Sök i Ratio Lex

Angående ändring i vissa delar av de beträffande tilläggsavvittringen i Västerbottens läns lappmark gällande bestämmelser

1921-03-18 · 30 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 30 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:244, Angående ändring i vissa delar av de beträffande tilläggsavvittringen i Västerbottens läns lappmark gällande bestämmelser

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.

1

Nr 244.

Kung!. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändring i vissa

delar av de beträffande tilläggsavvittringen i Västerbottens läns

lappmark gällande bestämmelser; given Stockholms slott den

18 mars 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, inhämta riksdagens

yttrande över bilagda förslag till kungörelse rörande vissa

ändringar i kungörelsen den 30 december 1916 angående tilläggsavvittring

i vissa delar av Västerbottens läns lappmark.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Nils Hansson.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 208 höft. (Nr 244.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Majds ''proposition Nr 244.

Förslag

till

kungörelse

om ändring i vissa delar av kungörelsen den 30 december 1916 (nr 603)

angående tilläggsavvittring i vissa delar av Västerbottens läns lappmark.

Härigenom förordnas, att i kungörelsen den 30 december 1916

angående tilläggsavvittring i vissa delar av Västerbottens läns lappmark

2, 5, 9, 14—19, 23, 28, 30 och 32—35 §§ skola erhålla följande

ändrade lydelse samt att nuvarande 36—38 §§ skola bortfalla.

2 §•

1 mom. Under stadgandet i -1 § inbegripas icke ängar:

a) som före den 1 april 1919 uppodlats till åker,

b) som ligga i omedelbart sammanhang med fastighetens egentliga

ägoområde och prövas för fastigheten vara av särskild betydelse,

c) som vid den i samband med avvittringen gjorda skattläggningen

hänförts till första, andra eller tredje klassen och med hänsyn till sin

avkastning och belägenhet prövas vara av särskild betydelse för hemmanet

eller nybygget samt antingen hava den belägenhet, att deras

fortsatta brukande under fastigheten icke länder till hinder för renskötseln,

eller ock äro belägna omedelbart invid något av följande vattendrag

eller vid sjöar, som genomlöpas av något av dessa vattendrag,

nämligen: Vindelälven, Tjulån, Umeälven från och med Gäutajaur till

och med Gardikken, Dalsån, Vojmån nedanför Borkajaur samt Ångermanälven

nedanför Kultsjön.

Ströäng, som vid avvittringen betecknats såsom ägnad för uppodling,

röjning, ängsvattning eller vattenavtappning, inbegripes under

de i c) avsedda ängar endast i den man arbete av nämnda slag blivit

verkställt före den 1 april 1919.

2 mom. År äng, som hänförts till fjärde klassen, belägen i omedelbart

sammanhang med äng, varom förmäles under 1 mom. c),

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.

varde ock den förra ängen eller viss del därav undantagen från stadgandet

i 1 §, i den män sådant prövas nödigt för vinnande av lämplig

begränsning av det, som skall undantagas.

3 mom. Skulle äng, som avses i 1 mom. c) men som ej är belägen

vid vattendrag eller sjö, varom där förmäles, befinnas framdeles

böra för tillgodoseende av nomadlapparnas intressen indragas till

kronan eller blir sådan äng behövlig för utnyttjande av kronans vattenrätt

eller eljest för allmänt ändamål, skall innehavaren vara pliktig att

avträda ängen jämte område, som enligt 2 mom. må hava tillagts densamma.

Rörande dylikt avträdande förordnar Konungen, och lände därvid

i tillämpliga delar till efterrättelse de i denna kungörelse givna föreskrifter.

5 §•

Avvittringsnämnd skall bestå av en lantmätare, en jordbrukskonsulent

eller annan person med jämförlig utbildning samt en person, som,

utan att behöva äga dylik utbildning, besitter praktisk insikt i jordbruk

och är bosatt inom någon av de socknar inom Västerbottens läns lappmark,

som icke till någon del äro föremål för nu pågående allmänna

avvittring.

De två förstnämnda ledamöterna förordnas av Kungl. Maj:t efter

förslag av Kungl. Maj:ts befallningshavande. Till tredje ledamot skall

kommunalstämman i den socken, inom vilken nämnden skall hava sin

verksamhet, välja en av tre personer, som Kungl. Maj:ts befallningshavande

har att därtill föreslå stämman. Förrättas ej val inom tid, som

av Kungl. Maj:ts befallningshavande bestämmes, har Kungl. Maj:ts befallningshavande

att till ledamot utse en av de föreslagna.

I samband med utseende av ledamöter i avvittringsnämnd vill

Kungl. Maj:t efter förslag av Kungl. Maj:ts befallningshavande bestämma

nämndens verksamhetsområde, vilket icke i något fall kommer

att omfatta fastigheter inom olika socknar.

För utredning i förekommande fall, huruvida äng må anses vara

till hinder för renskötseln, biträdes nämnden av lappfogden eller för

ändamålet av Kungl Maj:ts befallningshavande särskilt förordnad person.

9 §■

1 mom. Varder av hemmansägaren eller nybyggaren viss mark

inom fastighetens egentliga ägoområde anvisad till odlingsområde, skall

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 344.

denna anvisning följas, därest antingen kostnaden för områdets odlande

och första gödslande samt möjligen ifrågakommande brobyggnad understiger

två tredjedelar av det belopp, som, på sätt i mom. 2 sägs, varder

bestämt såsom det högsta, vartill i något fall dylik kostnad må uppgå,

eller ock odlingsområdets förläggande till annan plats än den anvisade

icke skulle medföra nämnvärd minskning i den kostnad, som skall av

kronan gäldas.

2 mom. Där ej till odlingsområde utses mark, som av hemmansägaren

eller nybyggaren sålunda må anvisas, skall vid dess utväljande

iakttagas:

att odlingsområde ej i något fall må förläggas på större avstånd

än fem kilometer från boplats, därifrån det skall brukas;

att fastmark ej må utväljas till odlingsområde, så framt torvmark

finnes, vars utväljande föranleder mindre kostnad;

att torvmark, vars utväljande skulle föranleda betydande kostnad,

ej må ifrågakomma, så framt inom fem kilometers avstånd från boplatsen ''

finnes annan torvmark, som för väsentligen mindre kostnad kan göras

lika användbar;

att, när fastmark måste utväljas, hänsyn så till vida tages till

kostnaden, att mark, vars utväljande föranleder betydande kostnad, ej

ifrågakommer, så framt annan mark, som med fördel kan användas,

står till buds; samt

att mark, å vilken torrläggning eller annat arbete för uppodlingtill

åker ägt rum före den 1 april 1919, ej må ifrågakomma såsom

odlingsområde, med mindre ägaren eller nybyggaren själv vid undersökningen

sådant yrkar.

På Konungen ankommer att tid efter annan fastställa ett belopp

såsom det högsta, vilket i något fall må, för hektar räknat, utgå

såsom kostnad för den enligt denna kungörelse för varje fastighet

bestämda odling och de övriga åtgärder, som jämlikt 13 § därmed sammanhänga;

och må mark, vars iordningställande skulle medföra högre

kostnad, ej utses till odlingsområde, med mindre ägaren åtager sig att

själv svara för den del av kostnaden, som överstiger sagda belopp.

I övrigt skall vid odlingsområdes utväljande tillses vad som är

för fastigheten lämpligast.

3 mom. Där till odlingsområde utses mark, å vilken torrläggning

eller annat arbete för uppodling till åker påbörjats, vare hemmansägaren

eller nybyggaren som marken tillhör, efter avvittringsnämndens beprövande,

berättigad till skälig ersättning av kronan för det arbete,

som av honom bekostats.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 244. 5

14 §.

Kan torrläggningsarbete, som ifrågakommer för utläggande av

odlingsområde, medföra märkbar inverkan å vattenförhållandena i vattendrag,

sjö eller annan vattensamling, eller uppkommer fråga om arbetets

laglighet med hänsyn till inverkan å mark, som tillhör annan än den,

för vilkens räkning odlingsområde utlägges, skall frågan om torrläggningen

prövas i den ordning, som i vattenlagen finnes för sådant fall stadgat;

och skall förrättningen under tiden vila.

Finner avvittringsnämnd i andra fall än som i första stycket

avses, att ifrågakommande torrläggningsarbete bör, såsom ländande

till båtnad för två eller flera fastigheters odlingsområden, utföras

i ett sammanhang, skall envar av fastigheternas ägare eller åbor

deltaga i arbetet i mån av den nytta, som nämnden prövar kunna

genom torrläggningen beredas fastigheten. Nämnden tillkommer att

med tillämpning härav mellan ägarna eller åborna fördela arbetet, så

att envar av dem får sig anvisad viss del av arbetet, eller ock, där

det ej lämpligen kan ske, föreskriva, att arbetet skall utföras av delägarna

samtällt. Efter enahanda grunder bar nämnden i ty fall ock att

meddela bestämmelser om underhållet av föreskriven anläggning.

Vad i andra stycket här ovan stadgas om torrläggningsföretag

skall i tillämpliga delar gälla även om brobyggnad, som länder till båtnad

för två eller flera fastigheter.

15 §.

I samband med planen skall upprättas eu kartskiss med beskrivning,

så avfattade, att odlingsområdet lätt kan återfinnas, varjämte området

skall på tjänligt sätt utmärkas å marken. År området beläget

utanför fastighetens vid allmänna avvittringen bestämda ägoområde, skall

det mätas i skalan 1 : 4,000 och jämväl fullständig karta med beskrivning

däröver upprättas, varjämte området utstakas å marken och rörlägges.

. Område, som jämlikt 12 § bibehållits åt fastighet eller därmed

förenats, skall jämväl mätas i nämnda skala samt kartläggas och beskrivas

som nyss sagts.

