Angående reglering av löneförhållanden m. m. vid fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten
1921-03-18 · 51 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 47 av 51 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1921:212, Angående reglering av löneförhållanden m. m. vid fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten
Dokumentets text
Kungl. MajUs proposition nr 212.
1
Nr 212.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering av löneförhållanden
m. m. vid fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten;
given Stockholms slott den 18 mars 1921.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Birger Ekeberg.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 18 mars 1921.
Närvarande:
Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,
statsråden Ericsson, Dahlberg, Muhray, Ei.mqujst, Malm, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Ekeberg anmälde 1902
års löneregleringskommittés betänkande av den 24 januari 1921, delen
LXIII, angående reglering av löneförhållanden m. m. vid fångvårdsstyrelsen
och fångvårdsstaten jämte åtskilliga i betänkandet (sid. 106—
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 179 käft. (År 212.) 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
107) förtecknade framställningar i ämnet, ävensom särskilda, i anledning
av kommmitténs i betänkandet innefattade förslag infordrade utlåtanden
samt till Kungl. Maj:t inkomna framställningar; och anförde departementschefen
därefter följande.
Inledning. Innan jag närmare ingår på kommitténs föreliggande förslag, torde
jag få i största korthet erinra om vissa förhållanden, som sammanhänga
med avgivandet av förenämnda betänkande.
Den 23 december 1918 uppdrog Kungl. Maj:t åt löneregleringskommittén
att uppgöra förslag till ny lönereglering för fångvårdsstyrelsen
och fångvårdsstaten. Kommitténs uppdrag kom emellertid icke att
begränsas till allenast löneregleringsfrågan, utan blevo till kommittén,
för att tagas i övervägande vid fullgörandet av berörda uppdrag, jämväl
remitterade särskilda framställningar beträffande vissa organisatoriska
förändringar i avseende å fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten.
Innan kommittén emellertid varit i tillfälle att till närmare behandling
företaga ifrågavarande spörsmål, hade fråga uppkommit, huruvida
icke det för kommunikationsverken beslutade lönesystemet och därmed
förknippade löneprinciper borde överföras och komma i tillämpning
inom andra grenar av den civila statsförvaltningen. Med anledning härav
uppdrog Kungl. Maj:t den 31 december 1919 åt löneregleringskommittén
att verkställa utredning, i enlighet med angivna grunder, beträffande ny
definitiv lönereglering för befattningshavare vid statsdepartementen, centrala
ämbetsverk och fångvårdsstaten samt att inkomma med det förslag,
som av utredningen föranleddes.
På grund av sistberörda uppdrag avgav kommittén den 3 november
1920 betänkande, delen LXII, beträffande ny definitiv lönereglering för
befattningshavare vid statsdepartement och centrala ämbetsverk. Det i
nämnda betänkande innefattade förslaget till avlöningsreglemente för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den
civila statsförvaltningen, var avsett att — med nödig komplettering av
den reglementsförslaget bifogade tjänsteförteckningen — tillämpas jämväl
för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten, men berördes icke i betänkandet
de mera speciella bestämmelserna rörande lönereglering för befattningshavare
vid nämnda styrelse likasom ej heller vid fångvårdsstaten.
Efter framställning av Kungl. Maj:t har, såsom bekant, nu församlade
riksdag i princip godkänt avlöningsreglemente för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen;
och överensstämmer nämnda reglemente i allt väsentligt med
det av kommittén uppgjorda förslaget i sådant hänseende.
3
Kungl. Majits proposition nr 212.
I sitt förut omförmälda, den 24 januari 1921 avgivna betänkande
delen LXIII beträffande fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten bar nu
löneregleringskommittén i avseende å nämnda verk upptagit till behandling
såväl de mera speciella frågorna rörande lönereglering som ock vissa
spörsmål av organisatorisk natur.
I detta sammanhang tillåter jag mig emellertid erinra, hurusom
jämlikt Kungl. Maj:ts den 28 maj 1920 givna bemyndigande åt särskilda
sakkunniga inom justitiedepartementet uppdragits att verkställa utredning
och avgiva förslag till en bestämd plan för fångvårdsväsendets ordnande
för framtiden samt till behandling upptaga en del därmed sammanhängande
spörsmål. I avseende å den närmare innebörden av det
åt nämnda sakkunnige — de s. k. fångvårdssakkunnige - givna uppdraget
tillåter jag mig att hänvisa till den redogörelse därför, som den
7 sistlidne januari av mig lämnades inför Kungl. Maj:t vid anmälan av
de till andra huvudtiteln av statsverkspropositionen hörande frågor
(se bilaga till 1921 års statsverksproposition, andra huvudtiteln sid.
59—60). , , ... .
Såsom framgår av det uti kommitténs nu ifrågavarande betänkande
(sid. 45—46) återgivna uttalande av min företrädare i ämbetet,
har emellertid den åt de nämnda sakkunnige anförtrodda utredningen
icke varit avsedd att verka rubbning i de åt löneregleringskommittén
givna uppdrag beträffande fångvården, utan borde arbetet med löneiegle
ringen för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten samt sakkunnigutredningen
kunna bedrivas samtidigt och oberoende av varandra.
Då jag nu övergår till behandlingen av löneregleringskommitténs
i betänkandet delen LXIII framlagda förslag beträffande fångvårdsstyrelsen
och fångvårdsstaten, vill jag till en början tillkännagiva, att jag i
allt väsentligt ansluter mig till detsamma, och att jag fördenskull torde
i viss omfattning kunna inskränka mig till att i fråga om den närmare
motiveringen hänvisa till vad i sådant hänseende anförts i betän
kandet.
Vad då först angår fångvårdsstyrelsens organisation, tillåter jag;indrivar
mig erinra, hurusom denna styrelse tillkommer att leda och hava in- styrelsens
seende över fångvården i riket samt att styrelsen till följd härav har att 01 tf"n.sa"
förordna om vad som hör till en rätt fångvård och fångbehandling samt
till god ordning och hushållning vid statens fångvårdsanstalter ävensom
vid fångtransporter. Hos fångvårdsstyrelsen föres tillika straffiegistret.
Styrelsen är för närvarande så organiserad, att densamma utgöres
av en överdirektör såsom chef och tva byråchefer såsom ledamöter. Byra
4
Kungl. Majits proposition nr 212.
cheferna förestå, den ene styrelsens kanslibyrå, till vilken höra de styrelsen
åliggande personalvårdande ärendena, och den andre dess kaineralbyrå,
vilken har att ombesörja styrelsens ekonomiska åligganden. Inom
kanslibyrån finnes en särskild avdelning för straffregistret under närmaste
ledning av en förste aktuarie. För behandling av ärenden rörande
arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna är inom kameralbyrån inrättat ett
arbetskontor med en arbetsintendent såsom föreståndare. Arbetsintendenten
förordnas på viss tid, i allmänhet fem år, och åtnjuter avlöning
i form av arvode, vilket emellertid är uppfört å styrelsens ordinarie
stat.
Förutom de nämnda tjänstemännen finnas hos styrelsen anställda
biträdande tjänstemän samt icke-ordinarie befattningshavare.
Vidkommande styrelsens personal och densammas fördelning å de
särskilda byråerna och avdelningarna inom styrelsen tillåter jag mig hänvisa
till den i betänkandet (sid. 8—9) intagna tablån.
Till det statsrådsprotokoll över justitiedepartementsärenden för den
9 januari 1919, varav utdrag finnes bifogat 1919 års statsverksproposition,
andra huvudtiteln, gjorde dåvarande statsrådet och chefen för justitiedepartementet
vissa uttalanden, avseende bland annat behovet av förändringar
i fångvårdsstyrelsens organisation (se betänkandet sid. 9—14).
I anslutning till berörda uttalanden framlade därefter fångvårdsstyrelsen
i skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 april 1919 förslag angående
viss omorganisation av styrelsen, varjämte styrelsen i särskilda skrivelser
den 2 juni 1919 till löneregleringskommittén och den 20 april 1920 till
Kungl. Maj:t gjort vissa tillägg till sitt berörda förslag. (Betänkandet
sid. 14—24.)
Det nu förevarande, av kommittén uppgjorda förslaget i nämnda
hänseende, vilket är byggt på styrelsens nyssberörda förslag, avser till
en början inrättandet av en ny avdelning inom styrelsen, den sociala avdelningen,
samt beredande av självständigare ställning åt avdelningen
för straffregistret och åt arbetskontoret.
Kommitténs yttrande beträffande den ifrågasatta sociala avdelningen
är av följande lydelse:
»Vad först beträffar den ifrågasatta sociala byrån, skulle densamma
enligt styrelsens förslag i främsta rummet hava att övervaka fångarnas
etiska fostran och vad därmed äger samband samt sålunda närmast hava
tillsyn över själavården och undervisningen vid fångvårdsanstalterna med
särskild uppmärksamhet fäst vid ungdomsfängelsernas fostrande uppgift.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
För nu antydda viktiga grenar av fångvården liar hittills inom styrelsen
icke funnits någon särskild representant, utan har styrelsens befattning
härmed, i likhet med styrelsens övriga personalvårdande uppgifter, ankommit
på kanslibyrån. Då emellertid, såsom styrelsen framhållit, kanslibyrån
och dess chef på grund av mängden av löpande ärenden endast i mindre
omfattning haft tid och tillfälle att ägna sig åt fångarnas etiska fostran,
synes det kommittén vara av den största betydelse, att åtgärder vidtagas
för att styrelsen må bliva i tillfälle att i nödig omfattning vårda sig härom,
och anser kommittén för sådant ändamål böra inom styrelsen inrättas eu
särskild social avdelning huvudsakligen för nämnda arbetsuppgifter. Under
denna''avdelning skulle da sortera samtliga prästerliga befattningar samt
lärartjänster vid fångvården. .
Den styrelsen och närmast dess kanslibyrå nu tillkommande ledningen
och kontrollen i fråga om tillsynen över villkorligt frigivna eller eljest
från straffanstalterna utgångna personer torde ock lämpligen kunna anförtros
den nya avdelningen inom styrelsen.
Den hjälpverksamhet beträffande frigivna, vilken ledes av styrelsen,
synes kommittén ock vara av natur att med fördel kunna handhavas av den
sociala avdelningen, vilken då jämväl skulle hava att på lämpligt sätt samverka
med de enskilda föreningar och institutioner, som tagit till uppgift
att bistå fångar efter deras frigivning.
Utöver de nu antydda verksamhetsområdena, vilka redan för närvarande
tillkomma fångvårdsstyrelsen, skulle enligt föreliggande förslag åt
styrelsen och närmast dess sociala avdelning anförtros tvenne nya grenar,
nämligen ledningen och kontrollen av den s. k. förundersökningen och den
övervakande verksamhet, som är avsedd att i allmänhet följa å villkorlig
dom. Av skäl, som framhållits av såväl departementschefen som fångvårdsstyrelsen,
synes det ock kommittén, som borde fångvårdsstyrelsen
vara särskilt ägnad att handhava nyssnämnda uppgifter, vilka åtminstone
delvis skulle motsvara styrelsens befattning med tillsynen över villkorligt
frigivna. Då, enligt vad förut är nämnt, sistnämnda verksamhet lämpligen
bör handhavas av den sociala avdelningen, lära väl också berörda nya grenar
höra hänföras till samma avdelning.
Såsom av det sagda framgår, skulle fångvårdsstyrelsens sociala avdelning
få sig förelagda uppgifter av stor vikt och betydelse, vilka säkerligen
komma att påkalla ett avsevärt arbete, icke minst i form av inspektioner
av fångvårdsanstalterna. Därvid uppställer sig den fragan, huru den n\a
avdelningen bör vara organiserad. Enligt styrelsens föreliggande förslag
skulle avdelningen organiseras såsom en särskild byrå under ledning av en
byråchef samt med två biträdande tjänstemän, en notarie och en assistent.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Ehuru kommittén, såsom redan antytts, ingalunda vill förringa betydelsen
av de arbetsuppgifter, som skulle ankomma på den sociala avdelningen
inom styrelsen, har kommittén dock icke kunnat finna dessa uppgifter
vara av sådan beskaffenhet, att åtminstone för det närvarande, och innan
nödig erfarenhet vunnits rörande avdelningens arbete, inrättandet av en ny
byrå skulle för ändamålet erfordras. De för avdelningen nu avsedda arbetsuppgifterna
torde nämligen endast i ringa mån vara av den art att erfordra
beslut av styrelsen utan i avsevärd omfattning bliva av kontrollerande
och övervakande natur. Vid nu angivna förhållande har kommittén
ansett den sociala avdelningen lämpligen böra tills vidare organiseras allenast
såsom en särskild avdelning av kanslibyrån, dock under självständig
ledning av en byrådirektör. Denne skulle då inom styrelsen föredraga sådana
ärenden, som kunna påkalla beslut av densamma, samt såsom ledamot
deltaga i dessa ärendens behandling. Då viktigare ärenden tillhörande denna
avdelning förekomma till handläggning av styrelsen, bör emellertid chefen
för kanslibyran även närvara vid föredragningen och avgörandet.
Därest i en framtid med styrelsens ämbetsområde skulle förenas nya
mera omfattande uppgifter av social natur, vilket icke lärer vara uteslutet,
torde frågan om inrättande av en särskild byrå för sociala ärenden kunna
bliva föremål för förnyad omprövning.»
Kommitténs förslag innebär vidare, såsom nämnts, att avdelningen
för straffregistret skulle erhålla en självständigare ställning. Enligt vad
som framgår av kommitténs betänkande (sid. 27—28) hade kommittén
erhållit den uppfattningen, att de arbetsuppgifter, som tillkomme denna
avdelning, vore av den säregna och krävande beskaffenhet, att ledningen
av avdelningen icke lämpligen kunde, såsom för närvarande vore föreskrivet,
utövas av chefen för kanslibyrån, utan syntes det kommittén
nödigt, att ansvaret för avdelningens skötsel anförtroddes åt en särskild
befattningshavare. Av fångvårdsstyrelsen hade alternativt ifrågasatts,
att ledaren av denna avdelning skulle erhålla antingen byråchefs eller
byrådirektörs tjänsteställning. Därvid syntes kommittén böra uppmärksammas,
att, vid den tid, då styrelsen föreslagit inrättandet av en särskild
byrå för straffregisterärendena under ledning av en byråchef, antalet
av dessa ärenden varit osedvanligt stort, men att sedermera en avsevärd
nedgång skett, om också dessa ärenden även för närvarande uppginge
till ett betydande antal; för år 1920 hade antalet viktigare dylika
ärenden uppgått till 19,183. Det syntes kommittén, som borde det vara
tillfyllest, att straffregisteravdelningen ställdes under ledning av en byrå
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
direktör, vilken emellertid, i likhet med byrådirektören å den sociala avdelningen,
skulle hava att såsom ledamot i styrelsen föredraga de straffregisterärenden,
som kunde påkalla dylik handläggning, varvid dock
föredragning och avgörande av viktigare sådana ärenden borde ske i närvaro
av chefen för kanslibyrån.
Vidkommande den återstående delen av kanslibyrån har kommittén
framhållit, hurusom genom den sålunda föreslagna avlastningen av vissa
grupper av ärenden från den egentliga kanslibyrån denna visserligen skulle
erhålla någon lättnad i sin för närvarande stora arbetsbörda. Men, enligt vad
kommittén påpekade, skulle inrättandet av de ifrågasatta nya självständiga
avdelningarna för sociala ärenden och straffregisterärenden i realiteten
icke medföra någon mera avsevärd minskning i kanslibyråns nuvarande
arbetsuppgifter. Därvid ansåge kommittén särskilt böra uppmärksammas,
att handläggningen av framställningar rörande villkorlig frigivning allt
fortfarande skulle utövas å denna byrå. Med hänsyn till den omfattning,
i vilken villkorlig frigivning numera kunde ske, antoge kommittén, att dylika
ärenden, vilka givetvis påkallade en ingående och omsorgsfull beredning,
skulle alltmera taga denna byrås tid och arbete i anspråk, vadan
den antydda lättnaden i andra hänseenden syntes komma att till väsentlig
del uppvägas av ökningen av antalet dylika ärenden. Ävenledes vore att
märka de nya arbetsuppgifter, som tillkomme denna byrå genom inrättandet
av utbildningskurser för högre tjänstemän inom fångvården. Någon
ökning av den biträdande personalen å denna byrå syntes kommittén
i allt fall bliva erforderlig.
Beträffande det under kameralbyrån ställda arbetskontoret, vilket
har till uppgift att leda arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna, har kommittén
föreslagit, att detta kontor skulle avskiljas från nämnda byrå och
givas en självständigare ställning under ledning av en byrådirektör.
