Angående anställande av en statens tryckerisakkunnig
1921-03-11 · 30 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 30 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1921:239, Angående anställande av en statens tryckerisakkunnig
Dokumentets text
Kungl. Maj;ts proposition Nr 239.
1
Nr 239.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anställande av en
statens tryckerisakkunnig; given Stockholms slott den 11 mars
1921.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro
Enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
K. J. Beskow.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 mars 1921.
Närvarande:
Statsministern VON Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,
statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqyist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.
Departementschefen, statsrådet Beskow anförde:
I punkt 18 under sjunde huvudtiteln av innevarande års statsverksproposition
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på den
proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, till uppehållande
av verksamheten vid en statens tryckeriexpedition å extra stat för
år 1922 beräkna ett förslagsanslag, högst, å 36,000 kronor. Därjämte
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 204 höft. (Nr 239.) 1
Historik.
Proposition
till 1913 års
riksdag.
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 239.
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att för samma ändamål å tilläggsstat
för dr 1921 beräkna ett förslagsanslag, högst, å 20,000 kronor.
Då jag nu går att för Kungl. Maj:t framlägga närmare förslag till
åtgärder, avsedda att nedbringa kostnaderna för statens tryck, anhåller
jag att till en början få lämna en kortfattad redogörelse för vad i detta
ämne hittills förekommit.
I anledning av eu inom finansdepartementet år 1911 verkställd
utredning rörande de å riksstatens särskilda huvudtitlar uppförda förslagsanslagen
till skrivmaterialier och expenser, ved m. m., därvid ifråga-''
sattes vidtagande av vissa åtgärder i avsikt att vinna begränsning och
besparing i tryckningskostnaderna genom centralisering och enhetlighet
vid beställningarna ävensom effektivare kontroll över räkningarna, och
sedan viss ytterligare utredning verkställts, framlade Kungl. Maj:t till
1913 års riksdag proposition (nr 183) angående inrättande av en under
sakkunnig ledning stående statens tryckeriexpedition.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle den nya expeditionen till en
början i huvudsak erhålla endast de uppgifter, vilka så gott som samtliga
i ärendet hörda myndigheter ansett böra anförtros densamma, nämligen
att dels verkställa granskning av tryckeriräkningar och dels tillhandagå
med råd och anvisningar i fråga om tryckeriarbetens planläggning
och uppställning. 1 detta hänseende yttrade föredragande
departementschefen:
»Vad nu först angår omfattningen av de uppgifter, som skulle tillkomma den
nya expeditionen, anser jag, att besparingssynpunkten skulle fullständigast tillgodoses
genom en verklig centralisering av huvudmassan av statens tryck i
huvudstaden. Först genom att en och samma myndighet bestämmer om statstryckets
fördelning på de särskilda tryckerierna och träffar avtal med dessa om
arbetets utförande, torde denna fördelning och dessa avtal utfalla på det ur ekonomisk
synpunkt mest tillfredsställande sättet. I sådant avseende kan framhållas,
att man genom en dylik centralisation bättre än för närvarande bleve i stånd att
undvika sådana kostnader för övertidsarbete, som uppkomma på den grund, att
alltför mycket tryckningsarbete av brådskande art anhopats å ett och samma
tryckeri. Likaså torde det vara obestridligt att, om vid underhandlingar med tryckerier
i fråga om priser statens intresse alltid bevakades av en och samma myndighet,
bättre garanti skulle vinnas för att tryckerierna icke härvid tillämpade
växlande och godtyckliga grunder. Om man vill draga full nytta av den
tilltänkta nya tryckeriexpeditionen, borde den alltså enligt min mening utvecklas i
huvudsaklig överensstämmelse med det uppgjorda förslaget.
Då jag detta oaktat nu ämnar föreslå, att ifrågavarande expedition till en
början anordnas i mindre skala, beror detta av följande skäl. I allmänhet torde
man, då det gäller att i statsförvaltningen införa någon ny och oprövad organisation,
göra klokt uti att härvid gå till väga med en viss varsamhet, så att den
Kung!. Maj:ts proposition Nr 239. 3
erforderliga utvecklingen kan fortskrida på den väg, som vunnen erfarenhet utvisar.
Även i detta fall kan utan tvivel en dylik gradvis skeende utveckling vara att förorda,
helst om hänsyn tages till det ifrågasatta inrättandet av ett statstryckeri,
varmed tryckeriexpeditionen i sådant fall skulle förenas. Detta uppslag till anordnande
av ett statstryckeri i eu eller annan form finner jag vara synnerligen beaktansvärt.
Om efter verkställd utredning ett dylikt tryckeri framdeles befinnes
lämpligen böra komma till stånd och förenas med ifrågavarande tryckeriexpedition,
är det naturligtvis av vikt, att denna expedition utan svårighet låter inordna sig
i det större företaget, och ur denna synpunkt är det givetvis fördelaktigt, om man
låter anstå med det definitiva fastställandet av tryckeriexpeditionens organisation
och personalbehov, tills frågan kan slutgiltigt lösas i samband med spörsmålet om
statstryckeriets inrättande.»
Beträffande kommitté- och riksdagstryck, det senare med inbegrepp
av de till riksdagen avlåtna propositioner, ansågs expeditionens befogenhet
lämpligen böra utsträckas till att avse jämväl tryckets fördelning
på de olika tryckerierna samt uppgörande av avtal om arbetets utförande.
Vidkommande därefter expeditionens organisation skulle personalen
enligt Kungl. Maj:ts förslag kunna begränsas till en föreståndare med
ungefär de kvalifikationer, som fordrades bos förste mannen å ett tryckerikontor,
samt dessutom en faktor och ett skrivbiträde. Denna personal
borde anställas med viss uppsägningstid. Föreståndaren och laktorn
skulle förordnas av Kungl. Maj:t samt skrivbiträdet antagas av föreståndaren.
Arvoden till personalen skulle utgå med högst 9,000 kronor till
föreståndaren, högst 5,000 kronor till faktorn och högst 1,600 kronor
till skrivbiträdet, allt för år räknat. Till expenser beräknades förslagsvis
500 kronor årligen och till anskaffande av inventarier ett belopp av
3,500 kronor för eu gång. Expeditionen ansågs kunna förläggas till
riksdagens tryckeriavdelnings lokal.
I avgivet utlåtande över propositionen yttrade statsutskottet följande:
»Utskottet
har i likhet med Kungl. Maj:t funnit det synnerligen önskvärt,
om en sådan tryckeriexpedition som den nu föreslagna kunde komma till stånd,
varvid dock synts kunna ifrågasättas, huruvida med den begränsade uppgift, expeditionen
enligt förslaget skulle erhålla, ett så högt arvode till föreståndaren som
9,000 kronor kan vara av förhållandena motiverat. _ Emellertid har utskottet, vid
det förhållande att det i förevarande ärende icke synes vara tillräckligt utrett,
varken huruvida den föreslagna expeditionen skulle kunna jämte en av 11 tjänstemän
bestående korrekturavdelning utan olägenhet inrymmas i riksdagens tryckeriexpeditions
nuvarande lokaler, eller om en expedition bestående av en föreståndare,
en faktor och ett skrivbiträde skulle kunna övertaga även den ingalunda obetydliga
arbetsbörda, som utöver korrekturläsningen åligger riksdagens tryckeriexpedition,
funnit erforderligt att härom åstadkommes närmare utredning.»
4
Motioner vid
1913,1914 och
1915 åt ens
riksdagar.
1917 år,
riksdag.
Kung!. Maj.ts proposition Nr 239.
Med avseende å angiva förhållanden och då utskottet med hänsyn
till den långt framskridna tiden icke ansåg sig kunna verkställa den
ytterligare erforderliga utredningen samt lokalfrågans bestämmande jämväl
syntes böra göras beroende av frågan om utvidgning av lokalerna
för riksdagens bibliotek, hemställde utskottet, att Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning icke måtte av riksdagen bifallas.
Detta blev också riksdagens beslut.
Vid 1913 års riksdag upptogs även motionsvis i andra kammaren
frågan om ordnande av statens tryck. Härvid syftade man närmast på
inrättande av ett statstryckeri och föreslog begäran bos Kungl. Maj:t
om utredning i ämnet. Inom vederbörande utskott gjorde sig den meningen
gällande, att man borde inhämta erfarenhet från den vid samma
riksdag ifrågasatta tryckeriexpeditionen, innan man sloge in på vägen
att genom inrättande av ett statstryckeri söka nedbringa statens tryckningskostnader.
Motionerna i fråga blevo av kammaren avslagna.
Åven vid 1914 års första lagtima riksdag väcktes i andra kammaren
motion i fråga om inrättande av ett statstryckeri. Frågan bann
likväl då icke bliva behandlad, varför motionen på nytt framfördes i
nämnda kammare vid 1915 års riksdag. Vederbörande utskott fann det
synnerligen önskvärt, att åtgärder vidtoges för vinnande av besparingar
i kostnaderna för statens tryck, och tillstyrkte för sin del, att en utredning
komme till stånd rörande lämpligaste sättet härför, men ansåg
utskottet att i sådant avseende i första hand frågan om inrättande av
en statens tryckeriexpedition borde tagas under förnyat övervägande,
varvid man dock ej finge förbise, att de olika ämbetsverkens berättigade
krav på utförandet av deras tryck bleve tillgodosedda. Utskottet
tillstyrkte begäran hos Kungl. Maj:t om utredning i ämnet, och detta
bifölls av andra kammaren. Åven i första kammaren syntes man vara
tämligen överens om lämpligheten av att inrätta en tryckeriexpedition,
men då riksdagen så sent som år 1913 påkallat regeringens uppmärksamhet
å denna fråga genom att begära viss ytterligare utredning av
densamma, ansågs det onödigt att ånyo upprepa denna begäran. Av denna
anledning och då kammaren därtill över huvud ställde sig avvisande
mot tanken på ett statstryckeri, avslog kammaren utskottets förslag.
* Vid 1917 års riksdag upptogo motionärerna från de föregående
åren frågan på nytt. Under åberopande av de tidigare motionerna vid
1913, 1914 och 1915 årens riksdagar framhöllo motionärerna, hurusom
något förnyat förslag dittills icke avhörts från Kungl. Maj:ts sida, och
5
Kung!. Maj:ts proposition Nr 239.
att tryckningskostnaderna under de senaste åren ytterligare avsevärt
stegrats, på grund varav motionärerna ansågo en utredning av frågan
icke längre böra fördröjas.
Efter ärendets behandling i bägge kamrarna beslöt riksdagen den
23 maj 1917 till Kungl. Maj:t avlåta skrivelse (nr 160) med begäran
om utredning, i vad mån kostnaderna för statens tryck måtte kunna
nedbringas genom inrättande av en statens tryckeriexpedition och specialtryckerier
för vissa statens ämbetsverk eller genom vidtagande av andra
anordningar, ävensom framläggande för riksdagen av de förslag, vartill
en sådan utredning kunde föranleda. Till stöd härför anförde riksdagen
huvirdsakligen följande:
Det torde vara uppenbart, att motionärernas syfte, att nedbringa statens
tryckningskostnader, vore i högsta grad beaktansvärt. De alltjämt stegrade summor,
som statstrycket kostade, och den styrkta erfarenheten att bristen på organisation
på detta område vållade staten stora onödiga utgifter, syntes böra föranleda till att
åtgärder vidtogés i syfte att så mycket som möjligt nedbringa statens kostnader
på detta område.
