistenten vid Härlandafängelset är emellertid att

märka, att han tills vidare tjänstgör jämväl såsom redogörare för kolonien

å Singeshult med säx-skild kassa och räkenskap. För sitt berörda

uppdrag torde han, såsom kommittén föreslagit, böra åtnjuta särskild ersättning

av för ändamålet disponibla medel med skäligt ansett belopp av

300 kronor, dock att dyrtidstillägg icke må därå beräknas.

Vid lärarbefattningarnas omändring till assistenttjänster torde böra

iakttagas, att undervisningsassistenten vid straffängelset i Uppsala sättes

i samma grupp som den andra assistenten vid fängelset eller sålunda i

lägsta gruppen samt att de tre undervisningsassistenterna vid eentralfängelserna

i Malmö, å Härianda och i Härnösand hänföras till samma grupp

som redogörarassistenterna vid samma fängelser, alltså i mellangruppen,

i vilken grupp även de bägge undervisningsassistenterna vid centralfängelset

å Långholmen böra inordnas.

Däremot torde såsom i kommitténs betänkande (sid. 79) antytts,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

de nuvarande innehavarna av assistentbefattningarna vid centralfängelserna

i Norrköping och Växjö kunna beredas plats på annat håll. Assistentbefattningen

vid centralfängelset i Karlskrona bestrides av en å äldre stat

kvarstående tjänsteman.

Hela antalet assistenter i de särskilda grupperna skulle alltså å

den nya staten bliva: i lägsta gruppen 15, i mellangruppen 9 och i högsta

gruppen 3.

För den lägsta gruppen synes böra gälla 9:e lönegraden eller

samma lönegrad, som föreslagits för de högre kronohäktesföreståndarna;

mellangruppen torde böra hänföras till ll:e lönegraden samt den högsta

gruppen till 12:e lönegraden. För jämförelse må erinras, att postexpeditör

är placerad i 8:e, förste postexpeditör i 10:e och kontrollör vid

postverket i 12:e lönegraden.

Kamrerare. Vid centralfängelset å Långholmen finnes anställd en kamrerare i

högre grad. Denne kamrerare torde lämpligen böra uppföras i 14:e lönegraden,

eller i samma lönegrad som exempelvis distriktskamrerare vid

statens järnvägar, inköpschef och kontorschef vid telegrafverket.

Pastorer och Enligt mitt i det föregående framlagda förslag skulle den nuva
förete

lärare. ran(je befattningen såsom andre pastor vid centralfängelset å LångholfchöverFärare1

men och pastorsbefattningarna vid centralfängelserna i Malmö, å Härlanda

och i Härnösand uppföras såsom ordinarie tjänster i egentlig mening

med benämning pastorer och förste lärare, varjämte vid centralfängelset

i Växjö skulle inrättas en ny befattning såsom pastor och förste lärare.

Nuvarande befattningen såsom förste pastor vid centralfängelset å Långholmen

skulle likaledes ombildas till ordinarie tjänst med benämning förste

pastor och överlärare. Vid dessa tjänsters värdesättande i lönehänseende

har uppmärksammats, att de prästerliga tjänsterna äro — frånsett läkarbefattningarna

— de enda tjänster vid fångvård sstaten, för vilka ovillkor.

ligen måste fordras akademisk utbildning. Med beaktande härav samt med

hänsyn till de i det föregående omförmälda, under senare tid väsentligt

vidgade uppgifter, fängelsepastorerna redan fått och vilka efter tillkomsten

av den sociala avdelningen inom fångvårdsstyrelsen torde komma att

än mera utvecklas, har jag, i anslutning till kommitténs förslag, ansett

pastor och förste lärare böra hänföras till 15:e lönegraden samt förste

pastorn och överläraren till 16:e lönegraden.

Direktörer. Fängelsedirektörerna äro för närvarande i avlöninghänseende upp
delade

i tre grupper. Till lägsta gruppen höra dels direktörerna vid

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

39

centralfängelserna i Norrköping, Karlskrona och Växjö, dels ock direktörerna

vid de 13 straffängelserna. Andra gruppen omfattar direktörerna

vid centralfängelserna i Malmö, å Härianda, i Härnösand och i Mariestad.

I högsta gruppen är placerad direktören vid centralfängelset å

Långholmen.

De tre direktörsgrupperna synas å den nya staten böra uppföras

i respektive 15:e, 16:e och 17:e lönegraderna.

