Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj.is Proposition Er 264

1921-01-24 · 154 sidor, varav 133 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 133 av 154 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:264, Kungl. Maj.is Proposition Er 264

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Proposition Er 264.

1

Nr 264.

Kungl. Maj.-ts proposition angående reglering av löneförhållanden

vid statens tvångsarhetsanstalter ra. ra.; given

Stockholms slott den 18 mars 1921.

Kung!. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Elmquist.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Jtegenten i statsrådet å

Stockholms slott den 18 mars 1921.

■v.:: ■ ...■r. :

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Hurray, Elmquist,

Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Elmquist anförde följande:

A. Lönereglering m. m. vid statens tvångsarhetsanstalter.

Statens tvångsarhetsanstalter tillhörde före år 1921 fångvårdsstaten,

och voro befattningshavarna vid nämnda anstalter inordnade bland övrig

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 224 höft. (Kr 264.) 67-i 21 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 204.

Inledning.

Gällande

etater m. m.

till fångvårdsstaten hörande tjänstemannapersonal. Genom tvångsarbetsanstalternas

skiljande från fångvårdsstaten från 1921 års ingång föranleddes

icke någon ändring ifråga om befattningshavarnas vid tvångsarbetsanstalterna

avlöningsställning, utan är ifrågavarande personal i

sådant hänseende fortfarande fullt likställd med motsvariga tjänstemän

vid fångvårdsstaten.

På framställning av statsrådet och chefen för justitiedepartementet

samt i huvudsaklig överensstämmelse med ett av 1902 års löneregleringskommitté

i betänkande, delen LXIII, framlagt förslag har Kungl. Maj:t

förut denna dag beslutat proposition till riksdagen angående regleringav

löneförhållanden m. m. vid, bland annat, fångvårdsstaten.

Då det synes mig böra tagas under övervägande, huruvida ej de i

nämnda proposition föreslagna grunder i fråga om vissa befattningshavares

vid fångvårdsstaten tjänsteställning samt beträffande tjänstemannapersonalens

vid samma stat avlöningsförhållanden höra, åtminstone

i huvudsak, komma i tillämpning jämväl beträffande befattningshavare

vid tvångsarbetsanstalterna, anhåller jag att nu få underställa detta

spörsmål Kungl. Maj:ts prövning.

Statens tvångsarbetsanstalter tillhörde förr, såsom jag nyss nämnt,

fångvårdsstaten och voro organiserade i huvudsaklig överensstämmelse

med centralfängelser. Vid 1920 års riksdag beslöts emellertid tvångsarbetsanstalternas

skiljande från fångvården.

Med anledning av en utav Kungl. Maj:t i proposition (nr 246)

till nämnda riksdag gjord framställning i ämnet, anmälde nämligen

riksdagen i skrivelse den 11 juni 1920 (nr 333), bland annat, att riksdagen
dels

medgivit, att den för fångvårdsstaten gällande ordinarie staten

finge från och med år 1921 undergå vissa av tvångsarbetsanstalternas

frånskiljande föranledda ändringar,

dels godkänt de i det följande återgivna ordinarie avlöningsstater

för statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och statens tvångsarbetsanstalt

i Landskrona, att tillämpas från och med‘år 1921, ävensom vissa

villkor och bestämmelser för åtnjutande av de med ordinarie befattning

i nämnda stater upptagna avlöningsförmånerna;

dels ock från och med år 1921 i riksstaten under femte huvudtiteln

uppfört följande ordinarie anslag, nämligen:

till statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö:

ett bestämt anslag å 89,100 kronor och ett förslagsanslag å 200,000

kronor, samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 364.

3

till statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona:

ett bestämt anslag å 36,400 kronor och ett förslagsanslag å 130,000

kronor.

De av riksdagen godkända ordinarie avlöningsstaterna hade följande

innehåll:

Statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö.

r-

Lön eller

Tjänst-

görings-

Arvode

i

mot-

penningar

särskilt

Summa

svarande

eller mot-

svarande

uppdrag

1

1

(Efter 5 år kan lönen höjas

1 direktör .....................

3,000

2,700

2,000

1,300

_

5.000

4.000

1 med 500 kronor och efter:

j 10 år med ytterligare 500|

1 kamrerare .....................

—

1 kronor.

[Efter 5 år kan den del av

arvodet, som motsvarar lön.

1 pastor, arvode ................

[

2,300

1,200

3,500

höjas med 500 kronor och;

efter 10 år med ytterligare

500 kronor.

(Efter 5 år kan lönen höjas''

1 assistent......................

1,900

1,100

—

3,000

[ med 400 kronor och efter!

1 assistent vid jordbruket ...

1,200

900

—

2,100

| 10 år med ytterligare 400

J kronor.

i.

(Efter 5 år kan den del av

arvodet, som motsvarar lön.

1 lärare, arvode.................

1,200

900

—

2.100

'' höjas med 400 kronor och

1 förste förman (med förord-

efter 10 år med ytterligare

1 400 kronor.

nande såsom uppsynings- man) .................j.........

1,000

550

200

1,750

2 förste förmän (med förord-

nanden såsom uppsynings-

3,500

Efter 5 år kan lönen höjas

män) .......................

2,000

1,100

400

med 100 kronor och efter

1 förste förman.................

1,000

550

—

1,550

10 år med ytterligare 100

! kronor.

6 förste förmän..................

6,000

3,300

—

9,300

1 förman..........................

800

500

—

1,300

40 förmän .......................

32,000

20,000

—

52,000

.

Summa

''

89,100

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 264.

Statens tvångsarbeteanstalt i Landskrona.

Lön eller

Tjänst-

görings-

Arvode

..

R.-h: ■ : •

|

* ... !• i-, •? ,.t ‘ . . ... ■ ''

1

mot-

penningar

Summa

.

1

svarande

eller mot- svarande

uppdrag

(”Efter 5 år kan lönen höjas

1 direktör ........................

2,700

.

1,300

4,000

1 10 år med ytterligare 500

! . • f

{ kronor.

. • . j. , :

[Efter 5 år kan lönen höjas

1 assistent........................

1 förste förman (med förord-

1,200

900

„ . —.

2,100

j med 400 kronor och efter

j 10 år med ytterligare 400

( kronor.

nande såsom uppsynings- man) ..........................

1,000

550

200

1,750

1 förste förman..............i...

1,000

550

—

1,550

Efter 5 år kan lönen höjas

1 förste förman..............i...

1,000

550

—

1,550

med 100 kronor och efter

10 år med ytterligare 100

1 förman...........................

800

500

—

1,300

kronor.

6 förmän..........................

4,800

3,000

—

7,800

1 första vaktfru..................

700

350

—

1,050

Efter 5 år kan lönen höjas

2 första vaktfri! ar...............

1,400

700

• : —

2,100

med 50 kronor och efter

1 vaktfru . ......

600

300

t SO —

900

10 är med ytterligare 50

kronor.

12 vaktfruar ....................

7,200

3,600

—

10,800

Predikant, arvode .................

—

—

1,500

1,500

Summa

— ’ ’

36,400

Bland de av riksdagen godkända avlöningsvillkoren, vilka i huvudsak

överensstämma med de för fångvårdsstaten hittills gällande, torde

följande särskilt böra omförmälas.

Innehavare av befattning vid tvångsarbetsanstalt skall vara skyldig

att, med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han innehar,

låta sig förflyttas till annan dylik anstalt eller till fångvårdsanstalt;

ägande han emellertid, därest förflyttningen sker till fångvårdsanstalt

eller ock utan hans egen ansökning eller uttryckta önskan från en

tvångsarbetsanstalt till en annan, åtnjuta ersättning för flyttningskostnad.

Befattningshavare må åtnjuta fri bostad jämte nödigt bränsle eller

ock ersättning därför.

Beloppet av hyresersättning och vedanslag skall bestämmas efter

de i orten gällande hyror och pris å ved, dock med iakttagande, vad

befattningshavare av lägre grad angår, att vedanslag må utgå för inköp

av högst 8 kubikmeter björkved och 7 kubikmeter barrved.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl: Maj:ts Proposition Nr 264. 5

*

Bekläda adsersättning må utbetalas till en var förste förman och

förman med 100 kronor samt till en var första vaktfri! och vaktfru med

50 kronor, allt för år räknat.

Kostnadsfri vård av anstaltens läkare jämte av honom föreskrivna

medikamenter, enligt de närmare bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar,

lämnas åt förste förman, förman, första vaktfru och vaktfru, men ej åt

deras familjer.

Därest för någon av de befattningshavare, vilka äga åtnjuta fri

läkarvård, uppstår av anstaltens läkare intygat behov av vård å sjukhus

eller tuberkulossanatorium, må av anstaltens medel efter styrelsens beprövande

bekostas sådan vård i allmänt rum jämte den förtäring, som

under vistelsen å sjukhuset eller sanatoriet av vederbörande läkare föreskrives,

dock att kostnaden ej må av anstaltens medel bestridas för

längre tid än sex månader årligen, ej heller under det kostnadsfri ledighet

åtnjutes eller då sjukdomen är av sådan art eller befattningshavaren

uppnått den ålder, att ringa utsikt finnes för att han skall komma att

återinträda i tjänstgöring.

Då kostnad av anstaltens medel utgår för befattningshavares vård

å sjukhus eller sanatorium, må utgifterna för hans färd dit och därifrån

bestridas på enahanda sätt.

Det torde i detta sammanhang böra erinras, att till tjänstemän vid

tvångsarbetsanstalterna utgår tillfällig löneförbättring med följande belopp:

t '' i ■ /''. ■ \ • »11 • -i ts,i --u •* * !; • . ** it; i • : ; 4 . j

direktör ...............................

kamrerare.......,......................

pastor ..............,....................

assistent av högre grad.....

assistent av lägre grad.....

lärare ........................................

uppsyningsman ..................

förste förman ......................

förman ...................................

första vaktfru .......................

vaktfri! ...................................

med kronor 700

» » 700

». )) 700

» » 700

» 525

» » 525

» » 300

!) » 300

» » 300

» » 200

» » 200

Med anledning av Kungl. Maj;ts proposition nr 260 till 1920

års riksdag anmälde riksdagen i skrivelse den 18 juni 1920, nr 399,

att den för anordnande av en ny statens vårdanstalt för alkoholister

vid Svartsjö anvisat dels på tilläggsstat för år 1920 ett förslagsanslag

å 25,000 kronor, dels och å extra stat för år 1921 ett förslagsanslag å

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts Proposition Xr 264.

Stadga

för tvångsarbetsanstal

terna

m. m.

Löne
reglerings
kommitténs
förslag.

50,000 kronor, med rätt för Kungl- Maj:t att med avseende å anstaltens

organisation, drift och övriga därmed sammanhängande frågor fatta de

beslut, vartill förhållandena gåve anledning.

Genom beslut den 7 september 1920 förordnade Kungl. Magt, att

vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö skulle anordnas en vårdanstalt för

män, som enligt lagen den 30 juni 1913 om behandling av alkoholister

skulle intagas å allmän anstalt för vård av alkoholister.

Kungl. Magt har den 23 december 1920 utfärdat stadga för statens

tvångsarbetsanstalter och för statens vårdanstalt för alkoholister vid

Svartsjö.

Enligt nämnda stadga hava statens tvångsarbetsanstalter till ändamål

att mottaga personer, som, enligt vad därom är i lag stadgat,

ådömts tvångsarbete, samt att genom deras hållande till arbete, genom

moralisk påverkan och genom en i övrigt såvitt möjligt för varje särskilt

fall lämpad behandling söka väcka deras arbetshåg och sätta dem

i stånd att föra ett nyktert och ordentligt liv.

Inseendet över och högsta ledningen av varje tvångsarbetsanstalt

tillkommer en av Kungl. Magt för en tid av högst fyra år i sänder

förordnad styrelse. Medlemmar av anstaltsstyrelse åtnjuta icke lön eller

arvode.

Statens vårdanstalt för alkoholister vid Svartsjö har till uppgift att

mottaga och vårda sådana manliga, åt dryckenskap hemfallna personer,

vilka överflyttats från annan allmän alkoholistanstalt eller ock direkt

intagits å nu ifrågavarande anstalt på grund därav, att de äventyra eller

antagas kunna äventyra annan anstalts verksamhet eller ock äro behäftade

med sjukdom, som medför smittofara eller påkallar vård å

sjukhus.

Inseendet över och högsta ledningen av alkoholistanstalten vid

Svartsjö tillkommer styrelsen för statens tvångsarbetsanstalt därstädes.

Sistnämnda anstalts direktör tjänstgör i sådan egenskap jämväl vid

alkoholistanstalten. Den i övrigt vid tvångsarbetsanstalten anställda

personalen är pliktig att, i den utsträckning sådant finnes påkallat, tjänstgöra

även vid alkoholistanstalten.

Efter uppdrag av Kungl. Magt bär 1902 års löneregleringskommitté

utarbetat förslag till ny lönereglering för statens tvångsarbetsanstalter,

vilket förslag är innefattat uti ett av kommittén den 10 mars

1921 avgivet utlåtande i ämnet.

Jag går nu att redogöra för kommitténs berörda förslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 264.

Efter att Lava erinrat om gällande stater för tvångsarbetsanstalterna

samt vissa därmed sammanhängande, av mig nyss anförda förhållanden

yttrar kommittén i. sitt nämnda utlåtande huvudsakligen följande.

»Den nuvarande organisationen av tvångsarbetsanstalterna överensstämmer

— utom vad angår styrelserna för de särskilda anstalterna —

i allt väsentligt med den för fångvårdsstaten gällande organisationen.

Vid den nu tilltänkta regleringen av tvångsarbetsanstalterna synes kommittén

en dylik överensstämmelse jämväl fortfarande böra iakttagas och

sålunda vissa av kommittén beträffande fångvårdsstaten föreslagna organisatoriska

förändringar komma i tillämpning jämväl i avseende å tvångsarbetsanstalterna.

I gällande stat för tvångsarbetsanstalten å Svartsjö är uppförd

en befattning såsom pastor. Av denne, likasom av pastorerna vid fångvårdsstaten

fordras, att han ägnar sin verksamhet uteslutande åt vederbörande

anstalts tjänst. Avlöningen till såväl ifrågavarande pastor som

fängelsepastorerna utgår i form av arvode, och är sådan befattning sålunda

icke att anse såsom ordinarie i egentlig mening.

Kommittén har av skäl, som finnas anförda å sid. 47 51 i dess

betänkande delen LXIII (angående fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten),

ansett sig böra förorda, att pastorsbefattningarna vid flertalet

centralfängelser måtte ombildas till ordinarie tjänster med i viss mån

förändrad karaktär och benämning.

Då pastorns vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö arbetsuppgifter i

allt väsentligt bör motsvara dem, som redan åligga eller enligt kommitténs

förslag äro avsedda att tillkomma de nämnda fängelsepastorerna,

har kommittén ansett sig böra föreslå, att jämväl pastorsbefattningen

vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö må ombildas till ordinarie tjänst

och att innehavaren må benämnas pastor och förste lärare.

Vid den för kvinnliga tvångsarbetare avsedda tvångsarbetsanstalten

i Landskrona är anställd en prästman i predikants tjänsteställning.

Befattningen är, i motsats till pastorstjänsten vid Svartsjöanstalten, avsedd

att bestridas av en person, som har sin huvudsakliga sysselsättning

å annat håll.

Vidkommande ifrågavarande befattningshavares tjänsteställning anser

sig kommittén icke böra föreslå någon förändring.

För tvångsarbetsanstalten å Svartsjö är å staten uppförd eu manlig

lärarbefattning. I likhet med lärare vid fångvårdsstaten åtnjuter han

avlöning i form av arvode till samma belopp som avlöningen för fång
-

Vissa

ändringar

beträffande

tvångsarbetsan

stal tern as

organisation.

Pastorns

vid

Svartsjö
anstalten
ställning.

Bibehållande

av

predikants
befattningen
vid
tvåcgsarbetsan

stal ten i

Landskrona.

Lärare
befattningen
vid
Svartsjö
anstalten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

X Kring!. Maj.is Proposition Nr 264.

vårdsassistent i nuvarande lägre grad. Ifrågavarande lärarbefattning är

emellertid icke att betrakta såsom ordinarie tjänst i egentlig mening.

I skrivelse den 8 april 1919 angående bland annat omorganisation

av fångvårdsstaten, till vilken då hörde jämväl tvångsarbetsanstalterna,

föreslog fångvårdsstyrelsen, på anförda skäl, att lärarbefattningarna vid

fångvården måtte ombildas till ordinarie tjänster och att därvid lärarbefattningarna

skulle sammansmältas med assistenttjänsterna till en enhetlig

kår.

Berörda förslag, i vad det avser fängelselärarbefattningarna, har

kommittén biträtt (se kommitténs betänkande delen LXIII, sid. 59—60).

Vad beträffar den nuvarande lärarbefattningen å tvångsarbetsanstalten

å Svartsjö, hava inom kommittén framförts olika meningar.

Å ena sidan har uttalats, att med hänsyn särskilt till det vid anstalten

under sommarhalvåret pågående jordbruks- och trädgårdsarbete

anstaltens skola icke borde under nämnda tid hållas i gång. Under

sommaren skulle då erforderlig undervisning kunna medhinnas av en

befattningshavare, pastorn och förste läraren, varför då icke skulle erfordras

någon lärarkraft därutöver. Under vinterhalvåret, då skolan

skulle hållas i gång i full utsträckning, syntes däremot biträde åt pastorn

vid undervisningen kunna lämnas av mera tillfälliga lärarkrafter, exempelvis

ortens skollärare eller andra lämpliga personer, vilka mot ersättning

per timme skulle hålla lektioner i den omfattning, som kunde befinnas

nödig.

Å andra sidan har yrkats, att den särskilda lärarbefattningen skulle

bibehållas och, på sätt föreslagits beträffande fängelselärarna, ombildas

till en ordinarie assistenttjänst. Till stöd för denna uppfattning har

anförts, att kravet på tvångsarbetarnas och alkoholisternas etiska fostran

icke bleve i tillräcklig omfattning tillgodosett, därest den nyss antydda

anordningen beträffande undervisningen tillämpades, vilken innebure en

tillbakagång i förhållande till den år 1910 beslutade organisationen i

nämnda hänseende. Därvid har tillika erinrats, att åtskilliga bland de

internerade utgjordes av yngre personer, vilka kunde antagas vara särskilt

mottagliga för etisk inverkan; samt att, enär tvångsarbete ej sällan

ådömdes på jämförelsevis kort tid, vistelsen vid anstalten kunde infalla

under en sådan period, då skolan ej hölles i gång; ävensom att den

ändrade organisation för tvångsarbetsanstalterna, som genomförts från

1921 års början, avsett, bland annat, att åstadkomma en mera individuell

behandling av tvångsarbetarna än som dittills ägt rum, och att

verksamheten vid dessa anstalter särskilt skulle inriktas på uppfostran

av de därstädes intagna individerna.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung!. Maj.ls Proposition Nr 264.

Då kommittén med den synnerligen begränsade tid, som stått

kommittén till buds vid förevarande ärendes behandling, icke kunnat

bilda sig någon bestämd mening ifråga om lärartjänsten vid tvångsarbetsanstalten

å Svartsjö, har kommittén ansett detta spörsmål böra

göras till föremål för vidare utredning, vilken synes lämpligen böra

uppdragas åt anstaltens styrelse.

I avvaktan på nämnda utredning torde den nuvarande innehavaren

av lärartjänsten, vilken innehar konstitutorial å befattningen, böra uppföras

å övergångsstat med honom nu tillkommande avlöningsförmåner.

Å staten för den för kvinnor avsedda tvångsarbetsanstalten i Landskrona

finnes uppförd en ordinarie manlig assistentbefattning, vilken befattning

emellertid för närvarande icke är besatt med ordinarie innehavare

utan uppehälles allenast på förordnande av en förste förman.

Därjämte finnes vid samma anstalt anställd en lärarinna, vilken avlönas

från anstaltens förslagsanslag.

Uti skrivelse till Konungen den 22 februari 1921 har anstaltens

styrelse föreslagit, att den manliga assistentbefattningen måtte utbytas

mot en för kvinnlig innehavare avsedd befattning såsom första assistent

och första lärarinna samt den nuvarande lärarinnebefattningen förändras

till en ordinarie tjänst, vars innehavare skulle benämnas andra assistent

och andra lärarinna.

Emellertid har styrelsen utgått från, att en särskild manlig eller

måhända kvinnlig redogörare med anställning såsom ordinarie assistent

skulle finnas vid anstalten.

För egen del får kommittén beträffande styrelsens förslag i berörda

hänseenden anföra följande.

Av skäl, som finnas angivna i kommitténs förut åberopade betänkande,

delen LXIII, sid. 60—62, har kommittén förordat, att den nuvarande

manliga assistentbefattningen vid det för kvinnliga fångar avsedda

centralfängelset i Växjö skulle utbytas mot en för kvinna avsedd

assistentbefattning, likasom att lärarinnebefattningen vid samma fängelse

skulle omändras till en ordinarie kvinnlig assistenttjänst, bägge i samma

tjänstegrad.

Vad nu angår tvångsarbetsanstalten i Landskrona, synes kommittén

liknande anordning böra träffas och sålunda därstädes inrättas två kvinnliga

med varandra jämnställaa assistentbefattningar. Den ena av ifrågavarande

assistenter bör då ock handhava redogörarsysslorna, vilka enligt

kommitténs mening icke äro av större omfattning, än att de väl kunna

förenas med övriga assistentgöromål, helst om för utförande av de egentBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 224 Imf t. (Nr 264J eu 21 2

Kvinnliga

assistenter.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Trädgårds
mästare.

Ordinarie uppsyningsmansbefattningar.

Förändring av

vissa förmansbefattningar

till förste

förmanstjänster.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 264.

liga bokhållerigöromålen något biträde kan påräknas av en första vaktfru

eller vaktfru. Kommittén tillåter sig erinra, att icke heller vid

centralfängelset i Växjö någon särskild redogörare upptagits i kommitténs

förslag.

Vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö finnes anställd en trädgårdsmästare,

vilken för närvarande åtnjuter avlöning såsom extra uppsyningsman.

Yrkande bär framställts, att denne befattningshavare måtte, i

sammanhang med uppförande å ordinarie stat, tilldelas en högre tjänsteställning,

och har till stöd härför anförts, bland annat, följande.

Ifrågavarande befattningshavare förestode och ledde trädgårdsbruket

vid anstaltens trädgårdar, vilka omfattade en areal av omkring 20 hektar

och av vilka under år 1920 erhållits produkter med en försäljningssumma

av cirka 45,000 kronor. För befattningen, som vore av mycket krävande

och ansvarsfull natur, fordrades en väl meriterad person med vittgående

kunskaper och flerårig vana i trädgårdsskötsel samt i uppgörande

av leveranser och försäljningar. Sådana ägde nämligen rum till såväl

andra statsförvaltningar som kommunala inrättningar och enskilda.

Kommittén, som icke haft något att erinra mot ifrågavarande befattnings

uppförande å ordinarie stat, har jämväl ansett innehavaren av

densamma böra med hänsyn till de kvalifikationer, som måste ställas på

honom, icke minst i merkantilt hänseende, tilldelas en högre tjänsteställning

än såsom uppsyningsman, och har kommittén därvid funnit

nämnda tjänsteman lämpligen böra likställas med trädgårdsmästare vid

statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

Uppsyningsmansbefattningarna vid tvångsarbetsanstalterna, likasom

vid fångvårdsstaten, tillsättas enligt för närvarande gällande bestämmelser

allenast med förordnande tills vidare mot åtnjutande för befattningarnas

innehavare av visst arvode såsom tillskott till avlöning såsom förste

förman (överkonstapel).

Av enahanda skäl, som av kommittén i betänkandet delen LXIII

(sid. 62—63) anförts till stöd för förändring av uppsyningsmansbefattningarna

vid fångvården till ordinarie tjänster, anser sig kommittén böra

förorda, att jämväl beträffande uppsyningsmansbefattningar vid tvångsarbetsanstalt

motsvarande åtgärd vidtages vid nu avsedd lönereglering..

Vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö hänföras till förmansgraden

för närvarande, bland andra, ett expeditionsbiträde å direktörsexpeditionen,

en smed vid gårdsbruket, tillika hovslagare, en ladugårdsförman

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 264.

11

•och en »förste trädgårdsförman». För dessa fyra befattningshavare har

föreslagits förste förmans tjänsteställning.

Beträffande expeditionsbiträdet å direktörsexpeditionen har meddelats,

att denne befattningshavare hade att i första hand ansvara för förandet

av rullor och journaler och andra föreskrivna förteckningar, i vilket hänseende

av honom måste fordras viss kännedom om författningar och

andra föreskrifter, som röra anstaltens verksamhetsområde.

Med hänsyn till det anförda och då de manliga befattningshavare,

•som vid de större centralfängelserna bestrida motsvarande åligganden,

innehava högre tjänsteställning än såsom vaktkonstapel, synes kommittén

skäligt, att ifrågavarande expeaitionsbiträde erhåller förste förmans

tjänstegrad.

Vidkommande de övriga tre befattningshavarna har meddelats följ

ande.

Den förenämnde smeden förestode gårdsbrukets smedja, med där

skeende tillverknings- och reparationsarbeten; honom ålåge att tillse redskap

och maskinella anordningar för jordbruket; han hade att själv

verkställa hovbeslag å anstaltens omkring 40 hästar.

Ladugårdsförmannen hade ansvaret för skötseln av den i ladugårdarna

inrymda kreatursbesättningen, vilken omfattade ett antal av omkring

200 djur; han hade närmaste befäl över de tvångsarbetare, som

sysselsattes därstädes. Utbytet av ladugårdsskötseln vid anstalten vore

till ej ringa del beroende på ladugårdsförmannens skicklighet, intresse

och uthållighet.

»Förste'' trädgårdsförmannen», av vilken måste fordras trädgårdsutbildning,

biträdde trädgårdsmästaren vid trädgårdarnas skötsel och

hade att i trädgårdsmästarens frånvaro ansvara för trädgårdsarbetet.

Honom tillkomme att utöva närmaste befäl över de i trädgårdarna sysselsatta,

till ett tjugutal uppgående tvångsarbetarna samt dem åtföljande

förmän, samt att hava tillsyn över den vid trädgårdarna förlagda kolonien

av tvångsarbetare.

Då dessa befattningshavare synas kommittén hava väsentligt mera

krävande och ansvarsfulla uppgifter än övriga förmän, har kommittén

ansett sig böra tillstyrka, att jämväl de för dem avsedda befattningarna

må förändras till förste förmanstjänster.

För tvångsarbetsanstalten i Landskrona äro i gällande ordinarie stat

upptagna, bland andra, 1 förste förman med uppsyningsmansförordnande,

2 förste förmän utan sådant förordnande samt 7 förmän.

Minskning av

manlig bevakningspersonal

vid anstalten

i Landskrona.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 264.

Beredande av

ökad sabbatsvila

åt vissa

befattningshavare.

Då emellertid, efter nedläggande av kronohäktesavdelningen vid

nämnda anstalt, därstädes endast förvaras kvinnliga tvångsarbetare, synes

en väsentlig reduktion av antalet manliga befattningshavare kunna företagas.

För de kvinnliga lösdrivarnas personliga bevakning och handledning

vid arbetet böra nämligen, enligt kommitténs mening, icke användas

andra än kvinnliga befattningshavare. Manliga tjänstemän — frånsett

direktören — torde fördenskull endast erfordras för yttre bevakning av

själva anstalten och andra dylika sysslor. För nämnda ändamål bär

kommittén beräknat ett antal av 4 förmän vara tillfyllest. Övriga ifrågavarande

manliga tjänstemän, såväl i förmansgrad som i förste förmans

och uppsyningsmans tjänsteställning, hava däremot synts kommittén

kunna undvaras. Vid nu angivna förhållande torde å övergångsstat böra

uppföras 1 befattning såsom förste förman med uppsyningsmansförordnande,

samt 2 förste förmans- och 3 förmanstjänster. Kommittén förutsätter

emellertid, att åtgärder vidtagas för att sålunda å övergångsstat

uppförd befattningshavare må snarast möjligt beredas anställning å annan

ordinarie tjänst. I sådant hänseende må erinras om den tjänsteman vid

tvångsarbetsanstalt enligt nu gällande avlöningsvillkor åliggande skyldighet

att låta sig förflyttas till annan dylik anstalt eller till fångvårdsanstalt.

I detta sammanhang tillåter sig kommittén framhålla, hurusom

genom en sådan bortflyttning av vissa manliga befattningshavare en del

bostadslägenheter vid anstalten skulle bliva lediga. Härigenom torde

då möjlighet uppstå att kunna bereda vid anstalten boende vaktfruar

utvidgade och förbättrade bostadsutrymmen, något som lärer vara särdeles

av behovet påkallat.

Enligt vad för kommittén uppgiviis, har vid tvångsarbetsanstalten

i Landskrona sabbatsvila endast i mycket ringa omfattning kunnat beredas

de vaktfruar, som tilldelats egentlig bevakningstjänst, medan däremot

de vaktfruar, som avsetts för arbetsledning eller andra särskilda

göromål, så gott som undantagslöst varit befriade från söndagstjänstgöring.

Då emellertid, enligt kommitténs bestämda uppfattning, en var

vaktfru, även om hon eljest icke sysselsättes med egentlig bevakningstjänst,

har skyldighet att vid behov jämväl fullgöra dylik tjänstgöring,

synes en rättvisare fördelning av vaktfruarnas sabbatsvila kunna genomföras,

och torde anstaltens styrelse böra hava sin uppmärksamhet fästad

å nämnda förhållande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 264.

13

Likasom i fråga om tjänstemän vid fångvårdsstaten anser kommittén

det numera av riksdagen antagna avlöningsreglementet för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila

statsförvaltningen, böra äga tillämpning å tjänstemän vid tvångsarbetsanstaltema.

Vid placering av nu ifrågavarande ordinarie tjänster i lönegrader

enligt den i avlöningsreglementet intagna löneplanen böra ock enligt

kommitténs uppfattning i allt väsentligt tillämpas enahanda grunder,

som kommit till uttryck i kommitténs förslag beträffande fångvårdstjänstemännen,

vilken kår de nu ifrågavarande befattningshavarna ju

tillhörde intill 1921 års ingång.

I enlighet härmed och under iakttagande av de förändringar i

tvångsarbetsanstalternas organisation, som kommittén i det föregående

föreslagit, har kommittén tänkt sig tjänsternas placering i lönegrader

böra ske på sätt nedan angives, varvid tillika upptages antalet befattningar

inom varje särskild tjänstegrad.

Direktören vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö är för närvarande i

avlöningshänseende likställd med direktören vid centralfängelset å Långholmen.

Då nämnda likställighet torde böra bibehållas, har kommittén

hänfört direktören vid Svartsjöanstalten till 17:e lönegraden under avdelning

B i löneplanen eller till samma grad, i vilken kommittén upptagit

direktören vid Långholmsfängelset.

Direktören vid tvångsarbetsanstalten i Landskrona är för närvarande

likställd med direktör vid straffängelse likasom med direktören vid centralfängelset

för kvinnor i Växjö.

Kommittén, som funnit sig sakna anledning att härutinnan föreslå

någon ändring, har fördenskull upptagit direktören vid Landskronaanstalten

i 15:e lönegraden eller i samma grad som de nämnda fängelsedirektörerna.

Pastorn vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö åtnjuter nu avlöning

i likhet med andre pastor vid centralfängelset å Långholmen.

För sistnämnde befattningshavare, vilken skulle benämnas pastor

och förste lärare, har kommittén föreslagit placering i 15:e lönegraden,

och torde i anslutning härtill nu ifrågavarande befattningshavare vid

Svartsjöanstalten i egenskap av pastor och förste lärare böra hänföras

till samma grad.

Kamreraren vid Svartsjöanstalten är för närvarande jämnställd med

kamreraren vid Långholmsfängelset.

De ordinarie

tjänsternas

placering i

avlöningsgrader.

Manliga

tjänstemän.

Direktörer.

Pastorn och

förste läraren.

Kamreraren.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Mqj:ts Proposition Nr 264.

Assistenter.

Trädgårds
mästaren.

TJppsynings
män.

Förste

förmän.

I likhet med denne senare torde kamreraren vid Svartsjö böra upptagas

i 14:e lönegraden.

Av de bägge assistenterna vid Svartsjöanstalten är den ene jämnställd

med fångvårdsassistenter av nuvarande högre grad. Erinras må

emellertid, att denne assistent tillsammans med assistenterna vid centralfängelset

å Långholmen före år 1919 bildade en särskild grupp, högre

än övriga assistenter vid centrala fångvårdsanstalter. Den andre assistenten

vid Svartsjöanstalten (jordbruksassistenten) är likställd med fångvårdsassistenter

av nuvarande lägre grad.

Vad den högre av de nämnda båda assistenterna å Svartsjö beträffar,

har kommittén, med särskilt avseende fästat å hans åligganden

beträffande alkoholistanstalten vid Svartsjö, funnit sig, om än med

någon tvekan, böra föreslå, att han placeras i samma lönegrad, som

kommittén tänkt sig för assistenterna vid Långholmsfängelset eller i 12:e

lönegraden.

Den för jordbruket avsedda assistenten torde böra hänföras till 9:e

lönegraden eller till samma lönegrad, som kommittén föreslagit exempelvis

för jordbruksassistenten vid centralfängelset i Mariestad.

Den nuvarande manliga assistentbefattningen vid tvångsarbetsanstalten

i Landskrona skulle, enligt vad förut är nämnt, ersättas av kvinnlig

assistenttjänst.

På sätt av det föregående framgår, har kommittén tänkt sig, att

för trädgårdsmästaren vid Svartsjöanstalten skulle inrättas en ordinarie

tjänst med högre ställning än såsom uppsyningsman; och har kommittén

därvid jämfört honom med trädgårdsmästare vid statens järnvägar och

statens vattenfallsverk. Under erinran att dessa senare tillhöra 6:e lönegraden

anser sig kommittén böra föreslå, att den nu ifrågavarande befattningshavaren

under tjänstetiteln trädgårdsmästare upptages i samma

lönegrad.

I det föregående har föreslagits, att uppsyningsmansbefattningarna

skulle förändras till ordinarie tjänster. Antalet uppsyningsmansbefattningar

utgör enligt gällande avlöningsstater 4, därav 3 vid Svartsjöanstalten

och 1 vid Landskronaanstalten. Då enligt kommitténs i det föregående

framlagda förslag den sistnämnda befattningen skulle överföras

till övergångsstat, skulle å den nya ordinarie staten uppföras 3 uppsy

ningsmanstjänster, vilka, i likhet med motsvarande tjänster vid fångvården,

torde böra hänföras till 5:e lönegraden.