I sådant hänseende hade motionärerna i främsta rummet framhållit behovet
av ett statens eget tryckeri. Inrättandet av ett sådant tryckeri kunde givetvis
föranledas av olika skäl. Så t. ex. kunde detsamma — såsom ock torde vara förhållandet
på sina håll i utlandet — närmast hava till syfte att utgöra en slags
ledare och föregångare för boktryckerikonsten i landet. Avsåges emellertid uteslutande
— såsom i den föreliggande motionen torde vara fallet — att nedbringa
statens tryckningskostnader, vore olika meningar rådande därom, huruvida mycket
eller ens något på denna väg stode att vinna. I en till riksdagens vederbörande
utskott ingiven och samma utskotts betänkande bilagd skrivelse från boktryckarkammaren
såsom representant för boktryckerinäringen anfördes ett flertal skål, solk
talade emot inrättandet av statstryckeri. Åtskilligt, som däri anfördes, vore visserligen
överdrivet, och andra vägande skäl funnes otvivelaktigt för inrättandet av
åtminstone ett mindre tryckeri, som skulle året om kunna sysselsättas. Tanken
på ett statstryckeri i någon form borde därför enligt riksdagens åsikt ej definitivt
avföras, men det förelåge å andra sidan ingen anledning att nu forcera fram frågan,
särskilt som vissa andra åtgärder, vilka kunde förväntas sänka tryckningskostnaden,
betydligt lättare och utan ekonomisk risk kunde genomföras. Ett genomförande
av dylika åtgärder kunde också tjäna som medel att i sinom tid närmare undersöka
lämpligheten av och eventuellt förbereda upprättandet av ett statstryckeri.
Riksdagen ville såsom lämpliga åtgärder i sådant syfte först omnämna det
goda uppslag, som generalpoststyrelsen givit genom upprättandet av ett specialtryckeri,
vilket numera förlagts till Stockholm och där nästan alla de formulär,
blanketter och övriga trycksaker, som postverket vore i behov av, trycktes.
Genom tillkomsten av nämnda tryckeri hade postverket beräknat sig hava gjort
icke oväsentliga besparingar.
Enligt riksdagens mening syntes skäl föreligga för att även andra statens
verk förskaffade sig dylika specialtryckerier eller eventuellt använde sig av det
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 239.
aom postverket redan upprättat, ifall detsamma hade möjlighet till utvidgning.
Utredning i sådant hänseende torde därför snarast möjligt böra verkställas.
Den andra åtgärden, som riksdagen ansåge med det snaraste böra bliva
föremål för utredning, vore inrättandet av en statens tryckeriexpedition. Denna
fråga hade förut varit föremål för riksdagens prövning dels genom en till riksdagen
år 1913 avlåten proposition, dels ock på grund av eu år 1915 väckt motion, bägge
gångerna dock utan att föranleda någon åtgärd.
Av den sammanfattning, som inom riksdagens vederbörande utskott verkställts
över de utlåtanden, som på gjord framställning avgivits av ett flertal ämbetsverk
dels till grund för nyssnämnda proposition och dels i anledning av motionen, framginge,
att nästan fullständig enighet vore rådande därom, att ämbetsverken vore
i behov av en sakkunnig myndighet, vilken kunde tillhandagå med råd och upplysningar,
verkställa avtal om tryckning, kontrollera tryckningsräkningar in. m.
Ett enda ämbetsverk, nämligen telegrafstyrelsen, hadejvarit av annan mening och
förordat, att uppgiften ifråga skulle anförtros åt en enda sakkunnig person.
Av ett visst intresse vore ock, att boktryckarekammaren ansett sig i det
omnämnda utlåtandet böra understryka behovet av att åtgärder vidtoges i syfte
att fördelningen av statens tryck och kontrollen å de enskilda tryckeriföretagen
ordnades på ett mera rationellt och praktiskt sätt än vad nu vore fallet, samt att
statens tjänstemän sökte att i möjligaste mån inskränka kostnaden för statsverkets
tryck.
Riksdagens vederbörande utskott hade i förevarande ärende jämväl inhämtat
yttrande från riksdagens tryckeriexpeditions föreståndare J. P. Veländer, vilket
yttrande gåve stöd för att en väsentlig besparing i statens tryckningskostnader
borde kunna vinnas genom inrättandet av en statens tryckeriexpedition.
Emellertid syntes ett villkor för ett gott resultat vara, att eu dylik expedition
bekläddes med viss befogenhet, bland annat, i fråga om tryckets fördelning å olika
tryckerier för att förhindra det högst betydligt fördyrande natt- och söndagsarbetet,
vilket under nuvarande förhållanden ofta nödvändiggjordes genom att ett och samma
tryckeri överhopades med tryckalster från olika håll. Vidare kunde ifrågasättas,
att expeditionen även finge avgörande inflytande i fråga om huruvida tryckning
av vissa alster borde ske i landsorten, där tarifferna i regel vore lägre än i huvudstaden,
samt beträffande format, uppställning, m. in., i vilket avseende jämväl besparingar
kunde åstadkommas. Framför allt gällde detta kommittétrycket, vilket
ofta torde verkställas utan sakkunnig ledning och utan effektiv kontroll, varigenom
kostnaderna onödigtvis bringades i höjden. Om vidare expeditionen bemyndigades
att själv eller genom någon annan myndighet upphandla papper och bestämma
papperssorter för olika slags tryckalster, torde en ytterligare besparing kunna ske.
Det vore emellertid givet, att om hela denna stora och ansvarsfulla uppgift,
som sålunda skulle tilläggas statens tryckeriexpedition, inskränktes till den åtgärd,
som telegrafstyrelsen på sin tid föreslagit, nämligen att till vederbörande ämbetsverks
förfogande ställdes en enda sakkunnig person i och för lämnande av råd
och upplysningar, skulle den ekonomiska vinsten icke på långt när bliva så stor,
som om statens tryck ordnades genom en tryckeriexpedition med ovan antydd
befogenhet.
7
Kung1. Maj:ts proposition Nr 239-
Jämlikt Kung! Maj:ts den 22 september 1917 givna bemyndigande Sakkunnifla.
hava särskilda sakkunniga tillkallats för att verkställa den av riksdagen
begärda utredningen. De sakkunniga hava varit generaldirektören Per
Södermark, civilingenjören 0. Ramström samt ledamoten av riksdagens
andra kammare Verner Hedlund.
Med skrivelse den 28 februari 1919 hava de sakkunniga avlämnat
betänkande, innefattande utredning och förslag angående ordnandet av
statens tryck. De sakkunniga hemställa i berörda betänkande, att Kungl.
Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen medgiva,
att mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt vissa angivna
tryckeriföretag, å andra sidan, finge träffas sådant avtal om utförandet
av statens tryck som i betänkandet närmare angivits, gällande från och
med år 1920, ävensom i förekommande fall rörande tillhandahållande
av lokaler dels för en statens tryckeriexpedition, inrättad från och med
den 1 oktober 1919, och dels även till depå för förvaring av departementens
och riksdagens förråd av trycksaker från och med den tid,
som framdeles kunde komma att bestämmas;
att sagda statens tryckeriexpedition finge inrättas från och med
ovannämnda 1 oktober med den uppgift och organisation, som i betänkandet
föreslagits;
att årliga arvoden måtte få utgå till expeditionens föreståndare
med 8,100 kronor och ett ålderstillägg av 600 kronor efter o år; till
en förste faktor med högst 6,000 kronor och till en andre faktor med
högst 4,000 kronor; till en var av tvenne revisorer med 4,500 kronor
jämte tre ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, efter 5, 10 och 15 år,
samt till vartdera av två skrivbiträden med 1,600 kronor jämte två
ålderstillägg, vartdera å 200 kronor, efter 5 och 10 år;
att till expenser för expeditionen måtte få användas förslagsvis
4,000 kronor om året och till anskaffande av inventarier ett belopp för
eu gång av högst 10,000 kronor;
att dessa kostnader ävensom i förekommande fall kostnaderna för
lokaler till expeditionen och omförmälda depå för förvaring av statens
förråd av trycksaker finge gäldas av det å sjunde huvudtiteln uppförda
förslagsanslaget till tryckningskostnader; samt
att tryckeriexpeditionens föreståndare måtte få anställas redan från
och med den 1 september 1919.
På sätt min företrädare i ämbetet vid anmälan den 7 januari 1921
av de frågor, som tillhöra regleringen för år 1922 av utgifterna under
riksstatens sjunde huvudtitel, erinrade vid behandling av spörsmålet
rörande inrättande av en statens tryckeriexpedition, hava riksgälds- och
Statatryokeri
och andra
anordningar
För framställande
av
statens tryck.
Sakkunniga.
8 Kungl. Maj:t$ proposition Nr 239.
riksbanksfullmäktige, generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, armé- och''
marin förvaltningarna, telegrafstyrelsen, statistiska tabellkommissionen,
kommerskollegium, statskontoret och riksbibliotekarien avgivit yttranden
över sakkunnigas förslag, varjämte boktryckareföreningen och vissa enskilda
boktryckerifirmor yttrat sig i ämnet. Därjämte har handelskammaren
i Gävle i en den 8 december 1919 dagtecknad skrift framhållit
vissa önskemål i avseende å tillhandahållande för allmänheten av officiella
publikationer.
De sakkunniga hava i sitt betänkande till en början framlagt en
utredning rörande statens tryckningskostnader under åren 1914—1917
m. m. Av denna utredning inhämtas, bland annat, följande.
Sammanlagda kostnaderna för statens tryck med undantag av
värdetrycket uppgingo för år 1914 till 3,082,900 kronor, för år 1915
till 3,538,000 kronor, för år 1916 till 3,812,000 kronor och för år 1917
till 4,922,000 kronor, vartill kommit kostnaderna för vattenfallsstyrelsens
tryck med högst 50,000 kronor för vartdera av dessa år. Statens tryckningskostnader
utvisa alltså under åren 1915, 1916 och 1917, vid jämförelse
med motsvarande siffror för år 1914, en ökning för respektive
år med i runda tal 15 procent, 24 procent och 60 procent. För år
1918 har ökningen, vid jämförelse med kostnaderna för år 1914, antagits
icke kunna skattas till lägre än 50 procent utöver procentökningen
för år 1917, enligt vilken beräkning kostnaderna för statens tryck under
år 1918, frånsett värdetrycket och trycket för de s. k. kristidskommissionerna,
skulle hava uppgått till sammanlagt omkring 6,500,000 kronor.
Utredningen innehåller vidare vissa upplysningar angående dels
avslutade kontrakt rörande tryck för statens räkning, dels och åtskilliga
utländska statstryckerier m. m. Redogörelsen härför återfinnes å sidorna
35—42 i sakkunnigas betänkande, vartill jag tillåter mig hänvisa.