Direktören vid centralfängelset å Härianda skulle sålunda hänföras

till 16:e lönegraden. Så länge han emellertid har tillsynen över kolonien

å Singeshult, torde han, på sätt kommittén föreslagit, härför böra åtnjuta

särskild ersättning av för ändamålet disponibla medel med skäligt

ansett belopp av 500 kronor, dock utan rätt att därå beräkna dyrtidstillägg.

Vid bestämmande av antalet av de ordinarie direktörsbefattningar i

den lägsta graden, som må böra uppföras å den nya staten, har kommittén

utgått från att samtliga de nu till denna grad hörande 16 direktörstjänsterna

skulle överföras på denna stat. Detta skulle sålunda gälla jämväl

de två direktörsbefattningar, som för närvarande äro avsedda för de

tillsvidare helt eller delvis nedlagda centralfängelserna i Norrköping och

Karlskrona. Beträffande anledningen härtill har kommittén anfört följande:
»De

nuvarande innehavarna av ifrågavarande två befattningar hava

icke utnämnts specifikt å dessa tjänster, utan avse deras konstitutorial

direktörsbefattning i viss lönegrad med placering endast tills vidare vid

angiven fångvårdsanstalt. Såsom exempel i sådant hänseende kan nämnas,

att nuvarande direktören vid centralfängelset i Karlskrona konstituerades

att från och med den 1 augusti 1911 vara direktör vid straffängelse eller

därmed i löneavseende jämnställd fångvårdsanstalt med placering tills vidare

vid straffängelset i Örebro, men att han aldrig inträdde i tjänstgöring

vid nämnda fängelse, utan fick densamma förlagd till straffängelset i Kristianstad,

varifrån han sedermera överflyttades till dåvarande tvångsarbetsanstalten,

numera centralfängelset i Karlskrona.

Det har med hänsyn till nämnda förhållande synts kommittén obilligt

att, därest direktörstjänsterna vid centralfängelserna i Norrköping

och Karlskrona uppfördes å övergångsstat, ovillkorligen just de personer,

som vid den nya statens ikraftträdande vore innehavare av dessa

befattningar, skulle i första hand överflyttas till nämnda stat. Med anledning

därav och då en ökning av fångantalet kan göra det nödvändigt

att när som helst åter taga endera av eller bägge de ifrågavarande anstal
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kvinnliga

tjänstemän.

Vaktfruar.

Första vaktfrnar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

terna i fullständigt bruk har kommittén ansett sig böra föreslå, att antalet

direktörsbefattningar i nu ifrågavarande grad å den nya staten bestämmes

så, att samtliga ordinarie innehavare av dylika tjänster beredas

möjlighet att övergå på ny stat. Det må i detta sammanhang ock framhållas,

att genom nu angivna anordning lämna undvikas vissa svårigheter

i lönetekniskt hänseende, som eljest skulle uppstå, därest en å övergångsstat

stående direktör förordnades att vikariera å annan tjänst inom fångvården.

Kommittén förutsätter emellertid, att, därest vakans uppstår å någon

av de två befattningar, om vilka nu är fråga, densamma icke tillsättes med

ny ordinarie innehavare i annat fall än att, såvitt kan bedömas, mera permanent

behov förefinnes av vederbörande anstalts förnyade användande till

fångförvar i avsevärd omfattning, ävensom att, om vakans å annan befattning

inom graden inträffar, det må tagas under övervägande, huruvida ej

genom omplacering någon av de nu omhandlade tjänsterna i stället kan göras

vakant.»

På i huvudsak de av kommittén sålunda anförda skäl samt under

nyssberörda förutsättning anser jag mig böra tillstyrka, att även de

nuvarande innehavarna av direktörstjänsterna vid centralfängelserna i

Norrköping och Karlskrona må tillåtas övergå på den nya staten och att

för sådant ändamål i den lägsta gruppen av direktörstjänster uppföras

16 befattningar.

Enligt föreliggande förslag skulle alltså till 15:e lönegraden hänföras

16 direktörer, till 16:e lönegraden 4 direktörer och till 17:e lönegraden

1 direktör.

Lägsta graden av ordinarie kvinnliga befattningshavare intages för

närvarande av kokerskorna, vilka emellertid, enligt vad förut är nämnt,

skulle överföras till icke-ordinarie anställning.

Närmast högre grad innehava för närvarande vaktfruarna. Dessa

synas skäligen böra inordnas i den nya l:a lönegraden under avdelning C

i löneplanen. A gällande stat äro upptagna 36 ordinarie vaktfrubefattningar,

vilket antal torde böra bibehållas å den nya staten.