I gällande avlöningsstater äro uppförda 9 förste förmän utan uppsyningsmansförordnande,

därav 7 vid Svartsjöanstalten och 2 vid Landskronaanstalten.

Enligt vad förut är nämnt, har kommittén föreslagit,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 264.

att 4 förmanstjänster vid Svartsjöanstalten skulle förändras till förste

förmansbefattningar och att de nämnda 2 förste förmanstjänsterna vid

Landskronaanstalten skulle upptagas å övergångsstat, till följd varav

antalet förste förmän å den nya ordinarie staten skulle bliva 11. Ifrågavarande

befattningshavare, som för närvarande äro likställda med överkonstaplar

vid fångvården, torde böra hänföras till samma lönegrad som

dessa eller enligt kommitténs förslag till 4:e lönegraden.

Nu gällande avlöningsstater upptaga ett antal av 48 förmän, därav Förmån.

41 vid Svartsjöanstalten och 7 vid Landskronaanstalten. Till följd av

föreslaget uppflyttande av 4 förmanstjänster vid Svartsjöanstalten till

högre tjänsteställning och överförande av 3 förmansbefattningar vid

Landskronaanstalten till övergångsstat, bör hela antalet förmän kunna

minskas till 41. Då förmännen för närvarande i avlöningshänseende

äro jämnställda med vaktkonstaplar vid fångvården, torde de böra sättas

i 2:a lönegraden eller i samma grad, som kommittén föreslagit beträffande

vaktkonstaplar.

Enligt kommitténs i det föregående framlagda förslag skulle den Kvinnliga

manliga assistentbefattningen vid tvångsarbetsanstalten i Landskrona tiänstemänförändras

till en kvinnlig assistenttjänst, varjämte för undervisningen ^sYstenur.

därstädes skulle inrättas likaledes en kvinnlig assistentbefattning. Bägge

de ifrågavarande tjänsterna, vilka kommittén ansett böra likställas med

motsvarande, av kommittén föreslagna befattningar vid centralfängelset

i Växjö, torde likasom dessa böra uppföras i 6:e lönegraden under avdelning

C i löneplanen.

I gällande avlöningsstat för Landskronaanstalten äro uppförda 3 Första vaktförsta

vaktfruar och 13 vaktfruar. Dessa torde böra, med bibehållande fruaf''rua7akt

av nuvarande antal, hänföras, första vaktfruar till 3:e lönegraden samt

vaktfruar till l:a lönegraden under avdelning C eller till samma lönegrader,

som av kommittén föreslagits för likabenämnda befattningshavare

vid fångvården.

I gällande ordinarie avlöningsstat för tvångsarbetsanstalten i Landskrona

finnes uppfört ett arvode till en predikant därstädes.

I anslutning till vad kommittén föreslagit beträffande arvoden till

predikanter vid fångvården, anser kommittén ifrågavarande arvodesbelopp

icke böra specifikt upptagas i stat utan i likhet med avlöningar

till andra icke-ordinarie befattningshavare utgå från vederbörande gemensamma

anslag till avlöning åt icke-ordinarie befattningshavare och enligt

grunder, som fastställas av Kungl. Maj:t.

Avlöning till

icke-ordinarie

befattningshavare.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Särskilda

avlöningsbestämmelscr

m. m.

Kungl. Majds Proposition Nr 264.

Enligt vad som framgår av 2 § av det nya avlöningsreglementet

för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen, skola jämte avlöningsreglementets

stadganden kunna för tjänstemän vid vissa verk gälla särskilda, av

Kungl. Maj:t och riksdagen beslutade avlöningsbestämmelser.

Kommittén har i sådant hänseende beträffande tjänstemän vid fångvårdsstaten

föreslagit följande särskilda bestämmelser, nämligen:

tjänsteman skall, om han därtill förordnas, vara skjddig att såsom

vikarie bestrida befattning i samma eller lägre lönegrad;

tjänsteman, tillhörande någon av 1—5 lönegraderna enligt avlöningsreglementets

9 §, avdelningarna B eller C, må även i andra fall än vid

skada till följd av olycksfall i tjänsten, enligt av Kungl. Maj:t meddelade

närmare bestämmelser, erhålla erforderlig läkarvård jämte läkemedel på

fångvårdens bekostnad, dock att vård å sjukhus, sanatorium eller annan

dylik vårdanstalt icke må vid sådant sjukdomsfall bestridas av fångvårdens

medel under tid, då tjänstemannen åtnjuter oavkortad lön.

Med det förra av dessa stadganden avsågs särskilt, att beträffande

sådana befattningshavare, vilka vid eventuella förändringar inom fångvårdsstatens

organisation skulle kunna umbäras å sina innehavande

befattningar, deras arbetskraft måtte kunna i annan ordning tillgodogöras.

Det senare av de nämnda stadgandena har ansetts betingat därav,

att vissa befattningshavare vid fångvårdsstaten för närvarande äro tillförsäkrade

fri läkarvård i större omfattning, än som enligt det nya avlöningsregieinentet

i allmänhet skulle tillkomma befattningshavare.

Motsvarande stadganden torde ock böra meddelas beträffande befattningshavare

vid tvångsarbetsanstalterna, varvid emellertid bör iakttagas,

att dylik vidsträcktare rätt till läkarvård jämväl må tillkomma

den i 6:e lönegraden under avdelningen B i löneplanen uppförda trädgårdsmästaren.

Enligt gällande avlöningsvillkor för tvångsarbetsanstalterna är innehavare

av befattning vid sådan anstalt skyldig att, med bibehållande

av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, låta sig förflyttas till

fångvård sanstalt; och äger han vid förflyttning till fångvårdsanstalt åtnjuta

ersättning för flyttningskostnad, även om förflyttningen sker efter

hans egen ansökning eller uttryckta önskan.

Åven i sammanhang med den nu föreslagna regleringen torde böra

stadgas skyldighet för befattningshavare vid tvångsarbetsanstalt att låta

sig förflyttas till fångvårdsanstalt, varvid emellertid i fråga om avlöning

och flyttningsersättning synas böra gälla de allmänna föreskrifterna

13 och 27 §§ i det nya avlöningsreglementet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 264.

Enligt stadgan för statens tvångsarbetsanstalter och för statens

vårdanstalt för alkoholister vid Svartsjö den 23 december 1920 är direktören

vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö skyldig att i sådan egenskap

tjänstgöra jämväl vid alkoholistanstalten därstädes likasom.den i övrigt

vid nämnda tvångsarbetsanstalt anställda personalen är pliktig att, ''

den utsträckning sådant finnes påkallat, tjänstgöra även vid alkoholistanstalten.

h ör att någon tvekan beträffande befattningshavarnas skyldigheter

i berörda hänseende icke må kunna uppstå, synes det lämpligt, att

bland de nämnda särskilda bestämmelserna införes en föreskrift i sådant

hänseende.

De nu föreslagna särskilda bestämmelserna torde böra inrymmas i

den kungörelse som angiver de veide, å vilkas befattningshavare det nya

avlöningsreglementet skall äga tillämpning.

I fråga om anordning vid övergång till efterskottsutbetalning av

hela avlöningen samt beträffande särskilda övergångsbestämmelser i övrigt

vid tillämpningen av det nya avlöningsreglementet böra i avseende

a personal vid tvångsarbetsanstalterna givetvis gälla enahanda grunder

som beträffande befattningshavare vid andra verk, exempelvis vid fång-- vårdsstaten (jfr betänkandet delen LXIII, sid. 90—91).

Enligt vad av det. föregående framgår, skulle det bliva erforderligt

att uppgöra en särskild övergångsstat för tvångsarbetsanstalterna. Å

denna skulle då uppföras läraren vid Svartsjöanstalten ävensom vid

Landskronaanstalten nu placerade 1 förste förman med uppsvningsmansförordnande,

2 förste förmän samt 3 förmän.

För statens tvångsarbetsanstalter äro uppförda följande ordinarie

anslag, nämligen:

dels ett bestämt anslag för tvångsarbetsanstalten å Svartsjö samt

ett motsvarande anslag för tvångsarbetsanstalten i Landskrona, från

vilka anslag bestridas avlöningar — frånsett ålderstillägg — till de vid

vederbörande anstalt anställda ordinarie tjänstemän samt pastor och

lärare ävensom predikant,

dels ock två särskilda förslagsanslag, ett för vardera anstalten, från

vilka anslag bestridas ersättningar till vikarier för förenämnda ordinarie

tjänstemän samt för pastor och lärare, avlöningar till icke-ordinarie personal

i allmänhet samt andra dylika kostnader ävensom egentliga driftkostnader

vid anstalterna, såsom förplägning, beklädnad, uppvärmning,

reparationer å anstaltsbyggnaderna m. m., varjämte från samma anslag

bestridas rese- och traktamentsersättningar till, bland andra, medlemmarna

i vederbörande anstalts styrelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 224 haft. (Nr 264.)

Stater.

674 21 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. May.ts Proposition Nr 264.

Ålderstillägg utgå från femte huvudtitelns gemensamma anslag till

ålderstillägg.

Det torde ock böra erinras, att å extra stat för år 1921 är för

ståtens vårdanstalt för alkoholister vid Svartsjö anvisat ett särskilt förslagsanslag.

Därest nu det nya avlöningsreglementet skall tillämpas å statens

tvångsarbetsanstalter, betingas därav förändrad uppställning av staterna

för dessa anstalter. Därvid böra, vad avlöningsstaterna beträlfar, enligt

kommitténs mening i huvudsak tillämpas de allmänna grunder, som

finnas åberopade och närmare angivna i kommitténs betänkande, delen

LXIII, sid. 95—99.

I anslutning härtill skulle kostnaderna för avlöningar till de ordinarie

tjänstemännen angivas i en anslagspost för vardera anstalten, från

vilka särskilda anslag jämväl skulle bestridas de i lönerna ingående belopp,

som motsvara nuvarande ålderstillägg. Dessa bägge anslagsposter

skalle erhålla förslagsanslags natur, och hava av kommittén beräknats

till 176,000 kronor för tvångsarbetsanstalten å Svartsjö och till 60,000

kronor för tvångsarbetsanstalten i Landskrona.

Vidare torde böra för vardera anstalten uppföras särskilda anslagsposter

till vikariatsersättningar åt vikarier å ordinarie befattningar.

Dessa anslagsposter, vilka likaledes måste hava förslagsanslags natur,

hava av kommittén upptagits till 5,000 kronor för Svartsjöanstalten och

2,000 kronor för Landskronaanstalten.

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare bestridas för närvarande,

såsom förut är antytt, från vederbörande anstalts förslagsanslag.

Enligt kommitténs mening torde det vara lämpligt att å de

nya staterna uppföras särskilda anslagsposter för avlöningar till ickeordinarie

befattningshavare m. m.

Vid beräkningen av sistnämnda anslagsposter, vilken beräkning

åtminstone för närvarande måste bliva synnerligen approximativ, har

kommittén för vardera anstalten tagit till utgångspunkt sammanlagda

beloppet av avlöningar till sådana icke-ordinarie befattningshavare, som

avlönas från vederbörande förslagsanslag, dock, vad anstalten i Landskrona

beträffar, med inräknande av avlöningen till den å bestämt anslag

uppförda predikanten, men med avdrag av ersättningen till lärarinnan

vid anstalten, vilken senare befattningshavare föreslagits skola uppföras

å ordinarie stat såsom assistent. Då de icke-ordinarie befattningshavarna

i allmänhet torde hava åtnjutit tillfällig löneförbättring från

särskilt anslag, synes redan av denna anledning någon höjning av de

för år 1921 beräknade avlöningsbeloppen bliva nödig. Kommittén har

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 264.

approximativt beräknat anslagsposterna i fråga till 18,000 kronor för

Svartsjöanstalten och 15,000 kronor för Landskronaanstalten.

Under rubriken omkostnadsstat synes lämpligen böra för vardera

anstalten uppföras en anslagspost för bestridande av övriga kostnader

för driften av vederbörande anstalt, i den mån de ej täckas av inkomster

av jordbruk, trädgårdsskötsel m. m.»

De lörslag i olika hänseenden beträffande statens tvångsarbetsanstalter,

som sålunda framlagts av löneregleringskommittén, anser jag

mig kunna till alla delar biträda.

Vad till en början beträflar de förslag i berörda avseende, som äro

av mera organisatorisk natur, innebära vissa av dem allenast eu tilllämpning

av de principer, som kommit till uttryck uti det i förberörda

proposition innefattade förslag beträffande fångvårdsstaten. Detta

gäller sålunda dels ombildningen av pastorsbefattningen vid tvångsarbetsanstalten

å Svartsjö till en ordinarie tjänst såsom pastor och förste

lärare, dels förändringen av manlig assistentbefattning vid den för kvinnliga

lösdrivare avsedda tvångsarbetsanstalten i Landskrona till kvinnlig

assistenttjänst, dels uppförandet av lärarinnebefattningen vid sistnämnda

anstalt såsom ordinarie kvinnlig tjänst i assistentgrad och dels uppsyningsmansbefattningarnas

förändring till ordinarie tjänster.

Vidkommande den nuvarande lärarbefattningen vid Svartsjöanstalten

hava av kommittén omförmälts två skiljaktiga förslag, avseende det ena

lärarbefattningens indragning och ersättande med tillfälliga undervisare,

och det andra befattningens ombildning till ordinarie tjänst. Då jag,

lika litet som kommittén, varit i tillfälle att bilda mig någon bestämd

uppfattning beträffande förevarande spörsmål, synes mig den lämpligaste

utvägen för närvarande vara att, såsom kommittén föreslagit, i avvaktan

på vidare utredning uppföra lärarbefattningen på övergångsstat.

Förslaget att å ordinarie stat uppföra eu för Svartsjöanstalten avsedd

trädgårdsmästarbefattning synes mig vara fullt befogat, och torde

den för befattningen föreslagna tjänsteställningen kunna anses lämpligt

avvägd. Likaledes synes mig en uppflyttning till förste förmans

tjänsteställning av de fyra, för närvarande i förmansgrad stående, i det

föregående närmare angivna befattningshavare vid Svartsjöanstalten,

vilka hava särskilt krävande arbetsuppgifter, vara fullt motiverad.

Sedan kronohäktesavdelningen vid tvångsarbetsanstalten i Landskrona

blivit indragen, torde behovet av manlig bevakningspersonal vid

anstalten hava blivit väsentligt minskat, varför jag anser mig kunna

tillstyrka, att, såsom kommittén föreslagit, nämnda personal nedbringas

Departe
ments
chefens
yttrande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 2C4.

till allenast fyra förmän och att övriga manliga bevakningstjänstemän

uppföras å övergångsstat, intill dess plats kan beredas dem på annat båll.

Vad kommittén uttalat i fråga om vidtagande av åtgärder för dels

beredande av ökad sabbatsvila för vissa vaktfruar vid Landskronaanstalten

samt dels förbättring av bostadsförhållandena därstädes, synes

mig böra beaktas.

1 likhet med kommittén anser jag det nya avlöningsreglementet för

befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen, böra tillämpas beträffande statens

tvångsarbetsanstalter. Den av kommittén föreslagna placeringen av de

olika tjänsterna i lönegrader enligt den i reglementet innefattade löneplanen,

vilken placering i stort sett motsvarar den, som föreslagits beträffande

tjänster vid fångvårdsstaten, har jag funnit vara lämpligt avvägd.

Vid sådant förhållande har jag icke kunnat biträda det yrkande

om högre löneställning för uppsyningsmän, förste förmän, förmän och

vaktfruar, som i särskilt, vid kommitténs utlåtande fogat yttrande framställts

av särskilda sakkunniga, vilka biträtt kommittén vid behandlingen

av förevarande ärende.

Vad kommittén i övrigt föreslagit beträffande särskilda avlöningsbestämmelser

ävensom i fråga om förändrad uppställning av staterna,

har jag ansett mig böra i sak förorda, och har jag icke någon anmärkning

att framställa mot de av kommittén förslagsvis beräknade beloppen

till avlöningar till ordinarie tjänstemän, till vikariatsersättningar samt

till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare in. m.

Enligt kommitténs förslag skulle vidare under rubriken omkostnadsstat

för vardera anstalten uppföras eu anslagspost för bestridande av

övriga kostnader för driften av vederbörande anstalt, i den mån de ej

täckas av inkomster av jordbruk, trädgårdsskötsel m. m.

De å riksstaten för år 1921 uppförda förslagsanslagen för statens

tvångsarbetsanstalter utgöra för Svartsjöanstalten 200,000 kronor och

för Landskronaanstalten 130,000 kronor eller tillhopa 330,000 kronor.

Vid beräknande av den nya omkostnadsstaten skulle från dessa anslagssummor

avdragas de belopp, som avsetts för bestridande av utgifter

för sådana ändamål, vilka, enligt vad förut är sagt, skulle utgå av de

till den nya avlöningsstaten hörande anslagsposterna. Med iakttagande

härav och med någon utjämning mellan de för de särskilda anstalterna

avsedda beloppen har jag beräknat, att under rubriken omkostnadsstat

skulle erfordras förslagsvis 150,000 kronor för Svartsjöanstalten

och 130,000 kronor för Landskronaanstalten.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kung1. Mcij:ts Proposition Nr 264.

21

Härvid torde böra uppmärksammas, hurusom av nämnda belopp

icke skulle bestridas de särskilda omkostnader, som kunna föranledas av

vården av alkoholister vid den med tvångsarbetsanstalten å Svartsjö

förenade alkoholistanstalten eller vid en tilltänkt ny alkoholistanstalt i

sammanhang med tvångsarbetsanstalten i Landskrona. Dessa särskilda

kostnader anser jag nämligen böra täckas av särskilda för nämnda alkoholistanstalter

anvisade anslag, varom jag i det följande kommer att

framlägga förslag.

De ordinarie staterna för statens tvångsarbetsanstalter skulle i enlighet

med det förut sagda få följande utseende:

Ordinarie stat.

A. Avlöningsstat

Tvångsarbetsanstalten å Svartsjö.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag...

Vi kariatsersättningar, förslagsanslag.................................

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare in. in.,

förslagsanslag ................................................................

Tvångsarbetsanstalten i Landskrona.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag...

Vikariatsersättningar, förslagsanslag.............................

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,

förslagsanslag................................................................

kronor 176,000: —

» 5,000: —

» 18,000: —

kronor 60,000: —

» 2,000: —

» 15,000: —

B. Omkostnadsstat.

Tvångsarbetsanstalten å Svartsjö.

Övriga kostnader för driften, förslagsanslag.................. kronor 150,000: —

Tvångsarbetsanstalten i Landskrona.

Övriga kostnader för driften, förslagsanslag................. kronor 130,000: —

Summa förslagsanslag kronor 556,000: —

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 264.

Kostnads
beräkning.

Övergångsstat.

•

Lön eller

motsvarande

Tjänst-

görings-

penningar

eller

motsvarande

Arvode för

särskilt

uppdrag

Summa

Tvångsarbetsanstalten å Svartsjö:

1 lärare, arvode ..............................

1,200

900

—

2,100 ‘)

Till ålderstillägg, förslagsvis ......................

—

—

—

400

Tvångsarbetsanstalten i Landskrona:

1 förste förman (med förordnande såsom upp-

syningsmän").....................................

1,000

550

200

1,7502)

1 förste förman ....................

1,000

550

—

1,5502)

1 d:o d:o ......................................

1,000

550

—

1,5502)

1 förman .............................................

800

500

—

1,3002)

2 förmän ..............................................

1,600

1,000

—

2,6002)

Till ålderstillägg, förslagsvis .................

—

—

—

900

Till hyresersättningar cell vedanslag, där för-

mån av fri bostad med bränsle icke åtnju-

tes, samt till beldädnadsersättning, förslagsvis

—

—

2,850

Summa förslagsanslag

—

—

—

15,000

*) Efter 5 år kan den del av arvodet, som motsvarar lön, höjas med 400 kronor och efter 10 år med

ytterligare 400 kronor.

2) Efter 5 år kan lönen höjas med 100 kronor och efter 10 år med ytterligare 100 kronor.

Till ledning- vid bedömandet av den kostnadsökning, som en tilllämpning

av föreliggande förslag till lönereglering m. m. beträffande

statens tvångsarbetsanstalter skulle medföra, torde få anföras nedanstående

uppgifter.

För år 1921 äro för tvångsarbetsau stal terna i stat uppförda, bland

andra, följande ordinarie anslag:

Tvångsarbetsanstalten å Svartsjö:

bestämt anslag....................................... kronor 89,100: —

förslagsanslag.......................................... » 200,000: —

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.is Proposition Nr 264.

Tvångsarbetsanstalten i Landskrona:

bestämt anslag ...................................... kronor 36,400: —

förslagsanslag........................................ :» 130,000: — 455 ;-()().

Läggas härtill av andra anslag utgående kostnader för

tillfällig löneförbättring till ordinarie tjänstemän,

beräknade efter förhållandena år 1920, omkring ... 21,600: —

samt

för ålderstillägg, likaledes beräknade efter förhållandena

år 1920, omkring .................................... 9,400: —

erhålles en totalsumma av kronor 486,500: —

De av mig framlagda nya staterna, övergångsstaten däri

inräknad, sluta å ett sammanlagt belopp av kronor 571,000: —

\ id en jämförelse mellan den näst förut återgivna totalsumman och

det sist angivna beloppet är emellertid att märka följande.

I den för de nuvarande kostnaderna upptagna summan ingår icke

värdet av bostad och bränsle, som åtnjutes in natura, samt icke heller

till vissa icke-ordinarie befattningshavare utgående tillfällig löneförbättring.

Beträffande de föreslagna nya staterna bör uppmärksammas, att däri

upptagna avlöningsbelopp komma att i viss mån minskas på grund av

skyldigheten att erlägga ersättning för tjänstebostad.

Likaså må framhållas, hurusom särskilt de för vikariatsersättningar

och avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare av kommittén beräknade

anslag måste betraktas såsom synnerligen approximativa.

Vidare må erinras, att genom den av kommittén förutsatta anordningen

vid övergång till efterskottsutbetalning av hela avlöningen en

kostnadsökning föranledes första året, då de nya staterna böra tilllämpas.

Slutligen är att märka, hurusom vid ovanstående kostnadsberäkningar

hänsyn icke blivit tagen till dyrtidstillägg, vare sig de som nu

utgå, eller de som efter regleringens genomförande kunna antagas komma

att utgå.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24-

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 2(14.

Statens vårdanstalt

för

alkoholister å

Svartsjö.

B. Statens vårdanstalter för alkoholister å Svartsjö och

i Landskrona.

Vid behandling i statsutskottet av Kungl. Maj:ts till föregående års

riksdag avlåtna, den 27 februari 1920 dagtecknade proposition, n:r

2(10, angående anordnande av en ny statens vårdanstalt för alkoholister

uttalade statsutskottet (utlåtande n:r 216) ifråga om behandlingen av

svårhanterliga alkoholister följande:

Genom att statens tvångsarbetsanstalt i Svartsjö enligt riksdagens

beslut icke längre komme att äga fångvårdsanstalts karaktär, hade en tidigare

dryftad plan att dit förlägga en s. k. bottenanstalt för alkoholistvården

kunnat med större framgång än tidigare upptagas till övervägande.

Enligt vad utskottet genom överläggning med sistnämnda anstalts direktör

inhämtat, hade också därstädes en sådan minskning i antalet omhändertagna

tvångsarbetare ägt rum, att både lokaler och större delen

av den erforderliga personalen skulle kunna avskiljas från tvångsarbetsanstalten

för en där anordnad alkoholistanstalt. Därigenom komme kostnaderna

för en sådan därstädes anordnad vårdverksamhet att kunna

nedbringas till ett mycket lågt belopp. Denna anordning, som omedelbart

läte sig åvägabringas, behövde ej heller i något avseende föregripa

en större och mera definitiv lösning av anstaltsorganisationen för alkoholistvården.

En anordning av nu nämnd beskaffenhet skulle dessutom på ett

särskilt lämpligt sätt kunna anknytas till vårdverksamheten vid statens

vårdanstalt för alkoholister å Salbohed. Erfarenheten hade visat, att

svårigheterna att därstädes med nämnda anstalts bristfälliga lokala förhållanden

kunna nöjaktigt övervaka särskilt de mest svårdisciplinerbara

internerade vore synnerligen stora. Härav hade följt, att alkoholistvården

i dess helhet vid statens vårdanstalt för alkoholister å Salbohed

icke vore i allo tillfredsställande. Därpå vore, bland annat, de talrika

rymningarna därifrån med därav härflytande, på hela klientelet

demoraliserande verkningar, ett talande bevis. Upprättades nu en kompletterande

anstalt vid Svartsjö, borde dit remitteras de mest svårhanterliga

alkoholisterna och i första hand sådana med kriminell förtid. Finge

ett dylikt urskiljande ske vid Salbohed, skulle detta, på samma gång

därmed ökad tillgång på vårdplatser bereddes, säkerligen på anstaltsvården

därstädes utöva en i hög grad god inverkan. Att anstaltsvården

vid Svartsjö, ställd under ledning av nuvarande direktören för tvångs
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 264.

25

arbetsanstalten, skulle ur disciplinär synpunkt hava lättare att komma

till rätta med dessa svårhanterliga element än vad fallet vore vid Salbohed,

funnes det enligt utskottets mening all anledning att antaga.

Statsutskottet hemställde om beviljande av medel till en alkoholistanstalt

å Svartsjö.

Riksdagen anvisade, såsom redan nämnts, dels å tilläggsstat för år

1920 ett belopp av 25,000 kronor dels ock å 1921 års stat ett förslagsanslag

av 50,000 kronor för uppehållande av en statens alkoholistanstalt

vid Svartsjö.

Genom beslut den 7 september 1920 har Kungl. Maj:t, på sätt jag

i det föregående omförmält, förordnat, att vid tvångsanstalten å Svartsjö

skulle anordnas en dylik vårdanstalt för manliga alkoholister och

har Kungl. Maj:t den 23 december 1920 utfärdat stadga för bland

annat nämnda vårdanstalt. Utöver den i det föregående lämnade redogörelsen

för huvuddragen av nämnda anstalts organisation, tillåter jag

mig hänvisa till vad nämnda stadga därom innehåller.

Då för uppehållande av alkoholistanstalten vid Svartsjö för år 1922

synes erfordras samma belopp som för år 1921, torde för år 1922 böra

äskas ett anslag å 50,000 kronor.

Jag beder nu att få övergå till väckt fråga om inrättande av en

dylik alkoholistanstalt jämväl i Landskrona.

Uti skrivelse den 20 december 1920 har socialstyrelsen upptagit

till behandling frågan, huruvida icke kvinnliga alkoholister av samma

kategorier som de, vilka intagas å Svartsjö, borde beredas vård å statens

tvångsarbetsanstalt för kvinnor i Landskrona.

Socialstyrelsen anför härutinnan bland annat: Beträffande svårhanterliga

kvinnliga alkoholister vore frågan om dessas behandling alltjämt olöst.

Starka skäl talade för, att spörsmålet härom omedelbart toges under övervägande.

Till en början framhölles i detta avseende, att behovet av

vårdmöjligheter för kvinnliga alkoholister icke vore tillgodosett ens i

samma mån som för manliga alkoholister. Statsanstalt för kvinnor saknades,

och endast en erkänd anstalt för kvinnliga alkoholister vore i

verksamhet, nämligen hemmet Gunnarskog. Denna anstalt hade ett

platsantal av för närvarande 10, vilket alltsedan april månad 1920 i

allmänhet varit fullt taget i anspråk och tidvis överbelagt. Den obetydliga

kapaciteten hos denna enda verksamma alkoholistanstalt för kvinnor

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 224 käft. (Nr 264.) 674 21 4

Departements
chefen.

Statens vårdanstalt

för

alkoholister

Landskrona.

Social
styrelsen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 264.

medförde icke blott fara för, att anstalten icke skulle motsvara behovet

av vårdplatser utan omöjliggjorde även praktiskt taget ett särskiljande

av olika kategorier av intagna. Djupt sjunkna och svårhanterliga recidivister

hade sålunda icke kunnat hållas effektivt avskilda från unga

och relativt ofördärvade personer. Därtill komme, att riksdagen i skrivelse

den 16 april 1918 anhållit om utredning, huruvida icke lagen om

behandling av alkoholister lämpligen kunde utsträckas att omfatta jämväl

den, som vore hemfallen åt dryckenskap och upprepade gånger

dömts till ansvar för fylleri, samt framläggande av det förslag, vartill

utredningen kunde föranleda. I anledning av särskilda remisser häröver

komme socialstyrelsen och styrelsen för statens vårdanstalt för alkoholister

vid Salbohed att inom den närmaste tiden avgiva gemensamt utlåtande

i ärendet. Av den härvid förebragta utredningen framginge, att

särskilda åtgärder krävdes med anledning av den ökning i antalet tvångsinternerade

kvinnor, som måste bli en följd av eventuell lagutvidgning

på denna punkt. Det ovan anförda gåve sålunda vid handen, att

förefintliga anstaltsresurser för kvinnliga alkoholister, särskilt med hänsyn

till de bristande sorteringsmöjligheterna, redan med nuvarande lagstiftning

måste betecknas såsom otillräckliga samt att vid ett genomförande

av den ifrågasatta utvidgningen av alkoholistlagen dessa brister

komme att skärpas i synnerligen hög grad. Det torde icke med någon

större grad av sannolikhet kunna förväntas, att nya erkända alkoholistanstalter

för kvinnor skulle uppstå inom de närmaste åren för att möta

de genom lagutvidgningen stegrade kraven på vårdplatser. Det skulle

sålunda i främsta rummet komma att påvila staten att åstadkomma erforderligt

antal nya vårdplatser.

Det läge då närmast till hands att för lösningen av denna fråga

följa den anvisning, som statsmakterna givit genom ovanberörda beslut

om inrättande av en statens alkoholistanstalt å Svartsjö i samband med

därvarande tvångsarbetsanstalt, och träffa motsvarande anordning vid

tvångsarbetsanstalten för kvinnor. Betänkligheterna häremot syntes vara

så mycket mindre som ifråga om kvinnorna sambandet mellan alkoholism

— ej minst den form därav, som ovanberörda lagutvidning avsåge

träffa — och lösdriveri torde vara ännu starkare än hos männen.

Styrelsen hade därför ansett sig böra preliminärt undersöka möjligheten

av att i samband med tvångsarbetsanstalten för kvinnor anordna

en statsanstalt för kvinnliga alkoholister. Av vad därvid utrönts syntes

framgå, att hinder icke mötte för sådan anordning, vare sig Landskrona

eller Norrköping utsåges till förläggningsort för ifrågavarande tvångsarbetsanstalt.

Närmare utredning och förslag ifråga om upprättandet

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 264.

och bedrivandet av en sådan statens alkoholistanstalt hade styrelsen

emellertid icke ansett sig böra åvägabringa. Erforderliga förberedelser

i sådant syfte torde kunna vidtagas med sådan skyndsamhet, att anstalten

kunde tagas i anspråk från och med den 1 juli 1921.

För det fall att den nu framförda tanken ansåges böra vinna beaktande,

syntes åtgärder böra vidtagas för tillhandahållande av medel

såväl till vidtagande av eventuellt behövliga anordningar som ock till

bestridande av driftkostnader. Då platsantalet åtminstone till en början

torde kunna begränsas till tio, borde dessa kostnader icke bliva stora.

Styrelsen ansåge sig slutligen böra erinra, att de i stadgan för tvångsarbetsanstalterna

intagna särskilda bestämmelserna för med sådan anstalt

förenad alkoholistanstalt avsåge endast anstalten å Svartsjö. Skulle i

anledning av förevarande framställning alkoholistanstalt inrättas även

vid tvångsarbetsanstalten för kvinnor, torde sålunda vissa jämkningar

böra vidtagas i nämnda bestämmelser.

Med anledning av det anförda har socialstyrelsen hemställt, att åtgärder

måtte vidtagas för anordnande av en statens vårdanstalt för

kvinnliga alkoholister i samband med statens tvångsarbetsanstalt för

kvinnor.

I infordrat utlåtande över socialstyrelsens framställning anför styrelsen

för Landskronaanstalten:

De lokala förhållandena i Landskrona medgåve mycket väl, att där

anordnades en alkoholistanstalt för kvinnor. Om beslut meddelades om

en alkoholistanstalts inrättande i Landskrona, torde en avdelning av

anstaltens nattcellbyggnad kunna användas för alkoholistanstalten. Denna

avdelning vore så belägen, att man utan större svårigheter där kunde

hålla alkoholisterna avskilda från tvångsarbeterskorna. Möjligen erfordrades

några mindre förändringar, vilka kunde utföras utan någon större

kostnad. Kostnaderna för en alkoholistanstalts uppehållande torde för

år räknat komma att uppgå till i runt tal 10,000 kronor eller från och

med den 1 juli 1921 räknat till samma års slut 5,000 kronor. Den nu

befintliga bevakningspersonalen vid tvångsarbetsanstalten torde vara tillräcklig

även för alkoholistanstalten, dock att möjligen någon extra personal

på en eller två personer kunde behöva förordnas för att bestrida

vakthållning och expedition.

Styrelsen föreslog, att Kungl. Maj:t måtte förordna, att bestämmelserna

i kap. 2 i stadgan för statens tvångsarbetsanstalter och för statens

vårdanstalt för alkoholister vid Svartsjö skulle tills vidare gälla jämväl

för statens alkoholistanstalt för kvinnor.

Styrelsen för

statens

tvångsarbetsanstalt

i

Landskrona.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Departements

chefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 264.

Lika med socialstyrelsen anser jag det lämpligt att snarast möjligt

en vårdanstalt för kvinnliga alkoholister anordnas i samband med tvångsarbetsanstalten

i Landskrona. Då enligt anstaltsstyrelsens uppfattning

de lokala förhållandena ej lägga binder i vägen för en dylik anordning,

anser jag mig böra tillstyrka, att en statens vårdanstalt för kvinnliga

alkoholister från och med den 1 juli 1921 anordnas i Landskrona, vilken

anstalt bör sta under inseende och ledning av styrelsen för därvarande

tvångsarbetsanstalt.

Emot de för åren 1921 och 1922 äskade anslagens storlek torde ej

vara något att erinra.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört, får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra

verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, skall

från och med den 1 januari 1922 äga tillämpning å

befattningshavare vid statens tvångsarbetsanstalter;

dels besluta, att uti den till samma reglemente

hörande tjänsteförteckningen må under femte huvudtiteln

införas följande:

Verk och befattningar.