Härefter hava sakkunniga å sidorna 42—58 ingått på bedömande
av olika tänkbara anordningar för framställandet av statens tryck och
hava därvid behandlat följande alternativ:
a) upprättande av ett sfatstryckeri av sådan omfattning, att detsamma
bleve tillräckligt för utförande av för statsmyndigheterna i huvudstaden
erforderligt tryck och sådant tryck för myndigheter i landsorten,
som lämpligen kunde dit överlämnas;
b) inrättande av särskilda specialtryckerier, tillhörande olika verk
och myndigheter, för framställande av tryck av viss bestämd art och
omfattning;
c) att staten ingår såsom delägare i enskilda tryckerier; samt
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 239.
d) att staten träffar avtal med enskilda tryckerier eller tryckerisammanslutningar
om statstryckets verkställande mot ersättning enligt
viss beräkningsgrund för debitering av utförda arbeten.
Beträffande det första av nämnda alternativ hava sakkunniga uttalat
den uppfattningen, att statens tryckningskostnader icke skulle kunna
nedbringas genom inrättande av ett statstryckeri av sådan storlek och
omfattning, som av motionärer i riksdagen ifrågasatts. Såsom stöd för
denna mening hava sakkunniga anfört huvudsakligen följande:
Statens tryck skulle visserligen kunna lämna sysselsättning åt ett tryckeri
av betydlig storlek, men då det särskilt med avseende å riksdagstrycket icke förefunnes
möjlighet att erhålla en jämn fördelning av statstrycket året om, något som
vore en nödvändig förutsättning för att maskiner och annan material skulle bliva
fullt utnyttjade, kunde ett dylikt företag icke ställa sig ekonomiskt, med mindre
än att statstryckeriet under viss del av året även toges i anspråk för utförande
av tryck för allmänheten. Att å ett för statens räkning särskilt inrättat tryckeri
jämväl utföra tryck för enskilda torde emellertid icke hava avsetts och ej heller
kunna anses lämpligt. Emot förslaget att statstryckeriet under de delar av året,
då riksdagen icke vore samlad, huvudsakligen skulle sysselsättas med utförandet
av tryck för statens olika verk och myndigheter, särskilt blankettryck, erinrade
sakkunniga dels att myndigheterna även under riksdagstiden med nödvändighet
måste få utfört en del av sitt tryck och dels att bok- eller texttryck, å ena sidan,
och blankettrycket, å andra sidan, vore två från varandra ganska skilda slag av
arbeten, för vilka krävdes i viss mån olika anordningar. Medan det, särskilt för
utförandet av riksdagstrycket, erfordrades uppi ättande av ett betydande sätteri och
anställande av en stor sättarepersonal, skulle det icke bliva möjligt att under den
övriga delen av året, då huvudparten av arbetet komme att utgöras av blankettryck,
ens tillnärmelsevis utnyttja sätteriet och personalen i detta. Statstryckeriet skulle
bliva nödsakat att under tiden mellan riksdagarna antingen inskränka driften i
ena eller andra avseendet eller ock anlita utvägen att mottaga beställningar av
tryck från allmänheten. Större möjligheter till ekonomisk drift skulle onekligen
föreligga, om statstryckeriet tilltoges allenast i sådan storlek och omfattning, att
det kunde tillgodose blott en del av statens tryck, så beräknad att tryckeriet
kunde antagas erhålla jämn drift under normala förhållanden. I dylikt fall skulle
det emellertid under vissa perioder, då arbetstillgången vore större än den normala,
och särskilt i avseende å riksdagstrycket bliva nödvändigt att åt enskilda tryckerier
överlämna utförandet av allt det tryck, som statstryckeriet icke kunde medhinna.
Frågan om riksdagstrycket skulle förty icke kunna bringas till avsedd
lösning, varken i avseende å den ekonomiska sidan av saken eller med hänsyn till
önskemålet att staten i övrigt i avseende å riksdagstrycket gjordes oberoende av
de enskilda tryckerierna. Därjämte torde det vara tvivelaktigt, om staten på detta
sätt skulle kunna få sina behov nöjaktigt tillfredsställda, då nämligen vederbörande
enskilda tryckerier måhända icke gärna skulle befinnas villiga att åsidosätta sina
fasta kunder för att utföra ett tillfälligt arbete för statens räkning. I varje fall
torde staten för arbete av berörda slag få räkna med eu ytterligare prisfördyring.
Under alla förhållanden skulle staten för ett tryckeris anläggning och drift nödgas
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 201 höft. (Nr 239.) 2
10
Kungl. Muj.ts proposition Nr 239.
anskaffa ett betydande kapital. Att för detta ändamål under nuvarande förhållanden
ytterligare öka statens upplåning vore en olägenhet, varjämte borde beaktas den
fara för fördyring av driften vid ett statstryckeri, som föranleddes därav att detta
komme att arbeta utan konkurrens med andra tryckerier.
En anordring, varigenom staten inginge såsom delägare i enskilt
tryckeri, genom vilket statsverkets tryck skulle utföras, hava sakkunniga
ansett lika litet förenlig med statens fördel som förslaget om inrättande
av ett särskilt statstryckeri för statens tryck i allmänhet.
Vid behandling av frågan om inrättande av särskilda specialtryckerier
för tryck av viss art och omfattning hava sakkunniga till en
början anfört, att för det dåvarande funnes följande specialtryckerier för
tillgodoseende av statsverkets behov, nämligen riksbankens sedeltryckeri,
postverkets blankettryckeri samt statens järnvägars biljettryckeri, vilka
samtliga tillhörde och dreves av respektive verk, ävensom postverkets
frimärkstryckeri, vilket senare tillhörde och dreves av enskilt bolag.
Sakkunniga anse vissa skäl kuuna tala för att staten själv övertoge
tillverkningen av allt värdetryck men hava dock för sin del stannat
vid den uppfattningen, att det, under förutsättning av vederbörlig
kontroll från respektive myndigheters sida, skulle vara till fördel för
staten, om även arbeten av angivna slag komme att inbegripas i den
anordning, som de sakkunniga ville föreslå i avseende å statstryckets
verkställande i allmänhet. Vad beträffar de av postverket och statens
järnvägar inrättade specialtryckerierna för blanketter och biljetter yttra
de sakkunniga, att förutsättningar torde förefinnas för att dessa kunna
drivas ändamålsenligt och med ekonomisk fördel. Enligt sakkunnigas
åsikt skulle det, för att kunna ordna rörelsen vid postverkets blanketttryckeri
så ekonomiskt som möjligt, varit fördelaktigt, om med detta
tryckeri kunnat förenas även tryckningen av blanketter för statens
järnvägar, telegrafverket m. fl. Generalpoststyrelsen hade emellertid
meddelat, att inom de för postverkets tryckeri avsedda lokaler för närvarande
icke förefunues möjlighet till eu sådan utvidgning som med
nödvändighet krävdes, därest åt detta tryckeri skulle uppdragas att
jämväl ombesörja blankettryck för andra statens verk och myndigheter.
Sakkunniga hava huvudsakligen på denna grund ansett lämpligast, att
det av postverket nu drivna blankettryckeriet, vid en sådan anordning
av statsverkets tryck som de sakkunniga komme att föreslå, inordnades
under ledning av de tryckeriföretag, med vilka avtal komme att träffas
om utförandet av statsverkets tryck. Med hänsyn därtill, att de enskilda
järnvägarnas biljetter till största delen tillverkades genom enskilda
tryckerier, hava sakkunniga även ur samma synpunkt ansett fördel
-
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 239.
aktigt, om statens järnvägars biljettryckeri inordnades under tryckeriföretagens
ledning på sätt ifrågasatts beträffande postverkets blanketttryckeri.
Sakkunniga hava sålunda funnit sig icke kunna tillstyrka anläggandet
av ett större tryckeri för värdetryck o. d. eller inrättande av
ytterligare specialtryckerier.
Bland anordningar för framställande av statens tryck hava sakkunniga
däremot stannat för att tillstyrka en särskild överenskommelse
mellan staten, å ena, och enskilda tryckeriföretag under gemensam sammanslutning,
å andra sidan, angående statstryckets verkställande mot
ersättning enligt viss bestämd beräkningsgrund. Härom yttra sakkunniga
huvudsakligen följande:
De tryckerier, med vilka avtal komme att träffas, skulle äga skyldighet och
rättighet att utföra de för statens räkning i huvudstaden erforderliga tryckningsarbeten
med inbegrepp av sådana bokbinderiarbeten, som utfördes i samband med
tryckningen, mot eu ersättning, som i första hand avsåge tryckeriernas direkta och
indirekta kostnader. Därjämte skulle för statens tryck utgå ett visst belopp såsom
ersättning för administrationen och för skälig vinst å de utförda arbetena. Med
avseende å administrationskostnaderna syntes mest ändamålsenligt, att dessa fastställdes
att utgå med en viss avtalad procent av sammanlagda beloppet för ovan
angivna direkta och indirekta tillverkningskostnader. Samma förfaringssätt syntes
även böra tillämpas vid beräknande av ersättningen till tryckeriföretagen såsom
skälig. vinst å de utförda arbetena. Detta vinstpålägg borde givetvis sättas lägre
än motsvarande vinstpålägg å arbeten för enskilda, då det nämligen måste anses
såsom en särskild fördel för de tryckeriföretag, vilka bleve tillförsäkrade utförandet
av statstrycket, att erhålla staten med dess omfattande tryckeriarbeten av olika
slag till fast och säker kund. Någon ersättning för försäljningskostnaderna skulle
icke ifrågakomma, då nämligen leverantören icke skulle hava att vidkännas några
dylika kostnader i avseende å statstrycket. En dylik överenskommelse förutsatte
givetvis utövandet av särskild kontroll från statens sida i avseende å kostnadsuträkningarna,
och med hänsyn härtill torde avtal böra träffas endast med ett
begränsat antal tryckerier med så stor prestationsförmåga, att de kunde vara i
stånd att åtaga sig allt i huvudstaden förekommande tryck för statsverkets räkning.
De sakkunniga hade för sin del tänkt sig, att en sådan överenskommelse
lämpligen skulle träffas med Aktiebolaget P. A. Norstedt & Söner och Aktiebolaget
Sveriges litografiska tryckerier, vilka tillsammans förfogade över officiner i härför
erforderlig omfattning. Under förutsättning att ett dylikt avtal angående
utförandet av tryck för statens räkning komme till stånd med nämnda båda företag,
hade sakkunniga tänkt sig, att kontrollen över kostnadsuträkningarna lämpligen
borde utövas av tvenne av staten tillsatta och avlönade edsvurna revisorer, vilka
skulle samarbeta med den föreslagna statens tryckeriexpedition och med hänsyn
härtill närmast borde vara underställda föreståndaren för denna expedition. Av
talet
med tryckeriföretagen syntes lämpligen böra träffas för ett bestämt antal
år med viss tids uppsägning, förslagvis för en tid av tio år och med två års uppsägningstid.
Överenskommelsen borde lämpligen omfatta allt för staten erforderligt
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 239.
tryck, som ansåges böra utföras i huvudstaden, således även värdetryck, blankettoch
biljettryck m. m. I dylikt fall skulle statens nuvarande specialtryckerier med
lokaler, maskiner och övrig material enligt överenskommelser med vederbörande
myndigheter ställas till tryckeriföretagens disposition och under deras förvaltning.