I planen upptagna diken skola i den mån sådant erfordras utmärkas

å marken.

Har ströäng allenast delvis indragits till kronan, skall jämväl rågången

mot den del av ängen, som bibehållits under fastigheten, å

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Muj.ts proposition Nr 244.

marken utstakas och rörläggas samt karta med beskrivning över rågången

upprättas.

16

Över den verkställda undersökningen skall avvittringsnämnden avgiva

utlåtande, som föredrages vid sammanträde med sakägarna.

I utlåtandet skola intagas odlingsplan samt förslag till bestämmelser

om återgång av mark till kronan eller om marks förenande med

fastighet.

Uppskov med förrättning må ej äga rum, med mindre sådant på

grund av sakens vidlyftighet eller andra tvingande omständigheter är

oundgängligen nödigt.

17

Senast inom sex månader efter det förrättningen avslutats skall

lantmätaren till Kungl. Maj:ts befallningshavande insända protokoll och

utlåtande beträffande densamma jämte tillhörande kartor och övriga förrättningshandlingar.

Samtidigt skall genom lantmätarens försorg ett

exemplar av nämnda handlingar och kartor utan lösen och mot bevis,

som lantmätaren har att insända till Kung]. Maj:ts befallningshavande,

tillställas fastighetens ägare eller åbo eller, om dennes vistelseort

ej är känd eller han vistas utom riket, någon som är boende å

fastigheten eller en av grannarna.

18 §.

Sedan beträffande någon fastighet de i 17 § nämnda handlingar

inkommit till Kungl. Maj:ts befallningshavande, varde ärendet där företaget

till avgörande, dock ej förrän fyrtiofem dagar förflutit från det

handlingarna delgivits sakägare på sätt i samma § stadgas. Finnes

ärendet vara i skick att kunna slutligen avgöras, har Kungl. Maj:ts

befallningshavande att-genom utslag fastställa såväl vilken odling, som

skall av statsmedel bekostas för varje särskild undersökt fastighet, jämte

plan för odling, som ock de jämkningar i allmänna avvittringen, vilka

jämlikt 24, 25 eller 26 § föranledas av beslutet om odlingen.

Prövas odling för en fastighet böra äga rum å mark, som vid

allmänna avvittringen tillagts annan fastighet, eller skall torrläggning

eller brobyggnad utföras av flera fastigheters åbor i förening, varde

utslag i fråga om dessa fastigheter meddelat i ett sammanhang.

19 §.

Har utslag meddelats, som innehåller fastställande av odlingsplan

för fastighet, skall det belopp, som enligt planen motsvarar kostnaden

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.

för odling och förrådsgödsling ävensom brobyggnad, där sådan ifrågakommer,

genom Kungl. Maj:ts befallningshavande utbetalas av statsmedel

med en femtedel, så snart utslaget vunnit laga kraft och hemmansägaren

eller nybyggaren hos Kungl. Maj:ts befallningshavande anmäler

sig ämna påbörja odlings- eller byggnadsarbetet, med två femtedelar,

då han med intyg av synemän, som Kungl. Maj:ts befallningshavande

på ansökan förordnat, styrker sig hava i enlighet med planen

fullgjort så mycket av vad däri föreskrives, som motsvarar halva kostnaden,

samt med återstående två femtedelar, då på enahanda sätt styrkes,

att det föreskrivna är i sin helhet fullgjort,

23 §.

Sedan fastighet undergått tilläggsavvittring, skola de fastigheten

förut tillagda, under stadgandet i 1 § inbegripna områden, i den mån

ej något av dem. blivit utsett till odlingsområde för fastigheten eller

jämlikt 12 § blivit därvid bibehållet, avträdas till kronan sålunda, att

sa mycket, som enligt den vid allmänna avvittringen gjorda uppskattning

lämnar ungefär hälften av avkastningen från allt, som skall frångå

fastigheten, avträdes tio år efter det laga kraft åkom utslaget angående

tilläggsavvittringen och återstoden efter ytterligare fem år.

I utslag angående tilläggsavvittfing skall tiden för varje särskilt

områdes avträdande bestämmas, med iakttagande av att i allmänhet

områden, som äro mera avlägsna från boplatsen, avträdas före de närbelägnare;

och har avvittringsnämnd att i sitt utlåtande intaga förslag

uti ifrågavarande hänseende.

^ar område, som skall avträdas, eller del därav utsetts till odlingsområde

för annan fastighet, äge avträdandet rum, så snart beslutet därom

vunnit laga kraft, men vare i sådant fall hemmansägaren eller nybyggalen

berättigad att av statsmedel uppbära ersättning för mistad avkastning

med högst femton gånger det*belopp, som med ledning av den

vid allmänna .avvittringen gjorda uppskattning kan beräknas motsvara

den åi liga höavkastningen efter ett pris av högst femton kronor för

varje lass. Ersättningsbelopp, varom här är fråga, skall beräknas av

avvittringsnämnden och fastställas i utslaget angående tilläggsavvitt
-

28 §-

Skulle vid undersökning enligt denna kungörelse befinnas, att för

någon fastighet odling och andra i 13 § omförmälda åtgärder ej med

tillämpning av övriga i denna kungörelse givna föreskrifter kunna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.

komma till stånd utan kostnad, överstigande det belopp, som, på sätt i

9 § 2 mom. sägs, varder bestämt såsom det högsta, vilket i något

fall må för sådant ändamål utbetalas, och bär ej heller fastighets

ägare eller åbo åtagit sig att själv svara för den del av kostnaden, som

överstiger sagda belopp, göre avvittringsnämnden härom anmälan hos

Kungl. Maj:ts befallningshavande med upplysning om de förhållanden,

som vid undersökningen iakttagits. Kungl. Maj:ts befallningshavande

har att med eget utlåtande anmäla förhållandet hos Kungl. Maj:t, som

därpå efter omständigheterna förordnar, huruvida de till fastigheten

hörande under stadgandet i 1 § inbegripna områden eller vissa av dem

skola medelst tilläggsavvittring återförvärvas mot högre ersättning än

eljest vid sådan avvittring må bestämmas.

30 §.

Kungl. Maj:ts befallningshavandes slutliga utslag skall genom, dess

föranstaltande tillställas hemmansägare eller nybyggare, vars fastighet

av utslaget beröres, ävensom advokatfiskal i kammarkollegiet å.Kungl.

Maj:ts och kronans vägnar. År någon av dessa med utslaget missnöjd,

stånde honom fritt att sist å sextionde dagen från delfåendet till Kungl.

Maj:ts befallningshavande ingiva sina till Kungl. Maj:t ställda besvär.

Kungl. Maj:ts befallningshavande har att, sedan genom dess föranstaltande

vederbörande sakägare erhållit tillfälle att avgiva förklaring, till Kungl.

Maj:t insända besvären och inkommen förklaring jämte de för prövningav

målet erforderliga kartor och handlingar ävensom eget utlåtande.

Om vad klagande har att i avseende å besvärs anförande iakttaga skall

underrättelse införas i utslaget.

När Kungl. Maj:ts befallningshavandes utslag rörande någon

fastighet vunnit laga kraft eller i händelse av besvär blivit av Kungl.

Maj:t slutligen prövat, har Kungl. Maj:ts befallningshavande att teckna

bevis därom å upprättade konceptkartor samt ombesörja, att domänstyrelsen

och vederbörande revirförvaltare erhålla kännedom om utslaget.

Vederbörande hemmansägare eller nybyggare äger kostnadsfritt

erhålla sådant bevis, varom nyss är sagt.

32 §.

Då inom något av de vid allmänna avvittringan bildade avvittringslag

tilläggsavvittring blivit verkställd och vunnit laga kraft beträffande

samtliga de fastigheter, som enligt denna kungörelse skola av

sådan avvittring beröras, uppdrage Kungl. Maj:ts befallningshavande åt

lantmätare att på konceptkartan över allmänna avvittringen inlägga

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.

varje område, som genom tilläggsavvittringen blivit lagt till fastighet

utanför dess vid allmänna avvittringen utlagda ägoområde, och förse

dylikt område med påteckning, som utvisar till vilken fastighet det hör,

samt att i de vid allmänna avvittringen upprättade längder över områdestilldelning

för fastigheter, kronoparker, allmänningar och andra

särskilda områden verkställa anteckning om den förändring i ägovälde,

som föranledes av tilläggsavvittringen. Sedan dessa ändringar blivit

utförda, teckne Kungl. Maj:ts befallningshavande å konceptkartan bevis

om tilläggsavvittringen.

33 §.

Vid undersökning eller utstakning enligt denna kungörelse skola

karta och handlingar rörande allmänna avvittringen medföras.

34 §.

Originalhandlingar och konceptkartor rörande tilläggsavvittring

skola bifogas motsvarande handlingar och kartor rörande allmänna avvittringen.

Slutlig redovisning av kartor och handlingar skall ske i ett

sammanhang beträffande allmänna avvittringen och tilläggsavvittringen;

dock att i avvaktan på den slutliga redovisningen kartor och handlingar

må från avvittringskontoret överlämnas till länets lantmäterikontor.

35 §.

Kostnad till ledamöter av avvittringsnämd, till lantmätare, som

eljest har att företaga åtgärd enligt denna kungörelse, samt till person,

som jämlikt 5 § sista stycket biträder nämnden, så ock till erforderlig

hantlangning och andra löpande utgifter för avvittringsnämnds eller

lantmätares förrättningar skola bestridas av allmänna medel enligt föreskrifter,

som meddelas av Kungl. Maj:t.

Ersättning till synemän, som omförmäles i 19 eller 21 §, utgår

av allmänna medel efter grunder, som Kungl. Maj:ts befallningshavande

bestämmer, dock ej i något fall med högre belopp än enligt fjärde

klassen i gällande resereglemente.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 208 käft. (Nr 244.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj:ts proposition Nr 244.