Avdelning

och lönegrad

enligt löne- planen

Femte huvudtiteln.

Statens tvångsarbetsanstalter.

1 direktör.....................

B 17

1 direktör....................

B 15

1 pastor och förste lärare............

B 15

1 kamrerare...............

B 14

1 assistent .........

B 12

1 assistent ..

B 9

2 assistenter, kvinnliga.........

C 6

1 trädgårdsmästare...........................................

B 6

3 uppsyningsman .

B 5

11 förste förmän ...

B 4

41 förmän ..

B 2

3 första vaktfruar ..........

C 3

13 vaktfruar ...............................................................

C 1

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj. ts Proposition Nr 264.

29

dels godkänna följande särskilda bestämmelser att

från och med den 1 januari 1922 lända till efterrättelse

beträffande tjänstemän vid statens tvångsarbetsanstalter,

nämligen:

tjänsteman vid statens tvångsarbetsanstalter är

skyldig att tjänstgöra jämväl vid alkoholistanstalt, som

är förenad med tvångsarbetsanstalt;

tjänsteman vid statens tvångsarbetsanstalter är

skyldig att underkasta sig den förflyttning till fångvårdsanstalt,

som kan bliva honom i behörig ordningålagd,

ägande emellertid sålunda förflyttad tjänsteman

att åtnjuta avlöning och ersättning för flyttningskostnad

i överensstämmelse med stadgandena i 13 § 3

mom. samt 27 § i avlöningsreglementet;

tjänsteman vid statens tvångsarbetsanstalter skall,

om han därtill förordnas, vara skyldig att såsom vikarie

bestrida befattning i samma eller lägre lönegrad;

tjänsteman vid statens tvångsarbetsanstalter, tillhörande

någon av 1—6 lönegraderna under avdelning

B eller 1—3 lönegraderna under avdelning C enligt

avlöningsreglementets 9 §, må även i andra fall än vid

skada till följd av olycksfall i tjänsten, enligt av

Kungl. Maj:t meddelade närmare bestämmelser, erhålla

erforderlig läkarvård jämte läkemedel på vederbörande

tvångsarbetsanstalts bekostnad, dock att vård å sjukhus,

sanatorium eller annan dylik vårdanstalt icke må vid

sådant sjukdomsfall bestridas av tvångsarbetsanstalts

medel under tid, då tjänstemannen åtnjuter oavkortad lön;

dels godkänna det av mig framlagda förslag till

stater för statens tvångsarbetsanstalter;

dels under riksstatens femte huvudtitel, med uteslutande

av de i samma stat under rubriken statens

tvångsarbetsanstalter uppförda särskilda ordinarie anslag,

uppföra under rubriken statens tvångsarbetsanstalter

ett ordinarie förslagsanslag av 556,000 kronor samt

under rubriken statens tvångsarbetsanstalter: övergångsstat

ett ordinarie förslagsanslag av 15,000 kronor;

dels till driftkostnader för statens vårdanstalt för

alkoholister vid Svartsjö å extra stat för år 1922 anvisa

ett förslagsanslag å 50,000 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 224 höft. (Nr 264.)

674 21 5

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 264.

dels ock för anordnande och drivande av en ny

statens vårdanstalt för alkoholister i Landskrona anvisa

ej mindre på tilläggsstat för ar 1921 ett förslagsanslag

å 5,000 kronor, än även a extra stat för år

1922 ett förslagsanslag å 10,000 kronor, med rätt för

Kungl. Maj:t att med avseende å anstaltens organisation,

drift och övriga därmed sammanhängande frågor

fatta de beslut, vartill förhållandena giva anledning.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall; och skulle proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, avlåtas

till riksdagen

Ur protokollet:

Herman Hultkrantz.

Stockholm, K. L. Beckmana Boktr., 1921.

opaginerad Kontrollera mot PDF

UNDERDÅNIG'']'' BETÄNKANDE

AVGIVET AV

DEN AV KUNGL. MAJ:T DEN 3 OKTOBER 1902

TILLSATTA KOMMITTÉ

RÖRANDE

ING AV STATENS ÄMBETSVERKS OCH MYNDIGHE

• i ll o

LÖNEFÖRHÅLLANDEN M. M.

LXIII.

REGLERING AV LÖNEFÖRHÅLLANDEN M. M.

VID FÅNGVÅRDSSTYRELSEN OCH

FÅNGVÅRDSSTATEN.

STOCKHOLM 1921

KUNG!/. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNEK

202804

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fångvårdsstyrelsen och

fångvårdsstaten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLL.

Sid.

Skrivelse till Konungen.....................I—in

I- Inledning............................ i

II. Organisationsfrågor...................... 7

Fångvårdsstyrelsen........................ 7

Huvuddragen av fångvårdsstyrelsens nuvarande organisation ... 7

Frågan om omorganisation av fångvårdsstyrelsen........ 9

Uttalanden och framställningar................ 9

Uttalanden av chefen för justitiedepartementet ... 9

Förslag av fångvårdsstyrelsen............ 14

Inrättande av en byrå för sociala ärenden....... 15

Straffregistrets organisation............. 18

Arbetskontorets organisation............. 18

Förändrade arbetsuppgifter för vissa tjänstemän m. m. . 20

Biträdet i byggnadsärenden............. 22

Ytterligare biträdande ordinarie personal....... 23

Ifrågasatt inverkan av vissa förhållanden å omorganisationen 24

Fullmäktige................... 24

Kommitténs yttrande angående omorganisation av fångvårdsstyrelsen . 25

Avdelning för sociala ärenden............ 24

Avdelning för straffregistret............. 27

Kanslibyrån................\ . . 28

Arbetskontoret.................. 28

Kommitténs förslag beträffande nya avdelningar inom

styrelsen.................... 31

Biträdande ordinarie personal............ 31

Befattningshavare hos styrelsen enligt kommitténs

förslag..................... 36

j*—202804 Lönerealeringskommitténs bet. LXIIf.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sid.

Kompetensfordringar................ 38

Fullmäktige...............• . . . . 40

Sakkunniga biträden inom styrelsen......... 40

Fång vårdsstaten.................... 42

Huvuddragen av fångvårdsstatens nuvarande organisation .... 42

Vissa ändringar beträffande fångvårdsstatens organisation .... 45

Särskilda sakkunniga för omorganisation av fångvdrdsanstalterna . . 45

Av kommittén behandlade frågor rörande ändringar i fångvårdsstatens

organisation................... 47

Fängelsepastorernas ställning............ 47

Förändring av predikantsbefattningen vid centralfängelset

i Växjö................... 53

Fråga om vissa kamrerarbefattningars förändring till assistenttjänster

................. 54

Ifrågasatt inrättande av bokhållar- och kassörsbefattningar 55

Lärarbefattningarnas omändring till assistenttjänster ... 57

Kvinnlig assistent............ 60

Lärarinnebefattningens omändring till kvinnlig assistenttjänst

................... 61

Ordinarie uppsyningsmansbefattningar......... 62

Arbetsledare................... 63

Kokerskornas tjänsteställning............ 66

III. Tjänsternas placering på avlöningsskalan samt antalet

befattningshavare i de olika tjänstegraderna....... 68

Huvudgrunderna för det nya avlöningssystemet.......... 68

Allmänna synpunkter vid fångvårdspersonalens placering på den

nya avlöningsskalan..................... 69

Grunder för bestämmande av antalet ordinarie befattningar .... 70

Tjänsternas placering i lönegrader m. m.............. 72

Fångvårdsstyrelsen...................... 72

Chefen.......................... 12

Övriga manliga tjänstemän hos styrelsen............ 72

Kvinnliga tjänstemän hos styrelsen...... 72

Fångvårdsstaten........................ 74

Manliga tjänstemän..................... 74

Vaktkonstaplar..................... 74

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sid.

Överkonstaplar. Yrkesmästare av 2:a klass......... 75

Uppsyningsman. Yrkesmästare av l:a klass........ 75

Kronohäktesföreståndare................. 76

Assistenter...................... 77

Kamrerare...................... 80

Pastorer och förste lärare................ 80

Förste pastor och överlärare............... 81

Direktörer...................... 81

Kvinnliga tjänstemän.................... 88

Vaktfruar....................... 83

Första vaktfruar.................... 84

Kvinnliga assistenter.................. 84

IV. Avlöning till icke-ordinarie befattningshavare m. m. 85

V. Avlöningsreglementet m. m................. 87

VI. Övergångsanordningar samt pensionsförhållanden ... 90

Anordning vid övergång till efterskottsutbetalning av hela avlöningen 90

Särskilda övergångsbestämmelser................ 91

Befattningshavare å övergångsstat............... 91

Pensionsförhållanden..................... 93

VII. Stater............................. 95

VIII. Kostnadsberäkning 102

IX. Kommitténs hemställan..................104

Bilaga 1. Förteckning över till kommittén inkomna framställningar rörande fångvårdsstyrelsen

och fångvårdsstaten.................106

Bilaga 2. Löneplan enligt kommitténs förslag till avlöningsreglemente för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila

statsförvaltningen....................... 10S

Särskilda yttranden m

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till KONUNGEN.

Genom beslut den 31 december 1919 uppdrog Kung!. Maj:t åt

1902 års löneregleringskommitté att verkställa utredning, i enlighet med

vissa angivna grunder, beträffande ny definitiv lönereglering för befatt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

TI

ningshavare vid statsdepartementen, centrala ämbetsverk och fångvårdsstaten

samt att inkomma med det förslag, som av utredningen föranleddes.

På grund av berörda uppdrag överlämnade kommittén med skrivelse

den 3 november 1920 delen LXII av sina tryckta betänkanden, innefattande

utredning och förslag beträffande ny definitiv lönereglering för

befattningshavare vid statsdepartement och centrala ämbetsverk.

Efter avlämnandet av nyssberörda betänkande har kommittén under

den återstående delen av år 1920 avgivit följande skriftliga utlåtanden,

nämligen

den 20 november angående definitiv lönereglering för statsrådets

ledamöter (nr 200);

samma dag angående ålderstilläggsberäkning för kammarrättsrådet

J. Erici (nr 201); samt

den 2 december i fråga om arbetsförhållandena inom de centrala

ämbetsverken med avseende å städnings- och rengöringsarbete m. m.

(nr 202).

Under erinran att kommittén i sitt förenämnda betänkande delen

LXII icke berört de mera speciella bestämmelserna rörande lönereglering

för befattningshavare vid fångvårdsstyrelsen ävensom att till kommittén

från vederbörande statsdepartement eller fångvårdsstyrelsen överlämnats

eller ock direkt inkommit åtskilliga framställningar, avseende såväl lönereglering

som vissa organisatoriska förändringar beträffande fångvårdsstyrelsen

och fångvårdsstaten, får kommittén härmed till Kungl. Maj:t

överlämna delen LXIII av sina tryckta betänkanden, innefattande utredning

och förslag beträffande reglering av löneförhållanden m. m. vid

fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten.

Nyssberörda^ framställningar i ämnet, vilka av kommittén tagits i

övervägande vid uppdragets fullgörande, finnas förtecknade i bilaga 1 till

detta betänkande.

På grund av särskilda Kungl. Maj:ts förordnanden hava undertecknade

Malmroth och Sidenbladh såsom särskilda ledamöter deltagit i förevarande

ärendes behandling hos kommittén, och har undertecknad Sidenbladh

därjämte bestritt sekreterargöromålen i ärendet. Tillika hava jämlikt

Kungl. Maj:ts bemyndigande följande personer såsom sakkunniga

opaginerad Kontrollera mot PDF

III

biträtt kommittén vid fullgörande av ifrågavarande uppdrag, nämligen:

direktören vid centralfängelset å Härlanda O. L. W. F. Almén, numera

assistenten vid centralfängelset å Långholmen S. P. Wigk, uppsyningsmannen

vid centralfängelset å Härlanda E. G. Hellgren och vaktkonstapeln

vid centralfängelset å Långholmen E. M. Persson Lönndahl, ävensom,

med begränsning till vissa frågor, förste pastorn vid centralfängelset å

Långholmen K. H. Ernberg beträffande frågor rörande präster och lärare

vid fångvården, föreståndaren för kronohäktet i Hudiksvall P. Kristenssou

beträffande frågor rörande kronohäktesföreståndare samt uppsyningsmannen

vid centralfängelset å Långholmen G. Gustafsson Strömberg beträffande

frågor rörande vid fångvården anställda arbetsledare och yrkeskunniga

vaktkonstaplar.

Till kommitténs protokoll avgivna särskilda yttranden i ärendet

finnas återgivna i ett vid betänkandet fogat protokollsutdrag.

Stockholm den 24 januari 1921.

Underdånigst

F. H. SCHLYTERN.

0. W. Edbom.

Carl Ekman.

Carl Halmroth.

Aug. Nilsson.

Bernhard Nilsson.

Elis Sidenbladh.

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

I. Inledning.

Nu gällande organisation av fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten

beslutades i huvudsak vid 1910 års riksdag, och bestämdes i sammanhang

därmed de avlöningar jämte avlöningsvillkor, som — med frånseende av

dyrtidstillägg och tillfällig löneförbättring — i stort sett fortfarande tilllämpas

för styrelsens personal och för tjänstemän av högre grad vid fångvårdsstaten

(se 1910 års statsverksproposition, andra huvudtiteln, samt

riksdagens skrivelse n :r 2 år 1910). För tjänstemän av lägre grad vid fångvårdsstaten

(bevaltningspersonat) fastställdes vid 1914 års förra riksdag

nya avlöningsbestämmelser, och äro dessa — likaledes med frånseende av

dyrtidstillägg och tillfällig löneförbättring — ännu gällande (se statsverkspropositionen,

andra huvudtiteln, vid 1914 års förra riksdag samt riksdagens

skrivelse n:r 2 vid samma riksdag).

Till grund för 1910 och 1914 års berörda beslut lågo särskilda av

löneregleringskommittén i ämnet avgivna förslag, vilka voro innefattade uti

delarna XVII och XXXIX av kommitténs tryckta betänkanden.

Vidkommande tidigare organisations- och avlöningsförhållanden vid

fångvården inskränker sig kommittén till att hänvisa till de i nyssnämnda

betänkanden lämnade redogörelser i berörda hänseenden.

Efter det 1910 års beslut trätt i tillämpning i avseende k fångvårdsstyrelsen,

hava emellertid vidtagits en del jämkningar beträffande styrelsens

organisations- och avlöningsförhållanden, och får kommittén här i korthet

redogöra för berörda jämkningar.

Med anledning av straffregistrets överflyttande till fångvårdsstyrelsen

från och med år 1915 beslöts sålunda vid 1914 års senare riksdag, att i

staten för styrelsen skulle uppföras avlöningar för ytterligare en andra

gradens tjänsteman (förste aktuarie å avdelningen för straff registret),

en första gradens tjänsteman (aktuarie å samma avdelning) samt ett skriv
1—202804.

Löneregleringskommittén, Bet. LXIII.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

biträde i första lönegraden, varjämte viss höjning vidtogs beträffande det

i samma stat upptagna anslaget till arvoden och flitpenningar åt extra biträden,

vikariatsersättningar in. m. (se riksdagens skrivelse n:r 2 vid 1914

års senare riksdag).

Enligt beslut vid 1917 års riksdag uppflyttades nyssnämnda skrivbiträdesbefattning

från första till andra graden. Tillika företogs en ytterligare

höjning av berörda anslag till arvoden och flitpenningar m. m. för

att bereda tillgång till avlönande av ett biträde för jordbrukstekniska ärenden.

(Se riksdagens skrivelse n:r 25 år 1917.)

Genom den allmänna lönereglering för vaktmästare och med dem jämförliga

befattningshavare, som beslutades vid 1918 års lagtima riksdag,

höjdes avlöningarna jämväl för fångvårdsstyrelsens vaktmästare (se riksdagens

skrivelse n:r 415 år 1918).

Enligt anmälan vid sistnämnda riksdag uti det vid statsverkspropositionen,

andra huvudtiteln, fogade utdrag av statsrådsprotokollet hade

Kungl. Maj :t ansett sig oförhindrad att från förslagsanslaget till fångars

vård och underhåll under titeln arbetens bedrivande anvisa erforderliga

medel till förstärkning av arbetskrafterna å styrelsens arbetskontor i vissa

hänseenden, varför kostnaden förut bestritts av det å styrelsens stat upptagna

anslaget till arvoden och flitpenningar åt extra biträden, vikariatsersättningar

m. m.

Vid 1919 års lagtima riksdag uppfördes å styrelsens stat ytterligare

tre skrivbiträdesbefattningar, därav en i andra graden och de bägge övriga

i första graden, varjämte avlöningarna för samtliga skrivbiträden inom styrelsen

reglerades i enlighet med antagna allmänna grunder. Tillika förhöjdes

anslaget till arvoden och flitpenningar åt extra biträden, vikariatsersättningar

m. m., bland annat för beredande av avlöning åt en amanuens

å straffregisteravdelningen. Därjämte beviljades anslag å extra stat för

år 1920 till avlönande av en extra aktuarie å sistnämnda avdelning av styrelsen.

Anslag å extra stat för sistberörda ändamål har vid 1920 års riksdag

beviljats jämväl för år 1921.

I avseende å fångvårdsstaten hava efter år 1910 — förutom den vid

1914 års förra riksdag företagna löneregleringen för bevakningspersonalen

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

— vidtagits följande viktigare ändringar beträffande organisations- och

avlöningsförhållandena.

Genom beslut vid 1912 års riksdag godkändes sådant tillägg till de

år 1910 antagna avlöningsvillkoren för tjänstemän vid fångvårdsstaten, att

innehavare av ordinarie befattning vid nämnda stat finge i fråga om rätt

till ålderstillägg räkna sig till godo tid, varunder han innehaft motsvarande

eller jämförlig befattning vid statens uppfostringsanstalt å Bona (se

riksdagens skrivelse n:r 2 år 1912).

Vid 1913 års riksdag uppfördes i staten en för centralfängelset i Härnösand

avsedd skollärarbefattning. Vidare bestämdes vid samma riksdag,

att dittillsvarande straffängelset i Växjö skulle i staten upptagas under den

ändrade benämningen centralfängelse och att till detta fängelse skulle överflyttas

en för straffängelset i Stockholm avsedd lärarinnebefattning, varjämte

arvodet till predikant vid fängelset i Växjö blev till sitt belopp förhöjt.

Slutligen beslöts vid nämnda riksdag viss jämkning av antalet tjänstemän

av lägre grad. (Se riksdagens skrivelse n:r 2 år 1913.)

Vid 1914 års förra riksdag beslutades, såsom redan är nämnt, allmän

lönereglering för tjänstemän av lägre grad. Härjämte blevo, med indragning

av de för tjänstemän av högre grad vid kronans äldre fängelser i

Malmö anvisade avlöningar, i staten för fångvårdsstaten upptagna avlöningar

för tjänstemän av nämnda grad vid det nya centralfängelset i Malmö.

Slutligen uppfördes i staten för straffängelset i Uppsala en skollärarbefattning.

(Se riksdagens skrivelse n:r 2 vid 1914 års förra riksdag.)

I statsverkspropositionen vid 1915 års riksdag föreslog Kungl. Maj :t,

att avlöningen till direktören vid dåvarande tvångsarbetsanstalten i Karlskrona

skulle höjas med 500 kronor. Nämnda löneförhöjning blev emellertid

av riksdagen beviljad endast å extra stat för år 1916. Vid samma riksdag

uppfördes a staten ett ytterligare antal tjänstemän av lägre grad. (Se

riksdagens skrivelse n:r 2 år 1915.)

Vid 1916 års riksdag beviljades löneförhöjning till nyssnämnda belopp

åt bemälde direktör a extra stat för ar 1917. (Enahanda belopp hava beviljats

för åren 1919 1921, men kommer enligt Kungl. Maj :ts beslut nämnda

löneförhöjning icke att utgå för år 1921.)

Genom beslut vid 1917 års riksdag höjdes de kontanta avlöningarna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

till direktören och assistenten vid dåvarande straffängelset i Mariestad, direktörens

från lägsta gradens till mellangradens avlöning samt assistentens

från lägsta gradens till dåvarande mellangradens avlöning, varjämte för

samma, fängelse i staten uppfördes ännu en assistentbefattning (för jordbruket)

med avlöning i lägsta graden. Vid samma riksdag medgavs vidare,

att direktören vid straffängelset i Uppsala finge förordnas att tillika vara

predikant vid sannna anstalt mot åtnjutande av så stor del av predikantsarvodet,

som Kungl. Maj :t bestämde, och godkändes därjämte sådan ändring

i staten, att, med uteslutande av en överkonstapel med förordnande såsom

uppsyningsman, i samma stat uppfördes för straffängelset i Uppsala

en assistentbefattning med avlöning i lägsta grad. (Se riksdagens skrivelser

n:r 2 och 25 år 1917.)

Vid 1918 års lagtima riksdag medgavs efter framställning av Kungl.

Maj :t (se riksdagens skrivelser n:r 2 A och 457):

att tvångsarbetsanstalterna i Karlskrona och i Norrköping skulle tills

vidare i staten för fångvårdsstaten upptagas under beteckningarna centralfängelset

i Karlskrona och centralfängelset i Norrköping,

att straffängelset i Mariestad skulle i samma stat upptagas under beteckningen

centralfängelset i Mariestad,

att de i avlöningsstaterna uppförda skollärare skulle upptagas under

beteckningen lärare samt den i staten uppförda skollärarinnan upptagas

under beteckningen lärarinna,

att avlöningen till samtliga assistenter i mellangrad skulle höjas till

samma belopp, som bestämts för assistenter i högsta grad,

att för en var av förste pastor och andre pastor vid centralfängelset

å Långholmen samt pastorer vid centralfängelserna i Malmö, å Härianda,

i Härnösand, Karlskrona och Norrköping skulle upptagas ett andra ålderstillägg

å 500 kronor, att utgå efter tio års fortsatt innehavande av pastorstjänst

i samma lönegrad, samt

att de en var lärare tillkommande två ålderstillägg skulle upptagas ett

vart till ett från 200 till 400 kronor förhöjt belopp.

Vid 1919 års lagtima riksdag uppfördes i staten en assistentbefattning

för vart och ett av sträf fängelserna i Karlstad, Västerås och Falun,

och har avlöningen för dessa tre assistenter satts i den lägre lönegraden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Vidare uppfördes i staten ökat antal tjänstemän av lägre grad.

Därjämte beslutades vid samma riksdag viss ändring av villkoren

för tillerkännande av hyresersättning och vedanslag åt tjänstemän av lägre

grad, varigenom stadgandet uti ifrågavarande hänseende bland avlöningsvillkoren

skulle erhålla följande lydelse:

»att beloppet av hyresersättning och vedanslag skall för ordinarie

befattningshavare vid fångvården bestämmas efter de i orten gällande hyror

och pris å ved, dock med iakttagande, vad tjänstemännen av lägre grad

angår, att vedanslag må utgå för inköp av högst 8 kubikmeter björkved och

7 kubikmeter barrved.»

För anordnande vid Singeshult i Vrå socken av Kronobergs län av

eu koloni för straffångar beviljades vid samma års riksdag ett anslag att användas

till bestridande av vissa kostnader för fastighetsköp och byggnadsarbeten

in. m.

Därjämte medgav riksdagen att, efter det Fårösunds fästning på

Gottland blivit nedlagd, densamma finge ställas till fångvårdens disposition

för upprättande därstädes av en fångvårdsanstalt.

(Jfr riksdagens skrivelse n:r 2 A och 2 B.)

I proposition n :r 246 vid 1920 års riksdag framlade Kung! Maj :t

förslag, avseende tvångsarbetsanstalternas skiljande från fångvården.

Kungl. Maj :t föreslog i sådant hänseende, bland annat, att riksdagen

måtte medgiva, att den för fångvårdsstaten gällande ordinarie staten finge

från och med år 1921 undergå följande ändringar, nämligen ej mindre, i

vad avsåge tjänstemän av högre grad, så till vida, att ur nämnda stat skulle

utgå de för tvångsarbetsanstalten å Svartsjö och tvångsarbetsanstalten i

Landskrona upptagna särskilda avlöningsstater, än även, i vad ifrågavarande

stat avsåge tjänstemän av lägre grad (bevakningspersonal), så till

vida, att densamma skulle minskas med visst antal sådana tjänstemän, till

följd varav staten i sagda del skulle erhålla ändrad lydelse, upptagande följande

bevakningspersonal:

15 överkonstaplar (med förordnande såsom uppsyningsmän),

69 överkonstaplar (utan dylikt förordnande),

402 vaktkonstaplar,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

4 första vaktfruar,

36 vaktfruar och

13 kokerskor.

Tillika föreslog Kung! Maj :t riksdagen medgiva, att såsom tillägg

till avlöningsvillkoren för fångvårdsstaten måtte förordnas, att innehavare

av dylik befattning finge i fråga om ålderstillägg räkna sig till godo tid, varunder

han innehaft motsvarande eller jämförlig befattning vid någon av statens

tvångsarbetsanstalter.

Enligt vad riksdagens skrivelse n:r 333 år 1920 utvisar, biföll riksdagen

vad i nämnda proposition föreslagits.

Det torde i detta sammanhang böra erinras, att Kung! Maj :t genom

beslut den 19 mars 1920 förordnat, att kolonien för straffångar vid Singeshult

tills vidare skall i administrativt och ekonomiskt hänseende läggas såsom

en filial under centralfängelset å Härianda.

Vidare har Kung! Maj :t genom brev den 11 juni 1920 i anledning

av sjunkande fångantal förordnat, att centralfängelsets i Norrköping gemensamhetsavdelning

tills vidare må nedläggas och fängelsets tjänstepersonal,

i den mån lämpligen kan ske, till antalet nedbringas till vad kronohäktesavdelningens

skötsel betingar.

Fråga har emellertid uppstått, att centralfängelset i Norrköping

skulle användas till tvångsarbetsanstalt för kvinnor och att i stället den nuvarande

tvångsarbetsanstalten i Landskrona skulle överlämnas till fångvården.

Denna fråga har dock ännu ej varit föremål för Kungi. Maj :ts prövning.

Enligt vad kommittén inhämtat, har fångvårdsstyrelsen ansett sig

för kostnadernas nedbringande tills vidare icke böra taga centralfängelset

i Karlskrona i anspråk för fångförvar.

Tillika må omnämnas, att Fårösunds fästning icke behövt tagas i

bruk för fångförvar.

Slutligen torde böra omförmälas, att med anledning av nedgången i

fångantal utförandet av vissa tillbyggnadsarbeten vid kronohäktet i Luleå

i och för detta häktes utvidgning till straffängelse, för vilket ändamål 1919

års lagtima riksdag anvisat medel, skall jämlikt Kungl. Maj :ts beslut tills

vidare anstå.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

II. Organisationsfrågor.

Fångvårdsstyrelsen.

Huvuddragen av fångvårdsstyrelsens nuvarande organisation.

Fångvårdsstyrelsens ämbetsbefattning angives i 4 § av gällande instruktion

för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten sålunda: »Fångvårdsstyrelsen

tillkommer att i enlighet med denna instruktion och i övrigt gällande

föreskrifter leda och hava inseende över fångvården i riket. I följd

härav har styrelsen att förordna om vad till en rätt fångvård och fångbehandling

samt till god ordning och hushållning hör vid statens fångvårdsanstalter

ävensom vid fångtransporter. Hos fångvårdsstyrelsen föres tilllika

straffregistret.»

Styrelsens uppgifter äro således dels personalvårdande, vartill även

är att hänföra dess befattning med straffregistret, och dels ekonomiska.

För fullgörande av dessa sina uppgifter är fångvårdsstyrelsen för

närvarande så organiserad, att densamma utgöres av en överdirektör såsom

chef och två byråchefer såsom ledamöter. Byråcheferna förestå, den

ene styrelsens kanslibyrå, till vilken höra de personalvårdande ärendena,

och den andre dess kameralbyrå, vilken har att ombesörja styrelsens ekonomiska

åligganden.

Inom kanslibyrån finnes en särskild avdelning för straffregistret

under närmaste ledning av en förste aktuarie.

För behandling av ärenden rörande arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna

är inom kameralbyrån tills vidare inrättat ett arbetskontor, med

en arbetsintendent såsom föreståndare. Arbetsintendenten förordnas för

viss tid.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Förutom de nämnda tjänstemännen finnas hos styrelsen anställda

biträdande ordinarie personal ävensom icke-ordinarie befattningshavare.

Vidkommande styrelsens personal och densammas fördelning å de

särskilda byråerna och avdelningarna inom styrelsen får kommittén åberopa

nedanstående tablå.

Överdirektören och chefen.

Kanslibyrån:

1 byråchef (3:e normalgraden).

Kansliavdelningen:

2 sekreterare (2:a normalgraden),

1 registrator, tillika aktuarie (l:a normalgraden),

1 amanuens (arvode),

1 kvinnligt skrivbiträde (l:a lönegraden);

Avdelningen för straffregistret:

1 förste aktuarie, föreståndare för avdelningen (2:a normalgraden),

1 aktuarie (l:a normalgraden),

1 extra aktuarie (motsvarande 1 :a normalgraden, avlöning från särskilt

extra anslag),

1 amanuens (arvode),

1 kvinnligt biträde (2:a lönegraden),

1 kvinnligt skrivbiträde (l:a lönegraden);

Kameralbyrån:

1 byråchef (3:e normalgraden),

Kameralavdelningen: *

1 kamrerare (2:a normalgraden),

1 kassör, tillika bokhållare (l:a normalgraden),

2 revisorer (l:a normalgraden),

1 amanuens (arvode),

1 kvinnligt biträde (2:a lönegraden),

1 kvinnligt skrivbiträde (l:a lönegraden);

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Arbetskontoret:

1 arbetsintendent, föreståndare för kontoret (i stat uppfört arvode),

1 manligt extra biträde (motsvarande l:a normalgraden, avlöning

från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll),

1 kvinnligt extra biträde (motsvarande skrivbiträde i l:a lönegraden,

avlöning från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll)

;

1 förste vaktmästare,

2 vaktmästare;

1 biträde i hälsovårdsärenden (arvode),

1 biträde i byggnadsärenden (arvode),

1 biträde i jordbrukstekniska ärenden (arvode).

Anmärkning. Där ej annorlunda blivit här ovan särskilt angivet,

utgå arvodena från det å staten för styrelsen uppförda anslaget »till arvoden

och flitpenningar åt extra biträden, vikariatersättningar m. m.».

I fråga om de särskilda befattningshavarnas åligganden får kommittén

hänvisa till vad gällande instruktion och arbetsordning därom innehålla.

Frågan om omorganisation av fångvårdsstyrelsen.

Uttalanden och framställningar.

Till det statsrådsprotokoll över justitiedepartementsärenden för den Uttalanden

• • civ chefen

9 januari 1919, varav utdrag finnes bifogat 1919 års statsverksproposition, f6r justitieandra

huvudtiteln, har vederbörande departementschef gjort vissa uttalan- mentet''

den av mera principiell innebörd beträffande fångvårdsväsendet.

I sådant hänseende framhöll departementschefen såsom sin mening,

att då för fångvården förelåge ett program, som krävde dels utvidgning ocli

dels nydaning inom en nära framtid av verksamheten för brottslighetens

motarbetande, ock följde nödvändigheten att giva ledningen av dessa uppgifter

en därefter lämpad konstruktion och ställning.

I samband med fråga om definitiv lönereglering för fångvårdsstyrelsen

och fångvårdsstaten ansåg departementschefen fördenskull också böra

2—202804. Lönereglering skommittén. Bet. LXIII.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

upptagas spörsmålet rörande en omorganisation av verket, som syntes fullt

motiverad redan med hänsyn till det nuvarande fångvårdsarbetet och än

mera skulle påkrävas genom en blivande utvidgning av dess uppgifter.

I sistnämnda hänseende erinrade departementschefen, att bland medlen

för brottslighetens bekämpande särskild vikt borde fästas vid de förebyggande

åtgärder, som kunde vidtagas bland annat medelst en mera noggrann

tillsyn och fostran framför allt av det unga släktet. I detta sammanhang

vore det speciellt av intresse att söka åvägabringa enhetlig ledning

och effektiv kontroll i fråga om såväl den förundersökning, vilken numera

borde föregå den villkorliga domens tillämpning, som den övervakande verksamhet,

vilken dels vanligen förutsattes följa å villkorlig dom och dels vore

stadgad rörande villkorligt frigivna personer. Beträffande förundersökningen

och övervakningen, när det gällde villkorligt dömda, hade inom justitiedepartementet

tills vidare anställts en sakkunnig för organiserandet av

detta arbete. Men det syntes departementschefen värt övervägande, huruvida

icke denna verksamhet borde på ett mera stadigvarande sätt ordnas

och då anknytas till fångvårdsstyrelsen, varigenom skulle vinnas, förutom

en önskvärd samverkan mellan berörda uppgift och den egentliga fångvården,

en lättare tillgång till straffregistret, fångförteckningar och andra behövliga

upplysningskällor.

Finge fångvårdsstyrelsen särskilda arbetskrafter för fyllande av

nyssnämnda ändamål kunde dessa enligt departementschefens mening också

omhändertaga den närmare ledningen och den fortsatta utvecklingen av

såväl en mera ordnad inspektion av fångvårdsanstalterna, speciellt beträffande

fångarnas personliga vård och etiska fostran, som ock den hjälpverksamhet

beträffande frigivna fångar, som numera bedreves av fångvårdsstyrelsen

i samverkan med enskilda föreningar, särskilt Skyddsvärnet och

Centralföreningen för frigivna fångars vård. En dylik anordning syntes

departementschefen böra så läggas, att den frivilliga verksamheten icke

hämmades i sin utveckling, men fastmera ytterligare stöddes i sina fortsatta

strävanden.

En annan huvuduppgift för en omorganiserad fångvårdsstyrelse borde

vara att ordna fängelsearbetet, som huvudsakligen skedde för hand, efter

mer moderna arbetsförhållanden, så att dels ett tillfredsställande resultat

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

•därur utvunnes och dels fångarna erhölle den yrkesskicklighet och vana

med nyare metoder, som erfordrades för att göra dem fullt skickade att

•efter vunnen frihet förtjäna sitt uppehälle. Allt syntes redan vara gjort,

som under nuvarande förhållanden kunde göras för att påverka utvecklingen

i denna riktning, men för att fullt ernå önskat resultat torde både en

•omläggning av hela driften och erhållandet av en särskild arbetsledning, som

helt kunde ägna sig åt fängelsearbetets anskaffning och utförande, erfordras.