I avseende å värdetrycket skulle företagen givetvis vara förpliktade att ställa sig
till efterrättelse de kontroll- och skyddsåtgärder, som av vederbörande myndigheter
kunde prövas erforderliga. Enär kostnadsuträkningarna för utförandet av statens
tryck genom omförmälda tryckeriföretag bland annat skulle baseras på värdet av
de företagen tillhöriga byggnader, maskiner och övrig material samt varulager, å
vilket värde skulle beräknas en viss ränta, förutsattes, att en värdering komme
till stånd för fastställande av det värde, som vid avtalets ingående borde åsättas
företagens fastigheter och maskiner in. m.
Jfyndig■
heternas yttranden.
Beträffande först frågan om inrättande av ett statstryckeri, vare
sig såsom ett statens eget tryckeri eller i form av andel i ett tryckeribolag,
hava de myndigheter, som härom yttrat sig, ansett frågan ännu
icke vara mogen att genomföras. Riksgäldsfullmäktige hava ansett,
att man bör avvakta den erfarenhet, som kan vinnas av en statens
tryckeriexpedition, varefter ny utredning skulle företagas, om förhållandena
därtill föranledde. Generalpoststyrelsen har funnit vissa av de
framhållna olägenheterna av ett statstryckeri kunna undanröjas eller
åtminstone i betydlig mån minskas.
Frågan om inrättande av specialtryckerier för vissa verk har berörts
av riksbanksfullmäktige, generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen,
marinförvaltningen och statistiska tabellkommissionen. Riksbanksfullmäktige
hava på det bestämdaste avstyrkt, att sedeltryckeriet ställdes
till disposition och under förvaltning av andra tryckeriföretag. Generalpoststyrelsen
har förklarat sig icke finna minsta anledning föreligga att
till monopolföretagen överlämna vare sig postverkets blankettryckeri
eller postverkets under uppsättning varande frimärkstryckeri. Järnvägsstyrelsen
har motsatt sig, att dess biljettryckeri frånskildes ämbetsverket.
Marinförvaltningen har meddelat, att vid flottans station i
Karlskrona och vid Vaxholms kustartilleriregemente smärre tryckerier
äro anordnade för utförande av mindre tryckeriarbeten, vilket visat sig
vara synnerligen besparande för statsverket. Slutligen har statistiska
tabellkommissionen avstyrkt, att den tilltänkta tryckeritrusten skulle övertaga
statens nuvarande specialtryckerier, bland vilka, förutom de av
sakkunniga nämnda, jämväl skulle kunna framhållas den inom lantmäteristyrelsen
inrättade roproduktionsanstalten.
Vad slutligen angår avtalsfrågan äro myndigheternas yttranden
antingen helt avstyrkande eller i ett par fall tveksamma. Särskilt har
generalpoststyrelsen uttalat farhågor för att den av sakkunniga för
-
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 239.
väntade vinsten av ett dylikt avtal så småningom skulle förbytas i förlust,
särskilt då det eu gång gälldo att förnya det första avtalet med
det stora monopolföretaget. Järnvägsstyrelsen tiar ansett, att de föreslagna
kostnadsberäkningarna knappast kunna bliva tillförlitliga. Marinförvaltningen
yttrar, att det är tvivelaktigt, om avtalet, varigenom all
konkurrens komme att uteslutas, skulle bliva ekonomiskt förmånligt för
staten. Telegrafstyrelsen anser statens tryckningskostnader icke kunna
på denna väg nedbringas. Statistiska täbellkommissionen finner förslaget
i förevarande avseende väcka starka principiella betänkligheter. Kommerskollegium
har anmärkt, att förslaget icke syntes medföra nöjaktiga
garantier för att statens tryck i verkligheten bliver utfört för mindre
kostnad än om utförandet av detsamma utlämnas åt den fria konkurrensen.
Frågan om inrättande av ett statstryckeri för framställande av Departements.
statens tryck i allmänhet är, särskilt i betraktande av statstryckets ''beständigt
vidgade omfattning, enligt min mening värd all uppmärksamhet.
De skäl, som de sakkunniga anfört för tankens avvisande, finner
jag icke bärande. Emellertid kan frågan uppenbarligen ej framföras
till avgörande utan förnyad ingående utredning. Därmed synes så mycket
hellre böra tillsvidare anstå, som vid spörsmålets fortsatta beredning
den erfarenhet och sakkunskap torde böra tagas i anspråk, som bör
kunna påräknas, därest i enlighet med det förslag, som jag ämnar framställa,
en särskild statens tryckerisakkunnig anställes.
Vad angår spörsmålet om särskilda specialtryckerier för vissa
ändamål, åtnöjer jag mig med att dels meddela, att postverket numera
från början av år 1920 självt övertagit frimärkstrycket, dels ock erinra
om att Kungl. Maj:t i proposition den 4 februari 1921, nr 74, för riksdagen
framlagt förslag till inköp för postverkets räkning av vissa fastigheter
i Lilla Alby municipalsamhälle i Solna socken med därå uppförda
byggnader, vilket förslag emellertid icke vunnit riksdagens bifall.
I detta sammanhang torde jag ock få bringa i erinran den genom
riksdagens skrivelse den 24 mars 1920, nr 95, framförda frågan om
sättet för handhavande av statens värdetryck, vilken för närvarande är
beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
Vidkommande slutligen den av de sakkunniga väckta avtalsfrågan
har min företrädare i ämbetet vid behandlingen inför Kungl. Maj:t den
7 januari 1921 av hithörande spörsmål förklarat sig icke kunna tillstyrka,
att de sakkunnigas förslag, i vad det avser tryckets överlämnande _
åt vissa större enskilda tryckeriföretag, lägges till grund för framställ
-
14
Sakkunnig
institution för
handhavande
av statens
tryck.
Sakkunniga.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 239.
ning till riksdagen. Då även jag är av denna uppfattning, kan jag
icke tillstyrka, att sakkunnigas förslag i nämnda del må till någon
Kungl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda.
De sakkunniga hava ansett, att, huru än bestyret med utförandet
av statens tryck kunde komma att ordnas, en statens tryckeriexpedition
bör inrättas, anordnad i huvudsaklig överensstämmelse med det i propositionen
till 1913 års riksdag framlagda förslaget.
Med hänsyn till den utförliga utredning, som förut verkställts i
denna fråga, och då frågan tidigare varit föremål för ''riksdagens prövning,
varvid riksdagen icke haft något att i princip erinra mot förslaget
utan uttalat, att det syntes synnerligen önskvärt, att eu sådan tryckeriexpedition
som den tidigare föreslagna kunde komma till stånd, hava
de sakkunniga utgått ifrån, att någon ytterligare utredning angående
behovet av eu dylik tryckeriexpedition nu icke skulle anses behövlig. De
förhållanden — anföra sakkunniga — som föranlett ovan berörda framställning
till 1913 års riksdag, förelåge alltjämt, och de mer och mer
ökade kostnaderna för statens tryck, exempelvis kommittétrycket, manade
fortfarande till åtgärder för planmässighet i beställningarna samt
kontroll över samtliga räkningar å statens tryckningskostnader.
Tryckeriexpeditionens huvudsakliga uppgifter hava sakkunniga ansett
böra bliva:
att på sätt, som kan finnas lämpligt, förmedla tryckeribeställningarna
mellan statsmyndigheterna i Stockholm och vederbörande tryckerier;
att granska för tryckning inlämnade manuskript och tillse, att
dessa blivit väl förberedda och utarbetade, innan de överlämnas för
sättning, samt i motsatt fall meddela anvisning härom;
att tillhandagå myndigheterna med råd och anvisningar i avsikt
att ekonomiskt planlägga och ordna arbeten, som skola tryckas;
att tillse, att önskvärd likformighet och standardisering iakttages
vid utförande av tryck för statens räkning såväl i avseende å uppställning
och format som beträffande pappersslag;
att tillse, att för arbetenes utförande icke användes papper av
högre kvalitet än respektive arbetes art och vikt kräver;
att övervaka, att nödig begränsning iakttages vid arbetenas korrigering
för vinnande av nedsättning i korrigeringskostnaderna;
att efter överenskommelse med tryckeriföretugen å de olika tryckerierna
verkställa fördelning av förekommande tryckalster till undvikande
av arbetenas anhopning å särskilt tryckeri och därav föranledd fördyring
i arbetskostnader genom arbetenas utförande å övertid;
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 239.
att äga bestämma, när arbeten av särskilt brådskande slag skola
utföras å så kallad övertid;
att äga befogenhet träffa avgöranden, huruvida arbeten i förekommande
fall böra utföras å tryckerier utom Stockholm;
att, i den mån så.låter sig göra, verkställa gruppering av statens
tryckningsarbeten och tillse, att sådana arbeten, som icke nödvändigtvis
behöva verkställas å viss tid, beställas för utförande å sådan tid, då
arbetet å tryckerierna är mindre brådskande och av mindre omfattning;
att övervaka granskningen av tryckeriföretagens kostnadsuträkningar
rörande statens tryck, vilken granskning närmast skulle utövas
av d» av staten härför utsedda revisorerna, varvid särskilt skulle tillses,
att tryckeriföretagens bokföring och redovisning av kostnaderna verkställes
med noggrannhet och att de utställda räkningarna vore avgivna
i enlighet med avtalets bestämmelser;
att från tryckeri företagen mottaga räkningar å kostnaderna för
statens tryck samt efter räkningarnas prövning och annotering översända
desamma till vederbörande myndigheter;
att i övrigt genom samarbete med tryckeriföretagen verka för ett
praktiskt och ekonomiskt handhavande av statsverkets tryck; samt
att handhava uppsikten och ledningen av den särskilda depå för
statens tryck, som sakkunniga förordat.
För att kunna nedbringa de ofta nog synnerligen höga sättningsoch
korrigeringskostnaderna har tryckeriexpeditionen ansetts därjämte
lämpligen kunna i förekommande fall, antingen själv eller genom förmedling
av renskrivningsbyråer, tillhandagå kommittéer m. fl. med
maskinskrivningsarbete för renskrivning av manuskript i flera exemplar,
å vilka därefter den första korrigeringen skulle verkställas, innan arbetet
överlämnades för sättning.
I avseende å arbetets ordnande å tryckeriexpeditionen yttra de
sakkunniga huvudsakligen följande:
Samtliga tryckningsarbeten för statsmyndigheterna i Stockholm borde, såvida
icke särskilda förhållanden kunde föranleda undantag härutinnan, exempelvis i särskilt
brådskande fall och dylikt, beställas genom expeditionens försorg. A tryckeriexpeditionen
borde föras diarium över inkomna beställningar. Till expeditionen
inkomna manuskript borde åsättas inkomstdatum och löpande nummer. Efter manuskriptens
granskning skulle tryckeriexpeditionen liava att omedelbart fördela beställningarna
å vederbörande tryckerier, vilka själva borde å expeditionen låta avhämta
respektive manuskript. Myndigheterna borde erhålla underrättelse rörande
de tryckerier, som komme att utföra beställda arbeten. För att undvika onödig
omgång och dröjsmål i avseende å arbetenas utförande syntes korrektur böra av
respektive tryckerier sändas direkt till vederbörande myndighet. Samtidigt borde
tryckeriexpeditionen av tryckeriet underrättas om korrekturets expedierande. Då
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 239.
korrekturen återsändes från myndigheterna, borde de i allmänhet expedieras över
tryckeriexpeditionen. Endast härigenom kunde nämligen expeditionen bliva i tillfälle
att på ett verksamt sätt verka för nedbringande av kostnaderna för korrigeringar
och ändringar samt öva tillsyn över att myndigheterna iakttaga nödig begränsning
vid arbetenas korrigering och dylikt. Till tryckeriexpeditionen syntes
även böra, samtidigt som leverans ägde rum till vederbörande myndighet, avlämnas
exemplar av varje utfört arbete.
