Kungl. Maj.is Proposition Er 264
1921-01-24 · 154 sidor, varav 133 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 133 av 154 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1921:264, Kungl. Maj.is Proposition Er 264
Dokumentets text
Kungl. Maj.is Proposition Er 264.
1
Nr 264.
Kungl. Maj.-ts proposition angående reglering av löneförhållanden
vid statens tvångsarhetsanstalter ra. ra.; given
Stockholms slott den 18 mars 1921.
Kung!. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Henning Elmquist.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Jtegenten i statsrådet å
Stockholms slott den 18 mars 1921.
■v.:: ■ ...■r. :
Närvarande:
Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Hurray, Elmquist,
Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Elmquist anförde följande:
A. Lönereglering m. m. vid statens tvångsarhetsanstalter.
Statens tvångsarhetsanstalter tillhörde före år 1921 fångvårdsstaten,
och voro befattningshavarna vid nämnda anstalter inordnade bland övrig
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 224 höft. (Kr 264.) 67-i 21 1
2
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 204.
Inledning.
Gällande
etater m. m.
till fångvårdsstaten hörande tjänstemannapersonal. Genom tvångsarbetsanstalternas
skiljande från fångvårdsstaten från 1921 års ingång föranleddes
icke någon ändring ifråga om befattningshavarnas vid tvångsarbetsanstalterna
avlöningsställning, utan är ifrågavarande personal i
sådant hänseende fortfarande fullt likställd med motsvariga tjänstemän
vid fångvårdsstaten.
På framställning av statsrådet och chefen för justitiedepartementet
samt i huvudsaklig överensstämmelse med ett av 1902 års löneregleringskommitté
i betänkande, delen LXIII, framlagt förslag har Kungl. Maj:t
förut denna dag beslutat proposition till riksdagen angående regleringav
löneförhållanden m. m. vid, bland annat, fångvårdsstaten.
Då det synes mig böra tagas under övervägande, huruvida ej de i
nämnda proposition föreslagna grunder i fråga om vissa befattningshavares
vid fångvårdsstaten tjänsteställning samt beträffande tjänstemannapersonalens
vid samma stat avlöningsförhållanden höra, åtminstone
i huvudsak, komma i tillämpning jämväl beträffande befattningshavare
vid tvångsarbetsanstalterna, anhåller jag att nu få underställa detta
spörsmål Kungl. Maj:ts prövning.
Statens tvångsarbetsanstalter tillhörde förr, såsom jag nyss nämnt,
fångvårdsstaten och voro organiserade i huvudsaklig överensstämmelse
med centralfängelser. Vid 1920 års riksdag beslöts emellertid tvångsarbetsanstalternas
skiljande från fångvården.
Med anledning av en utav Kungl. Maj:t i proposition (nr 246)
till nämnda riksdag gjord framställning i ämnet, anmälde nämligen
riksdagen i skrivelse den 11 juni 1920 (nr 333), bland annat, att riksdagen
dels
medgivit, att den för fångvårdsstaten gällande ordinarie staten
finge från och med år 1921 undergå vissa av tvångsarbetsanstalternas
frånskiljande föranledda ändringar,
dels godkänt de i det följande återgivna ordinarie avlöningsstater
för statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och statens tvångsarbetsanstalt
i Landskrona, att tillämpas från och med‘år 1921, ävensom vissa
villkor och bestämmelser för åtnjutande av de med ordinarie befattning
i nämnda stater upptagna avlöningsförmånerna;
dels ock från och med år 1921 i riksstaten under femte huvudtiteln
uppfört följande ordinarie anslag, nämligen:
till statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö:
ett bestämt anslag å 89,100 kronor och ett förslagsanslag å 200,000
kronor, samt
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 364.
3
till statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona:
ett bestämt anslag å 36,400 kronor och ett förslagsanslag å 130,000
kronor.
De av riksdagen godkända ordinarie avlöningsstaterna hade följande
innehåll:
Statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö.
r-
Lön eller
Tjänst-
görings-
Arvode
i
mot-
penningar
särskilt
Summa
svarande
eller mot-
svarande
uppdrag
1
1
(Efter 5 år kan lönen höjas
1 direktör .....................
3,000
2,700
2,000
1,300
_
5.000
4.000
1 med 500 kronor och efter:
j 10 år med ytterligare 500|
1 kamrerare .....................
—
1 kronor.
[Efter 5 år kan den del av
arvodet, som motsvarar lön.
1 pastor, arvode ................
[
2,300
1,200
3,500
höjas med 500 kronor och;
efter 10 år med ytterligare
500 kronor.
(Efter 5 år kan lönen höjas''
1 assistent......................
1,900
1,100
—
3,000
[ med 400 kronor och efter!
1 assistent vid jordbruket ...
1,200
900
—
2,100
| 10 år med ytterligare 400
J kronor.
i.
(Efter 5 år kan den del av
arvodet, som motsvarar lön.
1 lärare, arvode.................
1,200
900
—
2.100
'' höjas med 400 kronor och
1 förste förman (med förord-
efter 10 år med ytterligare
1 400 kronor.
nande såsom uppsynings- man) .................j.........
1,000
550
200
1,750
2 förste förmän (med förord-
nanden såsom uppsynings-
3,500
Efter 5 år kan lönen höjas
män) .......................
2,000
1,100
400
med 100 kronor och efter
1 förste förman.................
1,000
550
—
1,550
10 år med ytterligare 100
! kronor.
6 förste förmän..................
6,000
3,300
—
9,300
1 förman..........................
800
500
—
1,300
40 förmän .......................
32,000
20,000
—
52,000
.
Summa
''
89,100
4
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 264.
Statens tvångsarbeteanstalt i Landskrona.
Lön eller
Tjänst-
görings-
Arvode
..
R.-h: ■ : •
|
* ... !• i-, •? ,.t ‘ . . ... ■ ''
1
mot-
penningar
Summa
.
1
svarande
eller mot- svarande
uppdrag
(”Efter 5 år kan lönen höjas
1 direktör ........................
2,700
.
1,300
4,000
1 10 år med ytterligare 500
! . • f
{ kronor.
. • . j. , :
[Efter 5 år kan lönen höjas
1 assistent........................
1 förste förman (med förord-
1,200
900
„ . —.
2,100
j med 400 kronor och efter
j 10 år med ytterligare 400
( kronor.
nande såsom uppsynings- man) ..........................
1,000
550
200
1,750
1 förste förman..............i...
1,000
550
—
1,550
Efter 5 år kan lönen höjas
1 förste förman..............i...
1,000
550
—
1,550
med 100 kronor och efter
10 år med ytterligare 100
1 förman...........................
800
500
—
1,300
kronor.
6 förmän..........................
4,800
3,000
—
7,800
1 första vaktfru..................
700
350
—
1,050
Efter 5 år kan lönen höjas
2 första vaktfri! ar...............
1,400
700
• : —
2,100
med 50 kronor och efter
1 vaktfru . ......
600
300
t SO —
900
10 är med ytterligare 50
kronor.
12 vaktfruar ....................
7,200
3,600
—
10,800
Predikant, arvode .................
—
—
1,500
1,500
Summa
— ’ ’
36,400
Bland de av riksdagen godkända avlöningsvillkoren, vilka i huvudsak
överensstämma med de för fångvårdsstaten hittills gällande, torde
följande särskilt böra omförmälas.
Innehavare av befattning vid tvångsarbetsanstalt skall vara skyldig
att, med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han innehar,
låta sig förflyttas till annan dylik anstalt eller till fångvårdsanstalt;
ägande han emellertid, därest förflyttningen sker till fångvårdsanstalt
eller ock utan hans egen ansökning eller uttryckta önskan från en
tvångsarbetsanstalt till en annan, åtnjuta ersättning för flyttningskostnad.
Befattningshavare må åtnjuta fri bostad jämte nödigt bränsle eller
ock ersättning därför.
Beloppet av hyresersättning och vedanslag skall bestämmas efter
de i orten gällande hyror och pris å ved, dock med iakttagande, vad
befattningshavare av lägre grad angår, att vedanslag må utgå för inköp
av högst 8 kubikmeter björkved och 7 kubikmeter barrved.
Kungl: Maj:ts Proposition Nr 264. 5
*
Bekläda adsersättning må utbetalas till en var förste förman och
förman med 100 kronor samt till en var första vaktfri! och vaktfru med
50 kronor, allt för år räknat.
Kostnadsfri vård av anstaltens läkare jämte av honom föreskrivna
medikamenter, enligt de närmare bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar,
lämnas åt förste förman, förman, första vaktfru och vaktfru, men ej åt
deras familjer.
Därest för någon av de befattningshavare, vilka äga åtnjuta fri
läkarvård, uppstår av anstaltens läkare intygat behov av vård å sjukhus
eller tuberkulossanatorium, må av anstaltens medel efter styrelsens beprövande
bekostas sådan vård i allmänt rum jämte den förtäring, som
under vistelsen å sjukhuset eller sanatoriet av vederbörande läkare föreskrives,
dock att kostnaden ej må av anstaltens medel bestridas för
längre tid än sex månader årligen, ej heller under det kostnadsfri ledighet
åtnjutes eller då sjukdomen är av sådan art eller befattningshavaren
uppnått den ålder, att ringa utsikt finnes för att han skall komma att
återinträda i tjänstgöring.
Då kostnad av anstaltens medel utgår för befattningshavares vård
å sjukhus eller sanatorium, må utgifterna för hans färd dit och därifrån
bestridas på enahanda sätt.
Det torde i detta sammanhang böra erinras, att till tjänstemän vid
tvångsarbetsanstalterna utgår tillfällig löneförbättring med följande belopp:
t '' i ■ /''. ■ \ • »11 • -i ts,i --u •* * !; • . ** it; i • : ; 4 . j
direktör ...............................
kamrerare.......,......................
pastor ..............,....................
assistent av högre grad.....
assistent av lägre grad.....
lärare ........................................
uppsyningsman ..................
förste förman ......................
förman ...................................
första vaktfru .......................
vaktfri! ...................................
med kronor 700
» » 700
». )) 700
» » 700
» 525
» » 525
» » 300
!) » 300
» » 300
» » 200
» » 200
Med anledning av Kungl. Maj;ts proposition nr 260 till 1920
års riksdag anmälde riksdagen i skrivelse den 18 juni 1920, nr 399,
att den för anordnande av en ny statens vårdanstalt för alkoholister
vid Svartsjö anvisat dels på tilläggsstat för år 1920 ett förslagsanslag
å 25,000 kronor, dels och å extra stat för år 1921 ett förslagsanslag å
6
Kungl. May.ts Proposition Xr 264.
Stadga
för tvångsarbetsanstal
terna
m. m.
Löne
reglerings
kommitténs
förslag.
50,000 kronor, med rätt för Kungl- Maj:t att med avseende å anstaltens
organisation, drift och övriga därmed sammanhängande frågor fatta de
beslut, vartill förhållandena gåve anledning.
Genom beslut den 7 september 1920 förordnade Kungl. Magt, att
vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö skulle anordnas en vårdanstalt för
män, som enligt lagen den 30 juni 1913 om behandling av alkoholister
skulle intagas å allmän anstalt för vård av alkoholister.
Kungl. Magt har den 23 december 1920 utfärdat stadga för statens
tvångsarbetsanstalter och för statens vårdanstalt för alkoholister vid
Svartsjö.
Enligt nämnda stadga hava statens tvångsarbetsanstalter till ändamål
att mottaga personer, som, enligt vad därom är i lag stadgat,
ådömts tvångsarbete, samt att genom deras hållande till arbete, genom
moralisk påverkan och genom en i övrigt såvitt möjligt för varje särskilt
fall lämpad behandling söka väcka deras arbetshåg och sätta dem
i stånd att föra ett nyktert och ordentligt liv.
Inseendet över och högsta ledningen av varje tvångsarbetsanstalt
tillkommer en av Kungl. Magt för en tid av högst fyra år i sänder
förordnad styrelse. Medlemmar av anstaltsstyrelse åtnjuta icke lön eller
arvode.
Statens vårdanstalt för alkoholister vid Svartsjö har till uppgift att
mottaga och vårda sådana manliga, åt dryckenskap hemfallna personer,
vilka överflyttats från annan allmän alkoholistanstalt eller ock direkt
intagits å nu ifrågavarande anstalt på grund därav, att de äventyra eller
antagas kunna äventyra annan anstalts verksamhet eller ock äro behäftade
med sjukdom, som medför smittofara eller påkallar vård å
sjukhus.
Inseendet över och högsta ledningen av alkoholistanstalten vid
Svartsjö tillkommer styrelsen för statens tvångsarbetsanstalt därstädes.
Sistnämnda anstalts direktör tjänstgör i sådan egenskap jämväl vid
alkoholistanstalten. Den i övrigt vid tvångsarbetsanstalten anställda
personalen är pliktig att, i den utsträckning sådant finnes påkallat, tjänstgöra
även vid alkoholistanstalten.
Efter uppdrag av Kungl. Magt bär 1902 års löneregleringskommitté
utarbetat förslag till ny lönereglering för statens tvångsarbetsanstalter,
vilket förslag är innefattat uti ett av kommittén den 10 mars
1921 avgivet utlåtande i ämnet.
Jag går nu att redogöra för kommitténs berörda förslag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 264.
Efter att Lava erinrat om gällande stater för tvångsarbetsanstalterna
samt vissa därmed sammanhängande, av mig nyss anförda förhållanden
yttrar kommittén i. sitt nämnda utlåtande huvudsakligen följande.
»Den nuvarande organisationen av tvångsarbetsanstalterna överensstämmer
— utom vad angår styrelserna för de särskilda anstalterna —
i allt väsentligt med den för fångvårdsstaten gällande organisationen.
Vid den nu tilltänkta regleringen av tvångsarbetsanstalterna synes kommittén
en dylik överensstämmelse jämväl fortfarande böra iakttagas och
sålunda vissa av kommittén beträffande fångvårdsstaten föreslagna organisatoriska
förändringar komma i tillämpning jämväl i avseende å tvångsarbetsanstalterna.
I gällande stat för tvångsarbetsanstalten å Svartsjö är uppförd
en befattning såsom pastor. Av denne, likasom av pastorerna vid fångvårdsstaten
fordras, att han ägnar sin verksamhet uteslutande åt vederbörande
anstalts tjänst. Avlöningen till såväl ifrågavarande pastor som
fängelsepastorerna utgår i form av arvode, och är sådan befattning sålunda
icke att anse såsom ordinarie i egentlig mening.
Kommittén har av skäl, som finnas anförda å sid. 47 51 i dess
betänkande delen LXIII (angående fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten),
ansett sig böra förorda, att pastorsbefattningarna vid flertalet
centralfängelser måtte ombildas till ordinarie tjänster med i viss mån
förändrad karaktär och benämning.
Då pastorns vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö arbetsuppgifter i
allt väsentligt bör motsvara dem, som redan åligga eller enligt kommitténs
förslag äro avsedda att tillkomma de nämnda fängelsepastorerna,
har kommittén ansett sig böra föreslå, att jämväl pastorsbefattningen
vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö må ombildas till ordinarie tjänst
och att innehavaren må benämnas pastor och förste lärare.
Vid den för kvinnliga tvångsarbetare avsedda tvångsarbetsanstalten
i Landskrona är anställd en prästman i predikants tjänsteställning.
Befattningen är, i motsats till pastorstjänsten vid Svartsjöanstalten, avsedd
att bestridas av en person, som har sin huvudsakliga sysselsättning
å annat håll.
Vidkommande ifrågavarande befattningshavares tjänsteställning anser
sig kommittén icke böra föreslå någon förändring.
För tvångsarbetsanstalten å Svartsjö är å staten uppförd eu manlig
lärarbefattning. I likhet med lärare vid fångvårdsstaten åtnjuter han
avlöning i form av arvode till samma belopp som avlöningen för fång
-
Vissa
ändringar
beträffande
tvångsarbetsan
stal tern as
organisation.
Pastorns
vid
Svartsjö
anstalten
ställning.
Bibehållande
av
predikants
befattningen
vid
tvåcgsarbetsan
stal ten i
Landskrona.
Lärare
befattningen
vid
Svartsjö
anstalten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
X Kring!. Maj.is Proposition Nr 264.
vårdsassistent i nuvarande lägre grad. Ifrågavarande lärarbefattning är
emellertid icke att betrakta såsom ordinarie tjänst i egentlig mening.
I skrivelse den 8 april 1919 angående bland annat omorganisation
av fångvårdsstaten, till vilken då hörde jämväl tvångsarbetsanstalterna,
föreslog fångvårdsstyrelsen, på anförda skäl, att lärarbefattningarna vid
fångvården måtte ombildas till ordinarie tjänster och att därvid lärarbefattningarna
skulle sammansmältas med assistenttjänsterna till en enhetlig
kår.
Berörda förslag, i vad det avser fängelselärarbefattningarna, har
kommittén biträtt (se kommitténs betänkande delen LXIII, sid. 59—60).
Vad beträffar den nuvarande lärarbefattningen å tvångsarbetsanstalten
å Svartsjö, hava inom kommittén framförts olika meningar.
Å ena sidan har uttalats, att med hänsyn särskilt till det vid anstalten
under sommarhalvåret pågående jordbruks- och trädgårdsarbete
anstaltens skola icke borde under nämnda tid hållas i gång. Under
sommaren skulle då erforderlig undervisning kunna medhinnas av en
befattningshavare, pastorn och förste läraren, varför då icke skulle erfordras
någon lärarkraft därutöver. Under vinterhalvåret, då skolan
skulle hållas i gång i full utsträckning, syntes däremot biträde åt pastorn
vid undervisningen kunna lämnas av mera tillfälliga lärarkrafter, exempelvis
ortens skollärare eller andra lämpliga personer, vilka mot ersättning
per timme skulle hålla lektioner i den omfattning, som kunde befinnas
nödig.
Å andra sidan har yrkats, att den särskilda lärarbefattningen skulle
bibehållas och, på sätt föreslagits beträffande fängelselärarna, ombildas
till en ordinarie assistenttjänst. Till stöd för denna uppfattning har
anförts, att kravet på tvångsarbetarnas och alkoholisternas etiska fostran
icke bleve i tillräcklig omfattning tillgodosett, därest den nyss antydda
anordningen beträffande undervisningen tillämpades, vilken innebure en
tillbakagång i förhållande till den år 1910 beslutade organisationen i
nämnda hänseende. Därvid har tillika erinrats, att åtskilliga bland de
internerade utgjordes av yngre personer, vilka kunde antagas vara särskilt
mottagliga för etisk inverkan; samt att, enär tvångsarbete ej sällan
ådömdes på jämförelsevis kort tid, vistelsen vid anstalten kunde infalla
under en sådan period, då skolan ej hölles i gång; ävensom att den
ändrade organisation för tvångsarbetsanstalterna, som genomförts från
1921 års början, avsett, bland annat, att åstadkomma en mera individuell
behandling av tvångsarbetarna än som dittills ägt rum, och att
verksamheten vid dessa anstalter särskilt skulle inriktas på uppfostran
av de därstädes intagna individerna.
9
Kung!. Maj.ls Proposition Nr 264.
Då kommittén med den synnerligen begränsade tid, som stått
kommittén till buds vid förevarande ärendes behandling, icke kunnat
bilda sig någon bestämd mening ifråga om lärartjänsten vid tvångsarbetsanstalten
å Svartsjö, har kommittén ansett detta spörsmål böra
göras till föremål för vidare utredning, vilken synes lämpligen böra
uppdragas åt anstaltens styrelse.
I avvaktan på nämnda utredning torde den nuvarande innehavaren
av lärartjänsten, vilken innehar konstitutorial å befattningen, böra uppföras
å övergångsstat med honom nu tillkommande avlöningsförmåner.
Å staten för den för kvinnor avsedda tvångsarbetsanstalten i Landskrona
finnes uppförd en ordinarie manlig assistentbefattning, vilken befattning
emellertid för närvarande icke är besatt med ordinarie innehavare
utan uppehälles allenast på förordnande av en förste förman.
Därjämte finnes vid samma anstalt anställd en lärarinna, vilken avlönas
från anstaltens förslagsanslag.
Uti skrivelse till Konungen den 22 februari 1921 har anstaltens
styrelse föreslagit, att den manliga assistentbefattningen måtte utbytas
mot en för kvinnlig innehavare avsedd befattning såsom första assistent
och första lärarinna samt den nuvarande lärarinnebefattningen förändras
till en ordinarie tjänst, vars innehavare skulle benämnas andra assistent
och andra lärarinna.
Emellertid har styrelsen utgått från, att en särskild manlig eller
måhända kvinnlig redogörare med anställning såsom ordinarie assistent
skulle finnas vid anstalten.
För egen del får kommittén beträffande styrelsens förslag i berörda
hänseenden anföra följande.
Av skäl, som finnas angivna i kommitténs förut åberopade betänkande,
delen LXIII, sid. 60—62, har kommittén förordat, att den nuvarande
manliga assistentbefattningen vid det för kvinnliga fångar avsedda
centralfängelset i Växjö skulle utbytas mot en för kvinna avsedd
assistentbefattning, likasom att lärarinnebefattningen vid samma fängelse
skulle omändras till en ordinarie kvinnlig assistenttjänst, bägge i samma
tjänstegrad.
Vad nu angår tvångsarbetsanstalten i Landskrona, synes kommittén
liknande anordning böra träffas och sålunda därstädes inrättas två kvinnliga
med varandra jämnställaa assistentbefattningar. Den ena av ifrågavarande
assistenter bör då ock handhava redogörarsysslorna, vilka enligt
kommitténs mening icke äro av större omfattning, än att de väl kunna
förenas med övriga assistentgöromål, helst om för utförande av de egentBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 224 Imf t. (Nr 264J eu 21 2
Kvinnliga
assistenter.
10
Trädgårds
mästare.
Ordinarie uppsyningsmansbefattningar.
Förändring av
vissa förmansbefattningar
till förste
förmanstjänster.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 264.
liga bokhållerigöromålen något biträde kan påräknas av en första vaktfru
eller vaktfru. Kommittén tillåter sig erinra, att icke heller vid
centralfängelset i Växjö någon särskild redogörare upptagits i kommitténs
förslag.
Vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö finnes anställd en trädgårdsmästare,
vilken för närvarande åtnjuter avlöning såsom extra uppsyningsman.
Yrkande bär framställts, att denne befattningshavare måtte, i
sammanhang med uppförande å ordinarie stat, tilldelas en högre tjänsteställning,
och har till stöd härför anförts, bland annat, följande.
Ifrågavarande befattningshavare förestode och ledde trädgårdsbruket
vid anstaltens trädgårdar, vilka omfattade en areal av omkring 20 hektar
och av vilka under år 1920 erhållits produkter med en försäljningssumma
av cirka 45,000 kronor. För befattningen, som vore av mycket krävande
och ansvarsfull natur, fordrades en väl meriterad person med vittgående
kunskaper och flerårig vana i trädgårdsskötsel samt i uppgörande
av leveranser och försäljningar. Sådana ägde nämligen rum till såväl
andra statsförvaltningar som kommunala inrättningar och enskilda.
Kommittén, som icke haft något att erinra mot ifrågavarande befattnings
uppförande å ordinarie stat, har jämväl ansett innehavaren av
densamma böra med hänsyn till de kvalifikationer, som måste ställas på
honom, icke minst i merkantilt hänseende, tilldelas en högre tjänsteställning
än såsom uppsyningsman, och har kommittén därvid funnit
nämnda tjänsteman lämpligen böra likställas med trädgårdsmästare vid
statens järnvägar och statens vattenfallsverk.
Uppsyningsmansbefattningarna vid tvångsarbetsanstalterna, likasom
vid fångvårdsstaten, tillsättas enligt för närvarande gällande bestämmelser
allenast med förordnande tills vidare mot åtnjutande för befattningarnas
innehavare av visst arvode såsom tillskott till avlöning såsom förste
förman (överkonstapel).
Av enahanda skäl, som av kommittén i betänkandet delen LXIII
(sid. 62—63) anförts till stöd för förändring av uppsyningsmansbefattningarna
vid fångvården till ordinarie tjänster, anser sig kommittén böra
förorda, att jämväl beträffande uppsyningsmansbefattningar vid tvångsarbetsanstalt
motsvarande åtgärd vidtages vid nu avsedd lönereglering..
Vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö hänföras till förmansgraden
för närvarande, bland andra, ett expeditionsbiträde å direktörsexpeditionen,
en smed vid gårdsbruket, tillika hovslagare, en ladugårdsförman
Kungl. Maj. ts Proposition Nr 264.
11
•och en »förste trädgårdsförman». För dessa fyra befattningshavare har
föreslagits förste förmans tjänsteställning.
Beträffande expeditionsbiträdet å direktörsexpeditionen har meddelats,
att denne befattningshavare hade att i första hand ansvara för förandet
av rullor och journaler och andra föreskrivna förteckningar, i vilket hänseende
av honom måste fordras viss kännedom om författningar och
andra föreskrifter, som röra anstaltens verksamhetsområde.
Med hänsyn till det anförda och då de manliga befattningshavare,
•som vid de större centralfängelserna bestrida motsvarande åligganden,
innehava högre tjänsteställning än såsom vaktkonstapel, synes kommittén
skäligt, att ifrågavarande expeaitionsbiträde erhåller förste förmans
tjänstegrad.
Vidkommande de övriga tre befattningshavarna har meddelats följ
ande.
Den förenämnde smeden förestode gårdsbrukets smedja, med där
skeende tillverknings- och reparationsarbeten; honom ålåge att tillse redskap
och maskinella anordningar för jordbruket; han hade att själv
verkställa hovbeslag å anstaltens omkring 40 hästar.
Ladugårdsförmannen hade ansvaret för skötseln av den i ladugårdarna
inrymda kreatursbesättningen, vilken omfattade ett antal av omkring
200 djur; han hade närmaste befäl över de tvångsarbetare, som
sysselsattes därstädes. Utbytet av ladugårdsskötseln vid anstalten vore
till ej ringa del beroende på ladugårdsförmannens skicklighet, intresse
och uthållighet.
»Förste'' trädgårdsförmannen», av vilken måste fordras trädgårdsutbildning,
biträdde trädgårdsmästaren vid trädgårdarnas skötsel och
hade att i trädgårdsmästarens frånvaro ansvara för trädgårdsarbetet.
Honom tillkomme att utöva närmaste befäl över de i trädgårdarna sysselsatta,
till ett tjugutal uppgående tvångsarbetarna samt dem åtföljande
förmän, samt att hava tillsyn över den vid trädgårdarna förlagda kolonien
av tvångsarbetare.
Då dessa befattningshavare synas kommittén hava väsentligt mera
krävande och ansvarsfulla uppgifter än övriga förmän, har kommittén
ansett sig böra tillstyrka, att jämväl de för dem avsedda befattningarna
må förändras till förste förmanstjänster.
För tvångsarbetsanstalten i Landskrona äro i gällande ordinarie stat
upptagna, bland andra, 1 förste förman med uppsyningsmansförordnande,
2 förste förmän utan sådant förordnande samt 7 förmän.
Minskning av
manlig bevakningspersonal
vid anstalten
i Landskrona.
12
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 264.
Beredande av
ökad sabbatsvila
åt vissa
befattningshavare.
Då emellertid, efter nedläggande av kronohäktesavdelningen vid
nämnda anstalt, därstädes endast förvaras kvinnliga tvångsarbetare, synes
en väsentlig reduktion av antalet manliga befattningshavare kunna företagas.
För de kvinnliga lösdrivarnas personliga bevakning och handledning
vid arbetet böra nämligen, enligt kommitténs mening, icke användas
andra än kvinnliga befattningshavare. Manliga tjänstemän — frånsett
direktören — torde fördenskull endast erfordras för yttre bevakning av
själva anstalten och andra dylika sysslor. För nämnda ändamål bär
kommittén beräknat ett antal av 4 förmän vara tillfyllest. Övriga ifrågavarande
manliga tjänstemän, såväl i förmansgrad som i förste förmans
och uppsyningsmans tjänsteställning, hava däremot synts kommittén
kunna undvaras. Vid nu angivna förhållande torde å övergångsstat böra
uppföras 1 befattning såsom förste förman med uppsyningsmansförordnande,
samt 2 förste förmans- och 3 förmanstjänster. Kommittén förutsätter
emellertid, att åtgärder vidtagas för att sålunda å övergångsstat
uppförd befattningshavare må snarast möjligt beredas anställning å annan
ordinarie tjänst. I sådant hänseende må erinras om den tjänsteman vid
tvångsarbetsanstalt enligt nu gällande avlöningsvillkor åliggande skyldighet
att låta sig förflyttas till annan dylik anstalt eller till fångvårdsanstalt.
I detta sammanhang tillåter sig kommittén framhålla, hurusom
genom en sådan bortflyttning av vissa manliga befattningshavare en del
bostadslägenheter vid anstalten skulle bliva lediga. Härigenom torde
då möjlighet uppstå att kunna bereda vid anstalten boende vaktfruar
utvidgade och förbättrade bostadsutrymmen, något som lärer vara särdeles
av behovet påkallat.
Enligt vad för kommittén uppgiviis, har vid tvångsarbetsanstalten
i Landskrona sabbatsvila endast i mycket ringa omfattning kunnat beredas
de vaktfruar, som tilldelats egentlig bevakningstjänst, medan däremot
de vaktfruar, som avsetts för arbetsledning eller andra särskilda
göromål, så gott som undantagslöst varit befriade från söndagstjänstgöring.
Då emellertid, enligt kommitténs bestämda uppfattning, en var
vaktfru, även om hon eljest icke sysselsättes med egentlig bevakningstjänst,
har skyldighet att vid behov jämväl fullgöra dylik tjänstgöring,
synes en rättvisare fördelning av vaktfruarnas sabbatsvila kunna genomföras,
och torde anstaltens styrelse böra hava sin uppmärksamhet fästad
å nämnda förhållande.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 264.
13
Likasom i fråga om tjänstemän vid fångvårdsstaten anser kommittén
det numera av riksdagen antagna avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila
statsförvaltningen, böra äga tillämpning å tjänstemän vid tvångsarbetsanstaltema.
Vid placering av nu ifrågavarande ordinarie tjänster i lönegrader
enligt den i avlöningsreglementet intagna löneplanen böra ock enligt
kommitténs uppfattning i allt väsentligt tillämpas enahanda grunder,
som kommit till uttryck i kommitténs förslag beträffande fångvårdstjänstemännen,
vilken kår de nu ifrågavarande befattningshavarna ju
tillhörde intill 1921 års ingång.
I enlighet härmed och under iakttagande av de förändringar i
tvångsarbetsanstalternas organisation, som kommittén i det föregående
föreslagit, har kommittén tänkt sig tjänsternas placering i lönegrader
böra ske på sätt nedan angives, varvid tillika upptages antalet befattningar
inom varje särskild tjänstegrad.
Direktören vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö är för närvarande i
avlöningshänseende likställd med direktören vid centralfängelset å Långholmen.
Då nämnda likställighet torde böra bibehållas, har kommittén
hänfört direktören vid Svartsjöanstalten till 17:e lönegraden under avdelning
B i löneplanen eller till samma grad, i vilken kommittén upptagit
direktören vid Långholmsfängelset.
Direktören vid tvångsarbetsanstalten i Landskrona är för närvarande
likställd med direktör vid straffängelse likasom med direktören vid centralfängelset
för kvinnor i Växjö.
Kommittén, som funnit sig sakna anledning att härutinnan föreslå
någon ändring, har fördenskull upptagit direktören vid Landskronaanstalten
i 15:e lönegraden eller i samma grad som de nämnda fängelsedirektörerna.
Pastorn vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö åtnjuter nu avlöning
i likhet med andre pastor vid centralfängelset å Långholmen.
För sistnämnde befattningshavare, vilken skulle benämnas pastor
och förste lärare, har kommittén föreslagit placering i 15:e lönegraden,
och torde i anslutning härtill nu ifrågavarande befattningshavare vid
Svartsjöanstalten i egenskap av pastor och förste lärare böra hänföras
till samma grad.
Kamreraren vid Svartsjöanstalten är för närvarande jämnställd med
kamreraren vid Långholmsfängelset.
De ordinarie
tjänsternas
placering i
avlöningsgrader.
Manliga
tjänstemän.
Direktörer.
Pastorn och
förste läraren.
Kamreraren.
14
Kungl. Mqj:ts Proposition Nr 264.
Assistenter.
Trädgårds
mästaren.
TJppsynings
män.
Förste
förmän.
I likhet med denne senare torde kamreraren vid Svartsjö böra upptagas
i 14:e lönegraden.
Av de bägge assistenterna vid Svartsjöanstalten är den ene jämnställd
med fångvårdsassistenter av nuvarande högre grad. Erinras må
emellertid, att denne assistent tillsammans med assistenterna vid centralfängelset
å Långholmen före år 1919 bildade en särskild grupp, högre
än övriga assistenter vid centrala fångvårdsanstalter. Den andre assistenten
vid Svartsjöanstalten (jordbruksassistenten) är likställd med fångvårdsassistenter
av nuvarande lägre grad.
Vad den högre av de nämnda båda assistenterna å Svartsjö beträffar,
har kommittén, med särskilt avseende fästat å hans åligganden
beträffande alkoholistanstalten vid Svartsjö, funnit sig, om än med
någon tvekan, böra föreslå, att han placeras i samma lönegrad, som
kommittén tänkt sig för assistenterna vid Långholmsfängelset eller i 12:e
lönegraden.
Den för jordbruket avsedda assistenten torde böra hänföras till 9:e
lönegraden eller till samma lönegrad, som kommittén föreslagit exempelvis
för jordbruksassistenten vid centralfängelset i Mariestad.
Den nuvarande manliga assistentbefattningen vid tvångsarbetsanstalten
i Landskrona skulle, enligt vad förut är nämnt, ersättas av kvinnlig
assistenttjänst.
På sätt av det föregående framgår, har kommittén tänkt sig, att
för trädgårdsmästaren vid Svartsjöanstalten skulle inrättas en ordinarie
tjänst med högre ställning än såsom uppsyningsman; och har kommittén
därvid jämfört honom med trädgårdsmästare vid statens järnvägar och
statens vattenfallsverk. Under erinran att dessa senare tillhöra 6:e lönegraden
anser sig kommittén böra föreslå, att den nu ifrågavarande befattningshavaren
under tjänstetiteln trädgårdsmästare upptages i samma
lönegrad.
I det föregående har föreslagits, att uppsyningsmansbefattningarna
skulle förändras till ordinarie tjänster. Antalet uppsyningsmansbefattningar
utgör enligt gällande avlöningsstater 4, därav 3 vid Svartsjöanstalten
och 1 vid Landskronaanstalten. Då enligt kommitténs i det föregående
framlagda förslag den sistnämnda befattningen skulle överföras
till övergångsstat, skulle å den nya ordinarie staten uppföras 3 uppsy
ningsmanstjänster, vilka, i likhet med motsvarande tjänster vid fångvården,
torde böra hänföras till 5:e lönegraden.
I gällande avlöningsstater äro uppförda 9 förste förmän utan uppsyningsmansförordnande,
därav 7 vid Svartsjöanstalten och 2 vid Landskronaanstalten.
Enligt vad förut är nämnt, har kommittén föreslagit,
15
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 264.
att 4 förmanstjänster vid Svartsjöanstalten skulle förändras till förste
förmansbefattningar och att de nämnda 2 förste förmanstjänsterna vid
Landskronaanstalten skulle upptagas å övergångsstat, till följd varav
antalet förste förmän å den nya ordinarie staten skulle bliva 11. Ifrågavarande
befattningshavare, som för närvarande äro likställda med överkonstaplar
vid fångvården, torde böra hänföras till samma lönegrad som
dessa eller enligt kommitténs förslag till 4:e lönegraden.
Nu gällande avlöningsstater upptaga ett antal av 48 förmän, därav Förmån.
41 vid Svartsjöanstalten och 7 vid Landskronaanstalten. Till följd av
föreslaget uppflyttande av 4 förmanstjänster vid Svartsjöanstalten till
högre tjänsteställning och överförande av 3 förmansbefattningar vid
Landskronaanstalten till övergångsstat, bör hela antalet förmän kunna
minskas till 41. Då förmännen för närvarande i avlöningshänseende
äro jämnställda med vaktkonstaplar vid fångvården, torde de böra sättas
i 2:a lönegraden eller i samma grad, som kommittén föreslagit beträffande
vaktkonstaplar.
Enligt kommitténs i det föregående framlagda förslag skulle den Kvinnliga
manliga assistentbefattningen vid tvångsarbetsanstalten i Landskrona tiänstemänförändras
till en kvinnlig assistenttjänst, varjämte för undervisningen ^sYstenur.
därstädes skulle inrättas likaledes en kvinnlig assistentbefattning. Bägge
de ifrågavarande tjänsterna, vilka kommittén ansett böra likställas med
motsvarande, av kommittén föreslagna befattningar vid centralfängelset
i Växjö, torde likasom dessa böra uppföras i 6:e lönegraden under avdelning
C i löneplanen.
I gällande avlöningsstat för Landskronaanstalten äro uppförda 3 Första vaktförsta
vaktfruar och 13 vaktfruar. Dessa torde böra, med bibehållande fruaf''rua7akt
av nuvarande antal, hänföras, första vaktfruar till 3:e lönegraden samt
vaktfruar till l:a lönegraden under avdelning C eller till samma lönegrader,
som av kommittén föreslagits för likabenämnda befattningshavare
vid fångvården.
I gällande ordinarie avlöningsstat för tvångsarbetsanstalten i Landskrona
finnes uppfört ett arvode till en predikant därstädes.
I anslutning till vad kommittén föreslagit beträffande arvoden till
predikanter vid fångvården, anser kommittén ifrågavarande arvodesbelopp
icke böra specifikt upptagas i stat utan i likhet med avlöningar
till andra icke-ordinarie befattningshavare utgå från vederbörande gemensamma
anslag till avlöning åt icke-ordinarie befattningshavare och enligt
grunder, som fastställas av Kungl. Maj:t.
Avlöning till
icke-ordinarie
befattningshavare.
16
Särskilda
avlöningsbestämmelscr
m. m.
Kungl. Majds Proposition Nr 264.
Enligt vad som framgår av 2 § av det nya avlöningsreglementet
för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen, skola jämte avlöningsreglementets
stadganden kunna för tjänstemän vid vissa verk gälla särskilda, av
Kungl. Maj:t och riksdagen beslutade avlöningsbestämmelser.
Kommittén har i sådant hänseende beträffande tjänstemän vid fångvårdsstaten
föreslagit följande särskilda bestämmelser, nämligen:
tjänsteman skall, om han därtill förordnas, vara skjddig att såsom
vikarie bestrida befattning i samma eller lägre lönegrad;
tjänsteman, tillhörande någon av 1—5 lönegraderna enligt avlöningsreglementets
9 §, avdelningarna B eller C, må även i andra fall än vid
skada till följd av olycksfall i tjänsten, enligt av Kungl. Maj:t meddelade
närmare bestämmelser, erhålla erforderlig läkarvård jämte läkemedel på
fångvårdens bekostnad, dock att vård å sjukhus, sanatorium eller annan
dylik vårdanstalt icke må vid sådant sjukdomsfall bestridas av fångvårdens
medel under tid, då tjänstemannen åtnjuter oavkortad lön.
Med det förra av dessa stadganden avsågs särskilt, att beträffande
sådana befattningshavare, vilka vid eventuella förändringar inom fångvårdsstatens
organisation skulle kunna umbäras å sina innehavande
befattningar, deras arbetskraft måtte kunna i annan ordning tillgodogöras.
Det senare av de nämnda stadgandena har ansetts betingat därav,
att vissa befattningshavare vid fångvårdsstaten för närvarande äro tillförsäkrade
fri läkarvård i större omfattning, än som enligt det nya avlöningsregieinentet
i allmänhet skulle tillkomma befattningshavare.
Motsvarande stadganden torde ock böra meddelas beträffande befattningshavare
vid tvångsarbetsanstalterna, varvid emellertid bör iakttagas,
att dylik vidsträcktare rätt till läkarvård jämväl må tillkomma
den i 6:e lönegraden under avdelningen B i löneplanen uppförda trädgårdsmästaren.
Enligt gällande avlöningsvillkor för tvångsarbetsanstalterna är innehavare
av befattning vid sådan anstalt skyldig att, med bibehållande
av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, låta sig förflyttas till
fångvård sanstalt; och äger han vid förflyttning till fångvårdsanstalt åtnjuta
ersättning för flyttningskostnad, även om förflyttningen sker efter
hans egen ansökning eller uttryckta önskan.
Åven i sammanhang med den nu föreslagna regleringen torde böra
stadgas skyldighet för befattningshavare vid tvångsarbetsanstalt att låta
sig förflyttas till fångvårdsanstalt, varvid emellertid i fråga om avlöning
och flyttningsersättning synas böra gälla de allmänna föreskrifterna
13 och 27 §§ i det nya avlöningsreglementet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
IT
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 264.
Enligt stadgan för statens tvångsarbetsanstalter och för statens
vårdanstalt för alkoholister vid Svartsjö den 23 december 1920 är direktören
vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö skyldig att i sådan egenskap
tjänstgöra jämväl vid alkoholistanstalten därstädes likasom.den i övrigt
vid nämnda tvångsarbetsanstalt anställda personalen är pliktig att, ''
den utsträckning sådant finnes påkallat, tjänstgöra även vid alkoholistanstalten.
h ör att någon tvekan beträffande befattningshavarnas skyldigheter
i berörda hänseende icke må kunna uppstå, synes det lämpligt, att
bland de nämnda särskilda bestämmelserna införes en föreskrift i sådant
hänseende.
De nu föreslagna särskilda bestämmelserna torde böra inrymmas i
den kungörelse som angiver de veide, å vilkas befattningshavare det nya
avlöningsreglementet skall äga tillämpning.
I fråga om anordning vid övergång till efterskottsutbetalning av
hela avlöningen samt beträffande särskilda övergångsbestämmelser i övrigt
vid tillämpningen av det nya avlöningsreglementet böra i avseende
a personal vid tvångsarbetsanstalterna givetvis gälla enahanda grunder
som beträffande befattningshavare vid andra verk, exempelvis vid fång-- vårdsstaten (jfr betänkandet delen LXIII, sid. 90—91).
Enligt vad av det. föregående framgår, skulle det bliva erforderligt
att uppgöra en särskild övergångsstat för tvångsarbetsanstalterna. Å
denna skulle då uppföras läraren vid Svartsjöanstalten ävensom vid
Landskronaanstalten nu placerade 1 förste förman med uppsvningsmansförordnande,
2 förste förmän samt 3 förmän.
För statens tvångsarbetsanstalter äro uppförda följande ordinarie
anslag, nämligen:
dels ett bestämt anslag för tvångsarbetsanstalten å Svartsjö samt
ett motsvarande anslag för tvångsarbetsanstalten i Landskrona, från
vilka anslag bestridas avlöningar — frånsett ålderstillägg — till de vid
vederbörande anstalt anställda ordinarie tjänstemän samt pastor och
lärare ävensom predikant,
dels ock två särskilda förslagsanslag, ett för vardera anstalten, från
vilka anslag bestridas ersättningar till vikarier för förenämnda ordinarie
tjänstemän samt för pastor och lärare, avlöningar till icke-ordinarie personal
i allmänhet samt andra dylika kostnader ävensom egentliga driftkostnader
vid anstalterna, såsom förplägning, beklädnad, uppvärmning,
reparationer å anstaltsbyggnaderna m. m., varjämte från samma anslag
bestridas rese- och traktamentsersättningar till, bland andra, medlemmarna
i vederbörande anstalts styrelse.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 224 haft. (Nr 264.)
Stater.
674 21 3
18
Kungl. May.ts Proposition Nr 264.
Ålderstillägg utgå från femte huvudtitelns gemensamma anslag till
ålderstillägg.
Det torde ock böra erinras, att å extra stat för år 1921 är för
ståtens vårdanstalt för alkoholister vid Svartsjö anvisat ett särskilt förslagsanslag.
Därest nu det nya avlöningsreglementet skall tillämpas å statens
tvångsarbetsanstalter, betingas därav förändrad uppställning av staterna
för dessa anstalter. Därvid böra, vad avlöningsstaterna beträlfar, enligt
kommitténs mening i huvudsak tillämpas de allmänna grunder, som
finnas åberopade och närmare angivna i kommitténs betänkande, delen
LXIII, sid. 95—99.