Därvid erinrade departementschefen, att, enligt vad han inhämtat,

de s. k. upphandlingssakkunniga antoges komma att förorda, att staten

måtte i större utsträckning än hitintills tillgodogöra sig arbetet inom fängelserna,

i vilket fall tillgång på arbete säkerligen icke skulle saknas. Men

därför syntes det ock behövligt att ställa fångvårdsstyrelsens arbetskontor,

som nu hörde under dess kameralbyrå, under särskild ledning.

Bland övriga önskemål, som yppade sig vid en eventuell omorganisation,

framhöll departementschefen, att genom införande av lika lönetyper

inom styrelsen och fångvårdsstaten samt på annat sätt borde sörjas för,

att ett önskvärt utbyte av arbetskraft mellan dem befrämjades. Därigenom

skulle en tillfredsställande rekrytering för besättande av viktigare poster

underlättas.

Efter berörda allmänna erinringar övergick departementschefen till

behandling av väckt fråga om omorganisation av styrelsens avdelning för

straffregistret.

Uti nämnda hänseende anförde departementschefen till en början

följande:

»Då genom lagen den 17 oktober 1900 inrättades ett straffregister med ändamål

att lämna upplysningar angående tilltalade personer, förlädes detta till justitiedepartementet

och ställdes under ledning av chefen för departementets statistiska byrå.

Utom denne byråchef utgjordes personalen å berörda byrå av en registrator, varjämte

för arbetet där anlitades extra biträde samt erforderlig skrivhjälp. På grund av den

mera inskränkta omfattning, som 1900 års lag gav åt straff registret, visade sig denna

personal till en början fullt tillräcklig.

Genom lagen den 24 juli 1914 överflyttades registret från och med år 1915 till

fångvårdsstyrelsen. Samtidigt erhöll registret en väsentlig utvidgning, i det att detsamma

kom att omfatta ett stort antal ytterligare uppgifter. Vid överflyttningen

av registret till fångvårdsstyrelsen blev arbetet med detsamma organiserat på det sätt,

att för dettas ledning och skötsel anställdes en förste aktuarie med andra gradens

-avlöning samt en aktuarie med första gradens avlöning ävensom ett skrivbiträde, ur
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

sprungligen av första graden, men från och med år 1918 uppflyttat i andra graden..

Härjämte och för att kunna möta behov i förekommande fall av vikarie bereddes genom

ett mindre arvode tillgång till ett extra biträde med allenast kort daglig tjänstgöring.

Emellertid ökades ärendenas antal icke obetydligt under åren 1915 och 1916..

-------Under år 1917 tog tillväxten ytterligare fart.-----

--Då under år 1918 ökningen fortsatte än starkare,-------nödgades

styrelsen i underdånig skrivelse den 2 maj 1918 anmäla förhållandet hos Kungl. Maj:t

för erhållande av ökade arbetskrafter å straffregisteravdelningen.

Enligt nådigt brev den 10 maj 1918 ställde i följd härav Kungl. Maj:t till

styrelsens disposition ett belopp av 3,000 kronor att för årets återstående del användas

för tillfällig förstärkning av arbetskrafterna å avdelningen för straffregistret. Medlen

anvisades från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll. För dessa medel

har tills vidare i stället för det förut mera tillfälliga biträdet anställts en tjänsteman

med längre tjänstgöringstid. Därjämte hava extra skrivbiträden anlitats.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 augusti 1918 angående anslagsbehovet

för fångvården för år 1920 hade fångvårdsstyrelsen begärt ytterligare förstärkning

av arbetskrafterna å straffregisteravdelningen samt därvid framlagt ett förslag till

ny organisation av registrets personal. Styrelsen yttrar härom följande:

Genom den utökning av arbetskrafterna, som tillförts styrelsens straffregisteravdelning

i anledning av nådiga brevet den 10 maj 1918, hade helt visst vunnits en

lättnad i arbetet därstädes. Allt fortfarande måste dock förste aktuarien så helt

tagas i anspråk för de vanliga och direkta expeditionsgöromålen, att den honom

åliggande granskningen av inkomna uppgifter och tillsynen över arbetet i dess helhet

måste i viss mån bliva lidande.

Vidare vore att märka, att, i samband med borttagande ur strafflagen av straffpåföljden

förlust av medborgerligt förtroende och dennas ersättande med obehörighet

till vissa politiska och kommunala rättigheter eller förmåner, genom lag, som vid 1918

års riksdag antagits, straffregisteravdelningens åligganden ytterligare utvidgats, i

det att uppgifter från straffregistret i en hel del fall trädde i stället för meddelanden

i prästbetygen. Tydligt vore, att straffregisteravdelningen måste i avseende å arbetskraft

stå rustat att möta dessa nya krav.

Detta visade ovillkorligen hän på behövligheten av ytterligare arbetskrafter

i straffregisteravdelningen utöver de nu tillgängliga. Vid den omorganisation av

straffregistrets personal, som i samband därmed borde äga rum, torde enligt styrelsens

mening främst böra uppmärksammas önskvärdheten att åt registrets föreståndare

gåves en tjänsteställning, som motsvarade hans mycket viktiga och ansvarsfulla åligganden

samt gåva honom den behövliga auktoriteten.

Föreståndaren måste kontrollera varje inkommen straffuppgift för att tillse, att

den vore avfattad i enlighet med utslag och gällande föreskrifter, samt, då detta icke

vore eller i allt falLsyntes icke vara fallet, genom skriftväxling med domare och andra

myndigheter söka åstadkomma rättelse. Vidare hade föreståndaren att, då det yppades

anledning antaga, att i visst fall uppgift icke inkommit, infordra sådan. Han

måste själv verkställa eller övervaka införandet å inkomna uppgifter av anteckningar

om straffverkställighet etc. Han vore nämligen personligen ansvarig för riktigheten

av anteckningarna likasom för utdragens överensstämmelse med registret.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Med hänsyn till den mycket ingripande betydelsen för tilltalade personer och

framdeles även för allmänheten av registerutdragens absoluta tillförlitlighet vore det

enligt styrelsens mening angeläget, att föreståndarens befattning vore sådan, att verkligt

dugande person kunde påräknas för densamma, samt att såväl avlöningen som

tjänstegraden avpassades därefter.

Styrelsen ansåge därför, att föreståndaren borde intaga byråchefs ställning.

Hans självständighet i arbetet måste enligt sakens natur vara sådan, att fångvårdsstyrelsen

icke kunde ingripa i detaljerna av arbetet inom registret, utan finge inskränka

sig till en ledning i huvudsak. Även häri funnes ett skäl att ställa straffregistret

såsom självständig byrå under egen byråchef vid sidan av styrelsens kanslioch

kameralbyråer. Straffregistret sorterade för närvarande under kanslibyrån, vars

chef dock icke vore i tillfälle att deltaga i arbetet inom straffregistret.

De maktpåliggande arbetena påkallade, att chefens å straffregistret närmaste

man och ställföreträdare uppflyttades till tjänsteman av andra graden. Det extra

ordinarie biträde, som anställts för de av Kungl. Maj:t genom nådiga brevet den 10

maj 1918 anvisade medel, borde utbytas mot ordinarie tjänsteman, inträdande å den

genom nyssnämnda förflyttning ledigblivna befattningen i första graden. I sagda

biträdes ställe borde så komma en amanuens. Slutligen borde utöver det nuvarande

anställda skrivbiträdet av andra graden vid straffregisterarbetet anställas ännu ett

dylikt biträde, ehuru av första graden, vilket biträde skulle ersätta ett av de nu

i straffregisteravdelningen anställda extra skrivbiträdena.»

För egen del yttrade departementschefen beträffande den föreliggande

frågan bland annat följande:

»De av fångvårdsstyrelsen anförda statistiska siffrorna rörande arbetet å fångvårdsstyrelsens

avdelning för straffregistret giva vid handen, att de viktigare straffregisterärendenas

sammanlagda antal i hög grad ökats under de senaste åren. Från

att under år 1914 hava belöpt sig till ej fullt 13,000 har antalet under åren 1915—

1917 stigit till i medeltal drygt 22,000 och under år 1918, för vilket år styrelsen beräknat

motsvarande antal till minst 41,000, har, enligt av mig inhämtade upplysningar,

det verkliga antalet utgjort ej mindre än 42,251. Ifrågavarande ärenden

hava alltså sedan år 1914 mer än tredubblats och i förhållande till medeltalet för åren

1915—1917 i det närmaste fördubblats i antal.

Denna starka stegring i arbetsmängden å fångvårdsstyrelsens avdelning för

straffregistret gör det enligt min mening till en oavvislig nödvändighet, att de nuvarande

arbetskrafterna å avdelningen erhålla en avsevärd förstärkning.

I fråga om sättet för denna förstärknings tillförande åt avdelningen kan jag

dock ej helt ansluta mig till fångvårdsstyrelsens förslag. Såsom redan förut påpekats,

utgöres — efter den utökning av arbetskrafterna, som ägt rum efter avlåtandet av

förutnämnda nadiga brev den 10 maj 1918 — den å straffregisteravdelningen anställda

personalen avyn förste aktuarie såsom föreståndare för avdelningen, en aktuarie

och ett skrivbiträde i andra lönegraden, samtliga på ordinarie stat, samt ett manligt

biträde och tva extra skrivbiträden, de tre sistnämnda avlönade av särskilda medel,

som ställts till fångvårdsstyrelsens förfogande. Styrelsens förslag går nu ut på att

avdelningen skulle omändras till en självständig byrå. I spetsen för denna skulle

ställas en byråchef. I övrigt skulle personalen bliva i stort sett densamma, som den

för närvarande å avdelningen anställda. Endast de förändringar skulle vidtagas, att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

det nuvarande extra manliga ibiträdet skulle ersättas med en amanuens samt att ett av

de extra skrivbiträdena skulle uppflyttas på ordinarie stat.

Vad först angår förslaget om straffregisteravdelningens omändring. till eu

självständig byrå samt dennas ställande under en byråchefs ledning, finner jag val,,

i likhet med fångvårdsstyrelsen, att åtskilliga skäl kunna anföras till stöd för eu

dylik anordning. Såväl det krav på juridisk insikt och omdöme, som arbetet med

straffregistret — främst kanske granskningen av inkommande straffuppgifters riktighet

-— ställer på detta arbetes främste ledare, som ock den omfattning, straffregisterarbetet

numera erhållit, samt vikten därav, att arbetet å registret föres med sådan

noggrannhet, att utrymme ej lämnas för det minsta tvivel om dess absoluta tillförlitlighet,

göra, att det med skäl kan ifrågasättas, om icke för vinnande av ökad

möjlighet att till ledare av registerarbetet förvärva och behålla härför fullt lämplig

person chefsbefattningen vid registerarbetet borde omändras till en tredje gradens

tjänst. Till denna fråga anser jag mig dock icke höra nu intaga en bestämd ståndpunkt.

Då det ej torde kunna med säkerhet avgöras, i vad mån den starka tillväxten

av arbetet å straff registret är att tillskriva omständigheter av mera tillfällig art, torde

nämligen med avgörandet av förevarande organisationsspörsmål lämpligen böra. tills

vidare anstå. Detsamma torde lämpligen böra upptagas till behandling i sammanhang

med den lönereglering för fångvårdsstyrelsen, som, enligt vad jag förut nämnt,

är att förvänta inom den närmaste framtiden.

Ehuru jag således ej anser mig kunna förorda fångvårdsstyrelsens förslag om

inrättande redan nu av en ny byråchefsbefattning, avsedd för straff registret, är jag

dock av den meningen, att en förstärkning av arbetskrafterna å straffregisteravdelningen

bör ske i den huvudsakliga omfattning, styrelsen föreslagit. I stället för den

ifrågasatta byråchefsbefattningen bör dock enligt min mening för närvarande inrättas

en ny aktuarie! jänst utom den redan befintliga. På grund av förut framhållen

ovisshet, i vad mån den starka ökningen av arbetsmängden på avdelningen kan vara

beroende på omständigheter av mera övergående natur, samt vikten av, att genom

denna nya befattnings inrättande ej föregripes förut berörda fråga om avdelningens

mera genomgripande omorganisation, torde medel till den sålunda föreslagna nya aktuariebefattningen

böra begäras på extra stat. Mot fångvårdsstyrelsens förslag om det

nuvarande extra biträdets ersättande med en amanuens samt om uppflyttande av det

ena av de två vid registerarbetet anställda extra skrivbiträdena på ordinarie stat har

jag intet att erinra.»

I överensstämmelse med departementschefens berörda förslag gjorde

ock Kungl. Maj :t framställning i ämnet till 1919 års lagtima riksdag, och

blev densamma, på sätt redan förut är antytt, av riksdagen bifallen.

Förslag av Fångvårdsstyrelsen bar därefter, i huvudsaklig anslutning till vad

^styrelsen departementschefen i förenämnda hänseenden yttrat, uti skrivelse till Kungl.

Maj :t den 8 april 1919 framlagt förslag angående, bland annat, viss omorganisation

av styrelsen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Styrelsen har därvid — under erinran att dess uppgifter vore dels personalvårdande

och dels ekonomiska och att åliggandena i förstnämnda del ombesörjdes genom

kanslibyrån och i senare delen genom kameralbyran framhållit, att bägge

byråernas arbete tyngdes i hög grad av rent administrativa göromål^ till övervägande

grad av löpande art, vilka ock toge överdirektörens mesta tid i anspråk. Under det att

kameralbyrån för sin ekonomiska verksamhet hade biträde av ett särskilt arbetskontor

för behandling av ärenden rörande arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna, av en revisionsavdelning

för räkenskap sväsendet, en biträdande arkitekt för byggnadstekniska

frågor samt en sakkunnig rådgivare i avseende å ledningen av fångvårdens jordbruk,

saknade kanslibyrån för sin personalvårdande uppgift annat biträde än för

hälsovården. _ . „ .

Styrelsens kanske allra viktigaste åliggande, socialt sett, maste enligt styrelsens

uppfattning därigenom bliva lidande. Tillsynen därå, att vid fangvardsanstalterna

»en rätt fångvård» iakttoges, utövades från styrelsens sida genom årliga inspektioner,

fördelade mellan istyrelsens chef och bägge byråchefer, vilkas iakttagelse lades

till grund för de ingripanden, som funnes påkallade från det ledande hållet. Men det

vore ej möjligt att vid dessa inspektioner, som på grund av det stora antalet anstalter

måste göras tämligen kortvariga på vart ställe, grundligt skärskåda förhållandena i

avseende å fångarnas behandling såväl ur straffrättslig synpunkt som. med hänsyn

till deras moraliska höjande, yrkesutbildning, skolundervisning, kroppsliga stärkande

med mera. Huru stort förtroendet än vore till de särskilda anstalternas tjänstemän,

måste det dock kännas såsom en brist, att icke oentralledningen kunde i enhetlighetens

intresse och till höjande av de samfällda strävandena i nöjaktig omfattning personligt

inverka.

Fångvårdens arbete vore icke inriktat allenast på fångarnas vård under det de

vistades vid anstalterna, utan också å deras stödjande efter frigivningen. Till hjälp

därutinnan hade styrelsen att lita dels till fångvårdsanstalternas befattningshavare och

dels till enskilda sammanslutningur, Centralföreningen till stöd för frigivna, föreningen

Skyddsvärnet med flera. Även i denna del av sin verksamhet vore styrelsens förmåga

kringskuren i brist på krafter.

Genom den tillökning i antalet villkorliga frigivningar, som inträtt i följd

av ny lagstiftning, trängde sig allt mera fram ett behov att inom styrelsen äga ett organ

för att tillhandagå de utsedda tillsyningsmännen med de upplysningar och den direkta

hjälp, som de kunde kräva för ett rätt fullgörande av uppdraget. Det gällde

platsanskaffning, pekuniärt understöd och annat sakkunnigt bistånd till de villkorligt

frigivnas bästa. Inom styrelsen sammanfattades de från tillsyningsmännen inkomna

rapporterna, vilka utgjorde källan för kännedomen om ifrågavarande rättsinstituts verkningar

samt kunde påkalla vägledande erinringar. Till fördel vore att sammanföra

dessa styrelsens åliggande hos en i dithörande frågor erfaren person, som tillika kunde

tillhandagå fängelsernas tjänstemän vid deras ofta nog omfattande förarbeten för

beredandet av ansökningarna om villkorlig frigivning.

Till dessa uppgifter syntes, på sätt av departementschefen framhållits i hans

förberörda yttrande, ytterligare böra komma ledningen av den mot brottsligheten riktade

förebyggande verksamhet, som kunde å styrelsen överlåtas i anslutning till den

nya lagstiftningen om villkorlig dom. I detta avseende borde såväl organiserandet

av och kontrollen å den numera föreskrivna förundersökningen jämte därvid anlitade

krafter samt av övervakningsarbete med fördel kunna överlåtas åt styrelsen, som borde

Inrättande av

en byrå för

sociala ärenden.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

sitta inne med de största möjligheterna härutinnan på grand av sim ställning till fångvårdsanstalternas

tjänstemän, skyddsföreningarna och andra sociala institutioner, ävensom

på grund av sin lättare tillgång till personaluppgifterna i straff registret och fängelsernas

förteckningar med mera.

För att förundersökningsarbetet, vilket vore av en grundläggande vikt för en

rätt tillämpning av den villkorliga domen, icke skulle på ett eller annat håll nedsjunka

till en ofruktbar slentrian, för att icke övervakningspliktens fullgörande skulle övergå

till en intresselös polisuppsikt, mera till skada än gagn, för att icke det hela skulle

gömmas undan och resultaten bliva okända, måste en officiell myndighet äga uppdraget

att sammanhålla och granska det hela samt bearbeta det material, som från skilda

håll inlöpte.

Om nu detta uppdrag anförtroddes åt fångvårdsstyrelsen, skulle detta jämte

förut nämnda uppgifter i fråga om fångarnas personvård inom anstalterna, deras villkorliga

frigivning jämte vad därtill hörde och hjälpverksamheten beträffande frigivna

fångar i allmänhet kunna förenas under en särskild avdelning med egen byråchef.

Den lättnad, som genom en dylik befattnings inrättande skulle vinnas i kanslibyråchefens

jämte underlydande avdelnings förpliktelser, vore särdeles välbehövlig

för att kanslibyrån skulle kunna uppbära den starka tillväxten, som i ärendenas antal

inträtt i följd av den nya verkställighetslagen och än ytterligare vore att förvänta på

grand av lagstiftningens utveckling i övrigt, likasom ock i följd av en genom påyrkad

inskränkning i arbetstiden förutsedd tillökning i bevakningskårens antal med mera.

Men då den nya byråns åligganden huvudsakligen bleve sådana, som hittills icke tillhört

styrelsen eller som på grund av sin obestämda art ägnats blott så mycken uppmärksamhet,

som omständigheterna medgivit, komme säkerligen den antydda lättnaden

icke att bliva särdeles märkbar.

Om än åt den nya befattningens innehavare överlätes att i enlighet med uppgiftens

krav nedlägga avsevärd tid å inspektioner vid fångvårdsanstaltema, kunde icke

därigenom styrelsens chef och övriga ledamöter undgå att också de besöka anstalterna

för deras inspekterande även i andra hänseenden än som närmast anginge personalvården.

Det vore för dem nödvändigt att på sådant sätt bibehålla kontakten med

tjänstemännen på platsen, lära känna fångarna, tillse ibyggnadsbehoven och kontrollera

räkenskapsväsendet med mera. Ej heller kunde å den nye ledamoten, för vilken andra

egenskaper än besittningen av juridisk utbildning borde vara, huvudsakliga förutsättningar,

överflyttas skyldigheten att för yttranden till Kungl. Maj :t föredraga frågor

om nåd och villkorlig frigivning, huru nära dessa frågor än lågo hans verksamhetsområde.

Han borde däremot deltaga i dessa ärendens handläggning och förberedande.

Frågor om undervisning och religionsvård borde tydligen falla under den nya byrån

såsom en huvuduppgift. Följaktligen komme fångvårdens för skolundervisning använda

tjänstemän så väl som dess prästmän att närmast lyda under denna byrå. Med

särskilt avseende fästat därå, att på grand av redan genomförd lagstiftning de unga

fångarnas behandling borde inriktas på ett sätt, som tillgodosåge deras behov av fostran

och som sålunda med straffet förenade så mycket som möjligt av vad den allmänna

uppfostringsanstalten kunde giva, bleve den nya byråns uppgift att leda undervisningen

vid fängelserna både omfattande och maktpåliggande. För det dåvarande vore

fyra fängelser nästan helt anvisade att tjäna såsom ungdomsfängelser, varjämte, på

grund av utrymmesbrist vid dessa, unga fångar funnes intagna även vid andra fångvårdsanstalter.

Sammanlagda antalet av de unga kunde för det dåvarande beräknas till

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

åtminstone 400 samtidigt intagna. Om, på sätt med ganska stor visshet kunde emotses,

behandlingstiden, i följd av redan igångsatt ny lagstiftning, komme att åtskilligt förlängas,

måste detta antal, även om en nedgång i den för det dåvarande så vitt utbredda

ungdomsbrottsligheten inträdde, proportionsvis stiga. Likaledes kunde motses, att de

unga efter frigivningen skulle underkastas en övervältande uppsikt, vilken i sådant

fall borde ledas av den ifrågavarande byrån inom fångvårdsstyrelsen. Det syntes

icke behöva vidare betonas, hurusom dessa ungdomsanstalter, jämte vad därmed kunde

komma att förenas, skulle erbjuda ett stort och viktigt arbetsfält, helst som ett

rätt handhavande av uppgiften krävde jämväl ett verksamt ingripande i ändamål att

söka påverka de sociala krafterna till ungdomsbrottslighetens förebyggande genom

åtgärder vid sidan av de straffrättsliga.

Även uppgiften att tillse och leda den andliga vården vid övriga fångvårdsanstalter

krävde ett vaket och icke obetydligt arbete. Det fyrtiotal prästmän, som vore

anställda vid fångvården, behövde ett intresserat stöd av en i dithörande frågor insiktsfull

förman, som kunde giva anvisningar och råd samt uppliva till förnyade bemödanden,

där verksamheten emellanåt syntes hopplös och därför kunde locka till

liknöjdhet.

Det vore styrelsens tro, att genom den nya avdelningen, om rätt person anställdes

såsom dess chef, skulle kunna åt fångvården vinnas vidgade möjligheter för det

framför allt viktiga, men på grund av bristande krafter hitintills ej i önskvärd utsträckning

tillgodosedda humanitära räddningsarbetet bland de till straff dömda.

Vid sidan av vad enligt 25 § i gällande instruktion ålåge byråchef i allmänhet,

ansåg styrelsen den nye byråchefens åligganden i övrigt kunna sammanfattas sålunda:

att övervaka själavården och undervisningen vid fångvårdsanstalterna med särskild

uppmärksamhet fäst vid ungdomsfängelsernas fostrande uppgift;

att med noggrannhet följa förundersöknings- och övervakningsarbetet i fråga om

villkorligt dömda, ävensom tillsynen över villkorligt frigivna eller eljest från straffanstalterna

utgångna personer i vad fångvårdsstyrelsen hade att därmed taga befattning;
att

hava inseende över fångvårdens och av densamma understödda institutioners

verksamhet till -stöd för frigivna;

att till styrelsen anmäla, vad i förenämnda avseenden funnes anmärkningsvärt

eller av beskaffenhet att påkalla styrelsens åtgärd.

Ur instruktionens hittillsvarande bestämmelser beträffande kanslibyråchefens

åligganden skulle. i följd därav uteslutas skyldigheten att ägna synnerlig uppmärksamhet

åt religionsvården inom fångvårdsanstalterna samt att till styrelsen anmäla

vad därutinnan förekomme anmärkningsvärt. I övrigt skulle samtliga kanslibyråchefens

förpliktelser kvarstå. Ytterligare en ansåg styrelsen böra tillkomma.

Genom brev den 16 maj 1918 hade Kungl. Maj:t bemyndigat styrelsen att

för-söksvis anordna en teoretisk kurs för utbildande av fångvårdstjänstemän av högre

grad. Avsikten vore^ att dylika kurser skulle tidvis äga rum allt fortfarande. Med

avseende å kanslibyråchefens befattning med frågor om tjänstemännens befordran, rekrytering

med mera syntes åliggandet inom styrelsen att ordna och övervaka dessa

kurser närmast böra tillkomma honom. Till hans byrå vore redan förlagda ärenden

rörande de kurser, som sedan ett flertal år varit anordnade för tjänstemän av lägre grad.

Något angivande därav förekomme dock icke i instruktionen. Denna borde lämpligen

kompletteras i nu omnämnda hänseenden.

3—202804. Löneregleringskommiitén. Bet. LXII1.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Straffregistrets

organisation.

Arbetskontorets

organisation.

Styrelsen erinrade därefter, hurusom — på sätt förut omförmälts — vederbörande

departementschef vid föredragning den 9 januari 1919 inför Kungl. Maj:t

av styrelsens skrivelse den 24 augusti 1918 med förslag bland annat till omändring

av avdelningen för straffregistret till en självständig byrå under en byråchefs ledning

förklarat, att han icke ansett sig för det dåvarande böra intaga en bestämd ståndpunkt

till frågan. Då det ej syntes kunna med säkerhet avgöras, i vad mån den starka

tillväxten av arbetet å straff registret vore att tillskriva omständigheter av. mera. tillfällig

art, hade nämligen departementschefen ansett lämpligare att låta tills vidare

anstå med avgörandet av förevarande organisationsspörsmål.

I anledning därav yttrade styrelsen i sin förevarande skrivelse, att det visserligen

ännu syntes vara för tidigt att kunna med någon säkerhet förutsäga, huru arbetsmängden

å nämnda avdelning i framtiden komme att ställa sig; men redan den av

departementschefen vitsordade vikten av arbetets fullkomliga noggrannhet, så att

utrymme ej lämnades för det minsta tvivel om dess absoluta tillförlitlighet, ansåge

styrelsen, på sätt ock av departementschefen framhållits, innefatta skäl att ifrågasätta,

om icke, för vinnande av ökad möjlighet att till ledare av registerarbetet förvärva

och behålla därför fullt lämplig, person, chefsbefattningen vid registerarbetet

borde omändras till en tredje gradens tjänst.

Under åberopande såväl härav som av vad styrelsen i sin nyssberörda skrivelse

den 24 augusti 1918 anfört till stöd för förslaget, hemställde nu styrelsen, att

detsamma måtte i samband med den allmänna löneregleringen av verket upptagas till

förnyad prövning. Därvid ville dock styrelsen anföra, att, om det skulle finnas önskvärt

undvika upprättandet av ytterligare en byråchefsbefattning, samma ändamål

möjligen kunde vinnas genom att åt straffregistrets föreståndare gåves sådan ställning,

som i en del andra verk intoges av byrådirektör.

För dylik åtgärd ansåge styrelsen tala den överensstämmelse,, som sålunda

skulle vinnas med den av styrelsen i det kommande föreslagna omorganisation av styrelsens

arbetskontor. o .

Vare sig åt straffregistrets chef gåves byråchefs eller byrådirektörs ställning,

kvarstode det av styrelsen i dess förenämnda framställning angivna kravet att få

chefens å straffregistret närmaste man och ställföreträdare uppflyttad till tjänsteman

av andra graden, något som helt visst måste giva ökad trygghet för befintligheten

av nödiga förutsättningar hos den tjänsteman, som närmast chefen för straffregistret

eller vid hans förfall i främsta rummet hade att uppbära ansvaret för registrets

ordentliga skötsel. Om detta förslag vunne gillande och sålunda en ny andra grads

tjänst inrättades, skulle i stället aktuariebefattningen på extra .stat bortfalla.

I 7 § av instruktionen för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten omnämndes,

att inom kameralbyrån vore för behandling av ärenden rörande arbetsdriften vid

fångvårdsanstalterna »tills vidare» inrättat ett arbetskontor med en arbetsintendent

såsom föreståndare. Arbetsintendenten förordnades, efter styrelsens förslag, av Kungl.

Maj :t på viss tid. . . . ... .

Anledningen till att anbetsbyrån givits denna mera tillfälliga organisation hade

enligt löneregleringskommitténs den 23 mars 1909 framlagda betänkande varit huvudsakligen

den, att man tänkt sig, att arbetskontorets göromål småningom skulle minskas,

i den mån arbetsdriften vid de olika fångvårdsinrättningarna hunnit ordnas,.varefter

centralledningens ingripande i detaljerna .skulle bliva mindre behövligt. Tillika hade

ansetts, att, i den mån arbetskontorets göromål sålunda minskades, kontorets förestån
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

dåre törhända icke behövde fylla de högre kvalifikationer, som för arbetsdriftens

nyorganisation erfordrades. Det hade därför synts lämpligt att lämna förordnande

å arbetsintendentsbefattningen för vissa år, exempelvis fem, varigenom även vunnes

tillfälle att omlägga eller möjligen indraga befattningen, när tiden därför syntes inne.

Under de tio år, som gått efter detta förslags framläggande — yttrade styrelsen

vidare — hade det visat sig, hurusom arbetsdriften vid fångvårdsanstaltema redan

under hittills rådande förhållanden tagit sådan omfattning att någon tanke icke vidare

kunde finnas på en indragning av arbetsintendentens befattning. Sedan den nya

verkställighetslagen medfört betydande ökning av gemensamhetsfångarnas antal, hade

ett behov framträtt att vid de större anstalterna åstadkomma mera fabriksmässiga.

industrier med maskinella anordningar för produktion i vidgad skala. Lätt insåges, att

för den ekonomiska och administrativa centralledningen av en så vitt omfattande

arbetsdrift, som den, varom här vore fråga och vilken torde bliva en av de

större i landet under samma hand, med nödvändighet skulle krävas en tjänsteman i

ledarställning utan annan uppgift. Den i kommittébetänkandet framburna, under

dåvarande förhållanden helt naturliga åsikten, att ett ombyte efter vissa år av intendentsbefattningens

innehavare kunde vara till fördel, ansåge styrelsen numera och än

hellre i framtiden icke äga sin giltighet. Hans åligganden hade nämligen fått en sådan

omfattning och ett så mångsidigt innehåll, att svårighet måste möta för en

ny innehavare att nog hastigt sätta sig in i förhållandena och förvärva erforderlig

erfarenhet i arbetsdriftens skiftande yrkesgrenar. Tvärtom visade sig fördelaktigt,

att möjligaste kontinuitet i ledningen bibehölles med bevarande av den vunna

kännedomen om varuleverantörer, avnämare, priser med mera.

Därav ansåge styrelsen följa, att föreståndarbefattningen vid istyrelsens arbetskontor

borde uppföras å ordinarie stat. Tillräckliga skäl syntes dock knappast kunna

anföras för arbetskontoret» omskapande till en självständig byrå med egen byråchef.

Kontoret borde kunna bibehållas såsom en avdelning under kameralbyrån, med vilken

den hade ett nära samband, på samma sätt som det måhända läte sig göra att bibehålla

_ straffregistret under kanslibyrån. Föreståndaren för arbetskontoret syntes

lämpligen kunna givas ställningen av byrådirektör.

Om den uppfattningen befunnes riktig, att arbetskontoret borde givas en

stadigvarande karaktär, syntes även övriga för dess skötsel nödvändiga arbetskrafter

böra erhålla ordinarie ställning.

Under en följd av år hade vid kontoret varit stadigvarande anlitat ett manligt

biträde med daglig tjänstgöring under minst sex timmar. Detta biträde hade haft att

ombesörja viktiga delar av byråns tekniska arbete, räkenskapsföring, kostnadsförslag

uppgörande, prisberäkningar med mera, allt göromål, som icke kunde medhinnas

av intendenten ensam eller den tjänsteman, tillhörande kanslibyrån, som omhänderhaft

expeditionsbestyren inom kontoret. Till nämnda biträde utginge arvode motsvarande

begynnelseavlöningen till första gradens tjänsteman, dock med avdrag av 100 kronor

i stället för pensionsavgift. _ Vid styrelsens omorganisation syntes denna befattning

böra uppföras såsom ordinarie med löneförmåner som första grads tjänst.

Även det a arbetskontoret anställda kvinnliga skrivbiträdet borde givas ordinarie

ställning.

Utöver dessa ordinarie krafter syntes emellertid ytterligare en tjänsteman i

ordinarie ställning bliva behövlig, om genom den sociala byråns inrättande det arbete

för arbetskontoret, som utfördes av den ene av styrelsens sekreterare, ej längre kunde

av honom ägnas kontoret.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Förändrade

arbetsuppgifter

för

vissa tjänstemän

m. m.

För expeditionsgöroinål inom anbetskontoret måste, såsom nyss antytts, anlitas

tjänsteman tillhörande kanslibyrån. Därstädes vore anställda tvenne sekreterare.

Den ene av dessa hade sin huvudsakliga sysselsättning med arbetskontorets. ärenden.

Honom ålåge jämväl uppsättning av styrelsens protokoll, skrivelser i revisionsmål

med mera, och han hade därjämte ansvaret för expediering av styrelsens utgående skrivelser

med dithörande bokföring. Själva expedieringen hade huvudsakligen verkställts

av kvinnligt skrivbiträde.

Vid den omorganisation, som skulle företagas, borde visserligen en därav föranledd

omläggning av sekreterarnas göromål ske genom ändrad fördelning av desamma.

Men om styrelsen på föreslaget sätt utbyggdes med en ny byrå, bleve tydligtvis

behovet av de två sekreterarna nu ytterligare understruket, även om för den

nya byrån anvisades till byråchefens biträde en särskild tjänsteman på sätt styrelsen

i det följande komme att föreslå.

Sekreterarna tjänstgjorde i själva verket icke endast för den byrå, varunder de

formellt vore uppförda, utan för samtliga byråer och avdelningar. Dem ålåge uppsättningen

av protokoll och skrivelser, matrikel för ing med mera utan avseende å ärendets

art. Det vore en styrelsens uppgift att fördela detta^ arbete på de två sekreterarna

efter lämplighet och arbetsmängd, och det borde således överlåtas åt en blivande

arbetsordning att därom träffa bestämmelser.

Jämte de bägge sekreterarna funnes vid kanslibyrån anställd ytterligare en

ordinarie tjänsteman, nämligen en registrator, tillhörande första lönegraden.

Det hade visat sig att, på grund av det ofta uppkommande behovet att använda

registratorn såsom vikarie för någondera av sekreterarna under deras, semestrar och

förordnanden å annan ''befattning, ett för göromålens gång oförmånligt ombyte av

registratorsbefattningens handhavande ofta nog för avsevärda tider måst äga rum.