Då, på sätt av det föregående framgår, tryckeriexpeditionens åligganden
ansetts böra icke oväsentligt utvidgas utöver vad som år 1913
föreslogs, har det ock ansetts nödvändigt att i viss mån öka expeditionens
personal mot vad som föreslogs i 1913 års proposition. Härom
anföra sakkunniga: •
Sakkunniga hade kommit till den uppfattningen, att personalen — förutom
två revisorer, vilka skulle hava till huvudsaklig uppgift att övervaka och kontrollera
lcostnadsuträkningarna från de två angivna tryckerierna — skulle kunna utgöras
av en föreståndare, en förste och en andre faktor samt två skrivbiträden.
Att angivna utsträckning i tryckeriexpeditionens verksamhet icke ansetts behöva
betinga större ökning av personalen, än som sålunda föreslagits, berodde i huvudsak
därpå, att enligt de sakkunnigas förslag allt tryck skulle jämlikt ett på förhand
uppgjort avtal utföras genom de förut omnämnda bägge tryckeriföretagen, vadan
några underhandlingar med olika tryckerier om priser m. m icke skulle behöva
ifrågakomma, varjämte de sakkunniga tänkt sig, att de båda revisorerna, därest deras
arbetstid icke skulle bliva fullt utnyttjad genom kostnadsberäkningarnas kontrollerande,
kunde biträda med arbete å själva tryckeriexpeditionen, därest så visade sig
behövligt. Åtminstone under expeditionens första verksamhetstid syntes personalen
icke böra anställas på stat såsom ordinarie befattningshavare utan förordnas för viss
tid och med viss uppsägningstid. Föreståndaren, revisorerna och faktorerna torde lämpligen
böra förordnas av Kungl. Maj:t samt skrivbiträdena antagas av föreståndaren. Föreståndaren
syntes lämpligen böra vara en tjänsteman med vana vid handläggning
av tryckeriangelägenheter och förmåga att förhandla med vederbörande myndigheter
om tryckalstrens utförande. De båda faktorerna borde besitta speciell fackkunskap
tryckeribranschen. För att kunna för dessa uppdrag förvärva och bibehålla väl
kvalificerade samt driftiga och dugliga personer syntes arvodena till dem icke böra
sättas för låga utan anpassas efter de avlöningar, som i allmänhet betalades vid
motsvarande anställning i enskild verksamhet. Föreståndaren syntes i avlöningsliänseende
böra jämställas med byråchef och således erhålla ett arvode av 8,100 kronor
för år jämte ett ålderstiliägg av 600 kronor efter 5 år. Såsom slutavlöning för de
båda faktorerna föresloges högst 6,000 kronor för förste och 4,000 kronor för andre
faktorn. Revisorerna borde likställas med revisorerna i kammarrätten och sålunda
erhålla arvoden om 4,500 kronor jämte tre ålderstiliägg, vartdera å 500 kronor, efter 5,
10 och 15 år. Till vartdera av de båda skrivbiträdena föresloges arvode av 1,600 kronor
för år jämte två ålderstiliägg, vartdera å 200 kronor, efter 5 och 10 år. Å samtliga
avlöningsbelopp borde utgå dyrtidstillägg i enlighet med för statstjänstemän i allmänhet
gällande bestämmelser. Till inköp av för expeditionen erforderliga inventarier
beräknades ett belopp av 10,000 kronor för en gång bliva tillräckligt. Till
bestridande av expensutgifter för expeditionen, däri inräknad kostnad för uppassning,
17
Kungl. Maj:ts proposition Nr 239
syntes böra beräknas förslagsvis 4,000 kronor för år, vartill i förekommande fall komme
kostnader för lokal. De årliga utgifterna för tryckeriexpeditionen — förutom eventuella
kostnader för lokal — beräknades således komma att begränsas till ett belopp
av sammanlagt omkring 34,800 kronor,. vartill komme dyrtidstillägg å avlöningsbeloppen
samt ovan angivna engångskostnader av 10,000 kronor för anskaffande
av erforderliga inventarier.
I fråga om kostnaderna för tryckeriexpeditionen vore det väl
enligt sakkunnigas mening rent principiellt sett riktigt, om vederbörande
verk och myndigheter proportionsvis bidroge till desamma. Med hänsyn
emellertid till dessa kostnaders obetydliga belopp i förhållande till samtliga
kostnader för statstrycket hava sakkunniga föreslagit, att utgifterna för
tryckeriexpeditionen i sin helhet gäldas av sjunde huvudtitelns anslag
till tryckningskostnader.
Vad angår frågan om lokal för tryckeriexpeditionen hava sakkunniga
tänkt sig, bland annat, att denna skulle kunna ordnas på det sätt, som
ifrågasatts i propositionen till 1913 års riksdag, däri föreslagits, att
expeditionen skulle inrymmas i den lägenhet i riksdagshuset, som disponeras
av riksdagens tryckeriavdelning. Härom anföra sakkunniga följande:
Enligt vad sakkunniga inhämtat hade arbetet vid riksdagens nuvarande
tryckeriavdelning på senare tid begränsats i sådan omfattning, att denna avdelning
numera, förutom beställandet av riksdagens tryckalster, i huvudsak handhade allenast
korrekturläsningen av motioner, riksdagsskrivelser och protokollsutdrag, distribueringen
av riksdagstrycket och granskningen av tryckeriräkningarna, varemot
korrekturläsningen av riksdagens övriga tryckningsarbeten verkställdes av vederbörande
utskottspersonal. Expeditionens föreståndare förde därjämte en särskild
liggare i ändamål att kunna vid förfrågningar från ämbetsverk, myndigheter och
enskilda lämna upplysningar angående riksdagsärendenas gång. Därest den korrekturläsning
av riksdagstryck, som nu fortfarande utfördes av nämnda tryckeriavdelning,
bleve ordnad på samma sätt som ifråga om det övriga riksdagstrycket, och om
bestyret med distribueringen av riksdagstrycket helt och hållet överlämnades åt
riksdagens bibliotek, syntes de övriga bestyr, som tryckeriavdelningen handhade,
kunna överlämnas åt den föreslagna statens tryckeriexpedition. Sakkunniga ville
vidare ifrågasätta, huruvida icke även bestyret med förandet av omförmälda liggare,
därest den nuvarande riksdagens tryckeriexpedition bleve indragen, lämpligen
kunde överlämnas till riksdagens bibliotek Enligt inhämtad upplysning skulle
nämnda arbete kunna å biblioteket handhavas av samma person, som ombestyrde
utarbetandet av registret över riksdagens tryck. Med hänsyn därtill att
riksdagens bibliotek numera vore att anse såsom ett centralt förvaltningsbibliotek,
till vilket överlämnades exemplar av allt officiellt tryck, hade även ifrågasatts
lämpligheten av att nämnda bibliotek årligen upprättade och utgåve en bibliografi
över allt officiellt tryck, något som torde vara ett ganska viktigt önskemål att
realisera. Aven detta bestyr torde, enligt vad de sakkunniga inhämtat, kunna utföras
av samma person, som verkställde registreringen av riksdagstrycket, under
förutsättning att denne bereddes stadigvarande anställning året om. Vid sådant
förhållande torde den nuvarande riksdagens tryckeriavdelning bliva överflödig genom
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 204 haft. (Nr 239.) 3
Avgivna yttranden.
18 Kungl. Maj ds proposition Nr 239.
inrättandet av den föreslagna tryckeriexpeditionen. Den nuvarande tryckeriavdelningens
lokaler torde därför lämpligen kunna tagas i anspråk för den blivande
tryckeriexpeditionen, för så vitt desamma icke behövde användas för annat riksdagens
ändamål. ,
Riksgälds/''ullmäktige anse, att upprättandet av en fristående statens
tryckeriexpedition borde kunna avsevärt nedbringa kostnaderna för
statstrycket. I avseende å expeditionens befogenheter hava fullmäktige
framhållit, att desamma jämväl lämpligen torde böra omfatta upphandlingav
papper. Vidare hava fullmäktige anfört:
»Då statens tryckeriexpedition skulle komma att taga befattning ej endast
med tryckningen av de publikationer, som offentliggöras av ämbetsverk och myndigheter,
utan även med tryckningen av riksdagens handlingar — något varemot fullmäktige
för sin del ej hava något att erinra — föreställa sig fullmäktige, att
expeditionen lämpligen kunde organiseras såsom en avdelning eller byrå inom något
av riksdagens redan bestående verk, såsom riksgäldskontoret eller riksdagens
bibliotek. Då riksgäldskontoret enligt nu gällande bestämmelser redan har att,
särskilt under de tider, då riksdagen ej är samlad, handlägga många och skiftande
ärenden, som angå riksdagstrycket, synes det förra alternativet vara att föredraga.»
Generalpoststyrelsen anser den under nuvarande förhållanden bästa
lösningen av den föreliggande frågan om ordnandet av statens tryck
vara, att eu tryckeriexpedition inrättas med i huvudsak de uppgifter,
som av sakkunniga föreslagits. Därest det av sakkunniga föreslagna
avtalet rörande statens tryck icke kommer till stånd, har styrelsen ansett,
att ett vidgat verksamhetsområde borde givas expeditionen. Härom
yttrar styrelsen:
»I främsta rummet torde då böra åt tryckeriexpeditionen överlämnas att för
respektive myndigheters räkning träffa avtal med respektive tryckerier, där dylika
avtal anses böra ifrågakomma, samt att i stället för de av de sakkunniga föreslagna
revisorerna direkt handhava granskningen av tryckeriräkningarna.
Åt tryckeriexpeditionen torde även böra kunna överlämnas bestyret med upphandling
av för statens tryck erforderliga papperspartier, där papper anses böra
av staten tillhandahållas tryckerierna.
Tryckeriexpeditionen borde såvitt möjligt förmedla alla beställningar av
trycksaker för statens verk och myndigheter. Härigenom bleve expeditionen med
all sannolikhet i tillfälle att genom förståndig placering av beställningarna hos
olika konkurrerande företag åstadkomma väl så förmånliga avtal om statens tryck
som det av de sakkunniga föreslagna monopolavtalet.
Tryckeriexpeditionen borde vidare stå i intim förbindelse med statsverkets
specialtryckeri, för närvarande sålunda i första rummet postverkets blankettryckeri,
på det att ständiga jämförelser må kunna göras mellan kostnaderna för ungefärligen
motsvarande tryck vid framställning i statens egna tryckerier och hos enskild
företagare. Härigenom kunde erfarenhet vinnas rörande vilket tryck, som med
19
Kungl. Maj:ts proposition Nr 239.
fördel kunde övertagas av statens specialtryckerier och i vilken riktning och omfattning
dessas utvidgning borde ske.