I anslutning härtill skulle kostnaderna för avlöningar till de ordinarie
tjänstemännen angivas i en anslagspost för vardera anstalten, från
vilka särskilda anslag jämväl skulle bestridas de i lönerna ingående belopp,
som motsvara nuvarande ålderstillägg. Dessa bägge anslagsposter
skalle erhålla förslagsanslags natur, och hava av kommittén beräknats
till 176,000 kronor för tvångsarbetsanstalten å Svartsjö och till 60,000
kronor för tvångsarbetsanstalten i Landskrona.
Vidare torde böra för vardera anstalten uppföras särskilda anslagsposter
till vikariatsersättningar åt vikarier å ordinarie befattningar.
Dessa anslagsposter, vilka likaledes måste hava förslagsanslags natur,
hava av kommittén upptagits till 5,000 kronor för Svartsjöanstalten och
2,000 kronor för Landskronaanstalten.
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare bestridas för närvarande,
såsom förut är antytt, från vederbörande anstalts förslagsanslag.
Enligt kommitténs mening torde det vara lämpligt att å de
nya staterna uppföras särskilda anslagsposter för avlöningar till ickeordinarie
befattningshavare m. m.
Vid beräkningen av sistnämnda anslagsposter, vilken beräkning
åtminstone för närvarande måste bliva synnerligen approximativ, har
kommittén för vardera anstalten tagit till utgångspunkt sammanlagda
beloppet av avlöningar till sådana icke-ordinarie befattningshavare, som
avlönas från vederbörande förslagsanslag, dock, vad anstalten i Landskrona
beträffar, med inräknande av avlöningen till den å bestämt anslag
uppförda predikanten, men med avdrag av ersättningen till lärarinnan
vid anstalten, vilken senare befattningshavare föreslagits skola uppföras
å ordinarie stat såsom assistent. Då de icke-ordinarie befattningshavarna
i allmänhet torde hava åtnjutit tillfällig löneförbättring från
särskilt anslag, synes redan av denna anledning någon höjning av de
för år 1921 beräknade avlöningsbeloppen bliva nödig. Kommittén har
19
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 264.
approximativt beräknat anslagsposterna i fråga till 18,000 kronor för
Svartsjöanstalten och 15,000 kronor för Landskronaanstalten.
Under rubriken omkostnadsstat synes lämpligen böra för vardera
anstalten uppföras en anslagspost för bestridande av övriga kostnader
för driften av vederbörande anstalt, i den mån de ej täckas av inkomster
av jordbruk, trädgårdsskötsel m. m.»
De lörslag i olika hänseenden beträffande statens tvångsarbetsanstalter,
som sålunda framlagts av löneregleringskommittén, anser jag
mig kunna till alla delar biträda.
Vad till en början beträflar de förslag i berörda avseende, som äro
av mera organisatorisk natur, innebära vissa av dem allenast eu tilllämpning
av de principer, som kommit till uttryck uti det i förberörda
proposition innefattade förslag beträffande fångvårdsstaten. Detta
gäller sålunda dels ombildningen av pastorsbefattningen vid tvångsarbetsanstalten
å Svartsjö till en ordinarie tjänst såsom pastor och förste
lärare, dels förändringen av manlig assistentbefattning vid den för kvinnliga
lösdrivare avsedda tvångsarbetsanstalten i Landskrona till kvinnlig
assistenttjänst, dels uppförandet av lärarinnebefattningen vid sistnämnda
anstalt såsom ordinarie kvinnlig tjänst i assistentgrad och dels uppsyningsmansbefattningarnas
förändring till ordinarie tjänster.
Vidkommande den nuvarande lärarbefattningen vid Svartsjöanstalten
hava av kommittén omförmälts två skiljaktiga förslag, avseende det ena
lärarbefattningens indragning och ersättande med tillfälliga undervisare,
och det andra befattningens ombildning till ordinarie tjänst. Då jag,
lika litet som kommittén, varit i tillfälle att bilda mig någon bestämd
uppfattning beträffande förevarande spörsmål, synes mig den lämpligaste
utvägen för närvarande vara att, såsom kommittén föreslagit, i avvaktan
på vidare utredning uppföra lärarbefattningen på övergångsstat.
Förslaget att å ordinarie stat uppföra eu för Svartsjöanstalten avsedd
trädgårdsmästarbefattning synes mig vara fullt befogat, och torde
den för befattningen föreslagna tjänsteställningen kunna anses lämpligt
avvägd. Likaledes synes mig en uppflyttning till förste förmans
tjänsteställning av de fyra, för närvarande i förmansgrad stående, i det
föregående närmare angivna befattningshavare vid Svartsjöanstalten,
vilka hava särskilt krävande arbetsuppgifter, vara fullt motiverad.
Sedan kronohäktesavdelningen vid tvångsarbetsanstalten i Landskrona
blivit indragen, torde behovet av manlig bevakningspersonal vid
anstalten hava blivit väsentligt minskat, varför jag anser mig kunna
tillstyrka, att, såsom kommittén föreslagit, nämnda personal nedbringas
Departe
ments
chefens
yttrande.
20
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 2C4.
till allenast fyra förmän och att övriga manliga bevakningstjänstemän
uppföras å övergångsstat, intill dess plats kan beredas dem på annat båll.
Vad kommittén uttalat i fråga om vidtagande av åtgärder för dels
beredande av ökad sabbatsvila för vissa vaktfruar vid Landskronaanstalten
samt dels förbättring av bostadsförhållandena därstädes, synes
mig böra beaktas.
1 likhet med kommittén anser jag det nya avlöningsreglementet för
befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen, böra tillämpas beträffande statens
tvångsarbetsanstalter. Den av kommittén föreslagna placeringen av de
olika tjänsterna i lönegrader enligt den i reglementet innefattade löneplanen,
vilken placering i stort sett motsvarar den, som föreslagits beträffande
tjänster vid fångvårdsstaten, har jag funnit vara lämpligt avvägd.
Vid sådant förhållande har jag icke kunnat biträda det yrkande
om högre löneställning för uppsyningsmän, förste förmän, förmän och
vaktfruar, som i särskilt, vid kommitténs utlåtande fogat yttrande framställts
av särskilda sakkunniga, vilka biträtt kommittén vid behandlingen
av förevarande ärende.
Vad kommittén i övrigt föreslagit beträffande särskilda avlöningsbestämmelser
ävensom i fråga om förändrad uppställning av staterna,
har jag ansett mig böra i sak förorda, och har jag icke någon anmärkning
att framställa mot de av kommittén förslagsvis beräknade beloppen
till avlöningar till ordinarie tjänstemän, till vikariatsersättningar samt
till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare in. m.
Enligt kommitténs förslag skulle vidare under rubriken omkostnadsstat
för vardera anstalten uppföras eu anslagspost för bestridande av
övriga kostnader för driften av vederbörande anstalt, i den mån de ej
täckas av inkomster av jordbruk, trädgårdsskötsel m. m.
De å riksstaten för år 1921 uppförda förslagsanslagen för statens
tvångsarbetsanstalter utgöra för Svartsjöanstalten 200,000 kronor och
för Landskronaanstalten 130,000 kronor eller tillhopa 330,000 kronor.
Vid beräknande av den nya omkostnadsstaten skulle från dessa anslagssummor
avdragas de belopp, som avsetts för bestridande av utgifter
för sådana ändamål, vilka, enligt vad förut är sagt, skulle utgå av de
till den nya avlöningsstaten hörande anslagsposterna. Med iakttagande
härav och med någon utjämning mellan de för de särskilda anstalterna
avsedda beloppen har jag beräknat, att under rubriken omkostnadsstat
skulle erfordras förslagsvis 150,000 kronor för Svartsjöanstalten
och 130,000 kronor för Landskronaanstalten.
Kung1. Mcij:ts Proposition Nr 264.
21
Härvid torde böra uppmärksammas, hurusom av nämnda belopp
icke skulle bestridas de särskilda omkostnader, som kunna föranledas av
vården av alkoholister vid den med tvångsarbetsanstalten å Svartsjö
förenade alkoholistanstalten eller vid en tilltänkt ny alkoholistanstalt i
sammanhang med tvångsarbetsanstalten i Landskrona. Dessa särskilda
kostnader anser jag nämligen böra täckas av särskilda för nämnda alkoholistanstalter
anvisade anslag, varom jag i det följande kommer att
framlägga förslag.
De ordinarie staterna för statens tvångsarbetsanstalter skulle i enlighet
med det förut sagda få följande utseende:
Ordinarie stat.
A. Avlöningsstat
Tvångsarbetsanstalten å Svartsjö.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag...
Vi kariatsersättningar, förslagsanslag.................................
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare in. in.,
förslagsanslag ................................................................
Tvångsarbetsanstalten i Landskrona.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag...
Vikariatsersättningar, förslagsanslag.............................
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,
förslagsanslag................................................................
kronor 176,000: —
» 5,000: —
» 18,000: —
kronor 60,000: —
» 2,000: —
» 15,000: —
B. Omkostnadsstat.
Tvångsarbetsanstalten å Svartsjö.
Övriga kostnader för driften, förslagsanslag.................. kronor 150,000: —
Tvångsarbetsanstalten i Landskrona.
Övriga kostnader för driften, förslagsanslag................. kronor 130,000: —
Summa förslagsanslag kronor 556,000: —
22
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 264.
Kostnads
beräkning.
Övergångsstat.
•
Lön eller
motsvarande
Tjänst-
görings-
penningar
eller
motsvarande
Arvode för
särskilt
uppdrag
Summa
Tvångsarbetsanstalten å Svartsjö:
1 lärare, arvode ..............................
1,200
900
—
2,100 ‘)
Till ålderstillägg, förslagsvis ......................
—
—
—
400
Tvångsarbetsanstalten i Landskrona:
1 förste förman (med förordnande såsom upp-
syningsmän").....................................
1,000
550
200
1,7502)
1 förste förman ....................
1,000
550
—
1,5502)
1 d:o d:o ......................................
1,000
550
—
1,5502)
1 förman .............................................
800
500
—
1,3002)
2 förmän ..............................................
1,600
1,000
—
2,6002)
Till ålderstillägg, förslagsvis .................
—
—
—
900
Till hyresersättningar cell vedanslag, där för-
mån av fri bostad med bränsle icke åtnju-
tes, samt till beldädnadsersättning, förslagsvis
—
—
2,850
Summa förslagsanslag
—
—
—
15,000
*) Efter 5 år kan den del av arvodet, som motsvarar lön, höjas med 400 kronor och efter 10 år med
ytterligare 400 kronor.
2) Efter 5 år kan lönen höjas med 100 kronor och efter 10 år med ytterligare 100 kronor.
Till ledning- vid bedömandet av den kostnadsökning, som en tilllämpning
av föreliggande förslag till lönereglering m. m. beträffande
statens tvångsarbetsanstalter skulle medföra, torde få anföras nedanstående
uppgifter.
För år 1921 äro för tvångsarbetsau stal terna i stat uppförda, bland
andra, följande ordinarie anslag:
Tvångsarbetsanstalten å Svartsjö:
bestämt anslag....................................... kronor 89,100: —
förslagsanslag.......................................... » 200,000: —
23
Kungl. Maj.is Proposition Nr 264.
Tvångsarbetsanstalten i Landskrona:
bestämt anslag ...................................... kronor 36,400: —
förslagsanslag........................................ :» 130,000: — 455 ;-()().
Läggas härtill av andra anslag utgående kostnader för
tillfällig löneförbättring till ordinarie tjänstemän,
beräknade efter förhållandena år 1920, omkring ... 21,600: —
samt
för ålderstillägg, likaledes beräknade efter förhållandena
år 1920, omkring .................................... 9,400: —
erhålles en totalsumma av kronor 486,500: —
De av mig framlagda nya staterna, övergångsstaten däri
inräknad, sluta å ett sammanlagt belopp av kronor 571,000: —
\ id en jämförelse mellan den näst förut återgivna totalsumman och
det sist angivna beloppet är emellertid att märka följande.
I den för de nuvarande kostnaderna upptagna summan ingår icke
värdet av bostad och bränsle, som åtnjutes in natura, samt icke heller
till vissa icke-ordinarie befattningshavare utgående tillfällig löneförbättring.
Beträffande de föreslagna nya staterna bör uppmärksammas, att däri
upptagna avlöningsbelopp komma att i viss mån minskas på grund av
skyldigheten att erlägga ersättning för tjänstebostad.
Likaså må framhållas, hurusom särskilt de för vikariatsersättningar
och avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare av kommittén beräknade
anslag måste betraktas såsom synnerligen approximativa.
Vidare må erinras, att genom den av kommittén förutsatta anordningen
vid övergång till efterskottsutbetalning av hela avlöningen en
kostnadsökning föranledes första året, då de nya staterna böra tilllämpas.
Slutligen är att märka, hurusom vid ovanstående kostnadsberäkningar
hänsyn icke blivit tagen till dyrtidstillägg, vare sig de som nu
utgå, eller de som efter regleringens genomförande kunna antagas komma
att utgå.
24-
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 2(14.
Statens vårdanstalt
för
alkoholister å
Svartsjö.
B. Statens vårdanstalter för alkoholister å Svartsjö och
i Landskrona.
Vid behandling i statsutskottet av Kungl. Maj:ts till föregående års
riksdag avlåtna, den 27 februari 1920 dagtecknade proposition, n:r
2(10, angående anordnande av en ny statens vårdanstalt för alkoholister
uttalade statsutskottet (utlåtande n:r 216) ifråga om behandlingen av
svårhanterliga alkoholister följande:
Genom att statens tvångsarbetsanstalt i Svartsjö enligt riksdagens
beslut icke längre komme att äga fångvårdsanstalts karaktär, hade en tidigare
dryftad plan att dit förlägga en s. k. bottenanstalt för alkoholistvården
kunnat med större framgång än tidigare upptagas till övervägande.
Enligt vad utskottet genom överläggning med sistnämnda anstalts direktör
inhämtat, hade också därstädes en sådan minskning i antalet omhändertagna
tvångsarbetare ägt rum, att både lokaler och större delen
av den erforderliga personalen skulle kunna avskiljas från tvångsarbetsanstalten
för en där anordnad alkoholistanstalt. Därigenom komme kostnaderna
för en sådan därstädes anordnad vårdverksamhet att kunna
nedbringas till ett mycket lågt belopp. Denna anordning, som omedelbart
läte sig åvägabringas, behövde ej heller i något avseende föregripa
en större och mera definitiv lösning av anstaltsorganisationen för alkoholistvården.
En anordning av nu nämnd beskaffenhet skulle dessutom på ett
särskilt lämpligt sätt kunna anknytas till vårdverksamheten vid statens
vårdanstalt för alkoholister å Salbohed. Erfarenheten hade visat, att
svårigheterna att därstädes med nämnda anstalts bristfälliga lokala förhållanden
kunna nöjaktigt övervaka särskilt de mest svårdisciplinerbara
internerade vore synnerligen stora. Härav hade följt, att alkoholistvården
i dess helhet vid statens vårdanstalt för alkoholister å Salbohed
icke vore i allo tillfredsställande. Därpå vore, bland annat, de talrika
rymningarna därifrån med därav härflytande, på hela klientelet
demoraliserande verkningar, ett talande bevis. Upprättades nu en kompletterande
anstalt vid Svartsjö, borde dit remitteras de mest svårhanterliga
alkoholisterna och i första hand sådana med kriminell förtid. Finge
ett dylikt urskiljande ske vid Salbohed, skulle detta, på samma gång
därmed ökad tillgång på vårdplatser bereddes, säkerligen på anstaltsvården
därstädes utöva en i hög grad god inverkan. Att anstaltsvården
vid Svartsjö, ställd under ledning av nuvarande direktören för tvångs
-
Kungi. Maj:ts Proposition Nr 264.
25
arbetsanstalten, skulle ur disciplinär synpunkt hava lättare att komma
till rätta med dessa svårhanterliga element än vad fallet vore vid Salbohed,
funnes det enligt utskottets mening all anledning att antaga.
Statsutskottet hemställde om beviljande av medel till en alkoholistanstalt
å Svartsjö.
Riksdagen anvisade, såsom redan nämnts, dels å tilläggsstat för år
1920 ett belopp av 25,000 kronor dels ock å 1921 års stat ett förslagsanslag
av 50,000 kronor för uppehållande av en statens alkoholistanstalt
vid Svartsjö.
Genom beslut den 7 september 1920 har Kungl. Maj:t, på sätt jag
i det föregående omförmält, förordnat, att vid tvångsanstalten å Svartsjö
skulle anordnas en dylik vårdanstalt för manliga alkoholister och
har Kungl. Maj:t den 23 december 1920 utfärdat stadga för bland
annat nämnda vårdanstalt. Utöver den i det föregående lämnade redogörelsen
för huvuddragen av nämnda anstalts organisation, tillåter jag
mig hänvisa till vad nämnda stadga därom innehåller.
Då för uppehållande av alkoholistanstalten vid Svartsjö för år 1922
synes erfordras samma belopp som för år 1921, torde för år 1922 böra
äskas ett anslag å 50,000 kronor.
Jag beder nu att få övergå till väckt fråga om inrättande av en
dylik alkoholistanstalt jämväl i Landskrona.
Uti skrivelse den 20 december 1920 har socialstyrelsen upptagit
till behandling frågan, huruvida icke kvinnliga alkoholister av samma
kategorier som de, vilka intagas å Svartsjö, borde beredas vård å statens
tvångsarbetsanstalt för kvinnor i Landskrona.
Socialstyrelsen anför härutinnan bland annat: Beträffande svårhanterliga
kvinnliga alkoholister vore frågan om dessas behandling alltjämt olöst.
Starka skäl talade för, att spörsmålet härom omedelbart toges under övervägande.
Till en början framhölles i detta avseende, att behovet av
vårdmöjligheter för kvinnliga alkoholister icke vore tillgodosett ens i
samma mån som för manliga alkoholister. Statsanstalt för kvinnor saknades,
och endast en erkänd anstalt för kvinnliga alkoholister vore i
verksamhet, nämligen hemmet Gunnarskog. Denna anstalt hade ett
platsantal av för närvarande 10, vilket alltsedan april månad 1920 i
allmänhet varit fullt taget i anspråk och tidvis överbelagt. Den obetydliga
kapaciteten hos denna enda verksamma alkoholistanstalt för kvinnor
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 224 käft. (Nr 264.) 674 21 4
Departements
chefen.
Statens vårdanstalt
för
alkoholister
Landskrona.
Social
styrelsen.
26
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 264.
medförde icke blott fara för, att anstalten icke skulle motsvara behovet
av vårdplatser utan omöjliggjorde även praktiskt taget ett särskiljande
av olika kategorier av intagna. Djupt sjunkna och svårhanterliga recidivister
hade sålunda icke kunnat hållas effektivt avskilda från unga
och relativt ofördärvade personer. Därtill komme, att riksdagen i skrivelse
den 16 april 1918 anhållit om utredning, huruvida icke lagen om
behandling av alkoholister lämpligen kunde utsträckas att omfatta jämväl
den, som vore hemfallen åt dryckenskap och upprepade gånger
dömts till ansvar för fylleri, samt framläggande av det förslag, vartill
utredningen kunde föranleda. I anledning av särskilda remisser häröver
komme socialstyrelsen och styrelsen för statens vårdanstalt för alkoholister
vid Salbohed att inom den närmaste tiden avgiva gemensamt utlåtande
i ärendet. Av den härvid förebragta utredningen framginge, att
särskilda åtgärder krävdes med anledning av den ökning i antalet tvångsinternerade
kvinnor, som måste bli en följd av eventuell lagutvidgning
på denna punkt. Det ovan anförda gåve sålunda vid handen, att
förefintliga anstaltsresurser för kvinnliga alkoholister, särskilt med hänsyn
till de bristande sorteringsmöjligheterna, redan med nuvarande lagstiftning
måste betecknas såsom otillräckliga samt att vid ett genomförande
av den ifrågasatta utvidgningen av alkoholistlagen dessa brister
komme att skärpas i synnerligen hög grad. Det torde icke med någon
större grad av sannolikhet kunna förväntas, att nya erkända alkoholistanstalter
för kvinnor skulle uppstå inom de närmaste åren för att möta
de genom lagutvidgningen stegrade kraven på vårdplatser. Det skulle
sålunda i främsta rummet komma att påvila staten att åstadkomma erforderligt
antal nya vårdplatser.
Det läge då närmast till hands att för lösningen av denna fråga
följa den anvisning, som statsmakterna givit genom ovanberörda beslut
om inrättande av en statens alkoholistanstalt å Svartsjö i samband med
därvarande tvångsarbetsanstalt, och träffa motsvarande anordning vid
tvångsarbetsanstalten för kvinnor. Betänkligheterna häremot syntes vara
så mycket mindre som ifråga om kvinnorna sambandet mellan alkoholism
— ej minst den form därav, som ovanberörda lagutvidning avsåge
träffa — och lösdriveri torde vara ännu starkare än hos männen.
Styrelsen hade därför ansett sig böra preliminärt undersöka möjligheten
av att i samband med tvångsarbetsanstalten för kvinnor anordna
en statsanstalt för kvinnliga alkoholister. Av vad därvid utrönts syntes
framgå, att hinder icke mötte för sådan anordning, vare sig Landskrona
eller Norrköping utsåges till förläggningsort för ifrågavarande tvångsarbetsanstalt.
Närmare utredning och förslag ifråga om upprättandet
27
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 264.
och bedrivandet av en sådan statens alkoholistanstalt hade styrelsen
emellertid icke ansett sig böra åvägabringa. Erforderliga förberedelser
i sådant syfte torde kunna vidtagas med sådan skyndsamhet, att anstalten
kunde tagas i anspråk från och med den 1 juli 1921.
För det fall att den nu framförda tanken ansåges böra vinna beaktande,
syntes åtgärder böra vidtagas för tillhandahållande av medel
såväl till vidtagande av eventuellt behövliga anordningar som ock till
bestridande av driftkostnader. Då platsantalet åtminstone till en början
torde kunna begränsas till tio, borde dessa kostnader icke bliva stora.
Styrelsen ansåge sig slutligen böra erinra, att de i stadgan för tvångsarbetsanstalterna
intagna särskilda bestämmelserna för med sådan anstalt
förenad alkoholistanstalt avsåge endast anstalten å Svartsjö. Skulle i
anledning av förevarande framställning alkoholistanstalt inrättas även
vid tvångsarbetsanstalten för kvinnor, torde sålunda vissa jämkningar
böra vidtagas i nämnda bestämmelser.
Med anledning av det anförda har socialstyrelsen hemställt, att åtgärder
måtte vidtagas för anordnande av en statens vårdanstalt för
kvinnliga alkoholister i samband med statens tvångsarbetsanstalt för
kvinnor.
I infordrat utlåtande över socialstyrelsens framställning anför styrelsen
för Landskronaanstalten:
De lokala förhållandena i Landskrona medgåve mycket väl, att där
anordnades en alkoholistanstalt för kvinnor. Om beslut meddelades om
en alkoholistanstalts inrättande i Landskrona, torde en avdelning av
anstaltens nattcellbyggnad kunna användas för alkoholistanstalten. Denna
avdelning vore så belägen, att man utan större svårigheter där kunde
hålla alkoholisterna avskilda från tvångsarbeterskorna. Möjligen erfordrades
några mindre förändringar, vilka kunde utföras utan någon större
kostnad. Kostnaderna för en alkoholistanstalts uppehållande torde för
år räknat komma att uppgå till i runt tal 10,000 kronor eller från och
med den 1 juli 1921 räknat till samma års slut 5,000 kronor. Den nu
befintliga bevakningspersonalen vid tvångsarbetsanstalten torde vara tillräcklig
även för alkoholistanstalten, dock att möjligen någon extra personal
på en eller två personer kunde behöva förordnas för att bestrida
vakthållning och expedition.
Styrelsen föreslog, att Kungl. Maj:t måtte förordna, att bestämmelserna
i kap. 2 i stadgan för statens tvångsarbetsanstalter och för statens
vårdanstalt för alkoholister vid Svartsjö skulle tills vidare gälla jämväl
för statens alkoholistanstalt för kvinnor.
Styrelsen för
statens
tvångsarbetsanstalt
i
Landskrona.
28
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 264.
Lika med socialstyrelsen anser jag det lämpligt att snarast möjligt
en vårdanstalt för kvinnliga alkoholister anordnas i samband med tvångsarbetsanstalten
i Landskrona. Då enligt anstaltsstyrelsens uppfattning
de lokala förhållandena ej lägga binder i vägen för en dylik anordning,
anser jag mig böra tillstyrka, att en statens vårdanstalt för kvinnliga
alkoholister från och med den 1 juli 1921 anordnas i Landskrona, vilken
anstalt bör sta under inseende och ledning av styrelsen för därvarande
tvångsarbetsanstalt.
Emot de för åren 1921 och 1922 äskade anslagens storlek torde ej
vara något att erinra.
Departementschefens hemställan.
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört, får jag hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra
verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, skall
från och med den 1 januari 1922 äga tillämpning å
befattningshavare vid statens tvångsarbetsanstalter;
dels besluta, att uti den till samma reglemente
hörande tjänsteförteckningen må under femte huvudtiteln
införas följande:
Verk och befattningar.
Avdelning
och lönegrad
enligt löne- planen
Femte huvudtiteln.
Statens tvångsarbetsanstalter.
1 direktör.....................
B 17
1 direktör....................
B 15
1 pastor och förste lärare............
B 15
1 kamrerare...............
B 14
1 assistent .........
B 12
1 assistent ..
B 9
2 assistenter, kvinnliga.........
C 6
1 trädgårdsmästare...........................................
B 6
3 uppsyningsman .
B 5
11 förste förmän ...
B 4
41 förmän ..
B 2
3 första vaktfruar ..........
C 3
13 vaktfruar ...............................................................
C 1
Kung!. Maj. ts Proposition Nr 264.
29
dels godkänna följande särskilda bestämmelser att
från och med den 1 januari 1922 lända till efterrättelse
beträffande tjänstemän vid statens tvångsarbetsanstalter,
nämligen:
tjänsteman vid statens tvångsarbetsanstalter är
skyldig att tjänstgöra jämväl vid alkoholistanstalt, som
är förenad med tvångsarbetsanstalt;
tjänsteman vid statens tvångsarbetsanstalter är
skyldig att underkasta sig den förflyttning till fångvårdsanstalt,
som kan bliva honom i behörig ordningålagd,
ägande emellertid sålunda förflyttad tjänsteman
att åtnjuta avlöning och ersättning för flyttningskostnad
i överensstämmelse med stadgandena i 13 § 3
mom. samt 27 § i avlöningsreglementet;
tjänsteman vid statens tvångsarbetsanstalter skall,
om han därtill förordnas, vara skyldig att såsom vikarie
bestrida befattning i samma eller lägre lönegrad;
tjänsteman vid statens tvångsarbetsanstalter, tillhörande
någon av 1—6 lönegraderna under avdelning
B eller 1—3 lönegraderna under avdelning C enligt
avlöningsreglementets 9 §, må även i andra fall än vid
skada till följd av olycksfall i tjänsten, enligt av
Kungl. Maj:t meddelade närmare bestämmelser, erhålla
erforderlig läkarvård jämte läkemedel på vederbörande
tvångsarbetsanstalts bekostnad, dock att vård å sjukhus,
sanatorium eller annan dylik vårdanstalt icke må vid
sådant sjukdomsfall bestridas av tvångsarbetsanstalts
medel under tid, då tjänstemannen åtnjuter oavkortad lön;
dels godkänna det av mig framlagda förslag till
stater för statens tvångsarbetsanstalter;
dels under riksstatens femte huvudtitel, med uteslutande
av de i samma stat under rubriken statens
tvångsarbetsanstalter uppförda särskilda ordinarie anslag,
uppföra under rubriken statens tvångsarbetsanstalter
ett ordinarie förslagsanslag av 556,000 kronor samt
under rubriken statens tvångsarbetsanstalter: övergångsstat
ett ordinarie förslagsanslag av 15,000 kronor;
dels till driftkostnader för statens vårdanstalt för
alkoholister vid Svartsjö å extra stat för år 1922 anvisa
ett förslagsanslag å 50,000 kronor;
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 224 höft. (Nr 264.)
674 21 5
30
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 264.
dels ock för anordnande och drivande av en ny
statens vårdanstalt för alkoholister i Landskrona anvisa
ej mindre på tilläggsstat för ar 1921 ett förslagsanslag
å 5,000 kronor, än även a extra stat för år
1922 ett förslagsanslag å 10,000 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t att med avseende å anstaltens organisation,
drift och övriga därmed sammanhängande frågor
fatta de beslut, vartill förhållandena giva anledning.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall; och skulle proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, avlåtas
till riksdagen
Ur protokollet:
Herman Hultkrantz.
Stockholm, K. L. Beckmana Boktr., 1921.
opaginerad Kontrollera mot PDF
UNDERDÅNIG'']'' BETÄNKANDE
AVGIVET AV
DEN AV KUNGL. MAJ:T DEN 3 OKTOBER 1902
TILLSATTA KOMMITTÉ
RÖRANDE
ING AV STATENS ÄMBETSVERKS OCH MYNDIGHE
• i ll o
LÖNEFÖRHÅLLANDEN M. M.
LXIII.
REGLERING AV LÖNEFÖRHÅLLANDEN M. M.
VID FÅNGVÅRDSSTYRELSEN OCH
FÅNGVÅRDSSTATEN.
STOCKHOLM 1921
KUNG!/. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNEK
202804
opaginerad Kontrollera mot PDF
Fångvårdsstyrelsen och
fångvårdsstaten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
INNEHÅLL.
Sid.
Skrivelse till Konungen.....................I—in
I- Inledning............................ i
II. Organisationsfrågor...................... 7
Fångvårdsstyrelsen........................ 7
Huvuddragen av fångvårdsstyrelsens nuvarande organisation ... 7
Frågan om omorganisation av fångvårdsstyrelsen........ 9
Uttalanden och framställningar................ 9
Uttalanden av chefen för justitiedepartementet ... 9
Förslag av fångvårdsstyrelsen............ 14
Inrättande av en byrå för sociala ärenden....... 15
Straffregistrets organisation............. 18
Arbetskontorets organisation............. 18
Förändrade arbetsuppgifter för vissa tjänstemän m. m. . 20
Biträdet i byggnadsärenden............. 22
Ytterligare biträdande ordinarie personal....... 23
Ifrågasatt inverkan av vissa förhållanden å omorganisationen 24
Fullmäktige................... 24
Kommitténs yttrande angående omorganisation av fångvårdsstyrelsen . 25
Avdelning för sociala ärenden............ 24
Avdelning för straffregistret............. 27
Kanslibyrån................\ . . 28
Arbetskontoret.................. 28
Kommitténs förslag beträffande nya avdelningar inom
styrelsen.................... 31
Biträdande ordinarie personal............ 31
Befattningshavare hos styrelsen enligt kommitténs
förslag..................... 36
j*—202804 Lönerealeringskommitténs bet. LXIIf.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sid.
Kompetensfordringar................ 38
Fullmäktige...............• . . . . 40
Sakkunniga biträden inom styrelsen......... 40
Fång vårdsstaten.................... 42
Huvuddragen av fångvårdsstatens nuvarande organisation .... 42
Vissa ändringar beträffande fångvårdsstatens organisation .... 45
Särskilda sakkunniga för omorganisation av fångvdrdsanstalterna . . 45
Av kommittén behandlade frågor rörande ändringar i fångvårdsstatens
organisation................... 47
Fängelsepastorernas ställning............ 47
Förändring av predikantsbefattningen vid centralfängelset
i Växjö................... 53
Fråga om vissa kamrerarbefattningars förändring till assistenttjänster
................. 54
Ifrågasatt inrättande av bokhållar- och kassörsbefattningar 55
Lärarbefattningarnas omändring till assistenttjänster ... 57
Kvinnlig assistent............ 60
Lärarinnebefattningens omändring till kvinnlig assistenttjänst
................... 61
Ordinarie uppsyningsmansbefattningar......... 62
Arbetsledare................... 63
Kokerskornas tjänsteställning............ 66
III. Tjänsternas placering på avlöningsskalan samt antalet
befattningshavare i de olika tjänstegraderna....... 68
Huvudgrunderna för det nya avlöningssystemet.......... 68
Allmänna synpunkter vid fångvårdspersonalens placering på den
nya avlöningsskalan..................... 69
Grunder för bestämmande av antalet ordinarie befattningar .... 70
Tjänsternas placering i lönegrader m. m.............. 72
Fångvårdsstyrelsen...................... 72
Chefen.......................... 12
Övriga manliga tjänstemän hos styrelsen............ 72
Kvinnliga tjänstemän hos styrelsen...... 72
Fångvårdsstaten........................ 74
Manliga tjänstemän..................... 74
Vaktkonstaplar..................... 74
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sid.
Överkonstaplar. Yrkesmästare av 2:a klass......... 75
Uppsyningsman. Yrkesmästare av l:a klass........ 75
Kronohäktesföreståndare................. 76
Assistenter...................... 77
Kamrerare...................... 80
Pastorer och förste lärare................ 80
Förste pastor och överlärare............... 81
Direktörer...................... 81
Kvinnliga tjänstemän.................... 88
Vaktfruar....................... 83
Första vaktfruar.................... 84
Kvinnliga assistenter.................. 84
IV. Avlöning till icke-ordinarie befattningshavare m. m. 85
V. Avlöningsreglementet m. m................. 87
VI. Övergångsanordningar samt pensionsförhållanden ... 90
Anordning vid övergång till efterskottsutbetalning av hela avlöningen 90
Särskilda övergångsbestämmelser................ 91
Befattningshavare å övergångsstat............... 91
Pensionsförhållanden..................... 93
VII. Stater............................. 95
VIII. Kostnadsberäkning 102
IX. Kommitténs hemställan..................104
Bilaga 1. Förteckning över till kommittén inkomna framställningar rörande fångvårdsstyrelsen
och fångvårdsstaten.................106
Bilaga 2. Löneplan enligt kommitténs förslag till avlöningsreglemente för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila
statsförvaltningen....................... 10S
Särskilda yttranden m
opaginerad Kontrollera mot PDF
Till KONUNGEN.
Genom beslut den 31 december 1919 uppdrog Kung!. Maj:t åt
1902 års löneregleringskommitté att verkställa utredning, i enlighet med
vissa angivna grunder, beträffande ny definitiv lönereglering för befatt
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
TI
ningshavare vid statsdepartementen, centrala ämbetsverk och fångvårdsstaten
samt att inkomma med det förslag, som av utredningen föranleddes.
På grund av berörda uppdrag överlämnade kommittén med skrivelse
den 3 november 1920 delen LXII av sina tryckta betänkanden, innefattande
utredning och förslag beträffande ny definitiv lönereglering för
befattningshavare vid statsdepartement och centrala ämbetsverk.
Efter avlämnandet av nyssberörda betänkande har kommittén under
den återstående delen av år 1920 avgivit följande skriftliga utlåtanden,
nämligen
den 20 november angående definitiv lönereglering för statsrådets
ledamöter (nr 200);
samma dag angående ålderstilläggsberäkning för kammarrättsrådet
J. Erici (nr 201); samt
den 2 december i fråga om arbetsförhållandena inom de centrala
ämbetsverken med avseende å städnings- och rengöringsarbete m. m.
(nr 202).
Under erinran att kommittén i sitt förenämnda betänkande delen
LXII icke berört de mera speciella bestämmelserna rörande lönereglering
för befattningshavare vid fångvårdsstyrelsen ävensom att till kommittén
från vederbörande statsdepartement eller fångvårdsstyrelsen överlämnats
eller ock direkt inkommit åtskilliga framställningar, avseende såväl lönereglering
som vissa organisatoriska förändringar beträffande fångvårdsstyrelsen
och fångvårdsstaten, får kommittén härmed till Kungl. Maj:t
överlämna delen LXIII av sina tryckta betänkanden, innefattande utredning
och förslag beträffande reglering av löneförhållanden m. m. vid
fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten.
Nyssberörda^ framställningar i ämnet, vilka av kommittén tagits i
övervägande vid uppdragets fullgörande, finnas förtecknade i bilaga 1 till
detta betänkande.
På grund av särskilda Kungl. Maj:ts förordnanden hava undertecknade
Malmroth och Sidenbladh såsom särskilda ledamöter deltagit i förevarande
ärendes behandling hos kommittén, och har undertecknad Sidenbladh
därjämte bestritt sekreterargöromålen i ärendet. Tillika hava jämlikt
Kungl. Maj:ts bemyndigande följande personer såsom sakkunniga
opaginerad Kontrollera mot PDF
III
biträtt kommittén vid fullgörande av ifrågavarande uppdrag, nämligen:
direktören vid centralfängelset å Härlanda O. L. W. F. Almén, numera
assistenten vid centralfängelset å Långholmen S. P. Wigk, uppsyningsmannen
vid centralfängelset å Härlanda E. G. Hellgren och vaktkonstapeln
vid centralfängelset å Långholmen E. M. Persson Lönndahl, ävensom,
med begränsning till vissa frågor, förste pastorn vid centralfängelset å
Långholmen K. H. Ernberg beträffande frågor rörande präster och lärare
vid fångvården, föreståndaren för kronohäktet i Hudiksvall P. Kristenssou
beträffande frågor rörande kronohäktesföreståndare samt uppsyningsmannen
vid centralfängelset å Långholmen G. Gustafsson Strömberg beträffande
frågor rörande vid fångvården anställda arbetsledare och yrkeskunniga
vaktkonstaplar.
Till kommitténs protokoll avgivna särskilda yttranden i ärendet
finnas återgivna i ett vid betänkandet fogat protokollsutdrag.
Stockholm den 24 januari 1921.
Underdånigst
F. H. SCHLYTERN.
0. W. Edbom.
Carl Ekman.
Carl Halmroth.
Aug. Nilsson.
Bernhard Nilsson.
Elis Sidenbladh.
1
I. Inledning.
Nu gällande organisation av fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten
beslutades i huvudsak vid 1910 års riksdag, och bestämdes i sammanhang
därmed de avlöningar jämte avlöningsvillkor, som — med frånseende av
dyrtidstillägg och tillfällig löneförbättring — i stort sett fortfarande tilllämpas
för styrelsens personal och för tjänstemän av högre grad vid fångvårdsstaten
(se 1910 års statsverksproposition, andra huvudtiteln, samt
riksdagens skrivelse n :r 2 år 1910). För tjänstemän av lägre grad vid fångvårdsstaten
(bevaltningspersonat) fastställdes vid 1914 års förra riksdag
nya avlöningsbestämmelser, och äro dessa — likaledes med frånseende av
dyrtidstillägg och tillfällig löneförbättring — ännu gällande (se statsverkspropositionen,
andra huvudtiteln, vid 1914 års förra riksdag samt riksdagens
skrivelse n:r 2 vid samma riksdag).
Till grund för 1910 och 1914 års berörda beslut lågo särskilda av
löneregleringskommittén i ämnet avgivna förslag, vilka voro innefattade uti
delarna XVII och XXXIX av kommitténs tryckta betänkanden.
Vidkommande tidigare organisations- och avlöningsförhållanden vid
fångvården inskränker sig kommittén till att hänvisa till de i nyssnämnda
betänkanden lämnade redogörelser i berörda hänseenden.
Efter det 1910 års beslut trätt i tillämpning i avseende k fångvårdsstyrelsen,
hava emellertid vidtagits en del jämkningar beträffande styrelsens
organisations- och avlöningsförhållanden, och får kommittén här i korthet
redogöra för berörda jämkningar.
Med anledning av straffregistrets överflyttande till fångvårdsstyrelsen
från och med år 1915 beslöts sålunda vid 1914 års senare riksdag, att i
staten för styrelsen skulle uppföras avlöningar för ytterligare en andra
gradens tjänsteman (förste aktuarie å avdelningen för straff registret),
en första gradens tjänsteman (aktuarie å samma avdelning) samt ett skriv
1—202804.
Löneregleringskommittén, Bet. LXIII.
2
biträde i första lönegraden, varjämte viss höjning vidtogs beträffande det
i samma stat upptagna anslaget till arvoden och flitpenningar åt extra biträden,
vikariatsersättningar in. m. (se riksdagens skrivelse n:r 2 vid 1914
års senare riksdag).
Enligt beslut vid 1917 års riksdag uppflyttades nyssnämnda skrivbiträdesbefattning
från första till andra graden. Tillika företogs en ytterligare
höjning av berörda anslag till arvoden och flitpenningar m. m. för
att bereda tillgång till avlönande av ett biträde för jordbrukstekniska ärenden.
(Se riksdagens skrivelse n:r 25 år 1917.)
Genom den allmänna lönereglering för vaktmästare och med dem jämförliga
befattningshavare, som beslutades vid 1918 års lagtima riksdag,
höjdes avlöningarna jämväl för fångvårdsstyrelsens vaktmästare (se riksdagens
skrivelse n:r 415 år 1918).
Enligt anmälan vid sistnämnda riksdag uti det vid statsverkspropositionen,
andra huvudtiteln, fogade utdrag av statsrådsprotokollet hade
Kungl. Maj :t ansett sig oförhindrad att från förslagsanslaget till fångars
vård och underhåll under titeln arbetens bedrivande anvisa erforderliga
medel till förstärkning av arbetskrafterna å styrelsens arbetskontor i vissa
hänseenden, varför kostnaden förut bestritts av det å styrelsens stat upptagna
anslaget till arvoden och flitpenningar åt extra biträden, vikariatsersättningar
m. m.
Vid 1919 års lagtima riksdag uppfördes å styrelsens stat ytterligare
tre skrivbiträdesbefattningar, därav en i andra graden och de bägge övriga
i första graden, varjämte avlöningarna för samtliga skrivbiträden inom styrelsen
reglerades i enlighet med antagna allmänna grunder. Tillika förhöjdes
anslaget till arvoden och flitpenningar åt extra biträden, vikariatsersättningar
m. m., bland annat för beredande av avlöning åt en amanuens
å straffregisteravdelningen. Därjämte beviljades anslag å extra stat för
år 1920 till avlönande av en extra aktuarie å sistnämnda avdelning av styrelsen.
Anslag å extra stat för sistberörda ändamål har vid 1920 års riksdag
beviljats jämväl för år 1921.
I avseende å fångvårdsstaten hava efter år 1910 — förutom den vid
1914 års förra riksdag företagna löneregleringen för bevakningspersonalen
3
— vidtagits följande viktigare ändringar beträffande organisations- och
avlöningsförhållandena.
Genom beslut vid 1912 års riksdag godkändes sådant tillägg till de
år 1910 antagna avlöningsvillkoren för tjänstemän vid fångvårdsstaten, att
innehavare av ordinarie befattning vid nämnda stat finge i fråga om rätt
till ålderstillägg räkna sig till godo tid, varunder han innehaft motsvarande
eller jämförlig befattning vid statens uppfostringsanstalt å Bona (se
riksdagens skrivelse n:r 2 år 1912).
Vid 1913 års riksdag uppfördes i staten en för centralfängelset i Härnösand
avsedd skollärarbefattning. Vidare bestämdes vid samma riksdag,
att dittillsvarande straffängelset i Växjö skulle i staten upptagas under den
ändrade benämningen centralfängelse och att till detta fängelse skulle överflyttas
en för straffängelset i Stockholm avsedd lärarinnebefattning, varjämte
arvodet till predikant vid fängelset i Växjö blev till sitt belopp förhöjt.
Slutligen beslöts vid nämnda riksdag viss jämkning av antalet tjänstemän
av lägre grad. (Se riksdagens skrivelse n:r 2 år 1913.)
Vid 1914 års förra riksdag beslutades, såsom redan är nämnt, allmän
lönereglering för tjänstemän av lägre grad. Härjämte blevo, med indragning
av de för tjänstemän av högre grad vid kronans äldre fängelser i
Malmö anvisade avlöningar, i staten för fångvårdsstaten upptagna avlöningar
för tjänstemän av nämnda grad vid det nya centralfängelset i Malmö.
Slutligen uppfördes i staten för straffängelset i Uppsala en skollärarbefattning.
(Se riksdagens skrivelse n:r 2 vid 1914 års förra riksdag.)
I statsverkspropositionen vid 1915 års riksdag föreslog Kungl. Maj :t,
att avlöningen till direktören vid dåvarande tvångsarbetsanstalten i Karlskrona
skulle höjas med 500 kronor. Nämnda löneförhöjning blev emellertid
av riksdagen beviljad endast å extra stat för år 1916. Vid samma riksdag
uppfördes a staten ett ytterligare antal tjänstemän av lägre grad. (Se
riksdagens skrivelse n:r 2 år 1915.)