Arten av registratorsgöromålen vore sådan, att utan kontinuitet en stor del av gagnet

ginge förlorad. Registratorn måste äga en överblick över de ärenden, som under tidens

lopp förekommit, för att kunna riktigt rubricera och sammanföra inlöpande handlingar

ävensom för att kunna med större lätthet och säkrare återfinna och giva anvisning

å de akter, som anginge en viss sak. Arbetet förutsatte stor ordning och noggrannhet

i detalj samt ett intresse, som i möjligaste män odelat vore inriktat å göromålen

i tjänsten.

Dessa i visst avseende krävande förutsättningar tillförsäkrades .icke genom

avlagd juridisk examen, som för det närvarande fordrades för befattningen. Det

kunde snarare befaras, att den högre kompetensen i examensväg bidroge att förtaga

intresset för den mera mekaniska delen av arbetet och ingåve en känsla av befattningens

betydelselöshet.

Styrelsen hade under sådana förhållanden måst vid flera tillfällen låta registratorsgöromålen

under hand och utan förordnande bestridas av något av styrelsens kvinnliga

skrivbiträden, medan tjänsten formellt uppehållits av manlig befattningshavare.

Det hade därvid visat sig, att göromålen kunnat väl bestridas, av det kvinnliga biträdet.

Sysslans natur gåve ock vid handen, att de erforderliga egenskaperna för dess

goda handhavande snarare skulle vara att finna hos en kvinnlig befattningshavare

utan juridiska examensmeriter, vilken gjort sig känd för gott förstånd, stort ordningssinne

och odelat intresse för tjänsteuppgifterna. Om en sådan kvinnlig kraft såsom

ordinarie innehavare finge registratorsgöromålen sig anförtrodda, skulle desamma

kunna mera oavbrutet få förbliva under samma händer och handhavas med den

punktlighet, som ändamålet krävde.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Registrator!! kunde sålunda frigöras för annan uppgift. Därutinnan borde

främst bemärkas, att om en ny byrå inrättades för de sociala uppgifterna, denna byrå

med nödvändighet krävde någon ytterligare tjänsteman för den expeditionella skötseln

av byråns arbeten, vilka måste förutsätta en omfattande skriftväxling med de

olika fängelseförvaltningarna, arbetsgivare med flera. Detta arbete kunde lämpligen

överflyttas å den förutvarande registratorn under ändrad benämning, till exempel

notarie.

Det hade visat sig synnerligen svårt, under senare åren omöjligt, att för

kanslibyrån vinna behövliga amanuenser, som kunnat åt verket ägna vederbörlig tid.

Utbildade jurister hade funnit såväl avlönings- som befordringsförhållandena allt för

litet lockande för en anställning, vilken icke låtit sig förena med full tjänstgöring inom

ett fördelaktigare verk.

Stj^relsen tänkte sig för den skull en möjlighet böra sökas att på annat sätt

fylla behovet av ökade tjänstemannakrafter. Detta kunde dock icke ske utan ett

eftergivande av de högre examensmeriter, som enligt gällande instruktion fordrades

för anställning inom styrelsens kanslibyrå. Om sålunda de juridiska kvalifikationerna

måste offras, borde i stället andra för tjänstgöringen gagnande förutsättningar finnas

hos ifrågavarande befattningshavare. I sådant hänseende ansåg styrelsen det vara

av verklig nytta, om tjänstemannen tillförde styrelsen inhämtad erfarenhet från

arbetet ute vid fångvårdsanstalterna.

Styrelsen föresloge fördenskull, att tjänstemän, som fyllde kompetensfordringarna

för anställning såsom assistent vid nämnda anstalter, måtte kunna, efter tillfyllestgörande

tjänstgöring vid sådana och erhållet gott vitsord därom, anställas hos

styrelsen å särskilt inrättade befattningar, vilka ju kunde för betecknande av samhörigheten

med arbetet vid fångvårdsanstalterna benämnas assistenter även de.

En dylik assistenttjänst borde inrättas å kanslibyrån. För kameralbyrån syntes

erfordras två. Den ene av dessa .sistnämnda borde huvudsakligen inträda såsom

tjänsteman å arbetskontoret i anledning av den kraftminskning, som där uppstode

genom att den förut anlitade sekreterarens biträde ej vidare kunde i samma omfattning

påräknas.

Å kameralbyrån hade bristen å amanuenser gjort sig gällande, detta närmast

på den grund att förordnanden eller ordinarie anställning såsom assistenter vid fångvårdsanstaltema

medfört större avlöning och snabbare befordran än fortsatt tjänstgöring

i styrelsen. Det vore därför nödigt att även inom kameralbyrån skapa fast

anställning med tillräckligt lockande inkomster för åtminstone en del av de arbetskrafter,

som visade sig nödvändiga vid sidan av nuvarande ordinarie tjänster. Därför

erfordrades den andre av de två assistenterna å byrån.

Den växelverkan, som genom de föreslagna assistentbefattningarna skulle

åstadkommas mellan styrelsens och fångvårdsanstalternas tjänstemannapersonal, måste

enligt styrelsens mening på bägge hållen medföra fördelar. Såsom exempel på liknande

anordningar hänvisade styrelsen till postverket och domänstyrelsen, där postexpeditörer

och jägmästare kunde knytas vid centralstyrelserna såsom tjänstemän

på ungefär samma sätt, som nyss föreslagits för fångvårdsstyrelsen.

Givetvis måste i allt fall förutsättas, att styrelsen såsom dittills finge i mån

av behov och möjlighet anställa även mera tillfälliga arbetskrafter mot arvoden och

flitpenningar.

Beträffande kameralbyrån syntes ytterligare en del organisationsändringar

vara att förorda.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Biträdet i

byggnadsärenden.

Den förstärkning, som skulle vinnas genom den föreslagna assistentbefattningen

inom kameralbyrån, vore huvudsakligen behövlig för revisionsgöromålen, vilka i följd

av fångvårdens fortskridande utveckling med ökad arbetsdrift och nya verksamhetsarter

■— jordbruksfängelser, odlingsf öretag m. m. — ökats i den grad, att styrelsens

tvenne revisorer icke medhunne all förekommande grauskningsskyldighet jämte det

utredningsarbete, som måste på grundval av räkenskaperna äskas av dessa tjänstemän.

Under en föregående tid, då extra tjänstemän i snart sagt vilken omfattning

som helst kunde för en ringa gottgörelse erhållas, hade i allmänhet en ganska talrik

skara biträden stått till revisionens förfogande. Nu vore förhållandet annat. Den

ifrågasatte assistenten skulle bär fylla ett viktigt behov.

Till beredande av den för kameralbyrån i övrigt behövliga förstärkningen i

arbetskraft kunde enligt styrelsens mening ifrågasättas en anordning motsvarande

den för kanslibyrån i fråga om registratorstjänsten föreslagna. Den under kameralbyrån

hörande kassörsbefattningen vore nämligen av den natur, att densamma i

främsta rummet förutsatte gott ordningssinne och god bokföringsförmåga jämte klart

förstånd. Sådana egenskaper vore att finna lika väl hos en kvinnlig som hos eu

manlig befattningshavare. Juridisk insikt kunde däremot icke sägas vara behövlig,

ej heller den tjänstemannaträning inom andra områden, som i allmänhet innehades

av manliga befattningshavare av ifrågavarande grad, efter det de under utbildningstiden

haft längre amanuenstjänstgöring och skiftande förordnanden inom verket.

Givetvis borde en kassörska hos styrelsen äga högre kompetens än ett vanligt

skrivbiträde och vara under tillräcklig tid av styrelsen prövad, innan ordinarie anställning

bereddes henne.

Om för ändamålet en kvinnlig befattning under kameralbyrån inrättades,

borde den därigenom frigjorda första gradens tjänst bibehållas med förändring till

notariebefattning. Under erinran, att styrelsens bägge sekreterare sorterade under

kanslibyråchefen, ehuru de hade att ombesörja arbeten för verket i dess helhet, ville

styrelsen påpeka önskvärdheten, att kameralbyråchefen finge till sitt omedelbara

förfogande en notarie för biträdande vid utredningar och förberedande skriftväxling

med mera. Han bleve på detta sätt likställd med den nye byråchefen för de sociala

ärandena, vilken enligt förut framlagda förslag skulle hava att i samma hänseende

använda innehavaren av den till notariebefattning förändrade förra registratorstjänsten.

Kanslibyråchefen hade för närvarande till sitt omedelbara förfogande de

två sekreterarna. I likhet med sistnämnde byråchef vore för närvarande även kameralbyråchefen

överhopad med arbeten, som han endast med stor svårighet kunde medhinna

med hjälp av nu tillgängliga personal.

Av det till styrelsens disposition ställda anslaget till arvoden och flitpenningar

åt extra biträden, vikariatsersättningar med mera, från och med år 1920 26,000 kronor

— vilket fortfarande måste, även efter styrelsens nu berörda omorganisation,

bliva behövligt förstärkt i proportion till penningvärdets fall — utginge arvode till

styrelsens biträdande arkitekt med 5,000 kronor årligen. Arkitektens göromål vore

ganska omfattande och krävde en sakkunskap och erfarenhet, som i privat verksamhet

högt betalades. T själva verket kunde det med skäl sägas, att ett verkligt byggnadskontor

hos styrelsen funnes under arkitektens ledning i ständig verksamhet, om än

de biträdande krafterna vid hans sida vore av tillfällig art. Ritare avlönades med

timpenning, kostnadsberäkningar och dylika ersattes efter rakning. Det till arkitekten

utgående fasta arvodet förutsatte, enligt vad löneregleringskommittén i det

/

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

omnämnda betänkandet anfört, att bestyren med större ny- och ombyggnader skulle

särskilt ersättas.

Visserligen vållade berörda förutsättning om särskild gottgörelse för vissa

arbeten en anledning till osäkerhet för arkitekten i fråga om vad rätteligen borde tillkomma

honom. Det kunde därför ifrågasättas om icke, utan ökad kostnad för kronan,

arkitektarvodet borde göras helt fast och höjas exempelvis till likhet med byrådirektörs

avlöning. Någon ordinarie ställning för arkitekten skulle ej därav behöva

följa. Det ansåges dock för en framstående arkitekt vara fördelaktigare att för större

byggnadsföretag åtnjuta särskild gottgörelse, med det bestämda årsarvodet i anledning

därav begränsat. Detta syntes icke behöva hindra, att arkitekten i övrigt jämnställdes

med befattningshavarna av byrådirektörs grad. I sådant fall kunde lämpligen

åläggas honom att i styrelsen föredraga byggnadsärendena, likasom föreståndarna

för straffregistret och arbetskontoret skulle hava att föredraga de ärenden,

som tillhörde deras avdelningar, allt under vederbörande byråchefs kontroll.

Uti en styrelsens skrivelse åtföljande promemoria har styrelsens biträdande

arkitekt yrkat, att han, med bibehållande av sin dittillsvarande ställning, måtte åtnjuta

arvode för löpande göromål till minst samma belopp, vartill byggnadsrådens

avlöning uppginge, dock under förutsättning att han för de tillfälliga större omeller

till byggnadsarbeten likasom nybyggnadsarbeten, för vilka anslag kunde komma.

att av riksdagen beviljas, erhölle särskild ersättning.

I skrivelse till kommittén den 2 juni 1919 har fångvårdsstyrelsen

gjort vissa tillägg till sitt i förenämnda skrivelse till Kungl. Maj :t den S

april 1919 avgivna förslag angående omorganisation av styrelsen, och har

styrelsen därvid anfört följande.

Då fångvårdsstyrelsen i skrivelse den 8 april 1919 framlade sitt förslag beträffande

styrelsen, både styrelsen utgått från den förutsättningen, att — även med

den föreslagna ökningen av styrelsens ordinarie personal — styrelsen såsom hittills

skulle äga att i män av behov och möjlighet anställa jämväl extra arbetskrafter mot

arvoden och flitpenningar; och hade styrelsen ansett, att det till styrelsens disposition

ställda anslaget till arvoden och flitpenningar åt extra biträden, vikariatsersättningar

med mera allt fortfarande måste, även efter styrelsens omorganisation, bliva behövligt

förstärkt i proportion till penningvärdets fall.

Utgående från denna förutsättning hade styrelsen sökt i sin nämnda skrivelse

till Kung!. Maj it inskränka den ordinarie personalens antal till det minsta möjliga.

På grund av sedermera vunnen förhoppning, att ett utbyte av en del extra arbetskrafter

mot ordinarie sådana — utöver vad i skrivelsen ifrågasatts — icke skulle vara utsiktslöst,

ansåge sig styrelsen emellertid böra framhålla, att det otvivelaktigt skulle

lända till avsevärd fördel, om vissa av de extra biträden, som skulle avlönas från förenämnda

anslag, kunde få utbytas mot ordinarie befattningshavare.

I sådant hänseende borde å den tilltänkta sociala byrån inrättas en ordinarie

3ssistenttjänst. Med hänsyn till den betydande korrespondens och det omfattande

rogistreringsarbete, som nödvändigtvis måste förekomma å denna byrå, syntes det

vara en brist att jämte den ordinarie notarien endast hava att tillgå extra arbetskraf
-

Ytterligare

biträdande

ordinarie

personal.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

ter för dessa åligganden, helst någon hjälp från personal tillhörande andra byråer

antagligen icke kunde påiäknas.

Därjämte vore att märka, att för utförande av erforderlig renskrivning av

utgående expeditioner och dylikt för kansli- och kameralbyråerna för närvarande funnes

att tillgå allenast ett ordinarie skrivbiträde. Detta biträde hade emellertid endast

kunnat medhinna en del av arbetet, varför styrelsen nödgats anlita stadigvarande

hjälp av ett å två extra biträden med full tjänstgöring. Då enligt styrelsens övertygelse

ett konstant behov även för framtiden komme att förefinnas av skrivhjälp

utöver den, som kunde lämnas av det nyssnämnda ordinarie biträdet, ville styrelsen

hemställa, att för detta ändamål i staten uppfördes ytterligare en ordinarie skrivbiträdesbefattning

i lägsta grad.

Därest emellertid de av styrelsen nu föreslagna ordinarie befattningarna skulle

komma till stånd, borde lämplig reduktion kunna ske av anslaget till arvoden och

flitpenningar åt extra biträden, vikariatsersättningar med mera.

Ifrågasatt in- Slutligen ansåge sig styrelsen på given anledning böra- framhålla, att den av

verkan av styrelsen i skrivelsen den 8 april 1919 och den föreliggande framställningen föreslagna

landen V om- om°rganisationen av styrelsen, enligt styrelsens uppfattning, icke skulle komma att

organisa- röna någon nämnvärd inverkan av ett eventuellt avskiljande från fångvården av de

tionen. två tvångsarbetsanstalterna med deras under de senaste åren jämförelsevis ringa antal

tvångsarbetare. Lika litet syntes en nedgång av antalet fångar från dess under

kristiden abnormt höga antal till det därförut mera normala kunna bereda styrelsen

så, stor lättnad, att istyrelsens personal skulle kunna inskränkas under vad som blivit

förslaget. Såsom förhållandena gestaltat sig under kristiden, hade nämligen styrelsen

endast med den yttersta svårighet kunnat sköta i huvudsak allenast de mera löpande

göromålen, under det att eu mängd viktiga spörsmål måst eftersättas, något som givetvis

vore att anse såsom en verklig olägenhet.

Fullmäktige. I skrivelse till Kungl. Maj :t den 20 april 1920 har fångvårdsstyrel
sen

föreslagit, att vid nämnda styrelse måtte fästas en eller två fullmäktige

i ungefärligen samma ställning, som i förhållande till järnvägs- och telegrafstyrelserna

intoges av deras fullmäktige.

Till stöd för detta förslag har fångvårdsstyrelsen anfört följande.

I sin verksamhet hade fångvårdsstyrelsen att handlägga ärenden av ganska

omfattande ekonomisk betydelse och som i många fall påkallade riksdagens beslut.

I verksamheten inginge bland annat en växande arbetsdrift för statens räkning, jämväl

av jordbrukande natur. Då därtill komme, att fångvården gentemot de personer,

som gjordes till föremål för dess behandling, både att utöva djupt ingripande åtgärder,

syntes det istyrelsen, som om det skulle vara till såväl fångvårdens gagn i allmänhet

som till stöd för styrelsen, om vid dess sida kunde ställas en eller två betrodda

personer såsom representanter för det medborgerliga såväl som för det statsfinansiella

intresset.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs yttrande angående omorganisation av fångvårdsstyrelsen.

Såsom av inledningen till detta betänkande framgår, är fångvårdsstyrelsen

för närvarande så organiserad, att inom densamma finnas två

särskilda byråer, kanslibyrån och kameralbyrån. Under kanslibyrån lyder

avdelningen för straffregistret, och under kameralbyrån sorterar arbetskontoret.

Styrelsens förslag rörande dess organisation avser huvudsakligen dels

inrättandet av en ny byrå, den sociala byrån, dels beredande av självständigare

ställning åt avdelningen för straffregistret och åt arbetskontoret,

dels uppförande å stat av ökat antal ordinarie befattningshavare inom styrelsen,

dels och ställande av fullmäktige vid styrelsens sida.

Vad först beträffar den ifrågasatta sociala byrån, skulle densamma Avdelning

enligt styrelsens förslag i främsta rummet hava att övervaka fångarnas ärenden

etiska fostran och vad därmed äger samband, samt sålunda närmast hava

tillsyn över själavården och undervisningen vid fångvårdsanstalterna med

särskild uppmärksamhet fäst vid ungdomsfängelsernas fostrande uppgift.

För nu antydda viktiga grenar av fångvården har hittills inom styrelsen

icke funnits någon särskild representant, utan har styrelsens befattning

härmed, i likhet med styrelsens övriga personalvårdande uppgifter, ankommit

på kanslibyrån. Då emellertid, såsom styrelsen framhållit, kanslibyrån

och dess chef på grund av mängden av löpande ärenden endast i mindre

omfattning haft tid och tillfälle att ägna sig åt fångarnas etiska fostran,

synes det kommittén vara av den största betydelse, att åtgärder vidtagas

för att styrelsen må bliva i tillfälle att i nödig omfattning vårda sig härom,

och anser kommittén för sådant ändamål böra inom styrelsen inrättas eu

särskild social avdelning huvudsakligen för nämnda arbetsuppgifter. Under

denna avdelning skulle då sortera samtliga prästerliga befattningar samt

lärartjänster vid fångvården.

Den styrelsen och närmast dess kanslibyrå nu tillkommande ledningen

och kontrollen i fråga om tillsynen över villkorligt frigivna eller eljest

från straffanstalterna utgångna personer torde ock lämpligen kunna anförtros

den nya avdelningen inom styrelsen.

4—202804. Lönereglering skommittén. Bet. LXIII.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Den hjälpverksamhet beträffande frigivna, vilken ledes av styrelsen,

synes kommittén ock vara av natur att med fördel kunna handhavas av den

sociala avdelningen, vilken då jämväl skulle hava att på lämpligt sätt samverka

med de enskilda föreningar och institutioner, som tagit till uppgift

att bistå fångar efter deras frigivning.

Utöver de nu antydda verksamhetsområdena, vilka redan för närvarande

tillkomma fångvårdsstyrelsen, skulle enligt föreliggande förslag åt

styrelsen och närmast dess sociala avdelning anförtros tvenne nya grenar,

nämligen ledningen och kontrollen av den s. k. förundersökningen och den

övervakande verksamhet, som är avsedd att i allmänhet följa å villkorlig

dom. Av skäl, som framhållits av såväl departementschefen som fångvårdsstyrelsen,

synes det ock kommittén, som borde fångvårdsstyrelsen

vara särskilt ägnad att handhava nyssnämnda uppgifter, vilka åtminstone

delvis skulle motsvara styrelsens befattning med tillsynen över villkorligt

frigivna. Då, enligt vad förut är nämnt, sistnämnda verksamhet lämpligen

bör handhavas av den sociala avdelningen, lära väl också berörda nya grenar

liera hänföras till samma avdelning.

Såsom av det sagda framgår, skulle fångvårdsstyrelsens sociala avdelning

få sig förelagda uppgifter av stor vikt och betydelse, vilka säkerligen

komma att påkalla ett avsevärt arbete, icke minst i form av inspektioner

av fångvårdsanstalterna. Därvid uppställer sig den frågan, huru den nya

avdelningen bör vara organiserad. Enligt styrelsens föreliggande förslag

skulle avdelningen organiseras såsom en särskild byrå under ledning av en

byråchef samt med två biträdande tjänstemän, en notarie och en assistent.

Ehuru kommittén, såsom redan antytts, ingalunda vill förringa betydelsen

av de arbetsuppgifter, som skulle ankomma på den sociala avdelningen

inom styrelsen, har kommittén dock icke kunnat finna dessa uppgifter

vara av sådan beskaffenhet, att åtminstone för det närvarande, och innan

nödig erfarenhet vunnits rörande avdelningens arbete, inrättandet av en ny

byrå skulle för ändamålet erfordras. De för avdelningen nu avsedda arbetsuppgifterna

torde nämligen endast i ringa mån vara av den art att erfordra

beslut av styrelsen utan i avsevärd omfattning bliva av kontrollerande

och övervakande natur. Vid nu angivna förhållande har kommittén

ansett den sociala avdelningen lämpligen böra tills vidare organiseras alle
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

nast såsom en särskild avdelning av kanslibyrån, dock under självständig

ledning av en byrådirektör. Denne skulle då inom styrelsen föredraga sådana

ärenden, som kunna påkalla beslut av densamma, samt såsom ledamot

deltaga i dessa ärendens behandling. Då viktigare ärenden tillhörande denna

avdelning förekomma till handläggning av styrelsen, bör emellertid chefen

för kanslibyrån även närvara vid föredragningen och avgörandet.

Därest i eu framtid med styrelsens ämbetsområde skulle förenas nya

mera omfattande uppgifter av social natur, vilket icke lärer vara uteslutet,

torde frågan om inrättande av en särskild byrå för sociala ärenden kunna

bliva föremål för förnyad omprövning.

Till frågan om erforderlig biträdande personal å kanslibyråns sociala

avdelning återkommer kommittén i det följande.

Styrelsens förslag innebär vidare, att avdelningen för straffregistret

skulle erhålla en självständigare ställning. Av såväl departementschefens

förberörda uttalanden i ämnet som styrelsens förut återgivna framställningar

rörande denna fråga, har kommittén erhållit den uppfattningen, att

de arbetsuppgifter, som tillkomma denna avdelning, äro av den säregna

och krävande beskaffenhet, att ledningen av avdelningen icke lämpligen kan,

såsom för närvarande är föreskrivet, utövas av chefen för kanslibyrån, utan

synes det kommittén nödigt, att ansvaret för avdelningens skötsel anförtros

åt en särskild befattningshavare. Av styrelsen har alternativt

ifrågasatts, att ledaren av denna avdelning skulle erhålla antingen byråchefs

eller byrådirektörs tjänsteställning. Därvid synes kommittén böra

uppmärksammas, att, då styrelsen föreslog inrättandet av en särskild byrå

för straffregisterärendena under ledning av en byråchef, antalet av dessa

ärenden var osedvanligt stort, men att sedermera en avsevärd nedgång

skett, om också dessa ärenden även för närvarande uppgå till ett betydande

antal; för år 1920 har antalet viktigare dylika ärenden uppgått till 19,183.

Det synes kommittén, som borde det vara tillfyllest, att straffregisteravdelningen

ställes under ledning av en byrådirektör, vilken emellertid, i

likhet med byrådirektören å den sociala avdelningen, skulle hava att såsom

ledamot i styrelsen föredraga de straffregisterärenden, som kunna påkalla

dylik handläggning, varvid dock föredragning och avgörande av viktigare

Avdelning

för straffregistret.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

sådana ärenden bör ske i närvaro av chefen för kanslibyrån. Vidkommande

den biträdande personalen å denna avdelning yttrar sig kommittén längre

fram.

Kansli byrån. Genom den sålunda föreslagna avlastningen av vissa grupper av ären
den

från kanslibyrån skulle denna byrå visserligen erhålla någon lättnad

i sin för närvarande stora arbetsbörda, men, såsom av det föregående torde

framgå, skulle inrättandet av de ifrågasatta nya självständiga avdelningarna

för sociala ärenden och straffregisterärenden i realiteten icke medföra

någon mera avsevärd minskning i kanslibyråns nuvarande arbetsuppgifter.

Härvid torde särskilt böra uppmärksammas, att handläggningen av framställningar

rörande villkorlig frigivning allt fortfarande skulle utövas å

denna byrå. Med hänsyn till den omfattning, i vilken villkorlig frigivning

numera må ske, torde dylika ärenden, vilka givetvis påkalla en ingående och

omsorgsfull beredning, komma att alltmera taga denna byrås tid och arbete

i anspråk, vadan den antydda lättnaden i andra hänseenden torde komma

att till väsentlig del uppvägas av ökningen av antalet dylika ärenden. Ävenledes

äro att märka de nya arbetsuppgifter, som tillkomma denna byrå genom

inrättandet av utbildningskurser för högre tjänstemän inom fångvården.

Någon ökning av den biträdande personalen å denna byrå lärer i allt

fall bliva erforderlig, och återkommer kommittén längre fram till denna

fråga.

Beträffande det under kameralbyrån ställda arbetskontoret, vilket

har till uppgift att leda arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna, har föreslagits,

att detta kontor skulle avskiljas från nämnda byrå och givas en

självständigare ställning under ledning av en byrådirektör.

I sitt förenämnda betänkande, delen XVII, framhöll kommittén behovet

av särskilda tjänstemän inom styrelsen för planläggandet och genomförandet

av erforderliga anordningar för arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna.

Kommittén antog emellertid, att, sedan arbetena uti ifrågavarande

hänseende vid fångvårdsanstalterna kommit i gång och där anställd tjänstepersonal

vunnit erfarenhet och vana vid verksamheten och den därmed för
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

enade redovisningen m. in., centralledningens ingripande i detaljerna skulle

bliva mindre behövligt, ehuru vissa viktiga uppgifter måste allt framgent

kvarstå hos fångvårdsstyrelsen. Även om alltså en del av de göromål, som

för det dåvarande tillhörde den centrala ledningen, framdeles skulle komma

att frångå densamma, ansåg dock kommittén under alla omständigheter särskilda

arbetskrafter där bliva för ändamålet behövliga. Vid berörda förhållande

fann sig kommittén böra i sitt förslag tillse, att tillräckliga krafter

måtte finnas anställda för arbetsledningen under sådana former emellertid,

att minskning skulle kunna ske i mån av göromålens då motsedda nedgång.

Kommittén ansåg fördenskull det icke lämpligt att uppföra arbetsintendenten

såsom ordinarie tjänsteman, utan skulle förordnande å befattningen

lämnas för vissa år, exempelvis fem, varigenom vunnes tillfälle att omlägga

eller möjligen indraga befattningen, när tiden därför syntes inne.

Enligt vad fångvårdsstyrelsen nu framhållit, har emellertid erfarenheten

under de gångna åren givit vid handen, att arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna

redan under hittills rådande förhållanden tagit sådan omfattning,

att någon tanke, enligt styrelsens mening, icke vidare kan finnas

på en indragning av arbetsintendentsbefattningen. Den av styrelsen uttalade

uppfattningen härutinnan anser sig kommittén icke kunna jäva; och,

därest såsom av såväl departementschefen som styrelsen ifrågsatts, vid

de större anstalterna komma att anordnas mera fabriksmässiga industrier

med maskinella anordningar för produktion i större skala, lärer behovet

av en för ändamålet väl kvalificerad ledare inom styrelsen än mera göra

sig gällande. Emellertid uppställer sig det spörsmålet, huruvida denne ledare

bör givas ordinarie anställning eller icke. För befattningens uppehållande

på förordnande talar givetvis fortfarande önskvärdheten att städse

hava befattningen besatt med en person, vilken står i sin fulla kraft och

har den affärsduglighet och förmåga av initiativ, som erfordras. Å andra

sidan torde det icke kunna förnekas, att avsevärda olägenheter kumia vara

förenade med personombyten å ifrågavarande befattning.

Såsom jämväl av styrelsen antytts, har nämligen arbetsintendentens

åligganden numera fatt en sådan omfattning och ett så mångsidigt innehåll,

att avsevärd tid i allmänhet torde erfordras för en ny innehavare av befattningen

att sätta sig in i de säregna förhållanden, under vilka fångarbe
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

tet måste försiggå, samt att förvärva erforderlig erfarenhet i denna arbetsdrift®

skiftande grenar.

Såsom en annan olägenhet av den nuvarande anordningen har för

kommittén framhållits, att, då till arbetsintendent förordnats ordinarie

tjänsteman vid fångvården, dennes ordinarie befattning långa tider måst

uppehållas på förordnande, vilket i sin ordning föranlett andra förordnanden

i succession, något som givetvis icke varit till fördel för tjänsternas

behöriga bestridande och även för de tillförordnade tjänstemännen själva

medfört vissa olägenheter.

Då, såsom redan är nämnt, en indragning av befattningen såsom föreståndare

för arbetskontoret icke vidare torde kunna ifrågakomma, synes

därmed huvudskälet för tjänstens tillsättande allenast på förordnande kunna

anses hava förfallit. Om också, på sätt redan antytts, vissa andra skäl

skulle kunna anföras för en större frihet i avseende å formen för anställandet

av arbetsintendenten, synes dock icke tillräcklig anledning föreligga

att bibehålla den nuvarande anordningen, särskilt med hänsyn till de olägenheter,

som kunna uppstå i sammanhang med uppehållandet av en sådan

tjänstemans ordinarie befattning.

Emellertid skulle man ju till undvikande härav kunna tänka sig en liknande

anordning som den, vilken tillämpas beträffande vissa befattningar

vid kommunikationsverken, nämligen inrättande av en sådan ordinarie befattning,

som tillsättes medelst förordnande på viss tid och är förenad med

pensionsrätt. En dylik åtgärd har dock icke synts kommittén böra tilllämpas

i fråga om nu förevarande tjänst, då densamma näppeligen torde

vara av den betydelse, att den kan motivera den högre avlöning och den särskilda

kostnad för pensionering, som därav måste påkallas.

Med hänsyn härtill och då en viss kontinuitet å befattningen av förut

anförda skäl synes önskvärd, har kommittén funnit sig böra tillstyrka, att

befattningen såsom föreståndare för fångvårdsstyrelsens arbetskontor ombildas

till en ordinarie tjänst, i byrådirektörs tjänsteställning. Denne byrådirektör

skulle i styrelsen föredraga arbetsdriften rörande ärenden och därvid

inträda såsom ledamot av styrelsen. I viktigare frågor bör emellertid

föredragningen och avgörandet ske i närvaro av chefen för kameralbyrån.

Då kommittén sålunda ansett sig kunna förorda, att befattningen så
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

som föreståndare för arbetskontoret omändras till ordinarie tjänst, har kommittén

utgått från den bestämda förutsättningen att det må tillses, att tjänsten

så vitt möjligt städse hålles besatt med en person, som motsvarar de

fordringar särskilt i fråga om affärsduglighet och förmåga av initiativ, vilka

måste ställas å denne tjänsteman. Därest det emellertid skulle visa sig,

att befattningens innehavare av en eller annan anledning icke fyller nyss angivna

fordringar, bör han för den skull, så snart tillfälle därtill gives — med

tillämpning av bestämmelserna i 13 § 1 och 2 mom. i det föreslagna avlöningsreglementet

— överflyttas till annan, i nämnda hänseenden mindre krävande

befattning.

I sammanhang härmed synes den för arbetskontoret erforderliga biträdande

personalen böra beredas ordinarie anställning, varom kommittén

i det följande framlägger förslag.

Vidkommande kameralbyrån i övrigt har i huvudsak endast ifrågasatts

inrättande av vissa nya biträdande befattningar därstädes, till vilken

fråga kommittén återkommer i det följande.

På grund av det anförda anser kommittén:

att inom fångvårdsstyrelsens kanslibyrå bör inrättas en social avdelning

med i huvudsak de arbetsuppgifter, som i det föregående angivits, och

under ledning av en byrådirektör,

att den till kanslibyrån hörande avdelningen för straffregistret bör

ställas under ledning av en byrådirektör,

att arbetskontoret bör organiseras såsom en ordinarie avdelning

inom styrelsens kameralbyrå under ledning av en byrådirektör, samt

att en var av nänmda byrådirektörer skall såsom ledamot i styrelsen

föredraga till hans avdelning hörande ärenden, dock med iakttagande, vad

viktigare ärenden angår, att föredragningen sker i närvaro av vederbörande

byråchef.

Kommittén övergår nu till frågan om den biträdande personal, som

må vara erforderlig för styrelsens särskilda byråer och avdelningar.

Vad till en början beträffar de två sekreterarbefattningar, som för

Kommitténs

förslag beträffande

n/a

avdelningar

inom styrelsen.

Biträdande

ordinarie

personal.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

närvarande bägge tillhöra kanslibyrån, anser sig kommittén böra föreslå vissa

ändringar i fråga om deras ställning och arbetsuppgifter. Enligt nu gällande

arbetsordning har den ene sekreteraren, bland andra göromål, att uppsätta

och kontrasignera styrelsens skrivelser, vare sig de avse ärenden tillhörande

kanslibyrån eller kameralbyrån, utom i anmärknings- och avskrivningsmål

samt i frågor berörande arbetskontoret; att föra matriklar över

personalen hos fångvårdsstyrelsen och vid fångvårdsstaten samt avgiva därtill

hörande uppgifter; ävensom att deltaga i vården av styrelsens säkerhetshandlingar.

Den andre sekreteraren åligger, bland annat, att uppsätta och

underteckna styrelsens protokoll, i vilket hänseende särskilt må uppmärksammas

uppsättandet av protokoll, innefattande styrelsens beslut i anmärkningsmål

; att utföra ombudsmannagöromål; att uppgöra vissa till årsberättelsen

hörande statistiska tabellbilagor; att uppsätta skrivelser i arbetskontorets

ärenden; att upprätta och expediera räkningar från arbetskontoret

samt föra liggare över dessa räkningar; samt att jämväl i övrigt lämna arbetsintendenten

allt det biträde, som andra tjänstegöromål medgiva.

Enligt vad kommittén inhämtat, har den sålunda tillämpade fördelningen

av arbetsuppgifterna mellan de bägge sekreterarna befunnits icke i

allo lämplig för arbetets behöriga gång. Vissa olägenheter lära sålunda hava

föranletts därav, att en och samma sekreterare haft att uppsätta styrelsens

skrivelser för såväl kansli- som kameralbyråerna, till följd varav denne sekreterare

varit mera betungad än den andre, oaktat såväl överdirektören som

byråcheferna i ganska stor utsträckning själva utfört uppsättningsarbete.