Utdrag av protokollet över jordbruksiirenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 18 mars 1921.

Närvarande:

Statsministern VON Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,

statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,

Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Hansson anmälde

ärende rörande ändring i kungörelsen den 30 december 1916 angående

tilläggsavvittring i vissa delar av Västerbottens läns lappmark; och anförde

föredraganden härvid:

Nämnda kungörelse, vilken tillkommit efter riksdagens hörande,

var i överensstämmelse med föreskrifterna i dess 1 § avsedd att vinna

tillämpning inom de trakter i Korsele och Dorotea socknar av Västerbottens

län, i vilka allmän avvittring vid författningens tillkomst pågick.

Genom kungörelse av den 7 februari 1919 har sedermera kungörelsens

tillämpningsområde vidgats att omfatta jämväl avvittringslagen inom

Vilhelmina och Stensele socknars fjälltrakter samt Tärna socken, så att bestämmelserna

om tilläggsavvittring därigenom skulle tillämpas inom hela

fjällområdet inom nämnda läns lappmark eller i stort sett trakterna ovan

odlingsgränsen i länet. Någon förrättning enligt nämnda författning

om tilläggsavvittring har emellertid icke kommit till stånd, ehuru i författningen

förutsättes, att förrättningarna skulle taga sin början, så snart

den allmänna avvittringen inom förevarande trakter blivit fastställd, något

som redan skett inom vissa avvittringslag. Flera omständigheter hava

medverkat till detta dröjsmål; och hava några av skälen därför varit

av den betydelse, att de ansetts böra före förrättnings igångsättande

påkalla vissa ändringar i gällande bestämmelser rörande tilläggsavvittring.

Innan jag närmare ingår härpå, vill jag — under hänvisning i

övrigt till den fullständiga redogörelse rörande tillkomsten av bestämmelserna

om tilläggsavvittring och dennas innebörd, som finnes intagen

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungi. Maj:ts proposition Nr 244.

i Kung].. Maj:ts proposition den 7 april 1916 angående åtskilliga med

den pågående avvittrmgen inom ovannämnda lappmark sammanhängande

förhållanden (nr 166) — i korthet erinra om några av de synpunkter,

varå bestämmelserna äro byggda.

Såsom bekant begagnar sig befolkningen i lappmarken liksom på

en del andra ställen i Norrland i stor utsträckning av de därstädes talrikt

förekommande naturliga slåtterängarna. Från dessa hämta särskilt

jordbrukarna i lappmarkernas fjälltrakter en stor del av det foder, som

de behöva för sina kreatur. Såsom naturligt är måste ett jordbrukssystem

av dylik extensiv art vara föga ekonomiskt för sina utövare, så

mycket mer som ängarna, vilka till största delen utgöras av starrmyrar,

i allmänhet lämna ringa avkastning.

Men ej endast önskvärdheten av att framkalla ett mera rationellt

jordbrukssystem har lett uppmärksamheten på ströängarna. Åven

i flera andra avseenden hava de i markerna vitt kringspridda ängarna

varit till olägenhet. Sålunda hava enskildas ängar ofta försvårat

eller omöjliggjort torrläggning av de vidsträckta sankmarkerna i de

norrländska kronoskogarna med hänsyn till det hinder som uppstått,

om ägaren motsatt sig dikes framdragande över honom tillhörig äng.

Beträffande de områden, varom nu närmast är fråga, d. v, s. trakterna

ovan odlingsgränsen i Västerbottens läns lappmark, har förefunnits

ett särskilt skäl att allvarligt taga i tu med ströängsfrågan.

Som bekant driva i nämnda trakter nomadiserande lappar en omfattande

renskötsel. Det vore så gott som omöjligt för lapparna att, då

de med sina renar uppehölle sig i trakt, där ströängar funnes, så

vakta renarna, att skada på växande gräs eller bärgat foder på ängarna

undvekes. Härav föranleddes ständiga stridigheter mellan lapparna

och den bofasta befolkningen samt även ekonomiska risker för lapparna,

som i vissa fall äro skyldiga att betala ersättning för skada,

som av deras renar förorsakas å ströängarna. För en rationell renskötsel

innebure sålunda dessa ängar ett allvarligt hinder.

Spörsmålet om en lösning av ströängsfrågan har upprepade gånger

varit föremål för behandling. Vid avvittringens påbörjande inom lappmarken

gåvos provisoriska bestämmelser i ämnet genom ett stadgande

att ströängarna skulle, innan de kunde mot annan kronans mark utbytas,

tillsvidare få bibehållas under det hemman eller nybygge, dit de

hörde, och under tiden endast räknas såsom ett skifte vid avvittringen.

Detta stadgande har tillämpats vid samtliga avvittringar jämväl i fjälltrakterna

i Västerbottens län. Genom ovannämnda kungörelse om tilläggsavvittring

vann emellertid ströängsfrågan en slutgiltig lösning så vitt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.

angår nämnda fjällområden. Ett ordnande av frågan därstädes underlättades

därigenom att en anslutning kunde ske till den allmänna avvittringen,

och det torde kunna sä^as, att en lösning framtvingades

genom avvittringsförfattningarnas bristande förmåga att, trots de bestämmelser,

som tid efter annan i sådant syfte utfärdats, skydda nomadlapparnas

berättigade intressen. Tillkomsten av bestämmelserna i berörda

kungörelse föregicks av ett vidlyftigt gransknings- och utredningsarbete,

åsyftande bland annat utredning rörande hemmanens rätt

till de särskilda ängarna; och ifrågasattes härunder ett fullständigt upprivande

av det redan utförda avvittringsarbetet med åtföljande revision

av avvittringsförfattningarna. I syfte att avveckla den sålunda

uppkomna situationen medgav riksdagen, efter Kungl. Maj:ts i

ovan omförmälda proposition nr 166 till 1916 års riksdag därom

gjorda framställning, att de upprättade förslagen till avvittring inom de

fyra avvittringslagen i länets fjälltrakter finge under vissa villkor godkännas.

Bland dessa villkor ingick skyldighet för hemmansägare och

nybyggare att, i den mån genom tilläggsavvittring bestämdes, till kronan

mot ersättning avstå slåtterängar utanför hemmanens eller nybyggenas

egentliga ägoområden. Samtidigt härmed blev det av Kungl. Maj:t för

riksdagen framlagda förslaget till bestämmelser rörande tilläggsavvittrings

genomförande av riksdagen med vissa erinringar godkänt. Den 30

december 1916 utfärdades sedermera ovannämnda kungörelse angående

tilläggsavvittring i Västerbottens läns lappmark, vilken författnings

giltighetsområde genom kungörelsen den 7 februari 1919 utsträcktes,

varjämte samtidigt i den äldre författningen gjordes vissa ändringar.

I överensstämmelse med vad ovan anförts går tilläggsavvittringen

närmast ut på skyldighet för hemmansägare och åbor att mot viss ersättning

till kronan avträda de till deras fastigheter börande ströängar,

som vore belägna utanför fastigheternas egentliga ägoområden. Härifrån

har dock gjorts undantag bland annat för vissa mera värdefulla ängar,

som ansetts icke bereda renskötseln nämnvärt intrång. Till förhindrande

av att den för ängarna utgående ersättningen utan nytta bortslösas

samt för att samtidigt medverka till införande av modern jordbrukskultur

har föreskrivits, att ersättningen, som givits karaktären av odlingsbidrag

jämväl innefattande gottgörelse för den odlade markens första

gödsling, skall utbetalas endast i den mån odlingsarbete utföres invid

gården. För underlättande och kontroll härav anvisas i viss ordninggenom

en för ändamålet särskilt tillsatt avvittringsnämnd av sakkunniga

personer varje fastighet visst odlingsområde, som i de flesta fall torde

komma att fälla inom fastighetens egentliga ägoområde. Storleken av

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.

odlingsområdet sättes i beroende av avkastningen å de ängar, som skola

till kronan avstås, så att avkastningen av odlingen efter viss beräkning

skall motsvara den myckenhet hö, som enligt den vid den allmänna

avvittringen gjorda uppskattningen skördas å ängarna. Till odlingsområde

får icke utväljas hur dyrodlad mark som helst, utan har utsatts

ett maximum för odlingskostnaden, som ej må överskridas utan Kungl.

Maj ds medgivande. Av odlingsersättningen utbetalas en del så snart

tilläggsavvittringen å gården slutligen fastställts, en del då arbetet i

viss utsträckning fullgjorts samt sista delen då det avslutats. Det

skall tillses, att fastighet, utöver den mark, som utväljes såsom odlingsområde

för fastigheten, äger tillgång till viss minimiareal odlingsmark.

Avvittringsnämndens förslag till tilläggsavittring prövas av länsstyrelsen,

som beslutar i ärendet. Över länsstyrelsens beslut kan besvär anföras

hos Kungl. Majrt.

Såsom ovan nämnts är tillämpningen av bestämmelserna rörande

tilläggsavvittring beroende därav, att den allmänna avvittringen blivit

fastställd inom förrättningsområdet. Sådan fastställelse föreligger ännu icke

för alla avvittringslagen. Visserligen har länsstyrelsen, vilken prövningen

av dylika ärenden i första instans tillkommer, meddelat utslag rörande

den allmänna avvittringen i alla avvittringslagen, i det sista den 15 oktober

1918. Emellertid hava besvär anförts över samtliga utslag. Kung].

Maj:ts slutliga beslut föreligger numera beträffande Dorotea och StenseleTärna

avvittringslag samt vidkommande Sorsele avvittringslag utom vad

angår några i nu förevarande sammanhang mindre viktiga detaljer. Besvären

rörande Vilhelmina avvittringslag äro däremot alltjämt beroende

på Kungl. Mnj:ts prövning.