Första vaktfruar finnas för närvarande till ett antal av 4. Dessa

befattningshavare, vilka intaga i förhållande till vaktfruarna motsvarande

ställning som överkonstaplar gentemot vaktkonstaplar, hava till oförändrat

antal hänförts till 3:e lönegraden under avdelningen C.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Enligt vad jag i det föregående föreslagit, skulle dels den manliga Kvinnliga

assistentbefattningen vid central fängelset i Växjö utbytas mot en kvinnlig ass,s en r''

sådan och dels lärarinnetjänsten därstädes uppföras såsom kvinnlig assistentbefattning.

Bägge dessa kvinnliga befattningar torde skäligen böra

uppföras under 6:e lönegraden, avdelningen C, i löneplanen.

Uti 33 och 34 §§ av det nya avlöningsreglementet innefattas be- Anlita»

stämmelser rörande avlöning till icke-ordinarie befattningshavare. \ ad ordinarie

fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten beträffar, torde med ned^n a.ngi-befattnnigsvet

undantag icke anledning förefinnas, att, såsom i nämnda 33 $ förut- m. m.

sättes kunna ske, i stat specifikt angiva arvodesbelopp för dylik befattningshavare.

Avlöningen till ifrågavarande icke-ordinarie personal

skulle sålunda i allmänhet utgå från vederbörande gemensamma anslag

till avlöning åt icke-ordinarie befattningshavare och enligt grunder som

fastställas av Kungl. Maj:t, där ej i särskilda fall Kungl. Maj:t finner

sig böra överlåta detta på verket. „ .. .....

Emellertid torde arvodena till de föreslagna fangvardsfullmaktige

— vilka arvoden synas skäligen kunna tills vidare bestämmas till 2,000

kronor för vardera eller samma belopp, som utgår till fullmäktig hos

socialstyrelsen — böra specifikt upptagas i stat.

Däremot svnes ovan angivna allmänna regel böra följas i avseende

å samtliga predikanter, i stället för att, såsom nu är fallet, för vissa av

dem i stat upptaga specifika arvoden.

Vid vissa kronohäkten finnas för närvarande s. k. tillsyningsman,

vilka visserligen icke anses direkt tillhöra fångvården, men dock avlönas

av fångvårdsmedel. Kommittén har emellertid (sid. 86 i betankandet)

ifrågasatt, huruvida ej genom vidtagande av lämpliga anordningar åtminstone

vissa tillsyningsmansbefattningar skulle kunna framdeles indragas.

En utredning i sådant syfte synes mig böra i sinom tid upp

dragas åt fångvårdsstyrelsen att verkställa; och torde Kungl. Maj:t sedermera

vara i tillfälle att vidtaga de åtgärder i berörda hänseende, vårtid

utredningen må kunna föranleda.

Det nu av riksdagen antagna avlöningsreglementet för befattnings-jAvlöninys-^

havare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila m.

statsförvaltningen, är såsom jag nämnt, avsett att tillämpas jämväl tor

fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten, dock med nödig komplettering

av den reglementsförslaget bifogade tjänsteförteckningen i vad nu ifrågavarande

verk angår.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 179 käft. (År 212.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Tillämpning

av er

reglemente

bestämmelse

under

år 1921.

Särskilda

avlöningsbe
stämmelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

För det närmare innehållet i nämnda reglemente saknar jag anledning

att nu redogöra, då reglementet redan blivit av riksdagen antaget.

Emellertid anser jag mig böra begagna tillfället att i detta sammanhang

beröia en fråga, som avser tillämpning av en bestämmelse i

■ reglementet redan under år 1921.

Enligt 15 § av ifrågavarande reglemente skall tjänsteman äga att

uppbära oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg, bland

annat, för den tid han tjänstgjort såsom lärare vid eller deltagit såsom

elev i utbildningskurs vid verket. Motsvarande bestämmelse återfinnes

ock i 16 § av kommunikationsverkens avlöningsreglemente. Däremot

saknas i de för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten hittills gällande

avlöningsvillkor något medgivande i dylik riktning, vadan deltagare i

sådan kurs, som icke samtidigt kan bestrida sin befattning, går förlustig

sina tjänstgöringspenningar och kan därjämte förpliktas att avstå så

mycket av lönen, som erfordras för befattningens uppehållande.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande kommer fångvårdsstyrelsen att

under år 1921 anordna en teoretisk kurs för utbildning av fångvårdstjänstemän

av högre grad.