Vid motiverandet av berörda förslag (betänkandet sid. 28—31) har
kommittén till en början erinrat, hurusom den i sitt år 1909 angivna
betänkande delen XVII, beträffande fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten,
hade framhållit behovet av särskilda tjänstemän inom styrelsen
för planläggandet och genomförandet av erforderliga anordningar för arbetsdriften
vid fångvårdsanstalterna. Kommittén hade emellertid då antagit,
att, sedan arbetena uti ifrågavarande hänseende vid fångvårdsanstalterna
kommit i gång och där anställd tjänstepersonal vunnit erfarenhet
och vana vid verksamheten och den därmed förenade redovisningen m. in.,
centralledningens ingripande i detaljerna skulle bliva mindre behövligt,
ehuru vissa viktiga uppgifter måste allt framgent kvarstå hos fångvårds
-
8
Kungl. May.ts proposition nr 212.
styrelser!. Även om alltså en del av de göromål, som för det dåvarande
tillhörde den centrala ledningen, framdeles skulle komma att frångå densamma,
hade kommittén dock ansett under alla omständigheter särskilda
arbetskrafter där bliva för ändamålet behövliga. Vid berörda förhållande
hade kommittén funnit sig böra i sitt förslag tillse, att tillräckliga
krafter måtte finnas anställda för arbetsledningen under sådana former
emellertid, att minskning skulle kunna ske i mån av göromålens då
motsedda nedgång. Kommittén både fördenskull icke ansett det lämpligt
att uppföra arbetsintendenten såsom ordinarie tjänsteman, utan skulle
förordnande å befattningen lämnas för vissa år, exempelvis fem, varigenom
vunnes tillfälle att omlägga eller möjligen indraga befattningen, när
tiden därför syntes inne.
Efter denna erinran har kommittén uti sitt nu förevarande betänkande
vidare anfört följande:
»Enligt vad fångvårdsstyrelsen nu framhållit, har emellertid erfarenheten
under de gångna åren givit vid handen, att arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna
redan under hittills rådande förhållanden tagit sådan omfattning,
att någon tanke, enligt styrelsens mening, icke vidare kan finnas
på en indragning av arbetsintendentsbefattningen. Den av styrelsen uttalade
uppfattningen härutinnan anser sig kommittén icke kunna jäva; och,
därest såsom av såväl departementschefen som styrelsen ifrågasatts, vid
de större anstalterna komma att anordnas mera fabriksmässiga industrier
med maskinella anordningar för produktion i större skala, lärer behovet
av en för ändamålet väl kvalificerad ledare inom styrelsen än mera göra
sig gällande. Emellertid uppställer sig det spörsmålet, huruvida denne ledare
bör givas ordinarie anställning eller icke. För befattningens uppehållande
på förordnande talar givetvis fortfarande önskvärdheten att städse
hava befattningen besatt med en person, vilken står i sin fulla kraft och
har den affärsduglighet och förmåga av initiativ, som erfordras. Å andra
sidan torde det icke kunna förnekas, att avsevärda olägenheter kunna vara
förenade med personombyten å ifrågavarande befattning.
Såsom jämväl av styrelsen antytts, har nämligen arbetsintendentens
åligganden numera fått en sådan omfattning och ett så mångsidigt innehåll,
att avsevärd tid i allmänhet torde erfordras för en ny innehavare av befattningen^
att sätta sig in i de säregna förhållanden, under vilka fångarbetet
måste försiggå, samt att förvärva erforderlig erfarenhet i denna arbetsdrifte
skiftande grenar.
Såsom en annan olägenhet av den nuvarande anordningen har för
kommittén framhållits, att, då till arbetsintendent förordnats ordinarie
9
'' Kungl. Muj:ts proposition nr 212.
tjänsteman vid fångvården, dennes ordinarie befattning långa tider måst
uppehållas på förordnande, vilket i sin ordning föranlett andra förordnanden
i succession, något som givetvis icke varit till fördel för tjänsternas
behöriga bestridande och även för de tillförordnade tjänstemännen själva
medfört vissa olägenheter.
Då, såsom redan är nämnt, en indragning av befattningen såsom föreståndare
för arbetskontoret icke vidare torde kunna ifrågakomma, synes
därmed huvudskälet för tjänstens tillsättande allenast på förordnande kunna
anses hava förfallit. Om också, på sätt redan antytts, vissa andra skäl
skulle kunna anföras för en större frihet i avseende å formen för anställandet
av arbetsintendenten, synes dock icke tillräcklig anledning föreligga
att bibehålla den nuvarande anordningen, särskilt med hänsyn till de olägenheter,
som kunna uppstå i sammanhang med uppehållandet av en sådan
tjänstemans ordinarie befattning.
Emellertid skulle man ju till undvikande härav kunna tänka sig en liknande
anordning som den, vilken tillämpas beträffande vissa befattningar
vid kommunikationsverken, nämligen inrättande av en sådan ordinarie befattning,
som tillsättes medelst förordnande på viss tid och är förenad med
pensionsrätt. En dylik åtgärd har dock icke synts kommittén böra tilllämpas
i fråga om nu förevarande tjänst, då densamma näppeligen torde
vara av den betydelse, att den kan motivera den högre avlöning och den särskilda
kostnad för pensionering, som därav måste påkallas.
Med hänsyn härtill och då en viss kontinuitet å befattningen av förut
anförda skäl synes önskvärd, har kommittén funnit sig böra tillstyrka, att
befattningen såsom föreståndare för fångvårdsstyrelsens arbetskontor ombildas
till en ordinarie tjänst, i byrådirektörs tjänsteställning. Denne byrådirektör
skulle i styrelsen föredraga arbetsdriften rörande ärenden och därvid
inträda såsom ledamot av styrelsen. I viktigare frågor bör emellertid
föredragningen och avgörandet ske i närvaro av chefen för kameralbyrån.
Då kommittén sålunda ansett sig kunna förorda, att befattningen såsom
föreståndare för arbetskontoret omändras till ordinarie tjänst, har kommittén
utgått från den bestämda förutsättningen att det må tillses, att tjänsten
så vitt möjligt städse hålles besatt med en person, som motsvarar de
fordringar särskilt i fråga om affärsduglighet och förmåga av initiativ, vilka
måste ställas å denne tjänsteman. Därest det emellertid skulle visa sig,
att befattningens innehavare av en eller annan anledning icke fyller nyss angivna
fordringar, bör han för den skull, så snart tillfälle därtill gives — med
tillämpning av bestämmelserna i 13 § 1 och 2 mom. i det föreslagna avlöningsreglementet
— överflyttas till annan, i nämnda hänseenden mindre krävande
befattning.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 179 höft. (Nr 212.)
2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
I sammanhang härmed synes den för arbetskontoret erforderliga biträdande
personalen böra beredas ordinarie anställning.»
fakhmmgä ■ De. förenärnilda s- k- fångvårdssakkunniga, vilka avgivit utlåtande
• ''i anledning av löneregleringskommitténs förevarande betänkande, hava
beträffande förslaget om nya avdelningar inom fångvårdsstyrelsen anfört,
att de sakkunniga väl funnit de föreslagna befattningarna i byrådirektörs
grad, vilka avsetts för ledarna av dels arbetskontoret och dels den
sociala avdelningen, böra bliva av betydelse för den vidare utvecklingen
av fängelsernas arbetsdrift och åt fångvården lämnade uppgifter av social
natur. De sakkunniga ansåge emellertid, att de organisationsförslag
beträffande fängelseväsendet i dess helhet, vilka kunde framgå såsom resultat
av deras utredningsarbete, kunde bliva av beskaffenhet att beröra
de ifrågavarande tjänsternas verksamhetsområden på ett sådant sätt, att
med deras uppförande på ordinarie stat tills vidare syntes böra anstå.
I stället förordade de sakkunniga, att tills vidare å extra stat skulle
anordnas motsvarande tjänster.
Beträffande de övriga föreslagna tjänsterna å arbetskontoret och
den ifrågasatta sociala avdelningen likasom angående straffregisteravdelningen
och den för denna avdelning avsedda byrådirektörsbefattningen
innehåller däremot de sakkunnigas utlåtande icke något uttalande.
Jag torde i detta sammanhang böra omförmäla, att chefen för
fångvårdsstyrelsen, vilken tillhör de sakkunniga, icke deltagit i de sakkunnigas
beslut rörande förevarande ärende.
Fsåtyrellcn'' Fångvårdsstyrelsen, som jämväl avgivit utlåtande över kommitténs
nu omhandlade betänkande, har därvid icke haft något att erinra mot
vad kommittén uti olika hänseenden föreslagit. I anledning av fångvårdssakkunnigas
berörda förslag om uppförande å extra stat av byrådirektörsbefattningarna
å arbetskontoret och den tilltänkta sociala avdelningen
har styrelsen gjort följande uttalande:
»De sakkunniga, som icke haft något att invända mot uppförandet å ordinarie
stat av övriga befattningshavare inom arbetskontoret och den sociala avdelningen,
torde få anses härmed hava för sin del vitsordat den permanenta behövligheten
av detta kontor och denna avdelning. Vid sådant förhållande och då
uppenbarligen dessa synnerligt viktiga grenar av styrelsens verksamhet icke kunna
lämnas utan ledare, har styrelsen svårt att inse. varför de båda ifrågavarande
chefsbefattningarna icke skulle uppföras å ordinarie stat.
Lönereglerings kommittén ställer i sitt betänkande i utsikt den sociala avdelningens
utväxande till en särskild byrå i enlighet med styrelsens ursprungliga
förslag. Varje tanke på en blivande omläggning i inskränkande riktning har
11
Kuugl. Maj:ts proposition nr 212.
varit kommittén främmande; och det kan knappast förmodas, att en sådan tanke
lett de sakkunniga, vilka det måste ligga varmt om hjärtat a,tt främja ej minst
fångvårdens sociala uppgift. Icke heller kunna de sakkunniga förmodas hava
o-rundat sin mening i fråga om arbetskontorets ledare pa en tanke att beskära
kontorets uppgifter, vilka även de måste vara ett huvudintresse för de sakkunniga,
likasom det är och under alla växlingar måste förbliva för fångvården.
Uppföras icke tjänsterna å ordinarie stat lära betydligt ökade svårigheter
uppstå att förvärva lämpliga ledare, åtminstone i vad den sociala avdelningen
beträffar; och vad ledarebefattningen å arbetskontoret angår skulle uppstå en
otrygghet, som helt säkert bleve till allvarlig nackdel i betraktande särskilt därav,
att nuvarande arbetsintendentsbefattningen ingår i den ordinarie staten, ehuru
innehavaren av Eders Kungl. Maj:t förordnas på fem år. Eu befattnings nedflyttande
från ordinarie till extra stat ingiver lätt uppfattningen om tjänstens
förestående avskrivning, en uppfattning, som ingalunda skulle främja fängvar ens
betydande arbetsdrift och dennas utvecklingsmöjligheter.»
Såsom av det förut sagda framgår, innebär kommitténs förslag, Departeatt
inom styrelsens kanslibyrå inrättas en social avdelning med i
huvudsak de arbetsuppgifter, som i det föregående angivits, och under
ledning av en byrådirektör, .
att den till kanslibyrån hörande avdelningen för straff registret
ställes under ledning av en byrådirektör,
att arbetskontoret organiseras såsom en ordinarie avdelning inom
styrelsens kameralbyrå under ledning av en byrådirektör, samt
att envar av nämnda byrådirektörer skall såsom ledamot i styrelsen
föredraga till hans avdelning hörande ärenden, dock nied iakt
tagande, vad viktigare ärenden angår, att föredragningen sker i närvaro
av vederbörande byråchef.
Yad angår den föreslagna nya avdelningen för sociala ärenden, S«siaia^vsynes
mig ett oavvisligt behov av dess inrättande föreligga. Härvid hava
huvudsakligen följande Synpunkter varit för mig bestämmande.
Fångvårdens utan allt tvivel viktigaste uppgift är att, vid sidan av
och i samband med straffets verkställande, söka förbättra och återupprätta
de personer, som intagas å fångvårdsanstalterna. Bland de medel
för vinnande av berörda syfte, som stå fångvården till buds, hava särskilt
tvenne under senare tid trätt i förgrunden, nämligen den verksamhet,
som inom fängelserna äger rum för fångarnas etiska fostran, samt
den verksamhet, som avser fångarnas stödjande efter frigivningen. Med
förenämnda uppgifter sammanhänger ock i viss mån den åt fångvården
anförtrodda ledningen och kontrollen i fråga om tillsynen över villkorligt
frigivna.
12
Kungl. Maj:ta proposition nr 212.
För ett riktigt och malmedvetet utövande av nämnda verksamhetsgrenar
måste enligt min mening finnas en central ledning, vilken jämväl
bör hava sin uppmärksamhet inriktad på att söka åstadkomma den ytterligare
utveckling inom ifrågavarande områden, som må befinnas önsklig.
Skulle däremot en gemensam ledning för de olika organ, som närmast
hava att utöva berörda verksamhetsgrenar, icke förefinnas, synes det mig
kunna i vissa fall befaras, att arbetet icke bedrives efter enhetliga grunder
samt att det eljest handhaves på ett mindre tillfredsställande sätt.
oDå således anser en central ledning oundgängligen erforderlig
för fångvårdens nu omhandlade verksamhetsområden — särskilt om arbetet
inom dessa grenar skall kunna, såsom önskligt är, än vidare utvecklas
— kan jag icke finna annat än att denna ledning fortfarande,
såsom hittills varit fallet, bör handhavas av fångvårdsstyrelsen, varvid
dock måste tillses, att styrelsen bliver så utrustad med arbetskrafter, att
den på ett fullt tillfredsställande sätt kan fylla denna sin uppgift.
Då jag i likhet med kommittén anser det lämpligt att åt fångvårdsstyrelsen
anförtros två nya verksamhetsområden, vilka nära gränsa
till de nyss angivna, nämligen ledningen och kontrollen av den s. k.
förundersökningen och den övervakande verksamhet, som betingas av
rättsinstitutet villkorlig dom, lärer det bliva än mer erforderligt att inom
styrelsen^ inrättas en särskild avdelning för samtliga nu omförmälda uppgifter
på^ det sociala området. I sådant hänseende skulle till och med
kunna ifrågasättas, huruvida ej för dessa uppgifter borde inom styrelsen
finnas en särskild byrå under ledning av en byråchef; och skulle, såsom
väl är tänkbart, ytterligare liknande uppgifter läggas på fångvårdsstyrelsen,
synes det mig nödvändigt att så ock sker. För närvarande torde
det emellertid kunna låta sig göra att organisera ifrågavarande avdelning
på sätt kommittén föreslagit och sålunda ställa densamma under
ledning av en byrådirektör, vilken dock skall hava att såsom ledamot
inom styl elsen deltaga i behandlingen av sådana till avdelningen hörande
ärenden, som påkalla beslut av styrelsen. Dock torde, såsom ock kommittén
föreslagit, det vara lämpligt att chefen för kanslibyrån är närvarande^
vid behandlingen inom styrelsen av viktigare dylika ärenden.
Då, enligt vad av det föregående torde framgå, behovet av en särskild
social avdelning inom styrelsen måste anses vara av permanent
natur, kan jag icke finna anledning föreligga att, såsom fångvårdssakkunniga
ifrågasatt, uppföra föreståndarbefattn ingen för avdelningen allenast
å extra stat. Härvid vill jag ock särskilt framhålla, att, om ifrågavarande
befattningshavare skall kunna med framgång sköta sina viktiga
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
åligganden, han ock enligt min mening måste intaga den auktoritativa
ställning, som en ordinarie anställning innebär. Ävenledes anser jag
mig böra betona, att, då det gäller att för ifrågavarande befattning kunna
förvärva en verkligt dugande och i allo lämplig person, det är av den
största betydelse att kunna erbjuda de förmåner, som äro förenade^ med
ordinarie anställning. Jag anser sålunda byrådirektörsbefattningen å den
sociala avdelningen böra uppföras å ordinarie stat.
Jag behandlar i det följande frågan om erforderlig biträdande
personal å denna avdelning.
Förslaget att inom fångvårdsstyrelsen inrätta en särskild avdelning
för straffregistret innebär icke i sak någon mera avsevärd förändring i
förhållande till vad redan är fallet. Enligt gällande instruktion sorterar
straffregistret visserligen formellt under kanslibyrån, men är detsamma
ställt under särskild ledning av en förste aktuarie, vilken till sitt förfogande
har biträdande personal.
Med hänsyn till arten av de uppgifter, som åligga straffregistersavdelningen,
torde det ock ligga i sakens natur, att denna avdelning måste
intaga en från fångvårdsstyrelsens övriga avdelningar tämligen fristående
ställning samt att föreståndaren för straffregistersavdelningen måste i
största utsträckning självständigt leda och ansvara för arbetet å avdelningen.
Jag erinrar i detta hänseende, hurusom det åligger föreståndaren,
bland annat, att kontrollera varje inkommen straffuppgift för att tillse,
att den överensstämmer med utslag och gällande föreskrifter, samt att i
förekommande fall genom skriftväxling med domare och andra myndigheter
söka åstadkomma erforderlig rättelse; föreståndaren är personligen
ansvarig för straffregistersutdragens överensstämmelse med registret.