Dröjsmålet med fastställ elsen av den allmänna avvittringen har

givetvis i och för sig verkat hinderlig^ för tilläggsavvittringens påbörjande.

Under senare tid har emellertid, så vitt angår vissa avvittringslag,

detta hinder icke förelegat. Anledningen till uppskovet är

sålunda att söka på annat håll. I främsta rummet har härutinnan

medverkat den kristid, som allt sedan författningens tillkomst varit

rådande och särskilt på det ekonomiska området vållat omvälvning i förhållandena.

Efter framställning av länsstyrelsen medgav Kungl. Maj:t

genom beslut den 25 april 1919 av sådan anledning att med igångsättandet

av tilläggsavvittringen finge anstå under år 1919. Då länsstyrelsen

var av den uppfattning, att arbetet å tilläggsavvittringen därefter

skulle upptagas, framlade styrelsen i skrivelse den 31 december 1919 för
-

Hinder för

tilläggsavvittringens

genomförande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Inverkan av

lagförslaget

om strö ängs*

indragning på

bestämmelserna

om tillläggsavvitt•

ring.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.

slag rörande de åtgärder, som påkallades av dess påbörjande under sommaren

1920. Därvid inskränkte sig emellertid länsstyrelsen icke allenast

till frågor, som avsågo ordningen för författningens tillämpning, utan

upptog även till behandling och framlade förslag i ett flertal spörsmål avseende

ändring i vissa delar av författningen med hänsyn till under

senare tider nyinträdda förhållanden.

Länsstyrelsens framställning blev sedermera föremål för utlåtande

av lautmäteristyrelsen, varefter med anledning av sagda utlåtande länsstyrelsen,

efter att hava inhämtat uttalanden från förste lantmätaren i

Västerbottens län och avvittringsstyresmannen, avgivit förnyat yttrande

ärendet.

Några av länsstyrelsens viktigaste erinringar mot den nuvarande

författningen angående tilläggsavvittring anknyta sig till en utredning,

som under senare år blivit verkställd rörande ströängar i trakterna

nedanför odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker.

Den 1 juni 1917 uppdrog Kungl. Maj:t åt den kommitté, som

under är 1916 blivit utsedd att verkställa utredning och avgiva förslag

beträffande åtgärder för främjande av kolonisation å kronans marker

i Norrland och Dalarna med undantag av trakterna ovan odlingsgränsen,

att jämväl verkställa utredning angående beredande av rättslig

möjlighet att vid bildande av odlingslägenheter i Norrland och Dalarna

tillvarataga för odling tjänliga ströängar. I sistnämnda ämne avgav

kommittén den 10 december 1919 betänkande, innefattande bland annat

förslag till lag angående ströängars indragande till kronan. Denna lag

skulle äga tillämpning å ströängar inom Västerbottens och Norrbottens

läns lappmarker, med undantag av ströängar belägna ovan odlingsgränsen

i Norrbottens läns lappmark samt ströängar inom Västerbottens läns

lappmark, vilka tillhörde fastighet, som kunde bliva föremål för tilläggsavvittring.

Eu följd av framläggandet av nämnda förslag om ströängars

indragning blev att tilläggsavvittringen ej heller under år 1920 kom

att påbörjas. I samband därmed att Kungl. Maj:t den 19 mars 1920

beslöt framläggande av proposition (nr 308) till riksdagen angående

anslag till tilläggsavvittringen under 1921 uttalade föredragande departementschefen,

att till följd av de likheter, som rådde mellan ströängsfrågan

nedom odlingsgränsen och tilläggsavvittringen ovan samma gräns,

syntes den av länsstyrelsen väckta frågan om ändrade bestämmelser

för tilläggsavvittringen icke redan då böra företagas till avgörande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Katigt. Maj:ts proposition Nr 244.

Medel hade dock ansetts böra beredas å rikssstaten för år 1921 för att

möjliggöra upptagande samma år av arbetena å sagda förrättning.

Länsstyrelsen har i sin skrivelse den 31 december 1919 beträffande

lagförslaget om en allmän ströängsindragning framhållit att, ehuru nämnda

förslag fullföljde andra syften än författningen om tilläggsavvittring, ändamålen

dock vore i väsentliga avseenden gemensamma för de båda slagen

av förrättningar, i följd varav även de dem rörande författningarna

blivit i flera avseenden till innehållet överensstämmande. Enär lagförslaget

tillkommit på en senare tidpunkt, hade man vid detsammas avfattande

haft tillfälle att tillgodogöra sig erfarenheter från de senaste

tidsförhållandena, vilka i mycket skilde sig från dem, som lågo till

grund för författningen om tilläggsavvittringen. Av enahanda skäl

utgjorde lagen i åtskilliga punkter resultatet av en omarbetning av författningen

om tilläggsavvittringen. Länsstyrelsen ansåg fördenskull böra

tagas i övervägande, i vad mån kungörelsen angående tilläggsavvittringen

borde ändras till närmare överensstämmelse med bestämmelserna

i lagförslaget. I detta hänseende har länsstyrelsen senare framhållit, att

en förändring av kungörelsen till lag syntes vara utesluten. Lagformen

vore utan tvivel mindre lämpad för de, ej minst på de områden, som

berördes av tilläggsavvittringen, säregna förhållanden, som rådde ovan

odlingsgränsen. Såväl av nu nämnda skäl som i betraktande av riksdagens

uttalande för att ströängsfrågan i dessa trakter löstes genom en

särskild förrättning i samband med den allmänna avvittringen, ansåg

länsstyrelsen det likaledes vara uteslutet att söka inordna både tiiläggsavvittringen

och indragningen av ströängar nedanför odlingsgränsen

under några för de båda slagen av förrättningar gemensamma författningsbestämmelser.

I överensstämmelse härmed har länsstyrelsen påkallat

igångsättande år 1921 av tilläggsavvittringen.

Lantmäteristyrelsen har i sitt ovannämnda utlåtande i ärendet

erinrat, att på ett tidigare stadium av behandlingen av frågan om

tilläggsavvittring ifrågasatts, att ströängsproblemet borde upptagas i

ett sammanhang för samtliga orter, som därav berördes; och har lantmäteristyrelsen,

som vid avgivande av sitt yttrande ännu icke haft

tillfälle taga del av lagförslaget angående ströängsinlösen, nu yrkat

uppskov med tilläggsavvittringen för jämförelse emellan de särskilda

bestämmelserna. Ett dylikt uppskov ansåg styrelsen motiverat även

för utredning angående en del andra med förhållandena i lappmarkerna

sammanhängande spörmål. I sådant avseende har stvrelsen

framhållit bland annat, att riksdagen påkallat åtgärder, som möjliggjorde,

att till staten återförvärvade ströängar kunde förenas med

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts preposition Nr 244.

den allmänning eller samfällda hnsbehovsskog, varå de vore belägna,

ävensom att frågorna om befolkningens fiske- och jakträtt samt betesrätt

ännu vore svävande. Vidare syntes tiden nu vara inne för upphävande

av lagen den 5 juni 1909 angående förbud mot laga skifte

inom de delar av Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker, beträffande

vilka avvittringsutslag då ännu icke meddelats.

Häremot har förste lantmätaren framhållit angelägenheten av att

än längre uppskov med tilläggsavvittringen icke måtte uppstå.

För egen del håller jag före, att den nuvarande författningen om

tilläggsavvittringen på ett i huvudsak mycket lyckligt sätt löst de frågor,

som sammanhänga med ströängsinlösen i Västerbottens läns fjälltrakter.

Detta bestvrkes jämväl därav att förslaget till ströängslag, som enligt

Kungl. Maj:ts beslut .den 18 mars 1921 kommer att med vissa mindre

jämkningar föreläggas 1921 års riksdag till antagande, i huvudsak upptagit

de huvudgrunder, på vilka tilläggsavvittringen vilar. Åven om senare

utredning av ströängsfrågan givit vid handen en del synpunkter, som jämväl

med avseende å bestämmelserna om tilläggsavvittringen lämpligen böra

komma till användning, måste emellertid de skillda förhållandena i

de trakter, som de särskilda författningarna avse, medföra olikheter i

föreskrifterna. Härvid är särskilt att märka lappfrågans inverkan i trakterna

ovan odlingsgränsen. Ovan denna gräns hava lapparna beretts

särskilda förmåner för att i någon mån erhålla den rörelsefrihet, som

är eu nödvändig förutsättning för en ordnad renskötsel, och särskilda

föreskrifter hava givits för att minska de talrika konfliktanledningar, som

förefinnas mellan lapparna och den bofasta befolkningen. Man får ej heller

lämna ur sikte, att lapparnas förhållanden på svenska sidan av riksgräusen

sammanhänga med den betesrätt för renarna, varav lapparna

enligt med Norge ingången konvention äga begagna sig, samt att det

ligger vikt uppå att åtgärder icke vidtagas, som försvåra fullgörandet

av de med nämnda rätt förenade skyldigheter.

Fn formell skillnad, som består mellan författningen om tilläggsavvittring

och den föreslagna författningen om ströangars indragande

till kronan, utgöres därav att den förra författningen är av administrativ

natur, under det att den senare har karaktären av civillag. Detta är

beroende därav att vid tillkomsten av bestämmelserna om tilläggsavvittringen

den allmänna avvittririgen ännu icke blivit fastställd i de trakter,

som i samma bestämmelser avsåges. Nybyggarnas rätt till jorden var därför

icke så fastslagen, att icke kronan ägde möjlighet att på administrativ väg utöva

visst bestämmande däröver. Denna tilläggsavvittringsförfattningens

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.

egenskap måste givetvis innebära en stor fördel, då därigenom utan

allt för stora svårigheter kunna vidtagas de jämkningar i författningen,

vilka allt efter som erfarenheten vid dess tillämpning giver vid handen

torde komma att påkallas av de komplicerade och ömtåliga förhållandena

i dess tillämpningsområde.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts anser jag, att särskilda

bestämmelser äro motiverade för de olika trakter, varom här är

fråga, men att med ledning av senare vunnen utredning de ändringar

böra vidtagas i författningen om tilläggsavvittring, som må synas överensstämma

med de särskilda förhållandena i de trakter, där författningen

skall vinna tillämpning.