Då det synes mig obilligt, att ordinarie fångvårdstjänstemän, som

är elev vid nämnda kurs, skall behöva härför underkasta sig kännbara

ekonomiska uppoffringar genom avstående av någon del av avlöningen

samt da detta icke skulle förekomma efter 1922 års ingång — därest

det nu omhandlade reglementet från nämnda tidpunkt tillämpas å fångvård11

— har jag för avsikt att, om från riksdagens sida icke framställes

någon ° erinran däremot, föreslå Kungl. Maj:t medgiva, att sådan

tjänsteman må för den tid, intill högst sex månader, han deltager såsom

elev uti ifrågavarande utbildningskurs, uppbära full avlöning å sin ordinarie

tjänst.

Såsom framgår av 2 § av det nya avlöningsreglementet, skola jämte

reglementets stadganden kunna för tjänstemän vid vissa verk gälla särskilda,

av Kungl. Maj:t och riksdagen beslutade avlöningsbestämmelser.

Aven för tjänstemän vid fångvårdsstaten torde dylika speciella föreskrifter

böra fastställas.

Såsom redan förut antytts, torde sålunda beträffande tjänstemän

vid fångvårdsstaten böra gälla en dylik särskild bestämmelse, avseende

utsträckt skyldighet för sådan tjänsteman att såsom vikarie bestrida

annan befattning.

Enligt 19 § i avlöningsreglementet skall tjänsteman, om han där
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. May.ts proposition nr 212.

till förordnas, vara skyldig att under sammanlagt högst tre månader av

ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida befattning inom högre

lönegrad. Med hänsyn emellertid till dels redan verkställd nedläggning

tills vidare av vissa fängelser och dels framdeles möjligen skeende förändringar

eller indragningar av fångvårdsanstalter bör, såsom kommittén

(sid. 88 i betänkandet) framhållit, fångvården hava möjlighet att i största

möjliga utsträckning kunna tillgodogöra sig sådana tjänstemäns arbetskrafter,

som eljest icke skulle''hava full sysselsättning. För sådant ändamål

torde för tjänsteman vid fångvårdsstaten tills vidare böra föreskrivas,

att han, om han därtill förordnas, skall vara skyldig att såsom

vikarie bestrida befattning jämväl i samma eller lägre lönegrad.

Ytterligare en särskild bestämmelse torde böra meddelas, nämligen

beträffande vissa tjänstemäns vid fångvården rätt till förmånen av kostnadsfri

läkarvård in. m.

I 25 § av reglementet säges, att tjänsteman erhåller vid skada till

följd av olycksfall i tjänsten på vederbörande myndighets bekostnad erforderlig

läkarvård jämte läkemedel samt, där olycksfallet medför förlust

eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans

höjande nödiga hjälpmedel, allt enligt de närmare bestämmelser, Kungl.

Maj:t meddelar.

I samma paragraf är emellertid tillagt, att, i den mån vid vissa

verk en utvidgad rätt i förenämnda hänseenden anses böra ifrågakomma,

skall till efterrättelse lända vad Kungl. Maj:t och riksdagen därutinnan

besluta. Enligt vad som framgår av motiveringen till nämnda paragraf

har nämligen avsetts, att, därest inom en viss förvaltningsgren förmånen

av kostnadsfri läkarvård m. m. för närvarande är medgiven i större omfattning

än som sålunda i allmänhet skulle gälla, nämnda förmån icke

skulle upphävas.

I de för fångvårdsstaten för närvarande gällande avlöningsvillkor

är föreskrivet, att kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter, enligt de

närmare bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar, lämnas åt tjänstemän

av lägre grad men ej åt deras familjer.

I anslutning till det nyss sagda och då vid varje fängelse i allt

fall måste för fångarnas räkning finnas anställd en läkare, anser jag i

likhet med kommittén det böra särskilt medgivas, att tjänsteman vid

fångvårdsstaten, tillhörande någon av 1—5 lönegraderna enligt reglementsförslagets

9 §, avdelningarna B eller C, även i andra fall än vid skada

till följd av olycksfall i tjänsten må, enligt av Kungl. Maj:t meddelade

närmare bestämmelser, erhålla erforderlig läkarvård jämte läkemedel på

fångvårdens bekostnad, dock att vård å sjukhus, sanatorium eller annan

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj ds proposition nr 212.

dylik vårdanstalt icke må vid sådant sjukdomsfall bestridas av fångvårdens

medel under tid, då tjänstemannen åtnjuter oavkortad lön.