I betraktande av de mycket ansvarsfulla uppgifter, som åligga föreståndaren
för denna avdelning och som av denne måste kräva en osviklig
noggrannhet samt en ej ringa juridisk insikt, synes det mig vara av
den största vikt att denne befattningshavare erhåller en sådan tjänsteställning,
att man städse må kunna påräkna att för befattningen erhålla
och där behålla en fullt kvalificerad och lämplig person.
Jag anser mig fördenskull böra förorda, att, på sätt kommittén
föreslagit, straffregisteravdelningen ställes under ledning av en byrådirektör,
vilken skall hava att såsom ledamot i styrelsen föredraga sådana
straffregisterärenden, vilka undantagsvis kunna påkalla dylik handläggning,
varvid dock föredragning och avgörande av viktigare sådana ärenden
bör ske i närvaro av chefen för kanslibyrån.
Avdelningen
för straffl
egistret.
14
Arbetskur!
toret.
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Jag återkommer längre fram till frågan om den biträdande personalen
å denna avdelning.
Vidkommande det under kameralbyrån ställda arbetskontoret innebär,
. såsom förut nämnts, kommitténs förslag, att detta kontor skulle avskiljas
från nämnda byrå och organiseras såsom en ordinarie avdelning
inom kameralbyrån under ledning av en byrådirektör.
Innan jag närmare angiver min ståndpunkt till berörda förslag,
tillåter jag mig att något erinra om tillkomsten av kontorets nuvarande
organisation samt beträffande omfattningen av kontorets verksamhet.
I äldre tider ankom det i allmänhet på vederbörande fängelseförvaltning
att anskaffa lämpliga arbeten för fångarna. För sådant ändamål
åtnjöto vissa befattningshavare, i främsta rummet direktörerna, andel
i fängelsernas behållna arbetsinkomst. Sedan emellertid vid de större
fångvårdsanstalterna, de s. k. straff- och arbetsfängelserna, tillgodogörandet
av fångarnas arbeten i regeln övertagits av entreprenörer, ansågs
arbetsprovisionen vara överflödig och indrogs densamma för befattningshavare
vid dessa fängelser från och med år 1875. Vid de mindre fångvårdsinrättningarna,
de s. k. läns- och kronocellfängelserna, bibehölls
fortfarande det äldre systemet. Följden härav blev emellertid, att fångarbetet
i länsfängelserna och kronohäktena över huvud taget nedsjönk
under vad som kunde befinnas önskvärt, såsom till rensning av kaffebönor,
spritning av fjäder och dun o. d.
Arbetsanskaffningen övertogs emellertid sedermera av staten vid
läns- och kronocellfängelser, likasom redan tidigare skett vid de centrala
anstalterna, och indrogs i sammanhang härmed från och med år 1904
arbetsprovisionen jämväl för befattningshavarna vid nämnda mindre
fängelser.
Genom kungl. brev den 14 oktober 1904 meddelades föreskrifter
darom, att de för vissa statsförvaltningar erforderliga persedlar, vilka
vore av beskaffenhet att lämpligen kunna förfärdigas av fångar, skulle i
så stor utsträckning som möjligt tillverkas å fängelserna.
På framställning av fångvårdsstyrelsen förordnade Kungl. Maj:t år
1907 om inrättande på extra stat av en särskild avdelning inom styrelsen
för besörjande av ärenden rörande arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna.
Uti löneregleringskommitténs förenämnda år 1909 avgivna betänkande,
delen XVII, vilket legat till grund vid utformandet av den nuvarande
organisationen av fångvårdsstyrelsen, framhöll kommittén, såsom
förut är nämnt, behovet av särskilda tjänstemän inom styrelsen för plan
-
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
läggandet och genomförandet av erforderliga anordningar för arbetsdriften.
Ehuru kommittén antog, att, sedan arbetena uti ifrågavarande hänseende
vid fångvårdsanstalterna kommit i gång, centralledningens ingripande i
detaljerna skulle bliva mindre behövligt, ansåg kommittén dock, att mottagandet
av ingående beställningar och deras fördelning mellan fångvårdsanstalterna
för bästa tillvaratagande av tid och tillgängliga arbetskrafter,
ävensom upphandlingen av materialier, kontrollen över dessas
ändamålsenliga och ekonomiska användning, tillsynen över tillverkningarna
och medelsförvaltningen för det hela måste i huvudsak kvarstå hos
fångvårdsstyrelsen. Med hänsyn särskilt till den då motsedda minskningen
av göromålen å styrelsens avdelning för arbetsdriften, föreslog
kommittén emellertid, att föreståndaren för avdelningen, arbetsintendenten,
för det dåvarande icke skulle uppföras såsom ordinarie tjänsteman, utan
skulle förordnande å befattningen lämnas för vissa år, exempelvis fem.
Vid den år 1910 beslutade organisationen av fångvårdsstyrelsen
följdes kommitténs förslag i berörda hänseenden.
Enligt vad erfarenheten under den därefter gångna tiden givit vid
handen, hava emellertid göromålen inom arbetskontoret, långt ifrån att
minskas, tvärtom i allmänhet avsevärt stigit.
För att giva en uppfattning rörande omfånget av den arbetsdrift,
som arbetskontoret har att leda, torde jag få meddela följande uppgifter
rörande inkomsten av arbetsdriften:
Arbetsin
År
komat.
Kronor.
År
Arbetsin
komst.
Kronor.
1904 . .............. 211,372:73
1905 ............... 224,051:15
1906 ............... 357,285:94
1907 ............... 418,467:52
1908 ............... 568,746:20
1909 ............... 627,005: 71
1910 ............... 628,485:14
1911 ............... 658,266:15
1912 ................ 692,451:09
1913
1914
1915
1916
1917
1918
1919
1920
730,837:23
739,125: 27
820,715: 79
794,754: 77
731,924:26
840,981:26
689,712:15
647,472:71
Beträffande nedgången i inkomst under åren 1919 och 1920 har
jag inhämtat, att denna dels varit beroende på de allmänna svårigheter,
kristiden medfört, och dels den väsentligt minskade tillgång på yrkeskunniga
fångar för arbetsdriften, som föranletts av de omfattande nyoch
ombyggnadsarbeten vid vissa fängelser, vilka utförts med tillhjälp
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
av fångar. I förenämnda inkomstsiffror är nämligen icke inräknat värdet
av det arbete, som utföres för fångvårdens räkning, likasom däri icke
heller ingå några inkomster av jordbruksdrift.
Genom fångvårdsstyrelsens och närmast arbetskontorets försorg sker
upphandling av de för arbetsdriften erforderliga materialier, i den mån
de icke tillhandahållas av beställaren.
Följande tablå utvisar det fångvården under nedanstående tidsperiod
tillgodoförda värdet av materialier, vilka genom fångvårdens försorg
upphandlats i och för tillverkningar för andra statsförvaltningar.
År Kr. År
1907 ............... 453,787: 20 1914
1908 ............... 503,483:60 1915
1909 ............... . 560,213:55 1916
1910 ............... 538,952:06 1917
1911 ................ 734,994: 34 1918
1912 ............... 730,609: 94 1919
1913 ............... 731,266:10
Kr.
716,571:31
933,967: 65
706,622: 62
1,647,382: 45
1,188,460: 75
1,575,309:55
Av de nu anförda uppgifterna torde framgå, att den arbetsdrift,
som äger rum vid fängelserna, är av en betydande omfattning. En ytterligare
utveckling av densamma torde vara att motse, därest, såsom de
s. k. upphandlingssakkunniga lära komma att föreslå, statsförvaltningarna
åläggas att i större omfattning än hittills låta utföra arbeten genom
fångvårdens försorg.
Redan med verksamhetens nuvarande omfattning synes det mig
uppenbart, att en så betydande arbetsdrift icke kan på ett tillfredsställande
sätt hållas igång utan en central ledning. Jag tillåter mig i sådant
hänseende endast erinra därom, att särskilt de stora olägenheter, som
den förut tillämpade decentralisationen visat sig medföra, ledde till inrättandet
av det nuvarande arbetskontoret och att sedan dess arbetsdriften
utvecklats på ett säkerligen då oanat sätt.
Då jag sålunda anser någon tvekan icke kunna råda, att inom
styrelsen städse måste finnas en särskild avdelning för arbetsdriften, kan
jag, lika litet som ifråga om den sociala avdelningen, tillstyrka, att —
såsom de fångvårdssakkunniga satt ifråga — föreståndarbefattningen å
denna avdelning göres till en extra befattning med avlöning från anslag å
extra stat. Jag vill i sådant hänseende jämväl framhålla, att befattningen
för närvarande är uppförd å ordinarie stat, om också avlöningen utgår
i form av arvode. Under åberopande i övrigt av vad kommittén i nu
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
föreliggande betänkande anfört i fråga om lämpligheten att bereda innehavaren
av föreståndarbefattningen för arbetskontoret ordinarie anställning
samt under erinran att avlöningen å den nuvarande arbetsinteudentsbefattningen
till och med något överstiger hittills utgående begynnelseavlöning
för byrådirektörstjänst, exempelvis i patentverket, finner jag mig
böra förorda, att arbetskontoret ställes under ledning av en ordinarie
byrådirektör med skyldighet att föredraga de till hans avdelning hörande
ärenden, dock med" iakttagande, vad viktigare ärenden angår, att föredragningen
sker i närvaro av kameralbyråchefen.
Även för den biträdande personalen å arbetskontoret anser jag, i
likhet med kommittén, böra beredas ordinarie anställning, varom jag i
det följande kommer att framlägga förslag.
Jag övergår nu till frågan om den biträdande personal, som ma
vara erforderlig för styrelsens särskilda byråer och avdelningar.
Vad då till en början beträffar de två sekreterarebefattningarna,
som för närvarande bägge tillhöra kanslibyrån, har kommittén, enligt
vad som framgår av betänkandet (sid. 31—33), föreslagit vissa ändringar
i fråga om deras ställning och arbetsuppgifter.
Under erinran hurusom bägge sekreterarna för närvarande hade
att utföra arbete för såväl kanslibyrån som kameralbyrån, har kommittén
framhållit, att den sålunda tillämpade fördelningen av arbetsuppgifterna
mellan sekreterarna befunnits icke i allo lämplig för arbetets behöriga
gång. Enligt kommitténs förslag, vilket jag finner vara välbetänkt,
skulle den ene sekreteraren fortfarande tillhöra kanslibyrån och huvudsakligen
utföra sekreterargöromål för denna byrå, den sociala avdelningen
däri inbegripen, samt bestrida ombudsmansgöromålen hos styrelsen,
under det att den andra sekreteraren skulle överflyttas till kameralbyrån
och svara för samtliga sekreterargöromål å denna byrå.
Huru än fördelningen av arbetsuppgifterna mellan de bägge sekreterarna
må bliva närmare bestämd i instruktion och arbetsordning, förutsätter
emellertid jag, i likhet med kommittén, att vardera sekreteraren,
liksom varje tjänsteman i styrelsen, skall hava skyldighet att, i mån av
behov, jämväl förrätta göromål, som eljest ankomma på annan befattningshavare
vid verket.
Vad kanslibyråns personal i övrigt beträffar, avser kommitténs
förslag, att de åligganden, som nu tillkomma den till byrån hörande
befattningen såsom registrator och aktuarie, skulle övertagas av en
kvinnlig befattningshavare. Då, såsom kommittén framhållit, nämnda
åligganden inom fångvårdsstyrelsen torde vara av jämförelsevis enkel
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 179 käft. (Nr 212.)
Biträdande
ordinarie
personal.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
beskaffenhet och registratorsgöromål inom vissa andra verk kunnat med
fördel anförtros åt kvinnliga befattningshavare, anser jag mig kunna
förorda en dylik anordning.
Enligt av fångvårdsstyrelsen väckt förslag skulle en för kanslibyrån
nu avsedd amanuensbefattning utbytas mot en ordinarie tjänst,
avsedd för en fångvårdsassistent. Under erinran att styrelsen föreslagit
inrättandet av dylika assistentbefattningar jämväl inom andra avdelningar
av styrelsen, har kommittén framhållit önskvärdheten av att sådana
anordningar vidtoges, varigenom en viss cirkulation av tjänstemän
mellan den centrala och den lokala förvaltningen kunde åstadkommas,
något som inom andra förvaltningsgrenar visat sig vara av stor betydelse
för nödig växelverkan mellan vederbörande förvaltnings olika delar.
Då ett dylikt utbyte av arbetskraft mellan fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten
även enligt min mening måste anses vara till gagn samt då
därtill kommer att det särskilt under senare tider lärer hava visat sig
svårt och understundom omöjligt för fångvårdsstyrelsen att kunna förvärva
personer, som äro villiga att bestrida amanuensbefattningar hos
styrelsen, anser jag mig, i likhet med kommittén, böra i princip förorda
den föreslagna anordningen, att inom styrelsen må inrättas ordinarie
befattningar, avsedda för fångvårdsassistenter.
Vad nu särskilt angår den ifrågasatta ordinarie assistentbefattningen
å kanslibyrån, har kommittén funnit sig böra tillstyrka förslaget
härutinnan. Då, enligt vad jag inhämtat, behov av förstärkning av de
ordinarie arbetskrafterna å denna byrå redan länge gjort sig gällande
för utförande av statistiskt och annat utredningsarbete, förande av personal-
och andra liggare m. m., synes mig förslaget om inrättandet av
ifrågavarande assistentbefattning böra vinna bifall.
Å kanslibyrån skulle inrättas en ordinarie kvinnlig skrivbiträdesbefattning
utöver den redan befintliga, enär extra skrivhjälp hittills måst
i stor° utsträckning anlitas. Jag torde emellertid icke behöva särskilt
framhålla, att dessa skrivbiträden skola hava att, i mån av behov, tillhandagå
styrelsens samtliga avdelningar med utförande av skrivarbete.
För den sociala avdelningen har kommittén beräknat en tjänsteman
i notariegrad samt ett kvinnligt biträde. Den nämnda notarietjänsten
skulle^ emellertid övertagas av den hittillsvarande registratorn
och aktuarien a kanslibyrån, vilken befattningshavare genom inrättandet
av den kvinnliga registratorstjänsten skulle bliva för ändamålet tillgänglig.
Att för den sociala avdelningen behov förefinnes av en tjänsteman
i notarieställning har jag, i likhet med kommittén, ansett vara uppen
-
19
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 212.
bart, särskilt med hänsyn därtill, att, som byrådirektören å denna avdelning
ofta måste företaga inspektionsresor, ansvaret för det löpande
arbetet å avdelningen till stor del måste vila på ifrågavarande tjänsteman.
Det kvinnliga biträdet skulle hava att förrätta registrerings- och
annat bokföringsarbete.
i Beträffande personalen å avdelningen för straffregistret mä erinras,
att där finnas anställda en ordinarie förste aktuarie, en ordinarie
aktuarie samt en extra aktuarie ävensom två ordinarie kvinnliga skrivbiträden,
därav ett i nuvarande mellangrad samt ett i nuvarande lägsta
grad. Enligt nu föreliggande förslag skulle avdelningens ordinarie personal
bestå av, förutom byrådirektören, en aktuarie samt de bägge skrivbiträdena.
Däremot torde den extra aktuariebefattningen tills vidare icke
vara erforderlig. . „
Enligt. kommitténs förslag beträffande den biträdande personalen ä
kameralbyrån skulle den nuvarande manliga första-gradstjänsten såsom
kassör och bokhållare utbytas mot en kvinnlig kassörsbefattning samt
en hittillsvarande amanuensbefattning ombildas till en ordinarie tjänst,
avsedd för en fångvårdsassistent, vilken befattning vore avsedd att tillgodose
behovet av biträde åt byråchefen för utredningar, visst arbete
med uppsättande av skrivelser o. d. Mot berörda förslag har jag icke
funnit något att erinra. _
Arbetskontoret har hittills endast haft tillgång till extra arbetskrafter,
förutom den arbetshjälp, som i viss omfattning lämnats av den
ene av styrelsens sekreterare. Nämnda extra arbetskrafter hava utgjorts
av ett manligt biträde, med avlöning sedan någon tid motsvarande första
gradens tjänstemans, samt ett kvinnligt skrivbiträde. Kommitténs förslag
innebär, att dessa extra befattningar skulle ombildas till en ordinarie
notarietjänst samt en likaledes ordinarie skrivbiträdesbefattning av
lägsta grad, och att därjämte skulle inrättas ytterligare en ordinarie
tjänst, avsedd för en fångvårdsassistent. Med den omfattning arbetskontorets
verksamhet numera erhållit samt med avseende fästat å den
vidare utveckling av arbetsdriften, som skulle bliva eu följd av införandet
av mera fabriksmässigt ordnat arbete vid de större fångvårdsanstalterna,
har kommittén ansett den föreslagna personalbesättningen å kontoret
icke vara större än behovet torde kräva, och har kommittén även
framhållit, att, om kontoret erhölle de sålunda ifrågasatta befattningshavarna,
den nämnde sekreteraren syntes komma att endast undantagsvis
behöva tagas i anspråk för kontorets räkning, till följd varav den förut
förordade omläggningen av sekreterarnas arbetsuppgifter skulle kunna
genomföras. I anslutning till vad jag redan förut framhållit, vill jag i
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
detta sammanhang ytterligare betona vikten därav, att arbetskontoret
jämväl genom uppförande å ordinarie stat av erforderligt antal biträdande
tjänstemän gives den fastare organisation, som betingas av dess
redan nu omfattande och betydelsefulla uppgifter. Jag anser mig fördenskull
böra förorda kommitténs berörda förslag.