För åstadkommande av en förbättring uti ifrågavarande hänseende synes

kommittén en uppdelning av de bägge byråernas ärenden på de särskilda sekreterarna

böra göras och torde utan svårighet kunna ske. Därest nämligen,

såsom av styrelsen föreslagits och av kommittén kommer att tillstyrkas, någon

förstärkning av arbetskontorets arbetskrafter vidtages och till följd därav

den därstädes sysselsatta sekreterarens göromål komma att avsevärt lättas

samt om denne sekreterare därjämte befrias från ombudsmannagöromålen,

torde han kunna ensam bestrida samtliga sekreterargöromål för kameralbyrån.

Genomföres en sådan anordning, torde ock nämnda sekreterarbefattning

lämpligen böra överflyttas till kameralbyrån. Då sålunda den andre

av de ifrågavarande sekreterarna huvudsakligen skulle hava att utföra sek
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

reterargöromål för kanslibyrån, vilka göromål emellertid genom tillkomsten

av den sociala avdelningen torde bliva ej obetydligt ökade, bör han dock därutöver

kunna övertaga ombudsmannagöromålen, vilka sistnämnda i allmänhet

äro av mindre omfattning. Enligt kommitténs föreliggande förslag skulle alltså

finnas en sekreterare på vardera av kansli- och kameralbyråerna, och torde

genom den nu föreslagna uppdelningen av sekreterarnas arbetsuppgifter

desamma bliva någorlunda jämnt fördelade.

Huru än fördelningen av arbetsuppgifterna mellan de bägge sekreterarna

må bliva närmare bestämd i instruktion och arbetsordning, förutsätter

emellertid kommittén att vardera sekreteraren, likasom varje tjänsteman

i styrelsen, skall hava skyldighet att, i mån av behov, jämväl förrätta

göromål, som eljest ankomma på annan befattningshavare vid verket.

Vad kanslibyråns personal i övrigt beträffar, innebär styrelsens förut

omförmälda förslag, att de åligganden, som nu tillkomma den till byrån hörande

befattningen såsom registrator och aktuarie, skulle övertagas av en

kvinnlig befattningshavare. Då nämnda åligganden inom fångvårdsstyrelsen

torde vara av jämförelsevis enkel beskaffenhet och registratorsgöromål

inom vissa andra verk kunnat med fördel anförtros åt kvinnliga befattningshavare,

är från kommitténs sida icke något att erinra mot berörda anordning.

Enligt styrelsens förslag skulle vidare en för byrån nu avsedd amanuensbefattning

utbytas mot en ordinarie tjänst, avsedd för en fångvårdsassistent.

Under erinran att styrelsen föreslagit inrättandet av dylika assistentbefattningar

jämväl inom andra avdelningar av styrelsen, får kommittén,

i likhet med vad redan tidigare i annat sammanhang skett, framhålla

önskvärdheten av att sådana anordningar vidtagas, varigenom en viss cirkulation

av tjänstemän mellan den centrala och den lokala förvaltningen kan

åstadkommas, något som inom andra förvaltningsgrenar visat sig vara av

stor betydelse för nödig växelverkan mellan vederbörande förvaltnings olika

delar. Då härtill kommer att det särskilt under senare tider lärer hava visat

sig svårt och understundom omöjligt för fångvårdsstyrelsen att kunna förvärva

personer, som äro villiga att bestrida amanuensbefattningar hos styrelsen,

anser sig kommittén böra i princip förorda den nu föreslagna anord
5—20280i.

\ Löneregleringskommittén. Bet. LXIII.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

ningen, att inom styrelsen må inrättas ordinarie befattningar, avsedda för

fångvårdsassistenter.

Vad nu särskilt angår den ifrågasatta ordinarie assistentbefattningen

å kanslibyrån, finner sig kommittén så mycket mera kunna tillstyrka förslaget

härutinnan, som härigenom en utan tvivel behövlig förstärkning av de

ordinarie arbetskrafterna å denna byrå skulle åstadkommas.

Styrelsens förslag att å kanslibyrån skulle inrättas en ordinarie

kvinnlig skrivbiträde sbefattning utöver den redan befintliga, synes kommittén

icke giva anledning till erinran, enär, enligt vad styrelsen upplyst,

extra skrivhjälp hittills måst i stor utsträckning anlitas. Givet är emellertid

att dessa skrivbiträden skola hava att, i mån av behov, tillhandagå styrelsens

samtliga avdelningar med utförande av skrivarbete.

För den sociala avdelningen har styrelsen beräknat en tjänsteman i

notariegrad samt en fångvårdsassistent. Den nämnda notarietjänsten har

styrelsen emellertid tänkt sig skola övertagas av den hittillsvarande registratorn

och aktuarien å kanslibyrån, vilken befattningshavare genom inrättandet

av den kvinnliga registratorstjänsten skulle bliva för ändamålet

tillgänglig.

Att för den sociala avdelningen behov förefinnes av en tjänsteman i

notarieställning synes kommittén uppenbart, särskilt med hänsyn därtill, att,

som byrådirektören å denna avdelning ofta måste företaga inspektionsresor,

ansvaret för det löpande arbetet å avdelningen till stor del måste vila på

ifrågavarande tjänsteman. Däremot anser kommittén den ifrågasatta assistenten,

vilken huvudsakligen skulle hava att förrätta registrerings- och annat

bokföringsarbete, böra kunna åtminstone tills vidare ersättas av ett

kvinnligt biträde.

Beträffande personalen å avdelningen för straffregistret må erinras,

att där finnas anställda en ordinarie förste aktuarie, en ordinarie aktuarie

samt en extra aktuarie ävensom två ordinarie kvinnliga skrivbiträden, därav

ett i mellangrad samt ett i lägsta grad. Enligt styrelsens nu föreliggande

förslag skulle avdelningens ordinarie personal bestå av, förutom byrådirektören,

en förste aktuarie, en aktuarie samt de bägge skrivbiträdena. Däremot

skulle den extra aktuariebefattningen icke vidare vara erforderlig.

I avseende å det av styrelsen föreslagna antalet befattningshavare

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

å avdelningen liar kommittén ansett sig böra ifrågasätta någon reduktion.

Sedan styrelsen avgav sitt berörda förslag, bär nämligen, såsom redan antytts,

arbetet å denna avdelning av fångvårdsstyrelsen väsentligen nedgått.

Därför torde den ene av de biträdande manliga tjänstemännen åtminstone

tills vidare kunna ersättas med en amanuens. Enligt kommitténs uppfattning

skulle alltså å denna avdelning finnas allenast en manlig biträdande

ordinarie tjänsteman, motsvarande den nuvarande ordinarie aktuarien.

I anledning av styrelsens förslag att denne tjänsteman skulle beredas

förste aktuaries tjänsteställning anser sig kommittén böra uttala, att, ehuru

det givetvis måste ligga vikt uppå att till ifrågavarande befattnings innehavare,

vilken självfallet är föreståndarens ställföreträdare, må lämna påräknas

en person med erforderliga kvalifikationer, kommittén likväl icke ansett

tillräcklig anledning föreligga att för denne befattningshavare tillstyrka högre

tjänsteställning än den han nu innehar, åtminstone så länge personalen å

denna avdelning icke är av större omfattning än som nu av kommittén ansetts

erforderlig.

Styrelsens förslag beträffande den biträdande personalen å kameralbyrån

avser, att den nuvarande befattningen såsom kassör och bokhållare

skulle ombildas till en notarietjänst, under det att de förenämnde befattningshavare

hittills tillkommande göromålen skulle bestridas av en ny kvinnlig

befattningshavare, varjämte till biträde huvudsakligen å revisionsavdelningen

skulle inrättas en assistenttjänst. Notarie tjänsten vore ämnad att

tillgodose behovet av biträde åt byråchefen för utredningar, vissa uppsättningsarbeten

o. d., för vilket ändamål hittills en amanuensbefattning varit

avsedd.

Mot förslaget att utbyta den nuvarande manliga första-gradstjänsten

såsom kassör och bokhållare mot en kvinnlig kassörsbefattning har kommittén

icke något att erinra. Däremot har kommittén ansett de för den ifrågasatta

notarietjänsten avsedda göromålen med fördel lämna anförtros åt eu

fångvårdsassistent. Vad beträffar den föreslagna assistenttjänsten å revisionsavdelningen

har kommittén icke funnit sig övertygad om behovet av

densamma, utan ansett erforderlig arbetshjälp kunna såsom hittills erhållas

av tillfälliga biträden, särskilt aspiranter för tjänster vid fångvårdsstaten.

Arbetskontoret har hittills endast haft tillgång till extra arbetskraf
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

ter, förutom den arbetshjälp, som i viss omfattning lämnats av den ene av

styrelsens sekreterare. Nämnda extra arbetskrafter hava utgjorts av ett

manligt biträde, med avlöning sedan någon tid motsvarande första gradens

tjänstemans, samt ett kvinnligt skrivbiträde. Styrelsen föreslår nu, att

dessa extra befattningar ombildas till en ordinarie notarietjänst samt en

likaledes ordinarie skrivbiträdesbefattning av lägsta grad. Därjämte anser

styrelsen böra inrättas en för kontoret avsedd assistenttjänst av lägre grad.

Med den omfattning arbetskontorets verksamhet numera erhållit samt med

avseende fästat å den vidare utveckling av arbetsdriften, som skulle bliva

en följd av införandet av mera fabriksmässigt ordnat arbete vid de större

fångvårdsanstalterna, synes kommittén den föreslagna personalbesättningen

å kontoret icke vara större än behovet torde kräva. Det må även framhållas,

att, om kontoret erhåller de sålunda ifrågasatta befattningshavarna,

den nämnde seketeraren synes komma att endast undantagsvis behöva tagas

i anspråk för kontorets räkning, till följd varav den ovan förordade omläggningen

av sekreterarnas arbetsuppgifter skulle kunna genomföras.

I fråga om övriga, å stat redan uppförda ordinarie befattningshavare

hos fångvårdsstyrelsen innebär styrelsens organisationsförslag icke

någon förändring, utan skulle dessa tjänstemän allt fortfarande tjänstgöra

i sina nuvarande befattningar.

Befattnings- Enligt den av kommittén sålunda förordade organisationen av fång
styreisen

vårdsstyrelsen skulle densamma omfatta följande ordinarie befattningskommfuéns

kavare, förutom chefen för verket, nämligen:

förslag.

Kanslibyrån:

1 byråchef;

Kansliavdelningen:

1 sekreterare,

1 assistent,

1 kvinnlig registrator,

2 kvinnliga biträden;

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Sociala avdelningen:

1 byrådirektör,

1 notarie,

> 1 kvinnligt biträde;

Avdelningen för straffregistret:

1 byrådirektör,

1 aktuarie,

2 kvinnliga biträden;

Kameralbyrån:

1 byråchef;

j Kameralavdelningen:

1 sekreterare,

1 kamrerare,

2 revisorer,

1 assistent,

1 kvinnlig kassör,

2 kvinnliga biträden;

Arbetskontoret:

1 byrådirektör,

1 notarie,

1 assistent,

1 kvinnligt biträde;

Utom byråerna:

1 förste vaktmästare,

2 vaktmästare.

Det torde emellertid böra anmärkas, att kommittén i det följande kommer

att för vissa av förenämnda befattningshavare föreslå ändrade benämningar.

Jämföres den föreslagna personaluppsättningen med den nuvarande,

befinnes, att följande ordinarie befattningar skulle tillkomma:

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

3 byrådirektörer,

2 notarier,

3 assistenter,

1 kvinnlig registrator,

1 kvinnlig kassör,

3 kvinnliga biträden.

Å andra sidan skulle utgå följande befattningar:

1 arbetsintendent,

1 förste aktuarie,

1 aktuarie å extra stat,

1 registrator, tillika aktuarie (manlig),

1 kassör och bokhållare (manlig),

1 manligt extra biträde (motsvarande tjänsteman i l:a normalgraden),

1 kvinnligt extra biträde (motsvarande skrivbiträde i l:a lönegraden)

;

därjämte bör kunna beräknas väsentligt minskad användning av amanuenser

och andra extra biträden samt tillfällig skrivhjälp.

Den sålunda föreslagna personaluppsättningen har synts kommittén

under alla förhållanden erforderlig jämväl med hänsyn tagen till såväl frånskiljandet

av tvångsarbetsanstalterna från styrelsens ämbetsområde som

ock den inträdda minskningen i fångantalet. Enligt kommitténs mening

måste nämligen styrelsen vara så organiserad, att densamma kan icke blott

på ett nödtorftigt sätt ombesörja de löpande göromålen utan även hava tillfälle

att på ett mera ingående sätt ägna sig åt de viktiga uppgifter, vilka densamma

har att fylla, något som emellertid, enligt vad styrelsen framhållit,

särskilt under senare tid icke varit för styrelsen möjligt med dess nuvarande

organisation.

kompetens I detta sammanhang torde ock få beröras de kompetensfordringar,

fordringar. SOm i allmänhet böra ställas å innehavare av vissa tjänstemannahefattningar

hos styrelsen.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Enligt 10 § av gällande instruktion fordras i allmänhet för behörighet

till tjänstemannabefattning å kanslibyrån att hava avlagt examen, som

berättigar till inträde i rättegångsverken, samt för kompetens till sådan befattning

å kameralbyrån — med undantag av arbetsintendentsbefattningen,

för vilken särskilda kompetensfordringar äro uppställda — att hava avlagt

examen, som berättigar till inträde i Kung! Maj :ts kansli, och att om

kunskap i bokföring hava erhållit vitsord, som av styrelsen prövas tillfyllestgörande.

I fråga om vikariat å viss befattning samt vid antagande för tillfällig

tjänstgöring å en del befattningar äro dock i instruktionen medgivna något

lägre kompetensfordringar.

På grund av den omläggning, som nu ifrågasatts beträffande registrator-

och kassörsbefattningarna, böra givetvis de förutnämnda kompetensfordringarna

icke avse de kvinnliga befattningshavare, som skulle bestrida

berörda befattningar, utan torde för dessa kvinnliga tjänstemän lämna

gälla samma fordringar i sådant hänseende, som för motsvarande kvinnliga

befattningshavare vid andra verk.

Vidkommande de biträdande manliga befattningarna å kameralbyrån,

med undantag av den till denna byrå överflyttade sekreterarbefattningen,

anser kommittén, i anslutning till därom av fångvårdsstyrelsen väckt förslag,

något lägre kompetensfordringar än de nu gällande kunna vara tillfyllest

och att för erhållande av dylika befattningar hädanefter skulle fordras

allenast behörighet för tjänstgöring såsom direktör vid fångvårdsanstalt

samt sådant vitsord om kunskap i bokföring, som av styrelsen prövas

tillfyllestgörande.

För den nya byrådirektörstjänsten å avdelningen för arbetsdriften

torde de för arbetsintendentsbefattningen nu bestämda kompetensfordringarna

böra gälla. Beträffande sekreterarbefattningen å kameralbyrån böra

bibehållas samma kompetensfordringar som för dylik tjänst å kanslibyrån.

För behörighet till befattning såsom byrådirektör å den sociala avdelningen

inom kanslibyrån torde böra uppställas fordran på, förutom ådagalagt

intresse för etiska och sociala frågor, avlagd högre examen inför

teologisk, juridisk eller filosofisk fakultet jämte väl vitsordad tjänstgöring

vid fångvården.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

I fråga om behörighet till assistentbefattningar inom fångvårdsstyrelsen

böra givetvis icke uppställas andra bestämmelser än som gälla för

motsvarande befattningar inom fångvårdsstaten.

Fullmäktige. Vad härefter angår styrelsens förslag, att vid densamma måtte fästas

en eller två fullmäktige i ungefär samma ställning som järnvägsfullmäktige

och telegraffullmäktige, anser sig kommittén böra tillstyrka en sådan

anordning. Med hänsyn till fångvårdens viktiga sociala betydelse samt

den icke obetydliga affärsdrivande verksamhet, som fångvårdsstyrelsen

utövar särskilt genom arbetsdriften för statens räkning, måste det

nämligen i alla avseenden vara till gagn, därest utom verket stående personer

med särskilt sakkunskap inom de allmänt sociala och statsfinansiella

områdena ställas vid styrelsens sida i egenskap av fullmäktige. Enligt

kommitténs mening böra fullmäktige till antalet vara två, av vilka den ene

skulle representera den sociala och den andre den statsfinansiella sakkunskapen.

I fråga om omfattningen av och sättet för dessa fullmäktiges deltagande

i styrelsens överläggningar och beslut torde i tillämpliga delar

böra gälla samma bestämmelser, som fastställts för järnvägs- och telegraffullmäktige.

Sakkunniga Såsom förut är nämnt, finnas hos fångvårdsstyrelsen anställda sär
st/réisén°m

skilda sakkunniga biträden, nämligen ett i hälsovårdsärenden, ett i byggnadsärenden

och ett i jordbrukstekniska ärenden, samtliga mot av Kungl.

Maj :t till beloppet fastställda arvoden, utgående från det å styrelsens ordinarie

stat upptagna anslaget till arvoden och flitpenningar åt extra biträden,

vikariatsersättningar m. m., varjämte biträdet i byggnadsärenden äger

att för bestyr med större ny- och ombyggnadsföretag erhålla särskild ersättning

från de anslag, som beviljas för dessa företag.

I fråga om den ställning, de nämnda biträdena i hälsovårdsärenden

och jordbrukstekniska ärenden för närvarande intaga, har icke yrkats någon

ändring. Vidkommande åter biträdet i byggnadsärenden har fångvårdsstyrelsen

ifrågasatt, huruvida ej nämnda biträde borde utöver sina nuvarande

åligganden åläggas att i styrelsen föredraga byggnadsärenden, dock under

kameralbyråchefens kontroll.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Beträffande sistberörda förslag har kommittén funnit det tveksamt,

huruvida åt biträdet i byggnadsärenden bör uppdragas åtminstone någon

mera självständig föredragning, då så gott som samtliga byggnadsärenden

sammanhänga med frågor rörande anvisande av medel, vilka sistnämnda frågor

självfallet böra ankomma på kameralbyråchefens föredragning och ansvar.

Under sådana förhållanden torde nämnda biträde endast i undantagsfall

och i mera inskränkt omfattning böra inför styrelsen föredraga ärenden;

och bör sådan föredragning i varje fall ske i närvaro av kameralbyråchefen

och på dennes ansvar.

Vidkommande biträdet i jordbrukstekniska ärenden vill kommittén

fästa uppmärksamheten därå, att, sedan tvångsarbetsanstalten å Svartsjö

frånskilts fångvårdsstyrelsens förvaltningsområde, väsentligt mindre behov

av permanent biträde för nämnda ärenden föreligger. Kommittén anser

fördenskull ifrågavarande befattning kunna indragas, helst som styrelsen

torde vara i tillfälle att i händelse av behov lämna anlita annan sakkunnig

person.

*

*

*

6—202804. Lönereglering skommittén. Bet. LX1JI.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fångvårdsstaten.

Huvuddragen av Jångvårdsstatens nuvarande organisation.

Under fångvårdsstyrelsen lyda statens allmänna straffanstalter, vilka

benämnas centralfängelser, straffängelser och kronoliäkten. Såsom förut

är antytt, hava hittills jämväl statens tvångsarbetsanstalter tillhört fångvården,

men med 1920 års utgång skilts från densamma.

Någon egentlig skillnad finnes för närvarande icke genomförd i avseende

å de nämnda straffanstalterna i annat än vad som följer av den olika

storleken. I kronoliäktena förvaras emellertid i allmänhet allenast rannsakningsfångar

och s. k. bötesfångar samt, vid de större häktena, sådana

fängelse- och straffarbetsfångar, vilka ådömts kortare tids frihetsstraff.

I gällande stater för straffanstalterna äro upptagna följande tjänstemän

av högre grad med fast anställning, nämligen: direktörer i tre lönegrader

(vid central- och straffängelser), kamrerare i två lönegrader (vid

vissa centralfängelser), förste pastor och andre pastor (vid centralfängelset

å Långholmen), pastorer i två lönegrader (vid flertalet centralfängelser),

assistenter i två lönegrader (vid central- och straffängelser), lärare

(vid vissa centralfängelser samt vid det för yngre manliga fångar avsedda

straffängelset i Uppsala), lärarinna (vid centralfängelset för kvinnor i

Växjö), samt föreståndare för kronoliäkten i två lönegrader.

Vidare äro vid straffanstalterna anställda följande tjänstemän av

lägre grad (bevakningspersonal) med fast anställning, nämligen: överkonstaplar

med förordnande såsom upp syning smän, överkonstaplar utan sådant

förordnande samt v aktkonstaplar ävensom första vaktfruar, vaktfruar

och kokerskor.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Av befattningshavare av lägre grad äro vissa anställda särskilt för

arbetsdriften, och finnas sådana inom alla grader bland bevakningspersonalen,

dock med undantag av kokerskegraden.

Med förordnande eller avtal tills vidare äro anställda predikanter (i

allmänhet vid sådana straffanstalter, där pastorer icke finnas) ävensom

läkare.

I detta sammanhang torde böra omförmälas, att vid sådant kronohäkte,

som ej är beläget i stad där länsstyrelse har sitt säte, skall finnas en

tillsyningsman, vilken förordnas av Kungl. Maj :t. Denne åligger att, -under

länsstyrelsens lydnad, i avseende å kronohäktet utöva den befattning,

som vid annat kronohäkte utövas omedelbart av länsstyrelse. Sådan tillsyningsman

är emellertid icke att anse såsom tjänsteman vid fangvardsstaten,

men åtnjuter arvode av fångvårdsmedel till belopp, som fastställes aA

Kungl. Maj :t.

För behörighet till nedannämnda befattningar vid fångvårdsstaten

fordras enligt gällande instruktion — där ej Kungl. Maj :t för visst fall medgiver

undantag —

för direktörs-, kamrerare- och assistentbefattning — dock med undantag

för befattning såsom jordbruksassistent — att hava avlagt studentexamen

eller avgångsexamen från krigsskola eller tekniskt läroverk eller

annan jämförlig examen samt att hava med gott vitsord tjänstgjort någon

tid hos fångvårdsstyrelsen eller vid f ångvårdsanstalt;

för lärarbefattning att hava avlagt studentexamen; samt

för lärarinnebefattning att hava avlagt studentexamen eller avgångsexamen

från högre lärarinneseminariet eller eljest adagalagt eri ordentlig

skicklighet.

Enligt gällande av fångvårdsstyrelsen utfärdade arbetsordning för

befattningshavare vid fångvårdsstaten fordras för anställning såsom tjänsteman

av lägre grad, att vederbörande innehar en levnadsålder i regeln

ej högre än 30 år, äger god frejd samt god hälsa och stark kroppskonstitution

samt ej lider av kroppslyte, som kan anses menligt inverka på hans

tjänsteutövning. Sökande till dylik anställning skall vara pliktig underkasta

sig provtjänstgöring vid fångvårdsanstalt, som anvisas av fångvårds
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

styrelsen. Från genomgående av sådan provkurs kan dock den befrias, som

på grund av yrkeskunskap söker anställning såsom arbetsledare eller som

visar sig för tjänstgöring inom fångvården på grund av avlagda examina,

föregående tjänstgöring eller eljest särskilt meriterad.

För utbildning av manlig bevakningspersonal hava tid efter annan

varit anordnade särskilda kurser.

Det torde i detta sammanhang böra omnämnas, att Kungl. Maj :t genom

beslut den 16 maj 1918 bemyndigat fångvårdsstyrelsen att å tid, styrelsen

funne lämplig, försöksvis anordna en teoretisk kurs för utbildning

av fångvårdstjänstemän av högre grad. En dylik kurs har av styrelsen

planerats, men har på grund av mellankommande hinder ännu icke kunnat

börja.

För aspiranter å tjänst såsom direktör, kamrerare, assistent, utom

dylik för jordbruket och arbetsdriften, eller lärare skulle kursen enligt den

av Kungl. Maj :t godkända planen innefatta undervisning i

a) fångvårdens organisation och densamma berörande författningar,

fångvårdens historia samt huvuddragen av främmande länders fångvård,

b) kriminalpsykologi i förening med demonstrationer,

c) fängelsehygien,

d) pedagogik,

e) sociala spörsmål, som beröra fångvården och dess skyddsverksamhet.

Därjämte skulle för samtliga ifrågavarande befattningar utom för

lärartjänst genomgås en för fångvårdens räkenskaps- och redovisningsväsende

avpassad kurs i

f) bokföring och räkenskap samt varukännedom.

För direktörs- eller assistentbefattning med ovannämnda undantag

skulle tillika krävas kunskap i den omfattning, som är bestämd för så kallad

kansliexamen, i

g) straffrätt, innefattande allmänna strafflagen, strafflagen för

krigsmakten, lagen om verkställighet av straffarbete och fängelsestraff,

författningar om tvångsuppfostran, villkorlig dom m. fl., samt

h) en så kallad juridisk propedeutisk kurs på sätt, som finnes bestämt

för nyssnämnda examen.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Yissa ändringar beträffande fångvårdsstatens organisation.

Den organisation av fångvårdsanstalterna, som för närvarande gäller,

har successivt framgått av det organisationsarbete inom fångvården,

som pågått alltsedan 1840-talet. Emellertid hava vissa nu pågående utredningar

på strafflagstiftningens område ansetts kunna tilläventyrs komma

att inverka på fångvårdsväsendets framtida ordnande. Detta gäller sålunda

bland annat utredningarna rörande åtgärder för ungdomsbrottslighetens

bekämpande samt beträffande en allmän strafflagsrevision.

Vad angår själva fångvårdsanstalternas antal och karaktär av centralfängelser

eller mindre fängelser hava ock under senare tid från såväl

fångvårdsstyrelsen som andra håll framkommit förslag i syfte, bland annat,

att, i samband med upprättandet av ett eller flera nya centralfängelser,

nedlägga eller ombilda en del äldre fängelser.

I de till kommittén i förevarande ärende överlämnade handlingar behandlas

jämväl vissa spörsmål i sistberörda hänseende.

Jämlikt Kungl. Maj :ts den 28 maj 1920 givna bemyndigande hava

emellertid vissa personer tillkallats för att såsom sakkunniga inom justitiedepartementet

verkställa utredning och avgiva förslag i syfte att erhålla en

bestämd plan för fångvårdsväsendets ordnande för framtiden ävensom att

till behandling upptaga en del därmed sammanhängande fångvårdsspörsmål.

Rörande förhållandet i övrigt mellan det löneregleringskommittén

givna uppdraget rörande fångvården samt det åt nyssnämnda sakkunniga

anförtrodda utredningsarbetet har — enligt vad kommittén tillhandakommet

utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden förenämnda

den 28 maj 1920 utvisar — vederbörande departementschef, i sammanhang

med hemställan om bemyndigande att låta verkställa förberörda

sakkunnigutredning, gjort följande uttalande.

Ifrågavarande utredning vore icke avsedd att verka rubbning i de åt

löneregleringskommittén tid efter annan givna uppdrag avseende frågan om

reglering av nuvarande avlöningsförhållanden vid fångvårdsstaten, allra

helst som, enligt vad statsrådsprotokollet över finansärenden den 31 december

1919 utvisade, denna fråga ansåges vara av så brådskande natur, att den,

Särskilda sakkunniga

för

omorganisation

av fångvårdsanstalterna.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

jämte lönereglering för statsdepartement och centrala ämbetsverk, sålunda

jämväl fångvårdsstyrelsen, ingått såsom ett första led i en allmän revision

av löneförhållandena inom den civila statsförvaltningen. Därvid vore att

märka, att de åtgärder, vartill den ifrågasatta sakkunnigutredningen kunde

föranleda, självfallet icke hade någon som helst inverkan på fångvårdsstyrelsens

organisation eller personalbehov. Vad beträffade de tjänstemannagrupper

vid fångvårdsstaten, som nu hänfördes till bevakningspersonalen,

syntes utredningen icke kunna föranleda någon organisatorisk förändring.

Något annorlunda ställde sig visserligen förhållandet beträffande tjänstemän

i högre grader vid fångvårdsstaten, därest utredningen skulle leda till

indragning eller omläggning av vissa fångvårdsanstalter. Då emellertid ett

omdaningsarhete i sådan riktning syntes icke annat än undantagsvis och i

ringa omfattning kunna företagas inom den närmaste tiden och detsamma

i varje fall måste ske successivt med hänsyn bland annat till därav betingade

ny- eller ombyggnader, vilka enligt sakens natur måste taga lång tid i anspråk,

borde hinder icke möta att jämväl nyssnämnda högre personal vid

fångvårdsstaten gjordes till föremål för lönereglering utan avvaktan på resultatet

av den omförmälda sakkunnigutredningen; och ansåg departementschefen

så mycket mindre någon olägenhet kunna uppstå av ett dylikt tillvägagångssätt,

som han förutsatte, dels att i sammanhang med löneregleringen

en vidsträckt skyldighet att underkasta sig förflyttning till annan tjänstgöringsort

och annan befattning komme att åläggas all personal vid fångvårdsstaten,

dels ock att vid uppstående vakans å högre befattning vid fångvårdsstaten

det i varje fall toges under omprövning, huruvida tjänsten skulle besättas

med ordinarie innehavare eller bestridas allenast genom förordnande

tills vidare.

Av det sagda syntes departementschefen framgå, att arbetet med

löneregleringen för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten samt sakkunnigutredningen

borde kunna bedrivas samtidigt och oberoende av varandra.

I anslutning till departementschefens nvssberörda uttalande har

Kungl. Maj :t den 25 september 1920 föreskrivit, att vid inträffande vakans

å befattning av högre grad i fångvårdsstaten den ledigblivna befattningen

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

icke må med ordinarie innehavare besättas, utan att Kungl. Maj :t, på anmälan

av fångvårdsstyrelsen, medgivit befattningens återbesättande med

ordinarie innehavare.

Kommittén får tillika erinra, att det i delen LXII av kommitténs

tryckta betänkanden framlagda förslag till avlöningsreglemente för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk tillhörande den civila

statsförvaltningen, vilket reglemente kommittén förutsatt skola gälla

jämväl för personal vid fångvården, i 13 § 3 mom. innehåller föreskrift därom

att tjänsteman, som ej tillhör den centrala statsförvaltningen, skall vara

underkastad såväl föreskrifterna i gällande instruktion som ock den vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden samt den

förflyttning till annan tjänstgöringsort eller till annan befattning vid det

verk, han tillhör eller varunder han lyder, som kan bliva honom i behörig ordning

ålagd, ävensom att sådan tjänsteman skall, därest vissa honom åliggande

göromål överflyttas från det verk han tillhör till annat, vara pliktig att

efter Kungl. Maj :ts förordnande tjänstgöra i det verk, till vilket göromålen

överflyttas.

Det torde ock redan i detta sammanhang höra omförmälas, att, på sätt

i det följande kommer att närmare angivas, kommittén ansett sig höra beträffande

tjänstemän vid fångvårdsstaten föreslå en särskild bestämmelse,

avseende utsträckt skyldighet för sådan tjänsteman att såsom vikarie bestrida

annan befattning.

Vid fullgörande av sitt föreliggande uppdrag, i vad det avser fång- Av kommittén

vårdsstaten, har löneregleringskommittén, med hänsyn till den åt nämnda frågor rörande

särskilda sakkunniga anförtrodda utredningen, ansett sig böra i allmänhet fäng^årdsstautgå

från nu gällande organisation av fångvårdsanstalterna och endast före- tenssa°t^°ni~

slå sådana ändringar i nuvarande organisation, som kunna ske oberoende

av det resultat, vartill nyssberörda sakkunnigutredning må komma.

Av de prästerliga befattningarna inom fångvården äro vissa av den Fängelsebeskaffenhet,

att av innehavarna måste fordras att de ägna sin verksamhet pställning''*

uteslutande åt fångvårdens tjänst, detta gäller de s. k. pastorerna; de övriga

av ifrågavarande befattningar äro däremot avsedda att bestridas av

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

personer, som hava sin huvudsakliga sysselsättning utom fångvården, de

s. k. predikanterna.

Pastorsbefattningar äro i gällande stat uppförda för centralfängelset

å Långholmen, eu förste och en andre pastor, samt för centralfängelserna

i Malmö, å Härianda, i Härnösand, i Norrköping och i Karlskrona. Dessa

befattningshavare tillsättas genom konstitutorial. Vid andra fängelser

anställas predikanter med förordnande allenast tills vidare. Pastorn vid

centralfängelset i Karlskrona skall utan särskild ersättning jämväl bestrida

de prästerliga göromålen vid straffängelset i Karlskrona.

Avlöning till fängelsepastor är visserligen uppförd å ordinarie stat,

men utgår i form av arvode, vadan befattningen icke är att anse såsom

ordinarie i egentlig mening. Anledningen till nämnda anordning har varit

framför allt att söka i den uppfattningen, att det ur fångvårdens synpunkt

skulle vara önskligt att dessa pastorer kvarstannade i tjänsten allenast

under ett mindre antal år samt att de, innan de inom fångvården förbrukat

sina bästa krafter, överginge till annan prästerlig tjänst. Tillika är att

märka, att, då befattning såsom fängelsepastor hittills betraktats såsom uteslutande

prästerlig tjänst, den civila pensionslagen icke kunnat tillämpas å

sådan befattning.

I enlighet med nyss anförda uppfattning i fråga om fängelsepastorstjänsternas

karaktär av övergångsplatser medgavs till en början blott ett

ålderstillägg efter fem år, men då det visat sig, att dessa tjänstemän icke

inom rimlig tid kunde erhålla kyrklig befattning, har å staten uppförts ett

ytterligare ålderstillägg efter tio års tjänstgöring.

I framställning till Kungi. Maj :t den 30 juni 1919 från, bland andra,

pastorer vid fångvården har yrkats, att dessa tjänstemän måtte erhålla förbättrad

tjänsteställning samt att med hänsyn till befattningshavarnas arbetsuppgifter

tjänsterna måtte erhålla förändrade benämningar sålunda, att

förste och andre pastor vid centralfängelset å Långholmen skulle kallas förste

pastor och överlärare respektive andre pastor och förste lärare och att

en var av de övriga pastorerna skulle benämnas pastor och förste lärare.

Till utveckling av berörda framställning har inom kommittén representanten

för fängelsepastorerna gjort följande uttalande.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

, »^ed avseende a den verksamhet, som åligger pastorerna vid fängelserna, har

reuan tidigt vid flera tilllällen givits uttryck för den stora vikt, som nämnda verksamhet

ager, och därmed även framhållits den ställning, som fängelsepastor borde

aga inom fångvården. Sålunda yttrade greve C. A. Löwenhielm år 1839 i sin skrift»Um

kommunalstyrelsen och pemtentiärsystemet», att styrelsen av ett fängelse vilade

huvudsakligen pa tvenne personer, nämligen chefen, som bevakade det hela, och den

som egentligen hade sig fångens moraliska bättring anförtrodd.