Lika med länsstyrelsen anser jag, att arbetet med tilläggsavvittringen

snarast bör taga sin början. För ytterligare uppskov med densamma

synes ej föreligga någon anledning. De ämnen för utredning i

samband därmed, som av lantmäteristyrelsen angivits och vilka icke

få anses redan hava blivit av Kungl. Magt definitivt avgjorda, torde lämpligast

kunna upptagas för sig till särskild behandling, såsom även redan

skett beträffande frågan om befolkniugens jakt- och fiskerätt samt betesrätten

på kronomark.

Jag övergår nu till frågan om de jämkningar i bestämmelserna

i författningen om tilläggsavvittring, som må anses erforderliga.

Bland författningens viktigare bestämmelser kunna räknas de, som

behandla frågan om den omfattning, i vilken ströängarna böra indragas.

Ovan har omnämnts, att föremål för indragning äro slåtterängar utom

hemmanets eller nybyggets egentliga ägoområde (1 §). Härifrån stadgas

undantag för ängar, som före den 1 april 1919 uppodlats till åker, för ängar,

som ligga i omedelbart sammanhang med fastighetens egentliga ägoområde,

samt för ängar som vid den i samband med avvittringen gjorda skattläggningen

hänförts till första, andra eller tredje klassen och äro belägna

omedelbart invid en del särskilt angivna större vattendrag och sjöar.

Slutligen må ock sådana ängar av fjärde klassen, som äro belägna i

omedelbart sammanhang med sistnämnda slag av ströängar, helt eller

delvis undantagas från indragning, i den mån sådant erfordras för vinnande

av lämplig begränsning av det, som skall undantagas (2 §).

Förslaget till lag om ströängars indragning sträcker sig något längre

med avseende å undantag från huvudregeln, i det att förslaget från

indragning generellt utesluter ängar som, ehuru ej odlade, i betintligt

skick kunna med fördel från fastigheten brukas till årlig slåtter.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 208 käft. (Nr 244.) 3

Ändringar i

de särskilda

bestämmelserna

rörande

tilläggsavvittring.

Omfattningen

av ströängarnas

indragning.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.

Anledningen till denna olikhet ligger i angelägenheten därav

att i trakterna ovan odlingsgränsen ängarna med hänsyn till renskötselns

intressen i största möjliga utsträckning indragas till kronan. Då ängarnas

innehavare erhålla full ersättning för ängarnas avträdande, har

någon orättvisa härigenom icke ansetts uppstå.

Lantmäteristyrelsen bar i sitt yttrande i ärendet framhållit, att

ängar funnes, som icke läge invid huvudvattendragen men vore av sådan

beskaffenhet, att deras ersättande med odlingar måste anses innebära

en fara för hemmanens bestånd. De odlingsmarker, som funnes i de

orter, varom här vore fråga, vore i de ojämförligt flesta fall av mycket

tvivelaktig beskaffenhet, och huru det skulle lyckas för befolkningen att

för framtiden vidmakthålla den verkställda odlingen läte sig nu icke

bedömas. Enligt lantmäteristyrelsens mening påkallade dessa förhållanden

med nödvändighet, att man icke i fråga om utbytet ginge längre

än vad behovet krävde. Detta behov representerades i främsta rummet

av renskötseln, och då man med säkerhet kunde utgå ifrån att åtskilliga

goda ängslägenheter kunde bibehållas under hemmanen utan hinder

för denna näring, borde givetvis i sådana fall utbyte ej äga

rum. Det borde också bemärkas, att den utredning om inlösen av

ströängar, som hittills verkställts, uteslutande legat i händerna på personer,

som varit att betrakta såsom målsmän för renskötseln, under

det den bofasta befolkningen vid dessa undersökningar icke kunde

sägas hava varit representerad. Man kunde för övrigt tänka sig, att

bibehållandet under ett hemman eller nybygge av en eller annan för

dess bestånd särdeles betydelsefull ängslägenhet kunde tillstädjas genom

att å hemmanet såsom servitut lades skyldighet att tåla den skada, som

genom renskötseln kunde förorsakas å densamma. Genom ett bifall

till detta förslag skulle fordras, att vid förrättning för tilläggsavvittring

ombud för renskötseln vore närvarande.

Vidare borde enligt lantmäteristyrelsen undantagas ängar, som

vore belägna inom de för kronans räkning undantagna utmål.

Slutligen föreslås, att bestämmelsen under 2 § b) om undantag

för ängar, som läge i omedelbart sammanhang med fastighetens egentliga

ägoområde, skulle givas en något smidigare form samt förses med

ett tillägg, innebärande att undantag med avseende å ängens indragning

icke borde ifrågakomma med mindre ängen lämpligen kunde förenas

med området.

I sitt senare yttrande anför länsstyrelsen härutinnan, att grundregeln,

att ströängsindragningen ovan odlingsgränsen borde omfatta

alla ströängar, visserligen vore av stor betydelse och borde såsom regel

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition Nr 244.

vidhållas. Emellertid torde det kunna finnas fall, då dessa ströängar

kunde få bibehållas på viilkor, som icke skadade lapparnas berättigade

intressen. Lantmäteristyrelsens förslag i ämnet torde icke utan vidare

kunna läggas till grund för vinnande av lämpliga bestämmelser. De

lantmäteritekniska spörsmålen finge icke främst beaktas, utan huvudfrågan

bleve alltid att rättvist skilja mellan lapparnas och nybyggarnas

intressen och behov. Lantmäteristyrelsens mening hade i viss mån redan

blivit motsagd av en framställning från lappfogden i länet, åsyftande inköp

för kronans räkning av eu del vid Vindelälven belägna ströängar, som vid

tilläggsavvittringen enligt gällande bestämmelser skulle få bibehållas

under hemmanen. Då nu fråga uppkommit om ändring i för Sättningen

i ämnet, hölle länsstyrelsen för lämpligt att därvid toges under övervägande,

huruvida icke de i lappfogdens framställning avsedda ströängar,

i stället för att inköpas, hellre borde förvärvas åt kronan i samband

med tilläggsavvittringen.

Förste lantmätaren anser att, då fastighetens bestånd bäst skyddades

genom avstående från det primitiva ängsbruket, det icke skulle

finnas mycket utrymme för tillämpning av den utav lantmäteristyrelsen

föreslagna bestämmelsen om undantag för ängar, som prövades vara

av särskild betydelse för hemmanets eller nybyggets bestånd. Men

fall kunde tänkas, då den lämpligt belägna odlingsmarken ehuru duglig

vore av mindre god beskaffenhet, under det att viss ströäng vore av

ovanligt värde, varvid eu undantagsklausul möjligen kunde finna användning.

Vad styrelsens förslag innehölle angående prövning i samband

med ströängsindragning av renskötselns behov borde icke intagas i

författningen på grund av därmed förknippade praktiska svårigheter och

då det ej heller vore betingat av något oavvisligt intresse. Mot styrelsens

ändringsförslag beträffande ängar invid fastighetens egentliga

ägoområde hade förste lantmätaren intet att erinra. Villkoret för undantagande

av sådana ängar borde vara, att därigenom ej hindrades

åstadkommande av rediga gränser mellan kronans och enskildas mark.

I likhet med lantmäteristyrelsen har avvittringsstyresmannen erinrat

om lämpligheten av att de ängar, som vore belägna å kronans utmål

utan undantag indroges. Han ifrågasätter indragning även av vissa enligt

författningen nu undantagna ängar vid vattendrag.

Huvudregeln att alla ströängar böra indragas till kronan synes

mig böra i största mån upprätthållas såväl till de bofastas som lapparnas

bästa. Avvikelser därifrån i större utsträckning ingiver starka betänkligheter

och synas mig böra medgivas endast i fall, då det länder

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 244

till verklig fördel för de bofasta utan att skada därigenom beredes

lapparna.

Vid den allmänna avvittringen hava alla ströängar med hänsyn till

avkastningen indelats i fyra klasser. För de särskilda klasserna skall avkastningen

kunna rubriceras, för ängar i första klassen såsom gott hårdvallshö

och annat därmed jämförligt hö, för ängar i andra klassen såsom mindre

gott hårdvallshö samt röjningshö, för ängar i tredje klassen såsom grövre

och finare starrgräs samt hö av bättre myrar, som med fördel kunna

avbärgas varje år, samt för ängar i fjärde klassen såsom hö av sämre

myrar, som för gräsväxtens bibehållande ej böra avbärgas årligen.

Ångar av första, andra och tredje klassen torde kunna anses motsvara

vad som enligt regeln för ströängsindragningen nedanför odlingsgränsen

utgör bättre ängar.

Ångar av första klassen torde praktiskt taget icke förekomma inom

ifrågavarande avvittringslag och även ängar av andra klassen äro ganska

sällsynta. Den allra största delen utgöres av fjärde klassens ängar, de

lappmarkerna så vanliga sämre myrängarna.