Vid 1916 års riksdag beviljades löneförhöjning till nyssnämnda belopp
åt bemälde direktör a extra stat för ar 1917. (Enahanda belopp hava beviljats
för åren 1919 1921, men kommer enligt Kungl. Maj :ts beslut nämnda
löneförhöjning icke att utgå för år 1921.)
Genom beslut vid 1917 års riksdag höjdes de kontanta avlöningarna
4
till direktören och assistenten vid dåvarande straffängelset i Mariestad, direktörens
från lägsta gradens till mellangradens avlöning samt assistentens
från lägsta gradens till dåvarande mellangradens avlöning, varjämte för
samma, fängelse i staten uppfördes ännu en assistentbefattning (för jordbruket)
med avlöning i lägsta graden. Vid samma riksdag medgavs vidare,
att direktören vid straffängelset i Uppsala finge förordnas att tillika vara
predikant vid sannna anstalt mot åtnjutande av så stor del av predikantsarvodet,
som Kungl. Maj :t bestämde, och godkändes därjämte sådan ändring
i staten, att, med uteslutande av en överkonstapel med förordnande såsom
uppsyningsman, i samma stat uppfördes för straffängelset i Uppsala
en assistentbefattning med avlöning i lägsta grad. (Se riksdagens skrivelser
n:r 2 och 25 år 1917.)
Vid 1918 års lagtima riksdag medgavs efter framställning av Kungl.
Maj :t (se riksdagens skrivelser n:r 2 A och 457):
att tvångsarbetsanstalterna i Karlskrona och i Norrköping skulle tills
vidare i staten för fångvårdsstaten upptagas under beteckningarna centralfängelset
i Karlskrona och centralfängelset i Norrköping,
att straffängelset i Mariestad skulle i samma stat upptagas under beteckningen
centralfängelset i Mariestad,
att de i avlöningsstaterna uppförda skollärare skulle upptagas under
beteckningen lärare samt den i staten uppförda skollärarinnan upptagas
under beteckningen lärarinna,
att avlöningen till samtliga assistenter i mellangrad skulle höjas till
samma belopp, som bestämts för assistenter i högsta grad,
att för en var av förste pastor och andre pastor vid centralfängelset
å Långholmen samt pastorer vid centralfängelserna i Malmö, å Härianda,
i Härnösand, Karlskrona och Norrköping skulle upptagas ett andra ålderstillägg
å 500 kronor, att utgå efter tio års fortsatt innehavande av pastorstjänst
i samma lönegrad, samt
att de en var lärare tillkommande två ålderstillägg skulle upptagas ett
vart till ett från 200 till 400 kronor förhöjt belopp.
Vid 1919 års lagtima riksdag uppfördes i staten en assistentbefattning
för vart och ett av sträf fängelserna i Karlstad, Västerås och Falun,
och har avlöningen för dessa tre assistenter satts i den lägre lönegraden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
0
Vidare uppfördes i staten ökat antal tjänstemän av lägre grad.
Därjämte beslutades vid samma riksdag viss ändring av villkoren
för tillerkännande av hyresersättning och vedanslag åt tjänstemän av lägre
grad, varigenom stadgandet uti ifrågavarande hänseende bland avlöningsvillkoren
skulle erhålla följande lydelse:
»att beloppet av hyresersättning och vedanslag skall för ordinarie
befattningshavare vid fångvården bestämmas efter de i orten gällande hyror
och pris å ved, dock med iakttagande, vad tjänstemännen av lägre grad
angår, att vedanslag må utgå för inköp av högst 8 kubikmeter björkved och
7 kubikmeter barrved.»
För anordnande vid Singeshult i Vrå socken av Kronobergs län av
eu koloni för straffångar beviljades vid samma års riksdag ett anslag att användas
till bestridande av vissa kostnader för fastighetsköp och byggnadsarbeten
in. m.
Därjämte medgav riksdagen att, efter det Fårösunds fästning på
Gottland blivit nedlagd, densamma finge ställas till fångvårdens disposition
för upprättande därstädes av en fångvårdsanstalt.
(Jfr riksdagens skrivelse n:r 2 A och 2 B.)
I proposition n :r 246 vid 1920 års riksdag framlade Kung! Maj :t
förslag, avseende tvångsarbetsanstalternas skiljande från fångvården.
Kungl. Maj :t föreslog i sådant hänseende, bland annat, att riksdagen
måtte medgiva, att den för fångvårdsstaten gällande ordinarie staten finge
från och med år 1921 undergå följande ändringar, nämligen ej mindre, i
vad avsåge tjänstemän av högre grad, så till vida, att ur nämnda stat skulle
utgå de för tvångsarbetsanstalten å Svartsjö och tvångsarbetsanstalten i
Landskrona upptagna särskilda avlöningsstater, än även, i vad ifrågavarande
stat avsåge tjänstemän av lägre grad (bevakningspersonal), så till
vida, att densamma skulle minskas med visst antal sådana tjänstemän, till
följd varav staten i sagda del skulle erhålla ändrad lydelse, upptagande följande
bevakningspersonal:
15 överkonstaplar (med förordnande såsom uppsyningsmän),
69 överkonstaplar (utan dylikt förordnande),
402 vaktkonstaplar,
6
4 första vaktfruar,
36 vaktfruar och
13 kokerskor.
Tillika föreslog Kung! Maj :t riksdagen medgiva, att såsom tillägg
till avlöningsvillkoren för fångvårdsstaten måtte förordnas, att innehavare
av dylik befattning finge i fråga om ålderstillägg räkna sig till godo tid, varunder
han innehaft motsvarande eller jämförlig befattning vid någon av statens
tvångsarbetsanstalter.
Enligt vad riksdagens skrivelse n:r 333 år 1920 utvisar, biföll riksdagen
vad i nämnda proposition föreslagits.
Det torde i detta sammanhang böra erinras, att Kung! Maj :t genom
beslut den 19 mars 1920 förordnat, att kolonien för straffångar vid Singeshult
tills vidare skall i administrativt och ekonomiskt hänseende läggas såsom
en filial under centralfängelset å Härianda.
Vidare har Kung! Maj :t genom brev den 11 juni 1920 i anledning
av sjunkande fångantal förordnat, att centralfängelsets i Norrköping gemensamhetsavdelning
tills vidare må nedläggas och fängelsets tjänstepersonal,
i den mån lämpligen kan ske, till antalet nedbringas till vad kronohäktesavdelningens
skötsel betingar.
Fråga har emellertid uppstått, att centralfängelset i Norrköping
skulle användas till tvångsarbetsanstalt för kvinnor och att i stället den nuvarande
tvångsarbetsanstalten i Landskrona skulle överlämnas till fångvården.
Denna fråga har dock ännu ej varit föremål för Kungi. Maj :ts prövning.
Enligt vad kommittén inhämtat, har fångvårdsstyrelsen ansett sig
för kostnadernas nedbringande tills vidare icke böra taga centralfängelset
i Karlskrona i anspråk för fångförvar.
Tillika må omnämnas, att Fårösunds fästning icke behövt tagas i
bruk för fångförvar.
Slutligen torde böra omförmälas, att med anledning av nedgången i
fångantal utförandet av vissa tillbyggnadsarbeten vid kronohäktet i Luleå
i och för detta häktes utvidgning till straffängelse, för vilket ändamål 1919
års lagtima riksdag anvisat medel, skall jämlikt Kungl. Maj :ts beslut tills
vidare anstå.
7
II. Organisationsfrågor.
Fångvårdsstyrelsen.
Huvuddragen av fångvårdsstyrelsens nuvarande organisation.
Fångvårdsstyrelsens ämbetsbefattning angives i 4 § av gällande instruktion
för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten sålunda: »Fångvårdsstyrelsen
tillkommer att i enlighet med denna instruktion och i övrigt gällande
föreskrifter leda och hava inseende över fångvården i riket. I följd
härav har styrelsen att förordna om vad till en rätt fångvård och fångbehandling
samt till god ordning och hushållning hör vid statens fångvårdsanstalter
ävensom vid fångtransporter. Hos fångvårdsstyrelsen föres tilllika
straffregistret.»
Styrelsens uppgifter äro således dels personalvårdande, vartill även
är att hänföra dess befattning med straffregistret, och dels ekonomiska.
För fullgörande av dessa sina uppgifter är fångvårdsstyrelsen för
närvarande så organiserad, att densamma utgöres av en överdirektör såsom
chef och två byråchefer såsom ledamöter. Byråcheferna förestå, den
ene styrelsens kanslibyrå, till vilken höra de personalvårdande ärendena,
och den andre dess kameralbyrå, vilken har att ombesörja styrelsens ekonomiska
åligganden.
Inom kanslibyrån finnes en särskild avdelning för straffregistret
under närmaste ledning av en förste aktuarie.
För behandling av ärenden rörande arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna
är inom kameralbyrån tills vidare inrättat ett arbetskontor, med
en arbetsintendent såsom föreståndare. Arbetsintendenten förordnas för
viss tid.
8
Förutom de nämnda tjänstemännen finnas hos styrelsen anställda
biträdande ordinarie personal ävensom icke-ordinarie befattningshavare.
Vidkommande styrelsens personal och densammas fördelning å de
särskilda byråerna och avdelningarna inom styrelsen får kommittén åberopa
nedanstående tablå.
Överdirektören och chefen.
Kanslibyrån:
1 byråchef (3:e normalgraden).
Kansliavdelningen:
2 sekreterare (2:a normalgraden),
1 registrator, tillika aktuarie (l:a normalgraden),
1 amanuens (arvode),
1 kvinnligt skrivbiträde (l:a lönegraden);
Avdelningen för straffregistret:
1 förste aktuarie, föreståndare för avdelningen (2:a normalgraden),
1 aktuarie (l:a normalgraden),
1 extra aktuarie (motsvarande 1 :a normalgraden, avlöning från särskilt
extra anslag),
1 amanuens (arvode),
1 kvinnligt biträde (2:a lönegraden),
1 kvinnligt skrivbiträde (l:a lönegraden);
Kameralbyrån:
1 byråchef (3:e normalgraden),
Kameralavdelningen: *
1 kamrerare (2:a normalgraden),
1 kassör, tillika bokhållare (l:a normalgraden),
2 revisorer (l:a normalgraden),
1 amanuens (arvode),
1 kvinnligt biträde (2:a lönegraden),
1 kvinnligt skrivbiträde (l:a lönegraden);
9
Arbetskontoret:
1 arbetsintendent, föreståndare för kontoret (i stat uppfört arvode),
1 manligt extra biträde (motsvarande l:a normalgraden, avlöning
från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll),
1 kvinnligt extra biträde (motsvarande skrivbiträde i l:a lönegraden,
avlöning från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll)
;
1 förste vaktmästare,
2 vaktmästare;
1 biträde i hälsovårdsärenden (arvode),
1 biträde i byggnadsärenden (arvode),
1 biträde i jordbrukstekniska ärenden (arvode).
Anmärkning. Där ej annorlunda blivit här ovan särskilt angivet,
utgå arvodena från det å staten för styrelsen uppförda anslaget »till arvoden
och flitpenningar åt extra biträden, vikariatersättningar m. m.».
I fråga om de särskilda befattningshavarnas åligganden får kommittén
hänvisa till vad gällande instruktion och arbetsordning därom innehålla.
Frågan om omorganisation av fångvårdsstyrelsen.
Uttalanden och framställningar.
Till det statsrådsprotokoll över justitiedepartementsärenden för den Uttalanden
• • civ chefen
9 januari 1919, varav utdrag finnes bifogat 1919 års statsverksproposition, f6r justitieandra
huvudtiteln, har vederbörande departementschef gjort vissa uttalan- mentet''
den av mera principiell innebörd beträffande fångvårdsväsendet.
I sådant hänseende framhöll departementschefen såsom sin mening,
att då för fångvården förelåge ett program, som krävde dels utvidgning ocli
dels nydaning inom en nära framtid av verksamheten för brottslighetens
motarbetande, ock följde nödvändigheten att giva ledningen av dessa uppgifter
en därefter lämpad konstruktion och ställning.
I samband med fråga om definitiv lönereglering för fångvårdsstyrelsen
och fångvårdsstaten ansåg departementschefen fördenskull också böra
2—202804. Lönereglering skommittén. Bet. LXIII.
10
upptagas spörsmålet rörande en omorganisation av verket, som syntes fullt
motiverad redan med hänsyn till det nuvarande fångvårdsarbetet och än
mera skulle påkrävas genom en blivande utvidgning av dess uppgifter.
I sistnämnda hänseende erinrade departementschefen, att bland medlen
för brottslighetens bekämpande särskild vikt borde fästas vid de förebyggande
åtgärder, som kunde vidtagas bland annat medelst en mera noggrann
tillsyn och fostran framför allt av det unga släktet. I detta sammanhang
vore det speciellt av intresse att söka åvägabringa enhetlig ledning
och effektiv kontroll i fråga om såväl den förundersökning, vilken numera
borde föregå den villkorliga domens tillämpning, som den övervakande verksamhet,
vilken dels vanligen förutsattes följa å villkorlig dom och dels vore
stadgad rörande villkorligt frigivna personer. Beträffande förundersökningen
och övervakningen, när det gällde villkorligt dömda, hade inom justitiedepartementet
tills vidare anställts en sakkunnig för organiserandet av
detta arbete. Men det syntes departementschefen värt övervägande, huruvida
icke denna verksamhet borde på ett mera stadigvarande sätt ordnas
och då anknytas till fångvårdsstyrelsen, varigenom skulle vinnas, förutom
en önskvärd samverkan mellan berörda uppgift och den egentliga fångvården,
en lättare tillgång till straffregistret, fångförteckningar och andra behövliga
upplysningskällor.
Finge fångvårdsstyrelsen särskilda arbetskrafter för fyllande av
nyssnämnda ändamål kunde dessa enligt departementschefens mening också
omhändertaga den närmare ledningen och den fortsatta utvecklingen av
såväl en mera ordnad inspektion av fångvårdsanstalterna, speciellt beträffande
fångarnas personliga vård och etiska fostran, som ock den hjälpverksamhet
beträffande frigivna fångar, som numera bedreves av fångvårdsstyrelsen
i samverkan med enskilda föreningar, särskilt Skyddsvärnet och
Centralföreningen för frigivna fångars vård. En dylik anordning syntes
departementschefen böra så läggas, att den frivilliga verksamheten icke
hämmades i sin utveckling, men fastmera ytterligare stöddes i sina fortsatta
strävanden.
En annan huvuduppgift för en omorganiserad fångvårdsstyrelse borde
vara att ordna fängelsearbetet, som huvudsakligen skedde för hand, efter
mer moderna arbetsförhållanden, så att dels ett tillfredsställande resultat
11
•därur utvunnes och dels fångarna erhölle den yrkesskicklighet och vana
med nyare metoder, som erfordrades för att göra dem fullt skickade att
•efter vunnen frihet förtjäna sitt uppehälle. Allt syntes redan vara gjort,
som under nuvarande förhållanden kunde göras för att påverka utvecklingen
i denna riktning, men för att fullt ernå önskat resultat torde både en
•omläggning av hela driften och erhållandet av en särskild arbetsledning, som
helt kunde ägna sig åt fängelsearbetets anskaffning och utförande, erfordras.
Därvid erinrade departementschefen, att, enligt vad han inhämtat,
de s. k. upphandlingssakkunniga antoges komma att förorda, att staten
måtte i större utsträckning än hitintills tillgodogöra sig arbetet inom fängelserna,
i vilket fall tillgång på arbete säkerligen icke skulle saknas. Men
därför syntes det ock behövligt att ställa fångvårdsstyrelsens arbetskontor,
som nu hörde under dess kameralbyrå, under särskild ledning.
Bland övriga önskemål, som yppade sig vid en eventuell omorganisation,
framhöll departementschefen, att genom införande av lika lönetyper
inom styrelsen och fångvårdsstaten samt på annat sätt borde sörjas för,
att ett önskvärt utbyte av arbetskraft mellan dem befrämjades. Därigenom
skulle en tillfredsställande rekrytering för besättande av viktigare poster
underlättas.
Efter berörda allmänna erinringar övergick departementschefen till
behandling av väckt fråga om omorganisation av styrelsens avdelning för
straffregistret.
Uti nämnda hänseende anförde departementschefen till en början
följande:
»Då genom lagen den 17 oktober 1900 inrättades ett straffregister med ändamål
att lämna upplysningar angående tilltalade personer, förlädes detta till justitiedepartementet
och ställdes under ledning av chefen för departementets statistiska byrå.
Utom denne byråchef utgjordes personalen å berörda byrå av en registrator, varjämte
för arbetet där anlitades extra biträde samt erforderlig skrivhjälp. På grund av den
mera inskränkta omfattning, som 1900 års lag gav åt straff registret, visade sig denna
personal till en början fullt tillräcklig.
Genom lagen den 24 juli 1914 överflyttades registret från och med år 1915 till
fångvårdsstyrelsen. Samtidigt erhöll registret en väsentlig utvidgning, i det att detsamma
kom att omfatta ett stort antal ytterligare uppgifter. Vid överflyttningen
av registret till fångvårdsstyrelsen blev arbetet med detsamma organiserat på det sätt,
att för dettas ledning och skötsel anställdes en förste aktuarie med andra gradens
-avlöning samt en aktuarie med första gradens avlöning ävensom ett skrivbiträde, ur
-
12
sprungligen av första graden, men från och med år 1918 uppflyttat i andra graden..
Härjämte och för att kunna möta behov i förekommande fall av vikarie bereddes genom
ett mindre arvode tillgång till ett extra biträde med allenast kort daglig tjänstgöring.
Emellertid ökades ärendenas antal icke obetydligt under åren 1915 och 1916..
-------Under år 1917 tog tillväxten ytterligare fart.-----
--Då under år 1918 ökningen fortsatte än starkare,-------nödgades
styrelsen i underdånig skrivelse den 2 maj 1918 anmäla förhållandet hos Kungl. Maj:t
för erhållande av ökade arbetskrafter å straffregisteravdelningen.
Enligt nådigt brev den 10 maj 1918 ställde i följd härav Kungl. Maj:t till
styrelsens disposition ett belopp av 3,000 kronor att för årets återstående del användas
för tillfällig förstärkning av arbetskrafterna å avdelningen för straffregistret. Medlen
anvisades från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll. För dessa medel
har tills vidare i stället för det förut mera tillfälliga biträdet anställts en tjänsteman
med längre tjänstgöringstid. Därjämte hava extra skrivbiträden anlitats.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 augusti 1918 angående anslagsbehovet
för fångvården för år 1920 hade fångvårdsstyrelsen begärt ytterligare förstärkning
av arbetskrafterna å straffregisteravdelningen samt därvid framlagt ett förslag till
ny organisation av registrets personal. Styrelsen yttrar härom följande:
Genom den utökning av arbetskrafterna, som tillförts styrelsens straffregisteravdelning
i anledning av nådiga brevet den 10 maj 1918, hade helt visst vunnits en
lättnad i arbetet därstädes. Allt fortfarande måste dock förste aktuarien så helt
tagas i anspråk för de vanliga och direkta expeditionsgöromålen, att den honom
åliggande granskningen av inkomna uppgifter och tillsynen över arbetet i dess helhet
måste i viss mån bliva lidande.
Vidare vore att märka, att, i samband med borttagande ur strafflagen av straffpåföljden
förlust av medborgerligt förtroende och dennas ersättande med obehörighet
till vissa politiska och kommunala rättigheter eller förmåner, genom lag, som vid 1918
års riksdag antagits, straffregisteravdelningens åligganden ytterligare utvidgats, i
det att uppgifter från straffregistret i en hel del fall trädde i stället för meddelanden
i prästbetygen. Tydligt vore, att straffregisteravdelningen måste i avseende å arbetskraft
stå rustat att möta dessa nya krav.
Detta visade ovillkorligen hän på behövligheten av ytterligare arbetskrafter
i straffregisteravdelningen utöver de nu tillgängliga. Vid den omorganisation av
straffregistrets personal, som i samband därmed borde äga rum, torde enligt styrelsens
mening främst böra uppmärksammas önskvärdheten att åt registrets föreståndare
gåves en tjänsteställning, som motsvarade hans mycket viktiga och ansvarsfulla åligganden
samt gåva honom den behövliga auktoriteten.
Föreståndaren måste kontrollera varje inkommen straffuppgift för att tillse, att
den vore avfattad i enlighet med utslag och gällande föreskrifter, samt, då detta icke
vore eller i allt falLsyntes icke vara fallet, genom skriftväxling med domare och andra
myndigheter söka åstadkomma rättelse. Vidare hade föreståndaren att, då det yppades
anledning antaga, att i visst fall uppgift icke inkommit, infordra sådan. Han
måste själv verkställa eller övervaka införandet å inkomna uppgifter av anteckningar
om straffverkställighet etc. Han vore nämligen personligen ansvarig för riktigheten
av anteckningarna likasom för utdragens överensstämmelse med registret.
13
Med hänsyn till den mycket ingripande betydelsen för tilltalade personer och
framdeles även för allmänheten av registerutdragens absoluta tillförlitlighet vore det
enligt styrelsens mening angeläget, att föreståndarens befattning vore sådan, att verkligt
dugande person kunde påräknas för densamma, samt att såväl avlöningen som
tjänstegraden avpassades därefter.
Styrelsen ansåge därför, att föreståndaren borde intaga byråchefs ställning.
Hans självständighet i arbetet måste enligt sakens natur vara sådan, att fångvårdsstyrelsen
icke kunde ingripa i detaljerna av arbetet inom registret, utan finge inskränka
sig till en ledning i huvudsak. Även häri funnes ett skäl att ställa straffregistret
såsom självständig byrå under egen byråchef vid sidan av styrelsens kanslioch
kameralbyråer. Straffregistret sorterade för närvarande under kanslibyrån, vars
chef dock icke vore i tillfälle att deltaga i arbetet inom straffregistret.
De maktpåliggande arbetena påkallade, att chefens å straffregistret närmaste
man och ställföreträdare uppflyttades till tjänsteman av andra graden. Det extra
ordinarie biträde, som anställts för de av Kungl. Maj:t genom nådiga brevet den 10
maj 1918 anvisade medel, borde utbytas mot ordinarie tjänsteman, inträdande å den
genom nyssnämnda förflyttning ledigblivna befattningen i första graden. I sagda
biträdes ställe borde så komma en amanuens. Slutligen borde utöver det nuvarande
anställda skrivbiträdet av andra graden vid straffregisterarbetet anställas ännu ett
dylikt biträde, ehuru av första graden, vilket biträde skulle ersätta ett av de nu
i straffregisteravdelningen anställda extra skrivbiträdena.»
För egen del yttrade departementschefen beträffande den föreliggande
frågan bland annat följande:
»De av fångvårdsstyrelsen anförda statistiska siffrorna rörande arbetet å fångvårdsstyrelsens
avdelning för straffregistret giva vid handen, att de viktigare straffregisterärendenas
sammanlagda antal i hög grad ökats under de senaste åren. Från
att under år 1914 hava belöpt sig till ej fullt 13,000 har antalet under åren 1915—
1917 stigit till i medeltal drygt 22,000 och under år 1918, för vilket år styrelsen beräknat
motsvarande antal till minst 41,000, har, enligt av mig inhämtade upplysningar,
det verkliga antalet utgjort ej mindre än 42,251. Ifrågavarande ärenden
hava alltså sedan år 1914 mer än tredubblats och i förhållande till medeltalet för åren
1915—1917 i det närmaste fördubblats i antal.
Denna starka stegring i arbetsmängden å fångvårdsstyrelsens avdelning för
straffregistret gör det enligt min mening till en oavvislig nödvändighet, att de nuvarande
arbetskrafterna å avdelningen erhålla en avsevärd förstärkning.
I fråga om sättet för denna förstärknings tillförande åt avdelningen kan jag
dock ej helt ansluta mig till fångvårdsstyrelsens förslag. Såsom redan förut påpekats,
utgöres — efter den utökning av arbetskrafterna, som ägt rum efter avlåtandet av
förutnämnda nadiga brev den 10 maj 1918 — den å straffregisteravdelningen anställda
personalen avyn förste aktuarie såsom föreståndare för avdelningen, en aktuarie
och ett skrivbiträde i andra lönegraden, samtliga på ordinarie stat, samt ett manligt
biträde och tva extra skrivbiträden, de tre sistnämnda avlönade av särskilda medel,
som ställts till fångvårdsstyrelsens förfogande. Styrelsens förslag går nu ut på att
avdelningen skulle omändras till en självständig byrå. I spetsen för denna skulle
ställas en byråchef. I övrigt skulle personalen bliva i stort sett densamma, som den
för närvarande å avdelningen anställda. Endast de förändringar skulle vidtagas, att
14
det nuvarande extra manliga ibiträdet skulle ersättas med en amanuens samt att ett av
de extra skrivbiträdena skulle uppflyttas på ordinarie stat.
Vad först angår förslaget om straffregisteravdelningens omändring. till eu
självständig byrå samt dennas ställande under en byråchefs ledning, finner jag val,,
i likhet med fångvårdsstyrelsen, att åtskilliga skäl kunna anföras till stöd för eu
dylik anordning. Såväl det krav på juridisk insikt och omdöme, som arbetet med
straffregistret — främst kanske granskningen av inkommande straffuppgifters riktighet
-— ställer på detta arbetes främste ledare, som ock den omfattning, straffregisterarbetet
numera erhållit, samt vikten därav, att arbetet å registret föres med sådan
noggrannhet, att utrymme ej lämnas för det minsta tvivel om dess absoluta tillförlitlighet,
göra, att det med skäl kan ifrågasättas, om icke för vinnande av ökad
möjlighet att till ledare av registerarbetet förvärva och behålla härför fullt lämplig
person chefsbefattningen vid registerarbetet borde omändras till en tredje gradens
tjänst. Till denna fråga anser jag mig dock icke höra nu intaga en bestämd ståndpunkt.
Då det ej torde kunna med säkerhet avgöras, i vad mån den starka tillväxten
av arbetet å straff registret är att tillskriva omständigheter av mera tillfällig art, torde
nämligen med avgörandet av förevarande organisationsspörsmål lämpligen böra. tills
vidare anstå. Detsamma torde lämpligen böra upptagas till behandling i sammanhang
med den lönereglering för fångvårdsstyrelsen, som, enligt vad jag förut nämnt,
är att förvänta inom den närmaste framtiden.
Ehuru jag således ej anser mig kunna förorda fångvårdsstyrelsens förslag om
inrättande redan nu av en ny byråchefsbefattning, avsedd för straff registret, är jag
dock av den meningen, att en förstärkning av arbetskrafterna å straffregisteravdelningen
bör ske i den huvudsakliga omfattning, styrelsen föreslagit. I stället för den
ifrågasatta byråchefsbefattningen bör dock enligt min mening för närvarande inrättas
en ny aktuarie! jänst utom den redan befintliga. På grund av förut framhållen
ovisshet, i vad mån den starka ökningen av arbetsmängden på avdelningen kan vara
beroende på omständigheter av mera övergående natur, samt vikten av, att genom
denna nya befattnings inrättande ej föregripes förut berörda fråga om avdelningens
mera genomgripande omorganisation, torde medel till den sålunda föreslagna nya aktuariebefattningen
böra begäras på extra stat. Mot fångvårdsstyrelsens förslag om det
nuvarande extra biträdets ersättande med en amanuens samt om uppflyttande av det
ena av de två vid registerarbetet anställda extra skrivbiträdena på ordinarie stat har
jag intet att erinra.»
I överensstämmelse med departementschefens berörda förslag gjorde
ock Kungl. Maj :t framställning i ämnet till 1919 års lagtima riksdag, och
blev densamma, på sätt redan förut är antytt, av riksdagen bifallen.
Förslag av Fångvårdsstyrelsen bar därefter, i huvudsaklig anslutning till vad
^styrelsen departementschefen i förenämnda hänseenden yttrat, uti skrivelse till Kungl.
Maj :t den 8 april 1919 framlagt förslag angående, bland annat, viss omorganisation
av styrelsen.
15
Styrelsen har därvid — under erinran att dess uppgifter vore dels personalvårdande
och dels ekonomiska och att åliggandena i förstnämnda del ombesörjdes genom
kanslibyrån och i senare delen genom kameralbyran framhållit, att bägge
byråernas arbete tyngdes i hög grad av rent administrativa göromål^ till övervägande
grad av löpande art, vilka ock toge överdirektörens mesta tid i anspråk. Under det att
kameralbyrån för sin ekonomiska verksamhet hade biträde av ett särskilt arbetskontor
för behandling av ärenden rörande arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna, av en revisionsavdelning
för räkenskap sväsendet, en biträdande arkitekt för byggnadstekniska
frågor samt en sakkunnig rådgivare i avseende å ledningen av fångvårdens jordbruk,
saknade kanslibyrån för sin personalvårdande uppgift annat biträde än för
hälsovården. _ . „ .
Styrelsens kanske allra viktigaste åliggande, socialt sett, maste enligt styrelsens
uppfattning därigenom bliva lidande. Tillsynen därå, att vid fangvardsanstalterna
»en rätt fångvård» iakttoges, utövades från styrelsens sida genom årliga inspektioner,
fördelade mellan istyrelsens chef och bägge byråchefer, vilkas iakttagelse lades
till grund för de ingripanden, som funnes påkallade från det ledande hållet. Men det
vore ej möjligt att vid dessa inspektioner, som på grund av det stora antalet anstalter
måste göras tämligen kortvariga på vart ställe, grundligt skärskåda förhållandena i
avseende å fångarnas behandling såväl ur straffrättslig synpunkt som. med hänsyn
till deras moraliska höjande, yrkesutbildning, skolundervisning, kroppsliga stärkande
med mera. Huru stort förtroendet än vore till de särskilda anstalternas tjänstemän,
måste det dock kännas såsom en brist, att icke oentralledningen kunde i enhetlighetens
intresse och till höjande av de samfällda strävandena i nöjaktig omfattning personligt
inverka.
Fångvårdens arbete vore icke inriktat allenast på fångarnas vård under det de
vistades vid anstalterna, utan också å deras stödjande efter frigivningen. Till hjälp
därutinnan hade styrelsen att lita dels till fångvårdsanstalternas befattningshavare och
dels till enskilda sammanslutningur, Centralföreningen till stöd för frigivna, föreningen
Skyddsvärnet med flera. Även i denna del av sin verksamhet vore styrelsens förmåga
kringskuren i brist på krafter.
Genom den tillökning i antalet villkorliga frigivningar, som inträtt i följd
av ny lagstiftning, trängde sig allt mera fram ett behov att inom styrelsen äga ett organ
för att tillhandagå de utsedda tillsyningsmännen med de upplysningar och den direkta
hjälp, som de kunde kräva för ett rätt fullgörande av uppdraget. Det gällde
platsanskaffning, pekuniärt understöd och annat sakkunnigt bistånd till de villkorligt
frigivnas bästa. Inom styrelsen sammanfattades de från tillsyningsmännen inkomna
rapporterna, vilka utgjorde källan för kännedomen om ifrågavarande rättsinstituts verkningar
samt kunde påkalla vägledande erinringar. Till fördel vore att sammanföra
dessa styrelsens åliggande hos en i dithörande frågor erfaren person, som tillika kunde
tillhandagå fängelsernas tjänstemän vid deras ofta nog omfattande förarbeten för
beredandet av ansökningarna om villkorlig frigivning.
Till dessa uppgifter syntes, på sätt av departementschefen framhållits i hans
förberörda yttrande, ytterligare böra komma ledningen av den mot brottsligheten riktade
förebyggande verksamhet, som kunde å styrelsen överlåtas i anslutning till den
nya lagstiftningen om villkorlig dom. I detta avseende borde såväl organiserandet
av och kontrollen å den numera föreskrivna förundersökningen jämte därvid anlitade
krafter samt av övervakningsarbete med fördel kunna överlåtas åt styrelsen, som borde
Inrättande av
en byrå för
sociala ärenden.
16
sitta inne med de största möjligheterna härutinnan på grand av sim ställning till fångvårdsanstalternas
tjänstemän, skyddsföreningarna och andra sociala institutioner, ävensom
på grund av sin lättare tillgång till personaluppgifterna i straff registret och fängelsernas
förteckningar med mera.
För att förundersökningsarbetet, vilket vore av en grundläggande vikt för en
rätt tillämpning av den villkorliga domen, icke skulle på ett eller annat håll nedsjunka
till en ofruktbar slentrian, för att icke övervakningspliktens fullgörande skulle övergå
till en intresselös polisuppsikt, mera till skada än gagn, för att icke det hela skulle
gömmas undan och resultaten bliva okända, måste en officiell myndighet äga uppdraget
att sammanhålla och granska det hela samt bearbeta det material, som från skilda
håll inlöpte.
Om nu detta uppdrag anförtroddes åt fångvårdsstyrelsen, skulle detta jämte
förut nämnda uppgifter i fråga om fångarnas personvård inom anstalterna, deras villkorliga
frigivning jämte vad därtill hörde och hjälpverksamheten beträffande frigivna
fångar i allmänhet kunna förenas under en särskild avdelning med egen byråchef.
Den lättnad, som genom en dylik befattnings inrättande skulle vinnas i kanslibyråchefens
jämte underlydande avdelnings förpliktelser, vore särdeles välbehövlig
för att kanslibyrån skulle kunna uppbära den starka tillväxten, som i ärendenas antal
inträtt i följd av den nya verkställighetslagen och än ytterligare vore att förvänta på
grand av lagstiftningens utveckling i övrigt, likasom ock i följd av en genom påyrkad
inskränkning i arbetstiden förutsedd tillökning i bevakningskårens antal med mera.
Men då den nya byråns åligganden huvudsakligen bleve sådana, som hittills icke tillhört
styrelsen eller som på grund av sin obestämda art ägnats blott så mycken uppmärksamhet,
som omständigheterna medgivit, komme säkerligen den antydda lättnaden
icke att bliva särdeles märkbar.
Om än åt den nya befattningens innehavare överlätes att i enlighet med uppgiftens
krav nedlägga avsevärd tid å inspektioner vid fångvårdsanstaltema, kunde icke
därigenom styrelsens chef och övriga ledamöter undgå att också de besöka anstalterna
för deras inspekterande även i andra hänseenden än som närmast anginge personalvården.
Det vore för dem nödvändigt att på sådant sätt bibehålla kontakten med
tjänstemännen på platsen, lära känna fångarna, tillse ibyggnadsbehoven och kontrollera
räkenskapsväsendet med mera. Ej heller kunde å den nye ledamoten, för vilken andra
egenskaper än besittningen av juridisk utbildning borde vara, huvudsakliga förutsättningar,
överflyttas skyldigheten att för yttranden till Kungl. Maj :t föredraga frågor
om nåd och villkorlig frigivning, huru nära dessa frågor än lågo hans verksamhetsområde.
Han borde däremot deltaga i dessa ärendens handläggning och förberedande.
Frågor om undervisning och religionsvård borde tydligen falla under den nya byrån
såsom en huvuduppgift. Följaktligen komme fångvårdens för skolundervisning använda
tjänstemän så väl som dess prästmän att närmast lyda under denna byrå. Med
särskilt avseende fästat därå, att på grand av redan genomförd lagstiftning de unga
fångarnas behandling borde inriktas på ett sätt, som tillgodosåge deras behov av fostran
och som sålunda med straffet förenade så mycket som möjligt av vad den allmänna
uppfostringsanstalten kunde giva, bleve den nya byråns uppgift att leda undervisningen
vid fängelserna både omfattande och maktpåliggande. För det dåvarande vore
fyra fängelser nästan helt anvisade att tjäna såsom ungdomsfängelser, varjämte, på
grund av utrymmesbrist vid dessa, unga fångar funnes intagna även vid andra fångvårdsanstalter.
Sammanlagda antalet av de unga kunde för det dåvarande beräknas till
17
åtminstone 400 samtidigt intagna. Om, på sätt med ganska stor visshet kunde emotses,
behandlingstiden, i följd av redan igångsatt ny lagstiftning, komme att åtskilligt förlängas,
måste detta antal, även om en nedgång i den för det dåvarande så vitt utbredda
ungdomsbrottsligheten inträdde, proportionsvis stiga. Likaledes kunde motses, att de
unga efter frigivningen skulle underkastas en övervältande uppsikt, vilken i sådant
fall borde ledas av den ifrågavarande byrån inom fångvårdsstyrelsen. Det syntes
icke behöva vidare betonas, hurusom dessa ungdomsanstalter, jämte vad därmed kunde
komma att förenas, skulle erbjuda ett stort och viktigt arbetsfält, helst som ett
rätt handhavande av uppgiften krävde jämväl ett verksamt ingripande i ändamål att
söka påverka de sociala krafterna till ungdomsbrottslighetens förebyggande genom
åtgärder vid sidan av de straffrättsliga.
Även uppgiften att tillse och leda den andliga vården vid övriga fångvårdsanstalter
krävde ett vaket och icke obetydligt arbete. Det fyrtiotal prästmän, som vore
anställda vid fångvården, behövde ett intresserat stöd av en i dithörande frågor insiktsfull
förman, som kunde giva anvisningar och råd samt uppliva till förnyade bemödanden,
där verksamheten emellanåt syntes hopplös och därför kunde locka till
liknöjdhet.
Det vore styrelsens tro, att genom den nya avdelningen, om rätt person anställdes
såsom dess chef, skulle kunna åt fångvården vinnas vidgade möjligheter för det
framför allt viktiga, men på grund av bristande krafter hitintills ej i önskvärd utsträckning
tillgodosedda humanitära räddningsarbetet bland de till straff dömda.
Vid sidan av vad enligt 25 § i gällande instruktion ålåge byråchef i allmänhet,
ansåg styrelsen den nye byråchefens åligganden i övrigt kunna sammanfattas sålunda:
att övervaka själavården och undervisningen vid fångvårdsanstalterna med särskild
uppmärksamhet fäst vid ungdomsfängelsernas fostrande uppgift;
att med noggrannhet följa förundersöknings- och övervakningsarbetet i fråga om
villkorligt dömda, ävensom tillsynen över villkorligt frigivna eller eljest från straffanstalterna
utgångna personer i vad fångvårdsstyrelsen hade att därmed taga befattning;
att
hava inseende över fångvårdens och av densamma understödda institutioners
verksamhet till -stöd för frigivna;
att till styrelsen anmäla, vad i förenämnda avseenden funnes anmärkningsvärt
eller av beskaffenhet att påkalla styrelsens åtgärd.
Ur instruktionens hittillsvarande bestämmelser beträffande kanslibyråchefens
åligganden skulle. i följd därav uteslutas skyldigheten att ägna synnerlig uppmärksamhet
åt religionsvården inom fångvårdsanstalterna samt att till styrelsen anmäla
vad därutinnan förekomme anmärkningsvärt. I övrigt skulle samtliga kanslibyråchefens
förpliktelser kvarstå. Ytterligare en ansåg styrelsen böra tillkomma.
Genom brev den 16 maj 1918 hade Kungl. Maj:t bemyndigat styrelsen att
för-söksvis anordna en teoretisk kurs för utbildande av fångvårdstjänstemän av högre
grad. Avsikten vore^ att dylika kurser skulle tidvis äga rum allt fortfarande. Med
avseende å kanslibyråchefens befattning med frågor om tjänstemännens befordran, rekrytering
med mera syntes åliggandet inom styrelsen att ordna och övervaka dessa
kurser närmast böra tillkomma honom. Till hans byrå vore redan förlagda ärenden
rörande de kurser, som sedan ett flertal år varit anordnade för tjänstemän av lägre grad.
Något angivande därav förekomme dock icke i instruktionen. Denna borde lämpligen
kompletteras i nu omnämnda hänseenden.
3—202804. Löneregleringskommiitén. Bet. LXII1.
18
Straffregistrets
organisation.
Arbetskontorets
organisation.
Styrelsen erinrade därefter, hurusom — på sätt förut omförmälts — vederbörande
departementschef vid föredragning den 9 januari 1919 inför Kungl. Maj:t
av styrelsens skrivelse den 24 augusti 1918 med förslag bland annat till omändring
av avdelningen för straffregistret till en självständig byrå under en byråchefs ledning
förklarat, att han icke ansett sig för det dåvarande böra intaga en bestämd ståndpunkt
till frågan. Då det ej syntes kunna med säkerhet avgöras, i vad mån den starka
tillväxten av arbetet å straff registret vore att tillskriva omständigheter av. mera. tillfällig
art, hade nämligen departementschefen ansett lämpligare att låta tills vidare
anstå med avgörandet av förevarande organisationsspörsmål.
I anledning därav yttrade styrelsen i sin förevarande skrivelse, att det visserligen
ännu syntes vara för tidigt att kunna med någon säkerhet förutsäga, huru arbetsmängden
å nämnda avdelning i framtiden komme att ställa sig; men redan den av
departementschefen vitsordade vikten av arbetets fullkomliga noggrannhet, så att
utrymme ej lämnades för det minsta tvivel om dess absoluta tillförlitlighet, ansåge
styrelsen, på sätt ock av departementschefen framhållits, innefatta skäl att ifrågasätta,
om icke, för vinnande av ökad möjlighet att till ledare av registerarbetet förvärva
och behålla därför fullt lämplig, person, chefsbefattningen vid registerarbetet
borde omändras till en tredje gradens tjänst.
Under åberopande såväl härav som av vad styrelsen i sin nyssberörda skrivelse
den 24 augusti 1918 anfört till stöd för förslaget, hemställde nu styrelsen, att
detsamma måtte i samband med den allmänna löneregleringen av verket upptagas till
förnyad prövning. Därvid ville dock styrelsen anföra, att, om det skulle finnas önskvärt
undvika upprättandet av ytterligare en byråchefsbefattning, samma ändamål
möjligen kunde vinnas genom att åt straffregistrets föreståndare gåves sådan ställning,
som i en del andra verk intoges av byrådirektör.
För dylik åtgärd ansåge styrelsen tala den överensstämmelse,, som sålunda
skulle vinnas med den av styrelsen i det kommande föreslagna omorganisation av styrelsens
arbetskontor. o .
Vare sig åt straffregistrets chef gåves byråchefs eller byrådirektörs ställning,
kvarstode det av styrelsen i dess förenämnda framställning angivna kravet att få
chefens å straffregistret närmaste man och ställföreträdare uppflyttad till tjänsteman
av andra graden, något som helt visst måste giva ökad trygghet för befintligheten
av nödiga förutsättningar hos den tjänsteman, som närmast chefen för straffregistret
eller vid hans förfall i främsta rummet hade att uppbära ansvaret för registrets
ordentliga skötsel. Om detta förslag vunne gillande och sålunda en ny andra grads
tjänst inrättades, skulle i stället aktuariebefattningen på extra .stat bortfalla.
I 7 § av instruktionen för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten omnämndes,
att inom kameralbyrån vore för behandling av ärenden rörande arbetsdriften vid
fångvårdsanstalterna »tills vidare» inrättat ett arbetskontor med en arbetsintendent
såsom föreståndare. Arbetsintendenten förordnades, efter styrelsens förslag, av Kungl.
Maj :t på viss tid. . . . ... .
Anledningen till att anbetsbyrån givits denna mera tillfälliga organisation hade
enligt löneregleringskommitténs den 23 mars 1909 framlagda betänkande varit huvudsakligen
den, att man tänkt sig, att arbetskontorets göromål småningom skulle minskas,
i den mån arbetsdriften vid de olika fångvårdsinrättningarna hunnit ordnas,.varefter
centralledningens ingripande i detaljerna .skulle bliva mindre behövligt. Tillika hade
ansetts, att, i den mån arbetskontorets göromål sålunda minskades, kontorets förestån
-
19
dåre törhända icke behövde fylla de högre kvalifikationer, som för arbetsdriftens
nyorganisation erfordrades. Det hade därför synts lämpligt att lämna förordnande
å arbetsintendentsbefattningen för vissa år, exempelvis fem, varigenom även vunnes
tillfälle att omlägga eller möjligen indraga befattningen, när tiden därför syntes inne.