I skrivelse den 18 november 1873 uttalade vidare fångvårdsstyrelsen, att

iramgangen av varje reform till fångarnas moraliska förbättring syntes bero på

i el lgi o ris 1 ä ra r n as nit och förmåga; det vore därför av synnerlig vikt, att fångpredikants

beställningar bleve eftersökta av lämpliga personer och beredde sina innehavare

en Iran ekonomiska bekymmer fri bärgning.

Dessa synpunkter hava under de senare åren vunnit än större giltighet I

samma man nämligen som förändringar genomförts i fråga om behandlingen av

langarna, har detta i betydlig män inverkat å pastorernas verksamhet inom fångvården.

För längre tid tillbaka, särskilt då fångarna i regeln förvarades i gemensambet,

var nog ledandet av den söndagliga gudstjänsten fängelsepastorns huvuduppgift,

vartill jämväl kom åliggandet att hålla religiösa samtal med langarna, de numera s k

cell besöken. Aven om dessa åligganden alltfort få anses som viktiga uppgifter för

pastorn jämte hans Övriga rent prästerliga funktioner, hava dock sedermera och särskilt

under senaste tid därbredvid tillkommit flera andra betydelsefulla upp<nfter

som tidigare voro av mera underordnad vikt eller rent av ej då påvilade pastor.

Vad själva fångbehandlingen vidkommer, har den personliga behandlingen av

varje särskild individ eller den s. k. individualiseringen genomförts i vida större

omfattning an förut. Ingen funktionär i ett fängelse och allra minst pastorn får

eller kan numera . behandla en fånge som ett nummer, utan som en person för sig

etter sm egenart i alla avseenden. Att detta särskilt på pastorn ställer stora krav

torde vara uppenbart. Skall pastorn nämligen kunna inverka å fången till dennes

upprättelse, maste han grundligt lära känna honom för att med denna kännedom

som utgångspunkt veta huru fången skall behandlas, såväl då det gäller cellbesök

skolundervisning och kyrkobesök, som då utlåtande skall avgivas vid fånges sökande

av villkorlig frigivning o. s. v.

... Skolundervisningen vid fängelserna har numera utvidgats vida utöver vad

lonT »„vant i°rhallandet. Erfarenheten har nämligen visat, att skolundervisningen

med langarna ar ett ypperligt medel till dessas förbättrande, särskilt i den meningen

att man därigenom blir i stånd att hos dem korrigera en hel del falska föreställningar,

som de insupit bland likasinnade. Så småningom har skolan förts ända därhän, att

man t. o. m. kunnat anordna s. k. medborgarkurser, genom vilka man i den mest

objektiva lönn vill visa fångarna på deras plikter både emot sig själva och samhället,

hkolvasendet vid vederbörande fängelse skall organiseras och ledas av pastor, som

aven själv har att deltaga i undervisningen jämväl i profana ämnen, och har pastor

härmed lätt sitt arbete ökat i ej ringa mån. I detta sammanhang må även erinras

om att det ar fängelsepastorn, som har att sörja för att fängelsets bibliotek får sin

förstärkning genom nya bokinköp samt att bokutlåningen så ordnas, att läsningen

passar lör och gagnar vederbörande fånge.

. . Skyddsverksamheten eller arbetet att planera för fånges stödjande efter fri
givningen

Iran fängelset, vilken verksamhet från år 1911 blivit obligatorisk för

fängelsepastorn, har särskilt under de senare åren utvecklats i hög grad. Denna

7—202804. Lönereglering skommittén. Bet. LXIII.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

uppgift är emellertid ej sällan förenad med ganska mycket arbete. Det gäller att

med föreningen Skyddsvärnet eller lokal skyddsförening eller enskild arbetsgivare

planera om arbete och annan hjälp åt den frigivne, så att denne ej skall sta blottställd

och arbetslös, då han lämnar fängelset. Med fånges föräldrar, förutvarande arbetsgivare

och andra får också ofta förbindelse sökas. _ Likaså är det av stor vikt, att

medan fånge avtjänar straff kunna komma i förbindelse med dennes hustru, barn

eller andra, som genom mannens eller sonens straff råkat i trångmål. Denna verksamhet,

som ofta visat sig i hög grad välgörande inverka på fången, när han ser

barmhärtighet övas ifrån själva fängelset emot hans närmaste, tillhor aven pastors

fångvårdsarbete.

Av vad här sagts torde framgå, att fängelsepastors uppgift och verksamhet

numera i ej oväsentlig mån blivit något annat än förut. Hans arbete är utvidgat,

mera omfattande, mera personligt uppfostrande och stödjande än vad det förut

kunnat vara. . ....... .. ,

Vid bedömandet av dessa befattningshavares ställning bor jamvai uppmärksammas,

att fängelsepastorerna icke numera kunna påräkna att få övergå från fångvårdstjänst

till församlingstjänst. Genom den nya prästvalslagen av ar 1910 har

nämligen möjligheten för prästmän med extra ansökningsrätt att i den ordning tömt

gällt för s. k. regala pastorat erhålla kyrkoherdebeställning blivit reducerad till ett

minimum, vadan en fängelsepastor i verkligheten måste sägas vara så gott som utesluten

från att — såsom däremot förut vanligen skedde — som extra sökande bliva utnämnd

till kyrkoherde. Detta framgår bland annat därav, att sedan år 1911 endast 4 a

5 gånger lärer hava varit tillfälle för prästmän att utom förslag lios Konungen söka

ledigblivet pastorat, och har sedan sagda tid ingen pastor vid fångvården pa den

vägen vunnit befordran. Den som numera antages till fängelsepastor får alltså räkna

med, att han ej kan vinna befordran till församlingstjänst, ulan kvarstanna — därest

ej några särskilt gynnsamma förhållanden inträffa — i fångvården hela sin tjänstetid.

Då sålunda ifrågavarande befattningar icke längre kunna betraktas såsom

övergångsplatser till kyrkliga beställningar av annat _ slag ^ samt då den fängelsepastorerna

åliggande lärarverksamheten samt deras övriga fångvårdsuppgifter_ blivit,

i så väsentlig mån utvidgade, torde det kunna befinnas lämpligt och rättvist att

dessa befattningshavare beredas den fastare ställning, som innehaves. av ordinarie

tjänstemän vid fångvårdsstaten, samt att i sammanhang därmed befattningarnas innehavare

erhålla benämningar, som på ett bättre sätt än vad för närvarande är fallet

angiva arten av dem åliggande uppgifter.»

För egen del får kommittén framhålla, hurusom pastorerna vid fångvården

redan för närvarande intaga en ställning som nära överensstämmer

med en ordinarie tjänstemans. Av pastors avlöning anses sålunda viss del

motsvara tjänstgöringspenningar, vadan återstående delen får behållas vid

sjukdomsförfall; vidare äro pastorerna numera tillförsäkrade två ålderstilllägg

å avlöningen; semester med bibehållen full avlöning äger åtnjutas i samma

omfattning som gäller för övriga tjänstemän av högre grad; pastorsbefattningarna

tillsättas genom konstitutorial i likhet med ordinarie tjänster

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

vid fångvårdsstaten. Den huvudsakliga skillnaden mellan pastorsbefattning

och ordinarie tjänst ligger sålunda därutinnan, att ifrågavarande tjänstemän

äro uteslutna från pensionsrätt enligt den civila pensionslagen.

Den väsentliga anledningen till dessa befattningshavares hänförande

till icke-ordinarie tjänstemän, nämligen önskan att giva befattningarna karaktär

av övergångsplatser, torde emellertid icke längre hava samma fog

för sig som tidigare varit fallet. Utvidgningen och omläggningen av dessa

befattningshavares verksamhet från att förut hava innefattat så gott som

uteslutande rent prästerliga uppgifter till en mera allmänomfattande etisk

och social verksamhet på fångvårdens område synas kommittén snarare tala

för att befattningarnas innehavare under längre tid må bibehållas i fångvårdens

tjänst, varigenom den ökade erfarenhet, de kunna förvärva under

sin tjänstgöring inom fångvården, ock tillgodogöres för denna deras

viktiga verksamhet. Då härtill kommer, att den möjlighet fängelsepastorerna

tidigare haft att kunna inom rimlig tid övergå till församlingstjänst

numera är så gott som fullständigt utesluten, har kommittén ansett sig böra

förorda, att vissa av ifrågavarande befattningar, nämligen de vid centralfängelserna

å Långholmen, i Malmö, å Härianda och i Härnösand, må ombildas

till ordinarie tjänster; och då med den omläggning av själva tjänsternas

karaktär, som förut angivits, desamma icke längre torde vara att anse såsom

uteslutande prästerliga, lärer ock vid tjänsternas förändring till ordinarie

den civila pensionslagen kunna å dem äga tillämpning. För att emellertid

befattningarnas i viss mån förändrade karaktär tydligt må utmärkas, anser

kommittén, att tjänsterna böra erhålla förändrade benämningar: förste

pastorn vid centralfängelset å Långholmen torde sålunda böra kallas förste

pastor och överlärare, andre pastorn därstädes pastor och förste lärare samt

övriga pastorer likaledes benämnas pastorer och förste lärare.

Vad däremot beträffar pastor sbefattningarna vid centralfängelserna

i Karlskrona och Norrköping har kommittén icke funnit anledning att nu

föreslå ombildning av dessa befattningar till ordinarie tjänster med utvidgade

uppgifter. Ifrågavarande bägge fängelser hava nämligen på grund av

nedgången i fångantal under år 1920 blivit tills vidare helt eller delvis nedlagda,

vadan åtminstone för närvarande icke finnes behov vid dessa anstalter

av särskilda pastorsbefattningar, utan synas dessa kunna tills vidare sät
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

tas å övergångsstat, givetvis dock med bibehållen skyldighet för tjänsternas

innehavare att, i den mån sådant påkallas, fullgöra de med befattningarna

förenade skyldigheter. Det torde ock böra omförmälas, att ingendera av

de nuvarande innehavarna av befattningarna i fråga för närvarande bestrider

sin tjänst, utan uppehåller den ene såsom vikarie en pastorsbefattning vid

annat centralfängelse, vilken senare befattnings innehavare sedan flera år

tillbaka åtnjuter ledighet; den andre av de ifrågavarande pastorerna utövar

prästerlig tjänst i utlandet. Till bestridande av de prästerliga göromålen

vid straffängelset i Karlskrona samt vid den fortfarande i bruk varande kronohäktesavdelningen

av centralfängelset i Norrköping användas för närvarande

under ifrågavarande pastorers ledighet vissa delar av pastorsavlöningarna.

Såsom förut antytts, skulle enligt kommitténs mening de pastorer,

vilka erhölle ordinarie tjänster, bliva underkastade den civila pensionslagen.

Därjämte skulle de, därest ej annorledes varder bestämt, hava skyldighet

att ingå såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa. För de

nuvarande innehavarna av fängelsepastorsbefattningarna skulle emellertid

sistberörda skyldighet medföra vissa olägenheter. Enligt gällande bestämmelser

hava ifrågavarande personer varit förpliktade att ingå i prästerskapets

änke- och pupillkassa samt hava under den tid, de innehaft fängelsepastorstjänst,

fått i egenskap av »ordinarie» prästmän erlägga avgifter till nämnda

kassa. Därest nu förenämnda personer skulle bliva skyldiga att ingå i civilstatens

änke- och pupillkassa, komme de att få erlägga betydande retroaktivavgifter,

utan att hava möjlighet att återfå ens någon del av förberörda, utav

dem under en följd av år till prästerskapets änke- och pupillkassa erlagda

pensionsavgifter. Tillika torde de även för framtiden bliva nödsakade

att erlägga årliga pensionsavgifter såsom ordinarie prästmän även till sistnämnda

kassa, för att kunna få någon fördel av redan gjorda insatser i kassan.

Med hänsyn till berörda förhållanden anser kommittén det böra medgivas,

att, därest nuvarande innehavare av pastorsbefattning vid fångvården

övergår till ordinarie tjänst vid fångvårdsstaten, han icke må hava

skyldighet att ingå såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, under

förutsättning att han fullgör för ordinarie prästman stadgad avgift sskyldighet

till prästerskapets änke- och pupillkassa.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Erinras må, hurusom redan tidigare likartade medgivanden gjorts i

fråga om vissa befattningshavare vid marinförvaltningens civilavdelning

(jfr kungl. kungörelse den 23 december 1908, sv. fs. nr 157 s. 3) samt beträffande

chef eller ledamot av skolöverstyrelsen (jfr kungl. kungörelse den

31 december 1919, sv. fs. nr 876).

Det ovan föreslagna medgivandet skulle såsom nämnt allenast gälla

nuvarande innehavare av pastorsbefattning vid fångvården. Annan prästman,

vilken konstitueras å ordinarie tjänst vid fångvården, bör däremot

vara skyldig att ingå såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa,

dock torde han därigenom icke befrias från erläggande av den jämförelsevis

obetydliga årliga avgift till prästerskapets änke- och pupillkassa,

som enligt reglementet för sistnämnda kassa åligger extra ordinarie prästmän

i allmänhet. I berörda hänseende må erinras, hurusom prästvigd läroverkslärare

bar att erlägga avgift dels till elementarlärarnas änke- och pupillkassa

och dels, i egenskap av extra ordinarie prästman, till prästerskapets

änke- och pupillkassa.

Vid det för kvinnliga fångar avsedda centralfängelset i Växjö är Förändring

anställd en prästman i predikants tjänsteställning, vilken befattningshavare kantsbefattemellertid

med hänsyn till hans mera omfattande verksamhet är högre avlö- ”‘ce^raP

nåd än övriga fängelsepredikanter. ^Växjf *

Uti fångvårdsstyrelsens skrivelse den 8 april 1919 har yrkats, att,

enär det visat sig icke vara tillräckligt sörjt för den prästerliga vården vid

nämnda centralfängelse, predikantsbefattningen måtte förvandlas till en

pastorsbefattning eller sålunda till en å ordinarie stat uppförd tjänst med

skyldighet för innehavaren att åt fångvården ägna full arbetstid. Då även

med denna pastorsbefattning skulle vara förenad plikt att tjänstgöra jämväl

såsom lärare i andra undervisningsämnen än de religiösa, borde enligt

styrelsens mening innehavaren benämnas pastor och förste lärare.

Även uti en från predikanter vid fångvården till Kungl. Maj :t nu

gjord framställning har beträffande predikantsbefattningen vid centralfängelset

i Växjö framkommit förslag i nyss angivna syfte.

Jämväl kommittén har icke kunnat undgå att finna, hurusom starka

skäl tala för eu omändring av den nuvarande predikantsbefattningen vid

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

ifrågavarande centralfängelse. Erinras må nämligen, att vid detta fängelse

förvaras inemot ett hundratal kvinnliga fångar, omfattande största delen

av inom landet till längre strafftider dömda kvinnor; och da bland dessa

ett ej ringa antal utgöres av yngre kvinnor, torde det vara tydligt att ett

rikt fält gives för en prästmans och lärares verksamhet. Det må i sådant

hänseende framhållas, hurusom på grund av kvinnans ofta vekare

sinnesart det i allmänhet under de svåra förhållanden, som eu fängelsevistelse

givetvis måste medföra, hos henne torde förfinnas ett starkare

behov än hos mannen att erhålla den religiösa och etiska omvårdnad, som

kan meddelas av en präst eller lärare. Härtill kommer ock den viktiga

skyddsverksamheten för de frigivna, vilken självfallet beträffande yngre

kvinnor är av särskild betydelse.

Vid nu angivna förhållanden synes det kommittén, som skulle de uppgifter,

som förefinnas för en prästman och lärare vid ifrågavarande fängelse,

vara av den art och omfattning att de väl kräva en person, som däråt

kan ägna hela sin arbetstid, och att fördenskull den nuvarande predikantsbefattningen

bör utbytas mot en ordinarie tjänst såsom pastor och förste

lärare.

Fråga om I gällande stat äro upptagna kamrerarbefattningar vid centralfängel
rerarbefatt-

serna å Långholmen, i Norrköping och i Karlskrona. Av dessa tillhöra de

ändrin^till ^)a(la senare en lägre grad.

^assistent- Styrelsen för svenska fångvårdssällskapet har i en den 13 oktober

finger. igig dagtecknad framställning till Kungi. Maj :t, innefattande förslag till omorganisation

av och lönereglering för fangvardsstaten m. m., föreslagit, att

kamrerartjänsterna av lägre grad måtte ombildas till mot nuvarande assistenttjänster

svarande befattningar.

Fångvårdsstyrelsen har i sitt den 13 november 1919 över berörda

framställning avgivna utlåtande visserligen tillstyrkt en dylik anordning,

men ifrågasatt att befattningarna skulle uppföras å övergångsstat.

Då enligt kommitténs mening näppeligen skulle finnas anledning att

vid ifrågavarande bägge fängelser, även om de i sin fulla omfattning användas

till fångförvar, hava särskilda tjänstemän med uteslutande kamerala

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

/

uppgift er, vore det i princip icke något att erinra mot utbytande av nämnda

kamrerar tjänster mot assistentbefattningar.

Enär emellertid centralfängelset i Karlskrona för närvarande är helt

nedlagt och kamrerartjänsten därstädes är vakant, anser kommittén befattningen

i fråga kunna åtminstone tills vidare utgå ur staten.

Vad åter kamrerartjänsten vid centralfängelset i Norrköping beträffar,

är densamma besatt med ordinarie innehavare. Men då även detta

fängelse för närvarande är till större delen nedlagt, synes det kommittén

icke vara lämpligt att nu föreslå ett utbyte av kamrerartjänsten därstädes mot

en assistentbefattning. Därest den nuvarande innehavaren av denna kamrerartjänst

icke skulle kunna före den nya löneregleringens ikraftträdande

beredas annan lämplig ordinarie befattning, torde han såsom ensam i sin

grad böra, med bibehållen tjänstgöringsskyldighet i mån av behov, överflyttas

å övergångsstat.

I sin förenämnda skrivelse den 8 april 1919 ifrågasatte fångvårdsstyrelsen

inrättande av bokhållar- och kassörsbefattningar vid en del fångvårdsanstalter,

vilka befattningar styrelsen ansåg böra avses för kvinnor

eller möjligen för män, i varje fall för personer med högre bildning.

Syftet med inrättandet av nämnda befattningar skulle vara att genom

överflyttande av vissa göromål från assistenter till de ifrågasatta nya

befattningshavarna åstadkomma, att assistenterna i större omfattning än

vad hittills varit fallet skulle biträda direktörerna med ombesörjande av de

löpande expeditionsgöromålen.

Styrelsen för svenska fångvårdssällskapet har i sin förenämnda framställning

avstyrkt inrättande av de ifrågasatta nya befattningarna och i stället

förordat att, såsom redan i viss omfattning tillämpats, tjänstemän tillhörande

bevakningspersonalen finge biträda direktörerna och deras närmaste

män med utförande av enklare expeditionsgöromål.

Tillika har sällskapets styrelse uttalat såsom sin mening, att skrivkunniga

fångar borde kunna i betydligt större utsträckning än vad hittills

varit fallet användas för ifrågavarande göromål, varigenom åtminstone renskrivnings-

och räknearbeten till avsevärd del skulle kunna avlyftas från

tjänstemännen.

Ifrågasatt

inrättande

av bokhållar-

och

kassörsbefattningar
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

I sitt över nämnda framställning den 13 november 1919 avgivna yttrande

har fångvårdsstyrelsen anfört, att fångvårdsstyrelsens förberörda

förslag påverkats av den överfyllnad vid straffanstalterna, som rådde vid

förslagets framställande. Med hänsyn därtill och då fångvårdssällskapets

styrelse ansåge användandet av bevakningspersonal för ifrågavarande ändamål

vara tillräckligt för behovets tillgodoseende, förklarade fångvårdsstyrelsen

sig icke hava anledning att påyrka ett allmänt genomförande av sitt

förslag om särskilda bokförares anställande vid de större anstalterna, varvid

dock styrelsen ifrågasatte att anställandet av kvinnlig arbetskraft borde

i vissa fall åtminstone få försökas.

Vidkommande sällskapets styrelses förslag att skrivkunniga fångar

skulle få i större utsträckning användas för vissa expeditionsgöromål erinrade

fångvårdsstyrelsen bland annat, att enligt gällande verkställighetslag

fångarnas arbete skulle vara av beskaffenhet att bereda dem tillfälle till

förkovran i deras yrke eller till annan utbildning, som kunde främja utsikterna

att efter frigivningen vinna försörjning. Endast i undantagsfall syntes

denna lagens fordran kunna tillgodoses genom renskrivnings- och räknearbeten.

Det vore dessutom synnerligen olämpligt att låta fångarna få

den inblick i medfångarnas och förvaltningens angelägenheter, som deras

användning i avsedd utsträckning för ifrågavarande sysslor måste medföra.

För egen del får kommittén rörande ifrågavarande spörsmål anföra

följande.

Assistent, vilken icke är särskilt anställd för jordbruket, har enligt

gällande instruktion att vid anstalt, där ej kamrerare finnes, vara uppbördsman

och redogörare samt att därutöver, enligt närmare bestämmande av

fångvårdsstyrelsen, biträda direktören i hans åligganden vid anstalten.

Då särskilt under krigsåren antalet fångar steg till mer än det dubbla

antalet mot vad som under tiden närmast därförut kunde anses såsom det

normala, kommo, enligt vad upplyst blivit, ifrågavarande assistenter att så

gott som uteslutande sysselsättas med uppbördsmanna- och redogörarsysslor,

under det att direktörerna i allmänhet fingo undvara den hjälp i andra

hänseenden, som de eljest borde kunnat påräkna av assistenterna. För att

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

lätta direktörernas under nämnda förhållanden svåra arbetsbörda, ifrågasatte,

såsom nämnts, fångvårdsstyrelsen inrättandet av särskilda bokhållaroch

kassörsbefattningar, varigenom assistenterna skulle befrias från en väsentlig

del av sina åligganden beträffande redovisningsväsendet och sålunda

beredas möjlighet att i större omfattning kunna biträda direktörerna i

andra hänseenden. Sedan emellertid fångantalet alltmera minskats, så att

det till och med understigit det före kriget såsom normalt ansedda, har

fångvårdsstyrelsen funnit sig åtminstone delvis kunna frånfalla berörda

förslag, vilket förslag ock från fångvårdssällskapets sida avstyrkts. Vid

sådant förhållande anser sig kommittén icke heller hava anledning att upptaga

detsamma.

I stället synes det kommittén lämpligt att, i den mån så anses erforderligt,

befattningshavare tillhörande bevakningspersonalen, såsom

hittills i mindre utsträckning ock tillämpats, biträda med expeditions- och

skrivgöromål. Därigenom skulle även den fördelen vinnas, att nämnda befattningshavare

bliva förtrogna med dylika göromål, något som särskilt

är av betydelse, därest de skola vinna befordran till befattningar såsom

föreståndare för kronohäkten. Med hänsyn härtill torde fångvårdsstyrelsens

förslag att åtminstone försöksvis få begagna särskilda högre kvalificerade

kvinnliga biträden för dylika göromål knappast böra komma till utförande,

helst som vissa olägenheter måhända skulle kunna befaras av användandet

av sådan kvinnlig arbetskraft vid fängelser med huvudsakligen

manlig fångpersonal.

Vad däremot beträffar väckt förslag att i större omfattning använda

fångar till dylika expeditionsgöromål anser kommittén de av fångvårdsstyrelsen

mot en sådan anordning anförda erinringar vara av så vägande natur,

att anordningen i fråga icke bör medgivas annat än i sådana fall, då

noggrant kan iakttagas, att dylika fångar icke må därigenom kunna erhålla

inblick i sina medfångars personliga förhållanden eller sådana fängelsets

inre angelägenheter, om vilka de icke böra hava kännedom.

För centralfängelserna å Långholmen, i Malmö, å Härianda och i

Härnösand ävensom vid det såsom ungdomsfängelse använda strafffängelset

i Uppsala äro å staten uppförda manliga lärarbefattningar, vid central
8—202804.

Löner egleringskommittén. Bet. LXIIT.

Lärarbefdaning

ar nas

omändring

till assistenttjänster.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

fängelset å Långholmen två samt vid vart och ett av de övriga en. Ifrågavarande

manliga lärare åtnjuta för närvarande avlöning i form av arvode

till samma belopp som avlöningen för assistenter i lägre grad samt erhålla

jämväl, i likhet med assistenterna, förhöjningar av arvodet, motsvarande

ålderstillägg, efter viss tids tjänstgöring. Lärarna äga emellertid på grund

av anställningens art icke någon pensionsrätt och kunna ej vinna inträde i

någon statsunderstödd anstalt för beredande av pension åt deras efterlevande.

Fångvårdsstyrelsen har i skrivelsen den 8 april 1919 framhållit, hurusom

det onekligen skulle vara till fördel om ifrågavarande befattningar helt

likställdes med assistenttjänster. Bleve lärarna i ordinarie stat upptagna

såsom assistenter, vunnes å ena sidan för dem pensionsrätt och å andra sidan

för fångvården större möjlighet att använda en var person å den syssla, vartill

vederbörande bäst passade.

Det hade, enligt vad styrelsen upplyste, vid upprepade tillfällen förekommit,

att manlig lärare bestritt assistenttjänst, varjämte det inträffat

att assistent övergått till lärarbefattning. Genom sålunda skeende växling

i arbetet vunnes enlig! styrelsens mening en allsidigare utbildning, som

komme fångvården till godo. Det framhölls även, att assistenterna såsom

sådana av styrelsen i förekommande fall ålagts att såsom undervisare biträda

i fångskolorna, likasom lärare ålagts att biträda direktörerna i deras

expeditions- och andra göromål. Ur dessa synpunkter syntes det styrelsen

bäst att sammansmälta de bägge tjänstegrupperna till en enhetlig kår.

Uti förberörda framställning av pastorer och lärare vid fångvården

har ock yrkande gjorts i enahanda riktning.

Enligt löneregleringskommitténs i betänkande, delen XVII, framlagda

förslag skulle för kompetens till lärarbefattning vid fångvården erfordras

folkskollärarexamen. Kommittén avsåg därvid ock, att sådan lärare,

därest han på grund av bristande högre kompetens icke kunde vinna befordran

till annan fångvårdstjänst, skulle beredas möjlighet att övergå till

befattning vid folkskola. För sådant ändamål fann kommittén nödigt att

för ifrågavarande lärare så ordnades, att tjänstårsberäkning och pensionsrätt

såsom folkskollärare komme dem till godo. Avlöningen upptogs för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

5?

denskull i Kommitténs förslag såsom arvode. Enligt den av Kungl. Maj :t och

riksdagen år 1910 antagna organisationen skulle visserligen avlöningen utgå

i form av arvode, men såsom kompetensfordran uppställdes avlagd studentexamen.

Till följd härav har den övergång från fångvården till folkskolan,

som kommittén avsåg, i allmänhet icke kommit till stånd, ej liellei

hava ifrågavarande lärare i denna sin egenskap kunnat beredas förmanen

av pensionsrätt såsom folkskollärare.

Med den ökade betydelse, fångarnas undervisning erhållit såsom ett

viktigt led för deras fostran till nyttiga och laglydiga medborgare, har,

såsom i förberörda framställning uttalats, behovet av högre bildning hos

lärarna gjort sig gällande. Det har sålunda erinrats, att fangarna i allmänhet

redan genomgått folkskola, många till och med besökt allmänt läroverk eller

motsvarande bildningsanstalt. Detta i förening med deras högre ålder gjorde,

att undervisningen icke enbart kunde bestå i genomgåendet av bestämda

kurser i läroböcker eller i läxläsning utan måste även avse bibringandet

av allmänbildning och därför till stor del ske i föredragsform i likhet med

föreläsningsverksamheten vid arbetarinstitut. Detta undervisningssätt föiutsatte

enligt fängelselärarnas mening högre bildning hos läraren, varför

varken folkskollärar- eller studentexamen ansåges vara fullt tillräcklig. Av

de sex fängelselärarna på ordinarie stat vore, enligt vad som meddelats, 4

filosofie kandidater, 2 hade akademisk bildning utan att dock hava avlagt

examen.

Av det anförda synes kommittén framgå, att av fängelselärarna måste

krävas ett icke obetydligt mått av högre bildning. Det skulle sålunda till

och med kunna ifrågasättas fordran på akademisk utbildning. Därest emellertid,

såsom kommittén förutsätter, fängelsepastorerna komma att i största

möjliga omfattning ägna sig åt undervisningen även i andra än religiösa

ämnen inom fängelseskolorna, synes akademisk examen icke behöva oundgängligen

krävas av fängelselärarna, varemot pedagogisk utbildning, ådagalagd

exempelvis genom folkskollärarexamen, måste anses oundgänglig.

Det nu väckta förslaget att låta fängelselärarbefattningarna sammansmälta

med assistenttjänsterna anser sig kommittén kunna biträda. Såsom

fångvårdsstyrelsen framhållit, måste det nämligen vara till fördel för

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

fångvården att i största möjliga utsträckning kunna tilldela de till den sålunda

förenade tjänstemannagruppen hörande personer de arbetsuppgifter,

för vilka vederbörande är bäst danad, något som ofta icke kan utrönas förrän

efter en viss tids tjänstgöring. För en sammanslagning av ifrågavarande

grupper synes ock kommittén tala den omständigheten att de särskilda

gruppernas åligganden redan för närvarande icke äro strängt avgränsade

från varandra utan i viss mån kunna ingripa i varandra, något som givetvis

underlättat den övergång mellan grupperna som, enligt vad som upplysts,

ej sällan ägt rum.

Då sålunda en sammanslagning av lärår- och assistentgrupperna torde

få anses önskvärd, synes kommittén icke anledning förefinnas att, såsom

ifrågasatt blivit, giva någon särskild benämning åt de befattningshavare,

vilka visserligen huvudsakligen kunna komma att sysselsättas med undervisningen,

men dock böra hava skyldighet att jämväl utföra åligganden, som

hittills tillkommit assistenter.

Kvinnlig Fångvårdsstyrelsen har i skrivelsen den 8 april 1919 uttalat, att det

assistent. vore till fördel för fångvården, därest vid det för kvinnor bestämda centralfängelset

i Växjö direktörens närmaste hjälp, assistenten, stode kvinnovården

närmare och själv vore kvinna. Assistenttjänsten i fråga borde

för ändamålet omregleras till kvinnlig befattning med jämförelsevis hög

avlöning, så att en verkligt framstående kraft kunde förvärvas för densamma.

Visserligen inrymdes vid nämnda fängelse även ett mindre antal manliga

fångar i en särskild byggnad, men den närmaste tillsynen över denna

avdelning kunde enligt styrelsens mening överlåtas åt fängelsets främste

bevakningsman med befrielse för den kvinnliga assistenten.

Styrelsen har tillika framhållit såsom ett önskemål fyllandet av nuvarande

brist pa tillgång inom fångvården av kvinnlig befattningshavare

av den ställning och utbildning, att styrelsen kunde från en sådan befattningshavare

inhämta sakkunniga upplysningar och råd i frågor, som beröra

de kvinnliga fångarnas vård ävensom utspisningsförhållanden med

mera. Den sociala uppgift, som enligt styrelsens mening måste vara

på det närmaste förknippad med dess verksamhet, skulle även i andra

avseenden kunna tillgodoses, om till styrelsens förfogande stode på det so
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

dala området erfarna kvinnor. Detta behov skulle enligt styrelsens uppfattning

tillgodoses genom inrättande av kvinnliga assistentbefattningar.

Sådan befattningshavare kunde nämligen av styrelsen inkallas till överläggning,

då frågor av omnämnda art förelåge.

Fångvårdssällskapets styrelse har i sin nämnda skrivelse förklarat

sig på det livligaste förorda detta fångvårdsstyrelsens förslag.

Ett genomförande av förslaget att vid det för kvinnor avsedda centralfängelset

i Växjö utbyta den manliga assistenten mot en kvinnlig befattningshavare

i motsvarande ställning anser kommittén kunna bliva till

väsentlig fördel för vården av kvinnliga fångar. Därest nämligen för befattningen

i fråga kan vinnas en lämplig kvinna, bör hon genom sin närmare

förståelse av de kvinnliga säregenskaperna hos fångarna kunna lättare vinna

deras förtroende och å dem utöva starkare inverkan, än om befattningen

innehaves av en man. Härtill kommer den fördel för fångvårdsstyrelsen,

som skulle vinnas därav, att styrelsen finge tillgång till en i avseende å vården

av kvinnliga fångar särskilt sakkunnig person, från vilken styrelsen

skulle kunna inhämta upplysningar och råd i dithörande frågor.

För behörighet till kvinnlig assistentbefattning synes kommittén i allmänhet

böra fordras att hava avlagt studentexamen eller avgångsexamen

från högre lärarinneseminariet eller åtminstone att hava genomgått åttaklassigt

högre läroverk för flickor; därjämte bör vederbörande hava med

gott vitsord tjänstgjort någon tid inom fångvården.

Vid centralfängelset i Växjö finnes anställd en lärarinna med avlö- Läran »re

ning i form av arvode. Av liknande skäl, som anförts i fråga om de man - gens omänd

liga lärarbefattningarnas omändring till assistenttjänster, synes kommittén Qvinnlig

den nyssnämnda lärarinnan lämpligen böra erhålla ordinarie anställning i

egenskap av kvinnlig assistent. I avseende å arbetsfördelningen mellan de

sålunda tilltänkta bägge kvinnliga assistenterna bör givetvis i tillämpliga

delar gälla vad kommittén förut antytt i fråga om de manliga assistenterna.

För behörighet till kvinnlig assistentbefattning med huvudsaklig uppgift

att bestrida undervisning böra gälla enahanda fordringar som nyss angivits

i fråga om kvinnlig assistenttjänst i allmänhet, dock att för ifråga
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Ordinarie

uppsyning 8- mansbefattningar.

varande assistent i varje fall fordran måste uppställas på erforderlig pedagogisk

utbildning.

Enligt den år 1910 antagna organisationen av fångvårdsstaten voro

såsom ordinarie befattningar, tillhörande den manliga bevakningspersonalen,

upptagna uppsyningsman, överkonstaplar och vaktkonstaplar. Vid den

år 1914 beslutade löneregleringen för bevakningspersonalen vidtogs bland

annat den förändringen, att uppsyningsmansbefattningarna skulle tillsättas

allenast med förordnande tills vidare mot åtnjutande för befattningarnas

innehavare av visst arvode såsom tillskott till överkonstapelsavlöningen.

Nämnda anordning tillkom i huvudsak för att förhindra, att ersättningen

till uppsyningsman skulle uppgå till eller överstiga avlöningen till de lägsta

tjänstemännen av högre grad, vilkas avlöningar då icke voro föremål för

reglering.