Att med avseende å sistnämnda ängar göra något undantag vid

ströängsindragningeu bör icke medgivas förutom möjligen för beredande

av lämpliga gränser för andra, av fastighetsinnebavarna behållna

områden samt i särskilda fall i fråga om ängar, som angränsa fastighets

egentliga ägoområde. Beträffande övidga ängar förekomma otvivelaktigt

sådana, vilka måste betraktas såsom för hemmanen värdefulla och

vilkas bibehållande under fastigheterna är av stor betydelse. Dylika ängar

ligga ofta nere vid vattendragen, där belägenheten framkallar en stundom

mycket kraftig gräsvegetation. Det stora flertalet av förevarande bättre

ängar torde emellertid kunna sägas vara av den beskaffenhet eller hava

den avlägsna belägenhet från huvudfastigheten, att de med betydligt större

fördel för innehavaren böra utbytas mot odlingsområden. Vid bedömmande

av frågan om den utsträckning, i vilken bättre ängar böra undantagas

från tilläggsavvittring, bör även, i överensstämmelse med vad

ovan sagts, tagas noggrann hänsyn till renskötselns behov, varjämte

det synes mig vara av synnerlig vikt att icke regler givas, som skulle

föranleda detaljerade undersökningar rörande de särskilda ängarnas beskaffenhet

och lämpligheten i övrigt av deras undantagande. Härigenom

skulle, med det stora antal kringspridda och från gårdarna ofta

långt belägna ängar, varom här är fråga, uppkomma kostnader och tidsutdräkt,

som näppeligen motsvaras av vad man vill vinna. Enligt nu

gällande bestämmelser har frågan lösts på sådant sätt, att från avvittringen

undantagits ängar i de tre första klasserna, som äro belägna

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

KungI. Maj:ts proposition Nr 244.

vid vissa uppräknade vattendrag. Samtidigt som det kunde antagas,

att de invid dem belägna ängar av ifrågavarande slag i allmänhet vore

av god beskaffenhet, kunde man utgå från att de med hänsyn till sin

belägenhet i de flesta fall icke skulle vara renskötseln till mera betydande

intrång.

Med hänsyn till vad i ärendet anförts, anser jag mig emellertid

icke böra motsätta mig, att bättre ängar i något större utsträckning

än nu är fallet må bibehållas under fastigheterna, så att undantagen

icke med nödvändighet hänföras endast till ängar vid vissa vattendrag.

Regeln härutinnan synes mig kuuna bestämmas på sådant sätt, att undantag

må medgivas för bättre ängar, som med hänsyn till sin avkastning

och belägenhet i förhållande till det hemman, dit de höra, prövas

vara av särskild betydelse för hemmanet samt dessutom icke äro till

hinder för renskötseln. Nödig utredning rörande de omständigheter,

vartill vid bedömandet härav bör tagas hänsyn, torde utan undersökning

på platsen kunna vinnas med ledning av uppskattningslängderna

vid den allmänna avvittringen samt upplysningar av med förhållandena

bekanta personer. Dock kräves, att avvittringsnämnden till utredning

av förekommande fråga, huruvida äng må anses hinderlig för renskötseln,

äger tillgång till särskild sakkunnig, såsom lappfogden eller annan

lämplig person.

Med hänsyn till svårigheten att på förhand fullt beräkna verkningarna

av en regel sådan som den nu föreslagna bör möjlighet lämnas

öppen för framtiden att utan för stor omgång för kronan kunna återförvärva

äng, som sålunda undantagits, vadan det bör medgivas kronan

att framdeles med tillämpning av författningens bestämmelser indraga

ängen. Denna möjlighet synes böra stå öppen icke allenast med

hänsyn till det behov av ängens återförvärvande, som ur renskötselsynpunkt

må uppstå, utan även i övrigt när ett allmänt intresse så påfordrar.

I sådant hänseende hava av de hörda myndigheterna särskilt

erinrats om ängar, som äro belägna på kronans utmål vid vattendragen.

Förtänksamheten kräver, att möjlighet hålles öppen att dylika ängar,

likasom även ängar belägna vid sjöar, som kunna bliva föremål för

uppdämning, kunna vid uppkommande behov utan alltför dyrbar förrättning

åter få disponeras av kronan.

Skulle en regtd om ströängars undantagande vid tilläggsawittring

givas av ovan föreslaget innehåll, komme törhända de ej förut för

ängs undantagande gällande villkor om ängens särskilda värde för hemmanet

och belägenhet, varigenom hinder ej beredes renskötseln, att medföra,

att hemmansinnehavare frånhändes äng,som enligt nu gällande regler

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Maximikostnaden

för

odlingsarbete.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.

må, såsom belägen invid de i författningen angivna vattendrag, behållas.

Med hänsyn därtill att nämnda ängar genom antagen författning blivit

tillförsäkrade sina innehavare, kan en dylik påföljd synas dem vara

med billighet mindre överensstämmande. En dylik uppfattning synes

mig vara i viss mån berättigad; dock torde kunna fordras, att de vid

nämnda vatten belägna ängar, som fortfarande böra undantagas från

indragning, äro av särskild betydelse för hemmanet på grund av sin

avkastning och belägenhet. Jag vill fördenskull föreslå, att innehavarna

av sådana ängar bibehållas vid sin nuvarande rätt enligt författningen.

I den nu gällande författningen om tilläggsavvittring göres ingen

skillnad mellan ängar, som brukas till slåtter, och sådana ängar,

som äro ägnade att först efter visst röjnings- eller odlingsarbetes utförande

kunna bliva föremål för dylikt bruk. Till sistnämnda grupp

av ängar höra sådana, som vid avvittringen betecknats såsom ägnade

för uppodling, röjning, ängsvattning eller vattenavtappning. Något

skäl för att ängar av dessa slag skola få bibehållas under hemmanen

torde icke förefinnas i vidare mån än då avsedda arbeten verkligen

blivit utförda. Till förhindrande av missbruk av rätten att bibehålla

dylika ängar torde, i likhet med vad som gäller om undantag för ängar,

som blivit uppodlade till åker, böra föreskrivas, att arbetena skola vara

utförda före den 1 april 1919.

Enligt nuvarande bestämmelser äro ströängar, belägna i omedelbart

sammanhang med fastighetens egentliga ägoområde, undantagna

från indragning. Bland dessa ängar ingå alla slag av ängar, sålunda

även ängar av fjärde klassen. Något dylikt undantag från huvudregeln

förekommer icke vid den ifrågasatta ströängsindragningen nedanför

odlingsgränsen, och det kunde finnas skäl att taga under övervägande,

huruvida icke bestämmelserna om lilläggsavvittringen kunde

ändras i överensstämmelse härmed. Enär dylika ängar genom förutvarande

bestämmelser blivit innehavarna tillförsäkrade, synes en sådan

ändring dock icke böra vidtagas. Denna omständighet torde dock icke

böra hindra en mindre jämkning i den givna föreskriften av det innehåll,

att endast sådana ängar må bibehållas, som prövas för fastigheten

vara av särskild betydelse.

I anslutning till vad här ovan anförts hava ändringar införts i

2 § i författningen om tilläggsavvittring.

Enligt 9 § i författningen angående tilläggsavvittring må odlingsområde

ej i något fall utses sålunda, att kostnaderna för odlingsarbetet

jämte första gödsling och eventuell brobyggnad för områdets utnyttjande

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition Nr 244.

i medeltal överstiger 800 kronor räknat för varje hektar av marken. I

anslutning härtill stadgas i 28 § att, därest vid undersökning enligt

författningen befinnes, att för någon fastighet berörda åtgärder ej kunna

komma till stånd för nyssnämnda belopp, länsstyrelsen skall underställa

Kungl. Maj:t frågan, huruvida de till fastigheten hörande områden, som

äro föremål för tilläggsavvittringen, eller vissa av dem, skola återförvärvas

mot högre ersättning än eljest vid förrättningen finge bestämmas. På

grund av den under senare tid inträffade prisstegringen på arbetskraft

och materialier torde en maximikostnad av 800 kronor numera få anses

alltför lågt beräknad och en förhöjning av beloppet vara nödvändig,

om tilläggsavvittringen skall kunna fullföljas på sätt som förutsatts och

Kungl. Maj:ts avgörande icke skall behöva påkallas i snart sagt varje

fall. Emellertid kan ifrågasättas, huruvida över huvud ett bestämt

maximibelopp bör intagas i författningen och om icke åt Kungl. Maj:t

bör överlåtas att efter föreliggande konjunkturer fastställa beloppet.

Länsstyrelsen har föreslagit maximikostnaden för odling till 1,500

kronor för hektar och anför i detta sammanhang vidare:

Förutsättningarna för odlingskostnadens bestämmande vore, såvitt anginge

bestämmandet inom högsta beloppet, i stort sett desamma vid tilläggsavvittringen

som vid indragning av ströängar enligt lagförslaget. I fråga om formerna för fastställandet

av högsta odlingskostnaden förelåge för närvarande en viss skillnad. I

kungörelsen angående tilläggsavvittringen vore sagda kostnadsbelopp bestämt en

gång för alla och torde näppeligen kunna ändras annat än efter riksdagens hörande.

I betraktande av den ostadighet i ekonomiska ting, som en längre tid varit rådande

och även för en oviss framtid vore att räkna med, skulle ett vidhållande av den i

tilläggsavvittringsförfattningen förutsatta ordningen i detta hänseende nödvändiggöra

ett hänskjutande till riksdagen sannolikt varje år av denna fråga om högsta odlingskostnaden.

Kolonisationskommittén hade slagit in på en annan väg och ifrågasatt,

att sagda maximibelopp skulle tid efter annan bestämmas av Kungl. Maj:t. Då

härmed åtskillig omgång undvekes, hölle länsstyrelsen före, att enahanda förfarande

borde vinna tillämpning även beträffande tilläggsavvittringen, därvid emellertid till

undvikande av en ofta återkommande ändring av själva författningen det syntes

lämpligast, att beloppet av Kungl. Maj:t bestämdes i annan ordning, exempelvis i

samband med det årligen återkommande fastställandet av utgiftsstaten för tilläggsavvittringen.