De nu föreslagna speciella föreskrifterna böra lämpligen inrymmas

i den kungörelse, som angiver de verk, å vilkas befattningshavare reglementet

skall äga tillämpning.

Övergångs- I sammanhang med framläggandet av förslaget till det nya avlö
an°gar.

tn~ ningsreglementet förutsattes, att särskild anordning skulle vidtagas vid

övergång till efterskottsutbetalning av hela avlöningen ävensom att det

skulle ankomma pa Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse

med vissa angivna grunder, meddela erforderliga föreskrifter i avseende

å övergången till de nya avlöningsbestämmelserna. Vad nu är sagt bör

självfallet gälla jämväl fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten, därest

nämnda avlöningsreglemente kommer att tillämpas å ifrågavarande verk.

Övergångs- För fångvårdsstaten torde det bliva nödigt att uppföra en särskild

stelt övergångsstat (jfr betänkandet sid. 92—93).

Enligt det i det föregående framlagda förslaget skulle sålunda

pastorn och kamreraren vid centralfängelset i Norrköping samt pastorn

vid centralfängelset i Karlskrona uppföras å övergångsstat med de å nu

gällande stat dem tillförsäkrade avlöningar. Därjämte torde en å äldre

stat kvarstående bevakningsbefälhavare vid förutvarande tvångsarbetsanstalten

i Karlskrona böra med sin gamla avlöning upptagas å övergångsstat.

Likaledes böra de nuvarande innehavarna av de å gällande stat

såsom ordinarie tjänster uppförda 13 kokerskebefattningarna lämnas tillfälle

att, om de så önska, å övergångsstat bibehålla sina hittillsvarande

avlöningsförmåner.

Den å nu gällande övergångsstat uppförda predikantsbefattningen

vid kronohäktet i Eskilstuna torde fortfarande böra bibehållas å övergångsstat

med nuvarande arvodesbelopp.

A övergångsstat böra slutligen uppföras två ordinarie fångevaldiger,

vilka åtnjuta lön enligt äldre stat.

Stater. I gällande riksstat äro för fångvården uppförda följande ordinarie an
slag,

nämligen:

dels ett bestämt anslag för fångvårdsstyrelsen, för bestridande av

avlöningar — frånsett ålderstillägg — till ordinarie tjänstemän samt vika.

riatsersättningar, arvoden och flitpenningar åt extra biträden, m. m.,

. dels ®tt bestämt anslag till fångars vård och underhåll, från vilket

bestridas avlöningar — frånsett ålderstillägg — till vid fångvårdsstaten an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 212. 4o

ställda ordinarie tjänstemän samt pastorer, lärare och lärarinna ävensom

vissa predikanter, .

dels ett förslagsanslag till fångars vard och underhal^ från vilket anslag

bestridas ersättningar till vikarier för tjänstemän vid fångvårdsstaten,

avlöningar till icke-ordinarie personal i allmänhet, hyresersättningar och

vedanslag till befattningshavare vid fångvårdsstaten samt egentliga driftkostnader

för fängelserna, såsom fångars förplägning och beklädnad ävensom

uppvärmning och reparationer vid fängelserna samt fångtransporter

m. m., varjämte från samma anslag bestridas expenser samt rese- och traktamentsersättningar

för såväl fångvårdsstyrelsen som fångvårdsstaten,

dels ock ett förslagsanslag till ålderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen

och fångvården anställda ämbets- och tjänstemän.

Därest nu det nya avlöningsreglementet skall vinna tillämpning å

fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten, betingas därav förändrad uppställning

av staterna för ifrågavarande verk. Därvid torde, vad avlöningsstaterna

beträffar, böra tillämpas de grunder, som finnas angivna i

kommitténs betänkande (sid. 95—99).

I enlighet härmed skulle kostnaderna för avlöningar till de ordinarie

tjänstemännen angivas i en anslagspost för fångvårdsstyrelsen och en anslagspost

för fångvårdsstaten, från vilka särskilda anslag jämväl skulle

bestridas de i lönerna ingående belopp, som motsvara nuvarande ålderstillägg.

Dessa bägge anslagsposter skulle erhålla förslagsanslags natur.

Det nu i stat uppförda anslaget till ålderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen

och fångvården anställda ämbets- och tjänstemän skulle

däremot icke vidare förekomma.