Under de tio år, som gått efter detta förslags framläggande — yttrade styrelsen
vidare — hade det visat sig, hurusom arbetsdriften vid fångvårdsanstaltema redan
under hittills rådande förhållanden tagit sådan omfattning att någon tanke icke vidare
kunde finnas på en indragning av arbetsintendentens befattning. Sedan den nya
verkställighetslagen medfört betydande ökning av gemensamhetsfångarnas antal, hade
ett behov framträtt att vid de större anstalterna åstadkomma mera fabriksmässiga.
industrier med maskinella anordningar för produktion i vidgad skala. Lätt insåges, att
för den ekonomiska och administrativa centralledningen av en så vitt omfattande
arbetsdrift, som den, varom här vore fråga och vilken torde bliva en av de
större i landet under samma hand, med nödvändighet skulle krävas en tjänsteman i
ledarställning utan annan uppgift. Den i kommittébetänkandet framburna, under
dåvarande förhållanden helt naturliga åsikten, att ett ombyte efter vissa år av intendentsbefattningens
innehavare kunde vara till fördel, ansåge styrelsen numera och än
hellre i framtiden icke äga sin giltighet. Hans åligganden hade nämligen fått en sådan
omfattning och ett så mångsidigt innehåll, att svårighet måste möta för en
ny innehavare att nog hastigt sätta sig in i förhållandena och förvärva erforderlig
erfarenhet i arbetsdriftens skiftande yrkesgrenar. Tvärtom visade sig fördelaktigt,
att möjligaste kontinuitet i ledningen bibehölles med bevarande av den vunna
kännedomen om varuleverantörer, avnämare, priser med mera.
Därav ansåge styrelsen följa, att föreståndarbefattningen vid istyrelsens arbetskontor
borde uppföras å ordinarie stat. Tillräckliga skäl syntes dock knappast kunna
anföras för arbetskontoret» omskapande till en självständig byrå med egen byråchef.
Kontoret borde kunna bibehållas såsom en avdelning under kameralbyrån, med vilken
den hade ett nära samband, på samma sätt som det måhända läte sig göra att bibehålla
_ straffregistret under kanslibyrån. Föreståndaren för arbetskontoret syntes
lämpligen kunna givas ställningen av byrådirektör.
Om den uppfattningen befunnes riktig, att arbetskontoret borde givas en
stadigvarande karaktär, syntes även övriga för dess skötsel nödvändiga arbetskrafter
böra erhålla ordinarie ställning.
Under en följd av år hade vid kontoret varit stadigvarande anlitat ett manligt
biträde med daglig tjänstgöring under minst sex timmar. Detta biträde hade haft att
ombesörja viktiga delar av byråns tekniska arbete, räkenskapsföring, kostnadsförslag
uppgörande, prisberäkningar med mera, allt göromål, som icke kunde medhinnas
av intendenten ensam eller den tjänsteman, tillhörande kanslibyrån, som omhänderhaft
expeditionsbestyren inom kontoret. Till nämnda biträde utginge arvode motsvarande
begynnelseavlöningen till första gradens tjänsteman, dock med avdrag av 100 kronor
i stället för pensionsavgift. _ Vid styrelsens omorganisation syntes denna befattning
böra uppföras såsom ordinarie med löneförmåner som första grads tjänst.
Även det a arbetskontoret anställda kvinnliga skrivbiträdet borde givas ordinarie
ställning.
Utöver dessa ordinarie krafter syntes emellertid ytterligare en tjänsteman i
ordinarie ställning bliva behövlig, om genom den sociala byråns inrättande det arbete
för arbetskontoret, som utfördes av den ene av styrelsens sekreterare, ej längre kunde
av honom ägnas kontoret.
20
Förändrade
arbetsuppgifter
för
vissa tjänstemän
m. m.
För expeditionsgöroinål inom anbetskontoret måste, såsom nyss antytts, anlitas
tjänsteman tillhörande kanslibyrån. Därstädes vore anställda tvenne sekreterare.
Den ene av dessa hade sin huvudsakliga sysselsättning med arbetskontorets. ärenden.
Honom ålåge jämväl uppsättning av styrelsens protokoll, skrivelser i revisionsmål
med mera, och han hade därjämte ansvaret för expediering av styrelsens utgående skrivelser
med dithörande bokföring. Själva expedieringen hade huvudsakligen verkställts
av kvinnligt skrivbiträde.
Vid den omorganisation, som skulle företagas, borde visserligen en därav föranledd
omläggning av sekreterarnas göromål ske genom ändrad fördelning av desamma.
Men om styrelsen på föreslaget sätt utbyggdes med en ny byrå, bleve tydligtvis
behovet av de två sekreterarna nu ytterligare understruket, även om för den
nya byrån anvisades till byråchefens biträde en särskild tjänsteman på sätt styrelsen
i det följande komme att föreslå.
Sekreterarna tjänstgjorde i själva verket icke endast för den byrå, varunder de
formellt vore uppförda, utan för samtliga byråer och avdelningar. Dem ålåge uppsättningen
av protokoll och skrivelser, matrikel för ing med mera utan avseende å ärendets
art. Det vore en styrelsens uppgift att fördela detta^ arbete på de två sekreterarna
efter lämplighet och arbetsmängd, och det borde således överlåtas åt en blivande
arbetsordning att därom träffa bestämmelser.
Jämte de bägge sekreterarna funnes vid kanslibyrån anställd ytterligare en
ordinarie tjänsteman, nämligen en registrator, tillhörande första lönegraden.
Det hade visat sig att, på grund av det ofta uppkommande behovet att använda
registratorn såsom vikarie för någondera av sekreterarna under deras, semestrar och
förordnanden å annan ''befattning, ett för göromålens gång oförmånligt ombyte av
registratorsbefattningens handhavande ofta nog för avsevärda tider måst äga rum.
Arten av registratorsgöromålen vore sådan, att utan kontinuitet en stor del av gagnet
ginge förlorad. Registratorn måste äga en överblick över de ärenden, som under tidens
lopp förekommit, för att kunna riktigt rubricera och sammanföra inlöpande handlingar
ävensom för att kunna med större lätthet och säkrare återfinna och giva anvisning
å de akter, som anginge en viss sak. Arbetet förutsatte stor ordning och noggrannhet
i detalj samt ett intresse, som i möjligaste män odelat vore inriktat å göromålen
i tjänsten.
Dessa i visst avseende krävande förutsättningar tillförsäkrades .icke genom
avlagd juridisk examen, som för det närvarande fordrades för befattningen. Det
kunde snarare befaras, att den högre kompetensen i examensväg bidroge att förtaga
intresset för den mera mekaniska delen av arbetet och ingåve en känsla av befattningens
betydelselöshet.
Styrelsen hade under sådana förhållanden måst vid flera tillfällen låta registratorsgöromålen
under hand och utan förordnande bestridas av något av styrelsens kvinnliga
skrivbiträden, medan tjänsten formellt uppehållits av manlig befattningshavare.
Det hade därvid visat sig, att göromålen kunnat väl bestridas, av det kvinnliga biträdet.
Sysslans natur gåve ock vid handen, att de erforderliga egenskaperna för dess
goda handhavande snarare skulle vara att finna hos en kvinnlig befattningshavare
utan juridiska examensmeriter, vilken gjort sig känd för gott förstånd, stort ordningssinne
och odelat intresse för tjänsteuppgifterna. Om en sådan kvinnlig kraft såsom
ordinarie innehavare finge registratorsgöromålen sig anförtrodda, skulle desamma
kunna mera oavbrutet få förbliva under samma händer och handhavas med den
punktlighet, som ändamålet krävde.
21
Registrator!! kunde sålunda frigöras för annan uppgift. Därutinnan borde
främst bemärkas, att om en ny byrå inrättades för de sociala uppgifterna, denna byrå
med nödvändighet krävde någon ytterligare tjänsteman för den expeditionella skötseln
av byråns arbeten, vilka måste förutsätta en omfattande skriftväxling med de
olika fängelseförvaltningarna, arbetsgivare med flera. Detta arbete kunde lämpligen
överflyttas å den förutvarande registratorn under ändrad benämning, till exempel
notarie.
Det hade visat sig synnerligen svårt, under senare åren omöjligt, att för
kanslibyrån vinna behövliga amanuenser, som kunnat åt verket ägna vederbörlig tid.
Utbildade jurister hade funnit såväl avlönings- som befordringsförhållandena allt för
litet lockande för en anställning, vilken icke låtit sig förena med full tjänstgöring inom
ett fördelaktigare verk.
Stj^relsen tänkte sig för den skull en möjlighet böra sökas att på annat sätt
fylla behovet av ökade tjänstemannakrafter. Detta kunde dock icke ske utan ett
eftergivande av de högre examensmeriter, som enligt gällande instruktion fordrades
för anställning inom styrelsens kanslibyrå. Om sålunda de juridiska kvalifikationerna
måste offras, borde i stället andra för tjänstgöringen gagnande förutsättningar finnas
hos ifrågavarande befattningshavare. I sådant hänseende ansåg styrelsen det vara
av verklig nytta, om tjänstemannen tillförde styrelsen inhämtad erfarenhet från
arbetet ute vid fångvårdsanstalterna.
Styrelsen föresloge fördenskull, att tjänstemän, som fyllde kompetensfordringarna
för anställning såsom assistent vid nämnda anstalter, måtte kunna, efter tillfyllestgörande
tjänstgöring vid sådana och erhållet gott vitsord därom, anställas hos
styrelsen å särskilt inrättade befattningar, vilka ju kunde för betecknande av samhörigheten
med arbetet vid fångvårdsanstalterna benämnas assistenter även de.
En dylik assistenttjänst borde inrättas å kanslibyrån. För kameralbyrån syntes
erfordras två. Den ene av dessa .sistnämnda borde huvudsakligen inträda såsom
tjänsteman å arbetskontoret i anledning av den kraftminskning, som där uppstode
genom att den förut anlitade sekreterarens biträde ej vidare kunde i samma omfattning
påräknas.
Å kameralbyrån hade bristen å amanuenser gjort sig gällande, detta närmast
på den grund att förordnanden eller ordinarie anställning såsom assistenter vid fångvårdsanstaltema
medfört större avlöning och snabbare befordran än fortsatt tjänstgöring
i styrelsen. Det vore därför nödigt att även inom kameralbyrån skapa fast
anställning med tillräckligt lockande inkomster för åtminstone en del av de arbetskrafter,
som visade sig nödvändiga vid sidan av nuvarande ordinarie tjänster. Därför
erfordrades den andre av de två assistenterna å byrån.
Den växelverkan, som genom de föreslagna assistentbefattningarna skulle
åstadkommas mellan styrelsens och fångvårdsanstalternas tjänstemannapersonal, måste
enligt styrelsens mening på bägge hållen medföra fördelar. Såsom exempel på liknande
anordningar hänvisade styrelsen till postverket och domänstyrelsen, där postexpeditörer
och jägmästare kunde knytas vid centralstyrelserna såsom tjänstemän
på ungefär samma sätt, som nyss föreslagits för fångvårdsstyrelsen.
Givetvis måste i allt fall förutsättas, att styrelsen såsom dittills finge i mån
av behov och möjlighet anställa även mera tillfälliga arbetskrafter mot arvoden och
flitpenningar.
Beträffande kameralbyrån syntes ytterligare en del organisationsändringar
vara att förorda.
22
Biträdet i
byggnadsärenden.
Den förstärkning, som skulle vinnas genom den föreslagna assistentbefattningen
inom kameralbyrån, vore huvudsakligen behövlig för revisionsgöromålen, vilka i följd
av fångvårdens fortskridande utveckling med ökad arbetsdrift och nya verksamhetsarter
■— jordbruksfängelser, odlingsf öretag m. m. — ökats i den grad, att styrelsens
tvenne revisorer icke medhunne all förekommande grauskningsskyldighet jämte det
utredningsarbete, som måste på grundval av räkenskaperna äskas av dessa tjänstemän.
Under en föregående tid, då extra tjänstemän i snart sagt vilken omfattning
som helst kunde för en ringa gottgörelse erhållas, hade i allmänhet en ganska talrik
skara biträden stått till revisionens förfogande. Nu vore förhållandet annat. Den
ifrågasatte assistenten skulle bär fylla ett viktigt behov.
Till beredande av den för kameralbyrån i övrigt behövliga förstärkningen i
arbetskraft kunde enligt styrelsens mening ifrågasättas en anordning motsvarande
den för kanslibyrån i fråga om registratorstjänsten föreslagna. Den under kameralbyrån
hörande kassörsbefattningen vore nämligen av den natur, att densamma i
främsta rummet förutsatte gott ordningssinne och god bokföringsförmåga jämte klart
förstånd. Sådana egenskaper vore att finna lika väl hos en kvinnlig som hos eu
manlig befattningshavare. Juridisk insikt kunde däremot icke sägas vara behövlig,
ej heller den tjänstemannaträning inom andra områden, som i allmänhet innehades
av manliga befattningshavare av ifrågavarande grad, efter det de under utbildningstiden
haft längre amanuenstjänstgöring och skiftande förordnanden inom verket.
Givetvis borde en kassörska hos styrelsen äga högre kompetens än ett vanligt
skrivbiträde och vara under tillräcklig tid av styrelsen prövad, innan ordinarie anställning
bereddes henne.
Om för ändamålet en kvinnlig befattning under kameralbyrån inrättades,
borde den därigenom frigjorda första gradens tjänst bibehållas med förändring till
notariebefattning. Under erinran, att styrelsens bägge sekreterare sorterade under
kanslibyråchefen, ehuru de hade att ombesörja arbeten för verket i dess helhet, ville
styrelsen påpeka önskvärdheten, att kameralbyråchefen finge till sitt omedelbara
förfogande en notarie för biträdande vid utredningar och förberedande skriftväxling
med mera. Han bleve på detta sätt likställd med den nye byråchefen för de sociala
ärandena, vilken enligt förut framlagda förslag skulle hava att i samma hänseende
använda innehavaren av den till notariebefattning förändrade förra registratorstjänsten.
Kanslibyråchefen hade för närvarande till sitt omedelbara förfogande de
två sekreterarna. I likhet med sistnämnde byråchef vore för närvarande även kameralbyråchefen
överhopad med arbeten, som han endast med stor svårighet kunde medhinna
med hjälp av nu tillgängliga personal.
Av det till styrelsens disposition ställda anslaget till arvoden och flitpenningar
åt extra biträden, vikariatsersättningar med mera, från och med år 1920 26,000 kronor
— vilket fortfarande måste, även efter styrelsens nu berörda omorganisation,
bliva behövligt förstärkt i proportion till penningvärdets fall — utginge arvode till
styrelsens biträdande arkitekt med 5,000 kronor årligen. Arkitektens göromål vore
ganska omfattande och krävde en sakkunskap och erfarenhet, som i privat verksamhet
högt betalades. T själva verket kunde det med skäl sägas, att ett verkligt byggnadskontor
hos styrelsen funnes under arkitektens ledning i ständig verksamhet, om än
de biträdande krafterna vid hans sida vore av tillfällig art. Ritare avlönades med
timpenning, kostnadsberäkningar och dylika ersattes efter rakning. Det till arkitekten
utgående fasta arvodet förutsatte, enligt vad löneregleringskommittén i det
/
23
omnämnda betänkandet anfört, att bestyren med större ny- och ombyggnader skulle
särskilt ersättas.
Visserligen vållade berörda förutsättning om särskild gottgörelse för vissa
arbeten en anledning till osäkerhet för arkitekten i fråga om vad rätteligen borde tillkomma
honom. Det kunde därför ifrågasättas om icke, utan ökad kostnad för kronan,
arkitektarvodet borde göras helt fast och höjas exempelvis till likhet med byrådirektörs
avlöning. Någon ordinarie ställning för arkitekten skulle ej därav behöva
följa. Det ansåges dock för en framstående arkitekt vara fördelaktigare att för större
byggnadsföretag åtnjuta särskild gottgörelse, med det bestämda årsarvodet i anledning
därav begränsat. Detta syntes icke behöva hindra, att arkitekten i övrigt jämnställdes
med befattningshavarna av byrådirektörs grad. I sådant fall kunde lämpligen
åläggas honom att i styrelsen föredraga byggnadsärendena, likasom föreståndarna
för straffregistret och arbetskontoret skulle hava att föredraga de ärenden,
som tillhörde deras avdelningar, allt under vederbörande byråchefs kontroll.
Uti en styrelsens skrivelse åtföljande promemoria har styrelsens biträdande
arkitekt yrkat, att han, med bibehållande av sin dittillsvarande ställning, måtte åtnjuta
arvode för löpande göromål till minst samma belopp, vartill byggnadsrådens
avlöning uppginge, dock under förutsättning att han för de tillfälliga större omeller
till byggnadsarbeten likasom nybyggnadsarbeten, för vilka anslag kunde komma.
att av riksdagen beviljas, erhölle särskild ersättning.
I skrivelse till kommittén den 2 juni 1919 har fångvårdsstyrelsen
gjort vissa tillägg till sitt i förenämnda skrivelse till Kungl. Maj :t den S
april 1919 avgivna förslag angående omorganisation av styrelsen, och har
styrelsen därvid anfört följande.
Då fångvårdsstyrelsen i skrivelse den 8 april 1919 framlade sitt förslag beträffande
styrelsen, både styrelsen utgått från den förutsättningen, att — även med
den föreslagna ökningen av styrelsens ordinarie personal — styrelsen såsom hittills
skulle äga att i män av behov och möjlighet anställa jämväl extra arbetskrafter mot
arvoden och flitpenningar; och hade styrelsen ansett, att det till styrelsens disposition
ställda anslaget till arvoden och flitpenningar åt extra biträden, vikariatsersättningar
med mera allt fortfarande måste, även efter styrelsens omorganisation, bliva behövligt
förstärkt i proportion till penningvärdets fall.
Utgående från denna förutsättning hade styrelsen sökt i sin nämnda skrivelse
till Kung!. Maj it inskränka den ordinarie personalens antal till det minsta möjliga.
På grund av sedermera vunnen förhoppning, att ett utbyte av en del extra arbetskrafter
mot ordinarie sådana — utöver vad i skrivelsen ifrågasatts — icke skulle vara utsiktslöst,
ansåge sig styrelsen emellertid böra framhålla, att det otvivelaktigt skulle
lända till avsevärd fördel, om vissa av de extra biträden, som skulle avlönas från förenämnda
anslag, kunde få utbytas mot ordinarie befattningshavare.
I sådant hänseende borde å den tilltänkta sociala byrån inrättas en ordinarie
3ssistenttjänst. Med hänsyn till den betydande korrespondens och det omfattande
rogistreringsarbete, som nödvändigtvis måste förekomma å denna byrå, syntes det
vara en brist att jämte den ordinarie notarien endast hava att tillgå extra arbetskraf
-
Ytterligare
biträdande
ordinarie
personal.
24
ter för dessa åligganden, helst någon hjälp från personal tillhörande andra byråer
antagligen icke kunde påiäknas.
Därjämte vore att märka, att för utförande av erforderlig renskrivning av
utgående expeditioner och dylikt för kansli- och kameralbyråerna för närvarande funnes
att tillgå allenast ett ordinarie skrivbiträde. Detta biträde hade emellertid endast
kunnat medhinna en del av arbetet, varför styrelsen nödgats anlita stadigvarande
hjälp av ett å två extra biträden med full tjänstgöring. Då enligt styrelsens övertygelse
ett konstant behov även för framtiden komme att förefinnas av skrivhjälp
utöver den, som kunde lämnas av det nyssnämnda ordinarie biträdet, ville styrelsen
hemställa, att för detta ändamål i staten uppfördes ytterligare en ordinarie skrivbiträdesbefattning
i lägsta grad.
Därest emellertid de av styrelsen nu föreslagna ordinarie befattningarna skulle
komma till stånd, borde lämplig reduktion kunna ske av anslaget till arvoden och
flitpenningar åt extra biträden, vikariatsersättningar med mera.
Ifrågasatt in- Slutligen ansåge sig styrelsen på given anledning böra- framhålla, att den av
verkan av styrelsen i skrivelsen den 8 april 1919 och den föreliggande framställningen föreslagna
landen V om- om°rganisationen av styrelsen, enligt styrelsens uppfattning, icke skulle komma att
organisa- röna någon nämnvärd inverkan av ett eventuellt avskiljande från fångvården av de
tionen. två tvångsarbetsanstalterna med deras under de senaste åren jämförelsevis ringa antal
tvångsarbetare. Lika litet syntes en nedgång av antalet fångar från dess under
kristiden abnormt höga antal till det därförut mera normala kunna bereda styrelsen
så, stor lättnad, att istyrelsens personal skulle kunna inskränkas under vad som blivit
förslaget. Såsom förhållandena gestaltat sig under kristiden, hade nämligen styrelsen
endast med den yttersta svårighet kunnat sköta i huvudsak allenast de mera löpande
göromålen, under det att eu mängd viktiga spörsmål måst eftersättas, något som givetvis
vore att anse såsom en verklig olägenhet.
Fullmäktige. I skrivelse till Kungl. Maj :t den 20 april 1920 har fångvårdsstyrel
sen
föreslagit, att vid nämnda styrelse måtte fästas en eller två fullmäktige
i ungefärligen samma ställning, som i förhållande till järnvägs- och telegrafstyrelserna
intoges av deras fullmäktige.
Till stöd för detta förslag har fångvårdsstyrelsen anfört följande.
I sin verksamhet hade fångvårdsstyrelsen att handlägga ärenden av ganska
omfattande ekonomisk betydelse och som i många fall påkallade riksdagens beslut.
I verksamheten inginge bland annat en växande arbetsdrift för statens räkning, jämväl
av jordbrukande natur. Då därtill komme, att fångvården gentemot de personer,
som gjordes till föremål för dess behandling, både att utöva djupt ingripande åtgärder,
syntes det istyrelsen, som om det skulle vara till såväl fångvårdens gagn i allmänhet
som till stöd för styrelsen, om vid dess sida kunde ställas en eller två betrodda
personer såsom representanter för det medborgerliga såväl som för det statsfinansiella
intresset.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kommitténs yttrande angående omorganisation av fångvårdsstyrelsen.
Såsom av inledningen till detta betänkande framgår, är fångvårdsstyrelsen
för närvarande så organiserad, att inom densamma finnas två
särskilda byråer, kanslibyrån och kameralbyrån. Under kanslibyrån lyder
avdelningen för straffregistret, och under kameralbyrån sorterar arbetskontoret.
Styrelsens förslag rörande dess organisation avser huvudsakligen dels
inrättandet av en ny byrå, den sociala byrån, dels beredande av självständigare
ställning åt avdelningen för straffregistret och åt arbetskontoret,
dels uppförande å stat av ökat antal ordinarie befattningshavare inom styrelsen,
dels och ställande av fullmäktige vid styrelsens sida.
Vad först beträffar den ifrågasatta sociala byrån, skulle densamma Avdelning
enligt styrelsens förslag i främsta rummet hava att övervaka fångarnas ärenden
etiska fostran och vad därmed äger samband, samt sålunda närmast hava
tillsyn över själavården och undervisningen vid fångvårdsanstalterna med
särskild uppmärksamhet fäst vid ungdomsfängelsernas fostrande uppgift.
För nu antydda viktiga grenar av fångvården har hittills inom styrelsen
icke funnits någon särskild representant, utan har styrelsens befattning
härmed, i likhet med styrelsens övriga personalvårdande uppgifter, ankommit
på kanslibyrån. Då emellertid, såsom styrelsen framhållit, kanslibyrån
och dess chef på grund av mängden av löpande ärenden endast i mindre
omfattning haft tid och tillfälle att ägna sig åt fångarnas etiska fostran,
synes det kommittén vara av den största betydelse, att åtgärder vidtagas
för att styrelsen må bliva i tillfälle att i nödig omfattning vårda sig härom,
och anser kommittén för sådant ändamål böra inom styrelsen inrättas eu
särskild social avdelning huvudsakligen för nämnda arbetsuppgifter. Under
denna avdelning skulle då sortera samtliga prästerliga befattningar samt
lärartjänster vid fångvården.
Den styrelsen och närmast dess kanslibyrå nu tillkommande ledningen
och kontrollen i fråga om tillsynen över villkorligt frigivna eller eljest
från straffanstalterna utgångna personer torde ock lämpligen kunna anförtros
den nya avdelningen inom styrelsen.
4—202804. Lönereglering skommittén. Bet. LXIII.
26
Den hjälpverksamhet beträffande frigivna, vilken ledes av styrelsen,
synes kommittén ock vara av natur att med fördel kunna handhavas av den
sociala avdelningen, vilken då jämväl skulle hava att på lämpligt sätt samverka
med de enskilda föreningar och institutioner, som tagit till uppgift
att bistå fångar efter deras frigivning.
Utöver de nu antydda verksamhetsområdena, vilka redan för närvarande
tillkomma fångvårdsstyrelsen, skulle enligt föreliggande förslag åt
styrelsen och närmast dess sociala avdelning anförtros tvenne nya grenar,
nämligen ledningen och kontrollen av den s. k. förundersökningen och den
övervakande verksamhet, som är avsedd att i allmänhet följa å villkorlig
dom. Av skäl, som framhållits av såväl departementschefen som fångvårdsstyrelsen,
synes det ock kommittén, som borde fångvårdsstyrelsen
vara särskilt ägnad att handhava nyssnämnda uppgifter, vilka åtminstone
delvis skulle motsvara styrelsens befattning med tillsynen över villkorligt
frigivna. Då, enligt vad förut är nämnt, sistnämnda verksamhet lämpligen
bör handhavas av den sociala avdelningen, lära väl också berörda nya grenar
liera hänföras till samma avdelning.
Såsom av det sagda framgår, skulle fångvårdsstyrelsens sociala avdelning
få sig förelagda uppgifter av stor vikt och betydelse, vilka säkerligen
komma att påkalla ett avsevärt arbete, icke minst i form av inspektioner
av fångvårdsanstalterna. Därvid uppställer sig den frågan, huru den nya
avdelningen bör vara organiserad. Enligt styrelsens föreliggande förslag
skulle avdelningen organiseras såsom en särskild byrå under ledning av en
byråchef samt med två biträdande tjänstemän, en notarie och en assistent.
Ehuru kommittén, såsom redan antytts, ingalunda vill förringa betydelsen
av de arbetsuppgifter, som skulle ankomma på den sociala avdelningen
inom styrelsen, har kommittén dock icke kunnat finna dessa uppgifter
vara av sådan beskaffenhet, att åtminstone för det närvarande, och innan
nödig erfarenhet vunnits rörande avdelningens arbete, inrättandet av en ny
byrå skulle för ändamålet erfordras. De för avdelningen nu avsedda arbetsuppgifterna
torde nämligen endast i ringa mån vara av den art att erfordra
beslut av styrelsen utan i avsevärd omfattning bliva av kontrollerande
och övervakande natur. Vid nu angivna förhållande har kommittén
ansett den sociala avdelningen lämpligen böra tills vidare organiseras alle
-
27
nast såsom en särskild avdelning av kanslibyrån, dock under självständig
ledning av en byrådirektör. Denne skulle då inom styrelsen föredraga sådana
ärenden, som kunna påkalla beslut av densamma, samt såsom ledamot
deltaga i dessa ärendens behandling. Då viktigare ärenden tillhörande denna
avdelning förekomma till handläggning av styrelsen, bör emellertid chefen
för kanslibyrån även närvara vid föredragningen och avgörandet.
Därest i eu framtid med styrelsens ämbetsområde skulle förenas nya
mera omfattande uppgifter av social natur, vilket icke lärer vara uteslutet,
torde frågan om inrättande av en särskild byrå för sociala ärenden kunna
bliva föremål för förnyad omprövning.
Till frågan om erforderlig biträdande personal å kanslibyråns sociala
avdelning återkommer kommittén i det följande.
Styrelsens förslag innebär vidare, att avdelningen för straffregistret
skulle erhålla en självständigare ställning. Av såväl departementschefens
förberörda uttalanden i ämnet som styrelsens förut återgivna framställningar
rörande denna fråga, har kommittén erhållit den uppfattningen, att
de arbetsuppgifter, som tillkomma denna avdelning, äro av den säregna
och krävande beskaffenhet, att ledningen av avdelningen icke lämpligen kan,
såsom för närvarande är föreskrivet, utövas av chefen för kanslibyrån, utan
synes det kommittén nödigt, att ansvaret för avdelningens skötsel anförtros
åt en särskild befattningshavare. Av styrelsen har alternativt
ifrågasatts, att ledaren av denna avdelning skulle erhålla antingen byråchefs
eller byrådirektörs tjänsteställning. Därvid synes kommittén böra
uppmärksammas, att, då styrelsen föreslog inrättandet av en särskild byrå
för straffregisterärendena under ledning av en byråchef, antalet av dessa
ärenden var osedvanligt stort, men att sedermera en avsevärd nedgång
skett, om också dessa ärenden även för närvarande uppgå till ett betydande
antal; för år 1920 har antalet viktigare dylika ärenden uppgått till 19,183.
Det synes kommittén, som borde det vara tillfyllest, att straffregisteravdelningen
ställes under ledning av en byrådirektör, vilken emellertid, i
likhet med byrådirektören å den sociala avdelningen, skulle hava att såsom
ledamot i styrelsen föredraga de straffregisterärenden, som kunna påkalla
dylik handläggning, varvid dock föredragning och avgörande av viktigare
Avdelning
för straffregistret.
28
sådana ärenden bör ske i närvaro av chefen för kanslibyrån. Vidkommande
den biträdande personalen å denna avdelning yttrar sig kommittén längre
fram.
Kansli byrån. Genom den sålunda föreslagna avlastningen av vissa grupper av ären
den
från kanslibyrån skulle denna byrå visserligen erhålla någon lättnad
i sin för närvarande stora arbetsbörda, men, såsom av det föregående torde
framgå, skulle inrättandet av de ifrågasatta nya självständiga avdelningarna
för sociala ärenden och straffregisterärenden i realiteten icke medföra
någon mera avsevärd minskning i kanslibyråns nuvarande arbetsuppgifter.
Härvid torde särskilt böra uppmärksammas, att handläggningen av framställningar
rörande villkorlig frigivning allt fortfarande skulle utövas å
denna byrå. Med hänsyn till den omfattning, i vilken villkorlig frigivning
numera må ske, torde dylika ärenden, vilka givetvis påkalla en ingående och
omsorgsfull beredning, komma att alltmera taga denna byrås tid och arbete
i anspråk, vadan den antydda lättnaden i andra hänseenden torde komma
att till väsentlig del uppvägas av ökningen av antalet dylika ärenden. Ävenledes
äro att märka de nya arbetsuppgifter, som tillkomma denna byrå genom
inrättandet av utbildningskurser för högre tjänstemän inom fångvården.
Någon ökning av den biträdande personalen å denna byrå lärer i allt
fall bliva erforderlig, och återkommer kommittén längre fram till denna
fråga.
Beträffande det under kameralbyrån ställda arbetskontoret, vilket
har till uppgift att leda arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna, har föreslagits,
att detta kontor skulle avskiljas från nämnda byrå och givas en
självständigare ställning under ledning av en byrådirektör.
I sitt förenämnda betänkande, delen XVII, framhöll kommittén behovet
av särskilda tjänstemän inom styrelsen för planläggandet och genomförandet
av erforderliga anordningar för arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna.
Kommittén antog emellertid, att, sedan arbetena uti ifrågavarande
hänseende vid fångvårdsanstalterna kommit i gång och där anställd tjänstepersonal
vunnit erfarenhet och vana vid verksamheten och den därmed för
-
29
enade redovisningen m. in., centralledningens ingripande i detaljerna skulle
bliva mindre behövligt, ehuru vissa viktiga uppgifter måste allt framgent
kvarstå hos fångvårdsstyrelsen. Även om alltså en del av de göromål, som
för det dåvarande tillhörde den centrala ledningen, framdeles skulle komma
att frångå densamma, ansåg dock kommittén under alla omständigheter särskilda
arbetskrafter där bliva för ändamålet behövliga. Vid berörda förhållande
fann sig kommittén böra i sitt förslag tillse, att tillräckliga krafter
måtte finnas anställda för arbetsledningen under sådana former emellertid,
att minskning skulle kunna ske i mån av göromålens då motsedda nedgång.
Kommittén ansåg fördenskull det icke lämpligt att uppföra arbetsintendenten
såsom ordinarie tjänsteman, utan skulle förordnande å befattningen
lämnas för vissa år, exempelvis fem, varigenom vunnes tillfälle att omlägga
eller möjligen indraga befattningen, när tiden därför syntes inne.
Enligt vad fångvårdsstyrelsen nu framhållit, har emellertid erfarenheten
under de gångna åren givit vid handen, att arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna
redan under hittills rådande förhållanden tagit sådan omfattning,
att någon tanke, enligt styrelsens mening, icke vidare kan finnas
på en indragning av arbetsintendentsbefattningen. Den av styrelsen uttalade
uppfattningen härutinnan anser sig kommittén icke kunna jäva; och,
därest såsom av såväl departementschefen som styrelsen ifrågsatts, vid
de större anstalterna komma att anordnas mera fabriksmässiga industrier
med maskinella anordningar för produktion i större skala, lärer behovet
av en för ändamålet väl kvalificerad ledare inom styrelsen än mera göra
sig gällande. Emellertid uppställer sig det spörsmålet, huruvida denne ledare
bör givas ordinarie anställning eller icke. För befattningens uppehållande
på förordnande talar givetvis fortfarande önskvärdheten att städse
hava befattningen besatt med en person, vilken står i sin fulla kraft och
har den affärsduglighet och förmåga av initiativ, som erfordras. Å andra
sidan torde det icke kunna förnekas, att avsevärda olägenheter kumia vara
förenade med personombyten å ifrågavarande befattning.
Såsom jämväl av styrelsen antytts, har nämligen arbetsintendentens
åligganden numera fatt en sådan omfattning och ett så mångsidigt innehåll,
att avsevärd tid i allmänhet torde erfordras för en ny innehavare av befattningen
att sätta sig in i de säregna förhållanden, under vilka fångarbe
-
30
tet måste försiggå, samt att förvärva erforderlig erfarenhet i denna arbetsdrift®
skiftande grenar.
Såsom en annan olägenhet av den nuvarande anordningen har för
kommittén framhållits, att, då till arbetsintendent förordnats ordinarie
tjänsteman vid fångvården, dennes ordinarie befattning långa tider måst
uppehållas på förordnande, vilket i sin ordning föranlett andra förordnanden
i succession, något som givetvis icke varit till fördel för tjänsternas
behöriga bestridande och även för de tillförordnade tjänstemännen själva
medfört vissa olägenheter.
Då, såsom redan är nämnt, en indragning av befattningen såsom föreståndare
för arbetskontoret icke vidare torde kunna ifrågakomma, synes
därmed huvudskälet för tjänstens tillsättande allenast på förordnande kunna
anses hava förfallit. Om också, på sätt redan antytts, vissa andra skäl
skulle kunna anföras för en större frihet i avseende å formen för anställandet
av arbetsintendenten, synes dock icke tillräcklig anledning föreligga
att bibehålla den nuvarande anordningen, särskilt med hänsyn till de olägenheter,
som kunna uppstå i sammanhang med uppehållandet av en sådan
tjänstemans ordinarie befattning.
Emellertid skulle man ju till undvikande härav kunna tänka sig en liknande
anordning som den, vilken tillämpas beträffande vissa befattningar
vid kommunikationsverken, nämligen inrättande av en sådan ordinarie befattning,
som tillsättes medelst förordnande på viss tid och är förenad med
pensionsrätt. En dylik åtgärd har dock icke synts kommittén böra tilllämpas
i fråga om nu förevarande tjänst, då densamma näppeligen torde
vara av den betydelse, att den kan motivera den högre avlöning och den särskilda
kostnad för pensionering, som därav måste påkallas.
Med hänsyn härtill och då en viss kontinuitet å befattningen av förut
anförda skäl synes önskvärd, har kommittén funnit sig böra tillstyrka, att
befattningen såsom föreståndare för fångvårdsstyrelsens arbetskontor ombildas
till en ordinarie tjänst, i byrådirektörs tjänsteställning. Denne byrådirektör
skulle i styrelsen föredraga arbetsdriften rörande ärenden och därvid
inträda såsom ledamot av styrelsen. I viktigare frågor bör emellertid
föredragningen och avgörandet ske i närvaro av chefen för kameralbyrån.
Då kommittén sålunda ansett sig kunna förorda, att befattningen så
-
31
som föreståndare för arbetskontoret omändras till ordinarie tjänst, har kommittén
utgått från den bestämda förutsättningen att det må tillses, att tjänsten
så vitt möjligt städse hålles besatt med en person, som motsvarar de
fordringar särskilt i fråga om affärsduglighet och förmåga av initiativ, vilka
måste ställas å denne tjänsteman. Därest det emellertid skulle visa sig,
att befattningens innehavare av en eller annan anledning icke fyller nyss angivna
fordringar, bör han för den skull, så snart tillfälle därtill gives — med
tillämpning av bestämmelserna i 13 § 1 och 2 mom. i det föreslagna avlöningsreglementet
— överflyttas till annan, i nämnda hänseenden mindre krävande
befattning.
I sammanhang härmed synes den för arbetskontoret erforderliga biträdande
personalen böra beredas ordinarie anställning, varom kommittén
i det följande framlägger förslag.
Vidkommande kameralbyrån i övrigt har i huvudsak endast ifrågasatts
inrättande av vissa nya biträdande befattningar därstädes, till vilken
fråga kommittén återkommer i det följande.
På grund av det anförda anser kommittén:
att inom fångvårdsstyrelsens kanslibyrå bör inrättas en social avdelning
med i huvudsak de arbetsuppgifter, som i det föregående angivits, och
under ledning av en byrådirektör,
att den till kanslibyrån hörande avdelningen för straffregistret bör
ställas under ledning av en byrådirektör,
att arbetskontoret bör organiseras såsom en ordinarie avdelning
inom styrelsens kameralbyrå under ledning av en byrådirektör, samt
att en var av nänmda byrådirektörer skall såsom ledamot i styrelsen
föredraga till hans avdelning hörande ärenden, dock med iakttagande, vad
viktigare ärenden angår, att föredragningen sker i närvaro av vederbörande
byråchef.
Kommittén övergår nu till frågan om den biträdande personal, som
må vara erforderlig för styrelsens särskilda byråer och avdelningar.
Vad till en början beträffar de två sekreterarbefattningar, som för
Kommitténs
förslag beträffande
n/a
avdelningar
inom styrelsen.
Biträdande
ordinarie
personal.
32
närvarande bägge tillhöra kanslibyrån, anser sig kommittén böra föreslå vissa
ändringar i fråga om deras ställning och arbetsuppgifter. Enligt nu gällande
arbetsordning har den ene sekreteraren, bland andra göromål, att uppsätta
och kontrasignera styrelsens skrivelser, vare sig de avse ärenden tillhörande
kanslibyrån eller kameralbyrån, utom i anmärknings- och avskrivningsmål
samt i frågor berörande arbetskontoret; att föra matriklar över
personalen hos fångvårdsstyrelsen och vid fångvårdsstaten samt avgiva därtill
hörande uppgifter; ävensom att deltaga i vården av styrelsens säkerhetshandlingar.
Den andre sekreteraren åligger, bland annat, att uppsätta och
underteckna styrelsens protokoll, i vilket hänseende särskilt må uppmärksammas
uppsättandet av protokoll, innefattande styrelsens beslut i anmärkningsmål
; att utföra ombudsmannagöromål; att uppgöra vissa till årsberättelsen
hörande statistiska tabellbilagor; att uppsätta skrivelser i arbetskontorets
ärenden; att upprätta och expediera räkningar från arbetskontoret
samt föra liggare över dessa räkningar; samt att jämväl i övrigt lämna arbetsintendenten
allt det biträde, som andra tjänstegöromål medgiva.
Enligt vad kommittén inhämtat, har den sålunda tillämpade fördelningen
av arbetsuppgifterna mellan de bägge sekreterarna befunnits icke i
allo lämplig för arbetets behöriga gång. Vissa olägenheter lära sålunda hava
föranletts därav, att en och samma sekreterare haft att uppsätta styrelsens
skrivelser för såväl kansli- som kameralbyråerna, till följd varav denne sekreterare
varit mera betungad än den andre, oaktat såväl överdirektören som
byråcheferna i ganska stor utsträckning själva utfört uppsättningsarbete.
För åstadkommande av en förbättring uti ifrågavarande hänseende synes
kommittén en uppdelning av de bägge byråernas ärenden på de särskilda sekreterarna
böra göras och torde utan svårighet kunna ske. Därest nämligen,
såsom av styrelsen föreslagits och av kommittén kommer att tillstyrkas, någon
förstärkning av arbetskontorets arbetskrafter vidtages och till följd därav
den därstädes sysselsatta sekreterarens göromål komma att avsevärt lättas
samt om denne sekreterare därjämte befrias från ombudsmannagöromålen,
torde han kunna ensam bestrida samtliga sekreterargöromål för kameralbyrån.
Genomföres en sådan anordning, torde ock nämnda sekreterarbefattning
lämpligen böra överflyttas till kameralbyrån. Då sålunda den andre
av de ifrågavarande sekreterarna huvudsakligen skulle hava att utföra sek
-
33
reterargöromål för kanslibyrån, vilka göromål emellertid genom tillkomsten
av den sociala avdelningen torde bliva ej obetydligt ökade, bör han dock därutöver
kunna övertaga ombudsmannagöromålen, vilka sistnämnda i allmänhet
äro av mindre omfattning. Enligt kommitténs föreliggande förslag skulle alltså
finnas en sekreterare på vardera av kansli- och kameralbyråerna, och torde
genom den nu föreslagna uppdelningen av sekreterarnas arbetsuppgifter
desamma bliva någorlunda jämnt fördelade.
Huru än fördelningen av arbetsuppgifterna mellan de bägge sekreterarna
må bliva närmare bestämd i instruktion och arbetsordning, förutsätter
emellertid kommittén att vardera sekreteraren, likasom varje tjänsteman
i styrelsen, skall hava skyldighet att, i mån av behov, jämväl förrätta
göromål, som eljest ankomma på annan befattningshavare vid verket.
Vad kanslibyråns personal i övrigt beträffar, innebär styrelsens förut
omförmälda förslag, att de åligganden, som nu tillkomma den till byrån hörande
befattningen såsom registrator och aktuarie, skulle övertagas av en
kvinnlig befattningshavare. Då nämnda åligganden inom fångvårdsstyrelsen
torde vara av jämförelsevis enkel beskaffenhet och registratorsgöromål
inom vissa andra verk kunnat med fördel anförtros åt kvinnliga befattningshavare,
är från kommitténs sida icke något att erinra mot berörda anordning.
Enligt styrelsens förslag skulle vidare en för byrån nu avsedd amanuensbefattning
utbytas mot en ordinarie tjänst, avsedd för en fångvårdsassistent.
Under erinran att styrelsen föreslagit inrättandet av dylika assistentbefattningar
jämväl inom andra avdelningar av styrelsen, får kommittén,
i likhet med vad redan tidigare i annat sammanhang skett, framhålla
önskvärdheten av att sådana anordningar vidtagas, varigenom en viss cirkulation
av tjänstemän mellan den centrala och den lokala förvaltningen kan
åstadkommas, något som inom andra förvaltningsgrenar visat sig vara av
stor betydelse för nödig växelverkan mellan vederbörande förvaltnings olika
delar. Då härtill kommer att det särskilt under senare tider lärer hava visat
sig svårt och understundom omöjligt för fångvårdsstyrelsen att kunna förvärva
personer, som äro villiga att bestrida amanuensbefattningar hos styrelsen,
anser sig kommittén böra i princip förorda den nu föreslagna anord
5—20280i.
\ Löneregleringskommittén. Bet. LXIII.
34
ningen, att inom styrelsen må inrättas ordinarie befattningar, avsedda för
fångvårdsassistenter.
Vad nu särskilt angår den ifrågasatta ordinarie assistentbefattningen
å kanslibyrån, finner sig kommittén så mycket mera kunna tillstyrka förslaget
härutinnan, som härigenom en utan tvivel behövlig förstärkning av de
ordinarie arbetskrafterna å denna byrå skulle åstadkommas.
Styrelsens förslag att å kanslibyrån skulle inrättas en ordinarie
kvinnlig skrivbiträde sbefattning utöver den redan befintliga, synes kommittén
icke giva anledning till erinran, enär, enligt vad styrelsen upplyst,
extra skrivhjälp hittills måst i stor utsträckning anlitas. Givet är emellertid
att dessa skrivbiträden skola hava att, i mån av behov, tillhandagå styrelsens
samtliga avdelningar med utförande av skrivarbete.
För den sociala avdelningen har styrelsen beräknat en tjänsteman i
notariegrad samt en fångvårdsassistent. Den nämnda notarietjänsten har
styrelsen emellertid tänkt sig skola övertagas av den hittillsvarande registratorn
och aktuarien å kanslibyrån, vilken befattningshavare genom inrättandet
av den kvinnliga registratorstjänsten skulle bliva för ändamålet
tillgänglig.