I fråga om övriga å stat redan uppförda ordinarie befattningshavare
hos fångvårdsstyrelsen har jag icke anledning att föreslå någon förändring,
utan skulle dessa tjänstemän allt fortfarande tjänstgöra i sina
nuvarande befattningar.
Befattnings- Enligt den av mig sålunda förordade organisationen av fångstyreisen
vardsstyrelsen skulle densamma omfatta de ordinarie befattningshavare,
epJ''9* som framgå av nedanstående tablå, i vilken inom parentes angivits de
förvåg förändrade eller nya benämningar, som komma att i det följande föreslås:
Kansliavdelxringen:
1 sekreterare,
1 assistent,
1 kvinnlig registrator (kontorsskrivare),
1 kvinnligt biträde (kontorsbiträde),
1 d:o d:o (skrivbiträde);
Avdelningen för straffregistret:
1 byrådirektör,
1 aktuarie,
1 kvinnligt biträde (kanslibiträde),
1 d:o d:o (kontorsbiträde);
Kameralavdelningen:
1 sekreterare,
1 kamrerare,
2 revisorer,
1 assistent,
1 kvinnlig kassör (kontorsskrivare),
1 kvinnligt biträde (kanslibiträde),
1 d:o d:o (kontorsbiträde);
Chefen för verket.
Kanslibyrån:
1 byråchef;
Sociala avdelningen:
1 byrådirektör,
1 notarie,
1 kvinnligt biträde (kanslibiträde);
Kameralbyrån:
1 byråchef;
Arbetskontoret:
1 byrådirektör,
1 notarie,
1 assistent,
1 kvinnligt biträde (skrivbiträde);
Utom byråerna:
1 förste vaktmästare (förste expeditionsvakt),
2 vaktmästare (expeditionsvakter).
21
Kanql. Majtts proposition nr 212.
Jag tillåtex* mig därjämte hänvisa till den i betänkandet (sid. 37
—38) intagna sammanställning över, å ena sidan, de ordinarie befattningar,
som skulle tillkomma, och, å andra sidan, de nuvarande befattningar,
som skulle utgå.
I fråga om den personaluppsättning, jag alltså förordat och som
till alla delar överensstämmer med den av kommittén föreslagna, tillåter
jag mig åberopa följande av kommittén i betänkandet gjorda allmänna
uttalande: .
»Den sålunda föreslagna personaluppsättmngen har synts kommittén
under alla förhållanden erforderlig jämväl med hänsyn tagen till såväl frånskiljandet
av tvångsarbetsanstalterna från styrelsens ämbetsområde som
ock den inträdda minskningen i fångantalet. Enligt kommitténs mening
måste nämligen styrelsen vara så organiserad, att densamma kan icke blott
på ett nödtorftigt sätt ombesörja de löpande göromålen utan även hava tillfälle
att på ett mera ingående sätt ägna sig åt de viktiga uppgifter, vilka densamma
har att fylla, något som emellertid, enligt vad styrelsen framhållit,
särskilt under senare tid icke varit för styrelsen möjligt med dess nuvarande
organisation.»
Hos fångvårdsstyrelsen finnas för närvarande anställda särskilda indragning
sakkunnniga biträden, vilkas avlöning utgår enligt av Kungl. Maj:t fast- n™gebnefsåsom
ställda grunder. Kommittén har nu (betänkandet sid. 41) föreslagit in- biträde /
dragning av en utav dessa biträdesbefattningar, nämligen den för jordbrukstekniska
ärenden. Från min sida är så mycket mindre något att ärenden.
erinra mot berörda förslag, som befattningen i fråga efter senaste innehavarens
avgång ansetts icke böra tillsvidare återbesättas just med hänsyn
till den av kommittén framhållna omständigheten, att efter frånskiljande
av tvångsarbetsanstalten å Svartsjö från fångvårdsstyrelsens
verksamhetsområde behov av permanent biträde för jordbrukstekniska
ärenden icke längre föreligger.
Fångvårdsstyrelsen har föreslagit, att vid densamma måtte fästas Fullmäktige.
en eller två fullmäktige i ungefär samma ställning som järnvägsfullmäktige
och telegraffullmäktige. Nämnda förslag, vilket av kommittén förordats,
anser jag mig böra tillstyrka. Med hänsyn till fångvårdens viktiga sociala
betydelse samt den icke obetydliga affärsdrivande verksamhet, som
fångvårdsstyrelsen utövar särskilt genom arbetsdriften för statens räkning,
måste det nämligen — såsom kommittén framhållit — i alla avseenden
vara till gagn, därest utom verket stående personer med särskild sakkunskap
inom de allmänt sociala och statsfinansiella områdena ställas vid
22
Kung!. Maj:ts proposition nr 212.
styrelsens sida i egenskap av fullmäktige. Det synes mig lämpligt, att
ifrågavarande fullmäktige bliva till antalet två, av vilka den ene skulle
representera den sociala och den andre den statsfinansiella sakkunskapen.
Ändring Då jag nu övergår till frågan om vissa ändringar i fångvårdssta
Uatens4«rS.
"tens organisation, tillåter jag mig till en början beträffande den nuvaganisation.
rande organisationen hänvisa till den kortfattade redogörelse därför, som
Allmänna lämnats i kommitténs betänkande (sid. 42—44).
rmgar'' Såsom jag förut erinrat, hava åt de s. k. fångvårdssakkunniga upp
drag^
att i vissa hänseenden verkställa utredning rörande fångvårdsväsendets
ordnande för framtiden. Med hänsyn till den åt nämnda sakkunniga
sålunda anförtrodda utredningen, har löneregleringskommittén
ansett sig böra i allmänhet utgå från nu gällande organisation av fångvårdsanstalterna
och endast föreslå sådana ändringar i nuvarande organisation,
som kunna ske oberoende av det resultat, vartill nyssberörda
sakkunnigutredning må komma.
Fångvårdssakkunniga hava ock i sitt yttrande i anledning av kommitténs
förevarande betänkande uttalat, att de av kommittén föreslagna
organisatoriska förändringar beträffande fångvårdsstaten icke synts vara
av beskaffenhet att föregripa av de sakkunniga förberedelsevis diskuterade
anordningar eller att stå hindrande i vägen för eventuella åtgärder i
riktning mot en större centralisering av fångvårdsanstalterna, varför de
sakkunniga funnit sig böra tillstyrka förslaget i berörda hänseende.
Innan jag närmare behandlar löneregleringskommitténs förslag,
i denna del, tillåter jag mig framhålla, hurusom med hänsyn till de
särskilda föreskrifter, jag nu går att omförmäla, hinder icke heller torde
möta att vidtaga de ytterligare organisatoriska förändringar, som kunna
föranledas av de nämnda sakkunnigas blivande utredning.
I sådant hänseende må till en början erinras, hurusom Kung].
Maj:t i anledning av det åt de sakkunniga anförtrodda uppdraget redan
föreskrivit, att vid inträffande vakans å befattning av högre grad i fångvårdsstaten
den ledigblivna befattningen icke må med ordinarie innehavare
besättas utan att Kungl. Maj:t, på anmälan av fångvårdsstyrelsen,
medgivit befattningens återbesättande med ordinarie innehavare. Tillika
torde jag få hänvisa därtill, att avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk tillhörande den civila
statsförvaltningen, vilket reglemente förutsatts skola gälla jämväl för personal
vid fångvården, i 13 § 3 mom. innehåller föreskrift därom att
tjänsteman, som ej tillhör den centrala statsförvaltningen, skall vara
underkastad bland annat den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller
Kungl. May.ts proposition nr 212.
23
jämkning i åligganden samt den förflyttning till annan tjänstgöringsort
eller till annan befattning vid det verk, lian tillhör eller varunder han
lyder, som kan bliva honom i behörig ordning ålagd.
Det torde ock redan i detta sammanhang böra omförmälas, att, på
sätt i det följande kommer att närmare angivas, jag ansett mig böra
beträffande tjänstemän vid fångvårdsstaten tillstyrka en av kommittén
föreslagen särskild bestämmelse, avseende utsträckt skyldighet för sådan
tjänsteman att såsom vikarie bestrida annan befattning.
I kommitténs förslag beträffande fångvårdsstatens organisation be- Fängelsehandlas
först frågan om fängelsepastorernas ställning. _ ^7/ällninT
Av de prästerliga befattningarna inom fångvården äro vissa av den TO. m.
beskaffenhet, att av innehavarna måste fordras att de ägna sin verksamhet
uteslutande åt fångvårdens tjänst; detta gäller de s. k. pastorerna. Övriga
hithörande befattningar äro däremot avsedda att bestridas av personer, som
hava sin huvudsakliga sysselsättning utom fångvården, de s. k. predikanterna.
Pastorsbefattningar äro i gällande stat uppförda för centralfängelset
å Långholmen, en förste och en andre pastor, samt för centralfängelserna
i Malmö, å Härianda, i Härnösand, i Norrköping och i Karlskrona. Dessa
befattningshavare tillsättas genom konstitutorial. Vid andra fängelser
anställas predikanter med förordnande allenast tills vidare. Pastorn vid
centralfängelset i Karlskrona skall utan särskild ersättning jämväl bestrida
de prästerliga göromålen vid straffängelset i Karlskrona.
Avlöning till fängelsepastor är visserligen uppförd å ordinarie stat,
men utgår i form av arvode, vadan befattningen icke är att anse såsom
ordinarie i egentlig mening. Anledningen till nämnda anordning har varit
framför allt att söka i den uppfattningen, att det ur fångvårdens synpunkt
skulle vara önskligt att dessa pastorer kvarstannade i tjänsten allenast
under ett mindre antal år samt att de, innan de inom fångvården förbrukat
sina bästa krafter, överginge till annan prästerlig tjänst. Tillika är att
märka, att, då befattning såsom fängelsepastor hittills betraktats såsom uteslutande
prästerlig tjänst, den civila pensionslagen icke kunnat tillämpas å
sådan befattning.
I enlighet med nyss anförda uppfattning i fråga om fängelsepastorstjänsternas
karaktär av övergångsplatser medgavs till en början blott ett
ålderstillägg efter fem år, men då det visat sig, att dessa tjänstemän icke
inom rimlig tid kunde erhålla kyrklig befattning, har å staten uppförts ett
ytterligare ålderstillägg efter tio års tjänstgöring.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
I fråga om fängelsepastorernas arbetsuppgifter samt verksamhet i
övrigt ävensom beträffande deras nuvarande befordringsutsikter till församlingstjänst
lämnas i kommitténs betänkande (sid. 49—50) en redogörelse,
till vilken jag torde få hänvisa.
I anledning av framställt yrkande, att fängelsepastorerna måtte
beredas ordinarie anställning, bar kommittén i betänkandet (sid. 50—52)
anfört bland annat följande:
»För egen del får kommittén framhålla, hurusom pastorerna vid fångvården
redan för närvarande intaga en ställning som nära överensstämmer
med en ordinarie tjänstemans. Av pastors avlöning anses sålunda viss del
motsvara tjänstgöringspenningar, vadan återstående delen får behållas vid
sjukdomsförfall; vidare äro pastorerna numera tillförsäkrade två ålderstilllägg
å avlöningen; semester med bibehållen full avlöning äger åtnjutas i samma
omfattning som gäller för övriga tjänstemän av högre grad; pastorsbefattningarna
tillsättas genom konstitutorial i likhet med ordinarie tjänster
vid fångvårdsstaten. Den huvudsakliga skillnaden mellan pastorsbefattning
och ordinarie tjänst ligger sålunda därutinnan, att ifrågavarande tjänstemän
äro uteslutna från pensionsrätt enligt den civila pensionslagen.
Den väsentliga anledningen till dessa befattningshavares hänförande
till icke-ordinarie tjänstemän, nämligen önskan att giva befattningarna karaktär
av övergångsplatser, torde emellertid icke längre hava samma fog
för sig som tidigare varit fallet. Utvidgningen och omläggningen av dessa
befattningshavares verksamhet från att förut hava innefattat så gott som
uteslutande rent prästerliga uppgifter till en mera allmänomfattande etisk
och social verksamhet på fångvårdens område synas kommittén snarare tala
för att befattningarnas innehavare under längre tid må bibehållas i fångvårdens
tjänst, varigenom den ökade erfarenhet, de kunna förvärva under
sin tjänstgöring inom fångvården, ock tillgodogöres för denna deras
viktiga verksamhet. Då härtill kommer, att den möjlighet fängelsepastorerna
tidigare haft att lämna inom rimlig tid övergå till församlingstjänst
numera är så gott som fullständigt utesluten, har kommittén ansett sig böra
förorda, att vissa av ifrågavarande befattningar, nämligen de vid centralfängelserna
å Långholmen, i Malmö, å Härianda och i Härnösand, må ombildas
till ordinarie tjänster; och då med den omläggning av själva tjänsternas
karaktär, som förut angivits, desamma icke längre torde vara att anse såsom
uteslutande prästerliga, lärer ock vid tjänsternas förändring till ordinarie
den civila pensionslagen kunna å dem äga tillämpning. För att emellertid
befattningarnas i viss mån förändrade karaktär tydligt må utmärkas, anser
kommittén, att tjänsterna böra erhålla förändrade benämningar: förste
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
pastorn vid centralfängelset å Långholmen torde sålunda böra kallas förste
pastor och överlärare, andre pastorn därstädes pastor och förste lärare samt
övriga pastorer likaledes benämnas pastorer och förste lärare.
Vad däremot beträffar pastor sbefattningarna vid centralfängelserna
i Karlskrona och Norrköping har kommittén icke funnit anledning att nu
föreslå ombildning av dessa befattningar till ordinarie tjänster med utvidgade
uppgifter. Ifrågavarande bägge fängelser hava nämligen på grund av
nedgången i fångantal under år 1920 blivit tills vidare helt eller delvis nedlagda,
vadan åtminstone för närvarande icke finnes behov vid dessa anstalter
av särskilda pastorsbefattningar, utan synas dessa kunna tills vidare sättas
å övergångsstat, givetvis dock med bibehållen skyldighet för tjänsternas
innehavare att, i den mån sådant påkallas, fullgöra de med befattningarna
förenade skyldigheter.»
Såsom av det sagda framgår, har kommittén föreslagit, att de nuvarande
pastorsbefattningarna vid centralfängelserna å Långholmen, i
Malmö, å Härianda och i Härnösand skulle ombildas till ordinarie tjänster
med i viss mån förändrade benämningar.
Fråga har vidare uppstått om förändring av den nuvarande predikantsbefattningen
vid det för kvinnliga fångar avsedda centralfängelset i Växjö.
I sådant hänseende har av fångvårdsstyrelsen yrkats, att, enär det
visat sig icke vara tillräckligt sörjt för den prästerliga vården vid nämnda
centralfängelse, predikantsbefattningen måtte förvandlas till en pastorsbefattning
eller sålunda till en å ordinarie stat uppförd tjänst med skyldighet
för innehavaren att åt fångvården ägna full arbetstid. Då även
med denna pastorsbefattning skulle vara förenad plikt att tjänstgöra
jämväl såsom lärare i andra undervisningsämnen än de religiösa, borde
enligt styrelsens mening innehavaren benämnas pastor och förste lärare.
Kommittén, som i sitt betänkande (sid. 53—54) upptagit berörda
spörsmål till behandling, har därvid anfört följande:
»Jämväl kommittén har icke kunnat undgå att finna, hurusom starka
skäl tala för en omändring av den nuvarande predikantsbefattningen vid
ifrågavarande centralfängelse. Erinras må nämligen, att vid detta fängelse
förvaras inemot ett hundratal kvinnliga fångar, omfattande största delen
av inom landet till längre strafftider dömda kvinnor; och då bland dessa
ett ej ringa antal utgöres av yngre kvinnor, torde det vara tydligt att ett
rikt fält gives för en prästmans och lärares verksamhet. Det må i sådant
hänseende framhållas, hurusom på grund av kvinnans ofta vekare
sinnesart det i allmänhet under de svåra förhållanden, som en fängelsevistelse
givetvis måste medföra, hos henne torde förefinnas ett starkare
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 179 käft. (Nr 212.) 4
Departe
ments
chefen.