Enligt i betänkandet angivna beräkningsgrunder hava ^ anslagsposterna

»avlöningar till ordinarie tjänstemän» upptagits för fångvårdsstyrelsen

till förslagsvis 178,000 kronor och för fångvårdsstaten till förslagsvis

2,017,000 kronor.

Vidare skulle för såväl fångvårdsstyrelsen som fångvårdsstaten

uppföras särskilda anslagsposter till vikariatsersättningar åt vikarier å

ordinarie befattningar. Dessa anslagsposter hava förslagsvis upptagits

till 5,000 kronor för fångvårdsstyrelsen och 80,000 kronor för fångvårdsstaten
Såsom

i det föregående antytts skulle i staten för fångvårdsstyrelsen

specifikt upptagas arvoden till fullmäktige; och torde för detta ändamål

böra uppföras en anslagspost å tillhopa 4,000 kronor, vilken lämpligen bör

hava karaktären av förslagsanslag, högst.

Å den nya staten för fångvårdsstyrelsen bör uppföras en särskild

anslagspost med beteckning »avlöningar till icke-ordinarie befattnings
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

havare m. m.» och såsom förslagsanslag, högst. Denna anslagspost har

beräknats till 22,000 kronor.

Varf fångvårdsstaten beträffar finnes icke i gällande stat uppförd

någon särskild post för avlöningar till icke-ordinarie tjänstemän, utan

bestridas dessa, såsom förut är nämnt, i allmänhet från förslagsanslaget

till fångars vård och underhåll. För vinnande av större överskådlighet

och reda torde,^ i anslutning till vad som föreslagits beträffande fångvårdsstyrelsen,

å den nya staten böra uppföras en för fångvårdsstaten

avsedd särskild anslagspost för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m. Då emellertid antalet sådana befattningshavare måste i

viss man rätta sig efter antalet fångar och sålunda kan komma att

undergå avsevärda växlingar samt då härtill kommer, att grunderna för

avlöningsförmånerna även för dessa icke-ordinarie befattningshavare

skulle fastställas av Kungl. Maj:t, kan, såsom kommittén framhållit, anslagsposten

i fråga, vilken självfallet måste hava förslagsanslags natur,

icke begränsas till ett högsta belopp. Ifrågavarande anslagspost har

uppförts till förslagsvis 600,000 kronor.

Under rubriken omkostnadsstat torde lämpligen böra uppföras en

anslagspost för bestridande av övriga kostnader för fångvård, vilken anslagspost

givetvis måste hava förslagsanslags natur. Vid beräkningen

av nämnda anslagspost torde kunna läggas till grund den summa, som

enligt beräkning för år 1921 skulle täckas av förslagsanslag för fångars

vård och underhåll, dock med avdrag av de belopp, som för nämda år

avsetts för bestridande av utgifter under sådana titlar, vilka föreslagits

skola överföras till andra anslagsposter. Med tillämpning av nämnda

beräkningsgrund har under rubriken omkostnadsstat upptagits ett förslagsanslag

av 2,450,000 kronor.

Godtages vad sålunda i olika hänseenden föreslagits, skulle staterna

för fångvården få följande utseende:

Ordinarie stat.

A. Avlöningsstat.

Fångvårdsstyrelsen.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag . . 178,000 kronor

Vikariatsersättningar, förslagsanslag......... 5,000 *

Arvoden å 2,000 kronor till två fullmäktige, förslagsanslag,

högst,................. 4,000 »

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare in. m.,

förslagsanslag, högst,............. 22,000 »

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

47

Fångvårdsstaten.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag . . 2,017,000 kronor

Vikariatsersättningar, förslagsanslag......... 80,000 »

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,

förslagsanslag................ 600,000

B. Omkostnadsstat.

Övriga kostnader för fångvård, förslagsanslag .... 2,450,000 kronor

Summa förslagsanslag 5,356,000 kronor.

Övergångsstat.

Lön

eller

motsvarande.

Tjänst- göringspen- ningar eller

motsvarande.

Arvode.

Summa.

1 kamrerare ... t . :..........

2,300

1,200

—

3,500 1

1 pastor, arvode..............

2,100

1,150

—

3,250 2 *

1 pastor, arvode..............

2,300

1,200

—

3,500 8

1 bevakningsbefälhavare..........

2,000

—

500

2,500 4

1 predikant ................

—

—

600

600

1 kokerska................

400

200

—

600 5

12 kokerskor................

