Angående pensionsförbättring åt fästning spoliskonstapeln B. K. Boman
1921-03-18 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1921:223, Angående pensionsförbättring åt fästning spoliskonstapeln B. K. Boman
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 223.
1
Nr 223.
Kungl. Maj\ts proposition till riksdagen angående pensionsförbättring
åt fästning spoliskonstapeln B. K. Boman;
given Stockholms slott den 18 mars 1921.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro
GUSTAF ADOLF.
C. G. Hammarskjöld.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet a Stockholms
slott den 18 mars 1921.
N ärvarande:
Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,
Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.
Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anförde:
Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition till 1919 års lagtima riksdag
(nr 276) därom gjorda framställning beviljade riksdagen medel för
beredande av pensionsförbättring åt viss personal vid armen.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 189 höft. (Nr 223.) 632 21 1
2
Ansökning
av konstapeln
vid fästnings}
polisen
å Karlsborg
B. K. Boman.
Yttrande av
direktionen
över arméns
pensionskassa.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 223.
I enlighet med riksdagens beslut i ämnet fastställde Kungi. Maj:t
genom kungörelse den 20 augusti 1919 (Svensk författningssamling nr
538) grunder för ifrågavarande pensionsförbättrings utgående.
Uti det av arméns och marinens avlöningssakkunniga den 14 februari
1919 i ämnet avgivna betänkande, som låg till grund för nyssnämnda
proposition, anförde de sakkunniga, bland annat, att det funnes vissa
grupper tjänstinnehavare såväl bland den rent militära som i synnerhet
bland den civilmilitära personalen, vilka icke kunnat utan vidare inpassas
i det av de sakkunniga i annat sammanhang föreslagna definitiva
lönesystem, varför redan ifråga om tillfällig löneförbättring måst
för dem meddelas särskilda, från de allmänna reglerna för löneförbättringens
beräknande avvikande föreskrifter. Av samma skäl syntes det
jämväl • bliva nödvändigt att fastslå särskilda bestämmelser för beräknandet
av den pensionsförbättring, som borde tillkomma dylik personal.
Då emellertid inom vissa av här ifrågavarande personalkategorier, av
vilka för övrigt några omfattade allenast eu enda eller ett fåtal beställningshavare,
någon avgång av personal, berättigad till pension, icke
kunde beräknas äga rum under de närmaste åren, hade de sakkunniga
ansett sig kunna tills vidare, i avvaktan på genomförandet av en definitiv
löne- och pensionsreglering, lämna sådan personal å sido. Därest
under mellantiden i något undantagsfall skulle bliva nödvändigt att
ordna pensionsförhållandena för en eller annan tjänstinnehavare, tillhörande
någon av ifrågavarande personalgrupper, syntes frågan därom
lämpligen böra genom särskild .framställning föreläggas riksdagen till
avgörande.
I överensstämmelse med vad sålunda uttalats ansågos särskilda föreskrifter
för det dåvarande icke vara av nöden beträffande pensionsförbättring
åt, bland andra, konstaplar vid fästningspolisen.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift har konstapeln vid fästningspolisen
å Karlsborg B. K. Boman, som efter avsked med pension och
fyllnadspension den 22 augusti 191G från beställning såsom fanjunkare
vid Dalregementet den 5 maj 1917 vunnit nu innehavande anställning vid
fästningspolisen, anhållit att komma i åtnjutande av pensionsförbättring
med det belopp, som enligt förenämnda kungörelse den 20 augusti 1919
tillerkänts fanjunkare.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har direktionen över
arméns pensionskassa i skrivelse den 3 november 1920 anfört följande.
Boman vore född den 23 augusti 1863, hade kommit i krigstjänst
den 10 augusti 1880, konstituerats till sergeant av 2:a klassen vid Dal
-
3
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 223.
regementet den 3 juli 1888 och transporterats till sergeant av l:a klassen
vid samma regemente den 9 februari 1898 samt befordrats till fanjunkare
vid regementet den 17 augusti 1905, varifrån ban vid uppnådd avgångsskyldighetsålder
beviljats avsked den 22 augusti 1916 med rätt från
och med 1 september samma år till pension och fyllnadspension å 1,000
kronor, därav 180 kronor i 9:e klassen av arméns pensionskassa och
820 kronor fyllnadspension av statsmedel. Vid avskedet både Boman alltså
räknat 9 år 7 månader 6 dagar såsom sergeant av 2:a Jdassen, 7 år
6 månader 8 dagar såsom sergeant av l:a klassen och 11 ar 5 dagar såsom
fanjunkare.