Slutligen måste tillses, att anlitandet av tryckeriexpeditionen icke förhindrar
snabbt utförande av ett tryck, då så är av omständigheterna påkallat, utan bör
det vara ett verk eller en myndighet obetaget att i undantagsfall själv ordna med
utförande av sådant tryck, vars utförande ej kan tåla det uppskov, som vägen
över tryckeriexpeditionen i vissa fall kan tänkas komma att föranleda.»
Järnvägsstyrelsen, som anser en statens tryckeriexpedition vara av
behovet påkallad, erinrar att styrelsen vid tillstyrkande i utlåtande den
7 mars 1913 av en dylik expedition därvid fästat följande villkor:
att, oavsett den tryckeriexpeditionen i regeln tillerkända befogenhet,
centralt verk må äga att i särskilda fall, efter eget prövande, beställa
tryck och träffa avtal härom, vilken rätt må gälla även i fråga om
häftning och inbindning av tryckalster;
att centralt verk må äga att bestämma rörande de genom dess
försorg utkommande tryckalsters uppställning, utstyrsel, papperssort
och dylikt;
samt att manuskript och korrektur jämte tillhörande kostnadsräkningar
först efter tryckets publicerande tillhandahållas tryckeriexpeditionen
för granskning.
Vidare anför styrelsen bland annat följande:
Sakkunniga hade tänkt sig en avsevärd utsträckning av expeditionens
åligganden utöver vad som i 1913 års proposition föreslagits och även närmare
preciserat expeditionens befogenheter och skyldigheter i förhållande till den
tänkta tryckerisammanslutningen av två tryckerier för statens tryck. Med den
ståndpunkt styrelsen intoge i själva huvudfrågan eller att statstrycket bleve under
fri konkurrens tillgängligt för alla tillräckligt kvalificerade tryckerier, syntes tryckeriexpeditionens
verksamhet i ekonomiskt avseende böra rörande det statens tryck,
varmed expeditionen hade att taga befattning, omfatta infordrande och granskning
av kostnadsanbud samt granskning av verkställda debiteringar. Hos dess tjänstemän
måste därvid med nödvändighet förutsättas en ingående affärsmässig kännedom
om tryckeribranschen och framförallt förmåga att med hänsyn till förhållandena
inom yrket i allmänhet bedöma skäligheten av ingivna anbud och utfärdade räkningar.
I organisatoriskt avseende bleve för expeditionen av särskild vikt att tillse,
att trycket bleve på sådant sätt fördelat å olika tryckerier, att tillfällig överhopning
med brådskande arbete på visst tryckeri så vitt möjligt kunde undvikas.
Såsom redan av styrelsen år 1913 berörts borde med hänsyn till den stola skyndsamhet,
varmed ett stort antal tryckeriärenden vid statens järnvägar måste behandlas,
verket äga befogenhet att i all den omfattning förhållandena påkallade
direkt avsluta avtal med enskilda tryckerier om leverans av arbeten av mera brådskande
natur ävensom äga bestämmanderätt ifråga om val av papper, tryckalsters
uppställning och format. Vad särskilt anginge biljett- och blankettkontoret, för
vilket kontor tryckningskostnaderna för år 1918 belöpt sig till ett belopp av 823,400
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 239.
kronor, medan tryckningskostnaden i övrigt för statens järnvägar uppgått till 470,000
kronor, så verkställdes numera å detta kontor årligen omkring 10,000 upphandlingar
av tryckalster, och beställningarnas antal uppginge mången gång dagligen till över
100. Då leveranserna härav till en stor del vore av mycket brådskande natur, måste
onödiga omvägar i görligaste mån förebyggas. I fråga om befogenheten rörande
tryckalsters uppställning och utstyrsel, val av papper och dylikt vidhölle styrelsen
vad styrelsen år 1913 framhållit. Inom biljett- och blankettkontoret med numera
en intendent såsom föreståndare hade styrelsen till sitt förfogande personal med
jämte nödig kännedom om järnvägstjänsten och behovet av därför erforderliga tryckalster
även specialkännedom inom tryckeribranschen. Sakkunnigas förslag att manuskript
och korrektur skulle passera genom tryckeriexpeditionen, som skulle övervaka
bland annat att manuskripten vore omsorgsfullt utarbetade, ville styrelsen såsom
förut bestämt motsätta sig. Granskning av manuskriptets omsorgsfulla utarbetning
skulle expeditionen förvisso icke kunna göra annat än helt formellt. Det läge i
sakens natur, att expeditionen icke kunde förutsättas äga förmåga att påverka författarens
arbetssätt därhän, att korrekturkostnaderna kunde nedbringas. Däremot
borde givetvis såväl manuskript som korrektur, sedan arbetet avslutats, överlämnas
till expeditionen för granskning och jämförande med tryckeriets debitering. Vid
denna granskning torde även framkomma i vad mån arbetet fördyrats på grund av
mindre omsorgsfullt manuskript eller bristfällig korrekturbehandling, och det kunde
därvid lämpligen tänkas ifrågakomma, att expeditionen sammanfattade sina anmärkningar
i en promemoria till vederbörande statsmyndighets chef. En viss efterkontroll
över författarens arbete skulle således erhållas men den av sakkunniga föreslagna
kontrollen under arbetets gång bortfalla. Särskilt ämbetstrycket vore i övrigt ofta
av så brådskande natur, att tiden ej medgåve dylik förberedande granskning av
tryckeriexpeditionen. Beträffande exempelvis anslagstidtabellen vore det icke möjligt
att få tryckningen av densamma fullbordad i tillräckligt god tid, om uppsättningen
måste framflyttas till den tidpunkt, då ett något så när slutgiltigt första manuskript
skulle kunna lämnas till tryckeriexpeditionen. Det torde vara nödvändigt, att uppsättningen
av nämnda tidtabell påbörjades på så tidigt stadium, att på grund av
tidtabellarbetets natur avsevärda korrigeringar, vilkas berättigande troligen skulle
undandraga sig tryckeriexpeditionens bedömande, måste företagas. Styrelsen finge
alltså tillstyrka inrättande av en statens tryckeriexpedition med i huvudsak de
funktioner sakkunniga föreslagit, dock under de modifikationer som i styrelsens utlåtande
den 7 mars 1913 angivits. Det hade beräknats, att under angivna förutsättningar
skulle kunna till en för samtliga statsmyndigheter gemensam tryckeriexpedition
överlåtas anskaffandet av tryckalster till minst hälften av allt styrelsens
tryck.
Arméförvaltningens civila departement förklarar sig'' icke hava något
att erinra mot sakkunnigas förslag, i vad det avser inrättandet av en
statens tryckeriexpedition.
Marinförvaltningen finner någon statens tryckeriexpedition med så
vittomfattande uppgifter, som sakkunnigeförslaget innehåller, icke för
marinens vidkommande vara av behovet påkallad eller ens lämplig.
Marinen har — anför ämbetsverket vidare — redan nu enligt general
-
21
Kungl. Maj:ts proposition Nr 239.
order den 23 december 1918 en egen »marinens tryckeridetalj» med
huvudsakligt ändamål att ombesörja förekom mande tryckning i enlighet
med närmare föreskrifter i sagda generalorder. Tryck för marinen, som
icke folie inom denna tryckeridetaljs område, torde desto hellre få ombesörjas
genom marinens vederbörande myndigheter, som detta tryck
dels i regel vore av brådskande slag dels ofta vore av hemlig beskaffenhet
och fördenskull ej lämpligen borde komma under granskning av den
ifrågasatta tryckeriexpeditionen. Därest emellertid en dylik expedition
inrättades syntes den, vad marinen anginge, icke böra få andra uppgifter
än att, efter framställning av vederbörande myndighet, på sätt som
kunde finnas lämpligt förmedla i frågakommande tryckeribeställningar,
tillhandagå myndigheterna med råd och anvisningar i avsikt att ekonomiskt
planlägga och ordna arbeten, som skulle tryckas, samt övervaka
granskningen av tryckeriföretagens kostnadsräkningar.
Telegrafstyrelsen förklarar sig icke vilja förneka, att i enstaka fäll
behovet av sakkunnig persons råd och anvisningar i avsikt att ekonomiskt
planlägga och ordna förekommande tryckeriarbeten gjort sig gällande. De
fördelar och de besparingar, som kunde vinnas genom inrättandet av en
statens tryckeriexpedition, torde emellertid — yttrar styrelsen — icke
uppvägas av den kostnad, som detta ämbetsverk skulle åsamka statsverket,
och de olägenheter, som expeditionens anlitande såsom mellanhand
mellan myndigheterna och tryckerierna måste medföra. Med
hänsyn härtill har styrelsen avstyrkt inrättandet av en dylik expedition.
Statistiska tabellkommissionen hänvisar i huvudsak till sina utlåtanden
i ämnet den 8 mars 1913 och den 12 mars 1915. I förstnämnda
utlåtande har kommissionen, som ansett att en tryckeriexpedition hade
en viktig uppgift att fylla vid granskningen av tryckeriräkningarna, likväl
bestämt avstyrkt förslaget, att manuskript och korrektur skulle passera
genom tryckeriexpeditionen på vägen mellan tryckeri och ämbetsverk,
då häi-igenom ofta skulle åstadkommas ett betänkligt försenande av tryckningen,
varemot ämbetsverken borde åläggas att för granskning tillhandahålla
expeditionen manuskript och samtliga korrektur, då de icke
längre vore behövliga för tryckningsarbetets fortgång. Emellertid förklarar
sig kommissionen under nuvarande förhållanden icke vilja motsätta
sig, att den föreslagna expeditionen jämväl får hand om beställningar
av statens tryck, då fördelarna av en enhetlig beställning kunna
vara rätt avsevärda.
Kommerskollegium anser förslaget i fråga vara beaktansvärt. Kollegium
yttrar sig på i huvudsak följande sätt:
22
Kung!. Maj:ts proposition Nr 233.
Genom de för nämnda expedition föreslagna befogenheterna att tillhandagå
myndigheterna med råd och anvisningar i avsikt att ekonomiskt planlägga och ordna
arbeten, som skulle tryckas, ävensom att granska och pröva tryckeriräkningar torde,
under förutsättning att expeditionen utrustades med verkligt sakkunnig personal,
åtskilligt vara vunnet för tillgodoseende av det avsedda syftet att nedbringa kostnaderna
för statens tryck. Jämväl flertalet av de övriga funktioner, som föreslagits
skola tillkomma tryckeriexpeditionen, syntes kollegium ändamålsenliga och lämpliga
för ernåendet av sagda syfte. Kollegium funne sig emellertid böra framställa erinringar
mot vissa av de för tryckeriexpeditionen föreslagna befogenheterna. Befogenheterna
att granska för tryckning inlämnade manuskript och tillse, att dessa
blivit väl förberedda och utarbetade, innan de överlämnades för sättning, samt i
motsatt fall meddela anvisning härom, att övervaka, att nödig begränsning iakttoges
vid arbetenas korrigering för vinnande av nedsättning i korrigeringskostnaderna,
samt att äga bestämma, när arbeten av särskilt brådskande slag skulle utföras
å så kallad övertid, hade givits sådan formulering, att desamma syntes dels hos
tryckeriexpeditionen i olika avseenden förutsätta en saklig kompetens, som icke
torde kunna alltid påräknas, dels framför allt innebära betänkliga konfliktanledningar
vid samarbetet med de olika ämbetsverk, som expeditionen vore satt att betjäna.