26 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
behov än hos mannen att erhålla den religiösa och etiska omvårdnad, som
kan meddelas av en präst eller lärare. Härtill kommer ock den viktiga
skyddsverksamheten för de frigivna, vilken självfallet beträffande yngre
kvinnor är av särskild betydelse.»
Kommittén har vid nu angivna förhållanden ansett, att de uppgifter,
som förefunnes för en prästman och lärare vid ifrågavarande fängelse,
vore av den art och omfattning att de väl krävde en person, som
däråt kunde ägna hela sin arbetstid, och att fördenskull den nuvarande
predikantsbefattningen borde utbytas mot en ordinarie tjänst såsom pastor
och förste lärare.
För egen del har jag funnit kommitténs ifrågavarande förslag att
ombilda vissa o pastorsbefattningar vid fångvården till ordinarie tjänster
väl befogat. Å ena sidan synes det mig nämligen ligga i statens intresse
att särskilt med de vidgade uppgifter, vilka ifrågavarande befattningshavare
redan erhållit och som äro avsedda att än ytterligare utvecklas,
söka under längre tid tillgodogöra sig deras under tjänstgöring inom fångvården
vunna erfarenhet. Å andra sidan måste det anses billigt, att
den, som under hela sin tjänstetid är med full tjänstgöringsskyldighet
knuten vid fångvården, också erhåller den tryggare ställning, som innehavandet
av ordinarie tjänst medför.
Likaledes har jag funnit den föreslagna förändringen av nuvarande
predikantstjänsten vid det för kvinnliga fångar avsedda centralfängelset
i Växjö vara av behovet påkallad.
Jag anser sålunda att såsom ordinarie tjänster böra uppföras en
befattning såsom förste pastor och överlärare samt en befattning såsom
pastor och förste lärare, bägge vid centralfängelset å Långholmen ävensom
en befattning såsom pastor och förste lärare vid vart ett av centralfängelserna
i Malmö, å Härianda, i Härnösand och i Växjö.
Vad kommittén föreslagit i fråga om överförande å övergångsstat av
pastorsbefattningarna vid de helt eller delvis nedlagda centralfängelserna
i Karlskrona och Norrköping har icke givit mig anledning till erinran.
Jag torde i detta sammanhang böra omnämna, att kommittén uti
betänkandet (sid. 52—53), uttalat önskvärdheten av att, därest nuvarande
innehavare av pastorsbefattning vid fångvården överginge till
ordinarie tjänst vid fångvårdsstaten, han icke måtte hava skyldighet att
ingå såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, under förutsättning
att han fullgjorde för ordinarie prästman stadgad avgiftsskyldighet
till prästerskapets änke- och pupillkassa.
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Såsom emellertid av styrelsen över civilstatens änke- och pupillkassa
i avgivet utlåtande framhållits, torde jämlikt § 5 av det för denna
kassa gällande reglemente nuvarande innehavare av pa storsbefattningar
vid fångvården, vilka i sammanhang med ifrågavarande befattningars
förändring till ordinarie tjänster övergå till dessa tjänster, vara befriade
från skyldighet att inträda i civilstatens änke- och pupillkassa. Då enligt
vad jag inhämtat kommitténs uttalande i berörda avseende icke
lärer'' hava avsett eu dylik befrielse i större omfattning än nj ss sagts,
synes mig någon särskild åtgärd i angivna syfte icke vara erforderlig.
I gällande stat äro upptagna kamrerarbefattningar av lägre grad indragning
vid centralfängelserna i Karlskrona och Norrköping. kåmrerarbe
Enär
emellertid centralfängelset i Karlskrona för närvarande ar fattningar.
helt nedlagt samt kamrerartjänsten därstädes är vakant, torde befattningen
i fråga kunna helt utgå ur staten.
Vad åter kamrerartjänsten vid centralfängelset i Norrköping beträffar,
är densamma besatt med ordinarie innehavare. Men då även
detta fängelse för närvarande är till större delen nedlagt, bör icke heller
denna tjänst upptagas å den nya ordinarie staten. Därest den nuvarande
innehavaren av denna kamrerartjänst icke skulle före den nya
löneregleringens ikraftträdande kunna beredas annan lämplig ordinarie
befattning, torde han såsom ensam i sin grad böra, med bibehållen
tjänstgöringsskyldighet i mån av behov, överflyttas å övergångsstat (jfr
betänkandet sid. 54—55).
För centralfängelserna å Långholmen, i Malmö, a Härianda och i pärarbefattHärnösand
ävensom vid det såsom ungdomsfängelse använda strafffånge!- set i Uppsala äro å staten uppförda manliga lärarbefattningar, vid central- tdlassistentfängelset
å Långholmen två samt vid vart och ett av de övriga en. Ifråga- tjänster.
varande manliga lärare åtnjuta för närvarande avlöning i form av arvode
till samma belopp som avlöningen för assistenter i lägre grad samt erhålla
jämväl, i likhet med assistenterna, förhöjningar av arvodet, motsvarande
ålderstillägg, efter viss tids tjänstgöring. Lärarna äga emellertid på grund
av anställningens art icke någon pensionsrätt och kunna ej vinna inträde i
någon statsunderstödd anstalt för beredande av pension åt deras efterlevande.
Fångvårdsstyrelsen har framhållit, hurusom det onekligen skulle
vara till fördel, om ifrågavarande befattningar helt likställdes med assistenttjänster.
Bleve lärarna å ordinarie stat upptagna såsom assistenter,
vunnes å ena sidan för dem pensionsrätt och å andra sidan för fång
-
28
Kungl. May.ts proposition nr 212.
vården större möjlighet att använda en var person å den syssla, vartill
vederbörande bäst passade. Genom skeende växling i arbetet mellan
lärare- och assistentgöromål vunnes enligt styrelsens mening en allsidigare
utbildning, som komme fångvården till godo. Det syntes styrelsen bäst
att sammansmälta de bägge tjänstegrupperna till en enhetlig kår.
Efter att hava (sid. 58—59 i betänkandet) berört frågan om den
utbildning, som måste krävas av en fängelselärare, har kommittén för
egen del förklarat sig kunna biträda förslaget att låta fängelselärarbefattnmgarna
sammansmälta med assistenttjänsterna. Såsom skäl härför har
kommittén . aberopat, att det måste vara till fördel för fångvården att i
största möjliga utsträckning kunna tilldela de till den sålunda förenade
tjänstemannagruppen hörande personer de arbetsuppgifter, för vilka vederbörande
vore bäst danad, något som ofta icke kunde utrönas förr än
efter en viss tids tjänstgöring. För en sammanslagning av ifrågavarande
grupper syntes ock kommittén tala den omständigheten att de särskilda
gruppernas åligganden redan för närvarande icke vore strängt avgränsade
från varandra utan i viss mån kunde ingripa i varandra, något som
givetvis underlättat den övergång mellan grupperna som, enligt vad som
upplysts, ej sällan ägt rum.
Departe- Mot föreliggande förslag har jag icke någon erinran att framställa,
men sc e on. Jag anser mjg alltså höra förorda en sammanslagning av lärår- och
assistentgrupperna till en gemensam grupp med tjänstetitel assistent.
Kvinnliga Kommittén har vidare (betänkandet sid. 60—61) förordat ett av
assistenter, fångvårdsstyrelsen väckt förslag att vid det för kvinnor avsedda centralfängelset
i Växjö utbyta den manliga assistenten mot en kvinnlig befattningshavare
i motsvarande ställning. Detta förslag anser jag mig även
böra biträda, enär ett genomförande av detsamma bör kunna bliva till
väsentlig fördel för vården av kvinnliga fångar. Därest nämligen för
befattningen i fråga kan vinnas en lämplig kvinna, bör hon, såsom kommittén
framhållit, genom sin närmare förståelse av de kvinnliga säregenskaperna
hos fångarna kunna lättare vinna deras förtroende och å dem
utöva starkare inverkan, än om befattningen innehaves av en man.
Vid centralfängelset i Växjö finnes anställd en lärarinna med avlöning
i form av arvode. Av liknande skäl, som anförts i fråga om de
manliga lärarbefattningarnas omändring till assistenttjänster, anser jag, i
likhet med kommittén, den nyssnämnda lärarinnan lämpligen böra erhålla
ordinarie anställning i egenskap av kvinnlig assistent.
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Enligt den år 1910 antagna organisationen av fångvårdsstaten voro Ordinarie
såsom ordinarie befattningar, tillhörande den manliga bevakningspersona- man^efattlen,
upptagna uppsyningsman, överkonstaplar och vaktkonstaplar. Vid den mngar.
år 1914 beslutade löneregleringen för bevakningspersonalen vidtogs bland
annat den förändringen, att uppsyningsmansbefattningarna skulle tillsättas
allenast med förordnande tills vidare mot åtnjutande för befattningarnas
innehavare av visst arvode såsom tillskott till överkonstapelsavlöningen.
Nämnda anordning tillkom i huvudsak för att förhindra, att ersättningen
till uppsyningsman skulle uppgå till eller överstiga avlöningen till de lägsta
tjänstemännen av högre grad, vilkas avlöningar då icke voro föremål för
reglering.
Såsom framgår av kommitténs betänkande (sid. 62 63) hava emel
lertid
särskilda framställningar gjorts i syfte att uppsyningsmansbefattningarna
åter skulle besättas med ordinarie innehavare. En åtgärd i
sådan riktning har ock av kommittén förordats.
Ett bifall till förslaget att uppföra uppsyningsmansbefattningar såsom
ordinarie tjänster skulle, såsom kommittén påpekat, innebära eu men 80 e en''
återgång till den före år 1915 gällande organisationen i nämnda hänseende.
Då emellertid den nu tillämpade anordningen på sin tid torde
hava tillkommit huvudsakligen av lönetekniska skäl och det förut gällande
systemet icke lärer hava medfört några olägenheter, har jag, i likhet
med kommittén, Icke funnit något principiellt hinder böra möta mot en
förändring i föreslagen riktning. Och då särskilt det till stöd för en
dylik åtgärd anförda skälet, att härigenom förbättrad pensionsrätt skulle
beredas uppsyningsman, synts behjärtansvärt, har jag ansett mig böra
tillstyrka, att såsom ordinarie befattningar vid fångvårdsstaten uppföres
ett antal uppsyningsmanstjänster.
Såsom i betänkandet (sid. 63—64) omförmäles, har fångvårdssty- Arbetsrelsen
yrkat, att i samband med den utveckling av arbetsdriften vid fång- e a,e''
vårdsanstalterna, vilken vore under genomförande i följd av det ökade
antalet fångar i gemensamhet, en uppdelning av nuvarande bevakningstjänster
måtte ske sålunda, att den för egentlig bevakningstjänst anlitade
personalen räknades för sig under bibehållande av nuvarande benämningar
samt den för arbetsdriften använda yrkeskunniga personalen räknades
för sig under särskilda tjänstetitlar.
Under nuvarande förhållanden hade det, såsom styrelsen vidare erinrade,
visat sig medföra olägenhet, att en arbetsledare med ställning och
benämning såsom uppsyningsman eller överkonstapel funnit sig vara be
-
30
Departe
mentschefen.
Kokerskornas
tjänsteställning.
Kunyl. Maj:ts proposition nr 212.
vakningens förman även i den vanliga bevakningstjänsten. Detta borde genom
uppdelningen kunna undvikas; och genom en titelförändring skulle förhållandet
klarläggas. Förändringen skulle medföra fördelen av särskild
befordringstur inom bevakningskåren och särskild inom arbetsledarkåren.
Jämväl kommittén har, såsom av betänkandet (sid. 64—66) framgår,
ansett lämpligt, att åtminstone vissa av de för arbetsdriften anställda
befattningshavare bildade särskilda grupper, skilda från den egentliga
bevakningspersonalen — detta särskilt med hänsyn till önskvärdheten att
kunna åstadkomma rättvisare befordringstur inom arbetsledarkåren och
inom bevakningskåren.
Beträffande den lägsta graden av arbetsledare syntes kommittén
emellertid icke förefinnas tillräcklig anledning att företaga en dylik uppdelning,
utan kunde det snarare medföra vissa fördelar att hänföra dylika
arbetsledare till den egentliga bevakningskåren. Vidkommande arbetsledare
i högre grader ansåge kommittén däremot av förut anförda
skäl ett särskiljande av dessa från den egentliga bevakningspersonalen
vara önskligt. För dessa särskilda arbetsledare, med vilka även borde likställas
maskinister vid större ångpanneanläggningar vid vissa fängelser,
hade kommittén tänkt sig benämningarna yrkesmästare av 2:a klass,
motsvarande överkonstaplar, och yrkesmästare av l:a klass, motsvarande
uppsyningsmän.
Mot det av kommittén sålunda framlagda förslaget om särskiljande
av de mera kvalificerade yrkesmännen från den egentliga bevakningspersonalen
har jag icke något att erinra, helst som härigenom vissa påtalade
ojämnheter i fråga om befordring torde kunna undvikas. Vad nu
är sagt gäller allenast manliga tjänstemän. Att i fråga om kvinnliga
tjänstemän av nuvarande lägre grad företaga en uppdelning i arbetsledare
och egentlig bevakningspersonal har icke ifrågasatts och synes icke
heller vara påkallat.
I nu gällande stat finnas uppförda 13 ordinarie kokerskebefattningar.
Ifrågavarande befattningshavare äro placerade vid flertalet strafffängelser
och hava så gott som uteslutande till åliggande att tillreda utspisningen
åt fångarna. Vid kronohäkten kan däremot i regeln såväl
bevakning av kvinnliga fångar som tillredningen av mat handhavas av
samma person, en vaktfru. Vid centralfängelserna besörjes mattillredningen
huvudsakligen av gemensamhetsfångar under uppsikt av bevakningspersonal.
Kommittén har (betänkandet sid. 66—67) beträffande kokerskornas
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
tjänsteställning erinrat, hurusom de före 1910 års lönereglering avlönades
från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, och att de sålunda
innehade icke-ordinarie anställning. Då dessa befattningar förändrades
till ordinarie tjänster, syntes detta icke hava betingats av befattningarnas
beskaffenhet i och för sig utan huvudsakligen hava föranletts
av önskan att bereda kokerskorna en bättre ställning än som
dittills varit förenad med icke-ordinarie tjänst.
Sedan emellertid numera även med extra ordinarie anställning ansåges
kunna följa åtskilliga av de förmåner, som vore beskärda ordinarie
tjänstemän, såsom avlöning under sjukdom, kostnadsfri ledighet motsvarande
semester samt förhöjning av avlöningen efter viss tids tjänstgöring,
varjämte riksdagen i ej ringa omfattning plägat tilldela ålderdomsunderstöd
åt dylika befattningshavare efter långvarig tjänst, ansåge kommittén
som om med hänsyn till ifrågavarande kokerskebefattningars hela
karaktär det vore riktigare att hänföra dessa kokerskor till icke-ordinarie
befattningshavare, så mycket mer som likartade befattningar inom andra
verk icke ansetts böra innehavas med ordinarie anställning.
Vid nu angivna förhållanden hade kommittén funnit sig böra föreslå,
att de nämnda fängelsekokerskorna icke vidare måtte uppföras bland
ordinarie befattningshavare.
Även enligt min mening synas ifrågavarande kokerskor näppe- Departeligen
vara av beskaffenhet att böra helt likställas med ordinarie tjärn mentsche en‘
stemän utan snarare vara att hänföra till extra ordinarie personal. Då
numera, såsom kommittén papekat, även extra ordinarie anställning med
för rätt till flertalet av de förmåner, som tillkomma ordinarie tjänstemän,
samt de nuvarande innehavarna av kokerskebefattningarna i fråga givetvis
skola äga rätt att kvarstå i sin ordinarie anställning, anser jag mig
kunna biträda kommitténs berörda förslag.
På sätt framgår av vad jag förut anfört, skulle det av riksdagen
numera antagna avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsföivaltningen,
äga tillämpning å befattningshavare hos fångvårdsstyrelsen och vid fångvårdsstaten.
Då det nu gäller att bestämma, i vilka lönegrader de ordinarie
tjänsterna i fångvårdsstyrelsen och vid fångvårdsstaten skola placeras
inom den i nämnda reglemente innefattade löneplanen, bör man, såsom
kommittén framhållit, därvid givetvis söka verkställa ett med hänsyn till
arbetsuppgifternas art och ansvar riktigt inbördes värdesättande av de
Allmänna
iyupnnkter
vid fångvårdspersonalens
placering:
på
den nya
avlöniugsskalau.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
olika tjänsterna, med iakttagande tillika att, i den mån så lämpligen
kan ske, tjänster inom fångvården likställas med närmast jämförliga
tjänster inom centrala ämbetsverk i allmänhet ävensom med likartade
befattningar inom kommunikationsverken.