Att för den sociala avdelningen behov förefinnes av en tjänsteman i
notarieställning synes kommittén uppenbart, särskilt med hänsyn därtill, att,
som byrådirektören å denna avdelning ofta måste företaga inspektionsresor,
ansvaret för det löpande arbetet å avdelningen till stor del måste vila på
ifrågavarande tjänsteman. Däremot anser kommittén den ifrågasatta assistenten,
vilken huvudsakligen skulle hava att förrätta registrerings- och annat
bokföringsarbete, böra kunna åtminstone tills vidare ersättas av ett
kvinnligt biträde.
Beträffande personalen å avdelningen för straffregistret må erinras,
att där finnas anställda en ordinarie förste aktuarie, en ordinarie aktuarie
samt en extra aktuarie ävensom två ordinarie kvinnliga skrivbiträden, därav
ett i mellangrad samt ett i lägsta grad. Enligt styrelsens nu föreliggande
förslag skulle avdelningens ordinarie personal bestå av, förutom byrådirektören,
en förste aktuarie, en aktuarie samt de bägge skrivbiträdena. Däremot
skulle den extra aktuariebefattningen icke vidare vara erforderlig.
I avseende å det av styrelsen föreslagna antalet befattningshavare
35
å avdelningen liar kommittén ansett sig böra ifrågasätta någon reduktion.
Sedan styrelsen avgav sitt berörda förslag, bär nämligen, såsom redan antytts,
arbetet å denna avdelning av fångvårdsstyrelsen väsentligen nedgått.
Därför torde den ene av de biträdande manliga tjänstemännen åtminstone
tills vidare kunna ersättas med en amanuens. Enligt kommitténs uppfattning
skulle alltså å denna avdelning finnas allenast en manlig biträdande
ordinarie tjänsteman, motsvarande den nuvarande ordinarie aktuarien.
I anledning av styrelsens förslag att denne tjänsteman skulle beredas
förste aktuaries tjänsteställning anser sig kommittén böra uttala, att, ehuru
det givetvis måste ligga vikt uppå att till ifrågavarande befattnings innehavare,
vilken självfallet är föreståndarens ställföreträdare, må lämna påräknas
en person med erforderliga kvalifikationer, kommittén likväl icke ansett
tillräcklig anledning föreligga att för denne befattningshavare tillstyrka högre
tjänsteställning än den han nu innehar, åtminstone så länge personalen å
denna avdelning icke är av större omfattning än som nu av kommittén ansetts
erforderlig.
Styrelsens förslag beträffande den biträdande personalen å kameralbyrån
avser, att den nuvarande befattningen såsom kassör och bokhållare
skulle ombildas till en notarietjänst, under det att de förenämnde befattningshavare
hittills tillkommande göromålen skulle bestridas av en ny kvinnlig
befattningshavare, varjämte till biträde huvudsakligen å revisionsavdelningen
skulle inrättas en assistenttjänst. Notarie tjänsten vore ämnad att
tillgodose behovet av biträde åt byråchefen för utredningar, vissa uppsättningsarbeten
o. d., för vilket ändamål hittills en amanuensbefattning varit
avsedd.
Mot förslaget att utbyta den nuvarande manliga första-gradstjänsten
såsom kassör och bokhållare mot en kvinnlig kassörsbefattning har kommittén
icke något att erinra. Däremot har kommittén ansett de för den ifrågasatta
notarietjänsten avsedda göromålen med fördel lämna anförtros åt eu
fångvårdsassistent. Vad beträffar den föreslagna assistenttjänsten å revisionsavdelningen
har kommittén icke funnit sig övertygad om behovet av
densamma, utan ansett erforderlig arbetshjälp kunna såsom hittills erhållas
av tillfälliga biträden, särskilt aspiranter för tjänster vid fångvårdsstaten.
Arbetskontoret har hittills endast haft tillgång till extra arbetskraf
-
36
ter, förutom den arbetshjälp, som i viss omfattning lämnats av den ene av
styrelsens sekreterare. Nämnda extra arbetskrafter hava utgjorts av ett
manligt biträde, med avlöning sedan någon tid motsvarande första gradens
tjänstemans, samt ett kvinnligt skrivbiträde. Styrelsen föreslår nu, att
dessa extra befattningar ombildas till en ordinarie notarietjänst samt en
likaledes ordinarie skrivbiträdesbefattning av lägsta grad. Därjämte anser
styrelsen böra inrättas en för kontoret avsedd assistenttjänst av lägre grad.
Med den omfattning arbetskontorets verksamhet numera erhållit samt med
avseende fästat å den vidare utveckling av arbetsdriften, som skulle bliva
en följd av införandet av mera fabriksmässigt ordnat arbete vid de större
fångvårdsanstalterna, synes kommittén den föreslagna personalbesättningen
å kontoret icke vara större än behovet torde kräva. Det må även framhållas,
att, om kontoret erhåller de sålunda ifrågasatta befattningshavarna,
den nämnde seketeraren synes komma att endast undantagsvis behöva tagas
i anspråk för kontorets räkning, till följd varav den ovan förordade omläggningen
av sekreterarnas arbetsuppgifter skulle kunna genomföras.
I fråga om övriga, å stat redan uppförda ordinarie befattningshavare
hos fångvårdsstyrelsen innebär styrelsens organisationsförslag icke
någon förändring, utan skulle dessa tjänstemän allt fortfarande tjänstgöra
i sina nuvarande befattningar.
Befattnings- Enligt den av kommittén sålunda förordade organisationen av fång
styreisen
vårdsstyrelsen skulle densamma omfatta följande ordinarie befattningskommfuéns
kavare, förutom chefen för verket, nämligen:
förslag.
Kanslibyrån:
1 byråchef;
Kansliavdelningen:
1 sekreterare,
1 assistent,
1 kvinnlig registrator,
2 kvinnliga biträden;
37
Sociala avdelningen:
1 byrådirektör,
1 notarie,
> 1 kvinnligt biträde;
Avdelningen för straffregistret:
1 byrådirektör,
1 aktuarie,
2 kvinnliga biträden;
Kameralbyrån:
1 byråchef;
j Kameralavdelningen:
1 sekreterare,
1 kamrerare,
2 revisorer,
1 assistent,
1 kvinnlig kassör,
2 kvinnliga biträden;
Arbetskontoret:
1 byrådirektör,
1 notarie,
1 assistent,
1 kvinnligt biträde;
Utom byråerna:
1 förste vaktmästare,
2 vaktmästare.
Det torde emellertid böra anmärkas, att kommittén i det följande kommer
att för vissa av förenämnda befattningshavare föreslå ändrade benämningar.
Jämföres den föreslagna personaluppsättningen med den nuvarande,
befinnes, att följande ordinarie befattningar skulle tillkomma:
38
3 byrådirektörer,
2 notarier,
3 assistenter,
1 kvinnlig registrator,
1 kvinnlig kassör,
3 kvinnliga biträden.
Å andra sidan skulle utgå följande befattningar:
1 arbetsintendent,
1 förste aktuarie,
1 aktuarie å extra stat,
1 registrator, tillika aktuarie (manlig),
1 kassör och bokhållare (manlig),
1 manligt extra biträde (motsvarande tjänsteman i l:a normalgraden),
1 kvinnligt extra biträde (motsvarande skrivbiträde i l:a lönegraden)
;
därjämte bör kunna beräknas väsentligt minskad användning av amanuenser
och andra extra biträden samt tillfällig skrivhjälp.
Den sålunda föreslagna personaluppsättningen har synts kommittén
under alla förhållanden erforderlig jämväl med hänsyn tagen till såväl frånskiljandet
av tvångsarbetsanstalterna från styrelsens ämbetsområde som
ock den inträdda minskningen i fångantalet. Enligt kommitténs mening
måste nämligen styrelsen vara så organiserad, att densamma kan icke blott
på ett nödtorftigt sätt ombesörja de löpande göromålen utan även hava tillfälle
att på ett mera ingående sätt ägna sig åt de viktiga uppgifter, vilka densamma
har att fylla, något som emellertid, enligt vad styrelsen framhållit,
särskilt under senare tid icke varit för styrelsen möjligt med dess nuvarande
organisation.
kompetens I detta sammanhang torde ock få beröras de kompetensfordringar,
fordringar. SOm i allmänhet böra ställas å innehavare av vissa tjänstemannahefattningar
hos styrelsen.
39
Enligt 10 § av gällande instruktion fordras i allmänhet för behörighet
till tjänstemannabefattning å kanslibyrån att hava avlagt examen, som
berättigar till inträde i rättegångsverken, samt för kompetens till sådan befattning
å kameralbyrån — med undantag av arbetsintendentsbefattningen,
för vilken särskilda kompetensfordringar äro uppställda — att hava avlagt
examen, som berättigar till inträde i Kung! Maj :ts kansli, och att om
kunskap i bokföring hava erhållit vitsord, som av styrelsen prövas tillfyllestgörande.
I fråga om vikariat å viss befattning samt vid antagande för tillfällig
tjänstgöring å en del befattningar äro dock i instruktionen medgivna något
lägre kompetensfordringar.
På grund av den omläggning, som nu ifrågasatts beträffande registrator-
och kassörsbefattningarna, böra givetvis de förutnämnda kompetensfordringarna
icke avse de kvinnliga befattningshavare, som skulle bestrida
berörda befattningar, utan torde för dessa kvinnliga tjänstemän lämna
gälla samma fordringar i sådant hänseende, som för motsvarande kvinnliga
befattningshavare vid andra verk.
Vidkommande de biträdande manliga befattningarna å kameralbyrån,
med undantag av den till denna byrå överflyttade sekreterarbefattningen,
anser kommittén, i anslutning till därom av fångvårdsstyrelsen väckt förslag,
något lägre kompetensfordringar än de nu gällande kunna vara tillfyllest
och att för erhållande av dylika befattningar hädanefter skulle fordras
allenast behörighet för tjänstgöring såsom direktör vid fångvårdsanstalt
samt sådant vitsord om kunskap i bokföring, som av styrelsen prövas
tillfyllestgörande.
För den nya byrådirektörstjänsten å avdelningen för arbetsdriften
torde de för arbetsintendentsbefattningen nu bestämda kompetensfordringarna
böra gälla. Beträffande sekreterarbefattningen å kameralbyrån böra
bibehållas samma kompetensfordringar som för dylik tjänst å kanslibyrån.
För behörighet till befattning såsom byrådirektör å den sociala avdelningen
inom kanslibyrån torde böra uppställas fordran på, förutom ådagalagt
intresse för etiska och sociala frågor, avlagd högre examen inför
teologisk, juridisk eller filosofisk fakultet jämte väl vitsordad tjänstgöring
vid fångvården.
40
I fråga om behörighet till assistentbefattningar inom fångvårdsstyrelsen
böra givetvis icke uppställas andra bestämmelser än som gälla för
motsvarande befattningar inom fångvårdsstaten.
Fullmäktige. Vad härefter angår styrelsens förslag, att vid densamma måtte fästas
en eller två fullmäktige i ungefär samma ställning som järnvägsfullmäktige
och telegraffullmäktige, anser sig kommittén böra tillstyrka en sådan
anordning. Med hänsyn till fångvårdens viktiga sociala betydelse samt
den icke obetydliga affärsdrivande verksamhet, som fångvårdsstyrelsen
utövar särskilt genom arbetsdriften för statens räkning, måste det
nämligen i alla avseenden vara till gagn, därest utom verket stående personer
med särskilt sakkunskap inom de allmänt sociala och statsfinansiella
områdena ställas vid styrelsens sida i egenskap av fullmäktige. Enligt
kommitténs mening böra fullmäktige till antalet vara två, av vilka den ene
skulle representera den sociala och den andre den statsfinansiella sakkunskapen.
I fråga om omfattningen av och sättet för dessa fullmäktiges deltagande
i styrelsens överläggningar och beslut torde i tillämpliga delar
böra gälla samma bestämmelser, som fastställts för järnvägs- och telegraffullmäktige.
Sakkunniga Såsom förut är nämnt, finnas hos fångvårdsstyrelsen anställda sär
st/réisén°m
skilda sakkunniga biträden, nämligen ett i hälsovårdsärenden, ett i byggnadsärenden
och ett i jordbrukstekniska ärenden, samtliga mot av Kungl.
Maj :t till beloppet fastställda arvoden, utgående från det å styrelsens ordinarie
stat upptagna anslaget till arvoden och flitpenningar åt extra biträden,
vikariatsersättningar m. m., varjämte biträdet i byggnadsärenden äger
att för bestyr med större ny- och ombyggnadsföretag erhålla särskild ersättning
från de anslag, som beviljas för dessa företag.
I fråga om den ställning, de nämnda biträdena i hälsovårdsärenden
och jordbrukstekniska ärenden för närvarande intaga, har icke yrkats någon
ändring. Vidkommande åter biträdet i byggnadsärenden har fångvårdsstyrelsen
ifrågasatt, huruvida ej nämnda biträde borde utöver sina nuvarande
åligganden åläggas att i styrelsen föredraga byggnadsärenden, dock under
kameralbyråchefens kontroll.
41
Beträffande sistberörda förslag har kommittén funnit det tveksamt,
huruvida åt biträdet i byggnadsärenden bör uppdragas åtminstone någon
mera självständig föredragning, då så gott som samtliga byggnadsärenden
sammanhänga med frågor rörande anvisande av medel, vilka sistnämnda frågor
självfallet böra ankomma på kameralbyråchefens föredragning och ansvar.
Under sådana förhållanden torde nämnda biträde endast i undantagsfall
och i mera inskränkt omfattning böra inför styrelsen föredraga ärenden;
och bör sådan föredragning i varje fall ske i närvaro av kameralbyråchefen
och på dennes ansvar.
Vidkommande biträdet i jordbrukstekniska ärenden vill kommittén
fästa uppmärksamheten därå, att, sedan tvångsarbetsanstalten å Svartsjö
frånskilts fångvårdsstyrelsens förvaltningsområde, väsentligt mindre behov
av permanent biträde för nämnda ärenden föreligger. Kommittén anser
fördenskull ifrågavarande befattning kunna indragas, helst som styrelsen
torde vara i tillfälle att i händelse av behov lämna anlita annan sakkunnig
person.
*
*
*
6—202804. Lönereglering skommittén. Bet. LX1JI.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Fångvårdsstaten.
Huvuddragen av Jångvårdsstatens nuvarande organisation.
Under fångvårdsstyrelsen lyda statens allmänna straffanstalter, vilka
benämnas centralfängelser, straffängelser och kronoliäkten. Såsom förut
är antytt, hava hittills jämväl statens tvångsarbetsanstalter tillhört fångvården,
men med 1920 års utgång skilts från densamma.
Någon egentlig skillnad finnes för närvarande icke genomförd i avseende
å de nämnda straffanstalterna i annat än vad som följer av den olika
storleken. I kronoliäktena förvaras emellertid i allmänhet allenast rannsakningsfångar
och s. k. bötesfångar samt, vid de större häktena, sådana
fängelse- och straffarbetsfångar, vilka ådömts kortare tids frihetsstraff.
I gällande stater för straffanstalterna äro upptagna följande tjänstemän
av högre grad med fast anställning, nämligen: direktörer i tre lönegrader
(vid central- och straffängelser), kamrerare i två lönegrader (vid
vissa centralfängelser), förste pastor och andre pastor (vid centralfängelset
å Långholmen), pastorer i två lönegrader (vid flertalet centralfängelser),
assistenter i två lönegrader (vid central- och straffängelser), lärare
(vid vissa centralfängelser samt vid det för yngre manliga fångar avsedda
straffängelset i Uppsala), lärarinna (vid centralfängelset för kvinnor i
Växjö), samt föreståndare för kronoliäkten i två lönegrader.
Vidare äro vid straffanstalterna anställda följande tjänstemän av
lägre grad (bevakningspersonal) med fast anställning, nämligen: överkonstaplar
med förordnande såsom upp syning smän, överkonstaplar utan sådant
förordnande samt v aktkonstaplar ävensom första vaktfruar, vaktfruar
och kokerskor.
43
Av befattningshavare av lägre grad äro vissa anställda särskilt för
arbetsdriften, och finnas sådana inom alla grader bland bevakningspersonalen,
dock med undantag av kokerskegraden.
Med förordnande eller avtal tills vidare äro anställda predikanter (i
allmänhet vid sådana straffanstalter, där pastorer icke finnas) ävensom
läkare.
I detta sammanhang torde böra omförmälas, att vid sådant kronohäkte,
som ej är beläget i stad där länsstyrelse har sitt säte, skall finnas en
tillsyningsman, vilken förordnas av Kungl. Maj :t. Denne åligger att, -under
länsstyrelsens lydnad, i avseende å kronohäktet utöva den befattning,
som vid annat kronohäkte utövas omedelbart av länsstyrelse. Sådan tillsyningsman
är emellertid icke att anse såsom tjänsteman vid fangvardsstaten,
men åtnjuter arvode av fångvårdsmedel till belopp, som fastställes aA
Kungl. Maj :t.
För behörighet till nedannämnda befattningar vid fångvårdsstaten
fordras enligt gällande instruktion — där ej Kungl. Maj :t för visst fall medgiver
undantag —
för direktörs-, kamrerare- och assistentbefattning — dock med undantag
för befattning såsom jordbruksassistent — att hava avlagt studentexamen
eller avgångsexamen från krigsskola eller tekniskt läroverk eller
annan jämförlig examen samt att hava med gott vitsord tjänstgjort någon
tid hos fångvårdsstyrelsen eller vid f ångvårdsanstalt;
för lärarbefattning att hava avlagt studentexamen; samt
för lärarinnebefattning att hava avlagt studentexamen eller avgångsexamen
från högre lärarinneseminariet eller eljest adagalagt eri ordentlig
skicklighet.
Enligt gällande av fångvårdsstyrelsen utfärdade arbetsordning för
befattningshavare vid fångvårdsstaten fordras för anställning såsom tjänsteman
av lägre grad, att vederbörande innehar en levnadsålder i regeln
ej högre än 30 år, äger god frejd samt god hälsa och stark kroppskonstitution
samt ej lider av kroppslyte, som kan anses menligt inverka på hans
tjänsteutövning. Sökande till dylik anställning skall vara pliktig underkasta
sig provtjänstgöring vid fångvårdsanstalt, som anvisas av fångvårds
-
44
styrelsen. Från genomgående av sådan provkurs kan dock den befrias, som
på grund av yrkeskunskap söker anställning såsom arbetsledare eller som
visar sig för tjänstgöring inom fångvården på grund av avlagda examina,
föregående tjänstgöring eller eljest särskilt meriterad.
För utbildning av manlig bevakningspersonal hava tid efter annan
varit anordnade särskilda kurser.
Det torde i detta sammanhang böra omnämnas, att Kungl. Maj :t genom
beslut den 16 maj 1918 bemyndigat fångvårdsstyrelsen att å tid, styrelsen
funne lämplig, försöksvis anordna en teoretisk kurs för utbildning
av fångvårdstjänstemän av högre grad. En dylik kurs har av styrelsen
planerats, men har på grund av mellankommande hinder ännu icke kunnat
börja.
För aspiranter å tjänst såsom direktör, kamrerare, assistent, utom
dylik för jordbruket och arbetsdriften, eller lärare skulle kursen enligt den
av Kungl. Maj :t godkända planen innefatta undervisning i
a) fångvårdens organisation och densamma berörande författningar,
fångvårdens historia samt huvuddragen av främmande länders fångvård,
b) kriminalpsykologi i förening med demonstrationer,
c) fängelsehygien,
d) pedagogik,
e) sociala spörsmål, som beröra fångvården och dess skyddsverksamhet.
Därjämte skulle för samtliga ifrågavarande befattningar utom för
lärartjänst genomgås en för fångvårdens räkenskaps- och redovisningsväsende
avpassad kurs i
f) bokföring och räkenskap samt varukännedom.
För direktörs- eller assistentbefattning med ovannämnda undantag
skulle tillika krävas kunskap i den omfattning, som är bestämd för så kallad
kansliexamen, i
g) straffrätt, innefattande allmänna strafflagen, strafflagen för
krigsmakten, lagen om verkställighet av straffarbete och fängelsestraff,
författningar om tvångsuppfostran, villkorlig dom m. fl., samt
h) en så kallad juridisk propedeutisk kurs på sätt, som finnes bestämt
för nyssnämnda examen.
45
Yissa ändringar beträffande fångvårdsstatens organisation.
Den organisation av fångvårdsanstalterna, som för närvarande gäller,
har successivt framgått av det organisationsarbete inom fångvården,
som pågått alltsedan 1840-talet. Emellertid hava vissa nu pågående utredningar
på strafflagstiftningens område ansetts kunna tilläventyrs komma
att inverka på fångvårdsväsendets framtida ordnande. Detta gäller sålunda
bland annat utredningarna rörande åtgärder för ungdomsbrottslighetens
bekämpande samt beträffande en allmän strafflagsrevision.
Vad angår själva fångvårdsanstalternas antal och karaktär av centralfängelser
eller mindre fängelser hava ock under senare tid från såväl
fångvårdsstyrelsen som andra håll framkommit förslag i syfte, bland annat,
att, i samband med upprättandet av ett eller flera nya centralfängelser,
nedlägga eller ombilda en del äldre fängelser.
I de till kommittén i förevarande ärende överlämnade handlingar behandlas
jämväl vissa spörsmål i sistberörda hänseende.
Jämlikt Kungl. Maj :ts den 28 maj 1920 givna bemyndigande hava
emellertid vissa personer tillkallats för att såsom sakkunniga inom justitiedepartementet
verkställa utredning och avgiva förslag i syfte att erhålla en
bestämd plan för fångvårdsväsendets ordnande för framtiden ävensom att
till behandling upptaga en del därmed sammanhängande fångvårdsspörsmål.
Rörande förhållandet i övrigt mellan det löneregleringskommittén
givna uppdraget rörande fångvården samt det åt nyssnämnda sakkunniga
anförtrodda utredningsarbetet har — enligt vad kommittén tillhandakommet
utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden förenämnda
den 28 maj 1920 utvisar — vederbörande departementschef, i sammanhang
med hemställan om bemyndigande att låta verkställa förberörda
sakkunnigutredning, gjort följande uttalande.
Ifrågavarande utredning vore icke avsedd att verka rubbning i de åt
löneregleringskommittén tid efter annan givna uppdrag avseende frågan om
reglering av nuvarande avlöningsförhållanden vid fångvårdsstaten, allra
helst som, enligt vad statsrådsprotokollet över finansärenden den 31 december
1919 utvisade, denna fråga ansåges vara av så brådskande natur, att den,
Särskilda sakkunniga
för
omorganisation
av fångvårdsanstalterna.
46
jämte lönereglering för statsdepartement och centrala ämbetsverk, sålunda
jämväl fångvårdsstyrelsen, ingått såsom ett första led i en allmän revision
av löneförhållandena inom den civila statsförvaltningen. Därvid vore att
märka, att de åtgärder, vartill den ifrågasatta sakkunnigutredningen kunde
föranleda, självfallet icke hade någon som helst inverkan på fångvårdsstyrelsens
organisation eller personalbehov. Vad beträffade de tjänstemannagrupper
vid fångvårdsstaten, som nu hänfördes till bevakningspersonalen,
syntes utredningen icke kunna föranleda någon organisatorisk förändring.
Något annorlunda ställde sig visserligen förhållandet beträffande tjänstemän
i högre grader vid fångvårdsstaten, därest utredningen skulle leda till
indragning eller omläggning av vissa fångvårdsanstalter. Då emellertid ett
omdaningsarhete i sådan riktning syntes icke annat än undantagsvis och i
ringa omfattning kunna företagas inom den närmaste tiden och detsamma
i varje fall måste ske successivt med hänsyn bland annat till därav betingade
ny- eller ombyggnader, vilka enligt sakens natur måste taga lång tid i anspråk,
borde hinder icke möta att jämväl nyssnämnda högre personal vid
fångvårdsstaten gjordes till föremål för lönereglering utan avvaktan på resultatet
av den omförmälda sakkunnigutredningen; och ansåg departementschefen
så mycket mindre någon olägenhet kunna uppstå av ett dylikt tillvägagångssätt,
som han förutsatte, dels att i sammanhang med löneregleringen
en vidsträckt skyldighet att underkasta sig förflyttning till annan tjänstgöringsort
och annan befattning komme att åläggas all personal vid fångvårdsstaten,
dels ock att vid uppstående vakans å högre befattning vid fångvårdsstaten
det i varje fall toges under omprövning, huruvida tjänsten skulle besättas
med ordinarie innehavare eller bestridas allenast genom förordnande
tills vidare.
Av det sagda syntes departementschefen framgå, att arbetet med
löneregleringen för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten samt sakkunnigutredningen
borde kunna bedrivas samtidigt och oberoende av varandra.
I anslutning till departementschefens nvssberörda uttalande har
Kungl. Maj :t den 25 september 1920 föreskrivit, att vid inträffande vakans
å befattning av högre grad i fångvårdsstaten den ledigblivna befattningen
47
icke må med ordinarie innehavare besättas, utan att Kungl. Maj :t, på anmälan
av fångvårdsstyrelsen, medgivit befattningens återbesättande med
ordinarie innehavare.
Kommittén får tillika erinra, att det i delen LXII av kommitténs
tryckta betänkanden framlagda förslag till avlöningsreglemente för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk tillhörande den civila
statsförvaltningen, vilket reglemente kommittén förutsatt skola gälla
jämväl för personal vid fångvården, i 13 § 3 mom. innehåller föreskrift därom
att tjänsteman, som ej tillhör den centrala statsförvaltningen, skall vara
underkastad såväl föreskrifterna i gällande instruktion som ock den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden samt den
förflyttning till annan tjänstgöringsort eller till annan befattning vid det
verk, han tillhör eller varunder han lyder, som kan bliva honom i behörig ordning
ålagd, ävensom att sådan tjänsteman skall, därest vissa honom åliggande
göromål överflyttas från det verk han tillhör till annat, vara pliktig att
efter Kungl. Maj :ts förordnande tjänstgöra i det verk, till vilket göromålen
överflyttas.
Det torde ock redan i detta sammanhang höra omförmälas, att, på sätt
i det följande kommer att närmare angivas, kommittén ansett sig höra beträffande
tjänstemän vid fångvårdsstaten föreslå en särskild bestämmelse,
avseende utsträckt skyldighet för sådan tjänsteman att såsom vikarie bestrida
annan befattning.
Vid fullgörande av sitt föreliggande uppdrag, i vad det avser fång- Av kommittén
vårdsstaten, har löneregleringskommittén, med hänsyn till den åt nämnda frågor rörande
särskilda sakkunniga anförtrodda utredningen, ansett sig böra i allmänhet fäng^årdsstautgå
från nu gällande organisation av fångvårdsanstalterna och endast före- tenssa°t^°ni~
slå sådana ändringar i nuvarande organisation, som kunna ske oberoende
av det resultat, vartill nyssberörda sakkunnigutredning må komma.
Av de prästerliga befattningarna inom fångvården äro vissa av den Fängelsebeskaffenhet,
att av innehavarna måste fordras att de ägna sin verksamhet pställning''*
uteslutande åt fångvårdens tjänst, detta gäller de s. k. pastorerna; de övriga
av ifrågavarande befattningar äro däremot avsedda att bestridas av
48
personer, som hava sin huvudsakliga sysselsättning utom fångvården, de
s. k. predikanterna.
Pastorsbefattningar äro i gällande stat uppförda för centralfängelset
å Långholmen, eu förste och en andre pastor, samt för centralfängelserna
i Malmö, å Härianda, i Härnösand, i Norrköping och i Karlskrona. Dessa
befattningshavare tillsättas genom konstitutorial. Vid andra fängelser
anställas predikanter med förordnande allenast tills vidare. Pastorn vid
centralfängelset i Karlskrona skall utan särskild ersättning jämväl bestrida
de prästerliga göromålen vid straffängelset i Karlskrona.
Avlöning till fängelsepastor är visserligen uppförd å ordinarie stat,
men utgår i form av arvode, vadan befattningen icke är att anse såsom
ordinarie i egentlig mening. Anledningen till nämnda anordning har varit
framför allt att söka i den uppfattningen, att det ur fångvårdens synpunkt
skulle vara önskligt att dessa pastorer kvarstannade i tjänsten allenast
under ett mindre antal år samt att de, innan de inom fångvården förbrukat
sina bästa krafter, överginge till annan prästerlig tjänst. Tillika är att
märka, att, då befattning såsom fängelsepastor hittills betraktats såsom uteslutande
prästerlig tjänst, den civila pensionslagen icke kunnat tillämpas å
sådan befattning.
I enlighet med nyss anförda uppfattning i fråga om fängelsepastorstjänsternas
karaktär av övergångsplatser medgavs till en början blott ett
ålderstillägg efter fem år, men då det visat sig, att dessa tjänstemän icke
inom rimlig tid kunde erhålla kyrklig befattning, har å staten uppförts ett
ytterligare ålderstillägg efter tio års tjänstgöring.
I framställning till Kungi. Maj :t den 30 juni 1919 från, bland andra,
pastorer vid fångvården har yrkats, att dessa tjänstemän måtte erhålla förbättrad
tjänsteställning samt att med hänsyn till befattningshavarnas arbetsuppgifter
tjänsterna måtte erhålla förändrade benämningar sålunda, att
förste och andre pastor vid centralfängelset å Långholmen skulle kallas förste
pastor och överlärare respektive andre pastor och förste lärare och att
en var av de övriga pastorerna skulle benämnas pastor och förste lärare.
Till utveckling av berörda framställning har inom kommittén representanten
för fängelsepastorerna gjort följande uttalande.
49
, »^ed avseende a den verksamhet, som åligger pastorerna vid fängelserna, har
reuan tidigt vid flera tilllällen givits uttryck för den stora vikt, som nämnda verksamhet
ager, och därmed även framhållits den ställning, som fängelsepastor borde
aga inom fångvården. Sålunda yttrade greve C. A. Löwenhielm år 1839 i sin skrift»Um
kommunalstyrelsen och pemtentiärsystemet», att styrelsen av ett fängelse vilade
huvudsakligen pa tvenne personer, nämligen chefen, som bevakade det hela, och den
som egentligen hade sig fångens moraliska bättring anförtrodd.
I skrivelse den 18 november 1873 uttalade vidare fångvårdsstyrelsen, att
iramgangen av varje reform till fångarnas moraliska förbättring syntes bero på
i el lgi o ris 1 ä ra r n as nit och förmåga; det vore därför av synnerlig vikt, att fångpredikants
beställningar bleve eftersökta av lämpliga personer och beredde sina innehavare
en Iran ekonomiska bekymmer fri bärgning.
Dessa synpunkter hava under de senare åren vunnit än större giltighet I
samma man nämligen som förändringar genomförts i fråga om behandlingen av
langarna, har detta i betydlig män inverkat å pastorernas verksamhet inom fångvården.
För längre tid tillbaka, särskilt då fångarna i regeln förvarades i gemensambet,
var nog ledandet av den söndagliga gudstjänsten fängelsepastorns huvuduppgift,
vartill jämväl kom åliggandet att hålla religiösa samtal med langarna, de numera s k
cell besöken. Aven om dessa åligganden alltfort få anses som viktiga uppgifter för
pastorn jämte hans Övriga rent prästerliga funktioner, hava dock sedermera och särskilt
under senaste tid därbredvid tillkommit flera andra betydelsefulla upp<nfter
som tidigare voro av mera underordnad vikt eller rent av ej då påvilade pastor.
Vad själva fångbehandlingen vidkommer, har den personliga behandlingen av
varje särskild individ eller den s. k. individualiseringen genomförts i vida större
omfattning an förut. Ingen funktionär i ett fängelse och allra minst pastorn får
eller kan numera . behandla en fånge som ett nummer, utan som en person för sig
etter sm egenart i alla avseenden. Att detta särskilt på pastorn ställer stora krav
torde vara uppenbart. Skall pastorn nämligen kunna inverka å fången till dennes
upprättelse, maste han grundligt lära känna honom för att med denna kännedom
som utgångspunkt veta huru fången skall behandlas, såväl då det gäller cellbesök
skolundervisning och kyrkobesök, som då utlåtande skall avgivas vid fånges sökande
av villkorlig frigivning o. s. v.
... Skolundervisningen vid fängelserna har numera utvidgats vida utöver vad
lonT »„vant i°rhallandet. Erfarenheten har nämligen visat, att skolundervisningen
med langarna ar ett ypperligt medel till dessas förbättrande, särskilt i den meningen
att man därigenom blir i stånd att hos dem korrigera en hel del falska föreställningar,
som de insupit bland likasinnade. Så småningom har skolan förts ända därhän, att
man t. o. m. kunnat anordna s. k. medborgarkurser, genom vilka man i den mest
objektiva lönn vill visa fångarna på deras plikter både emot sig själva och samhället,
hkolvasendet vid vederbörande fängelse skall organiseras och ledas av pastor, som
aven själv har att deltaga i undervisningen jämväl i profana ämnen, och har pastor
härmed lätt sitt arbete ökat i ej ringa mån. I detta sammanhang må även erinras
om att det ar fängelsepastorn, som har att sörja för att fängelsets bibliotek får sin
förstärkning genom nya bokinköp samt att bokutlåningen så ordnas, att läsningen
passar lör och gagnar vederbörande fånge.
. . Skyddsverksamheten eller arbetet att planera för fånges stödjande efter fri
givningen
Iran fängelset, vilken verksamhet från år 1911 blivit obligatorisk för
fängelsepastorn, har särskilt under de senare åren utvecklats i hög grad. Denna
7—202804. Lönereglering skommittén. Bet. LXIII.
50
uppgift är emellertid ej sällan förenad med ganska mycket arbete. Det gäller att
med föreningen Skyddsvärnet eller lokal skyddsförening eller enskild arbetsgivare
planera om arbete och annan hjälp åt den frigivne, så att denne ej skall sta blottställd
och arbetslös, då han lämnar fängelset. Med fånges föräldrar, förutvarande arbetsgivare
och andra får också ofta förbindelse sökas. _ Likaså är det av stor vikt, att
medan fånge avtjänar straff kunna komma i förbindelse med dennes hustru, barn
eller andra, som genom mannens eller sonens straff råkat i trångmål. Denna verksamhet,
som ofta visat sig i hög grad välgörande inverka på fången, när han ser
barmhärtighet övas ifrån själva fängelset emot hans närmaste, tillhor aven pastors
fångvårdsarbete.
Av vad här sagts torde framgå, att fängelsepastors uppgift och verksamhet
numera i ej oväsentlig mån blivit något annat än förut. Hans arbete är utvidgat,
mera omfattande, mera personligt uppfostrande och stödjande än vad det förut
kunnat vara. . ....... .. ,
Vid bedömandet av dessa befattningshavares ställning bor jamvai uppmärksammas,
att fängelsepastorerna icke numera kunna påräkna att få övergå från fångvårdstjänst
till församlingstjänst. Genom den nya prästvalslagen av ar 1910 har
nämligen möjligheten för prästmän med extra ansökningsrätt att i den ordning tömt
gällt för s. k. regala pastorat erhålla kyrkoherdebeställning blivit reducerad till ett
minimum, vadan en fängelsepastor i verkligheten måste sägas vara så gott som utesluten
från att — såsom däremot förut vanligen skedde — som extra sökande bliva utnämnd
till kyrkoherde. Detta framgår bland annat därav, att sedan år 1911 endast 4 a
5 gånger lärer hava varit tillfälle för prästmän att utom förslag lios Konungen söka
ledigblivet pastorat, och har sedan sagda tid ingen pastor vid fångvården pa den
vägen vunnit befordran. Den som numera antages till fängelsepastor får alltså räkna
med, att han ej kan vinna befordran till församlingstjänst, ulan kvarstanna — därest
ej några särskilt gynnsamma förhållanden inträffa — i fångvården hela sin tjänstetid.
Då sålunda ifrågavarande befattningar icke längre kunna betraktas såsom
övergångsplatser till kyrkliga beställningar av annat _ slag ^ samt då den fängelsepastorerna
åliggande lärarverksamheten samt deras övriga fångvårdsuppgifter_ blivit,
i så väsentlig mån utvidgade, torde det kunna befinnas lämpligt och rättvist att
dessa befattningshavare beredas den fastare ställning, som innehaves. av ordinarie
tjänstemän vid fångvårdsstaten, samt att i sammanhang därmed befattningarnas innehavare
erhålla benämningar, som på ett bättre sätt än vad för närvarande är fallet
angiva arten av dem åliggande uppgifter.»
För egen del får kommittén framhålla, hurusom pastorerna vid fångvården
redan för närvarande intaga en ställning som nära överensstämmer
med en ordinarie tjänstemans. Av pastors avlöning anses sålunda viss del
motsvara tjänstgöringspenningar, vadan återstående delen får behållas vid
sjukdomsförfall; vidare äro pastorerna numera tillförsäkrade två ålderstilllägg
å avlöningen; semester med bibehållen full avlöning äger åtnjutas i samma
omfattning som gäller för övriga tjänstemän av högre grad; pastorsbefattningarna
tillsättas genom konstitutorial i likhet med ordinarie tjänster
51
vid fångvårdsstaten. Den huvudsakliga skillnaden mellan pastorsbefattning
och ordinarie tjänst ligger sålunda därutinnan, att ifrågavarande tjänstemän
äro uteslutna från pensionsrätt enligt den civila pensionslagen.
Den väsentliga anledningen till dessa befattningshavares hänförande
till icke-ordinarie tjänstemän, nämligen önskan att giva befattningarna karaktär
av övergångsplatser, torde emellertid icke längre hava samma fog
för sig som tidigare varit fallet. Utvidgningen och omläggningen av dessa
befattningshavares verksamhet från att förut hava innefattat så gott som
uteslutande rent prästerliga uppgifter till en mera allmänomfattande etisk
och social verksamhet på fångvårdens område synas kommittén snarare tala
för att befattningarnas innehavare under längre tid må bibehållas i fångvårdens
tjänst, varigenom den ökade erfarenhet, de kunna förvärva under
sin tjänstgöring inom fångvården, ock tillgodogöres för denna deras
viktiga verksamhet. Då härtill kommer, att den möjlighet fängelsepastorerna
tidigare haft att kunna inom rimlig tid övergå till församlingstjänst
numera är så gott som fullständigt utesluten, har kommittén ansett sig böra
förorda, att vissa av ifrågavarande befattningar, nämligen de vid centralfängelserna
å Långholmen, i Malmö, å Härianda och i Härnösand, må ombildas
till ordinarie tjänster; och då med den omläggning av själva tjänsternas
karaktär, som förut angivits, desamma icke längre torde vara att anse såsom
uteslutande prästerliga, lärer ock vid tjänsternas förändring till ordinarie
den civila pensionslagen kunna å dem äga tillämpning. För att emellertid
befattningarnas i viss mån förändrade karaktär tydligt må utmärkas, anser
kommittén, att tjänsterna böra erhålla förändrade benämningar: förste
pastorn vid centralfängelset å Långholmen torde sålunda böra kallas förste
pastor och överlärare, andre pastorn därstädes pastor och förste lärare samt
övriga pastorer likaledes benämnas pastorer och förste lärare.
Vad däremot beträffar pastor sbefattningarna vid centralfängelserna
i Karlskrona och Norrköping har kommittén icke funnit anledning att nu
föreslå ombildning av dessa befattningar till ordinarie tjänster med utvidgade
uppgifter. Ifrågavarande bägge fängelser hava nämligen på grund av
nedgången i fångantal under år 1920 blivit tills vidare helt eller delvis nedlagda,
vadan åtminstone för närvarande icke finnes behov vid dessa anstalter
av särskilda pastorsbefattningar, utan synas dessa kunna tills vidare sät
-
52
tas å övergångsstat, givetvis dock med bibehållen skyldighet för tjänsternas
innehavare att, i den mån sådant påkallas, fullgöra de med befattningarna
förenade skyldigheter. Det torde ock böra omförmälas, att ingendera av
de nuvarande innehavarna av befattningarna i fråga för närvarande bestrider
sin tjänst, utan uppehåller den ene såsom vikarie en pastorsbefattning vid
annat centralfängelse, vilken senare befattnings innehavare sedan flera år
tillbaka åtnjuter ledighet; den andre av de ifrågavarande pastorerna utövar
prästerlig tjänst i utlandet. Till bestridande av de prästerliga göromålen
vid straffängelset i Karlskrona samt vid den fortfarande i bruk varande kronohäktesavdelningen
av centralfängelset i Norrköping användas för närvarande
under ifrågavarande pastorers ledighet vissa delar av pastorsavlöningarna.
Såsom förut antytts, skulle enligt kommitténs mening de pastorer,
vilka erhölle ordinarie tjänster, bliva underkastade den civila pensionslagen.
Därjämte skulle de, därest ej annorledes varder bestämt, hava skyldighet
att ingå såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa. För de
nuvarande innehavarna av fängelsepastorsbefattningarna skulle emellertid
sistberörda skyldighet medföra vissa olägenheter. Enligt gällande bestämmelser
hava ifrågavarande personer varit förpliktade att ingå i prästerskapets
änke- och pupillkassa samt hava under den tid, de innehaft fängelsepastorstjänst,
fått i egenskap av »ordinarie» prästmän erlägga avgifter till nämnda
kassa. Därest nu förenämnda personer skulle bliva skyldiga att ingå i civilstatens
änke- och pupillkassa, komme de att få erlägga betydande retroaktivavgifter,
utan att hava möjlighet att återfå ens någon del av förberörda, utav
dem under en följd av år till prästerskapets änke- och pupillkassa erlagda
pensionsavgifter. Tillika torde de även för framtiden bliva nödsakade
att erlägga årliga pensionsavgifter såsom ordinarie prästmän även till sistnämnda
kassa, för att kunna få någon fördel av redan gjorda insatser i kassan.
Med hänsyn till berörda förhållanden anser kommittén det böra medgivas,
att, därest nuvarande innehavare av pastorsbefattning vid fångvården
övergår till ordinarie tjänst vid fångvårdsstaten, han icke må hava
skyldighet att ingå såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, under
förutsättning att han fullgör för ordinarie prästman stadgad avgift sskyldighet
till prästerskapets änke- och pupillkassa.
53
Erinras må, hurusom redan tidigare likartade medgivanden gjorts i
fråga om vissa befattningshavare vid marinförvaltningens civilavdelning
(jfr kungl. kungörelse den 23 december 1908, sv. fs. nr 157 s. 3) samt beträffande
chef eller ledamot av skolöverstyrelsen (jfr kungl. kungörelse den
31 december 1919, sv. fs. nr 876).
Det ovan föreslagna medgivandet skulle såsom nämnt allenast gälla
nuvarande innehavare av pastorsbefattning vid fångvården. Annan prästman,
vilken konstitueras å ordinarie tjänst vid fångvården, bör däremot
vara skyldig att ingå såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa,
dock torde han därigenom icke befrias från erläggande av den jämförelsevis
obetydliga årliga avgift till prästerskapets änke- och pupillkassa,
som enligt reglementet för sistnämnda kassa åligger extra ordinarie prästmän
i allmänhet. I berörda hänseende må erinras, hurusom prästvigd läroverkslärare
bar att erlägga avgift dels till elementarlärarnas änke- och pupillkassa
och dels, i egenskap av extra ordinarie prästman, till prästerskapets
änke- och pupillkassa.
Vid det för kvinnliga fångar avsedda centralfängelset i Växjö är Förändring
anställd en prästman i predikants tjänsteställning, vilken befattningshavare kantsbefattemellertid
med hänsyn till hans mera omfattande verksamhet är högre avlö- ”‘ce^raP
nåd än övriga fängelsepredikanter. ^Växjf *
Uti fångvårdsstyrelsens skrivelse den 8 april 1919 har yrkats, att,
enär det visat sig icke vara tillräckligt sörjt för den prästerliga vården vid
nämnda centralfängelse, predikantsbefattningen måtte förvandlas till en
pastorsbefattning eller sålunda till en å ordinarie stat uppförd tjänst med
skyldighet för innehavaren att åt fångvården ägna full arbetstid. Då även
med denna pastorsbefattning skulle vara förenad plikt att tjänstgöra jämväl
såsom lärare i andra undervisningsämnen än de religiösa, borde enligt
styrelsens mening innehavaren benämnas pastor och förste lärare.
Även uti en från predikanter vid fångvården till Kungl. Maj :t nu
gjord framställning har beträffande predikantsbefattningen vid centralfängelset
i Växjö framkommit förslag i nyss angivna syfte.