Den 5 maj 1917 både Boman utnämnts till konstapel vid tastmngspolisen
å Karlsborg med rätt från och med den 1 juli samma år till
600 kronor lön jämte tre ålderstillägg, vartdera å 100 kronor, på grund
varav ban jämlikt direktionens beslut den 27 juni 1917 med stöd av
§ 64 i reglementet för arméns pensionskassa den 26 februari 1904 och
punkten 9 i pensioneringsgrunderna för armén, sådan punkten lyder
enligt kungörelsen den 6 augusti 1909, från och med den 1 juni 1917
frånträtt förenämnda pension och fyllnadspension å 1,000 kronor, som
ban emellertid, när helst han avginge utan pension från konstapels
befattningen,
ägde rätt att återfå. .
Bomans ansökning avsåge nu, att han måtte bliva förklarad berättigad
att avgå från innebavande beställning mot åtnjutande av samma
pensionsförmåner, som för närvarande utginge till fanjunkare, eller 2,22o
kronor, därav 180 kronor i 9:e klassen av arméns pensiouskassa, 820
kronor fyllnadspension av statsmedel samt 1,250 kronor pensionsför
bättring.
„ ,
Enligt ansökningen bifogat läkarbetyg vore Boman pa grund a\
organiskt hjärtfel i förening med nedsatta kroppskrafter och nedsatt
hörsel för framtiden oförmögen att bestrida sin tjänst, under vilka förhållanden
det måste från statens synpunkt vara fördelaktigare, att honom
nu bereddes rätt att avgå från sin innehavande tjänst med pension
därå jämte pensionsförbättring än att han tvingades kvarstå till den 23
augusti 1923, vilken dag han uppnådde den för fästningspohskonstapel
stadgade pensionsrättsåldern av 60 år. Visserligen hade Boman rätt
att när som helst vid avgång från innehavande beställning återfå förut
intjänt fanjunkarpension å 1,000 kronor, men då rätten till denna intjänats
långt före tillkomsten av bestämmelsen om pensionsförbättring,
ansåge direktionen hinder möta att i denna pension föreslå någon förbättring
i enlighet med i kungörelsen den 20 augusti 1919 angående
pensionsförbättring till viss personal vid armén angivna grunder.
4
Yttrande av
arméns och
marinens
avlöningssakkunniga.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 223.
Pensionsförmånerna till fästningspoliskonstapel, som i likhet med
Boman intjänat tre ålderstillägg, utgjorde för närvarande allenast 900
kronor, därav 180 kronor i 9:e klassen av arméns pensionskassa och
720 kronor av statsmedel, enär i kungörelsen den 20 augusti 1919 icke
någon pensionsförbättring medgivits fästningspoliskonstaplar, ehuru de
vore i åtnjutande av tillfällig löneförbättring å 750 kronor för år,
oberoende av antalet tjänstår.
Under åberopande av vad de avlöningssakkuniga i sitt ovannämnda
betänkande den 14 februari 1919 anfört och då ett av de sakkunniga avsett
undantagsfall finge anses föreligga med avseende å Boman, som
vore av sjukdom för framtiden oförmögen att bestrida sin tjänst, ansåge
direktionen, att framställning om rätt för Boman att före uppnådd
pensionsålder avgå från innehavande tjänst med rätt till pension och
fyllnadspension även borde innefatta framställning om rätt för honom
till pensionsförbättring.
Beträffande beloppet av denna pensionsförbättring ansåge direktionen,
att då fästningspoliskonstaplar, som i likhet med Boman hade intjänat
tre ålderstillägg, i avlöningshänseende vore likställda med sergeanter av
Pa klassen, men Boman före sin utnämning till fästningspoliskonstapel
innehaft, förutom fanjunkarbeställning på stat i över 11 år, sergeantbeställning
på stat i över 17 år, det vore med rättvisa och billighet
förenat, att Boman också erhölle den pensionsförbättring, som tillerkänts
sergeanter av Pa klassen med minst 12 års tjänstetid eller 1,010 kronor.
På grund härav hemställde direktionen, att proposition måtte avlåtas
till riksdagen om rätt för Boman att på grund av sjukdom avgå från
innehavande tjänst mot åtnjutande från och med månaden näst efter
erhållet avsked av pension från statsmedel, motsvarande pension och
fyllnadspension i den tjänst, han innehade, eller 900 kronor, jämte 1,010
kronor i pensionsförbättring.
Arméns och marinens avlöningssakkunniga, vilka därefter anmodats
yttra sig i ämnet, hava uti den 8 november 1920 avgivet utlåtande anfört
följande.
Efter framställningar av Kungl. Majt:t hade riksdagen i ett flertal
fall på grund av förekomna omständigheter medgivit beställningshavare
vid armén, som icke uppnått stadgad levnadsålder för erhållande av pension
och fyllnadspension i sina innehavande beställningar, att på grund av
sjukdom dessförinnan avgå ur tjänst mot åtnjutande av pension från
allmänna indragningsstaten till belopp, motsvarande pensionen och fyllnadspensionen.
5
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 223.