I avseende å flertalet befattningar inom fångvårdsstyrelsen, vilken
för närvarande är reglerad efter den s. k. statskontorstypen, möter en
dylik jämförelse med befattningar vid andra centrala verk i allmänhet
icke några svårigheter.
Vad åter angår personal vid fångvårdsstaten torde en mera direkt
jämförelse med andra verk i allmänhet icke kunna göras, enär vid ifrågavarande
tjänsters värdering hänsyn bör tagas till de säregna förhållanden,
varunder fångvårdspersonalen tjänstgör, samt de särskilda kvalifikationer,
som måste ställas på fängelsetjänstemännen.
I sådant hänseende borde — framhåller kommittén — uppmärksammas,
hurusom fängelsetjänstgöringen med hänsyn till dess för sinnet
nedtryckande beskaffenhet måste anses synnerligen tung samt att befattningshavaren
i fängelsetjänsten vore utsatt för kroppsliga vådor exempelvis
genom överfall från fångars sida eller till följd av vistelsen i de
ofta dragiga fängelsekorridorerna. Fångvårdstjänsten hade också till följd
härav visat sig jämförelsevis mindre eftersträvad än statstjänster inom
flertalet andra områden.
Även den andra av mig nyss antydda omständigheten har av kommittén
framhållits, nämligen att fångvården av sina tjänstemän måste
fordra särskilda kvalifikationer. Då nämligen — säger kommittén —
fångvårdens förnämsta uppgift vore att till laglydiga och i moraliskt avseende
oförvitliga medborgare söka fostra de i fångvårdspersonalens vård
anförtrodda individer, måste givetvis å fångvårdspersonalen ställas stora
krav i avseende å karaktär och vandel samt uppträdande i övrigt, och
gällde detta befattningshavare i såväl högre som lägre grader.
De allmänna fordringar, som i sådant hänseende borde ställas på eu
fångvårdsman, syntes kommittén tydligt framgå av följande föreskrifter
i den för befattningshavare vid fångvårdsstaten gällande arbetsordning:
»Tjänsteman vid fångvårdsstaten bör städse ihågkomma fångvårdens uppgift
och de förpliktelser, som äro honom i tjänsten ålagda. Han skall i och utom
tjänsten med noggrannhet aktgiva på sig själv, iakttagande ett hedrande uppträdande
till gott föredöme och befästande av eget anseende. Den, som åsidosätter
moralens och _ nykterhetens fordringar eller för ett oordnat levnadssätt, är icke i
fångvårdens tjänst användbar.
Mot fångarna skall tjänstemannen iakttaga allvar och lugn i förening med
välvilja samt ett värdigt bemötande. Han skall beflita sig att genom det bästa
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
föredöme påverka dem till lydnad för givna föreskrifter, till gudsfruktan, sedlighet,
ordning och flit. Användande av svordomar eller annat ohöviskt tal är strängeligen
förbjudet. Tjänsteman får icke med fånge eller i fånges närvaro förhandla
frågor om fångvårdsanstaltens förvaltning eller om dess tjänstemäns förhållanden,
ej heller eljest med fånge inlåta sig i samtal, som ej av tjänsten påkallas.»
De anförda omständigheterna hava, såsom jag redan nämnt, synts
mig vara av beskaffenhet att böra tagas i betraktande vid ett värdesättande
av tjänster vid fångvårdsstaten.
Vid en inbördes gruppering av befattningshavare vid fångvårdsstaten
måste denna gruppering i viss mån anknyta sig till de särskilda
befattningarnas placering vid olika slag av fångvårdsanstalter. Det torde
vid sådant förhållande vara lämpligast att i sammanhang med grupperingsspörsmålet
jämväl behandla frågan om antalet ordinarie befattningar
inom de skilda tjänstekategorierna.
Vad fångvårdsstyrelsen angår, bar redan i det föregående angivits
antalet av de särskilda ordinarie befattningarna enligt den föreslagna
organisationen.
Vidkommande fångvårdsstaten bör, såsom kommittén framhåller,
vid bestämmandet av antalet ordinarie befattningar i olika grader i möjligaste
mån hänsyn tagas till den minskning av tjänstemännens antal,
som kan betingas av skedd nedläggning tills vidare av eentralfängelset
i Karlskrona i sin helhet samt av större delen av centralfängelset i Norrköping.
I sådant hänseende hava ock redan i det föregående angivits
vissa åtgärder beträffande de nuvarande pastors- och kamrerarbefattningarna
vid nämnda fängelser, och kommer jämväl i det följande att
framläggas förslag i samma syfte i avseende å assistenttjänsterna vid
dessa fängelser.
Om också på grund av nu anförda förhållanden någon minskning
av antalet ordinarie befattningar i vissa högre grader sålunda torde kunna
företagas, anser jag, likasom kommittén, detta däremot icke lämpligen
böra ske vad de egentliga bevakningstjänsterna beträffar. I sådant hänseende
bör nämligen uppmärksammas, hurusom förberedande åtgärder
vidtagits för att, på sätt i betänkandet (sid. 71) närmare omförmäles,
tjänstgöringstiden för egentlig bevakningspersonal må kunna reduceras.
Vid nu angivna förhållande torde en eljest måhända tänkbar minskning
av antalet bevakningstjänstemän mer än väl uppvägas av det större personalbehovet
för genomförande av antydda åtgärd. Sålunda har för år
1921 beräknats, att utöver den å gällande ordinarie stat uppförda personal
i lägre grader skulle erfordras ett icke ringa antal extra ordinarie
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 179 höft. (Nr 212.) 5
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
tjänstemän, nämligen 5 överkonstaplar med uppsyningsmansförordnande,
11 överkonstaplar utan dylikt förordnande, 118 vaktkonstaplar och 14
vaktfruar. Jag anser mig jämväl böra fästa uppmärksamheten därå,
att det exceptionellt låga fångantal, som år 1920 haft att uppvisa, tyvärr
icke kan antagas bliva konstant. Under den gångna delen av år 1921
har sålunda fångantalet redan ej oväsentligt stegrats.
Tjänsternas Jag övergår nu till att framlägga förslag i fråga om de särskilda
Sihfegrader1 ordinarie tjänsternas placering å den tilltänkta löneskalan, med angivande
m. m. tillika av antalet befattningar inom de särskilda tjänstegraderna. Då
jag även härutinnan ansett mig böra till alla delar följa kommitténs
förslag, tillåter jag mig beträffande den närmare motiveringen i allt väsentligt
åberopa vad kommittén därutinnan anfört i betänkandet (sid.
72—84).
Fångvårds- Chefen för fångvårdsstyrelsen tillhör för närvarande den s. k. högre
styrelsen, överdirektörsgraden. Härutinnan har kommittén icke ansett sig böra
Chefen, föreslå någon ändring samt fördenskull hänfört honom till 2:a lönegraden
av den under 9 § i avlöningsreglementet upptagna avdelningen A.
Pångvårdssakkunnige hava visserligen i sitt utlåtande ifrågasatt, att befattningen
skulle förändras till generaldirektörstjänst, men har jag icke ansett
tillräckliga skäl föreligga att frångå kommitténs förslag.
Övriga tjän- Vad den Övriga manliga ordinarie personalen inom fångvårdssty
steman
hos relsen beträffar, synas — i överensstämmelse med de grunder, som torde
få anses fastslagna i sammanhang med antagandet av det nya avlöningsreglementet
— under avdelning B i löneplanen böra i nedanstående lönegrader
upptagas:
2 vaktmästare, under beteckningen expeditionsvakter, i l:a lönegraden,
1 förste vaktmästare, med benämningen förste expeditionsvakt, i
3:e lönegraden,
2 notarier, 1 aktuarie och 2 revisorer i 13:e lönegraden,
2 sekreterare och 1 kamrerare i 15:e lönegraden,
3 byrådirektörer i 18:e lönegraden samt
2 byråchefer i 20:e lönegraden.
De föreslagna 3 assistenterna inom styrelsen anser jag, i likhet
med kommittén, böra åtminstone tills vidare likställas med assistenter i
lägsta grad vid fångvårdsstaten. Såsom jag i det följande kommer att
föreslå, skulle dessa sistnämnda hänföras till 9:e lönegraden, vadan ena
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 212. 3o
hända lönegrad torde böra bestämmas för de nu ifrågavarande assistenterna.
, j .„ o
Yad därefter angår de kvinnliga befattningshavarna, torde de ifrågasätta
två nya ordinarie skrivbiträdena, nämligen ett å kansliavdelningen
och ett å arbetskontoret, kunna upptagas i den nya lägsta graden, vilken å
löneplanen, avdelningen C, betecknats såsom l:a lönegraden. De å gällande
stat upptagna tre skrivbiträdena av nuvarande första graden torde däremot
böra åtminstone för närvarande hänföras till 2:a lönegraden såsom
kontorsbiträden. Såsom kanslibiträdestjänster med avlöning enligt den
föreslagna 3:e lönegraden synas böra upptagas dels de två redan befintliga.
till nuvarande andra biträdesgraden hänförliga, ordinarie kvinnliga
befattningafna, nämligen en å straffregistersavdelningen och en & kameralavdelningen,
dels ock den föreslagna nya kvinnliga tjänsten å sociala
avdelningen, vilka samtliga befattningar äro avsedda för utförande av
mera kvalificerade göromål.
Yad slutligen beträffar de föreslagna kvinnliga registrator- och
kassörsbefattningarna, böra dessa, i likhet med motsvarande befattningar
inom andra verk, upptagas såsom kontorsskrivare i den tilltänkta 5:e
lönegraden för kvinnliga tjänstemän.
Såsom jag redan framhållit, synes vid placering av tjänster vid
fångvårdsstaten i vederbörande lönegrader i löneplanen hänsyn böra tagas
till vissa för fängelsetjänstemännen säregna förhållanden. I anledning
härav har, såsom kommittén påpekat, i regeln för ifrågavarande tjänstemän
föreslagits en löneställning, som måhända eljest icke skulle hava enligt
vanliga grunder tillkommit dem, och som i varje fall icke får anses normerande
för befattningshavare i allmänhet. Det torde emellertid i detta
sammanhang böra omförmälas, att uti särskilt till kommitténs betänkande
avgivet yttrande av vissa bland de sakkunnige, vilka biträtt kommittén
vid behandlingen av förevarande ärende, framkommit yrkande därom, att
vaktkonstaplar, överkonstaplar, uppsyningsman och yrkesmästare samt
vaktfruar måtte placeras en lönegrad högre än kommittén föreslagit.
Därjämte hava dels föreståndaren för kronohäktet i Ystad, dels assi
stenter av högre grad vid centralfängelserna i Malmö, å Häi landa, i Här
nösand och i Mariestad dels ock kamreraren vid centralfängelset å Långholmen
uti särskilda till Kungl. Maj:t ingivna skrifter, hemställt, att de
av dem innehavda tjänster måtte tilldelas högre löneställning än enligt
kommitténs förslag. Såsom jag förut antytt, har jag dock icke ansett
mig kunna frångå vad kommittén föreslagit beträffande ifrågavarande
tjänster.
Fångvårds
staten.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Manliga Vad då till en början beträffar vaktkonstaplar vid fångvårdsstaten,
tjänsteman, torde dessa med bibehållande av nuvarande antal, 402, böra hänföras
ItepfaT 2:a lönegraden under avdelning B i löneplanen.
överbon- I 4:e lönegraden torde böra upptagas överkonstaplar samt yrkes
YrkesmSaremästare
av 2:a klass> vilka hittills ingått bland överkonstaplarna.
av 2:a klass. Enligt gällande ordinarie stat utgör antalet överkonstaplar utan
uppsyningsmansförordnande 69. Jämväl å den nya staten torde sammanlagda
antalet ordinarie överkonstaplar och yrkesmästare av 2:a klass
. böra sättas till 69. Av dessa skulle, enligt inom fångvårdsstyrelsen gjorda
beräkningar, 23 inordnas bland yrkesmästare av 2:a klass, däribland 4
med tjänstgöring såsom maskinister, och övriga 46 såsom överkonstaplar
avses för bevakningstjänst.
Uppsynings- Såsom förut är nämnt, skulle enligt föreliggande förslag i stället
Yrkesmäs- ^iir överkonstaplar med uppsyningsmansförordnande, inrättas två med vartare
aTl-.a andra jämnställda grupper av ordinarie befattningshavare, uppsyningsman-
män och yrkesmästare av l:a klass. Dessa synas böra ställas en lönegrad
högre än överkonstaplar och yrkesmästare av 2:a klass eller sålunda i 5:e
lönegraden.
Antalet överkonstaplar med uppsyningsmansförordnande är i nu
gällande ordinarie stat upptaget till 15. Å den nya staten torde böra
uppföras 3 befattningar, såsom yrkesmästare av l:a klass. För bevakningstjänst
hava beräknats 12 ordinarie uppsyningsmän.
Kronohäktes- De a ordinarie stat uppförda kronohäktesföreståndarna tillhöra för
föreståndare, närvarande två olika avlöningsgrupper. Föreståndare i den lägre avlönade
gruppen äro nu placerade vid kronoliäktena i Norrtälje, Karlshamn, Varberg,
Uddevalla, Hudiksvall och Haparanda; till den högre gruppen höra
föreståndarna vid kronohäktena i Nyköping, Västervik, Visby, Ystad, Halm,
stad, Sundsvall, Östersund, Umeå och Luleå.
I likhet med kommittén har jag ansett, att åtminstone för närvarande
icke bör företagas någon mera genomgripande omgruppering
av kronohäktena; dock finner jag mig böra biträda kommitténs förslag
att kronohäktet i Visby nedflyttas i den lägre gruppen, enär detta häkte
särskilt under senare år haft att uppvisa en i jämförelse med övriga
häkten inom den högre gruppen så ringa fångfrekvens, att dess bibehållande
i denna grupp icke synes kunna försvaras.
Med iakttagande av den sålunda föreslagna jämkningen, torde de
7 lägre kronohäktesföreståndarna böra placeras i 8:e lönegraden och de
8 högre i 9:e lönegraden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Assistenterna äro numera fördelade i två tjänstegrader. Till den Assistenter,
lägre gruppen höra de 13 assistenterna vid straffängelserna samt 1 assistent
för jordbruket vid centralfängelset i Mariestad ävensom assistenter
vid centralfängelserna i Karlskrona och Norrköping. Därjämte hänföres
till denna grad den nuvarande manliga assistenten vid centralfängelset i
Växjö, vilken befattning emellertid, enligt vad förut är nämnt, skulle ombildas
till en kvinnlig assistenttjänst. Till den nuvarande högre gruppen
räknas dels 3 assistenter vid centralfängelset å Långholmen och dels
4 assistenter vid centralfängelserna i Malmö, å Härianda, i Härnösand
och i Mariestad, Erinras må emellertid, att före år 1919 fanns en grupp
mellan den nuvarande lägre och den nuvarande högre gruppen samt att
i den högsta gruppen voro av nu ifrågavarande assistenter upptagna
allenast förenämnda tre assistenter vid Långholmsfängelset.
Vid övervägande av assistenternas placering å det nu föreliggande
förslaget till avlöningsskala har jag, i anslutning till kommitténs uttalade
uppfattning, ansett, att de nämnda tre assistenttjänsterna vid centralfängelset
å Långholmen intaga en särställning i förhållande till övriga
med dem nu likställda assistenter samt att med den omfattning detta
fängelse har dessa assistenter, var inom sitt område, böra hava en jämförelsevis
självständig ställning och sålunda tjänstgöra såsom ett slags
avdelningsföreståndare. Med hänsyn härtill synes skäl förefinnas att, såsom
tidigare varit fallet, placera dessa tre assistenter i en särskild grupp.
I en mellangrupp skulle uppföras de ovannämnda 4, till nuvarande
högre gruppen hörande assistenterna vid centralfängelserna i Malmö, å
Härianda, i Härnösand och i Mariestad.
Beträffande assistenten vid Härlandafängelset är emellertid att
märka, att han tills vidare tjänstgör jämväl såsom redogörare för kolonien
å Singeshult med säx-skild kassa och räkenskap. För sitt berörda
uppdrag torde han, såsom kommittén föreslagit, böra åtnjuta särskild ersättning
av för ändamålet disponibla medel med skäligt ansett belopp av
300 kronor, dock att dyrtidstillägg icke må därå beräknas.
Vid lärarbefattningarnas omändring till assistenttjänster torde böra
iakttagas, att undervisningsassistenten vid straffängelset i Uppsala sättes
i samma grupp som den andra assistenten vid fängelset eller sålunda i
lägsta gruppen samt att de tre undervisningsassistenterna vid eentralfängelserna
i Malmö, å Härianda och i Härnösand hänföras till samma grupp
som redogörarassistenterna vid samma fängelser, alltså i mellangruppen,
i vilken grupp även de bägge undervisningsassistenterna vid centralfängelset
å Långholmen böra inordnas.