Jämväl kommittén har icke kunnat undgå att finna, hurusom starka
skäl tala för eu omändring av den nuvarande predikantsbefattningen vid
54
ifrågavarande centralfängelse. Erinras må nämligen, att vid detta fängelse
förvaras inemot ett hundratal kvinnliga fångar, omfattande största delen
av inom landet till längre strafftider dömda kvinnor; och da bland dessa
ett ej ringa antal utgöres av yngre kvinnor, torde det vara tydligt att ett
rikt fält gives för en prästmans och lärares verksamhet. Det må i sådant
hänseende framhållas, hurusom på grund av kvinnans ofta vekare
sinnesart det i allmänhet under de svåra förhållanden, som eu fängelsevistelse
givetvis måste medföra, hos henne torde förfinnas ett starkare
behov än hos mannen att erhålla den religiösa och etiska omvårdnad, som
kan meddelas av en präst eller lärare. Härtill kommer ock den viktiga
skyddsverksamheten för de frigivna, vilken självfallet beträffande yngre
kvinnor är av särskild betydelse.
Vid nu angivna förhållanden synes det kommittén, som skulle de uppgifter,
som förefinnas för en prästman och lärare vid ifrågavarande fängelse,
vara av den art och omfattning att de väl kräva en person, som däråt
kan ägna hela sin arbetstid, och att fördenskull den nuvarande predikantsbefattningen
bör utbytas mot en ordinarie tjänst såsom pastor och förste
lärare.
Fråga om I gällande stat äro upptagna kamrerarbefattningar vid centralfängel
rerarbefatt-
serna å Långholmen, i Norrköping och i Karlskrona. Av dessa tillhöra de
ändrin^till ^)a(la senare en lägre grad.
^assistent- Styrelsen för svenska fångvårdssällskapet har i en den 13 oktober
finger. igig dagtecknad framställning till Kungi. Maj :t, innefattande förslag till omorganisation
av och lönereglering för fangvardsstaten m. m., föreslagit, att
kamrerartjänsterna av lägre grad måtte ombildas till mot nuvarande assistenttjänster
svarande befattningar.
Fångvårdsstyrelsen har i sitt den 13 november 1919 över berörda
framställning avgivna utlåtande visserligen tillstyrkt en dylik anordning,
men ifrågasatt att befattningarna skulle uppföras å övergångsstat.
Då enligt kommitténs mening näppeligen skulle finnas anledning att
vid ifrågavarande bägge fängelser, även om de i sin fulla omfattning användas
till fångförvar, hava särskilda tjänstemän med uteslutande kamerala
55
/
uppgift er, vore det i princip icke något att erinra mot utbytande av nämnda
kamrerar tjänster mot assistentbefattningar.
Enär emellertid centralfängelset i Karlskrona för närvarande är helt
nedlagt och kamrerartjänsten därstädes är vakant, anser kommittén befattningen
i fråga kunna åtminstone tills vidare utgå ur staten.
Vad åter kamrerartjänsten vid centralfängelset i Norrköping beträffar,
är densamma besatt med ordinarie innehavare. Men då även detta
fängelse för närvarande är till större delen nedlagt, synes det kommittén
icke vara lämpligt att nu föreslå ett utbyte av kamrerartjänsten därstädes mot
en assistentbefattning. Därest den nuvarande innehavaren av denna kamrerartjänst
icke skulle kunna före den nya löneregleringens ikraftträdande
beredas annan lämplig ordinarie befattning, torde han såsom ensam i sin
grad böra, med bibehållen tjänstgöringsskyldighet i mån av behov, överflyttas
å övergångsstat.
I sin förenämnda skrivelse den 8 april 1919 ifrågasatte fångvårdsstyrelsen
inrättande av bokhållar- och kassörsbefattningar vid en del fångvårdsanstalter,
vilka befattningar styrelsen ansåg böra avses för kvinnor
eller möjligen för män, i varje fall för personer med högre bildning.
Syftet med inrättandet av nämnda befattningar skulle vara att genom
överflyttande av vissa göromål från assistenter till de ifrågasatta nya
befattningshavarna åstadkomma, att assistenterna i större omfattning än
vad hittills varit fallet skulle biträda direktörerna med ombesörjande av de
löpande expeditionsgöromålen.
Styrelsen för svenska fångvårdssällskapet har i sin förenämnda framställning
avstyrkt inrättande av de ifrågasatta nya befattningarna och i stället
förordat att, såsom redan i viss omfattning tillämpats, tjänstemän tillhörande
bevakningspersonalen finge biträda direktörerna och deras närmaste
män med utförande av enklare expeditionsgöromål.
Tillika har sällskapets styrelse uttalat såsom sin mening, att skrivkunniga
fångar borde kunna i betydligt större utsträckning än vad hittills
varit fallet användas för ifrågavarande göromål, varigenom åtminstone renskrivnings-
och räknearbeten till avsevärd del skulle kunna avlyftas från
tjänstemännen.
Ifrågasatt
inrättande
av bokhållar-
och
kassörsbefattningar
-
56
I sitt över nämnda framställning den 13 november 1919 avgivna yttrande
har fångvårdsstyrelsen anfört, att fångvårdsstyrelsens förberörda
förslag påverkats av den överfyllnad vid straffanstalterna, som rådde vid
förslagets framställande. Med hänsyn därtill och då fångvårdssällskapets
styrelse ansåge användandet av bevakningspersonal för ifrågavarande ändamål
vara tillräckligt för behovets tillgodoseende, förklarade fångvårdsstyrelsen
sig icke hava anledning att påyrka ett allmänt genomförande av sitt
förslag om särskilda bokförares anställande vid de större anstalterna, varvid
dock styrelsen ifrågasatte att anställandet av kvinnlig arbetskraft borde
i vissa fall åtminstone få försökas.
Vidkommande sällskapets styrelses förslag att skrivkunniga fångar
skulle få i större utsträckning användas för vissa expeditionsgöromål erinrade
fångvårdsstyrelsen bland annat, att enligt gällande verkställighetslag
fångarnas arbete skulle vara av beskaffenhet att bereda dem tillfälle till
förkovran i deras yrke eller till annan utbildning, som kunde främja utsikterna
att efter frigivningen vinna försörjning. Endast i undantagsfall syntes
denna lagens fordran kunna tillgodoses genom renskrivnings- och räknearbeten.
Det vore dessutom synnerligen olämpligt att låta fångarna få
den inblick i medfångarnas och förvaltningens angelägenheter, som deras
användning i avsedd utsträckning för ifrågavarande sysslor måste medföra.
För egen del får kommittén rörande ifrågavarande spörsmål anföra
följande.
Assistent, vilken icke är särskilt anställd för jordbruket, har enligt
gällande instruktion att vid anstalt, där ej kamrerare finnes, vara uppbördsman
och redogörare samt att därutöver, enligt närmare bestämmande av
fångvårdsstyrelsen, biträda direktören i hans åligganden vid anstalten.
Då särskilt under krigsåren antalet fångar steg till mer än det dubbla
antalet mot vad som under tiden närmast därförut kunde anses såsom det
normala, kommo, enligt vad upplyst blivit, ifrågavarande assistenter att så
gott som uteslutande sysselsättas med uppbördsmanna- och redogörarsysslor,
under det att direktörerna i allmänhet fingo undvara den hjälp i andra
hänseenden, som de eljest borde kunnat påräkna av assistenterna. För att
57
lätta direktörernas under nämnda förhållanden svåra arbetsbörda, ifrågasatte,
såsom nämnts, fångvårdsstyrelsen inrättandet av särskilda bokhållaroch
kassörsbefattningar, varigenom assistenterna skulle befrias från en väsentlig
del av sina åligganden beträffande redovisningsväsendet och sålunda
beredas möjlighet att i större omfattning kunna biträda direktörerna i
andra hänseenden. Sedan emellertid fångantalet alltmera minskats, så att
det till och med understigit det före kriget såsom normalt ansedda, har
fångvårdsstyrelsen funnit sig åtminstone delvis kunna frånfalla berörda
förslag, vilket förslag ock från fångvårdssällskapets sida avstyrkts. Vid
sådant förhållande anser sig kommittén icke heller hava anledning att upptaga
detsamma.
I stället synes det kommittén lämpligt att, i den mån så anses erforderligt,
befattningshavare tillhörande bevakningspersonalen, såsom
hittills i mindre utsträckning ock tillämpats, biträda med expeditions- och
skrivgöromål. Därigenom skulle även den fördelen vinnas, att nämnda befattningshavare
bliva förtrogna med dylika göromål, något som särskilt
är av betydelse, därest de skola vinna befordran till befattningar såsom
föreståndare för kronohäkten. Med hänsyn härtill torde fångvårdsstyrelsens
förslag att åtminstone försöksvis få begagna särskilda högre kvalificerade
kvinnliga biträden för dylika göromål knappast böra komma till utförande,
helst som vissa olägenheter måhända skulle kunna befaras av användandet
av sådan kvinnlig arbetskraft vid fängelser med huvudsakligen
manlig fångpersonal.
Vad däremot beträffar väckt förslag att i större omfattning använda
fångar till dylika expeditionsgöromål anser kommittén de av fångvårdsstyrelsen
mot en sådan anordning anförda erinringar vara av så vägande natur,
att anordningen i fråga icke bör medgivas annat än i sådana fall, då
noggrant kan iakttagas, att dylika fångar icke må därigenom kunna erhålla
inblick i sina medfångars personliga förhållanden eller sådana fängelsets
inre angelägenheter, om vilka de icke böra hava kännedom.
För centralfängelserna å Långholmen, i Malmö, å Härianda och i
Härnösand ävensom vid det såsom ungdomsfängelse använda strafffängelset
i Uppsala äro å staten uppförda manliga lärarbefattningar, vid central
8—202804.
Löner egleringskommittén. Bet. LXIIT.
Lärarbefdaning
ar nas
omändring
till assistenttjänster.
58
fängelset å Långholmen två samt vid vart och ett av de övriga en. Ifrågavarande
manliga lärare åtnjuta för närvarande avlöning i form av arvode
till samma belopp som avlöningen för assistenter i lägre grad samt erhålla
jämväl, i likhet med assistenterna, förhöjningar av arvodet, motsvarande
ålderstillägg, efter viss tids tjänstgöring. Lärarna äga emellertid på grund
av anställningens art icke någon pensionsrätt och kunna ej vinna inträde i
någon statsunderstödd anstalt för beredande av pension åt deras efterlevande.
Fångvårdsstyrelsen har i skrivelsen den 8 april 1919 framhållit, hurusom
det onekligen skulle vara till fördel om ifrågavarande befattningar helt
likställdes med assistenttjänster. Bleve lärarna i ordinarie stat upptagna
såsom assistenter, vunnes å ena sidan för dem pensionsrätt och å andra sidan
för fångvården större möjlighet att använda en var person å den syssla, vartill
vederbörande bäst passade.
Det hade, enligt vad styrelsen upplyste, vid upprepade tillfällen förekommit,
att manlig lärare bestritt assistenttjänst, varjämte det inträffat
att assistent övergått till lärarbefattning. Genom sålunda skeende växling
i arbetet vunnes enlig! styrelsens mening en allsidigare utbildning, som
komme fångvården till godo. Det framhölls även, att assistenterna såsom
sådana av styrelsen i förekommande fall ålagts att såsom undervisare biträda
i fångskolorna, likasom lärare ålagts att biträda direktörerna i deras
expeditions- och andra göromål. Ur dessa synpunkter syntes det styrelsen
bäst att sammansmälta de bägge tjänstegrupperna till en enhetlig kår.
Uti förberörda framställning av pastorer och lärare vid fångvården
har ock yrkande gjorts i enahanda riktning.
Enligt löneregleringskommitténs i betänkande, delen XVII, framlagda
förslag skulle för kompetens till lärarbefattning vid fångvården erfordras
folkskollärarexamen. Kommittén avsåg därvid ock, att sådan lärare,
därest han på grund av bristande högre kompetens icke kunde vinna befordran
till annan fångvårdstjänst, skulle beredas möjlighet att övergå till
befattning vid folkskola. För sådant ändamål fann kommittén nödigt att
för ifrågavarande lärare så ordnades, att tjänstårsberäkning och pensionsrätt
såsom folkskollärare komme dem till godo. Avlöningen upptogs för
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
5?
denskull i Kommitténs förslag såsom arvode. Enligt den av Kungl. Maj :t och
riksdagen år 1910 antagna organisationen skulle visserligen avlöningen utgå
i form av arvode, men såsom kompetensfordran uppställdes avlagd studentexamen.
Till följd härav har den övergång från fångvården till folkskolan,
som kommittén avsåg, i allmänhet icke kommit till stånd, ej liellei
hava ifrågavarande lärare i denna sin egenskap kunnat beredas förmanen
av pensionsrätt såsom folkskollärare.
Med den ökade betydelse, fångarnas undervisning erhållit såsom ett
viktigt led för deras fostran till nyttiga och laglydiga medborgare, har,
såsom i förberörda framställning uttalats, behovet av högre bildning hos
lärarna gjort sig gällande. Det har sålunda erinrats, att fangarna i allmänhet
redan genomgått folkskola, många till och med besökt allmänt läroverk eller
motsvarande bildningsanstalt. Detta i förening med deras högre ålder gjorde,
att undervisningen icke enbart kunde bestå i genomgåendet av bestämda
kurser i läroböcker eller i läxläsning utan måste även avse bibringandet
av allmänbildning och därför till stor del ske i föredragsform i likhet med
föreläsningsverksamheten vid arbetarinstitut. Detta undervisningssätt föiutsatte
enligt fängelselärarnas mening högre bildning hos läraren, varför
varken folkskollärar- eller studentexamen ansåges vara fullt tillräcklig. Av
de sex fängelselärarna på ordinarie stat vore, enligt vad som meddelats, 4
filosofie kandidater, 2 hade akademisk bildning utan att dock hava avlagt
examen.
Av det anförda synes kommittén framgå, att av fängelselärarna måste
krävas ett icke obetydligt mått av högre bildning. Det skulle sålunda till
och med kunna ifrågasättas fordran på akademisk utbildning. Därest emellertid,
såsom kommittén förutsätter, fängelsepastorerna komma att i största
möjliga omfattning ägna sig åt undervisningen även i andra än religiösa
ämnen inom fängelseskolorna, synes akademisk examen icke behöva oundgängligen
krävas av fängelselärarna, varemot pedagogisk utbildning, ådagalagd
exempelvis genom folkskollärarexamen, måste anses oundgänglig.
Det nu väckta förslaget att låta fängelselärarbefattningarna sammansmälta
med assistenttjänsterna anser sig kommittén kunna biträda. Såsom
fångvårdsstyrelsen framhållit, måste det nämligen vara till fördel för
60
fångvården att i största möjliga utsträckning kunna tilldela de till den sålunda
förenade tjänstemannagruppen hörande personer de arbetsuppgifter,
för vilka vederbörande är bäst danad, något som ofta icke kan utrönas förrän
efter en viss tids tjänstgöring. För en sammanslagning av ifrågavarande
grupper synes ock kommittén tala den omständigheten att de särskilda
gruppernas åligganden redan för närvarande icke äro strängt avgränsade
från varandra utan i viss mån kunna ingripa i varandra, något som givetvis
underlättat den övergång mellan grupperna som, enligt vad som upplysts,
ej sällan ägt rum.
Då sålunda en sammanslagning av lärår- och assistentgrupperna torde
få anses önskvärd, synes kommittén icke anledning förefinnas att, såsom
ifrågasatt blivit, giva någon särskild benämning åt de befattningshavare,
vilka visserligen huvudsakligen kunna komma att sysselsättas med undervisningen,
men dock böra hava skyldighet att jämväl utföra åligganden, som
hittills tillkommit assistenter.
Kvinnlig Fångvårdsstyrelsen har i skrivelsen den 8 april 1919 uttalat, att det
assistent. vore till fördel för fångvården, därest vid det för kvinnor bestämda centralfängelset
i Växjö direktörens närmaste hjälp, assistenten, stode kvinnovården
närmare och själv vore kvinna. Assistenttjänsten i fråga borde
för ändamålet omregleras till kvinnlig befattning med jämförelsevis hög
avlöning, så att en verkligt framstående kraft kunde förvärvas för densamma.
Visserligen inrymdes vid nämnda fängelse även ett mindre antal manliga
fångar i en särskild byggnad, men den närmaste tillsynen över denna
avdelning kunde enligt styrelsens mening överlåtas åt fängelsets främste
bevakningsman med befrielse för den kvinnliga assistenten.
Styrelsen har tillika framhållit såsom ett önskemål fyllandet av nuvarande
brist pa tillgång inom fångvården av kvinnlig befattningshavare
av den ställning och utbildning, att styrelsen kunde från en sådan befattningshavare
inhämta sakkunniga upplysningar och råd i frågor, som beröra
de kvinnliga fångarnas vård ävensom utspisningsförhållanden med
mera. Den sociala uppgift, som enligt styrelsens mening måste vara
på det närmaste förknippad med dess verksamhet, skulle även i andra
avseenden kunna tillgodoses, om till styrelsens förfogande stode på det so
-
61
dala området erfarna kvinnor. Detta behov skulle enligt styrelsens uppfattning
tillgodoses genom inrättande av kvinnliga assistentbefattningar.
Sådan befattningshavare kunde nämligen av styrelsen inkallas till överläggning,
då frågor av omnämnda art förelåge.
Fångvårdssällskapets styrelse har i sin nämnda skrivelse förklarat
sig på det livligaste förorda detta fångvårdsstyrelsens förslag.
Ett genomförande av förslaget att vid det för kvinnor avsedda centralfängelset
i Växjö utbyta den manliga assistenten mot en kvinnlig befattningshavare
i motsvarande ställning anser kommittén kunna bliva till
väsentlig fördel för vården av kvinnliga fångar. Därest nämligen för befattningen
i fråga kan vinnas en lämplig kvinna, bör hon genom sin närmare
förståelse av de kvinnliga säregenskaperna hos fångarna kunna lättare vinna
deras förtroende och å dem utöva starkare inverkan, än om befattningen
innehaves av en man. Härtill kommer den fördel för fångvårdsstyrelsen,
som skulle vinnas därav, att styrelsen finge tillgång till en i avseende å vården
av kvinnliga fångar särskilt sakkunnig person, från vilken styrelsen
skulle kunna inhämta upplysningar och råd i dithörande frågor.
För behörighet till kvinnlig assistentbefattning synes kommittén i allmänhet
böra fordras att hava avlagt studentexamen eller avgångsexamen
från högre lärarinneseminariet eller åtminstone att hava genomgått åttaklassigt
högre läroverk för flickor; därjämte bör vederbörande hava med
gott vitsord tjänstgjort någon tid inom fångvården.
Vid centralfängelset i Växjö finnes anställd en lärarinna med avlö- Läran »re
ning i form av arvode. Av liknande skäl, som anförts i fråga om de man - gens omänd
liga lärarbefattningarnas omändring till assistenttjänster, synes kommittén Qvinnlig
den nyssnämnda lärarinnan lämpligen böra erhålla ordinarie anställning i
egenskap av kvinnlig assistent. I avseende å arbetsfördelningen mellan de
sålunda tilltänkta bägge kvinnliga assistenterna bör givetvis i tillämpliga
delar gälla vad kommittén förut antytt i fråga om de manliga assistenterna.
För behörighet till kvinnlig assistentbefattning med huvudsaklig uppgift
att bestrida undervisning böra gälla enahanda fordringar som nyss angivits
i fråga om kvinnlig assistenttjänst i allmänhet, dock att för ifråga
-
62
Ordinarie
uppsyning 8- mansbefattningar.
varande assistent i varje fall fordran måste uppställas på erforderlig pedagogisk
utbildning.
Enligt den år 1910 antagna organisationen av fångvårdsstaten voro
såsom ordinarie befattningar, tillhörande den manliga bevakningspersonalen,
upptagna uppsyningsman, överkonstaplar och vaktkonstaplar. Vid den
år 1914 beslutade löneregleringen för bevakningspersonalen vidtogs bland
annat den förändringen, att uppsyningsmansbefattningarna skulle tillsättas
allenast med förordnande tills vidare mot åtnjutande för befattningarnas
innehavare av visst arvode såsom tillskott till överkonstapelsavlöningen.
Nämnda anordning tillkom i huvudsak för att förhindra, att ersättningen
till uppsyningsman skulle uppgå till eller överstiga avlöningen till de lägsta
tjänstemännen av högre grad, vilkas avlöningar då icke voro föremål för
reglering.
Uti eu till Kung! Maj :t den 25 februari 1918 inkommen framställning
från C. O. Pettersson med flera tillförordnade uppsyningsmän har yrkats,
bland annat, att, med indragning av motsvarande antal överkonstapelstjänster,
de i egenskap av uppsyningsmän tjänstgörande överkonstaplar måtte
återuppföras såsom uppsyningsmän å ordinarie stat. Vid nämnda framställning
äro jämväl fogade uttalanden av en del fängelsedirektörer ävensom
en kronohäktesföreståndare, vilka samtliga tillstyrkt framställningen
i fråga.
I fångvårdsstyrelsens skrivelse den 8 april 1919 har beträffande förevarande
spörsmål erinrats, bland annat, att styrelsen tidigare anmärkt mot
den nu gällande anordningen, att uppsyningsmännens auktoritet kunde komma
att därigenom lida. Om också erfarenheten under den gångna tiden icke
kunde anses hava på något mera framträdande sätt besannat denna farhåga,
hade det dock visat sig, att uppsyningsmansbefattningarna, vilka icke
åtföljdes av någon högre pension än överkonstapelstjänsterna, vore mindre
eftersträvansvärda, än att en framstående förmåga för erhållande av ett
uppsyningsmansförordnande skulle vilja underkasta sig förflyttning till annan
ort med uppbrott från ett ställe, där vanor och vänskapsband kvarhölle.
Och den sporre för ambitionen, som befordran till en högre ordinarie tjänst
lörde med sig, vunnes icke på samma sätt genom ett förordnande. Uppsy
-
63
mngsmännen kände sig själva icke gentemot övriga överkonstaplar intaga
den auktoritativa ställning, som befattningen avsåge, om de ock i själva
verket åtnjöte densamma. Då någon motvägande fördel av den nuvarande
anordningen icke iakttagits, hemställde styrelsen om återgång till tidigare
förhållanden.
Av de särskilda framställningar till Kungl. Maj:t, som den 4 juni
1919 och den 5 januari 1920 avgivits av Sveriges fångvårdsmannaförbund
rörande lönereglering för bevakningspersonalen vid fångvården, framgår,
att jämväl nämnda personalsammanslutning avsett, att uppsyningsmansbefattningarna
åter skulle besättas med ordinarie innehavare.
Det nu föreliggande förslaget att uppföra uppsyningsmansbefattningar
såsom ordinarie tjänster innebär en återgång till den före år 1915 gällande
organisationen i nämnda hänseende. Då emellertid den nu tillämpade
anordningen på sin tid tillkom huvudsakligen av lönetekniska skäl och det
förut gällande systemet, kommittén veterligt, icke haft att uppvisa några
olägenheter, torde något principiellt hinder icke böra möta mot en förändring
i föreslagen riktning. Och då de till stöd för en dylik åtgärd anförda
skälen, särskilt beträffande förbättrad pensionsrätt för uppsymngsmän,
synts kommittén värda beaktande, har kommittén ansett sig böra tillstyrka,
att såsom ordinarie befattningar vid fångvårdsstaten uppföres ett antal
uppsyningsmanstjänster.
I skrivelsen den 8 april 1919 har fångvårdsstyrelsen uttalat såsom sin
mening, att i samband med den utveckling av arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna,
vilken vore under genomförande i följd av det ökade antalet
fångar i gemensamhet, en uppdelning av nuvarande bevakningstjänster borde
ske sålunda, att den för egentlig bevakningstjänst anlitade personalen
räknades för sig under bibehållande av nuvarande benämningar samt den
för arbetsdriften använda yrkeskunniga personalen räknades för sig under
särskilda tjänstetitlar.
Styrelsen ansåg dock därvid böra framhållas, att jämväl av den
för arbetsdriften anställde måste fordras kännedom om bevakningstjänsten
och därmed förenade plikter. Såsom såväl fångvårdsmannaförbmidet som
direktörerna, vilka samfällt förordat kårens uppdelning efter de angivna
Arbets
ledare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
grunderna, i nämnda syfte erinrat, borde ingen anställas i egenskap av arbetsledare
utan att förut hava i nöjaktig tid tjänstgjort såsom bevakning.
Ej heller borde arbetsledare anställas i ordinarie tjänst såsom sådan utan
att hava under tjänstgöring i arbetsdriften tillräckligt länge prövats. Fångvårdsstyrelsen
instämde däri och ville så mycket hellre betona vikten av dylika
prov som erfarenheten i många fall ådagalagt, hurusom arbetsledare,
som intagits direkt från de fria yrkena, haft svårt att rätt uppfatta sina
nya åligganden.
Under nuvarande förhållanden hade det, såsom styrelsen vidare erinrade,
visat sig medföra olägenhet, att en arbetsledare med ställning och
benämning såsom uppsyningsman eller överkonstapel funnit sig vara bevakningens
förman även i den vanliga bevakningstjänsten. Detta borde genom
uppdelningen kunna undvikas; och genom en titelförändring skulle förhållandet
klarläggas. Förändringen skulle medföra fördelen av särskild
befordringstur inom bevakningskåren och särskild inom arbetsledarkåren.
Arbetsledarna, vilka alla hade utbildning i praktiska yrken, stode till följd
därav på en något anspråksfullare nivå i fråga om inkomstmöjligheter i civil
verksamhet, och det kunde enligt styrelsens mening vara nödvändigt att
tidigare befordra en sådan till den högre graden än vaktkonstapeln till
överkonstapel. När under nuvarande förhållanden det varit nödvändigt
att tidigare befordra en arbetsledare för att få behålla honom inom fångvården,
hade detta ej kunnat ske utan att uppväcka en viss misstämning
inom bevakningskåren.
Jämväl för kommittén har det framstått såsom lämpligt, att åtminstone
vissa av de för arbetsdriften anställda befattningshavare bilda särskilda
grupper, skilda från den egentliga bevakningspersonalen, detta särskilt
med hänsyn till önskvärdheten att kunna åstadkomma rättvisare befordringstur
inom arbetsledarkåren och inom bevakningskåren. Såsom förhållandena
hittills varit, torde ej sällan de till den egentliga bevakningskåren
hörande tjänstemännen hava blivit lidande i befordringshänseende till förmån
för arbetsledarna, på grund av nödvändigheten att kunna tillförsäkra
fångvården skickliga yrkesmän. Med hänsyn till nuvarande ringa antal ålderstillägg
och långa perioder för ålderstilläggs intjänande torde nämligen
65
styrelsen i många fall hava måst tillgripa befordran till högre grad för att
kunna bereda vederbörande erforderlig avlöningsförhöjning.
Kommittén vill emellertid framhålla, att för arbetsledarna — likasom
för övriga tjänstemän — befordran till högre tjänst icke bör ske i andra
fall än då mera kvalificerade eller ansvarsfulla arbetsuppgifter påläggas
tjänstemannen i och med befordringen, och att sålunda befordringen ej må
företagas allenast för att förskaffa vederbörande en avlöningsförhöjning
på grund av långvarig tjänst eller dylik anledning. Vidare anser kommittén
det böra i instruktion och arbetsordning fullt tydligt klarläggas, att
ett särskiljande av arbetsledartjänster från den egentliga bevakningskåren
icke får anses innebära någon befrielse för de speciella arbetsledarna att, i
den mån sådant är erforderligt, undantagsvis utföra egentlig bevakningstjänst,
något som särskilt kan vara av behovet påkallat dels under tider, då
bevakningsmän tagas i anspråk för fångtransporter, dels för beredande åt
dessa senare tjänstemän av söndagsvila, dels ock vid sjukdomsfall.
Att, såsom styrelsen föreslagit, en viss tids provtjänstgöring såväl i
bevakningstjänst som i arbetsdriften måste fordras, innan ordinarie arbetsledarbefältning
må kunna erhållas, anser kommittén vara självfallet för att
arbetsledarbefattningarna städse må varda besatta med fullt lämpliga och
för sina uppgifter inom fångvården väl skickade yrkesmän.
I fråga om den omfattning, i vilken ett särskiljande av arbetsledare
bör ske, är emellertid kommittén av en från styrelsens uppfattning något
avvikande mening. Beträffande den lägsta graden av arbetsledare synes
nämligen kommittén icke förefinnas tillräcklig anledning att företaga en dylik
uppdelning, utan torde det snarare medföra vissa fördelar att hänföra
dylika arbetsledare till den egentliga bevakningskåren. I många fall torde
det jämväl vara synnerligen svårt, ja till och med omöjligt att uppdraga
en bestämd gräns mellan arbetsledarskap och bevakningstjänst, och gäller
detta framför allt beträffande sådana arbetsgrenar, som icke fordra någon
särskild yrkeskunskap, eller inom vilka endast ett fåtal fångar sysselsättas.
Vidkommande arbetsledare i högre grader anser kommittén däremot
av förut anförda skäl ett särskiljande av dessa från den egentliga bevakningspersonalen
vara önskligt. För dessa särskilda arbetsledare har kom
9—202804.
Lönereglerin^skommittén. Bet. LXIll.
66
Kokerskornas
tjänste
ställning.
mittén tänkt sig benämningarna yrkesmästare av 2:a klass, motsvarande
överkonstaplar, och yrkesmästare av 1 :a klass, motsvarande uppsyningsman.
Till gruppen yrkesmästare av 1 :a klass torde även böra hänföras maskinisten
vid de omfattande ångpanneanläggningarna vid centralfängelset å
Långholmen. Maskinisterna vid de något mindre anläggningarna vid centralfängelserna
i Malmö, å Härianda och i Härnösand torde däremot böra
inordnas bland yrkesmästare av 2:a klass. Till sistnämnda grupp synes
även böra räknas biträdande maskinisten vid centralfängelset å Långholmen.
'' 1 1 ; i i
I fråga om antalet yrkesmästare i de särskilda klasserna i övrigt återkommer
kommittén längre fram i detta betänkande.
Vad förut är sagt gäller allenast manliga tjänstemän. Att i fråga
om kvinnliga tjänstemän av nuvarande lägre grad företaga en uppdelning
i arbetsledare och egentlig bevakningspersonal har icke ifrågasatts av fångvårdsstyrelsen
och synes icke heller kommittén vara påkallat.
I nu gällande stat finnas uppförda 13 ordinarie kokerskebefattningar.
Ifrågavarande befattningshavare äro placerade vid flertalet straffängelser
och hava så gott som uteslutande till åliggande att tillreda utspisningen åt
fångarna. Vid kronohäkten kan däremot i regeln såväl bevakning av kvinnliga
fångar som tillredningen av mat handhavas av samma person, en vaktfru.
Vid centralfängelserna besörjes mattillredningen huvudsakligen av
gemensamhetsfångar under uppsikt av bevakningspersonal.
Före 1910 års lönereglering avlönades kokerskorna från förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll, och innehade de sålunda icke ordinarie
anställning. Då dessa befattningar förändrades till ordinarie tjänster,
torde detta icke hava betingats av befattningarnas beskaffenhet i och för
sig utan synes huvudsakligen hava föranletts av önskan att bereda kokerskorna
en bättre ställning än som dittills varit förenad med icke ordinarie
tjänst.
Sedan emellertid numera även med extra ordinarie anställning anses
lämna följa åtskilliga av de förmåner, som äro beskärda ordinarie tjänstemän,
såsom avlöning under sjukdom, kostnadsfri ledighet motsvarande semester
samt förhöjning av avlöningen efter viss tids tjänstgöring, varjäm
-
67
te riksdagen i ej ringa omfattning plägat tilldela ålderdomsunderstöd åt dylika
befattningshavare efter långvarig tjänst, synes det kommittén som om
med hänsyn till ifrågavarande kokerskebefattningars hela karaktär det vore
riktigare att hänföra dessa kokerskor till icke-ordinarie befattningshavare,
så mycket mer som likartade befattningar inom andra verk icke ansetts böra
innehavas med ordinarie anställning.
Vid nn angivna förhållanden har kommittén funnit sig böra föreslå,
att fängelsekokerskorna icke vidare må uppföras bland ordinarie befattningshavare.
Vad nu är sagt avser emellertid icke att göra någon ändring i ställningen
för sådana ordinarie vaktfruar, vilka jämte sin bevakningstjänst
hava att ombesörja mattillredning.
Under den avdelning i detta betänkande, som behandlar övergångsförhållanden,
kommer kommittén att yttra sig rörande vissa åtgärder beträffande
nuvarande innehavare av ordinarie kokerskebefattningar.
68
III. Tjänsternas placering pä avlöningsskalan samt antalet
befattningshavare i de olika tjänstegraderna.
HuTiidgriin- på sätt framgår av kommitténs den 3 november 1920 avgivna betän
defnya
av- kande, delen LXII, innefattande utredning och förslag beträffande ny de1
stenfot?" finitiv lönereglering för befattningshavare vid statsdepartement och centrala
ämbetsverk, har kommittén avsett, att det i nämnda betänkande framlagda
förslag till avlöningsreglemente skulle äga tillämpning å befattningshavare
hos fångvårdsstyrelsen och vid fångvårdsstaten.
Beträffande de avlöningsprinciper, som kommit till uttryck i nämnda
reglementsförslag, vilket nära ansluter sig till det för kommunikationsverken
nu gällande avlöningsreglementet, hänvisar kommittén till den närmare
redogörelse därför, som lämnats i nyssnämnda betänkande. I detta sammanhang
må allenast erinras om följande.
De vid vissa verk — och gäller detta särskilt fångvårdsstaten — nu
förekommande olika slag av naturaförmåner och ersättningar vid sidan av
den egentliga avlöningen, såsom fri bostad med bränsle eller ersättning därför
och beklädnad in natura eller beklädnadsersättning m. m., skulle i allmänhet
borttagas.
För det stora flertalet ordinarie tjänstemän inom olika verk skulle
gälla en i 9 § i reglementsförslaget intagen, vid nu förevarande betänkande
såsom bilaga 2 fogad gemensam löneplan, upptagande under tre olika avdelningar
erforderligt antal lönegrader med en eller flera löneklasser inom varje
lönegrad och med särskilda inom varje löneklass för olika ortsgrupper
fastställda lönebelopp. Löneplanens tre avdelningar skulle avse, den första,
A, chefer och därmed jänmställda manliga befattningshavare, den andra,
B, andra manliga tjänstemän samt den tredje, C, kvinnliga tjänstemän.
69
I särskild vid avlöningsreglementet fogad tjänsteförteckning skulle
angivas antalet ordinarie befattningar vid vederbörande verk ävensom i
regeln de särskilda lönegrader, till vilka befattningarna skulle vara hänförliga
enligt löneplanen.
För begagnande av tjänstebostad skulle ersättning i viss ordning erläggas
genom avdrag å avlöningen.
* *
*
Då kommittén skolat föreslå, i vilka lönegrader de ordinarie tjänsterna
i fångvårdsstyrelsen och vid fångvårdsstaten skola placeras inom den
tilltänkta löneplanen, har kommittén givetvis därvid sökt verkställa ett med
hänsyn till arbetsuppgifternas art och ansvar riktigt inbördes värdesättande
av de olika tjänsterna, med iakttagande tillika att, i den mån så lämpligen
kunnat ske, tjänster inom fångvården likställas med närmast jämförliga
tjänster inom centrala ämbetsverk i allmänhet ävensom med likartade
befattningar inom kommunikationsverken.
Vad beträffar flertalet befattningar inom fångvårdsstyrelsen, vilken
för närvarande är reglerad efter den s. k. statskontorstypen, giver sig en
dylik jämförelse med befattningar vid andra verk så gott som av sig själv.
Annorlunda ställer sig saken emellertid beträffande personal vid
fångvårdsstaten på grund av detta verks egenart.
I sådant hänseende må uppmärksammas, hurusom fängelsetjänstgöringen
med hänsyn till dess för sinnet nedtryckande beskaffenhet måste anses
synnerligen tung. Vidare är att märka, att befattningshavaren i fängelsetjänsten
är utsatt för kroppsliga vådor såväl genom överfall från fångars
sida som ock till följd av vistelsen i de ofta dragiga fängelsekorridorerna.
Detta gör, att fångvårdstjänsten visat sig jämförelsevis mindre eftersträvad
än statstjänster inom flertalet andra områden.
Även en annan omständighet bör i detta sammanhang framhållas,
nämligen att fångvården av sina tjänstemän måste fordra särskilda kvalifikationer.
Då nämligen fångvårdens förnämsta uppgift är att till laglydiga
och i moraliskt avseende oförvitliga medborgare söka fostra de i fångvårdspersonalens
vård anförtrodda individer, måste givetvis å fångvårdspersonalen
ställas stora krav i avseende å karaktär och vandel samt upp
-
Allmänisa
synpunkter
vill fångrårdspersonalens
placering
på
den nya
avlöningsskalan.
70
trädande i övrigt, och gäller detta befattningshavare i såväl högre som lägre
grader.
De allmänna fordringar, som i sådant hänseende böra ställas på eu
fångvårdsrnan, torde tydligt framgå av följande föreskrifter i den för befattningshavare
vid fångvårdsstaten gällande arbetsordning:
»Tjänsteman vid fångvårdsstaten bör städse ihågkomma fångvårdens uppgift
och de förpliktelser, som äro honom i tjänsten ålagda. Han skall i och utom
tjörnsten med noggrannhet aktgiva på sig själv, iakttagande ett hedrande uppträdande
till gott föredöme och befästande av eget anseende. Den, som åsidosätter
moralens och. nykterhetens fordringar eller för ett oordnat levnadssätt, är icke i
fångvårdens tjänst användbar.
. Mot fångarna skall t jänstemannen iakttaga allvar och lugn i förening med
välvilja samt ett värdigt bemötande. Han skall beflita sig att genom det bästa
föredöme påverka dem till lydnad för givna föreskrifter, till gudsfruktan, sedlighet,
ordning och Hit. Användande av svordomar eller annat ohöviskt tal är strängeligen
förbjudet. Tjänsteman får icke med fånge eller i fånges närvaro förhandla
frågor om fångvårdsanstaltens förvaltning eller om dess tjänstemäns förhållanden,
ej heller eljest med fånge inlåta sig i samtal, som ej av tjänsten påkallas».
Nu anförda omständigheter hava synts kommittén vara av beskaffenhet
att böra tagas i betraktande vid ett värdesättande av tjänster vid fångvårdsstaten.
bes i ännu an- ^å det gäller att företaga en inbördes gruppering av befattningsha
letoiäiiiarb"
Vare ^ fångvårdsstaten> måste denna gruppering i viss mån anknyta sig
befuttnin- till de särskilda befattningarnas placering vid olika slag av fångvårdsanstalter.
Det har vid sådant förhållande synts kommittén lämpligast att
i sammanhang med grupperingsspörsmålet jämväl behandla frågan om antalet
ordinarie befattningar inom de skilda tjänstekategorierna.
Vad fångvårdsstyrelsen angår, har kommittén redan i det föregående
angivit antalet av de särskilda ordinarie befattningarna enligt den av
kommittén föreslagna organisationen.
Vidkommande fångvårdsstaten bör vid bestämmandet av antalet ordinarie
befattningar i olika grader i möjligaste mån hänsyn tagas till den
minskning av tjänstemännens antal, som kan betingas av skedd nedläggning
tills vidare av centralfängelset i Karlskrona i sin helhet samt av större
delen av centralfängelset i Norrköping. I sådant hänseende har ock kom
-
71
mitten redan i det föregående angivit vissa åtgärder beträffande de nuvarande
pastors-och kamrerarbefattningarna vid nämnda fängelser, och
kommer kommittén att jämväl i det följande framlägga förslag i samma
syfte i avseende å assistenttjänsterna vid dessa fängelser.
Även om på grund av anförda förhållanden någon minskning av antalet
ordinarie befattningar i vissa högre grader torde kunna företagas,
synes detta däremot icke lämpligen böra ske vad de egentliga bevakningstjänsterna
beträffar. Kommittén har nämligen uppmärksammat, hurusom
från fångvårdsstyrelsens sida vidtagits förberedande åtgärder för att tjänstgöringstiden
för egentlig bevakningspersonal må kunna reduceras. I sådant
hänseende må erinras, hurusom — frånsett fångtransporter tjänstgöringstiden
för denna personal hittills varit bestämd till omkring /O timmar
för vecka, men att avsikten nu är att densamma skulle minskas till vid pass
56 timmar för vecka. Kommittén har visserligen icke funnit bevakningspersonalens
tjänstgöring i allmänhet vara av kroppsligt mera ansträngande
art, men har kommittén, med hänsyn bland annat till det förhållandet, att
i tjänstgöringen i regeln ingår mera regelbunden söndags- och nattjänstgöring,
ansett en dylik reduktion av arbetstiden skälig, dock under förutsättning
att tjänstgöringen är av effektiv beskaffenhet och icke har karaktären
av allenast beredskapstjänst. Vid nu angivna förhållande torde en eljest
måhända tänkbar minskning av antalet bevakningstjänstemän mer än väl
uppvägas av det större personalbehovet för genomförande av antydda åtgärd.
Uti den av Kungl. Maj :t fastställda staten å förslagsanslaget till
fångars vård och underhåll för år 1921 har sålunda beräknats, att utöver
den å gällande ordinarie stat uppförda personal i lägre grader skulle erfordras
ett icke ringa antal extra ordinarie tjänstemän, nämligen 5 överkonstaplar
med uppsyningsmansförordnande, 11 överkonstaplar utan dylikt
förordnande, 118 vaktkonstaplar och 14 vaktfruar.
*
*
*
72
ptfce8rii™ai Kommittén övergår nu till att framlägga förslag i fråga om de särlönegrader
skilda ordinarie tjänsternas placering å den tilltänkta löneskalan, med angivande
tillika av antalet befattningar inom de särskilda tjänstegraderna.
Fångvårds
styrelsen.
Chefen.
Chefen för fångvårdsstyrelsen tillhör för närvarande den s. k. högre
överdirektörsgraden. Härutinnan anser sig kommittén icke böra föreslå någon
ändring, och bör han fördenskull hänföras till 2:a lönegraden av den
under 9 § i förslaget till avlöningsreglemente upptagna avd. A.
iiga9tjänste den Övriga manliga ordinarie personalen inom fångvårdsstyrel
män
hos sty- sen beträffar, torde — i överensstämmelse med de grunder, som angivits
i kommitténs förut omförmälda betänkande, delen LXII — under avd. B
i löneplanen böra i nedanstående lönegrader upptagas:
2 vaktmästare, under beteckningen expeditionsvakter, i 1 :a lönegraden,
1 förste vaktmästare, med benämningen förste expeditionsvakt, i 3:e
lönegraden,
2 notarier och 2 revisorer i 13 :e lönegraden,
2 sekreterare och 1 kamrerare i 15 :e lönegraden,
3 byrådirektörer i 18 :e lönegraden samt
2 byråchefer i 20 :e lönegraden.
De föreslagna 3 assistenterna inom styrelsen synas kommittén böra
åtminstone tills vidare likställas med assistenter i lägsta grad vid fångvårdsstaten.
Såsom kommittén i det följande kommer att föreslå, skulle
dessa sistnämnda hänföras till 9:e lönegraden, vadan enahanda lönegrad
torde böra bestämmas för de nu ifrågavarande assistenterna.
tjänstemän Då kommittén nu har att övergå till frågan om de kvinnliga befatt
ho8
*rel~ niugshavarnas inom styrelsen placering å den i löneplanen ingående avdelningen
C, anser sig kommittén till en början böra erinra därom, att kommittén
i sitt förenämnda betänkande, delen LXII (sid. 18—19), uttalat sig för
inrättande av en grupp kvinnliga biträdesbefattningar lägre än nuvarande
första gradens skrivbiträdestjänster och med lägre avlöning än som vid kommunikations
verken för närvarande är bestämd för kvinnliga kontorsbiträden.
De sålunda ifrågasatta nya befattningarna, av vilkas innehavare skulle ford
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
ras allenast folkskolebildning, har kommittén avsett för utförande av enklare
skrivarbeten och andra mindre krävande göromål. För dessa befattningshavare
har kommittén föreslagit tjänstetiteln skrivbiträden.