I länsstyrelsens förslag instämmer förste lantmätaren.

Lantmäteristyrelsen gör gällande att, vad angår odlingskostnaden,

en bestämd skillnad gör sig gällande mellan tillämpningsområdena för

författningen om tilläggsavvittring och den föreslagna lagen och anför

härom:

Anskaffandet av folk och förnödenheter vore förenat med väsentligt större

svårigheter och kostnader i de trakter, som komme att beröras av tilläggsavvitt
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Odling sområdes

bestämmande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.

ringen, än i övriga delar av lappmarkerna, för vilka berörda lag vore avsedd. Särskilt

borde den höga fraktkostnaden tagas i betraktande. Den tid av året, då

odlingsarbete kunde utföras, vore även kortare. Härtill komme, att ströängarna i

förhållande till hemmanens storlek och övriga ägor vore i de trakter, där tilläggsavvittring

skulle ske, många gånger större än inom lappmarkerna i övrigt.

Lantmäteristyrelsen utginge från, att arbetsdagen beräknades till tio timmar,

atf i fråga om myrodling kalkning inginge samt att beträffande fastmark inginge

nödtorftig påkörning av myrjord. Under dessa förutsättningar uppginge enligt

styrelsens beräkningar i de trakter, varom här vore fråga, kostnaden för odling,

dikning och gödsling av lättodlad myrjord till 900 kronor, för något trädbeväxt

myrjord till 1,100 kronor samt för i orten vanlig något stenbunden fast mark till

2,200 kronor, allt för hektar räknat. Med ledning av dessa beräkningar och under

ovan angivna förutsättningar, som möjliggjorde, att man för en fastighet borde

kunna beräkna, att även i sämsta fall inemot hälften av odlingsområdet utgjordes

av myrmark, hölle styrelsen före, att den maximikostnad, varom här vore fråga, borde

tillsvidare bestämmas till 1,700 kronor.

Förslaget att maximisiffra för utgående odlingsanslag icke bör intagas

i författningen utan att frågan härom må överlämnas till Kungl.

Maj:ts avgörande synes mig med hänsyn till de skiftande konjunkturerna

lämpligt. Under nu rådande förhållanden torde, där ej i visst

fall särskilda omständigheter föreligga, maximibeloppet lämpligen böra,

för hektar räknat, sältas till ett belopp av högst 1,500 kronor för den

för varje fastighet bestämda odling. Anmärkas må, att det ansetts överflödigt

att i författningen angiva, att det maximum, som av Kungl.

Maj t fastställes, avser medeltalet av odlingskostnaden för eventuellt olika

delar av det till en viss fastighet utlagda odlingsområdet.

Beträffande frågan om uttagande av odlingsområde har länsstyrelsen

ifrågasatt att, där icke det olika syftet med författningen om

tilläggsavvittring och lagförslagets bestämmelser om ströängUndragning

lade hinder i vägen, de i lagförslaget (19, 20 och 22 §§) upptagna

bestämmelserna borde, såsom erbjudande vissa företräden, vinna tilllämpning

även vid tilläggsavvittringen. Lantmäteristyrelsen har funnit

ett par av nämnda bestämmelser mindre lämpliga att komma till användning

vid sistberörda förrättning.

För egom del är jag av den uppfattningen, att de för närvarande i

författniugen intagna bestämmelserna i nu förevarande del i stort sett äro

med hänsyn till förhållandena lämpliga. Dock håller jag, lika med omförmälda

myndigheter, före, att eu bestämmelse av samma innehåll som

den i 19 § i lagförslaget intagna skulle vara väl ägnad att undanröja

möjligen förefintligt misstroende mot tilläggsavvittringen från befolkningens

sida och underlätta förrättningens genomförande. I sagda para
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.

graf stadgas nämligen, att fastighetens ägare må till odlingsområde anvisa

mark inom fastighetens egentliga ägoområde och att, när detta

sker, förrättningsmännen äro skyldiga följa anvisningen, därest kostnaden

understiger två tredjedelar av det högsta belopp, vartill odlingskostnaden

må uppgå, eller ock odlingsområdets förläggande till annan plats än

den anvisade icke skulle medföra nämnvärd minskning i den kostnad,

som skall gäldas av kronan. Bestämmelse härom har införts i 9 §,

varjämte viss jämkning föranletts i 28 §.

I överensstämmelse med 22 § i lagförslaget bör tillika, där till

odlingsområde utses mark, å vilken arbete för uppodling till åker påbörjats,

markens innehavare vara berättigad till ersättning av kronan

för det utförda arbetet.

I detta sammanhang vill jag, i anslutning till vad länsstyrelsen

därutinnan anfört, uttala, att jag anser mig med hänsyn till föreliggande

förhållanden icke kunna förorda ett av avvittringsstyresmannen i ärendet

väckt förslag om ytterligare ökning av den minimiareal odlingsmark,

som enligt 12 § i författningen om tilläggsawittring garanteras fastighetsinnehavarna

utöver odlingsområdet." ,

I överensstämmelse med myndigheternas förslag synes mig, förutom

med avseende å odlingsersättningen, även i ett annat fall högre

gottgörelse böra tillkomma fastighetsinnehavarna med hänsyn till den

inträdda prisstegringen.

I författningen förutsättes, att fastighet under vissa omständigheter

skall avstå mark till odlingsområde för annan fastighet. Dylik

mark skall enligt 23 § avträdas så snart länsstyrelsens beslut därom vunnit

laga kraft. Förutvarande innehavaren av marken skall emellertid vara

berättigad att av- statsmedel uppbära ersättning för mistad avkastning

med tio gånger det belopp, som med ledning av den vid allmänna avvittringen

gjorda uppskattningen kan beräknas motsvara den årliga höavkastningen

efter ett pris av 10 kronor för varje lass.

Jämväl priset på hö har numera stigit. Enligt vad länsstyrelsen upplyst

har länets odlingsråd föreslagit prisets höjande i förevarande fall till 15

kronor för lass, och även förste lantmätaren och avvittringsstyresmannen

hava upptagit nämnda belopp. I överensstämmelse härmed föreslår länsstyrelsen

ett pris av 15 kronor för lass, vilket pris dock i lagen borde fastställas

såsom ett maximum, som vid nedgång i prisnivån skulle nedsättas.

Lantmäteristyrelsen förordar för sin del ett pris av 18 kronor för lass.

Med hänsyn till den nedgång i konjunkturerna som inträtt torde

man kunna stanna vid det av länsstyrelsen föreslagna maximipriset.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 208 höft. (Nr 244.) 4

Förhöjning

av ersättning

för hö å

ängar, som

genast skola

avträdas.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kung!. Maj:ts proposition Nr 244.

Bestämmelser I 14 § finnas intagna bestämmelser om utförande av för flera

torrläggning fastigheter gemensamma arbeten för torrläggning eller brobyggnad. Dessa

av mark m. m. bestämmelser böra kompletteras med föreskrifter för det fall att torrläggningsarbete,

som ifrågakommer för utläggande av odlingsområde, medför

märkbar inverkan å vattenförhållandena i vattendrag, sjö eller annan

vattensamling, eller fråga uppkommer om arbetets laglighet med hänsyn

till inverkan å mark tillhörig annan än den, för vars räkning odlingsområde

utlägges. I båda fallen böra frågorna prövas i den ordning som

i vattenlagen finnes stadgat.

Tillika hora de nuvarande bestämmelserna i paragrafen förtydligas.

Fsrfarandet Beträffande själva förfarandet vid tilläggsavvittringen har läns
Vl

ningen1*'' styrelsen ifrågasatt vissa ändringar, vilka särskilt avse tiden för förrätta

ingshandlingarnas upprättande och avlämnande. Länsstyrelsen liar

härutinnan anfört:

I 17 § stadgades, att förrättningshandlingar och kartor skulle vara färdiga

innan avvittringsnämnden lämnade orten och i alla händelser inom fjorton dagar

från det undersökningen å fastigheten ■ avslutats. Mot denna föreskrift hade riktats

den anmärkningen, att den skulle i allt för hög grad å förrättningsställena betunga

lantmätaren med göromål, som utan särskild olägenhet kunde anstå till dess utearbetena

för året avslutats. Den vore ock ägnad att fördröja avvitt-ringsnämndens

arbeten och medföra, att ett mindre antal fastigheter än eljest bleve föremål för

tilläggsavvittring under året. Då föreskriften slutligen förutsatte, att lantmätaren

skulle hava arbete med tilläggsavvittringen allenast under sommartid, men bliva

utan sysselsättning och i följd därav utan arvode för vintertiden, skulle det säkerligen

visa sig omöjligt att erhålla för uppgiften skickad lantmätare. Det torde

alltså vara nödvändigt att åvägabringa en ändring i kungörelsen i syfte att få lantmätarens

arbete någorlunda jämnt fördelat över hela året, vilket vunnes med ett

utsträckande av den tid, inom vilken förrättningshandlingarna skulle föreligga färdiga.

En liknande anordning vore ock genomförd i den ifrågasatta allmänna ströängsindragningen.

En ändring av nu nämnd art nödvändiggjorde en ändrad lydelse

av flera paragrafer i kungörelsen.