4,800

2,400

—

7,200 6

1 fånggevaldiger..............

500

—

—

500

1 d:o ..............

500

—

—

500

Till ålderstillägg, förslagsvis.........

Till hyresersättningar och vedanslag, där för- mån av fri bostad med bränsle icke åt-

4,500

njntes, förslagsvis.............

—

—

—

6,050

Summa förslagsanslag

—

—

—

32,700

1 Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor.

2 Efter 5 år kan den del av arvodet, som motsvarar lön, höjas med 500 kronor och efter 10 år

med ytterligare 500 kronor.

a Efter 5 år kan den del av arvodet, som motsvarar lön, höjas med 500 kronor och efter 10 år

med ytterligare 500 kronor. — Så länge ifrågavarande befattning är placerad vid centralfangelset i

Karlskrona, skall befattningens innehavare utan särskild ersättning jämväl bestrida de prästerliga göromålen

vid straffängelset i Karlskrona.

4 Efter 5 år ntgår ålderstillägg med 300 kronor och efter 10 år med ytterligare 200 kronor. —

En ijärdedel av innehavande lön, arvode och ålderstillägg ntgör tjänstgöringspenningar.

6 Efter 5 år kan lönen höjas med 50 kronor och efter 10 år med ytterligare 50 kronor.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Äfaj:ts proposition nr 212.

Kostnads- Till ledning vid bedömandet av den kostnadsökning, som en till
berSkning.

tampning av föreliggande förslag till lönereglering m. m. beträffande

fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten skulle medföra, tillåter jag mig

åberopa följande av kommittén i betänkandet meddelade utredning.

I riksstaten för år 1921 äro för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten

uppförda, bland andra, följande anslag:

Fångvårdsstyrelsen............kr. 116,300

Fångars vård och underhåll:

bestämt anslag............» 949,800

förslagsanslag............» 2,500,000

Förstärkning av förslagsanslaget till fångars

vård och underhåll, förslagsanslag, högst » 600,000

Alderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen

och fångvården anställda ämbets- och

tjänstemän, förslagsanslag.......» 90,000

Extra aktuarie i fångvårdsstyrelsen, förslagsanslag,

högst.............> 3,900 kr. 4,260,000

Läggas härtill

kostnaderna för tillfällig löneförbättring till ordinarie

tjänstemän, beräknade efter förhållandena år 1919,

omkring........''.........»

samt

till förstärkning av arbetskrafterna å fångvårdsstyrelsens

arbetskontor av inkomster å arbetsdriften

anvisade..................»

ävensom

skillnaden mellan, å ena sidan, den av Kungl. Maj:t i den

för år 1921 fastställda staten å förslagsanslag till

fångars vård och underhåll upptagna slutsumman,

3,300,000 kronor, och, å andra sidan, de i riksstaten

för samma år för ifrågavarande ändamål uppförda

förslagsanslag samt förstärkningsanslag, tillhopa

3,100,000 kronor............kr,

erhålles en totalsumma av kr. 4,660,250

De framlagda nya staterna, övergångsstaten däri inräknad,

sluta å ett sammanlagt belopp av.........kr. 5,388,700

194,300

5,950

900 ooo

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. May.ts proposition nr 212.

Vid en jämförelse mellan den näst förut återgivna totalsumman och

det sist angivna beloppet är emellertid att märka följande.

I den för de nuvarande kostnaderna upptagna summan ingår icke

värdet av bostad och bränsle, som åtnjutes in natura och icke heller till vissa

icke-ordinarie befattningshavare utgående tillfällig löneförbättring, medan

däremot i nämnda summa äro inberäknade en del utgiftsbelopp, som rätteligen

äro att betrakta såsom dyrtidstillägg. I sistberörda hänseende må erinras,

hurusom ersättning för bostad och bränsle skall bestämmas efter

gängse priser, vadan dylik ersättning utgått med belopp, som innefatta jämväl

den av kristiden föranledda prisstegringen.

Beträffande de föreslagna nya staterna bör uppmärksammas, att däri

upptagna avlöningsbelopp komma att i viss mån minskas på grund av skyldigheten

att erlägga ersättning för tjänstebostad.

Likaså må'' framhållas, hurusom särskilt de för vikariatsersättningar

och avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare beräknade anslag

måste betraktas såsom synnerligen approximativa.

Vidare må erinras, att genom den föreslagna anordningen vid övergång

till efterskottsutbetalning av hela avlöningen en kostnadsökning

föranledes första året, då de nya staterna börja tillämpas.