I avseende å de nuvarande innehavarna av hittillsvarande första gradens
skrivbiträdesbef attningar har emellertid kommittén, såsom ock av nämnda
betänkande framgår, icke ansett någon rubbning kunna ifrågasättas, utan
synas desamma böra fortfarande tillerkännas de förmåner, som redan äro
eller komma att bliva förenade med denna eller motsvarande grad; men kommittén
har funnit det lämpligen kunna och höra föreskrivas, att, därest en
befattning av denna grad blir ledig, densamma icke må tillsättas, förrän utrett
blivit, om icke de göromål, som äro förenade med densamma, kunna
anförtros åt en befattningshavare med den utbildning, som den föreslagna
nya graden avser, och följaktligen den lediga befattningen i den mot den
nuvarande första graden svarande graden lämpligen bör ersättas med en
befattning av den ifrågasatta nya lönegraden.
Då kommittén i det föregående föreslagit inrättande av nya ordinarie
kvinnliga biträdesbefattningar hos fångvårdsstyrelsen, anser sig kommittén
böra — i sammanhang med de övriga kvinnliga befattningarnas gruppering
— tillse, huruvida någon eller några av förstnämnda nya tjänster därvid
lämpligen må kunna hänföras till den föreslagna nya graden.
Vad då först beträffar de ifrågasatta två nya ordinarie skrivbiträdena,
nämligen ett å kansliavdelningen och ett å arbetskontoret, synas dessa,
vilka huvudsakligen skulle hava att utföra renskrivning, kunna upptagas i
den nya lägsta graden, vilken å förslaget till löneplan betecknats såsom 1 :a
lönegraden.
För den nuvarande ordinarie biträdesbefattningen av första graden å
kansliavdelningen skulle däremot, enligt vad kommittén inhämtat, avses icke
blott renskrivningsgöromål, utan även expediering av utgående skrivelser,
vilket senare arbete fordrar så väl synnerlig ordentlighet som ock en viss
omdömesförmåga. Då härtill kommer att denna befattning redan är besatt
med ordinarie innehavare, torde densamma enligt kommitténs förut angivna
mening i varje fall böra nu uppföras i den föreslagna 2:a lönegraden såsom
kontorsbiträde.
De huvudsakligen för straffregistersavdelningen och för revisionsav
10—202S04.
Löneregleringskommittén. Bet. LXIII.
74
Fångvårds
staten.
Manliga
tjänstemän
Vaktkon
staplar.
delningen avsedda bägge kvinnliga biträdesbefattningarna av nuvarande
första graden äro jämväl besatta med ordinarie innehavare, vadan befattningarna
åtminstone för närvarande torde böra uppföras i 2:a lönegraden
såsom kontorsbiträden.
Såsom kanslibiträdestjänster med avlöning enligt den föreslagna 3:e
lönegraden synas kommittén böra upptagas dels de två redan befintliga, till
nuvarande andra biträdesgraden bänförliga, ordinarie kvinnliga befattningarna,
nämligen en å straffregistersavdelningen och en å kameralavdelningen,
dels ock den föreslagna nya kvinnliga tjänsten å sociala avdelningen,
vilka samtliga befattningar äro avsedda för utförande av mera kvalificerade
göromål.
Vad slutligen beträffar de föreslagna kvinnliga registrators- och kassörsbefattningarna,
böra dessa, i likhet med motsvarande befattningar inom
andra verk, enligt kommitténs mening upptagas såsom kontorsskrivare i den
tilltänkta 5:e lönegraden för kvinnliga tjänstemän.
Såsom i det föregående framhållits, bör, vid placering av tjänster vid
fångvårdsstaten i vederbörande lönegrader å löneplanen, enligt kommitténs
mening hänsyn tagas till de säregna förhållanden, varunder fångvårdspersonalens
tjänstgöring äger rum, samt de särskilda kvalifikationer, som
måste ställas å fängelsetjänstemännen. Kommittén har i enlighet härmed
ansett sig i regeln böra för ifrågavarande tjänstemän föreslå en löneställning,
som måhända eljest icke skulle hava enligt vanliga grunder tillkommit
dem, och som i varje fall icke får anses normerande för befattningshavare
i allmänhet.
Vad då till en början beträffar vaktkonstaplar vid fångvårdsstaten,
åtnjuta dessa för närvarande, frånsett dyrtidstillägg, en avlöning av 1,300
kronor jämte två ålderstillägg, vartdera å 100 kronor, samt tillfällig löneförbättring
å 300 kronor. Härtill kommer beklädnadsersättning å 100 kronor
samt förmånen av fri bostad jämte bränsle eller ersättning därför efter
i orten gällande priser.
Ifrågavarande befattningshavare, vare sig de äro avsedda enbart för
bevakningstjänst eller tillika tjänstgöra vid arbetsdriften, anser kommittén
75
höra hänföras till 2 :a lönegraden under avd. B i förslaget till löneplan. Beträffande
dessa tjänstemän, likasom övriga ordinarie befattningshavare vid
fångvårdsstaten, är därvid att märka, att de icke vidare skulle, frånsett dyrtidstillägg,
utöver sålunda bestämd kontant avlöning, jämte i förekommande
fall kallortstillägg, åtnjuta ytterligare förmåner i form av beklädnadsersättning
eller fri bostad med bränsle eller däremot svarande ersättning.
Antalet ordinarie vaktkonstaplar, vilket enligt nu gällande stat utgör
402, har ansetts böra tills vidare bibehållas å den nya staten.
I 4 :e lönegraden torde böra upptagas överkonstaplar samt yrkesmäs- överkontur
e av 2 :a klass, vilka hittills ingått bland överkonstaplarna. För befatt- Yrkesmästare
ningshavare i den nuvarande överkonstapelsgraden utgör nu avlöningen
1,550 kronor med två ålderstillägg å 100 kronor samt tillfällig löneförbättring
å 300 kronor. Därjämte åtnjutes beklädnadsersättning å 100 kronor
samt förmån av fri bostad med bränsle eller ersättning därför.
Enligt gällande ordinarie stat utgör antalet överkonstaplar utan uppsyningsmansförordnande
69. Jämväl å den nya staten torde sammanlagda
antalet ordinarie överkonstaplar och yrkesmästare av 2 :a klass böra sättas
till 69. Av dessa skulle, enligt inom fångvårdsstyrelsen gjorda beräkningar,
23 inordnas bland yrkesmästare av 2 :a klass, däribland 4 med tjänstgöring
såsom maskinister, och övriga 46 såsom överkonstaplar avses för bevakningstjänst.
Såsom förut är nämnt, skulle enligt kommitténs förslag i stället för Uppsyning
män.
överkonstaplar med uppsyningsmansförordnande, till vilka hittills för sagda Yrkesmäsuppdrag
utgått särskilt arvode å 200 kronor, inrättas två med varandra a
jämnställda grupper av ordinarie befattningshavare, uppsyningsmän och yrkesmästare
av 1 :a klass. Dessa anser kommittén böra ställas en lönegrad
högre än överkonstaplar och yrkesmästare av 2:a klass eller sålunda i 5:e
lönegraden.
Antalet överkonstaplar med uppsyningsmansförordnande är i nu gällande
ordinarie stat upptaget till 15. Å den nya staten anser kommittén
böra uppföras 3 befattningar, såsom yrkesmästare av 1 :a klass, vilka skulle
avses för centralfängelset å Långholmen dels såsom föreståndare för de
stora skrädderi- och skomakeriverkstäderna och dels såsom förste maski
-
76
nist vid ångpanneanläggningen. För bevakningstjänst torde erfordras åtminstone
12 ordinarie uppsyningsman, vilket antal kommittén ock beräknat
å den nya staten.
Kronohaktes- De å ordinarie stat uppförda kronohäktesföreståndarna tillhöra för
föreståndare. o
närvarande två olika avlömngsgrupper. Föreståndare i den lägre avlönade
gruppen äro nu placerade vid kronohäktena i Norrtälje, Karlshamn, Varberg,
Uddevalla, Hudiksvall och Haparanda; till den högre gruppen höra
föreståndarna vid kronohäktena i Nyköping, Västervik, Visby, Ystad, Halmstad,
Sundsvall, Östersund, Umeå och Luleå. Avlöningen utgör för den lägre
gruppen 2,100 kronor med två ålderstillägg å 200 kronor, vartill kommer
tillfällig löneförbättring å 525 kronor. För den högre gruppen är avlöningen
bestämd till 2,600 kronor med två ålderstillägg å 200 kronor, varjämte tillfällig
löneförbättring utgår med 650 kronor. Samtliga kronoliäktesföreståndare
åtnjuta tillika fri bostad jämte bränsle, vilken förmån emellertid i ett fall
utbytts mot kontant ersättning.
Enligt den nu gällande grupperingen av kronohäktena hava till den
högre gruppen hänförts dels förutvarande länsfängelser och dels de till cellantalet
största av de övriga häktena, nämligen de i Västervik, Ystad och
Sundsvall, under det att övriga kronohäkten tillhöra den lägre gruppen. Fråga
har uppstått, huruvida ej en omgruppering av kronohäktena nu borde företagas,
och har därvid föreslagits, att till grund för grupperingen skulle läggas
antingen medeltalet av under de senare åren vid vederbörande häkte
förvarade fångar eller ock cellantalet. Särskilt har inom kommittén framhållits,
hurusom arbetet vid kronoliäktet i Hudiksvall under senare år varit
i hög grad betungande till följd av den starka fångfrekvensen vid detta häkte,
vilken i medeltal överstigit frekvensen vid åtskilliga kronohäkten inom
den högre gruppen. Vid sådant förhållande skulle, enligt kommitténs mening,
en uppflyttning av nämnda häkte till den högre gruppen vara nog så
befogad. Då emellertid, enligt vad kommittén inhämtat, planer äro å bane
att beträffande fångförvaret vid kronohäkten företaga vissa ändringar, avseende
att till straff- eller centralfängelser överföra särskilda kategorier av
nu vid kronohäkten förvarade fångar, har det synts kommittén som borde
åtminstone för närvarande icke företagas någon uppflyttning av kronohäk
-
77
te från lägre till högre grupp. Däremot har kommittén ansett kronohäktet
i Visby böra nedflyttas i den lägre gruppen, enär detta häkte särskilt under
senare år haft att uppvisa en i jämförelse med övriga förutvarande länsfängelser
så ringa fångfrekvens, att dess bibehållande i den högre gruppen
synts kommittén icke kunna försvaras.
Med iakttagande av den sålunda föreslagna jämkningen, skulle sålunda
den lägre gruppen omfatta kronohäktena i Norrtälje, Visby, Karlshamn,
Varberg, Uddevalla, Hudiksvall och Haparanda; till den högre gruppen
skulle räknas kronohäktena i Nyköping, Västervik, Ystad, Halmstad,
Sundsvall, Östersund, Umeå och Luleå.
Vid bedömandet av de lönegrader å den nya löneskalan, till vilka kronohäktesföreståndarna
må böra hänföras, har kommittén ansett hänsyn böra
tagas till, å ena sidan, den omständigheten att dessa befattningshavare självständigt
förestå samt hava ansvaret för de dem anförtrodda anstalterna,
men, å andra sidan, det förhållandet att för tjänsternas innehavare icke äro
uppställda krav på högre teoretisk utbildning. Därjämte har det synts kommittén
lämpligt, att skillnaden i avlöningshänseende mellan de bägge grupperna
blir jämförelsevis ringa. Med aktgivande härå har kommittén funnit
sig böra föreslå, att de 7 lägre kronohäktesföreståndarna placeras i 8 :e lönegraden
och de 8 högre i 9 :e lönegraden.
Assistenterna äro numera fördelade i två tjänstegrader. Till den Assistenter,
lägre gruppen höra de 13 assistenterna vid straffängelserna samt 1 assistent
för jordbruket vid centralfängelset i Mariestad ävensom assistenter vid
centralfängelserna i Karlskrona och Norrköping. Därjämte hänföres till
denna grad den nuvarande manliga assistenten vid centralfängelset i Växjö,
vilken befattning emellertid av kommittén föreslagits skola ombildas till
en kvinnlig assistenttjänst. Till den nuvarande högre gruppen räknas dels
3 assistenter vid centralfängelset å Långholmen och dels 4 assistenter vid
centralfängelserna i Malmö, å Härianda, i Härnösand och i Mariestad. Erinras
må emellertid, att före år 1919 fanns en grupp mellan den nuvarande
lägre och den nuvarande högre gruppen samt att i den högsta gruppen voro
av nu ifrågavarande assistenter upptagna allenast förenämnda tre assistenter
vid Långholmsfängelset.
78
Avlöningen för den nuvarande lägre gruppens assistenter utgör 2,100
kronor med två ålderstillägg å 400 kronor, vartill kommer förmånen av fri
bostad jämte bränsle eller ersättning därför. Därjämte utgår tillfällig löneförbättring
med 525 kronor.
För den nuvarande högre gruppens assistenter är avlöningen bestämd
till 3,000 kronor med två ålderstillägg å 400 kronor, varjämte de åtnjuta fri
bostad jämte bränsle; den tillfälliga löneförbättringen är bestämd till 700
kronor.
Vid övervägande av assistenternas placering å det nu föreliggande
förslaget till avlöningsskala har det synts kommittén, att de nämnda tre
assistenttjänsterna vid centralfängelset å Långholmen intaga en särställning
i förhållande till övriga med dem nu likställda assistenter. Av de ifrågavarande
tre tjänstemännen innehar en ställning såsom huvudsakligen bevakningsbefälhavare
vid centralavdelningen, en förestår den betydande kronohäktesavdelningen
samt en tjänstgör såsom föreståndare för arbetsdriften
vid fängelset i dess helhet. Med den omfattning detta fängelse har, är det
givet, att dessa assistenter, var inom sitt område, böra hava en jämförelsevis
självständig ställning och sålunda tjänstgöra såsom ett slags avdelningsföreståndare,
något som måste ställa stora krav på tjänsternas innehavare.
Enligt kommitténs mening torde för den skull fog förefinnas att, såsom
tidigare varit fallet, placera dessa tre assistenter i en särskild grupp.
I en mellangrupp skulle uppföras de ovannämnda 4. till nuvarande
högre gruppen hörande assistenterna vid centralfängelserna i Malmö, å Härlanda,
i Härnösand och i Mariestad.
Beträffande assistenten vid Härlandafängelset är emellertid att märka,
att han tills vidare tjänstgör jämväl såsom redogörare för kolonien å
Singeshult med särskild kassa och räkenskap. För sitt berörda uppdrag torde
han böra åtnjuta särskild ersättning av för ändamålet disponibla medel
med av kommittén skäligt ansett belopp av 300 kronor, dock att dyrtidstilllägg
icke må därå beräknas.
På sätt kommittén i det föregående föreslagit, skulle bland assistenterna
upptagas nuvarande lärare. Dessa senare äro nu i avlöningshänseende
helt likställda med assistenter i den lägre gruppen, dock att den kontanta
avlöningen utgår i form av arvode.
79
Vid lärarbefattningarnas omändring till assistenttjänster synes kommittén
böra iakttagas, att undervisningsassistenten vid straffängelset i Uppsala
sättes i samma grupp som den andra assistenten vid fängelset eller
sålunda i lägsta gruppen samt att de tre undervisningsassistenterna vid
centralfängelserna i Malmö, a Härlanda och i Härnösand hänföras till
samma grupp som redogörarassistenterna vid samma fängelser, alltså i
mellangruppen, i vilken grupp även de bägge undervisningsassistenterna
vid centralfängelset å Långholmen böra inordnas.
Däremot torde bägge de nu a stat uppförda assistentbefattningarna
vid de tills vidare helt eller delvis nedlagda centralfängelserna i Karlskrona
och Norrköping kunna lämnas ur räkningen. Härvid är o nämligen följande
omständigheter att uppmärksamma.
Assistentbefattningen vid centralfängelset i Karlskrona är för närvarande
endast så till vida besatt med ordinarie innehavare, att den för
befattningen anslagna avlöningen användes — jämte särskild lönefyllnad
till avlönande av en å äldre stat kvarstående tjänsteman, bevakningsbefälhavaren
vid förutvarande tvångsarbetsanstalten numera centralfängelset
därstädes K. G. Oden, vilken ålagts att bestrida de med assistenttjänsten vid
fängelset förenade göromål. Då emellertid denne tjänsteman genom ett
Kungl. Maj :ts utslag förklarats icke vara skyldig att mot sitt bestridande
emottaga förordnande å annan tjänst samt då han icke lärer vara villig
att på eventuell ny stat övergå till assistentbefattning, torde han lämpligen
böra uppföras å övergångsstat med sin avlöning såsom bevakningsbefälhavare.
Assistenttjänsten vid centralfängelset i Norrköping är däremot i vanlig
ordning besatt med ordinarie innehavare. Därest emellertid kommitténs
förut omförmälda förslag om inrättande av vissa assistenttjänster hos
fångvårdsstyrelsen skulle vinna bifall, torde det icke möta svårighet att
överflytta ifrågavarande tjänsteman till annan befattning i samma tjänstegrad.
Beträffande den manliga assistenttjänsten vid centralfängelset i
Växjö, vilken kommittén föreslagit skola ombildas till kvinnlig befattning,
gäller vad sålunda anförts i fråga om assistenttjänsten vid centralfängelset
i Norrköping.
80
Kamrerare.
Pastorer och
förste lärare.
Hela antalet assistenter i de särskilda grupperna skulle alltså å den
nya staten bliva: i lägsta gruppen 15, i mellangruppen 9 och i högsta gruppen
3.
För den lägsta gruppen har kommittén ansett böra gälla 9 :e lönegraden
eller samma lönegrad, som kommittén föreslagit för de högre kronohäktesföreståndarna;
mellangruppen torde höra hänföras till 11 :e lönegraden
samt den högsta gruppen till 12 :e lönegraden. För jämförelse må erinras,
att postexpeditör är placerad i 8 :e, förste postexpeditör i 10 :e och kontrollör
vid postverket i 12 :e lönegraden.
Vid centralfängelset å Långholmen finnes anställd en kamrerare i
högre grad. Henne åtnjuter — förutom fri bostad jämte bränsle — en
avlöning av 4,000 kronor med två ålderstillägg å 500 kronor. Härtill kommer
tillfällig löneförbättring å 700 kronor. Denne befattningshavare har
att bestrida de omfattande redogörar- och bokföringsgöromålen vid denna
anstalt och åligger honom därvid bland annat att handhava betydande förråd,
delvis utgörande centralförråd för rikets samtliga fängelser.
Kommittén har ansett denne kamrerare lämpligen böra uppföras i
14 :e lönegraden, till vilken lönegrad hänförts exempelvis distriktskamrerare
vid statens järnvägar, inköpschef och kontorschef vid telegrafverket.
Beträffande de å nuvarande stat uppförda kamrerarbefattningarna
av lägre grad, vilka icke skulle uppföras å den nya ordinarie staten, har
kommittén redan i det föregående (sid. 54—55) uttalat sig.
De vid centralfängelserna i Malmö, å Iiärlanda och i Härnösand anställda
tre pastorerna åtnjuta en var i form av arvode en avlöning av 3,250
kronor med två ålderstillägg å 500 kronor, vartill kommer förmånen av fri
bostad med bränsle. I tillfällig löneförbättring äger en var uppbära ett belopp
av 700 kronor.
För den såsom predikantsbefattning för närvarande uppförda prästerliga
tjänsten vid centralfängelset i Växjö är i stat uppfört ett arvode av
2,500 kronor, varjämte utgår tillfällig löneförbättring å 550 kronor.
Under erinran hurusom kommittén föreslagit, att samtliga dessa befattningshavare
under delvis förändrade tjänstetitlar skulle uppföras såsom
81
ordinarie tjänster i egentlig mening, tillåter sig kommittén beträffande dessa
tjänsters värdesättande i lönehänseende fästa uppmärksamheten därå, att
de prästerliga tjänsterna äro — frånsett läkarbefattningarna — de enda
tjänster vid fångvårdsstaten, för vilka ovillkorligen måste fordras akademisk
utbildning. Med beaktande härav samt med hänsyn till de i det föregående
omförmälda, under senare tid väsentligt vidgade uppgifter, fängelsepastorerna
redan fått och vilka efter tillkomsten av den sociala avdelningen
inom fångvårdsstyrelsen torde komma att än mera utvecklas, har det synts
kommittén som borde ifrågavarande pastorer och förste lärare hänföras till
15 :e lönegraden.
Andre pastor vid centralfängelset å Långholmen åtnjuter enligt stat
— förutom fri bostad med bränsle — en avlöning i form av arvode å 3,500
kronor med två ålderstillägg å 500 kronor, vartill kommer tillfällig löneförbättring
å 700 kronor.
Denne befattningshavare, vilken, enligt vad kommittén förut föreslagit,
även skulle benämnas pastor och förste lärare, bör enligt kommitténs
mening hänföras till samma lönegrad som övriga pastorer och förste lärare.
Förste pastor vid centralfängelset å Långholmen är enligt gällande Förste pastor
ocjj övcrlärärc
stat tillerkänd en avlöning i form av arvode till belopp av 4,000 kronor med
två ålderstillägg å 500 kronor samt därjämte förmånen av fri bostad med
bränsle. I tillfällig löneförbättring åtnjuter han ett belopp av 700 kronor.
Denne befattningshavare, vilken skulle erhålla benämningen förste
pastor och överlärare, har kommittén ansett böra uppföras i 16 :e lönegraden.
Fängelsedirektörerna äro för närvarande i avlöningshänseende upp- Direktörer,
delade i tre grupper.
Till lägsta gruppen höra dels direktörerna vid centralfängelserna i
Norrköping, Karlskrona och Växjö, dels ock direktörerna vid de 13 strafffängelserna.
Begynnelseavlöningen utgör 4,000 kronor.
Andra gruppen omfattar direktörerna vid centralfängelserna i Malmö,
å Härianda, i Härnösand och i Mariestad, och är begynnelseavlöningen
för denna grupp 4,500 kronor.
11—202804. Lönereglering skommittén. Bet. LXIII.
82
I högsta gruppen är placerad direktören vid centralfängelset å Långholmen
med en begynnelseavlöning av 5,000 kronor.
För direktörer i samtliga grupper äro i staten upptagna två ålderstilllägg
å 500 kronor, och är dem dessutom tillerkänd förmånen av fri hostad
med bränsle. I tillfällig löneförbättring utgår till en var 700 kronor.
Beträffande grupperingen av ifrågavarande tjänster vid löneregleringen
hava framkommit olika förslag, avseende tjänsternas uppdelning på
ökat antal grupper. Enligt kommitténs mening hava emellertid icke tillräckligt
bärande skäl anförts för en utvidgning av antalet grupper, utan synes
den nuvarande grupperingen av direktörstjänsterna, vilken ansluter sig till
den av kommittén förordade grupperingen av manliga assistenttjänster, lämna
lämpligen bibehållas; och anser kommittén de tre direktörsgrupperna å
den nya staten böra uppföras i respektive 15 :e, 16 :e och 17 :e lönegraderna.
Direktören vid centralfängelset å Härianda skulle sålunda hänföras
till 16 :e lönegraden. Så länge han emellertid har tillsynen över kolonien
å Singeshult, synes han härför böra åtnjuta särskild ersättning av för ändamålet
disponibla medel med skäligt ansett belopp av 500 kronor, dock utan
rätt att därå beräkna dyrtidstillägg.
Vid bestämmande av antalet av de ordinarie direktörsbefattningar i
den lägsta graden, som må böra uppföras å den nya staten, har kommittén
utgått från att samtliga de nu till denna grad hörande 16 direktörstjänsterna
skulle överföras på denna stat. Detta skulle sålunda gälla jämväl
de två direktörsbefattningar, som för närvarande äro avsedda för de tills
vidare helt eller delvis nedlagda centralfängelserna i Norrköping och Karlskrona
; och är aniedningen härtill följande.
De nuvarande innehavarna av ifrågavarande två befattningar hava
icke utnämnts specifikt å dessa tjänster, utan avse deras konstitutorial
direktörsbefattning i viss lönegrad med placering endast tills vidare vid
angiven fångvårdsanstalt. Såsom exempel i sådant hänseende kan nämnas,
att nuvarande direktören vid centralfängelset i Karlskrona konstituerades
att från och med den 1 augusti 1911 vara direktör vid straffängelse eller
därmed i löneavseende jämnställd fångvårdsanstalt med placering tills vidare
vid straffängelset i Örebro, men att han aldrig inträdde i tjänstgöring
vid nämnda fängelse, utan fick densamma förlagd till straffängelset i Kri
-
83
stianstad, varifrån han sedermera överflyttades till dåvarande tvångsarbetsanstalten,
numera centralfängelset i Karlskrona.
Det har med hänsyn till nämnda förhållande synts kommittén obilligt
att, därest direktörstjänsterna vid centralfängelserna i Norrköping
och Karlskrona uppfördes å övergångsstat, ovillkorligen just de personer,
som vid den nya statens ikraftträdande vore innehavare av dessa
befattningar, skulle i första hand överflyttas till nämnda stat. Med anledning
därav och då en ökning av fångantalet kan göra det nödvändigt
att när som helst åter taga endera av eller bägge de ifrågavarande anstalterna
i fullständigt bruk, har kommittén ansett sig böra föreslå, att antalet
direktörsbefattningar i nu ifrågavarande grad å den nya staten bestämmes
så, att samtliga ordinarie innehavare av dylika tjänster beredas
möjlighet att övergå på ny stat. Det må i detta sammanhang ock framhållas,
att genom nu angivna anordning kunna undvikas vissa svårigheter
i lönetekniskt hänseende, som eljest skulle uppstå, därest en å övergångsstat
stående direktör förordnades att vikariera å annan tjänst inom fångvården.
Kommittén förutsätter emellertid, att, därest vakans uppstår å någon
av de två befattningar, om vilka nu är fråga, densamma icke tillsättes med
ny ordinarie innehavare i annat fall än att, såvitt kan bedömas, mera permanent
behov förefinnes av vederbörande anstalts förnyade användande till
fångförvar i avsevärd omfattning, ävensom att, om vakans å annan befattning
inom graden inträffar, det må tagas under övervägande, huruvida ej
genom omplacering någon av de nu omhandlade tjänsterna i stället kan göras
vakant.
Enligt kommitténs föreliggande förslag skulle alltså till 15 :e lönegraden
hänföras 16 direktörer, till 16 :e lönegraden 4 direktörer och till 17 :e
lönegraden 1 direktör.
Lägsta graden av ordinarie kvinnliga befattningshavare intages för
närvarande av kokerskorna, vilka emellertid enligt kommitténs förslag skulle
1 överföras till icke-ordinarie anställning.
Närmast högre grad innehava för närvarande vaktfruarna, och åtnjuta
dessa enligt gällande stat — förutom fri bostad med bränsle eller ersätt
-
Kvinnliga
tjänstmän.
Vaktfrnar.
84
Första vaktfrnar.
Kvinnliga
assistenter.
ning därför — en avlöning av 900 kronor med två ålderstillägg, vartdera å
50 kronor, ävensom beklädnadsersättning med 50 kronor. Såsom tillfällig
löneförbättring utgår ett belopp av 200 kronor.
Dessa befattningshavare, vilka huvudsakligen bestrida bevakningstjänst,
har kommittén ansett skäligen böra inordnas i den av kommittén föreslagna
1 :a lönegraden under avdelning C i löneplanen.
Å gällande stat äro upptagna 36 ordinarie vaktfrubefattningar, vilket
antal lämpligen torde böra bibehållas å den nya staten.
Första vaktfruar finnas för närvarande till ett antal av 4. De åtnjuta
— förutom fri bostad med bränsle eller ersättning därför — en avlöning
av 1,050 kronor med två ålderstillägg å 50 kronor, vartill kommer beklädnadsersättning
å 50 kronor. Härjämte utgår tillfällig löneförbättring
å 200 kronor.
Dessa befattningshavare, vilka intaga i förhållande till vaktfruarna
motsvarande ställning som överkonstaplar gentemot vaktkonstaplar, har
kommittén, till oförändrat antal, hänfört till 3:e lönegraden under avdelningen
C i den av kommittén föreslagna löneplanen.
Den vid centralfängelset i Växjö anställda lärarinnan åtnjuter i form
av arvode en avlöning av 1,500 kronor med två ålderstillägg, vartdera å
150 kronor. Därjämte är hon tillförsäkrad förmånen av fri bostad med
bränsle eller ersättning därför. I tillfällig löneförbättring äger hon uppbära
375 kronor.
Enligt vad kommittén i det föregående föreslagit, skulle samtidigt
med utbytandet av den manliga assistentbefattningen vid fängelset mot en
kvinnlig sådan, lärarinnetjänsten uppföras såsom kvinnlig assistentbefattning.
Dessa, enligt kommitténs mening, krävande befattningar torde skäligen
böra uppföras under 6 :e lönegraden, avdelningen C, i kommitténs förslag
till löneplan.
85
IV. Avlöning till icke-ordinarie befattningshavare in. in.
Uti 33 och 34 §§ av förslaget till avlöningsreglemente innefattas bestämmelser
rörande avlöning till icke-ordinarie befattningshavare. Vad
fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten beträffar, torde med nedan angivet
undantag icke anledning förefinnas, att, såsom i nämnda 33 § förutsättes
kunna ske, i stat specifikt angiva arvodesbelopp för dylik befattningshavare.
Enligt kommitténs mening bör alltså avlöning till ifrågavarande icke-ordinarie
personal i allmänhet utgå från vederbörande gemensamma anslag till
avlöning åt icke-ordinarie befattningshavare och enligt grunder, som fastställas
av Kungl. Maj :t, där ej i särskilda fall Kungl. Maj :t finner sig böra
överlåta detta på verket.
Emellertid torde arvodena till de av kommittén förordade fullmäktige
vid fångvårdsstyrelsens sida — vilka arvoden synas kommittén skäligen
kunna tills vidare bestämmas till 2,000 kronor för vardera eller samma belopp,
som utgår till fullmäktig hos socialstyrelsen — böra specifikt upptagas
i stat, på sätt ock av kommittén föreslagits beträffande arvodena till socialstyrelsens
fullmäktige.
Däremot synes ovan angivna allmänna regel böra följas i avseende
å samtliga predikanter, i stället för att, såsom nu är fallet, för vissa av dem
i stat upptaga specifika arvoden. I nu gällande stat äro nämligen, förutom
för den till ombildning föreslagna predikantsbefattningen vid centralfängelset
i Växjö, upptagna särskilda predikantsarvoden för centralfängelset
i Mariestad med 1,500 kronor samt för vart och ett av straffängelserna
med 1,200 å 1,500 kronor, dock med undantag av straffängelset i Karlskrona,
där enligt stat de prästerliga göromålen utan särskild ersättning
86
skola bestridas av pastorn vid centralfängelset därstädes. Ersättningar till
predikanter vid kronohäkten utgå däremot för närvarande med av Kungl.
Maj :t fastställda belopp från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll.
Någon anledning att nu uti ifrågavarande hänseende göra skillnad
synes kommittén icke föreligga, utan torde samtliga predikantsarvoden
böra enligt av Kungl. Maj :t fastställda grunder utgå av gemensamt anslag
till avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare vid fångvårdsstaten.
I detta sammanhang tillåter sig kommittén något yttra sig om tillsyningsmansbefattningarna
vid vissa kronohäkten, vilka befattningar visserligen
icke anses direkt tillhöra fångvården, men dock avlönas av fångvårdsmedel.
Såsom i det föregående erinrats, finnes anställd tillsyningsman
för sådant kronohäkte, som icke är beläget i länsresidensstad. Jämlikt
kungl. brev den 28 maj 1867 åligger tillsyningsman att under länsstyrelsens
lydnad i avseende å kronohäktet utöva den befattning, som vid kronohäkte
i stad, där länsstyrelse har sitt säte, (förutvarande länsfängelse)
utövas omedelbart av länsstyrelsen; sistbemälda myndighet dock obetaget
att, där den finner särskilda omständigheter sådant påkalla, själv förbehålla
sig viss del av nämnda befattning. Då emellertid, enligt vad kommittén
inhämtat, de göromål, som ankomma på tillsyningsman, i regeln äro
av jämförelsevis ringa omfattning samt då genom numera förbättrade kommunikationsförhållanden
de flesta av de funktioner, som tillkomma denne,
torde kunna utövas av myndighet å annan ort, exempelvis länsstyrelse eller
direktör vid större fängelse, synes det kommittén böra göras till föremål
för utredning, huruvida ej genom vidtagande av lämpliga anordningar åtminstone
vissa tillsyningsmansbefattningar skulle kunna framdeles indragas.
87
V. Aylöningsreglementet m. in.
I delen LXII av kommitténs betänkanden är å sid. 77—104 infört förslag
till avlöningsreglemente för befattningshavare vid statsdepartement och
vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen. Detta reglemente
har kommittén avsett skola tillämpas jämväl för fångvårdsstyrelsen och
fångvårdsstaten, dock med nödig komplettering av den reglementsförslaget
bifogade tjänsteförteckningen i vad nn ifrågavarande verk angår.
Beträffande specialmotiveringen till nämnda reglementsförslag tilllåter
sig kommittén hänvisa till vad i sadant hänseende anförts a sid. 44 76
i nyssberörda betänkande.
Såsom framgår av 2 § av reglementsförslaget, har kommittén utgått
från, att jämte avlöningsreglementets stadganden skulle för tjänstemän vid
vissa verk kunna gälla särskilda, av Kungl. Maj :t och riksdagen beslutade
avlöningsbestämmelser. Även för tjänstemän vid fangvårdsstaten torde dylika
speciella föreskrifter böra fastställas.
Såsom redan förut antytts, har kommittén ansett sig böra beträffande
tjänstemän vid fångvårdsstaten föreslå en dylik särskild bestämmelse,
avseende utsträckt skyldighet för sådan tjänsteman att såsom vikarie bestrida
annan befattning.
Enligt 19 § i förslaget till avlöningsreglemente skall tjänsteman, om
han därtill förordnas, vara skyldig att under sammanlagt högst tre månader
av ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida befattning inom högre
lönegrad.
Då emellertid med hänsyn till dels redan verkställd nedläggning tills
vidare av vissa fängelser och dels framdeles möjligen skeende förändringar
88
eller indragningar av fångvårdsanstalter, fångvården bör hava möjlighet
att i största möjliga utsträckning kunna tillgodogöra sig sådana tjänstemäns
arbetskrafter, som eljest icke skulle hava full sysselsättning, har kommittén
tänkt sig, att för tjänsteman vid fångvårdsstaten skulle tills vidare föreskrivas,
att han, om han därtill förordnas, skall vara skyldig att såsom
vikarie bestrida befattning jämväl i samma eller lägre lönegrad, och detta
utan tidsbegränsning, varvid han dock, såsom framgår av 15 och 26 §§ i
reglementsförslaget, skulle åtnjuta minst den avlöning han äger uppbära å
sin ordinarie tjänst, jämte i förekommande fall särskilt tjänstgöringstraktamente.
Erinras må i detta sammanhang, att enligt 13 § 3 mom. i reglementsförslaget
tjänsteman, som ej tillhör den centrala statsförvaltningen, skall
vala underkastad, bland annat, den förflyttning till annan tjänstgöringsort
eller till annan befattning vid det verk, han tillhör eller varunder han lyder,
som kan bliva honom i behörig ordning ålagd, och att tjänstemannen, om
han utan något sitt förvållande sålunda förflyttas till tjänst inom lägre lönegrad,
likväl skall åtnjuta lön enligt den lönegrad han vid förflyttningen
tillhörde.
Ytterligare en särskild bestämmelse torde böra meddelas, nämligen
beträffande vissa tjänstemäns vid fångvården rätt till förmånen av kostnadsfri
läkarvård m. m.
I 25 § av reglementsförslaget säges, att tjänsteman erhåller vid
skada till följd av olycksfall i tjänsten på vederbörande myndighets bekostnad
erforderlig läkarvård jämte läkemedel samt, där olycksfallet medför
förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans
höjande nödiga hjälpmedel, allt enligt de närmare bestämmelser, Kungl.
Maj :t meddelar.
I samma paragraf är emellertid tillagt, att, i den mån vid vissa verk
en utvidgad rätt i förenämnda hänseenden anses böra ifrågakomma, skall
till efterrättelse lända vad Kungl. Maj :t och riksdagen därutinnan besluta.
Enligt vad som framgår av motiveringen till nämnda paragraf (delen
LXII, sid. 64—65) har nämligen kommittén ansett, att, därest inom en
viss förvaltningsgren förmånen av kostnadsfri läkarvård m. m. för närva
-
89
rande är medgiven i större omfattning än som enligt kommitténs förslag i
allmänhet skulle gälla, nämnda förmån icke skulle upphävas.
I de för fångvårdsstaten för närvarande gällande avlöningsvillkor är
föreskrivet, att kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter, enligt de närmare
bestämmelser Kungl. Maj :t meddelar, lämnas åt tjänstemän av lägre
grad men ej åt deras familjer.
I anslutning till kommitténs nyssberörda uttalande och då vid varje
fängelse i allt fall måste för fångarnas räkning finnas anställd en läkare,
anser kommittén det böra särskilt medgivas, att tjänsteman vid fångvårdsstaten,
tillhörande någon av 1—5 lönegraderna enligt reglementsförslagets
9 §, avdelningarna B eller C, även i andra fall än vid skada till följd av
olycksfall i tjänsten må, enligt av Kungl. Maj :t meddelade närmare bestämmelser,
erhålla erforderlig läkarvård jämte läkemedel på fångvårdens
bekostnad, dock att vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt
icke må vid sådant sjukdomsfall bestridas av fångvårdens medel under tid,
då tjänstemannen åtnjuter oavkortad lön.
Såsom kommittén i delen LXII (sid. 75) föreslagit, skulle dylika speciella
föreskrifter lämpligen kunna inrymmas i den kungörelse, som angåve
de verk, å vilkas befattningshavare reglementet skulle äga tillämpning. För
sådant ändamål torde det av kommittén i nämnda betänkande sid. 105—107
framlagda förslag till kungörelse i berörda hänseende böra kompletteras
med bestämmelser av nyss angivna innehåll.
I detta sammanhang torde böra framhållas, att kommittén väl uppmärksammat,
hurusom i nuvarande avlöningsvillkor för befattningshavare
vid fångvårdsstaten finnas åtskilliga andra specialföreskrifter, men att kommittén
med hänsyn till innehållet i det föreslagna nya avlöningsreglementet
icke ansett det erforderligt att vidare än som ovan nämnts upptaga dylika
särbestämmelser.
12—202804. Löneregleringslcommittén. Bet. LXIII.
90
VI. Övergångsanordningar samt pensionsförhållanden.
Anordning
vid övergång
till e/t erskottsutbetalning
av
hela avlöningen.
Med föranledande av den ändrade anordning, som enligt det föreslagna
nya lönesystemet skulle gälla beträffande avlöningens fördelning i
lön och tjänstgöringspenningar samt hela avlöningens utbetalande i efterskott,
har kommittén funnit en särskild anordning nödig vid övergången till
den nya utbetalningsordningen. I sådant hänseende har kommittén uti be
-
tänkandet delen LXII (sid. 108—109 och 165—166) föreslagit, att, där
tjänsteman med tillämpning av dittills gällande avlöningsbestämmelser ägt
uppbära någon del av avlöningen — såväl i stat upptagen avlöning som tillfällig
löneförbättring — i förskott, skall vid ingången av januari månad 1922
— vid vilken tidpunkt det nya avlöningsreglementet av kommittén förut
-
sättes skola träda i kraft för, bland andra verk, fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten
— till honom på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp,
motsvarande vad tjänstemannen skulle hava i den befattning, han vid utgången
av år 1921 innehade, i förskott uppburit för januari månad 1922, om de
dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande, vilket
belopp för tjänsteman, som utöver kontant avlöning åtnjutit fri bostad
jämte fritt bränsle eller fri bostad jämte fri uppvärmning och fri belysning,
bör ökas med värdet, enligt vederbörande myndighets uppskattning, av denna
förmån för en månad.
Kostnaderna för berörda övergångsanordning skulle bestridas av de
i vederbörande stater föreslagna anslagsposterna till avlöning åt ordinarie
tjänstemän.
Vad sålunda föreslagits skulle ock gälla fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten,
därest det tilltänkta nya avlöningsreglementet kommer att tilllämpas
å ifrågavarande verk.
91
Då jämväl i övrigt skulle erfordras vissa föreskrifter i avseende å Särsfcilia
•övergången till de nya avlöningsbestämmelserna, har kommittén i betänkan- bcstämmei•det
delen LXII (sid. 109—110) angivit vissa allmänna principer i sådant
hänseende, som enligt kommitténs mening borde gälla tjänstemän, å vilka
det föreslagna avlöningsreglementet skulle äga tillämpning.
Kommittén har därvid förutsatt, att det skulle ankomma pa Kungl.
Maj :t att, i huvudsaklig överensstämmelse med de av kommittén i nämnda
betänkande angivna grunder, meddela erforderliga föreskrifter i avseende
a övergången till de nya avlöningsbestämmelserna.
Bland de av kommittén därvid angivna grunderna må erinras om följande.
De nya avlöningsbestämmelserna böra i allmänhet omedelbart efter
deras ikraftträdande varda gällande för samtliga ordinarie befattningshavare,
såsom om bestämmelserna varit tillämpade under vars och ens hela
tjänstetid i oavbruten följd.
Tjänsteman må icke genom tillämpningen av det nya avlöningsreglementet
vid övergången till ny stat lida minskning i de löneinkomster, som
enligt nu gällande stat och i övrigt särskilt meddelade bestämmelser skulle
vid tiden för den nya statens ikraftträdande hava tillkommit honom.
Vid avfattningen av övergångsbestämmelse i sistnämnda hänseende
bör, vad beträffar tjänsteman vid fångvårdsstaten, hänsyn tagas därtill, att
tjänsteman tillkommande ersättning för bostad jämte bränsle för närvarande
bestämmes enligt gällande priser och att sålunda i nämnda ersättning
jämväl ingår gottgörelse för den av dyrtiden förorsakade kostnadsstegr
ingen.
Det torde även böra uppmärksammas, hurusom kommittén i berörda
betänkande förutsatt, att för den personal, å vilken det ifrågavarande nya
avlöningsreglementet skulle äga tillämpning, dyrtidstillägg må bestämmas
enligt enahanda grunder som för kommunikationsverken.
Vad fångvårdsstyrelsen beträffar torde någon övergångsstat icke Befattnin^gbliva
erforderlig. Visserligen skulle enligt kommitténs förslag vissa ordi- övergångsnarie
befattningar i styrelsen utgå ur staten, men torde dessas innehavare
92
i regeln konnna att övergå till andra ordinarie befattningar i styrelsen i
samma eller högre tjänsteställning.
Vad däremot angår fångvårdsstaten torde det bliva nödigt att uppföra
en särskild övergångsstat.
Enligt kommitténs i det föregående framlagda förslag skulle sålunda
pastorn och kamreraren vid centralfängelset i Norrköping samt pastorn vid
centralfängelset i Karlskrona uppföras å övergångsstat med de å nu gällande
stat dem tillförsäkrade avlöningar, varjämte den å äldre stat kvarstående
bevakningsbefälhavaren vid förutvarande tvångsarbetsanstalten i
Karlskrona skulle med sin gamla avlöning upptagas likaledes å övergångsstat.
. | ■ • ; i ;j i j •'' 1
Då de nu såsom ordinarie tjänster uppförda 13 kokerskebefattningarna
enligt kommitténs förslag skulle förändras till icke-ordinarie befattningar,
torde de nuvarande innehavarna av ifrågavarande befattningar böra
lämnas tillfälle att, om de så önska, å övergångsstat bibehålla sina hittillsvarande
avlöningsförmåner.
För närvarande äro å övergångsstat uppförda en befattning såsom bevakningsbefälhavare
vid kronohäktet i Eskilstuna ävensom en predikantsbefattning
vid samma häkte. Nämnda befattning såsom bevakningsbefälhavare
är emellertid numera vakant och bestrides för närvarande på förordnande
av en ordinarie överkonstapel mot åtnjutande av den för ifrågavarande
befattning å stat uppförda begynnelseavlöning. Vid nämnda förhållande
anser kommittén befattningen i fråga icke vidare behöva kvarstå
å övergångsstat, utan torde lämplig avlöning till den, som förordnas att förestå
nämnda häkte, kunna utgå av anslag till icke-ordinarie befattningshavare
vid fångvårdsstaten. Däremot torde fortfarande arvode till predikanten
böra uppföras å övergångsstat med nuvarande arvodesbelopp.