För så vitt granskningen av ett manuskript inskränkte sig till kontroll över att detsamma
vore tydligt samt ur tryckeriteknisk synpunkt väl förberett och utarbetat,
vore givetvis mot en sådan granskning, vilken borde kunna medföra beaktansvärda
fördelar, intet att invända. Om däremot granskningen vore avsedd att vara även
saklig, funne sig kollegium av ovan angivna skäl böra framställa bestämd invändning
mot den föreslagna befogenheten för expeditionen. Då med funktionen att
övervaka, att nödig begränsning iakttoges vid arbetenas korrigering, icke torde
kunna avses annat än i huvudsak en rent saklig granskning, drabbades jämväl förslaget
härutinnan av ovannämnda anmärkningar. Vad slutligen anginge funktionen
att bestämma, när arbeten av särskilt brådskande slag skulle utföras å så kallad
Övertid, så torde, för att icke mot denna funktion skulle kunna framställas erinringar
av ovan angiven innebörd, densamma böra gent emot vederbörande ämbetsverks
befogenheter noggrant avgränsas. Varje ämbetsverk måste nämligen i sin hand
äga avgörandet i fråga om graden av ett ärendes brådskande karaktär, varefter det
borde tillkomma tryckeriexpeditionen att med ledning härav och av sin erfarenhet
om de olika tryckeriernas möjligheter att å ordinarie arbetstid utföra arbete bedöma,
huruvida för ett arbetes utförande övertid skulle bliva erforderlig eller ej.
Kollegium finge slutligen beträffande tryckeriexpeditionen framhålla lämpligheten
av att dess befogenheter i allmänhet liksom ock särskilt dess förhållande till
ämbetsverken noggrant angåves i en för densamma fastställd instruktion.
Statskontoret har icke haft någon erinran att göra mot de uppgifter
och den organisation, som sakkunniga velat giva en statens tryckeriexpedition.
Vad beträffar de av sakkunniga för personalen å den tilltänkta
tryckeriexpeditionen föreslagna avlöningsförmåner, har statskontoret framhållit,
att, utöver vad de sakkunniga i sådant avseende ifrågasatt, nämnda
personal torde böra komma i åtnjutande av sådan tillfällig löneförbättring,
som efter den tidpunkt, då expeditionen trätt i verksamhet, kunde
23
Kungl. Maj:ts proposition Nr 239.
varda befattningshavare i statskontoret m. fl. statens verk och myndigheter
medgiven. Vidare har statskontoret ansett, att för expeditionens
personal i likhet med andra befattningshavare i statens tjänst borde, då så
med hänsyn till göromålens behöriga gång kunde ske, beredas viss tids
kostnadsfri ledighet årligen; och har statskontoret i sådant avseende föreslagit
att föreståndaren erhåller dylik ledighet under en och en halv
månad och den övriga personalen under en månad. Vad angår spörsmålet,
huru förfaras skall vid tjänstledighet för expeditionens personal
på grund av sjukdom, har berörda spörsmål i fråga om ledighet för
expeditionens föreståndare ävensom beträffande längre tids ledighet för
den övriga personalen synts statskontoret böra göras till föremål för
Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall. I fråga åter om tjänstledighet
för den övriga personalen på grund av sjukdom under kortare
tid har beslutanderätten lämpligen ansetts kunna överlämnas till expeditionens
föreståndare. Beträffande det av de sakkunniga föreslagna sättet
för bestridande av kostnaderna för den ifrågasatta tryckeriexpeditonen
har från statskontorets sida icke varit något att erinra.
Riksbibliotekarien anser det rent vetenskapliga tryck, som av vissa
statens institutioner beställes, böra undandragas tryckeriexpeditionens verksamhet.
Till dessa institutioner hörde — fortsätter riksbibliotekarien —
kungl. biblioteket, som till sina årsberättelser tryckte vetenskapliga bilagor,
företrädesvis kataloger över samlingarna. Vid dessas anordnande och
uppställning torde det icke vara önskvärt att erhålla direktiv från föreståndaren
för en statens tryckeriexpedition.
Innan jag ingår på en framställning av hur enligt min mening
frågan om statens tryck närmast bör lösas, ber jag att få med några
ord omnämna, huru motsvarande förhållanden ordnats i Norge.
Enligt vad jag inhämtat är i Norge sedan år 1904 anställd en i
tryckeribranschen tekniskt utbildad person såsom regeringens »tryckningskommissaer»
med i huvudsak följande uppgifter:
att för hela den centrala administrationen vara rådgivare vid beställandet
av tryckalster, därvid stortinget och de myndigheter, såsom
exempelvis järnbane- och poststyrelserna m. fl., vilka själva genom infordrande
av anbud verkställa upphandling av för dem erforderligt tryck,
i regel rådföra sig med »kommissaeren» såväl vid anbudens infordrande
som vid desammas prövning, vilket tillvägagångssätt även iakttages, då
någon förändring vidtages i avseende å prisförhöjning eller avslutandet
av nya kontrakt och dylikt beträffande utförandet av sådana fasta ar
-
Statens tryck
i Norge.
Departements
chefen.
24 Kungl. Maj.ts proposition Nr 239.
beten som Lovtidende, Kungjörelsestidende, Statistik!?, offentliga tidskrifter
m. fl.;
att ombesörja regeringens trycksaker till stortinget, departemental.-!
kommittéers och kungl. kommissioners betänkanden, ävensom i regel
allt tillfälligt tryck från den centrala administrationen;
att attestera samtliga räkningar beträffande tryckalster, som beställts
genom »kommissaerenji), ävensom att på begäran och särskilt i
tvivelaktiga fall verkställa granskning av tryckeriräkningar jämväl beträffande
sådant tryck, som upphandlats i annan ordning;
att infordra särskilda anbud å papper för sådant tryck av större
omfattning, som beställes genom »kommissaeren»;
att förestå arkivet av allt tryck, som är intaget i stortingsförhandlingarna
från och med 1914, samt expeditionen av regeringens tryck
till stortinget, offentliga myndigheter och norska konsulat i utlandet;
att förvara betänkanden frän kommissioner, i den mån dessa icke
överlämnats till stortinget;
att övervaka stortingstryckets inbindning samt kontrollera och
attestera rjikningarna å kostnaderna därför ävensom utöva kontroll över
tryckeriernas förbrukning av papper till statens tryck.
Det synes icke råda mer än mening därom, att förhållandena
beträffande statens tryck äro sådana, att särskilda åtgärder böra vidtagas
för att genomföra enhetlighet i avseende å tryckets beställning
och utförande samt såmedelst och i övrigt söka åstadkomma besparingar.
Behovet av sakkunnigt råd och biträde i fråga om tryckets
anordning och beställning samt tryckeriräkningarnas granskning torde
vara störst hos kommittéer och sakkunniga samt hos sådana verk och
myndigheter, vilka icke regelmässigt hava att ombesörja tryckningsarbeten,
och där förty någon egentlig erfarenhet på detta område icke
kan förefinnas. Beträffande åter andra myndigheter, såsom telegrafverket,
statistiska tabellkommissionen, kommerskollegium och socialstyrelsen,
vilka mer regelbundet företaga tryckning av blanketter,
order, meddelanden, statistiskt tryck m. m. och hos vilka med anledning
härav eu större eller mindre erfarenhet vunnits angående
det ur kostnadssynpunkt och eljest mest lämpliga sättet för tryckets
utförande, är givetvis sakkunnigt biträde för behandling av tryckningsfrågorna
icke i lika mån erforderligt. Minst torde behovet vara
för sådana verk, där särskilda tryckerier inrättats, och där följaktligen
på hithörande område sakkunniga personer finnas att tillgå, åtminstone
rörande det speciella slag av tryck, som vid dessa tryckerier kan före
-
25
Kungl. Maj ds proposition Nr 239.
komma. Men även i sistberörda fall, i vilka det för övrigt ofta gäller
tryckningsarbeten av stor omfattning, och där följaktligen kostnaderna,
såsom sakkunniga visat, uppgå till högst avsevärda belopp, torde icke
obetydliga utgifter kunna besparas statsverket genom större enhetlighet
och planmässighet i avseende å tryckets uppställning och utförande samt
val av papper, format, stilar in. m.
På sätt jag förut framhållit, lämnar jag för närvarande åsido
tanken å så vittomfattande åtgärder som inrättande av ett statstryckeri.
Däremot anser jag, att det sedan länge på dagordningen stående
förslaget om en statens tryckeriexpedition nu bör framföras till avgörande,
detta så mycket hellre som ett avgörande härutinnan icke i någon mån
behöver föregripa statstryckeri frågan, utan tvärtom synes bereda större
möjligheter för ett allsidigt bedömande av densamma. Att det för en
institution av ungefär den beskaffenhet, som en statens tryckeriexpedition
skulle erhålla, förefinnes tillräckligt många och viktiga uppgifter att fylla,
■framgår med önskvärd tydlighet av föreliggande utredning och yttranden
i ämnet. Det torde fördenskull ej vara nödigt, att jag i detta sammanhang
förebringar ytterligare motivering rörande behovet och angelägenheten
härav.
Om jag sålunda är av den övertygelsen, att en sakkunnig institution
med huvudsaklig uppgift att verka för större enhetlighet och
för åstadkommande av besparingar beträffande statens tryck omedelbart
bör komma till stånd, synes mig å andra sidan svårighet möta att på
förhand tillförlitligt bedöma de uppgifter, som böra tillkomma institutionen
ifråga. Härutinnan hava uttalats olika uppfattningar bland dem,
som haft att säga sin mening i detta ärende. En i möjligaste mån
genomförd centralisering av statens tryck synes vara det mål, som
bör eftersträvas, då därigenom den största kostnadsbesparingen torde
kunna vinnas. Att omedelbart åvägabringa en dylik centralisering
torde emellertid icke vara lämpligt eller ens möjligt. Att åter nu begränsa
verksamheten till enbart de uppgifter, beträffande vilka alla hörda
myndigheter äro ense att de böra tillkomma den ifrågasatta tryckeriexpeditionen,
skulle lätteligen leda till, att området för expeditionens
befogenhet tillmättes trängre än som sedermera kunde visa sig riktigt.
Vid sådant förhållande synes mig vara att förorda att icke nu definitivt
fastslå omfattningen av institutionens verksamhetsområde utan att tillsvidare
allenast efter mera allmänna linjer skissera detsamma, varefter
frågan om uppgifternas omfång och avgränsning genom förhållandenas
egen utveckling torde få växa sig fram till en slutgiltig lösning.