Däremot torde såsom i kommitténs betänkande (sid. 79) antytts,
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
de nuvarande innehavarna av assistentbefattningarna vid centralfängelserna
i Norrköping och Växjö kunna beredas plats på annat håll. Assistentbefattningen
vid centralfängelset i Karlskrona bestrides av en å äldre stat
kvarstående tjänsteman.
Hela antalet assistenter i de särskilda grupperna skulle alltså å
den nya staten bliva: i lägsta gruppen 15, i mellangruppen 9 och i högsta
gruppen 3.
För den lägsta gruppen synes böra gälla 9:e lönegraden eller
samma lönegrad, som föreslagits för de högre kronohäktesföreståndarna;
mellangruppen torde böra hänföras till ll:e lönegraden samt den högsta
gruppen till 12:e lönegraden. För jämförelse må erinras, att postexpeditör
är placerad i 8:e, förste postexpeditör i 10:e och kontrollör vid
postverket i 12:e lönegraden.
Kamrerare. Vid centralfängelset å Långholmen finnes anställd en kamrerare i
högre grad. Denne kamrerare torde lämpligen böra uppföras i 14:e lönegraden,
eller i samma lönegrad som exempelvis distriktskamrerare vid
statens järnvägar, inköpschef och kontorschef vid telegrafverket.
Pastorer och Enligt mitt i det föregående framlagda förslag skulle den nuva
förete
lärare. ran(je befattningen såsom andre pastor vid centralfängelset å LångholfchöverFärare1
men och pastorsbefattningarna vid centralfängelserna i Malmö, å Härlanda
och i Härnösand uppföras såsom ordinarie tjänster i egentlig mening
med benämning pastorer och förste lärare, varjämte vid centralfängelset
i Växjö skulle inrättas en ny befattning såsom pastor och förste lärare.
Nuvarande befattningen såsom förste pastor vid centralfängelset å Långholmen
skulle likaledes ombildas till ordinarie tjänst med benämning förste
pastor och överlärare. Vid dessa tjänsters värdesättande i lönehänseende
har uppmärksammats, att de prästerliga tjänsterna äro — frånsett läkarbefattningarna
— de enda tjänster vid fångvård sstaten, för vilka ovillkor.
ligen måste fordras akademisk utbildning. Med beaktande härav samt med
hänsyn till de i det föregående omförmälda, under senare tid väsentligt
vidgade uppgifter, fängelsepastorerna redan fått och vilka efter tillkomsten
av den sociala avdelningen inom fångvårdsstyrelsen torde komma att
än mera utvecklas, har jag, i anslutning till kommitténs förslag, ansett
pastor och förste lärare böra hänföras till 15:e lönegraden samt förste
pastorn och överläraren till 16:e lönegraden.
Direktörer. Fängelsedirektörerna äro för närvarande i avlöninghänseende upp
delade
i tre grupper. Till lägsta gruppen höra dels direktörerna vid
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
39
centralfängelserna i Norrköping, Karlskrona och Växjö, dels ock direktörerna
vid de 13 straffängelserna. Andra gruppen omfattar direktörerna
vid centralfängelserna i Malmö, å Härianda, i Härnösand och i Mariestad.
I högsta gruppen är placerad direktören vid centralfängelset å
Långholmen.
De tre direktörsgrupperna synas å den nya staten böra uppföras
i respektive 15:e, 16:e och 17:e lönegraderna.
Direktören vid centralfängelset å Härianda skulle sålunda hänföras
till 16:e lönegraden. Så länge han emellertid har tillsynen över kolonien
å Singeshult, torde han, på sätt kommittén föreslagit, härför böra åtnjuta
särskild ersättning av för ändamålet disponibla medel med skäligt
ansett belopp av 500 kronor, dock utan rätt att därå beräkna dyrtidstillägg.
Vid bestämmande av antalet av de ordinarie direktörsbefattningar i
den lägsta graden, som må böra uppföras å den nya staten, har kommittén
utgått från att samtliga de nu till denna grad hörande 16 direktörstjänsterna
skulle överföras på denna stat. Detta skulle sålunda gälla jämväl
de två direktörsbefattningar, som för närvarande äro avsedda för de
tillsvidare helt eller delvis nedlagda centralfängelserna i Norrköping och
Karlskrona. Beträffande anledningen härtill har kommittén anfört följande:
»De
nuvarande innehavarna av ifrågavarande två befattningar hava
icke utnämnts specifikt å dessa tjänster, utan avse deras konstitutorial
direktörsbefattning i viss lönegrad med placering endast tills vidare vid
angiven fångvårdsanstalt. Såsom exempel i sådant hänseende kan nämnas,
att nuvarande direktören vid centralfängelset i Karlskrona konstituerades
att från och med den 1 augusti 1911 vara direktör vid straffängelse eller
därmed i löneavseende jämnställd fångvårdsanstalt med placering tills vidare
vid straffängelset i Örebro, men att han aldrig inträdde i tjänstgöring
vid nämnda fängelse, utan fick densamma förlagd till straffängelset i Kristianstad,
varifrån han sedermera överflyttades till dåvarande tvångsarbetsanstalten,
numera centralfängelset i Karlskrona.
Det har med hänsyn till nämnda förhållande synts kommittén obilligt
att, därest direktörstjänsterna vid centralfängelserna i Norrköping
och Karlskrona uppfördes å övergångsstat, ovillkorligen just de personer,
som vid den nya statens ikraftträdande vore innehavare av dessa
befattningar, skulle i första hand överflyttas till nämnda stat. Med anledning
därav och då en ökning av fångantalet kan göra det nödvändigt
att när som helst åter taga endera av eller bägge de ifrågavarande anstal
-
40
Kvinnliga
tjänstemän.
Vaktfruar.
Första vaktfrnar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
terna i fullständigt bruk har kommittén ansett sig böra föreslå, att antalet
direktörsbefattningar i nu ifrågavarande grad å den nya staten bestämmes
så, att samtliga ordinarie innehavare av dylika tjänster beredas
möjlighet att övergå på ny stat. Det må i detta sammanhang ock framhållas,
att genom nu angivna anordning lämna undvikas vissa svårigheter
i lönetekniskt hänseende, som eljest skulle uppstå, därest en å övergångsstat
stående direktör förordnades att vikariera å annan tjänst inom fångvården.
Kommittén förutsätter emellertid, att, därest vakans uppstår å någon
av de två befattningar, om vilka nu är fråga, densamma icke tillsättes med
ny ordinarie innehavare i annat fall än att, såvitt kan bedömas, mera permanent
behov förefinnes av vederbörande anstalts förnyade användande till
fångförvar i avsevärd omfattning, ävensom att, om vakans å annan befattning
inom graden inträffar, det må tagas under övervägande, huruvida ej
genom omplacering någon av de nu omhandlade tjänsterna i stället kan göras
vakant.»
På i huvudsak de av kommittén sålunda anförda skäl samt under
nyssberörda förutsättning anser jag mig böra tillstyrka, att även de
nuvarande innehavarna av direktörstjänsterna vid centralfängelserna i
Norrköping och Karlskrona må tillåtas övergå på den nya staten och att
för sådant ändamål i den lägsta gruppen av direktörstjänster uppföras
16 befattningar.
Enligt föreliggande förslag skulle alltså till 15:e lönegraden hänföras
16 direktörer, till 16:e lönegraden 4 direktörer och till 17:e lönegraden
1 direktör.
Lägsta graden av ordinarie kvinnliga befattningshavare intages för
närvarande av kokerskorna, vilka emellertid, enligt vad förut är nämnt,
skulle överföras till icke-ordinarie anställning.
Närmast högre grad innehava för närvarande vaktfruarna. Dessa
synas skäligen böra inordnas i den nya l:a lönegraden under avdelning C
i löneplanen. A gällande stat äro upptagna 36 ordinarie vaktfrubefattningar,
vilket antal torde böra bibehållas å den nya staten.
Första vaktfruar finnas för närvarande till ett antal av 4. Dessa
befattningshavare, vilka intaga i förhållande till vaktfruarna motsvarande
ställning som överkonstaplar gentemot vaktkonstaplar, hava till oförändrat
antal hänförts till 3:e lönegraden under avdelningen C.
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Enligt vad jag i det föregående föreslagit, skulle dels den manliga Kvinnliga
assistentbefattningen vid central fängelset i Växjö utbytas mot en kvinnlig ass,s en r''
sådan och dels lärarinnetjänsten därstädes uppföras såsom kvinnlig assistentbefattning.
Bägge dessa kvinnliga befattningar torde skäligen böra
uppföras under 6:e lönegraden, avdelningen C, i löneplanen.
Uti 33 och 34 §§ av det nya avlöningsreglementet innefattas be- Anlita»
stämmelser rörande avlöning till icke-ordinarie befattningshavare. \ ad ordinarie
fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten beträffar, torde med ned^n a.ngi-befattnnigsvet
undantag icke anledning förefinnas, att, såsom i nämnda 33 $ förut- m. m.
sättes kunna ske, i stat specifikt angiva arvodesbelopp för dylik befattningshavare.
Avlöningen till ifrågavarande icke-ordinarie personal
skulle sålunda i allmänhet utgå från vederbörande gemensamma anslag
till avlöning åt icke-ordinarie befattningshavare och enligt grunder som
fastställas av Kungl. Maj:t, där ej i särskilda fall Kungl. Maj:t finner
sig böra överlåta detta på verket. „ .. .....
Emellertid torde arvodena till de föreslagna fangvardsfullmaktige
— vilka arvoden synas skäligen kunna tills vidare bestämmas till 2,000
kronor för vardera eller samma belopp, som utgår till fullmäktig hos
socialstyrelsen — böra specifikt upptagas i stat.
Däremot svnes ovan angivna allmänna regel böra följas i avseende
å samtliga predikanter, i stället för att, såsom nu är fallet, för vissa av
dem i stat upptaga specifika arvoden.
Vid vissa kronohäkten finnas för närvarande s. k. tillsyningsman,
vilka visserligen icke anses direkt tillhöra fångvården, men dock avlönas
av fångvårdsmedel. Kommittén har emellertid (sid. 86 i betankandet)
ifrågasatt, huruvida ej genom vidtagande av lämpliga anordningar åtminstone
vissa tillsyningsmansbefattningar skulle kunna framdeles indragas.
En utredning i sådant syfte synes mig böra i sinom tid upp
dragas åt fångvårdsstyrelsen att verkställa; och torde Kungl. Maj:t sedermera
vara i tillfälle att vidtaga de åtgärder i berörda hänseende, vårtid
utredningen må kunna föranleda.
Det nu av riksdagen antagna avlöningsreglementet för befattnings-jAvlöninys-^
havare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila m.
statsförvaltningen, är såsom jag nämnt, avsett att tillämpas jämväl tor
fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten, dock med nödig komplettering
av den reglementsförslaget bifogade tjänsteförteckningen i vad nu ifrågavarande
verk angår.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 179 käft. (År 212.) 6
42
Tillämpning
av er
reglemente
bestämmelse
under
år 1921.
Särskilda
avlöningsbe
stämmelser.
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
För det närmare innehållet i nämnda reglemente saknar jag anledning
att nu redogöra, då reglementet redan blivit av riksdagen antaget.
Emellertid anser jag mig böra begagna tillfället att i detta sammanhang
beröia en fråga, som avser tillämpning av en bestämmelse i
■ reglementet redan under år 1921.
Enligt 15 § av ifrågavarande reglemente skall tjänsteman äga att
uppbära oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg, bland
annat, för den tid han tjänstgjort såsom lärare vid eller deltagit såsom
elev i utbildningskurs vid verket. Motsvarande bestämmelse återfinnes
ock i 16 § av kommunikationsverkens avlöningsreglemente. Däremot
saknas i de för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten hittills gällande
avlöningsvillkor något medgivande i dylik riktning, vadan deltagare i
sådan kurs, som icke samtidigt kan bestrida sin befattning, går förlustig
sina tjänstgöringspenningar och kan därjämte förpliktas att avstå så
mycket av lönen, som erfordras för befattningens uppehållande.
Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande kommer fångvårdsstyrelsen att
under år 1921 anordna en teoretisk kurs för utbildning av fångvårdstjänstemän
av högre grad.
Då det synes mig obilligt, att ordinarie fångvårdstjänstemän, som
är elev vid nämnda kurs, skall behöva härför underkasta sig kännbara
ekonomiska uppoffringar genom avstående av någon del av avlöningen
samt da detta icke skulle förekomma efter 1922 års ingång — därest
det nu omhandlade reglementet från nämnda tidpunkt tillämpas å fångvård11
— har jag för avsikt att, om från riksdagens sida icke framställes
någon ° erinran däremot, föreslå Kungl. Maj:t medgiva, att sådan
tjänsteman må för den tid, intill högst sex månader, han deltager såsom
elev uti ifrågavarande utbildningskurs, uppbära full avlöning å sin ordinarie
tjänst.
Såsom framgår av 2 § av det nya avlöningsreglementet, skola jämte
reglementets stadganden kunna för tjänstemän vid vissa verk gälla särskilda,
av Kungl. Maj:t och riksdagen beslutade avlöningsbestämmelser.
Aven för tjänstemän vid fångvårdsstaten torde dylika speciella föreskrifter
böra fastställas.
Såsom redan förut antytts, torde sålunda beträffande tjänstemän
vid fångvårdsstaten böra gälla en dylik särskild bestämmelse, avseende
utsträckt skyldighet för sådan tjänsteman att såsom vikarie bestrida
annan befattning.
Enligt 19 § i avlöningsreglementet skall tjänsteman, om han där
-
43
Kungl. May.ts proposition nr 212.
till förordnas, vara skyldig att under sammanlagt högst tre månader av
ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida befattning inom högre
lönegrad. Med hänsyn emellertid till dels redan verkställd nedläggning
tills vidare av vissa fängelser och dels framdeles möjligen skeende förändringar
eller indragningar av fångvårdsanstalter bör, såsom kommittén
(sid. 88 i betänkandet) framhållit, fångvården hava möjlighet att i största
möjliga utsträckning kunna tillgodogöra sig sådana tjänstemäns arbetskrafter,
som eljest icke skulle''hava full sysselsättning. För sådant ändamål
torde för tjänsteman vid fångvårdsstaten tills vidare böra föreskrivas,
att han, om han därtill förordnas, skall vara skyldig att såsom
vikarie bestrida befattning jämväl i samma eller lägre lönegrad.
Ytterligare en särskild bestämmelse torde böra meddelas, nämligen
beträffande vissa tjänstemäns vid fångvården rätt till förmånen av kostnadsfri
läkarvård in. m.
I 25 § av reglementet säges, att tjänsteman erhåller vid skada till
följd av olycksfall i tjänsten på vederbörande myndighets bekostnad erforderlig
läkarvård jämte läkemedel samt, där olycksfallet medför förlust
eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans
höjande nödiga hjälpmedel, allt enligt de närmare bestämmelser, Kungl.
Maj:t meddelar.
I samma paragraf är emellertid tillagt, att, i den mån vid vissa
verk en utvidgad rätt i förenämnda hänseenden anses böra ifrågakomma,
skall till efterrättelse lända vad Kungl. Maj:t och riksdagen därutinnan
besluta. Enligt vad som framgår av motiveringen till nämnda paragraf
har nämligen avsetts, att, därest inom en viss förvaltningsgren förmånen
av kostnadsfri läkarvård m. m. för närvarande är medgiven i större omfattning
än som sålunda i allmänhet skulle gälla, nämnda förmån icke
skulle upphävas.
I de för fångvårdsstaten för närvarande gällande avlöningsvillkor
är föreskrivet, att kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter, enligt de
närmare bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar, lämnas åt tjänstemän
av lägre grad men ej åt deras familjer.
I anslutning till det nyss sagda och då vid varje fängelse i allt
fall måste för fångarnas räkning finnas anställd en läkare, anser jag i
likhet med kommittén det böra särskilt medgivas, att tjänsteman vid
fångvårdsstaten, tillhörande någon av 1—5 lönegraderna enligt reglementsförslagets
9 §, avdelningarna B eller C, även i andra fall än vid skada
till följd av olycksfall i tjänsten må, enligt av Kungl. Maj:t meddelade
närmare bestämmelser, erhålla erforderlig läkarvård jämte läkemedel på
fångvårdens bekostnad, dock att vård å sjukhus, sanatorium eller annan
44
Kungl. Maj ds proposition nr 212.
dylik vårdanstalt icke må vid sådant sjukdomsfall bestridas av fångvårdens
medel under tid, då tjänstemannen åtnjuter oavkortad lön.
De nu föreslagna speciella föreskrifterna böra lämpligen inrymmas
i den kungörelse, som angiver de verk, å vilkas befattningshavare reglementet
skall äga tillämpning.