Ä övergångsstat synas kommittén jämväl böra uppföras två ordinarie
fånggevaldiger, vilka åtnjuta lön enligt äldre stat. Beträffande ifrågavarande
befattningar må erinras, hurusom 1905 års riksdag medgivit, att, i och för
överflyttande av fånggevaldigersgöromålen å vaktkonstaplar, gevaldigerslönerna
finge, i den mån så kunde ske, i stället användas till inrättande av
nya vaktkonstapelsbefattningar.
Såsom nämnts kvarstå två gevaldiger i tjänst, och har i stället en
93
eljest beräknad ordinarie vaktkonstapelsbefattning hållits obesatt. Då nu
emellertid utöver det av kommittén å den nya staten upptagna antalet ordinarie
vaktkonstaplar skulle erfordras åtskilliga extra konstaplar, bär det
synts kommittén lämpligare att föreslå de ifrågavarande två gevaldigerstjänsternas
uppförande å övergångsstat med dem enligt äldre stat tillkommande
avlöningsförmåner.
Den nuvarande föreståndaren för kronohäktet i Haparanda kvarstar
visserligen å äldre stat såsom direktör för nämnda fangvardsanstalt. Men
då denne torde finna med sin fördel förenligt att övergå på den nu föreslagna
nya staten, synes hans överförande å övergångsstat åtminstone för
närvarande icke vara erforderligt. Skulle han emellertid vilja kvarstå å
gammal stat, torde, intill dess annorlunda må varda bestämt, medel till hans
avlönande kunna utgå av den å den föreslagna nya staten för en kronohäktesföreståndare
av lägre grad avsedda avlöning.
I detta sammanhang torde böra beröras frågan om tillfällig löneför•
bättring åt personal å övergångsstat. Vad beträffar de nämnda kokerskorna
samt fånggevaldigerna, synas dessa, då de fortfarande skulle hava samma
tjänstgöringsskyldighet som för närvarande, böra komma i åtnjutande av
dem hittills tillkonnnande löneförbättring. Förenämnda pastor och kamrerare
vid centralfängelset i Norrköping samt pastorn vid centralfängelset i
Karlskrona ävensom predikanten vid kronohäktet i Eskilstuna böra enligt
kommitténs mening tillerkännas tillfällig löneförbättring till belopp, som kan
anses stå i lämpligt förhållande till den tjänstgöring, som må komma att
krävas av dem, eller eljest kan anses skäligt. Då bevakningsbefälhavaren
Odén skulle bliva satt i tillfälle att övergå på ny stat, bör han, därest han
föredrager att kvarstå på äldre stat, icke kunna anses berättigad att åtnjuta
någon som helst tillfällig löneförbättring, detta i anslutning till den av kommittén
i betänkandet delen LXII, sid. 74, uttalade uppfattningen att nu utgående
tillfällig löneförbättring icke bör tillkomma tjänsteman, som anmäler
sig ej vara villig att övergå på ny stat.
Kommittén har i betänkandet delen LXII beträffande de befattningshavare,
för vilka det tilltänkta nya avlöningsreglementet skulle bliva gällande,
föreslagit vissa å sid. 122—128 i nämnda betänkande intagna provi
-
Pensions
förhållan
den.
94
soriska bestämmelser i fråga om rätt till pension jämte därav föranledda,
ändringar i den civila pensionslagen.
Då berörda avlöningsreglemente vore avsett att tillämpas jämväl å
befattningshavare hos fångvårdsstyrelsen och vid fångvårdsstaten, skulle
därav självfallet bliva en följd att även nyss omförmälda pensionsbestämmelser
bliva för dem gällande.
95
VII. Stater.
I gällande riksstat är o för fångvården uppförda följande ordinarie anslag,
nämligen:
dels ett bestämt anslag för fångvårdsstyrelsen, för bestridande av
avlöningar — frånsett ålderstillägg — till ordinarie tjänstemän samt vikariatsersättningar,
arvoden och flitpenningar åt extra biträden, in. m.,
dels ett bestämt anslag till fångars vård och underhåll, från vilket
bestridas avlöningar — frånsett ålderstillägg — till vid fångvårdsstaten anställda
ordinarie tjänstemän samt pastorer, lärare och lärarinna ävensom
vissa predikanter,
dels ett förslagsanslag till fångars vård och underhåll, från vilket anslag
bestridas ersättningar till vikarier för tjänstemän vid fångvårdsstaten,
avlöningar till icke-ordinarie personal i allmänhet, hyresersättningar och
vedanslag till befattningshavare vid fångvårdsstaten samt egentliga driftkostnader
för fängelserna, såsom fångars förplägning och beklädnad, ävensom
uppvärmning och reparationer vid fängelserna samt fångtransporter
m. m., varjämte från samma anslag bestridas expenser samt rese- och traktamentsersättningar
för såväl fångvårdsstyrelsen som fångvårdsstaten,
dels ock ett förslagsanslag till ålderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen
och fångvården anställda ämbets- och tjänstemän.
Därest nu det föreslagna nya avlöningsreglementet skall vinna tilllämpning
å fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten, betingas därav förändrad
uppställning av staterna för ifrågavarande verk. Därvid böra vad avlöningsstaterna
beträffar, enligt kommitténs mening, tillämpas de allmänna
grunder, som finnas angivna i kommitténs betänkande, delen LXII, sid.
130—133.
96
I enlighet härmed skulle kostnaderna för avlöningar till de ordinarie
tjänstemännen angivas i en anslagspost för fångvårdsstyrelsen och en anslagspost
för fångvårdsstaten, från vilka särskilda anslag jämväl skulle bestridas
de i lönerna ingående belopp, som motsvara nuvarande ålderstilllägg.
Dessa bägge anslagsposter skulle av skäl, som i betänkandet delen
LXII angivits i nyssberörda sammanhang, erhålla förslagsanslags natur,
vilket vad fångvårdsstaten beträffar måste vara så mycket mer nödvändigt
som behov förefinnes att kunna i avsevärd utsträckning företaga omplaceringar
av tjänstemän mellan olika fängelser, varigenom differenser i avlöningsbelopp
kunna uppstå till följd av ortsgrupperingen.
Det nu i stat uppförda anslaget till ålderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen
och fångvården anställda ämbets- och tjänstemän skulle däremot
icke vidare förekomma.
Beräkningen av storleken av de särskilda anslagsposterna för avlöningar
till ordinarie tjänstemän har i enlighet med nyss åberopade grunder
skett sålunda, att kostnaden för en var ordinarie tjänsteman beräknats efter
avlöningen i näst högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad, varvid
ortsgruppen med tillämpning av den för kommunikationsverken fastställda
gruppering bestämts efter den tjänstgöringsort vederbörande befattningshavare
enligt en inom fångvårdsstyrelsen förslagsvis för år 1921 uppgjord
placering skulle erhålla. Från ifrågavarande anslagsposter skulle även bestridas
begravningshjälp vid ordinarie tjänstemans frånfälle ävensom läkarvård
till sådan tjänsteman, dock med frånseende av ersättning till fängelseläkare.
Enligt nu angivna beräkningsgrunder har kommittén upptagit anslagsposterna
»avlöningar till ordinarie tjänstemän» för fångvårdsstyrelsen
till förslagsvis 178,000 kronor och för fångvårdsstaten till förslagsvis
2,017,000 kronor.
Vidare synes kommittén böra för såväl fångvårdsstyrelsen som fångvårdsstaten
uppföras särskilda anslagsposter till vikariatsersättningar åt
vikarier å ordinarie befattningar. Med de i förslaget till avlöningsreglemente
angivna grunder för dylika ersättningar kunna emellertid även vad beträffar
vikarier, som själva äro ordinarie tjänstemän, kostnaderna härför endast
approximativt beräknas. Och då det framdeles torde ankomma på Kung!
Maj :t att vid bestämmande av grunder för avlöningsförmåner åt icke-ordi
-
97
narie personal även giva föreskrifter rörande vikariatsersättningar åt ickeordinarie
befattningshavare, vilka vikariera å ordinarie tjänster, måste kommitténs
beräkningar betraktas såsom helt och hållet provisoriska. Under
alla förhållanden skalle ifrågavarande anslagsposter hava förslagsanslags
natur. Dessa anslagsposter har kommittén förslagsvis upptagit till 5,000
kronor för fångvårdsstyrelsen och 80,000 kronor för fångvårdsstaten.
Såsom i det föregående antytts skulle i staten för fångvårdsstyrelsen
specifikt upptagas arvoden till fullmäktige; och torde för detta ändamål
böra uppföras en anslagspost å tillhopa 4,000 kronor, vilken lämpligen bör
hava karaktären av förslagsanslag, högst.
I gällande stat för fångvårdsstyrelsen är uppförd en särskild anslagspost
för — jämte vikariatsersättningar — arvoden och flitpenningar
åt extra biträden m. m.
För ifrågavarande ändamål med undantag av vikariatsersättningar
torde å den nya staten för fångvårdsstyrelsen böra uppföras en särskild anslagspost
med beteckning »avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
in. m.». Från denna anslagspost skulle då, såsom hittills, avlönas bland
andra biträdet i hälsovårdsärenden samt biträdet i byggnadsärenden; däremot
skulle, enligt vad kommittén i det föregående föreslagit, något årsarvode
icke beräknas för biträde i jordbrukstekniska ärenden. Vid beräkning
av ifrågavarande anslagsposts belopp har kommittén å ena sidan uppmärksammat
den minskning i jämförelse med nuvarande förhållanden, som
skulle föranledas av dels indragningen av sistberörda årsarvode, dels ock
den minskade användningen av extra arbetskrafter, som bör bliva en följd
av det föreslagna ökade antalet ordinarie befattningshavare hos styrelsen;
å andra sidan har kommittén ansett sig böra utgå från att jämväl den ickeordinarie
personalens avlöning skulle undergå någon förbättring. Då kommittén,
såsom framgår av betänkandet delen LXII (sid. 132), ansett sig höra
för centrala verk i allmänhet i sådant hänseende räkna med en höjning av
omkring 33 procent av vad nu, frånsett tillfällig avlöningsförbättring, utgår,
torde det, med hänsyn till nyss angivna omständigheter, kunna vara
tillfyllest att, vad fångvårdsstyrelsen beträffar, beräkna höjningen med något
lägre procenttal. Anslagsposten, som bör erhålla natur av förslagsanslag,
högst, har av kommittén beräknats till 22,000 kronor.
13—202804. Lönereglering skommittén. Bet. LXIII.
98
Vad fångvårdsstaten beträffar finnes icke i gällande stat uppförd
någon särskild post för avlöningar till icke-ordinarie tjänstemän, utan bestridas
dessa, såsom förut är nämnt, i allmänhet från förslagsanslaget till
fångars vård och underhåll, därvid exempelvis arvoden till predikanter vid
kronohäkten, orgelspelningsarvoden samt arvoden till mera tillfälliga
lärare redovisats under titel religionsvård, under vilken titel jämväl
förts undervisningsmateriel, böcker o. d. För vinnande av större överskådlighet
och reda torde, i anslutning till vad kommittén föreslagit
beträffande fångvårdsstyrelsen, å den nya staten böra uppföras en
för fångvårdsstaten avsedd särskild anslagspost för avlöningar till
icke-ordinarie befattningshavare m. m. Då emellertid antalet sådana befattningshavare
måste i viss mån rätta sig efter antalet fångar och sålunda
kan komma att undergå avsevärda växlingar samt då härtill kommer, att
grunderna för avlöningsförmånerna även för dessa icke-ordinarie befattningshavare
skulle fastställas av Kungl. Maj :t, kan anslagsposten i fråga,
vilken självfallet måste hava förslagsanslags natur, icke begränsas till ett högsta
belopp. Vid beräkningen av anslagspostens belopp, vilken beräkning givetvis
måste åtminstone för närvarande bliva synnerligen approximativ, har
kommittén tagit till utgångspunkt sammanlagda beloppet av avlöningar dels
till icke-ordinarie tjänstemän enligt den för år 1921 fastställda staten å förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll, dels till nu å ordinarie stat
uppförda kokerskor, dels, med visst undantag, till sådana predikanter, vilka
avlönas av bestämda anslaget till fångars vård och underhåll. Då vissa av
ifrågavarande befattningshavare åtnjutit tillfällig löneförbättring från särskilt
anslag, torde redan av denna anledning någon höjning av de till ickeordinarie
befattningshavare för år 1921 beräknade avlöningsbelopp bliva erforderlig.
Å andra sidan är att märka, att bostads- och bränsleersättningar,
som utgått till vissa av dessa befattningshavare, äro bestämda efter nu gällande
priser samt att för en del från förenämnda förslagsanslag avlönade
icke-ordinarie befattningshavare, exempelvis vissa predikanter samt läkare,
för förra halvåret 1921 upptagits avlöningsbelopp, som jämväl skola anses
inbegripa tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg.
Vid nu angivna förhållanden har kommittén förslagsvis beräknat anslagsposten
i fråga till ett belopp, som med omkring 25 procent överstiger
99
dels de för år 1921 beräknade avlöningar — bostads- och bränsleersättningar
samt beklädnadsersättning däri inbegripna — till icke-ordinarie personal,
vilka bestridas från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, dels
ock nu utgående avlöningar till vissa av annat anslag avlönade predikanter.
Ifrågavarande anslagspost har kommittén i enlighet härmed uppfört till förslagsvis
600,000 kronor.
Under rubriken omkostnadsstat torde lämpligen böra uppföras eu
anslagspost för bestridande av övriga kostnader för fångvård, vilken anslagspost
självfallet måste hava förslagsanslags natur. Vid beräkningen av
nämnda anslagspost har kommittén ansett sig kunna lägga till grund den
summa, som enligt beräkning för år 1921 skulle täckas av förslagsanslag
för fångars vård och underhåll, dock med avdrag av de belopp som för
nämnda år avsetts för bestridande av utgifter under sådana titlar, vilka av
kommittén föreslagits skola överföras till andra anslagsposter.
Anslagsbehovet för år 1921 att täckas av förslagsanslag för fångars
vård och underhåll har uti den av Kung! Maj :t fastställda staten beräknats
till 3,300,000 kronor.
Avdrages från nämnda summa, dels vad som under nämnda år beräknats
till bestridande av ersättning för bostad och bränsle samt beklädnadsersättning
till ordinarie personal vid fångvårdsstaten, tillhopa omkring
325,000 kronor, dels de för året till vikariatsersättningar till ordinarie personal
vid fångvårdsstaten avsedda medel, cirka 75,000 kronor, dels ock vad
som för året i fråga må kunna belöpa på avlöningar till icke-ordinarie personal
i allmänhet jämte till densamma utgående bostads- och bränsle- samt
beklädnadsersättningar, eller omkring 450,000 kronor, återstår ett belopp
av omkring 2,450,000 kronor, vilket belopp av kommittén uppförts under omkostnadsstat.
Godtages vad kommittén sålunda i olika hänseenden föreslagit, skulle
staterna för fångvården få följande utseende:
100
Ordinarie stat.
A. Avlöningsstat.
Fångvårdsstyrelsen.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag . . 178,000 kronor
Vikariatsersättningar, förslagsanslag ......... 5,000 »
Arvoden å 2,000 kronor till två fullmäktige, förslagsanslag,
högst,................. 4,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. in.,
förslagsanslag, högst,............. 22,000 »
Fångvårdsstaten.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag . . 2,017,000 kronor
Vikariatsersättningar, förslagsanslag......... 80,000 »
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare in. in.,
förslagsanslag................ 600,000 »
B. Omkostnadsstat.
Övriga kostnader för fångvård, förslagsanslag .... 2,450,000 kronor
Summa för slag sanslag 5,356,000 kronor.
Övergångsstat.
Lön
eller
motsvarande.
Tjänst- göringspen- ningar eller
motsvarande.
Arvode.
Summa.
1 kamrerare................
2,300
1,200
_
3,500''
1 pastor, arvode..............
2,100
1,150
—
3,250 1 2 3
1 pastor, arvode..............
2,300
1,200
3,500»
1 bevakningsbefälhavare..........
2,000
—
500
2,500 4
1 predikant ................
—
—
600
600
1 Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor.
2 Efter & år kan den del av arvodet, som motsvarar lön, höjas med 500 kronor och efter 10 år
med ytterligare 500 kronor.
3 Efter 5 år kan den del av arvodet, som motsvarar lön, höjas med 500 kronor och efter 10 år
med ytterligare 500 kronor. — Så länge ifrågavarande befattning är placerad vid centralfångelset i
Karlskrona, skall befattningens innehavare ntan särskild ersättning jämväl bestrida de prästerliga göromålen
vid straffängelset i Karlskrona.
4 Efter 5 år utgår ålderstillägg med 300 kronor och efter 10 år med ytterligare 200 kronor. —
En fjärdedel av innehavande lön, arvode och ålderstillägg utgör tjänstgörings penningar.
101
.
Lön
eller
motsvarande.
Tjänst- göringspen- ningar eller
motsvarande.
Arvode.
Summa.
1 kokerska................
400
200
_
600 1
12 kokerskor................
4,800
2,400
—
7,200''
1 fånggevaldiger..............
1 d:o ..............
500
500
—
500
500
Till ålderstillägg, förslagsvis.........
—
—
—
4,500
Till hyresersättningar och vedanslag, där för- mån av fri hostad med bränsle icke åt- njutes, förslagsvis.............
6,050
Summa f örslagsanslag
—
—
—
32,700
1 Efter 5 år kan lönen höjas med 50 kronor och efter 10 år med ytterligare 50 kronor.
/
102
VIII. Kostnadsberäkning.
Till ledning vid bedömandet av den kostnadsökning, som en tillämpning
av kommitténs föreliggande förslag till lönereglering m. m. beträffande
fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten skulle medföra, tillåter
sig kommittén meddela nedanstående uppgifter.
I riksstaten för år 1921 äro för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten
uppförda, bland andra, följande anslag:
Fångvårdsstyrelsen............kr. 116,300
Fångars vård och underhåll:
bestämt anslag............» 949,800
förslagsanslag............> 2,500,000
Förstärkning av förslagsanslaget till fångars
vård och underhåll, förslagsanslag, högst »
Ålderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen
och fångvården anställda ämbets- och
tjänstemän, förslagsanslag.......»
Extra aktuarie i fångvårdsstyrelsen, förslagsanslag,
högst.............»
Läggas härtill
kostnaderna för tillfällig löneförbättring till ordinarie
tjänstemän, beräknade efter förhållandena år 1919,
omkring........''.........» 194,300
samt
till förstärkning av arbetskrafterna å fångvårdsstyrelsens
arbetskontor av inkomster å arbetsdriften
anvisade..................» 5,950
ävensom
skillnaden mellan, å ena sidan, den av Kungl. Maj:t i den
för år 1921 fastställda staten å förslagsanslag till
600,000
90,000
3,900 kr. 4,260,000
opaginerad Kontrollera mot PDF
fångars vård och underhåll upptagna slutsumman.
3,300,000 kronor, och, å andra sidan* -de i-riksstaten
för samma år för ifrågavarande ändamål uppförda
förslagsanslag samt förstärkningsanslag, tillhopa
3,100,000 kronor............kr. 200,000
erhålles en totalsumma av kr. 4,660,250
De av kommittén framlagda nya staterna, övergångsstaten
däri inräknad, sluta å ett sammanlagt belopp av . . kr. 5,388,700
Vid en jämförelse mellan den näst förut återgivna totalsumman och
det sist angivna beloppet är emellertid att märka följande.
I den för de nuvarande kostnaderna upptagna summan ingår icke
värdet av bostad och bränsle, som åtnjutes in natura och icke heller till vissa
icke-ordinarie befattningshavare utgående tillfällig löneförbättring, medan
däremot i nämnda summa äro inberäknade en del utgiftsbelopp, som rätteligen
äro att betrakta såsom dyrtidstillägg. I sistberörda hänseende må erinras,
hurusom ersättning för bostad och bränsle skall bestämmas efter
gängse priser, vadan dylik ersättning utgått med belopp, som innefatta jämväl
den av kristiden föranledda prisstegringen.
Beträffande de föreslagna nya staterna bör uppmärksammas, att däri
upptagna avlöningsbelopp komma att i viss mån minskas på grund av skyldigheten
att erlägga ersättning för tjänstebostad.
Likaså må framhållas, hurusom särskilt de för vikariatsersättningar
och avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare av kommittén beräknade
anslag måste, såsom redan förut nämnts, betraktas såsom synnerligen approximativa.
Vidare må erinras, att genom den av kommittén föreslagna anordning
vid övergång till efterskottsutbetalning av hela avlöningen en kostnadsökning
föranledes första året, då de nya staterna börja tillämpas.
Slutligen är att märka, hurusom vid ovanstående kostnadsberäkningar
hänsyn icke — med ovan angivna undantag — blivit tagen till dyrtidstillägg,
vare sig de som nu utgå, eller de som efter regleringens genomförande kunna
antagas komma att utgå.
104
IX. Kommitténs hemställan.
Under åberopande av vad förut i detta betänkande anförts hemställer
kommittén, att Kungl. Maj :t måtte föreslå 1921 års riksdag,
dels besluta, att det utav kommittén uti betänkande delen LXII framlagda
förslag till avlöning sreglemente för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, skall
från och med den 1 januari 1922 äga tillämpning å befattningshavare vid
fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten;
dels besluta, att uti den till samma reglemente hörande tjänsteförteckning
må under andra huvudtiteln införas följande:
1
Verk och befattningar.
Avdelning
och löne- grad enligt
iöneplanen.
Verk och befattningar.
Avdelning
och löne- grad enligt
Iöneplanen.
Andra huvudtiteln.
Fångvårdsstaten.
1 direktör av l:a klass.......
B 17
Fångvårdsstyrelsen och fångvårds-
4 direktörer av 2:a klass ......
B 16
staten.
1 förste pastor och överlärare ....
B 16
Fångvårdsstyrelsen.
16 direktörer av 3:e klass......
B 15
1 överdirektör ...........
A 2
5 pastorer och förste lärare.....
B 15
2 byråchefer............
B 20
1 kamrerare............
B 14
3 byrådirektörer..........
B 18
3 assistenter av l:a klass ......
B 12
2 sekreterare ...........
B 15
9 assistenter av 2:a klass......
B 11
1 kamrerare............
B 15
15 assistenter av 3:e klass......
B 9
2 notarier.............
B 13
2 assistenter, kvinnliga.......
C 6
1 aktuarie............
B 13
8 kronobäktesföreståndare av l:a klass
B 9
2 revisorer ............
B 13
7 kronobäktesföreståndare av 2:a klass
B 8
3 assistenter av 3:e klass......
B 9
12 uppsyningsman.........
B 5
2 kontorsskrivare, kvinnliga.....
C 5
3 yrkesmästare av l:a klass.....
B 5
3 kanslibiträden, kvinnliga.....
C 3
46 överkonstaplar..........
B 4
3 kontorsbiträden, kvinnliga.....
C 2
23 yrkesmästare av 2:a klass ....
B 4
2 skrivbiträden, kvinnliga.....
C 1
402 vaktkonstaplar .........
B 2
1 förste expeditionsvakt......
B 3
4 första vaktfruar.........
C 3
2 expeditionsvakter........
B 1
36 vaktfruar............
C 1
105
dels godkänna följande särskilda bestämmelser att från och med den
1 januari 1922 lända till efterrättelse beträffande tjänstemän vid fångvårdsstaten,
nämligen:
tjänsteman skall, om han därtill förordnas, vara skyldig att såsom vikarie
bestrida befattning i samma eller lägre lönegrad;
tjänsteman, tillhörande någon av 1—5 lönegraderna enligt avlöningsreglementets
9 §, avdelningarna B eller C, må även i andra fall än vid skada
till följd av olycksfall i tjänsten, enligt av Kungl. Maj:t meddelade närmare
bestämmelser, erhålla erforderlig läkarvård jämte läkemedel på fångvårdens
bekostnad, dock att vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt
icke må vid sådant sjukdomsfall bestridas av fångvårdens medel under tid,
då tjänstemannen åtnjuter oavkortad lön;
dels godkänna det av kommittén framlagda förslag till stater för
fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten;
dels ock förklara, att därest prästman, som vid utgången av år 1921
innehade pastor sbefattning vid fångvården, övergår till ordinarie tjänst vid
fångvårdsstaten, han icke må hava skyldighet att ingå såsom delägare i civilstatens
ä/nke- och pupillkassa, under förutsättning att han fullgör för ordinarie
prästman stadgad av giftsskyldighet till prästerskapets änke- och
pupillkassa.
Därjämte tillåter sig kommittén, likaledes under åberopande av vad
förut anförts, hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida ej genom
vidtagande av lämpliga anordningar åtmintone vissa tillsyningsmansbefattningar
vid kronohäkten skidle kunna indragas, samt därefter vidtaga de åtgärder,
vartill utredningen kan föranleda.
14—202804. Löneregler ing skommittén. Bet. LXIII.
106
Bilaga 1.
Förteckning över till kommittén inkomna framställningar rörande
fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten.
Till kommittén hava antingen från vederbörande statsdepartement eller fångvårdsstyrelsen
överlämnats eller ock direkt ingivits följande framställningar, vilka förtecknats i
den ordning de inkommit till kommittén.
Sveriges fängvårdsmannaförbund, angående förbättring av bevakningspersonalens
ekonomiska ställning, jämte
Fångvårdsstyrelsens i ärendet avgivna yttrande.
Uppsy ning smän vid rikets fångvårdsanstalter, angående inrättande av ordinarie uppsyningsmansbefattningar,
jämte
Fångvårdsstyrelsens i ärendet avgivna yttrande.
Fångvårdsstyrelsen, angående avlöningsförbättring för tjänstemän hos styrelsen och
vid fångvårdsstaten.
Svenska fångvårdssällskapets styrelse, angående förbättrade avlönings- och pensionsförmåner
för vissa tjänstemän vid fångvårdsstaten, jämte
Fångvårdsstyrelsens i ärendet avgivna yttrande.
Numera direktören L. F. Wiik, angående särskild ersättning för tjänstgöring å
annan ort än stationeringsorten, jämte
Fångvårdsstyrelsens och Statskontorets i ärendet avgivna yttranden.
Statskontoret, i fråga om flyttningsersättning åt befattningshavare vid fångvården.
Fångvårdsstyrelsen, angånde d:o.
Fångvårdsstyrelsen, angående omorganisation i vissa hänseenden av styrelsen och
fångvårdsstaten.
Fångvårdsstyrelsen, angående inrättande av ytterligare ordinarie befattningar hos
styrelsen.
Fångvårdsstyrelsen, angående gratifikationer för år 1918 till vissa befattningshavare
vid fångvårdsstaten, jämte
Statskontorets i ärendet avgivna yttrande.
Svenska fångvårdssällskapets styrelse, angående lönereglering för vissa högre befattningshavare
vid fångvårdsstaten m. m., jämte
Fångvårdsstyrelsens i ärendet avgivna yttrande.
Numera förste pastorn K. H. Ernberg m. fl. angående lönereglering för pastorer och
lärare vid fångvårdsstaten, jämte
Fångvårdsstyrelsens i ärendet avgivna yttrande.
Sveriges fängvårdsmannaförbund (två framställningar), angående lönereglering för
lägre befattningshavare vid fångvårdsstaten, jämte
107
Fångvårdsstyrelsens i ärendet avgivna yttrande.
Sveriges fångvår dsmannaförbund och förre vaktkonstapeln J. A. Thorén (två framställningar),
angående förbättrade pensionsförmåner för befattningshavare vid fångvårdsstaten,
jämte
Fångvårdsstyrelsens i ärendet avgivna yttrande.
Förste pastorn Ernberg, angående avlöningsförmånerna för predikanter vid fångvårdsstaten,
jämte
Fångvårdsstyrelsens i ärendet avgivna yttrande.
Fångvårdsstyrelsen, angående flyttningshjälp åt befattningshavare vid fångvårdsstaten.
Fängelseläkaren W. Djurberg, angående semester.
Förste aktuarien A. Lundqvist, angående organisationen av fångvårdsstyrelsens avdelning
för straffregistret.
Fångvårdsstyrelsen, angående ställande av fullmäktige vid styrelsens sida.
Assistenter vid fångvårdsstaten, angående deras löneförhållanden, jämte
Fångvårdsstyrelsens i ärendet avgivna yttrande.
A. G. Johnsson m. fl. arbetsledare vid fångvårdsstaten, angående arbetsledares avlöningsförmåner.
Direktören vid centralfängelset å Härianda, angående assistentens vid samma fängelse
löneställning.
108
Bilaga 2.
Transumt
av
kommitténs i betänkandet delen LXII framlagda förslag till
\
Avlöningsreglemente för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.
1 avd. Ordinarie tjänstemän.
3 kap. Ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom fullmakt eller konstitutorial.
9 §•
Löneplan.
Avdelning: A. För manliga tjänstemän i cliefs- eller därmed jämförlig ställning.
Lönegrad.
Löne-
klass.
Ortsgrupp.
A.
B.
C.
D.
E.
F.
G.
|
l:a lönegraden.......
1
kr.
11,580
kr.
11,820
kr.
12,060
kr.
12,300
kr.
12,540
kr.
12,780
kr.
13,020
2:a löneqraden.......
2
13,200
13,500
13,800
14,100
14,400
14,700
15,000
i 3:e lönegraden.......
3
15,240
15,540
15,840
16,140
16,440
16,740
17,040
1 ''!
I 4:e lönegraden.......j| 4
16,200
16,500
16,800
17,100
17,400
17,700
18,000
109
Avdelning B. För andra manliga tjänstemän.
Lönegrad.
Löne-
Ort
s g r
upp
klass.
A.
B.
C.
D.
E.
F.
G.
1
kr.
1,980
kr.
2,070
kr.
2,160
kr.
2,250
kr.
2,340
kr.
2,430
kr.
2,520
2
2,100
2,196
2,292
2,388
2,484
2,580
2,676
l:a lönegraden......
3
2,220
2,322
2,424
2,526
2,628
2,730
2,832
4
2,340
2,448
2,556
2,664
2,772
2,880
2,988
5
2.460
2,574
2,688
2.802
2,916
3,030
3.144
2
2,100
2,196
2,292
2,388
2,484
2,580
2,676
3
2,220
2,322
2,424
2,526
2,628
2,730
2,832
2:a lönegraden......
4
2,340
2,448
2,556
2,664
2,772
2,880
2,988
5
2,460
2,574
2,688
2,802
2,916
3,030
3,144
6
2,580
2,700
2,820
2,940
3,060
3,180
3,300
3
2,220
2,322
2,424
2,526
2,628
2,730
2,832
4
2,340
2,448
2,556
2,664
2,772
2,880
2,988
3:e lönegraden......
5
2,460
2,574
2,688
2*802
2,916
3,030
3,144
6
2,580
2,700
2,820
2,940
3,060
3,180
3,300
7
2,730
2,856
2,982
3,108
3,234
3,360
3,486
4
2,340
2,448
2,556
2,664
2,772
2,880
2,988
5
2,460
2,574
2,688
2,802
2,916
3,030
3,144
4:e lönegraden......
6
2,580
2,700
2,820
2,940
3,060
3,180
3,300
7
2,730
2,856
2,982
3,108
3,234
3,360
3,486
8
2,880
3,012
3.144
3,276
3,408
3,540
3,672
6
2,580
2,700
2,820
2,940
3,060
3,180
3,300
7
2,730
2,856
2,982
3,108
3,234
3,360
3,486
5:e lönegraden......
8
2,880
3,012
3,144
3,276
3,408
3,540
3,672
9
3,060
3,198
3,336
3,474
3,612
3,750
3,888
10
3,240
3,384
3,528
3,672
3,816
3,960
4,104
8
2,880
3,012
3,144
3,276
3,408
3,540
3,672
9
3,060
3,198
3,336
3,474
3,612
3,750
3,888
6:e lönegraden......
10
3,240
3,384
3,528
3,672
3,816
3,960
4,104
11
3,450
3,600
3,750
3,900
4,050
4,200
4,350
12
3,660
3,816
3,972
4,128
4,284
4,440
4,596
opaginerad Kontrollera mot PDF
no
Lönegrad.
Löne-
0 r t
s g r
upp.
klass.
A.
B.
C.
D.
E.
F.
G.
10
kr.
3,240
kr.
3,384
kr.
3,528
kr.
3,672
kr.
3,816
3,960
kr.
4,104
11
3,450
3,600
3,750
3,900
4,050
4,200
4,350
7:e lönegraden......
12
3,660
3,816
3,972
4,128
4,284
4,440
4,596
13
3,960
4,122
4,284
4,446
4,608
4,770
4,932
14
4,260
4,434
4,608
4,782
4,956
5,130
5,304
11
3,450
3,600
3,750
3,900
4,050
4,200
4,350
12
3,660
3,816
3,972
4,128
4,284
4,440
4,596
1 8:e lönegraden......
13
3,960
4,122
4,284
4,446
4,608
4,770
4,932
14
4,260
4,434
4,608
4,782
4,956
5,130
5,304
15
4,560
4,746
4,932
5,118
5,304
5,490
5,676
12
3,660
3,816
3,972
4,128
4,284
4,440
4,596
13
3,960
4,122
4,284
4,446
4,608
4.770
4,932
9:e lönegraden......
14
4,260
4,434
4,608
4,782
4,956
5,130
5,304
15
4,560
4,746
4,932
5,118
5,304
5,490
5,676
16
4,860
5,058
5.256
5,454
5,652
5,850
6,048
13
3,960
4,122
4,284
4,446
4,608
4,770
4,932
14
4,260
4,434
4,608
4,782
4,956
5,130
5,304
10:e lönegraden......''
15
4,560
4,746
4,932
5,118
5,304
5,490
5,676
16
4.860
5,058
5,256
5,454
5,652
5,850
6,048
17
5,160
5,370
5,580
5,790
6,000
6,210
6,420
(
14
4,260
4,434
4,608
4,782
4,956
5,130
5,304
15
4,560
4,746
4,932
5,118
5,304
5,490
5,676
ll:e lönegraden......;
16
4,860
5,058
5,256
5,454
5,652
5,850
6,048
17
5,160
5,370
5,580
5,790
6,000
6,210
6,420
1 18
5,520
5,736
5,952
6,168
6,384
6,600
6,816
16
4,860
5,058
5,256
5,454
5,652
5,850
6,048
12:e lönegraden......
17
5,160
5,370
5,580
5,790
6,000
6,210
6,420
18
5,520
5,736
5,952
6,168
6,384
6,600
6,816
19
5,880
6,102
6,324
6,546
6,768
6,990
7,212
opaginerad Kontrollera mot PDF
in
Lönegrad.
Löne-
Ort
s g r
upp
klass.
A.
■>
C.
D.
E.
F.
G
17
kr.
5,160
kr.
5,370
kr.
5,580
kr.
5,790
kr.
6,000
kr.
6,210
kr.
6,4*20
13:e lönegraden......
18
5,520
5,736
5,952
6,168
6,384
6,600
6,816
19
5,880
6,102
6,324
6,546
6,768
6,990
7.212 |
20
6,300
6,528
6,756
6,984
7,212
7,440
7,668
18
5,520
5,736
5,952
6,168
6,384
6,600
6.816
14:e lönegraden......
19
5,880
6,102
6,324
6,546
6,768
6,990
7,212
20
6,300
6,528
6,756
6,984
7,212
7,440
7,668
21
6,720
6,954
7.188
7,422
7,656
7,890
8.124
,
20
6,300
6,528
6,756
6,984
7,212
7,440
7,668
15:e lönegraden......<J
21
6,720
6,954
7,188
7,422
7,656
7,890
8,124
22
7,140
7,380
7,620
7,860
8,100
8,340
8,580 |
1
23
7,620
7,860
8,100
8,340
8,580
8,820
9,060
22
7,140
7,380
7,620
7,860
8,100
8,340
8,580 j
16:e lönegraden......
23
7,620
7,860
8,100
8,340
8,580
8,820
9,060 t
24
8,100
8,340
8,580
8,820
9,060
9,300
9,540 |
25
8,580
8,820
9,060
9,300
9,540
9,780
10,020
t
23
7,620
7,860
8,100
8,340
8,580
8,820
9,060 j
17:e lönegraden......
24
8,100
8.340
8,580
8,820
9,060
9,300
9,540
25
8,580
8,820
9,060
9,300
9,540
9,780
10,020 j
26
9,060
9,300
9,540
9,780
10,020
10,260
10,500
24
8,100
8,340
8,580
8,820
9,060
9,300
9,540 |
18:e lönegraden......
25
8,580
8,820
9,060
9,300
9,540
9,780
10,020
26
9,060
9,300
9,540
9,780
10,020
10,260 !
10,500 1
27
9,540
9,780
10,020
10,260
10.500
10,740
10.980 |
’
25
8,580
8,820
9,060
9,300
9,540
9,780 :
10,020 |
19:c lönegraden......
26
9,060
9,300
9,540
9,780
10,020 I
10,260
10,500
27
9,540
9,780
10,020
10,260
10,500
10,740
10,980 ;
28
10,020
10,260
10,500
10,740
10.980
11.220
11,460
112
Lönegrad
Löne-
klass.
Ort
s g r
upp
A.
B.
C.
D.
E.
F.
G.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
(
26
9,060
9.300
9,540
9,780
10,020
10,260
10,500
27
9,540
9,780
10,020
10,260
10,500
10,740
10,980
20:e lönegraden.......''
28
10,020
10,260
10,500
10,740
10,980
11,220
11,460
1
29
10,500
10,740
10,980
11,220
11,460
11,700
11,940
Avdelning'' C. För kvinnliga tjänstemän.
Lönegrad.
Löne-
Ort
s g r
upp.
klass.
A.
B.
C.
D.
E.
F.
G.
1
kr.
1,440
kr.
1,500
kr.
1,560
kr.
1,620
kr.
1,680
kr.
1,740
kr.
1,800
l:a lönegraden......i
2
1,560
1,620
1,680
1,740
1,800
1,860
1,920
3
1,680
1,740
1,800
1,860
1,920
1,980
2,040
1
4
1,800
1,860
1,920
1,980
2,040
2,100
2,160
f
„ , 1
4
1,800
1,860
1,920
1,980
2,040
2,100
2,160
5
1,920
1,983
2,046
2,109
2,172
2,235
2,298
2:a lönegraden......<
6
2,040
2,106
2,172
2,238
2,304
2,370
2,436
l
7
2,160
2,229
2,298
2,367
2,436
2,505
2,574
(
7
2,160
2,229
2,298
2,367
2,436
2,505
2,574
3:e lönegraden......:
8
2,280
2,352
2,424
2,496
2,568
2,640
2,712
9
2,400
2,475
2,550
2,625
2,700
2,775
2,850
1
10
2,550
2,628
2,706
2,784
2,862
2,940
3,018
1
, ... 1
8
2,280
2,352
2,424
2,496
2,568
2,640
2,712
9
2,400
2,475
2,550
2,625
2,700
2,775
2,850
4:e lönegraden......^
10
2,550
2,628
2,706
2,784
2,862
2,940
3,018
i
11
2,700
2,784
2,868
2,952
3,036
3,120
3,204
11
2,700
2,784
2,868
2,952
3,036
3,120
3,204
5:e lönegraden......
12
2,850
2,940
3,030
3,120
3,210
3,300
3,390
13
3,030
3,126
3,222
3,318
3,414
3,510
3,606
1
14
3,210
3,312
3,414
3,516
3,618
3,720
3,828
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ilo
Lönegrad.
I Löne-
1
I
Ort
s g r
n p p
! klass.
j
A.
B.
C.
1).
E.
¥.
G.
i
(
12
kr.
2,850
kr.
2,940
kr.
3,030
kr.
3,120
kr.
3,210
kr.
3,300
kr.
3,390
6:e lönegraden......''
13
3,030
3,126
3,222
3,318
3,414
3,510
3,6d6
14
3,210
3,312
3,414
3,516
3,618
3,720
3,828
1
15
3,390
3,501
3,612
3,723
3,834
3,945
4,056
i
15
3,390
3,501
3,612
3,723
3,834
3,945
4,056
7:e lönegraden......|
16
3,600
3,714
3,828
3,942
4,056
4,170
4,284
17
3,810
3,927
4,044
4.161
4,278
4,‘95
4,512
I
18
4,020
4,140
4,260
4,380
4,500
4,620
4,740
(
18
4,020
4,140
4,260
4,380
4,500
4,620
4,740
8:e lönegraden......J.
1
19
4,260
4,380
4,500
4,620
4,740
4,860
4,980
20
4,500
4,620
4,740
4,860
4,980
5,100
5,220
21
4,800
4,920
5,040
5,160
5,280
5,400
5,520
15—202804. Lönereglering skommitténs bet. LXIII.
114
Särskilda yttranden.
Utdrag av ''protokoll, hållet hos den av Kungl. Maj:t den 3
oktober 1902 tillsatta kommitté för avgivande av förslag
rörande reglering av statens ämbetsverks och myndigheters
löneförhållanden in. rn.
1921 den 24 januari.
Närvarande:
Herr ordföranden samt herrar Ekman, August Nilsson, Bernhard
Nilsson och Edbom samt såsom särskilda ledamöter herr Malmroth och
undertecknad Sidenbladh ävensom de vid behandlingen av här nedan omförmälda
ärende jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande av chefen för justitiedepartementet
tillkallade särskilda sakkunniga, nämligen direktören O. L.
W. F. Almén, förste pastorn K. H. Ernberg, assistenten S. P. Wigh, kronohäktesföreståndaren
P. Kristensson, uppsyningsmannen E. G. Hellgren,
uppsyningsmannen G. G:son Strömberg och vaktkonstapeln E. M. P:son
Lönndahl.
Företogs, till behandling frågan om reglering av löneförhållanden
in. m. vid fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten; och beslöt kommittén
att med skrivelse denna dag till Kungl. Maj:t avgiva utlåtande i ämnet.
Därvid anfördes av nedan nämnda ledamöter och sakkunniga de
särskilda meningar i ärendet, som finnas återgivna här efteråt:
av herrar Ekman, August Nilsson, Bernhard. Nilsson, Malmroth och
Sidenbladh, vilka anförde:
115
»Såsom framgår av det vid kommitténs betänkande delen LXII (sid.
178—182) fogade utdrag av kommitténs protokoll den 3 november 1920
hava vi anfört särskilda meningar beträffande en del bestämmelser i det
uti nämnda betänkande innefattade förslag till avlöningsreglemente för
befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk tillhörande
den civila statsförvaltningen. Sålunda hava särskilda meningar anförts:
i fråga om 10 § av Malmroth och Sidenbladli;
i fråga om 14 § av Ekman, August Nilsson och Bernhard. Nilsson;
samt i fråga om 25 § av Malmroth och Sidenbladh.
Då nämnda avlöningsreglemente förutsatts skola gälla jämväl för
befattningshavare vid fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten, få vi även
i nu förevarande ärende åberopa nyssberörda av oss anförda särskilda
meningar.»
av herr Malmroth, som beträffande placeringen av tjänstemän i nuvarande
2:a normalgraden hos fångvårdsstyrelsen åberopade sin i förenämnda
protokollsutdrag den 3 november 1920 (sid. 174 175) återgivna
särskilda mening i berörda hänseende;
av herrar Hellgren, Lönndahl och Strömberg, vilka anförde:
»Vid behandling av frågan om tjänsters vid fångvårdsstaten placering
i lönegrader har kommittén till en början framhållit, hurusom vid
ett värdesättande av ifrågavarande tjänster hänsyn borde tagas till de säregna
förhållanden, varunder fångvårdspersonalens tjänstgöring äger rum,
samt de särskilda kvalifikationer, som måste ställas å fängelsetjänstemännen
(se betänkandet sid. 69—70).
Då kommittén skolat i anslutning till sitt berörda uttalande föreslå
placering av ifrågavarande tjänster å löneplanen, har emellertid kommittén
enligt vårt förmenande, vad de lägre tjänstemännen angår, icke tillfyllest
tagit hänsyn till berörda omständigheter samt det förhållandet, att av
ifrågavarande tjänstemän måste fordras en viss mognad i omdöme och en
jämförelsevis hög levnadsålder vid anställandet, till följd varav dessa
tjänster blivit för lågt. placerade.
116
Vi hava därför ansett, att vak t kon staplar, överkonstaplar, uppsyningsman
och yrkesmästare av l:a och 2:dra klass samt vaktfruar rätteligen
bort placeras en lönegrad högre än vad kommittén föreslagit.»
In fidem:
Elis Sidenblad/i.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1921:278 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av löneförhållanden vid statens tvångsarbetsanstalter m. m. s. 1 i texten
- SU 1921:163 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av löneförhållanden vid statens tvängsarbetsanstalter m. in. a1 i texten