Slutligen är att märka, hurusom vid dessa kostnadsberäkningar

hänsyn icke — med ovan angivna undantag — blivit tagen till dyrtidstillägg,

vare sig de som nu utgå, eller de som efter regleringens genomförande

kunna antagas komma att utgå.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen:

dels besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk,

tillhörande den civila statsförvaltningen, skall från och

med den 1 januari 1922 äga tillämpning å befattningshavare

vid fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten;

dels besluta, att uti den till samma reglemente

hörande tjänsteförteckningen skall under andra huvudtiteln

införas följande:

Departe
ments
chefens
hemställan.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 179 Käft. (Nr 212.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

SO Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Verk och befattningar.

Avdelning

och löne- grad enligt

löneplanen.

Verk och befattningar.

Avdelning

och löne- grad enligt

löneplanen.

Andra huvudtiteln.

Fångvårdsstaten.

1 direktör av l:a klass.......

B 17

Fångvårdsstyrelsen och fångvårds-

4 direktörer av 2:a klass......

B 16

staten.

1 förste pastor och överlärare ....

B 16

Fångvårdsstyrelsen.

16 direktörer av 3:e klass......

B 15

1 överdirektör...........

A 2

5 pastorer och förste lärare.....

B 15

2 byråchefer...........

B 20

1 kamrerare.........

B 14

3 byrådirektörer..........

B 18

3 assistenter av l:a klass......

B 12

2 sekreterare ...........

B 15

9 assistenter av 2:a klass......

B 11

1 kamrerare............

B 15

15 assistenter av 3:e klass......

B 9

2 notarier.............

B 13

2 assistenter, kvinnliga.......

C 6

1 aktuarie ............

B 13

8 kronohäktesföreståndare av l:a klass

B 9

2 revisorer ............

B 13

7 kronohäktesföreståndare av 2:a klass

B 8

3 assistenter av 3:e klass......

B 9

12 uppsyningsman.........

B 5

2 kontorsskrivare, kvinnliga.....

C 5

3 yrkesmästare av l:a klass.....

B 5

3 kanslibiträden, kvinnliga.....

C 3

46 överkonstaplar.........

B 4

3 kontorsbiträden, kvinnliga.....

C 2

23 yrkesmästare av 2:a klass ....

B 4

2 skrivbiträden, kvinnliga.....

C 1

402 vaktkonstaplar .........

B 2

1 förste expeditionsvakt......

B 3

4 första vaktfruar.........

C 3

2 expeditionsvakter........

B 1

36 vaktfruar............

C 1

dels godkänna följande särskilda bestämmelser

att från och med den 1 januari 1922 lända till efterrättelse

beträffande tjänstemän vid fångvårdsstaten,

nämligen:

tjänsteman skall, om han därtill förordnas, vara

skyldig att såsom vikarie bestrida befattning i samma

eller lägre lönegrad;

tjänsteman, tillhörande någon av 1—5 lönegraderna

enligt avlöningsreglementets 9 §, avdelningarna

B eller C, må även i andra fall än vid skada till följd

av olycksfall i tjänsten, enligt av Kungl. Maj:t meddelade

närmare bestämmelser, erhålla erforderlig läkarvård

jämte läkemedel på fångvårdens bekostnad, dock

att vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vård
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

anstalt icke må vid sådant sjukdomsfall bestridas av

fångvårdens medel under tid, då tjänstemannen åtnjuter

oavkortad lön;

dels godkänna det av mig framlagda förslag till

stater för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten;

dels ock under riksstatens andra huvudtitel, med

uteslutande av de under avdelningen E., Fångvården,

uppförda ordinarie anslagen till fångvårdsstyrelsen, fångars

vård och underhåll samt ålderstillägg för en del

vid fångvårdsstyrelsen och fångvården anställda ämbetsoch

tjänstemän, under samma avdelning uppföra under

rubriken sfångvården» ett ordinarie förslagsanslag å

5,356,000 kronor och under rubriken »fångvården: övergångsstat»

ett ordinarie förslagsanslag å 32,700 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall; och skulle proposition i ämnet

avlåtas till riksdagen av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

N. C ervin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. SU 1921:196 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut angående reglering av löneförhållanden m. m. vid fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten. s. 1 i texten
  2. SU 1921:122 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av löneförhållanden m. m. vid fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten jämte två i ämnet väc s. 1 i texten