Gäller det sagda i avseende å institutionens uppgifter, så måste
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 204 käft. (Nr 239.) 4
26
Kungl. Maj:ts proposition Nr 239.
det med än större skäl gälla om dess organisation. Åven om de förra
nu kunde slutgiltigt fastställas, skulle svårighet möta att avgöra vilken
personal bleve erforderlig. Då det, som nämnt, för närvarande ej ens
synes möjligt att bestämt avgränsa uppgifterna, är man beträffande
personalens storlek och organisationen i övrigt så mycket mer hänvisad
att söka stöd i den blivande erfarenheten. Vid den närmare undersökning,
denna fråga undergått i finansdepartementet, har jag därför kommit
till den uppfattningen, att det icke kan vara lämpligt att, som frågan
nu ligger, binda sig vid en fast och ämbetsmässig organisation av den
ifrågasatta institutionen, utan att man här bör bereda större möjlighet
till smidig anpassning efter kommande krav. Jag förmenar sålunda, att
den föreslagna formen av en statens tryckeriexpedition för närvarande
ej bör anlitas, utan att tillsvidare allenast en statens tryckerisakkunnig
jämte nödiga biträden bör anställas.
De uppgifter, vilka — såvitt nu kan bedömas — i första hand
skulle tillkomma statens ti-yckerisakkunnige, synas preliminärt kunna,
angivas sålunda:
a) att i enlighet med av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser och
i övrigt i mån av därom framställd begäran lämna statens olika
myndigheter råd och anvisningar i avseende å anordning och utförande
av förekommande tryckningsarbeten ävensom, där så lämpligen kan ske,
utarbeta allmänna sammanställningar rörande vad i sådant hänseende
må vara att iakttaga;
b) att likaledes jämlikt bestämmelser av Kungl. Maj:t och eljest
i mån av givna uppdrag träffa avtal med tryckerier om utförande av
statstryck samt, där så skett, övervaka tryckets utförande och verkställa
granskning av tryckeriräkningarna;
c) att jämväl i övrigt granska förekommande tryckeriräkningar;
d) att för tryckeriräkningarnas granskning från vederbörande beställare
äga insamla manuskript och samtliga korrektur i de ärenden,
där dylik granskning skall verkställas, samt däröver föra diarier;
e) att giva anvisning å eller på begäran själv verkställa sådan fördelning
av förekommande tryck på olika tryckerier, att jämnast möjliga
belastning åstadkommes och övertidsarbete så mycket som möjligt
undvikes;
f) att med vederbörande beställare överenskomma om format å och
eventuellt, i samförstånd med beställaren, verkställa upphandling av
erforderligt tryckpapper samt träffa avtal om häftning och inbindning;
g) att förskaffa sig kännedom jämväl om sådant tryck, som av myndigheterna
själva ombesörjes antingen vid egna eller vid privata tryckerier,
27
Kungl. Maj:ts proposition Nr 239.
samt för sådant ändamål äga att periodvis mottaga avskrifter av kontrakt
rörande dylikt tryck samt uppgifter ä kostnaderna därå, åtföljda av ett
exemplar av det som tryckts samt i förekommande fall av tillhörande
korrektur, ävensom fästa vederhörandes uppmärksamhet å sådana förhållanden
i avseende å dylikt tryck, vilka anses höra undergå rättelse; samt
h) att med uppmärksamhet följa utvecklingen inom tryckerinäringen
och samarbeta med statens specialtryckerier.
De uppgifter, som enligt vad nu anförts skulle tillkomma den
tryckerisakkunnige, och som för övrigt böra kunna ytterligare kompletteras,
äro som synes av övervägande rådgivande karaktär. Överhuvud
förefaller det mig lämpligt, att åtminstone till en början den sakkunniges
verksamhet, som delvis är av en mycket grannlaga beskaffenhet,
i allmänhet begränsas till uppdrag av dylik art, i den mån Kungl. Maj:t
ej finner anledning att omedelbart skarpare fixera den sakkunniges ställning
till vederbörande myndigheter. Konfliktanledningar, som eljest
kunna tänkas uppkomma, torde därigenom lättare undvikas, och, därest
den sakkunnige rätt fattar sin ställning, lärer det vara att förvänta,
att beställare av tryck själva så småningom finna fördelaktigt att i allt
större utsträckning anlita den sakkunniges hjälp och följa hans anvisningar.
Därigenom torde den sakkunniges verksamhetsområde så småningom
på el t naturligt sätt växa sig fram, varefter detsamma, sedan
någon tids erfarenhet vunnits, bör kunna mer bestämt avgränsas och
fixeras. Det lärer få ankomma å Kungl. Maj:t att utlärda instruktion
för den sakkunnige samt därutöver successive de föreskrifter och förhållningsregler
i övrigt, som vad angår uppgifternas såväl art som omfattning
kunna erfordras till verksamhetens reglering och vidare utveckling,
därvid jag givetvis förutsätter, att den sakkunnige själv inkommer
med de förslag och övriga framställningar, som han kan finna påkallade.
Självfallet har Kungl. Maj:t i sin hand att, därest så skulle visa sig
erforderligt, till olika verk och myndigheter meddela de direktiv, som
för möjliggörande av den tryckerisakkunniges verksamhet kunna bliva
behövliga.
. Vad särskilt angår frågan om den tryckerisakkunniges ställningtill
riksdagens tryckeriavdelning, så torde man tillsvidare böra inskränka
sig till ett samarbete under mer fria former. Frågan om en eventuell
närmare reglering torde sålunda böra anstå, intill dess nödig erfarenhet
samlats.-
Jag har redan antytt, att den sakkunnige bör erhålla nödiga biträden
till sitt förfogande. Med sättet för verksamhetens organisation
överensstämmer, att personalens storlek ej bör från början definitivt
28
Kungl. Maj:ts proposition Nr 239.
fastslås. Den personal, som omedelbart kan antagas vara behövlig, torde
kunna begränsas till en person med faktorskompetens samt ett kvinnligt
biträde. Då det emellertid förutsättes, att arbetsuppgifterna undan för
undan utvidgas, torde man böra möjliggöra behövlig utökning av personalen.
I första hand lärer det bliva nödvändigt att under riksdagstiden
i mån av behov kunna anställa ytterligare en faktor och ett kvinnligt
biträde. Erforderliga medel för en så pass omfattande organisation lära
förty redan nu böra ställas till förfogande.
Då det synes önskvärt, att den föreslagna verksamheten kommer
i gång med det snaraste, torde möjlighet böra förefinnas att anställa
den sakkunnige och ett kvinnligt biträde redan från den 1 juli innevarande
år samt dessutom eu faktor från den 1 därpå följande oktober.
Vidkommande kostnadsfrågan synes densamma, i betraktande av
den provisoriska karaktär, som enligt mitt förslag skulle givas åt den
tilltänkta organisationen, böra få inom vissa gränser lösas av Kungl. Maj:t
allt efter de olika förhållanden, som härvidlag kunna inverka. Arvodena
till den sakkunnige samt faktorn eller faktorerna, vilka arvoden måste
bliva beroende av, bland annat, vilka personer kunna för ändamålet förvärvas,
skulle sålunda icke nu slutgiltigt bestämmas utan allenast vissa
maximibelopp fastställas, inom vilka det må tillkomma Kungl. Maj: t att
utmäta avlöningarna efter sig företeende omständigheter. Den sakkunniges
arvode torde kunna sättas till högst 18,000 kronor och faktors
arvode till högst 12,000 kronor. Ersättning till kvinnligt biträde lärer
tillsvidare böra beräknas enligt de grunder, som i allmänhet gälla för
kvinnliga biträden i nuvarande första lönegraden. Kostnaderna för inköp
av erforderliga inventarier torde kunna begränsas till högst 7,000
kronor för en gång. Till bestridande av expensutgifter synes böra
beräknas cirka 4,000 kronor årligen.
En sammanställning av kostnaderna för åren 1921 och 1922 giver
följande resultat:
År 1921.
Arvode till den sakkunnige....................
» » ett manligt biträde (faktor)
» » ett kvinnligt biträde............
Till expenser.............................................
............. högst kronor 9,000
.............. » » 3,000
........... » » 2,000
............. » b 2,000
Summa högst kronor 16,000.
Kungl. Maj$8 proposition Nr 239- År 1922.
29
Arvode till den sakkunnige........................................... högst kronor 18,000
» » ett manligt biträde (faktor) ................. » » 12,000
» » » » » under sex månader » » 6,000
» » » kvinnligt biträde................................ » » 4,000
» » » » » under sex månader » » 2,000
Till expenser ............................................................... »__»__4,000
Summa högst kronor 46,000.
Härtill skulle komma engångskostnaden för anskaffande av inventarier
med 7,000 kronor, vilket belopp lämpligen torde böra fördelas
med 4,000 kronor för år 1921 och 3,000 kronor för år 1922.
Sammanlagt skulle alltså erfordras medel för år 1921 till högst
20.000 kronor och för år 1922 till högst 49,000 kronor. Dessa medel
torde lämpligen böra beredas genom särskilda anslag på riksstaten och
tilläggsstaten.
1 detta sammanhang tillåter jag mig fästa uppmärksamhet vid
att till de i årets statsverksproposition för inrättande av en statens
tryckeriexpedition begärda belopp, 20,000 kronor för år 1921 och 36,000
kronor för år 1922, skulle med den tidigare tänkta organisationen hava
kommit kostnader för tillfällig löneförbättring samt dyrtidstillägg åt
vederbörande befattningshavare. Sagda kostnader torde med utgångspunkt
från nu gällande levnadskostnadsindex kunna approximativt beräknas
till sammaulagt omkring 7,000 kronor för år 1921 och omkring
24.000 kronor för år 1922. Med den organisation, som nu skisserats,
skulle några utgifter för sistnämnda ändamål icke ifrågakomma. De
beräknade kostnadsbeloppen innesluta med andra ord alla utgifter för
den avsedda verksamheten.
Det är min bestämda övertygelse, att med den tilltänkta organisationen
högst betydande besparingar för statsverket stå att vinna,
vilka sannolikt böra väsentligt överstiga de utgifter för organisationen,
som äro ofrånkomligen nödvändiga.
Vidkommande frågan om lokal för en statens tryckerisakkunnig
jämte erforderliga biträden lärer, enligt vad jag under hand inhämtat
från fullmäktige i riksgäldskontor, utsikt förefinnas, att behövliga
rum till ett antal av åtminstone två kunna ställas till förfogande i de
lokaler, som för närvarande disponeras av riksdagens tryckeriavdelning.
Samarbetet mellan de båda institutionerna bör därigenom kunna i
vä-entlig mån underlättas.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 204 käft. (Nr 239.)
5
30
Kungl. Maj:ts proposition Nr 239.
På grund av vad sålunda anförts, får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
för anställande av en statens tryckerisakkunnig med i huvudsak de
uppgifter, jag här ovan angivit, jämte erforderliga biträden m. m. under
sjunde huvudtiteln såsom förslagsanslag, högst, anvisa
dels å tilläggsstat för år 1921 ett belopp av ........ kronor 20,000,
dels ock å extra stat för år 1922 ett belopp av .... kronor 49,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
. hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet av den
lydelse, bil. litt. . . . vid detta protokoll utvisar, skulle
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Olga Gjörloff.
i
STOCKHOLM, ISAAC MAECUS’ BOKTEYCKEEI-AKTIEBOLAG, 1921.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1921:265 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anställande av en statens tryckerisakkunnig. a1 i texten
- SU 1921:138 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anställande av en statens tryckerisakkunnig. s. 8 i texten