Övergångs- I sammanhang med framläggandet av förslaget till det nya avlö
an°gar.
tn~ ningsreglementet förutsattes, att särskild anordning skulle vidtagas vid
övergång till efterskottsutbetalning av hela avlöningen ävensom att det
skulle ankomma pa Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vissa angivna grunder, meddela erforderliga föreskrifter i avseende
å övergången till de nya avlöningsbestämmelserna. Vad nu är sagt bör
självfallet gälla jämväl fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten, därest
nämnda avlöningsreglemente kommer att tillämpas å ifrågavarande verk.
Övergångs- För fångvårdsstaten torde det bliva nödigt att uppföra en särskild
stelt övergångsstat (jfr betänkandet sid. 92—93).
Enligt det i det föregående framlagda förslaget skulle sålunda
pastorn och kamreraren vid centralfängelset i Norrköping samt pastorn
vid centralfängelset i Karlskrona uppföras å övergångsstat med de å nu
gällande stat dem tillförsäkrade avlöningar. Därjämte torde en å äldre
stat kvarstående bevakningsbefälhavare vid förutvarande tvångsarbetsanstalten
i Karlskrona böra med sin gamla avlöning upptagas å övergångsstat.
Likaledes böra de nuvarande innehavarna av de å gällande stat
såsom ordinarie tjänster uppförda 13 kokerskebefattningarna lämnas tillfälle
att, om de så önska, å övergångsstat bibehålla sina hittillsvarande
avlöningsförmåner.
Den å nu gällande övergångsstat uppförda predikantsbefattningen
vid kronohäktet i Eskilstuna torde fortfarande böra bibehållas å övergångsstat
med nuvarande arvodesbelopp.
A övergångsstat böra slutligen uppföras två ordinarie fångevaldiger,
vilka åtnjuta lön enligt äldre stat.
Stater. I gällande riksstat äro för fångvården uppförda följande ordinarie an
slag,
nämligen:
dels ett bestämt anslag för fångvårdsstyrelsen, för bestridande av
avlöningar — frånsett ålderstillägg — till ordinarie tjänstemän samt vika.
riatsersättningar, arvoden och flitpenningar åt extra biträden, m. m.,
. dels ®tt bestämt anslag till fångars vård och underhåll, från vilket
bestridas avlöningar — frånsett ålderstillägg — till vid fångvårdsstaten an
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Knngl. Maj:ts proposition nr 212. 4o
ställda ordinarie tjänstemän samt pastorer, lärare och lärarinna ävensom
vissa predikanter, .
dels ett förslagsanslag till fångars vard och underhal^ från vilket anslag
bestridas ersättningar till vikarier för tjänstemän vid fångvårdsstaten,
avlöningar till icke-ordinarie personal i allmänhet, hyresersättningar och
vedanslag till befattningshavare vid fångvårdsstaten samt egentliga driftkostnader
för fängelserna, såsom fångars förplägning och beklädnad ävensom
uppvärmning och reparationer vid fängelserna samt fångtransporter
m. m., varjämte från samma anslag bestridas expenser samt rese- och traktamentsersättningar
för såväl fångvårdsstyrelsen som fångvårdsstaten,
dels ock ett förslagsanslag till ålderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen
och fångvården anställda ämbets- och tjänstemän.
Därest nu det nya avlöningsreglementet skall vinna tillämpning å
fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten, betingas därav förändrad uppställning
av staterna för ifrågavarande verk. Därvid torde, vad avlöningsstaterna
beträffar, böra tillämpas de grunder, som finnas angivna i
kommitténs betänkande (sid. 95—99).
I enlighet härmed skulle kostnaderna för avlöningar till de ordinarie
tjänstemännen angivas i en anslagspost för fångvårdsstyrelsen och en anslagspost
för fångvårdsstaten, från vilka särskilda anslag jämväl skulle
bestridas de i lönerna ingående belopp, som motsvara nuvarande ålderstillägg.
Dessa bägge anslagsposter skulle erhålla förslagsanslags natur.
Det nu i stat uppförda anslaget till ålderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen
och fångvården anställda ämbets- och tjänstemän skulle
däremot icke vidare förekomma.
Enligt i betänkandet angivna beräkningsgrunder hava ^ anslagsposterna
»avlöningar till ordinarie tjänstemän» upptagits för fångvårdsstyrelsen
till förslagsvis 178,000 kronor och för fångvårdsstaten till förslagsvis
2,017,000 kronor.
Vidare skulle för såväl fångvårdsstyrelsen som fångvårdsstaten
uppföras särskilda anslagsposter till vikariatsersättningar åt vikarier å
ordinarie befattningar. Dessa anslagsposter hava förslagsvis upptagits
till 5,000 kronor för fångvårdsstyrelsen och 80,000 kronor för fångvårdsstaten
Såsom
i det föregående antytts skulle i staten för fångvårdsstyrelsen
specifikt upptagas arvoden till fullmäktige; och torde för detta ändamål
böra uppföras en anslagspost å tillhopa 4,000 kronor, vilken lämpligen bör
hava karaktären av förslagsanslag, högst.
Å den nya staten för fångvårdsstyrelsen bör uppföras en särskild
anslagspost med beteckning »avlöningar till icke-ordinarie befattnings
-
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
havare m. m.» och såsom förslagsanslag, högst. Denna anslagspost har
beräknats till 22,000 kronor.
Varf fångvårdsstaten beträffar finnes icke i gällande stat uppförd
någon särskild post för avlöningar till icke-ordinarie tjänstemän, utan
bestridas dessa, såsom förut är nämnt, i allmänhet från förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll. För vinnande av större överskådlighet
och reda torde,^ i anslutning till vad som föreslagits beträffande fångvårdsstyrelsen,
å den nya staten böra uppföras en för fångvårdsstaten
avsedd särskild anslagspost för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m. Då emellertid antalet sådana befattningshavare måste i
viss man rätta sig efter antalet fångar och sålunda kan komma att
undergå avsevärda växlingar samt då härtill kommer, att grunderna för
avlöningsförmånerna även för dessa icke-ordinarie befattningshavare
skulle fastställas av Kungl. Maj:t, kan, såsom kommittén framhållit, anslagsposten
i fråga, vilken självfallet måste hava förslagsanslags natur,
icke begränsas till ett högsta belopp. Ifrågavarande anslagspost har
uppförts till förslagsvis 600,000 kronor.
Under rubriken omkostnadsstat torde lämpligen böra uppföras en
anslagspost för bestridande av övriga kostnader för fångvård, vilken anslagspost
givetvis måste hava förslagsanslags natur. Vid beräkningen
av nämnda anslagspost torde kunna läggas till grund den summa, som
enligt beräkning för år 1921 skulle täckas av förslagsanslag för fångars
vård och underhåll, dock med avdrag av de belopp, som för nämda år
avsetts för bestridande av utgifter under sådana titlar, vilka föreslagits
skola överföras till andra anslagsposter. Med tillämpning av nämnda
beräkningsgrund har under rubriken omkostnadsstat upptagits ett förslagsanslag
av 2,450,000 kronor.
Godtages vad sålunda i olika hänseenden föreslagits, skulle staterna
för fångvården få följande utseende:
Ordinarie stat.
A. Avlöningsstat.
Fångvårdsstyrelsen.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag . . 178,000 kronor
Vikariatsersättningar, förslagsanslag......... 5,000 *
Arvoden å 2,000 kronor till två fullmäktige, förslagsanslag,
högst,................. 4,000 »
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare in. m.,
förslagsanslag, högst,............. 22,000 »
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
47
Fångvårdsstaten.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag . . 2,017,000 kronor
Vikariatsersättningar, förslagsanslag......... 80,000 »
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,
förslagsanslag................ 600,000
B. Omkostnadsstat.
Övriga kostnader för fångvård, förslagsanslag .... 2,450,000 kronor
Summa förslagsanslag 5,356,000 kronor.
Övergångsstat.
Lön
eller
motsvarande.
Tjänst- göringspen- ningar eller
motsvarande.
Arvode.
Summa.
1 kamrerare ... t . :..........
2,300
1,200
—
3,500 1
1 pastor, arvode..............
2,100
1,150
—
3,250 2 *
1 pastor, arvode..............
2,300
1,200
—
3,500 8
1 bevakningsbefälhavare..........
2,000
—
500
2,500 4
1 predikant ................
—
—
600
600
1 kokerska................
400
200
—
600 5
12 kokerskor................
4,800
2,400
—
7,200 6
1 fånggevaldiger..............
500
—
—
500
1 d:o ..............
500
—
—
500
Till ålderstillägg, förslagsvis.........
Till hyresersättningar och vedanslag, där för- mån av fri bostad med bränsle icke åt-
4,500
njntes, förslagsvis.............
—
—
—
6,050
Summa förslagsanslag
—
—
—
32,700
1 Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor.
2 Efter 5 år kan den del av arvodet, som motsvarar lön, höjas med 500 kronor och efter 10 år
med ytterligare 500 kronor.
a Efter 5 år kan den del av arvodet, som motsvarar lön, höjas med 500 kronor och efter 10 år
med ytterligare 500 kronor. — Så länge ifrågavarande befattning är placerad vid centralfangelset i
Karlskrona, skall befattningens innehavare utan särskild ersättning jämväl bestrida de prästerliga göromålen
vid straffängelset i Karlskrona.
4 Efter 5 år ntgår ålderstillägg med 300 kronor och efter 10 år med ytterligare 200 kronor. —
En ijärdedel av innehavande lön, arvode och ålderstillägg ntgör tjänstgöringspenningar.
6 Efter 5 år kan lönen höjas med 50 kronor och efter 10 år med ytterligare 50 kronor.
48
Kungl. Äfaj:ts proposition nr 212.
Kostnads- Till ledning vid bedömandet av den kostnadsökning, som en till
berSkning.
tampning av föreliggande förslag till lönereglering m. m. beträffande
fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten skulle medföra, tillåter jag mig
åberopa följande av kommittén i betänkandet meddelade utredning.
I riksstaten för år 1921 äro för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten
uppförda, bland andra, följande anslag:
Fångvårdsstyrelsen............kr. 116,300
Fångars vård och underhåll:
bestämt anslag............» 949,800
förslagsanslag............» 2,500,000
Förstärkning av förslagsanslaget till fångars
vård och underhåll, förslagsanslag, högst » 600,000
Alderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen
och fångvården anställda ämbets- och
tjänstemän, förslagsanslag.......» 90,000
Extra aktuarie i fångvårdsstyrelsen, förslagsanslag,
högst.............> 3,900 kr. 4,260,000
Läggas härtill
kostnaderna för tillfällig löneförbättring till ordinarie
tjänstemän, beräknade efter förhållandena år 1919,
omkring........''.........»
samt
till förstärkning av arbetskrafterna å fångvårdsstyrelsens
arbetskontor av inkomster å arbetsdriften
anvisade..................»
ävensom
skillnaden mellan, å ena sidan, den av Kungl. Maj:t i den
för år 1921 fastställda staten å förslagsanslag till
fångars vård och underhåll upptagna slutsumman,
3,300,000 kronor, och, å andra sidan, de i riksstaten
för samma år för ifrågavarande ändamål uppförda
förslagsanslag samt förstärkningsanslag, tillhopa
3,100,000 kronor............kr,
erhålles en totalsumma av kr. 4,660,250
De framlagda nya staterna, övergångsstaten däri inräknad,
sluta å ett sammanlagt belopp av.........kr. 5,388,700
194,300
5,950
900 ooo
49
Kungl. May.ts proposition nr 212.
Vid en jämförelse mellan den näst förut återgivna totalsumman och
det sist angivna beloppet är emellertid att märka följande.
I den för de nuvarande kostnaderna upptagna summan ingår icke
värdet av bostad och bränsle, som åtnjutes in natura och icke heller till vissa
icke-ordinarie befattningshavare utgående tillfällig löneförbättring, medan
däremot i nämnda summa äro inberäknade en del utgiftsbelopp, som rätteligen
äro att betrakta såsom dyrtidstillägg. I sistberörda hänseende må erinras,
hurusom ersättning för bostad och bränsle skall bestämmas efter
gängse priser, vadan dylik ersättning utgått med belopp, som innefatta jämväl
den av kristiden föranledda prisstegringen.
Beträffande de föreslagna nya staterna bör uppmärksammas, att däri
upptagna avlöningsbelopp komma att i viss mån minskas på grund av skyldigheten
att erlägga ersättning för tjänstebostad.
Likaså må'' framhållas, hurusom särskilt de för vikariatsersättningar
och avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare beräknade anslag
måste betraktas såsom synnerligen approximativa.
Vidare må erinras, att genom den föreslagna anordningen vid övergång
till efterskottsutbetalning av hela avlöningen en kostnadsökning
föranledes första året, då de nya staterna börja tillämpas.
Slutligen är att märka, hurusom vid dessa kostnadsberäkningar
hänsyn icke — med ovan angivna undantag — blivit tagen till dyrtidstillägg,
vare sig de som nu utgå, eller de som efter regleringens genomförande
kunna antagas komma att utgå.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen:
dels besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk,
tillhörande den civila statsförvaltningen, skall från och
med den 1 januari 1922 äga tillämpning å befattningshavare
vid fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten;
dels besluta, att uti den till samma reglemente
hörande tjänsteförteckningen skall under andra huvudtiteln
införas följande:
Departe
ments
chefens
hemställan.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 179 Käft. (Nr 212.)
opaginerad Kontrollera mot PDF
SO Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Verk och befattningar.
Avdelning
och löne- grad enligt
löneplanen.
Verk och befattningar.
Avdelning
och löne- grad enligt
löneplanen.
Andra huvudtiteln.
Fångvårdsstaten.
1 direktör av l:a klass.......
B 17
Fångvårdsstyrelsen och fångvårds-
4 direktörer av 2:a klass......
B 16
staten.
1 förste pastor och överlärare ....
B 16
Fångvårdsstyrelsen.
16 direktörer av 3:e klass......
B 15
1 överdirektör...........
A 2
5 pastorer och förste lärare.....
B 15
2 byråchefer...........
B 20
1 kamrerare.........
B 14
3 byrådirektörer..........
B 18
3 assistenter av l:a klass......
B 12
2 sekreterare ...........
B 15
9 assistenter av 2:a klass......
B 11
1 kamrerare............
B 15
15 assistenter av 3:e klass......
B 9
2 notarier.............
B 13
2 assistenter, kvinnliga.......
C 6
1 aktuarie ............
B 13
8 kronohäktesföreståndare av l:a klass
B 9
2 revisorer ............
B 13
7 kronohäktesföreståndare av 2:a klass
B 8
3 assistenter av 3:e klass......
B 9
12 uppsyningsman.........
B 5
2 kontorsskrivare, kvinnliga.....
C 5
3 yrkesmästare av l:a klass.....
B 5
3 kanslibiträden, kvinnliga.....
C 3
46 överkonstaplar.........
B 4
3 kontorsbiträden, kvinnliga.....
C 2
23 yrkesmästare av 2:a klass ....
B 4
2 skrivbiträden, kvinnliga.....
C 1
402 vaktkonstaplar .........
B 2
1 förste expeditionsvakt......
B 3
4 första vaktfruar.........
C 3
2 expeditionsvakter........
B 1
36 vaktfruar............
C 1
dels godkänna följande särskilda bestämmelser
att från och med den 1 januari 1922 lända till efterrättelse
beträffande tjänstemän vid fångvårdsstaten,
nämligen:
tjänsteman skall, om han därtill förordnas, vara
skyldig att såsom vikarie bestrida befattning i samma
eller lägre lönegrad;
tjänsteman, tillhörande någon av 1—5 lönegraderna
enligt avlöningsreglementets 9 §, avdelningarna
B eller C, må även i andra fall än vid skada till följd
av olycksfall i tjänsten, enligt av Kungl. Maj:t meddelade
närmare bestämmelser, erhålla erforderlig läkarvård
jämte läkemedel på fångvårdens bekostnad, dock
att vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vård
-
51
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
anstalt icke må vid sådant sjukdomsfall bestridas av
fångvårdens medel under tid, då tjänstemannen åtnjuter
oavkortad lön;
dels godkänna det av mig framlagda förslag till
stater för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten;
dels ock under riksstatens andra huvudtitel, med
uteslutande av de under avdelningen E., Fångvården,
uppförda ordinarie anslagen till fångvårdsstyrelsen, fångars
vård och underhåll samt ålderstillägg för en del
vid fångvårdsstyrelsen och fångvården anställda ämbetsoch
tjänstemän, under samma avdelning uppföra under
rubriken sfångvården» ett ordinarie förslagsanslag å
5,356,000 kronor och under rubriken »fångvården: övergångsstat»
ett ordinarie förslagsanslag å 32,700 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall; och skulle proposition i ämnet
avlåtas till riksdagen av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
N. C ervin.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- SU 1921:196 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut angående reglering av löneförhållanden m. m. vid fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten. s. 1 i texten
- SU 1921:122 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av löneförhållanden m. m. vid fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten jämte två i ämnet väc s. 1 i texten