Länsstyrelsen hade ansett sig i detta sammanhang .höra ifrågasätta ett upptagande

i kungörelsen av åtskilliga detaljföreskrifter, hämtade från lagförslagets

bestämmelser. I sådant avseende ville länsstyrelsen omnämna stadgandena angående

utstakningars företagande. De behövliga utstakningarna skulle enligt lagförslaget

ske i samband med själva förrättningen. Till följd härav erfordrades ingen sådan

utstakning efter förrättningen, som avsåges i 32 § i kungörelsen. Vid sådant förhållande

torde ej heller längre böra bibehållas den i sistnämnda paragraf intagna

föreskriften om viss tid för tillträde av mark utanför hemmans egentliga ägoområde,

alldenstund i detta hänseende såsom allmän regel torde gälla, att tillträde

skulle äga rum, då beslutet om tilläggsavvittringen vunnit laga kraft. Därest

slutligen till 30 § fogades en föreskrift om, att sådana laga kraftbevis, som omnämndes

i andra momentet av denna paragraf, skulle kostnadsfritt meddelas veder
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.

börande hemmansägare eller nybyggare, förefunnes ej längre något behov av de

kartor och bevis, varom föreskrift lämnats i 33 §. Senast omförmälda ändringar

skulle medföra att §§ 32, 33 och 34 i kungörelsen utginge samt att de följande

paragraferna i kungörelsen finge en annan nummerföljd. Övriga paragrafer i kungörelsen,

som skulle undergå ändring i detta sammanhang, vore nr 15, 16, 17, 18.

19, 23 och 30.

Gent emot vad länsstyrelsen sålunda anfört har lantmäteristyrelsen

ieke haft något att erinra, men har sistnämnda styrelse för sin del tilllagt

följande:

Bestämmelserna i 17 § syntes icke utesluta, att förrättningshandlingarna

kunde insändas till Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande både två och tre månader,

innan de tillställdes fastighetens ägare eller åbo, som alltså kunde få del av

desamma först efter det länsstyrelsen företagit ärendet till behandling. Det syntes

med anledning härav höra företagas en ändring, som medförde, att fastighetens

ägare eller åbo finge del av handlingarna senast samtidigt med länsstyrelsen. Otillfredsställande

syntes vidare bestämmelsen, att förrättningshandlingarna skulle tillställas

fastighetens ägare eller åbo endast så framt han uppehölle sig å fastigheten,

men eljest någon, som voro där boende, eller en av grannarna. Ägare eller åbo,

som hade känt hemvist, borde kunna göra anspråk på att handlingarna skulle delgivas

honom själv.

Enligt bestämmelserna i första och andra styckena av 23 § skulle i allmänhet

områden, som vore mera avlägsna från boplatsen, avträdas inom tio år och de

närmare boplatsen belägna först efter femton år efter det utslaget angående tillläggsavvittringen

vunnit laga kraft. Då man med största sannolikhet kunde antaga,

att till odlingsområde för annan fastighet icke ifrågakomme annan ängslägenhet än

sådan, som läge närmare bostaden till den avträdande fastigheten, syntes ersättningen

för mistad avkastning böra bestämmas till femton gånger värdet av den

årliga höavkastningen.

De ändringar, som sålunda av länsstyrelsen och lantmäteristyrelsen

föreslagits, synas mig lämpliga, och vill jag förorda deras upptagande

i författningen. Genom vidtagande av den ifrågasatta ändringen i IT §

föranledes dessutom en mindre jämkning i 18 §. I

I 37 § stadgas, att slutlig redovisning av''kartor och handlingar

skall ske i ett sammanhang beträffande allmänna avvittringen och tillläggsavvittringen.

Enär avvittringsverket beräknas komma att upphöra och avvittringskontoret

i följd därav indragas, innan tilläggsavvittringen blir slutförd,

synes en sådan anordning böra vidtagas, att icke för iakttagande

av nämnda föreskrift avvittringskontoret måste alltjämt bibehållas.

Frågan synes kunna ordnas på det sätt, att handlingar och kartor från

avvittringskontoret överlämnas till länets lantmäterikontor.

Slutlig redovisning

av

kartor och

handlingar.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kostnads
beräkning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.

I ovan omförmälda proposition till 1916 års riksdag, varmed förslag

till tilläggsavvittring överlämnades, meddelade föredragande departementschefen,

att kostnaderna för en dylik förrättnings genomförande

inom Dorotea och Sorsele avvittringslag kunde beräknas till 150,000

kronor. Härtill skulle läggas de dock mindre betydande kostnaderna

lör själva arbetet med förrättningens utförande. De jämkningar i förslaget,

vilka av riksdagen beslutades, komma att medföra någon ökning

av kostnaderna i förhållande till det, som skulle följt enligt det i propositionen

framlagda förslaget. v,

Någon beräkning av kostnaderna för tilläggsavvittriugen i de båda

återstående avvittringslagen — Vilhelmina avvittringslag samt StenseleTärna

avvittringslag — kunde icke till 1916 års riksdag avgivas.

De åtgärder i samband med '' tilläggsavvittringen, som komma att

föranleda de största kostnaderna, äro givetvis de, som avse uppodlandet

och gödslandet av den mark, vars beräknade avkastning skall utgöra

vederlaget för höskörden från de indragna ströängarna. Kolonisationskommittén

har beräknat kostnaden för markens uppodling till i medeltal

700 kronor och gödslingen till 300 kronor för hektar. Dessa siffror

synas kunna användas även vid beräkning av kostnaderna för tilläggsavvittringen.

Beträffande denna beräkning må i övrigt hänvisas till nedanstående

tabell:

Avvittringslag

Areal

odlingsmark,

beräknad

enligt 4 § i

kungörelsen

Medelkost- nad för odling

och gödsling

per hektar,

förslagsvis

Summa

odlings- och

gödslings- kostnad

Ersättning

för mistad av- kastning en- ligt 23 §,

förslagsvis

Kostnad för

eventuella

väg- och bro- byggnader,

förslagsvis

Total-

kostnad

hektar

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

Sorsele............

272.0»

1,000

272,080

4,692

15,000

291,772

Dorotea .........

86.4a

1,000

86,430

605

2,000

89,035

Stensele-Tärna

373.17

1,000

373,170

5,548

20,000

398,718

Vilhelmina ......

176.2

1,000

176,200

2,370

10,000

188 570

Summa

907.88

907,880

13,215

47,000

968,095

Slutsumman uppgår sålunda till något över 950,000 kronor, vartill

komme kostnaderna för förrättningens utförande, vilka av länsstyrelsen

beräknats till 21,900 kronor för år på varje avvittringsnämnd;

och har länsstyrelsen ansett, att åtminstone till en början nämndernas

antal borde vara allenast två.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.

Lantmäteristyrelsen liar beräknat, att under förutsättning att styrelsens

förslag i ärendet vunne beaktande inlösen av ströängar kom me

att nedbringas med omkring 10 procent, men att medelkostnaden komme

att ökas likaledes med omkring 10 procent samt att ersättning enligt

23 § för minskad höavkastning från ängar, som omedelbart skulle avträdas,

i det närmaste komme att bortfalla. Totalkostnaden för ängarnas

inlösen borde under dessa förutsättningar beräknas till i runt tal 900,000

kronor. Härtill komme kostnaden för tilläggsavvittringens utförande,

vilka kostnader anslagits till 200,000 kronor.

Genom de ändringar i författningen om tilläggsavvittring jag

ovan föreslagit torde antalet av de ängar, som skulle komma att undantagas

från indragning, icke bliva så stort som vid ett genomförande av

lantmäteristyrelsens förslag. Åven om på grund härav kostnadssumman

torde något ökas, anser jag dock — under erinran att de nuvarande

ekonomiska förhållandena icke lämna eu tillförlitlig grund för bedömande

av alla med tilläggsavvittringen sammanhängande kostnader samt med

reservation beträffande detaljerna i lantmäteristyrelsens kostnadsberäkning

— att sagda beräkning i stort sett kan tagas såsom utgångspunkt.

Man torde sålunda böra utgå från att totalkostnaden för tilläggsavvittringen

kommer att uppgå till omkring 1,100,000 kronor. Detta belopp

skulle emellertid komma att fördelas på ett flertal år, varunder förrättningen

komme att pågå.

Beträffande medels anvisande för ändamålet må här erinras, att

riksdagen år 1916 medgivit, att det av 1912 års riksdag på extra stat

för år 1913 anvisade förslagsanslaget å 52,000 kronor för förvärvande

för renskötselns behov av vissa inom Sorsele och Dorotea socknar belägna

områden finge, med ett till nämnda summa fastställt belopp, i

stället användas till bestridande av en del av de utgifter, som erfordrades

till gäldande av de för tilläggsavvittrings genomförande uti nu ifrågavarande

fyra avvittringslag uppkommande kostnader för marks uppodlande

och beredande för omedelbart bruk. För tilläggsavvittringens

genomförande har riksdagen vidare på extra stat för vart och ett av

åren 1918—1921 anvisat ett förslagsanslag av 30,000 kronor. Uti innevarande

års statsverksproposition har hemställts, att för enahanda ändamål

måtte å extra stat för år 1922 anvisas ett förslagsanslag av ytterligare

30,000 kronor.

Departementschefen uppläste härefter det i enlighet med av honom Departcmentsangivna

grunder avfattade, såsom bilaga till detta protokoll fogade för- che[™uanm

slag till kungörelse om ändring i vissa delar av kungörelsen den 30

Bikung till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 208 höft. (Nr 244 ) 5

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.

december 1916 angående tilläggsavvittring i vissa delar av Västerbottens

läns lappmark samt hemställde, i anseende till ändringarnas inverkan på

såväl kostnaderna för tilläggsavvittringens genomförande som densammas

huvudgrunder, att för inhämtande av riksdagens yttrande över förslaget

proposition i ämnet måtte avlåtas till riksdagen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall.

Ur protokollet:

M. De Geer.

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:222 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj;ts proposition angående ändring i vissa delav av de beträffande till äggsavvit tving en i Västerbottens läns l a1 i texten
  2. 2LJoU 1921:2 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändring i vissa delar av de beträffande tilläggsavvittringen i Västerbottens läns lappmark gällande s. 1 i texten