Då den tid, som återstode, till dess Boman uppnådde den för hans
nuvarande beställning såsom konstapel vid fästningspolisen å Karlsborg
stadgade pensionsåldern eller 60 år, vore relativt kort och med hänsyn
jämväl till hans långvariga anställningstid i statens tjänst, funne
avlöningssakkunniga det vara med rättvisa och billighet förenat, att
Boman berättigades att vid avgång från tjänsten på grund av sjukdom
undfå en sammanlagd pension, som i enlighet med de av direktionen
över arméns pensionskassa angivna grunder borde beräknas till 1,910
kronor.
Då emellertid Boman, på sätt direktionen upplyst, vore berättigad
att vid avgång från beställningen såsom fästningskonstapel återfå den
av honom såsom fanjunkare tidigare invänta pension och fyllnadspension
till belopp av 1,000 kronor, ansåge de sakkunniga, att framställning
borde till riksdagen avlåtas endast därom, att Boman finge
uppbära eu pensionsförbättring till belopp av (1,910 — 1,000 =) 910 kronor,
att utgå från allmänna indragningsstaten.
De sakkunniga hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva, att Boman finge från och med månaden näst efter
den, i vilken han på grund av sjukdom erhölle avsked från sin innehavande
beställning, under sin återstående livstid såsom förbättring i
den av honom intjänta pension och fyllnadspension såsom fanjunkare
från allmänna indragningsstaten uppbära ett belopp av 910 kronor för
år räknat.
Statskontoret har i utlåtande den 23 november 1920 anfört, att
statskontoret ville ifrågasätta, huruvida den korta tid, varunder Boman
tjänat såsom konstapel vid fästningspolisen å Karlsborg, vilken befattning
i pensionsavseende vore sämre ställd än fanjunkarbeställning, borde
föranleda någon som helst pensionsförbättring för Boman. Då emellertid
Boman genom sin anställning vid fästningspolisen blivit delaktig i
den under senare åren till militära beställningshavare utgående tillfälliga
löneförbättring, som utgjorde förutsättning för åtnjutande av den
för sådan beställningshavare medgivna pensionsförbättringen, syntes. det
statskontoret billigt, att Boman, då han inom kort nödgades för sjukdom
lämna sin befattning, erhölle en pensionsförmån av tillhopa 1,910
kronor. Då Boman efter avgång från konstapelsbefattningen ägde ånyo
tillträda honom såsom f. d. fanjunkare tillkommande pensionsförmån å
1,000 kronor, syntes ett belopp av 910 kronor böra utverkas att till
honom utgå såsom pensionsförbättring av därtill avsedda medel.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 189 höft. (hr 223.) 632 21 2
Yttrande av
statskontoret.
6
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 223.
Statskontoret hemställde därför, att Kung!. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att Boman finge från och med den tidpunkt, då han
ånyo tillträdde honom såsom f. d. fanjunkare tillkommande pensionsförmån,
under sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring till belopp
av 910 kronor för år räknat, att åtnjutas i enlighet med bestämmelserna
i kungörelsen den 20 augusti 1919 angående grunder för pensionsförbättring
för viss personal vid armén och utgå från anslag, som
för beredande av sådan pensionsförbättring beviljats eller kunde komma
att beviljas.
Såsom ovan nämnts äger Boman vid avgång från sin beställning
såsom konstapel vid fästningspolisen tillträda honom i egenskap av f. d.
fanjunkare tillkommande pension jämte fyllnadspension å tillhopa 1,000
kronor. På grand av vad i ärendet förekommit anser jag i likhet
med avlöningssakkunniga och statskontoret det vara med rättvisa och
billighet överensstämmande, att pensionsförbättring utverkas åt Boman
till belopp av 910 kronor. I fråga om sättet för pension sförbättringens
bestridande synes mig anledning icke föreligga att, på sätt avlöningssakkunniga
föreslagit, denna skulle bestridas från allmänna indragningsstaten,
utan finner jag, i likhet med statskontoret, att densamma bör
utgå från vederbörande anslag till pensionsförbättring.
Jag hemställer alltså, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
medgiva,
att f. d. fanjunkaren vid Dalregementet, konstapeln vid fästningspolisen
å Karlsborg B. K. Boman må från och med den tidpunkt, då
han ånyo tillträder honom såsom f. d. fanjunkare tillkommande pensionsförmån,
under sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring
till belopp av 910 kronor för år räknat, att åtnjutas i enlighet med bestämmelserna
i kungörelsen den 20 augusti 1919 angående grunder för
pensionsförbättring för viss personal vid armén och utgå från anslag,
som för beredande av sådan pensionsförbättring beviljats eller kan komma
att beviljas.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnade, att
proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Eric Baad-Heimer.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1921.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1921:321 Skrivelse till Konungen, angående'' vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till ''pensionsoch indragningsstaterna. s. 2 i texten