Uti eu till Kung! Maj :t den 25 februari 1918 inkommen framställning

från C. O. Pettersson med flera tillförordnade uppsyningsmän har yrkats,

bland annat, att, med indragning av motsvarande antal överkonstapelstjänster,

de i egenskap av uppsyningsmän tjänstgörande överkonstaplar måtte

återuppföras såsom uppsyningsmän å ordinarie stat. Vid nämnda framställning

äro jämväl fogade uttalanden av en del fängelsedirektörer ävensom

en kronohäktesföreståndare, vilka samtliga tillstyrkt framställningen

i fråga.

I fångvårdsstyrelsens skrivelse den 8 april 1919 har beträffande förevarande

spörsmål erinrats, bland annat, att styrelsen tidigare anmärkt mot

den nu gällande anordningen, att uppsyningsmännens auktoritet kunde komma

att därigenom lida. Om också erfarenheten under den gångna tiden icke

kunde anses hava på något mera framträdande sätt besannat denna farhåga,

hade det dock visat sig, att uppsyningsmansbefattningarna, vilka icke

åtföljdes av någon högre pension än överkonstapelstjänsterna, vore mindre

eftersträvansvärda, än att en framstående förmåga för erhållande av ett

uppsyningsmansförordnande skulle vilja underkasta sig förflyttning till annan

ort med uppbrott från ett ställe, där vanor och vänskapsband kvarhölle.

Och den sporre för ambitionen, som befordran till en högre ordinarie tjänst

lörde med sig, vunnes icke på samma sätt genom ett förordnande. Uppsy
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

mngsmännen kände sig själva icke gentemot övriga överkonstaplar intaga

den auktoritativa ställning, som befattningen avsåge, om de ock i själva

verket åtnjöte densamma. Då någon motvägande fördel av den nuvarande

anordningen icke iakttagits, hemställde styrelsen om återgång till tidigare

förhållanden.

Av de särskilda framställningar till Kungl. Maj:t, som den 4 juni

1919 och den 5 januari 1920 avgivits av Sveriges fångvårdsmannaförbund

rörande lönereglering för bevakningspersonalen vid fångvården, framgår,

att jämväl nämnda personalsammanslutning avsett, att uppsyningsmansbefattningarna

åter skulle besättas med ordinarie innehavare.

Det nu föreliggande förslaget att uppföra uppsyningsmansbefattningar

såsom ordinarie tjänster innebär en återgång till den före år 1915 gällande

organisationen i nämnda hänseende. Då emellertid den nu tillämpade

anordningen på sin tid tillkom huvudsakligen av lönetekniska skäl och det

förut gällande systemet, kommittén veterligt, icke haft att uppvisa några

olägenheter, torde något principiellt hinder icke böra möta mot en förändring

i föreslagen riktning. Och då de till stöd för en dylik åtgärd anförda

skälen, särskilt beträffande förbättrad pensionsrätt för uppsymngsmän,

synts kommittén värda beaktande, har kommittén ansett sig böra tillstyrka,

att såsom ordinarie befattningar vid fångvårdsstaten uppföres ett antal

uppsyningsmanstjänster.

I skrivelsen den 8 april 1919 har fångvårdsstyrelsen uttalat såsom sin

mening, att i samband med den utveckling av arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna,

vilken vore under genomförande i följd av det ökade antalet

fångar i gemensamhet, en uppdelning av nuvarande bevakningstjänster borde

ske sålunda, att den för egentlig bevakningstjänst anlitade personalen

räknades för sig under bibehållande av nuvarande benämningar samt den

för arbetsdriften använda yrkeskunniga personalen räknades för sig under

särskilda tjänstetitlar.

Styrelsen ansåg dock därvid böra framhållas, att jämväl av den

för arbetsdriften anställde måste fordras kännedom om bevakningstjänsten

och därmed förenade plikter. Såsom såväl fångvårdsmannaförbmidet som

direktörerna, vilka samfällt förordat kårens uppdelning efter de angivna

Arbets
ledare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

grunderna, i nämnda syfte erinrat, borde ingen anställas i egenskap av arbetsledare

utan att förut hava i nöjaktig tid tjänstgjort såsom bevakning.

Ej heller borde arbetsledare anställas i ordinarie tjänst såsom sådan utan

att hava under tjänstgöring i arbetsdriften tillräckligt länge prövats. Fångvårdsstyrelsen

instämde däri och ville så mycket hellre betona vikten av dylika

prov som erfarenheten i många fall ådagalagt, hurusom arbetsledare,

som intagits direkt från de fria yrkena, haft svårt att rätt uppfatta sina

nya åligganden.

Under nuvarande förhållanden hade det, såsom styrelsen vidare erinrade,

visat sig medföra olägenhet, att en arbetsledare med ställning och

benämning såsom uppsyningsman eller överkonstapel funnit sig vara bevakningens

förman även i den vanliga bevakningstjänsten. Detta borde genom

uppdelningen kunna undvikas; och genom en titelförändring skulle förhållandet

klarläggas. Förändringen skulle medföra fördelen av särskild

befordringstur inom bevakningskåren och särskild inom arbetsledarkåren.

Arbetsledarna, vilka alla hade utbildning i praktiska yrken, stode till följd

därav på en något anspråksfullare nivå i fråga om inkomstmöjligheter i civil

verksamhet, och det kunde enligt styrelsens mening vara nödvändigt att

tidigare befordra en sådan till den högre graden än vaktkonstapeln till

överkonstapel. När under nuvarande förhållanden det varit nödvändigt

att tidigare befordra en arbetsledare för att få behålla honom inom fångvården,

hade detta ej kunnat ske utan att uppväcka en viss misstämning

inom bevakningskåren.

Jämväl för kommittén har det framstått såsom lämpligt, att åtminstone

vissa av de för arbetsdriften anställda befattningshavare bilda särskilda

grupper, skilda från den egentliga bevakningspersonalen, detta särskilt

med hänsyn till önskvärdheten att kunna åstadkomma rättvisare befordringstur

inom arbetsledarkåren och inom bevakningskåren. Såsom förhållandena

hittills varit, torde ej sällan de till den egentliga bevakningskåren

hörande tjänstemännen hava blivit lidande i befordringshänseende till förmån

för arbetsledarna, på grund av nödvändigheten att kunna tillförsäkra

fångvården skickliga yrkesmän. Med hänsyn till nuvarande ringa antal ålderstillägg

och långa perioder för ålderstilläggs intjänande torde nämligen

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

styrelsen i många fall hava måst tillgripa befordran till högre grad för att

kunna bereda vederbörande erforderlig avlöningsförhöjning.

Kommittén vill emellertid framhålla, att för arbetsledarna — likasom

för övriga tjänstemän — befordran till högre tjänst icke bör ske i andra

fall än då mera kvalificerade eller ansvarsfulla arbetsuppgifter påläggas

tjänstemannen i och med befordringen, och att sålunda befordringen ej må

företagas allenast för att förskaffa vederbörande en avlöningsförhöjning

på grund av långvarig tjänst eller dylik anledning. Vidare anser kommittén

det böra i instruktion och arbetsordning fullt tydligt klarläggas, att

ett särskiljande av arbetsledartjänster från den egentliga bevakningskåren

icke får anses innebära någon befrielse för de speciella arbetsledarna att, i

den mån sådant är erforderligt, undantagsvis utföra egentlig bevakningstjänst,

något som särskilt kan vara av behovet påkallat dels under tider, då

bevakningsmän tagas i anspråk för fångtransporter, dels för beredande åt

dessa senare tjänstemän av söndagsvila, dels ock vid sjukdomsfall.

Att, såsom styrelsen föreslagit, en viss tids provtjänstgöring såväl i

bevakningstjänst som i arbetsdriften måste fordras, innan ordinarie arbetsledarbefältning

må kunna erhållas, anser kommittén vara självfallet för att

arbetsledarbefattningarna städse må varda besatta med fullt lämpliga och

för sina uppgifter inom fångvården väl skickade yrkesmän.

I fråga om den omfattning, i vilken ett särskiljande av arbetsledare

bör ske, är emellertid kommittén av en från styrelsens uppfattning något

avvikande mening. Beträffande den lägsta graden av arbetsledare synes

nämligen kommittén icke förefinnas tillräcklig anledning att företaga en dylik

uppdelning, utan torde det snarare medföra vissa fördelar att hänföra

dylika arbetsledare till den egentliga bevakningskåren. I många fall torde

det jämväl vara synnerligen svårt, ja till och med omöjligt att uppdraga

en bestämd gräns mellan arbetsledarskap och bevakningstjänst, och gäller

detta framför allt beträffande sådana arbetsgrenar, som icke fordra någon

särskild yrkeskunskap, eller inom vilka endast ett fåtal fångar sysselsättas.

Vidkommande arbetsledare i högre grader anser kommittén däremot

av förut anförda skäl ett särskiljande av dessa från den egentliga bevakningspersonalen

vara önskligt. För dessa särskilda arbetsledare har kom
9—202804.

Lönereglerin^skommittén. Bet. LXIll.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kokerskornas

tjänste

ställning.

mittén tänkt sig benämningarna yrkesmästare av 2:a klass, motsvarande

överkonstaplar, och yrkesmästare av 1 :a klass, motsvarande uppsyningsman.

Till gruppen yrkesmästare av 1 :a klass torde även böra hänföras maskinisten

vid de omfattande ångpanneanläggningarna vid centralfängelset å

Långholmen. Maskinisterna vid de något mindre anläggningarna vid centralfängelserna

i Malmö, å Härianda och i Härnösand torde däremot böra

inordnas bland yrkesmästare av 2:a klass. Till sistnämnda grupp synes

även böra räknas biträdande maskinisten vid centralfängelset å Långholmen.

'' 1 1 ; i i

I fråga om antalet yrkesmästare i de särskilda klasserna i övrigt återkommer

kommittén längre fram i detta betänkande.

Vad förut är sagt gäller allenast manliga tjänstemän. Att i fråga

om kvinnliga tjänstemän av nuvarande lägre grad företaga en uppdelning

i arbetsledare och egentlig bevakningspersonal har icke ifrågasatts av fångvårdsstyrelsen

och synes icke heller kommittén vara påkallat.

I nu gällande stat finnas uppförda 13 ordinarie kokerskebefattningar.

Ifrågavarande befattningshavare äro placerade vid flertalet straffängelser

och hava så gott som uteslutande till åliggande att tillreda utspisningen åt

fångarna. Vid kronohäkten kan däremot i regeln såväl bevakning av kvinnliga

fångar som tillredningen av mat handhavas av samma person, en vaktfru.

Vid centralfängelserna besörjes mattillredningen huvudsakligen av

gemensamhetsfångar under uppsikt av bevakningspersonal.

Före 1910 års lönereglering avlönades kokerskorna från förslagsanslaget

till fångars vård och underhåll, och innehade de sålunda icke ordinarie

anställning. Då dessa befattningar förändrades till ordinarie tjänster,

torde detta icke hava betingats av befattningarnas beskaffenhet i och för

sig utan synes huvudsakligen hava föranletts av önskan att bereda kokerskorna

en bättre ställning än som dittills varit förenad med icke ordinarie

tjänst.

Sedan emellertid numera även med extra ordinarie anställning anses

lämna följa åtskilliga av de förmåner, som äro beskärda ordinarie tjänstemän,

såsom avlöning under sjukdom, kostnadsfri ledighet motsvarande semester

samt förhöjning av avlöningen efter viss tids tjänstgöring, varjäm
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

te riksdagen i ej ringa omfattning plägat tilldela ålderdomsunderstöd åt dylika

befattningshavare efter långvarig tjänst, synes det kommittén som om

med hänsyn till ifrågavarande kokerskebefattningars hela karaktär det vore

riktigare att hänföra dessa kokerskor till icke-ordinarie befattningshavare,

så mycket mer som likartade befattningar inom andra verk icke ansetts böra

innehavas med ordinarie anställning.

Vid nn angivna förhållanden har kommittén funnit sig böra föreslå,

att fängelsekokerskorna icke vidare må uppföras bland ordinarie befattningshavare.

Vad nu är sagt avser emellertid icke att göra någon ändring i ställningen

för sådana ordinarie vaktfruar, vilka jämte sin bevakningstjänst

hava att ombesörja mattillredning.

Under den avdelning i detta betänkande, som behandlar övergångsförhållanden,

kommer kommittén att yttra sig rörande vissa åtgärder beträffande

nuvarande innehavare av ordinarie kokerskebefattningar.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

III. Tjänsternas placering pä avlöningsskalan samt antalet

befattningshavare i de olika tjänstegraderna.

HuTiidgriin- på sätt framgår av kommitténs den 3 november 1920 avgivna betän
defnya

av- kande, delen LXII, innefattande utredning och förslag beträffande ny de1

stenfot?" finitiv lönereglering för befattningshavare vid statsdepartement och centrala

ämbetsverk, har kommittén avsett, att det i nämnda betänkande framlagda

förslag till avlöningsreglemente skulle äga tillämpning å befattningshavare

hos fångvårdsstyrelsen och vid fångvårdsstaten.

Beträffande de avlöningsprinciper, som kommit till uttryck i nämnda

reglementsförslag, vilket nära ansluter sig till det för kommunikationsverken

nu gällande avlöningsreglementet, hänvisar kommittén till den närmare

redogörelse därför, som lämnats i nyssnämnda betänkande. I detta sammanhang

må allenast erinras om följande.

De vid vissa verk — och gäller detta särskilt fångvårdsstaten — nu

förekommande olika slag av naturaförmåner och ersättningar vid sidan av

den egentliga avlöningen, såsom fri bostad med bränsle eller ersättning därför

och beklädnad in natura eller beklädnadsersättning m. m., skulle i allmänhet

borttagas.

För det stora flertalet ordinarie tjänstemän inom olika verk skulle

gälla en i 9 § i reglementsförslaget intagen, vid nu förevarande betänkande

såsom bilaga 2 fogad gemensam löneplan, upptagande under tre olika avdelningar

erforderligt antal lönegrader med en eller flera löneklasser inom varje

lönegrad och med särskilda inom varje löneklass för olika ortsgrupper

fastställda lönebelopp. Löneplanens tre avdelningar skulle avse, den första,

A, chefer och därmed jänmställda manliga befattningshavare, den andra,

B, andra manliga tjänstemän samt den tredje, C, kvinnliga tjänstemän.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

I särskild vid avlöningsreglementet fogad tjänsteförteckning skulle

angivas antalet ordinarie befattningar vid vederbörande verk ävensom i

regeln de särskilda lönegrader, till vilka befattningarna skulle vara hänförliga

enligt löneplanen.

För begagnande av tjänstebostad skulle ersättning i viss ordning erläggas

genom avdrag å avlöningen.

* *

*

Då kommittén skolat föreslå, i vilka lönegrader de ordinarie tjänsterna

i fångvårdsstyrelsen och vid fångvårdsstaten skola placeras inom den

tilltänkta löneplanen, har kommittén givetvis därvid sökt verkställa ett med

hänsyn till arbetsuppgifternas art och ansvar riktigt inbördes värdesättande

av de olika tjänsterna, med iakttagande tillika att, i den mån så lämpligen

kunnat ske, tjänster inom fångvården likställas med närmast jämförliga

tjänster inom centrala ämbetsverk i allmänhet ävensom med likartade

befattningar inom kommunikationsverken.

Vad beträffar flertalet befattningar inom fångvårdsstyrelsen, vilken

för närvarande är reglerad efter den s. k. statskontorstypen, giver sig en

dylik jämförelse med befattningar vid andra verk så gott som av sig själv.

Annorlunda ställer sig saken emellertid beträffande personal vid

fångvårdsstaten på grund av detta verks egenart.

I sådant hänseende må uppmärksammas, hurusom fängelsetjänstgöringen

med hänsyn till dess för sinnet nedtryckande beskaffenhet måste anses

synnerligen tung. Vidare är att märka, att befattningshavaren i fängelsetjänsten

är utsatt för kroppsliga vådor såväl genom överfall från fångars

sida som ock till följd av vistelsen i de ofta dragiga fängelsekorridorerna.

Detta gör, att fångvårdstjänsten visat sig jämförelsevis mindre eftersträvad

än statstjänster inom flertalet andra områden.

Även en annan omständighet bör i detta sammanhang framhållas,

nämligen att fångvården av sina tjänstemän måste fordra särskilda kvalifikationer.

Då nämligen fångvårdens förnämsta uppgift är att till laglydiga

och i moraliskt avseende oförvitliga medborgare söka fostra de i fångvårdspersonalens

vård anförtrodda individer, måste givetvis å fångvårdspersonalen

ställas stora krav i avseende å karaktär och vandel samt upp
-

Allmänisa

synpunkter

vill fångrårdspersonalens

placering

på

den nya

avlöningsskalan.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

trädande i övrigt, och gäller detta befattningshavare i såväl högre som lägre

grader.

De allmänna fordringar, som i sådant hänseende böra ställas på eu

fångvårdsrnan, torde tydligt framgå av följande föreskrifter i den för befattningshavare

vid fångvårdsstaten gällande arbetsordning:

»Tjänsteman vid fångvårdsstaten bör städse ihågkomma fångvårdens uppgift

och de förpliktelser, som äro honom i tjänsten ålagda. Han skall i och utom

tjörnsten med noggrannhet aktgiva på sig själv, iakttagande ett hedrande uppträdande

till gott föredöme och befästande av eget anseende. Den, som åsidosätter

moralens och. nykterhetens fordringar eller för ett oordnat levnadssätt, är icke i

fångvårdens tjänst användbar.

. Mot fångarna skall t jänstemannen iakttaga allvar och lugn i förening med

välvilja samt ett värdigt bemötande. Han skall beflita sig att genom det bästa

föredöme påverka dem till lydnad för givna föreskrifter, till gudsfruktan, sedlighet,

ordning och Hit. Användande av svordomar eller annat ohöviskt tal är strängeligen

förbjudet. Tjänsteman får icke med fånge eller i fånges närvaro förhandla

frågor om fångvårdsanstaltens förvaltning eller om dess tjänstemäns förhållanden,

ej heller eljest med fånge inlåta sig i samtal, som ej av tjänsten påkallas».

Nu anförda omständigheter hava synts kommittén vara av beskaffenhet

att böra tagas i betraktande vid ett värdesättande av tjänster vid fångvårdsstaten.

bes i ännu an- ^å det gäller att företaga en inbördes gruppering av befattningsha
letoiäiiiarb"

Vare ^ fångvårdsstaten> måste denna gruppering i viss mån anknyta sig

befuttnin- till de särskilda befattningarnas placering vid olika slag av fångvårdsanstalter.

Det har vid sådant förhållande synts kommittén lämpligast att

i sammanhang med grupperingsspörsmålet jämväl behandla frågan om antalet

ordinarie befattningar inom de skilda tjänstekategorierna.

Vad fångvårdsstyrelsen angår, har kommittén redan i det föregående

angivit antalet av de särskilda ordinarie befattningarna enligt den av

kommittén föreslagna organisationen.

Vidkommande fångvårdsstaten bör vid bestämmandet av antalet ordinarie

befattningar i olika grader i möjligaste mån hänsyn tagas till den

minskning av tjänstemännens antal, som kan betingas av skedd nedläggning

tills vidare av centralfängelset i Karlskrona i sin helhet samt av större

delen av centralfängelset i Norrköping. I sådant hänseende har ock kom
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

mitten redan i det föregående angivit vissa åtgärder beträffande de nuvarande

pastors-och kamrerarbefattningarna vid nämnda fängelser, och

kommer kommittén att jämväl i det följande framlägga förslag i samma

syfte i avseende å assistenttjänsterna vid dessa fängelser.

Även om på grund av anförda förhållanden någon minskning av antalet

ordinarie befattningar i vissa högre grader torde kunna företagas,

synes detta däremot icke lämpligen böra ske vad de egentliga bevakningstjänsterna

beträffar. Kommittén har nämligen uppmärksammat, hurusom

från fångvårdsstyrelsens sida vidtagits förberedande åtgärder för att tjänstgöringstiden

för egentlig bevakningspersonal må kunna reduceras. I sådant

hänseende må erinras, hurusom — frånsett fångtransporter tjänstgöringstiden

för denna personal hittills varit bestämd till omkring /O timmar

för vecka, men att avsikten nu är att densamma skulle minskas till vid pass

56 timmar för vecka. Kommittén har visserligen icke funnit bevakningspersonalens

tjänstgöring i allmänhet vara av kroppsligt mera ansträngande

art, men har kommittén, med hänsyn bland annat till det förhållandet, att

i tjänstgöringen i regeln ingår mera regelbunden söndags- och nattjänstgöring,

ansett en dylik reduktion av arbetstiden skälig, dock under förutsättning

att tjänstgöringen är av effektiv beskaffenhet och icke har karaktären

av allenast beredskapstjänst. Vid nu angivna förhållande torde en eljest

måhända tänkbar minskning av antalet bevakningstjänstemän mer än väl

uppvägas av det större personalbehovet för genomförande av antydda åtgärd.

Uti den av Kungl. Maj :t fastställda staten å förslagsanslaget till

fångars vård och underhåll för år 1921 har sålunda beräknats, att utöver

den å gällande ordinarie stat uppförda personal i lägre grader skulle erfordras

ett icke ringa antal extra ordinarie tjänstemän, nämligen 5 överkonstaplar

med uppsyningsmansförordnande, 11 överkonstaplar utan dylikt

förordnande, 118 vaktkonstaplar och 14 vaktfruar.

*

*

*

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

ptfce8rii™ai Kommittén övergår nu till att framlägga förslag i fråga om de särlönegrader

skilda ordinarie tjänsternas placering å den tilltänkta löneskalan, med angivande

tillika av antalet befattningar inom de särskilda tjänstegraderna.

Fångvårds
styrelsen.

Chefen.

Chefen för fångvårdsstyrelsen tillhör för närvarande den s. k. högre

överdirektörsgraden. Härutinnan anser sig kommittén icke böra föreslå någon

ändring, och bör han fördenskull hänföras till 2:a lönegraden av den

under 9 § i förslaget till avlöningsreglemente upptagna avd. A.

iiga9tjänste den Övriga manliga ordinarie personalen inom fångvårdsstyrel
män

hos sty- sen beträffar, torde — i överensstämmelse med de grunder, som angivits

i kommitténs förut omförmälda betänkande, delen LXII — under avd. B

i löneplanen böra i nedanstående lönegrader upptagas:

2 vaktmästare, under beteckningen expeditionsvakter, i 1 :a lönegraden,

1 förste vaktmästare, med benämningen förste expeditionsvakt, i 3:e

lönegraden,

2 notarier och 2 revisorer i 13 :e lönegraden,

2 sekreterare och 1 kamrerare i 15 :e lönegraden,

3 byrådirektörer i 18 :e lönegraden samt

2 byråchefer i 20 :e lönegraden.

De föreslagna 3 assistenterna inom styrelsen synas kommittén böra

åtminstone tills vidare likställas med assistenter i lägsta grad vid fångvårdsstaten.

Såsom kommittén i det följande kommer att föreslå, skulle

dessa sistnämnda hänföras till 9:e lönegraden, vadan enahanda lönegrad

torde böra bestämmas för de nu ifrågavarande assistenterna.

tjänstemän Då kommittén nu har att övergå till frågan om de kvinnliga befatt
ho8

*rel~ niugshavarnas inom styrelsen placering å den i löneplanen ingående avdelningen

C, anser sig kommittén till en början böra erinra därom, att kommittén

i sitt förenämnda betänkande, delen LXII (sid. 18—19), uttalat sig för

inrättande av en grupp kvinnliga biträdesbefattningar lägre än nuvarande

första gradens skrivbiträdestjänster och med lägre avlöning än som vid kommunikations

verken för närvarande är bestämd för kvinnliga kontorsbiträden.

De sålunda ifrågasatta nya befattningarna, av vilkas innehavare skulle ford
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

ras allenast folkskolebildning, har kommittén avsett för utförande av enklare

skrivarbeten och andra mindre krävande göromål. För dessa befattningshavare

har kommittén föreslagit tjänstetiteln skrivbiträden.

I avseende å de nuvarande innehavarna av hittillsvarande första gradens

skrivbiträdesbef attningar har emellertid kommittén, såsom ock av nämnda

betänkande framgår, icke ansett någon rubbning kunna ifrågasättas, utan

synas desamma böra fortfarande tillerkännas de förmåner, som redan äro

eller komma att bliva förenade med denna eller motsvarande grad; men kommittén

har funnit det lämpligen kunna och höra föreskrivas, att, därest en

befattning av denna grad blir ledig, densamma icke må tillsättas, förrän utrett

blivit, om icke de göromål, som äro förenade med densamma, kunna

anförtros åt en befattningshavare med den utbildning, som den föreslagna

nya graden avser, och följaktligen den lediga befattningen i den mot den

nuvarande första graden svarande graden lämpligen bör ersättas med en

befattning av den ifrågasatta nya lönegraden.

Då kommittén i det föregående föreslagit inrättande av nya ordinarie

kvinnliga biträdesbefattningar hos fångvårdsstyrelsen, anser sig kommittén

böra — i sammanhang med de övriga kvinnliga befattningarnas gruppering

— tillse, huruvida någon eller några av förstnämnda nya tjänster därvid

lämpligen må kunna hänföras till den föreslagna nya graden.

Vad då först beträffar de ifrågasatta två nya ordinarie skrivbiträdena,

nämligen ett å kansliavdelningen och ett å arbetskontoret, synas dessa,

vilka huvudsakligen skulle hava att utföra renskrivning, kunna upptagas i

den nya lägsta graden, vilken å förslaget till löneplan betecknats såsom 1 :a

lönegraden.

För den nuvarande ordinarie biträdesbefattningen av första graden å

kansliavdelningen skulle däremot, enligt vad kommittén inhämtat, avses icke

blott renskrivningsgöromål, utan även expediering av utgående skrivelser,

vilket senare arbete fordrar så väl synnerlig ordentlighet som ock en viss

omdömesförmåga. Då härtill kommer att denna befattning redan är besatt

med ordinarie innehavare, torde densamma enligt kommitténs förut angivna

mening i varje fall böra nu uppföras i den föreslagna 2:a lönegraden såsom

kontorsbiträde.

De huvudsakligen för straffregistersavdelningen och för revisionsav
10—202S04.

Löneregleringskommittén. Bet. LXIII.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Fångvårds
staten.

Manliga

tjänstemän

Vaktkon
staplar.

delningen avsedda bägge kvinnliga biträdesbefattningarna av nuvarande

första graden äro jämväl besatta med ordinarie innehavare, vadan befattningarna

åtminstone för närvarande torde böra uppföras i 2:a lönegraden

såsom kontorsbiträden.

Såsom kanslibiträdestjänster med avlöning enligt den föreslagna 3:e

lönegraden synas kommittén böra upptagas dels de två redan befintliga, till

nuvarande andra biträdesgraden bänförliga, ordinarie kvinnliga befattningarna,

nämligen en å straffregistersavdelningen och en å kameralavdelningen,

dels ock den föreslagna nya kvinnliga tjänsten å sociala avdelningen,

vilka samtliga befattningar äro avsedda för utförande av mera kvalificerade

göromål.

Vad slutligen beträffar de föreslagna kvinnliga registrators- och kassörsbefattningarna,

böra dessa, i likhet med motsvarande befattningar inom

andra verk, enligt kommitténs mening upptagas såsom kontorsskrivare i den

tilltänkta 5:e lönegraden för kvinnliga tjänstemän.

Såsom i det föregående framhållits, bör, vid placering av tjänster vid

fångvårdsstaten i vederbörande lönegrader å löneplanen, enligt kommitténs

mening hänsyn tagas till de säregna förhållanden, varunder fångvårdspersonalens

tjänstgöring äger rum, samt de särskilda kvalifikationer, som

måste ställas å fängelsetjänstemännen. Kommittén har i enlighet härmed

ansett sig i regeln böra för ifrågavarande tjänstemän föreslå en löneställning,

som måhända eljest icke skulle hava enligt vanliga grunder tillkommit

dem, och som i varje fall icke får anses normerande för befattningshavare

i allmänhet.

Vad då till en början beträffar vaktkonstaplar vid fångvårdsstaten,

åtnjuta dessa för närvarande, frånsett dyrtidstillägg, en avlöning av 1,300

kronor jämte två ålderstillägg, vartdera å 100 kronor, samt tillfällig löneförbättring

å 300 kronor. Härtill kommer beklädnadsersättning å 100 kronor

samt förmånen av fri bostad jämte bränsle eller ersättning därför efter

i orten gällande priser.

Ifrågavarande befattningshavare, vare sig de äro avsedda enbart för

bevakningstjänst eller tillika tjänstgöra vid arbetsdriften, anser kommittén

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

höra hänföras till 2 :a lönegraden under avd. B i förslaget till löneplan. Beträffande

dessa tjänstemän, likasom övriga ordinarie befattningshavare vid

fångvårdsstaten, är därvid att märka, att de icke vidare skulle, frånsett dyrtidstillägg,

utöver sålunda bestämd kontant avlöning, jämte i förekommande

fall kallortstillägg, åtnjuta ytterligare förmåner i form av beklädnadsersättning

eller fri bostad med bränsle eller däremot svarande ersättning.

Antalet ordinarie vaktkonstaplar, vilket enligt nu gällande stat utgör

402, har ansetts böra tills vidare bibehållas å den nya staten.

I 4 :e lönegraden torde böra upptagas överkonstaplar samt yrkesmäs- överkontur

e av 2 :a klass, vilka hittills ingått bland överkonstaplarna. För befatt- Yrkesmästare

ningshavare i den nuvarande överkonstapelsgraden utgör nu avlöningen

1,550 kronor med två ålderstillägg å 100 kronor samt tillfällig löneförbättring

å 300 kronor. Därjämte åtnjutes beklädnadsersättning å 100 kronor

samt förmån av fri bostad med bränsle eller ersättning därför.

Enligt gällande ordinarie stat utgör antalet överkonstaplar utan uppsyningsmansförordnande

69. Jämväl å den nya staten torde sammanlagda

antalet ordinarie överkonstaplar och yrkesmästare av 2 :a klass böra sättas

till 69. Av dessa skulle, enligt inom fångvårdsstyrelsen gjorda beräkningar,

23 inordnas bland yrkesmästare av 2 :a klass, däribland 4 med tjänstgöring

såsom maskinister, och övriga 46 såsom överkonstaplar avses för bevakningstjänst.

Såsom förut är nämnt, skulle enligt kommitténs förslag i stället för Uppsyning
män.

överkonstaplar med uppsyningsmansförordnande, till vilka hittills för sagda Yrkesmäsuppdrag

utgått särskilt arvode å 200 kronor, inrättas två med varandra a

jämnställda grupper av ordinarie befattningshavare, uppsyningsmän och yrkesmästare

av 1 :a klass. Dessa anser kommittén böra ställas en lönegrad

högre än överkonstaplar och yrkesmästare av 2:a klass eller sålunda i 5:e

lönegraden.

Antalet överkonstaplar med uppsyningsmansförordnande är i nu gällande

ordinarie stat upptaget till 15. Å den nya staten anser kommittén

böra uppföras 3 befattningar, såsom yrkesmästare av 1 :a klass, vilka skulle

avses för centralfängelset å Långholmen dels såsom föreståndare för de

stora skrädderi- och skomakeriverkstäderna och dels såsom förste maski
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

nist vid ångpanneanläggningen. För bevakningstjänst torde erfordras åtminstone

12 ordinarie uppsyningsman, vilket antal kommittén ock beräknat

å den nya staten.

Kronohaktes- De å ordinarie stat uppförda kronohäktesföreståndarna tillhöra för

föreståndare. o

närvarande två olika avlömngsgrupper. Föreståndare i den lägre avlönade

gruppen äro nu placerade vid kronohäktena i Norrtälje, Karlshamn, Varberg,

Uddevalla, Hudiksvall och Haparanda; till den högre gruppen höra

föreståndarna vid kronohäktena i Nyköping, Västervik, Visby, Ystad, Halmstad,

Sundsvall, Östersund, Umeå och Luleå. Avlöningen utgör för den lägre

gruppen 2,100 kronor med två ålderstillägg å 200 kronor, vartill kommer

tillfällig löneförbättring å 525 kronor. För den högre gruppen är avlöningen

bestämd till 2,600 kronor med två ålderstillägg å 200 kronor, varjämte tillfällig

löneförbättring utgår med 650 kronor. Samtliga kronoliäktesföreståndare

åtnjuta tillika fri bostad jämte bränsle, vilken förmån emellertid i ett fall

utbytts mot kontant ersättning.

Enligt den nu gällande grupperingen av kronohäktena hava till den

högre gruppen hänförts dels förutvarande länsfängelser och dels de till cellantalet

största av de övriga häktena, nämligen de i Västervik, Ystad och

Sundsvall, under det att övriga kronohäkten tillhöra den lägre gruppen. Fråga

har uppstått, huruvida ej en omgruppering av kronohäktena nu borde företagas,

och har därvid föreslagits, att till grund för grupperingen skulle läggas

antingen medeltalet av under de senare åren vid vederbörande häkte

förvarade fångar eller ock cellantalet. Särskilt har inom kommittén framhållits,

hurusom arbetet vid kronoliäktet i Hudiksvall under senare år varit

i hög grad betungande till följd av den starka fångfrekvensen vid detta häkte,

vilken i medeltal överstigit frekvensen vid åtskilliga kronohäkten inom

den högre gruppen. Vid sådant förhållande skulle, enligt kommitténs mening,

en uppflyttning av nämnda häkte till den högre gruppen vara nog så

befogad. Då emellertid, enligt vad kommittén inhämtat, planer äro å bane

att beträffande fångförvaret vid kronohäkten företaga vissa ändringar, avseende

att till straff- eller centralfängelser överföra särskilda kategorier av

nu vid kronohäkten förvarade fångar, har det synts kommittén som borde

åtminstone för närvarande icke företagas någon uppflyttning av kronohäk
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

te från lägre till högre grupp. Däremot har kommittén ansett kronohäktet

i Visby böra nedflyttas i den lägre gruppen, enär detta häkte särskilt under

senare år haft att uppvisa en i jämförelse med övriga förutvarande länsfängelser

så ringa fångfrekvens, att dess bibehållande i den högre gruppen

synts kommittén icke kunna försvaras.

Med iakttagande av den sålunda föreslagna jämkningen, skulle sålunda

den lägre gruppen omfatta kronohäktena i Norrtälje, Visby, Karlshamn,

Varberg, Uddevalla, Hudiksvall och Haparanda; till den högre gruppen

skulle räknas kronohäktena i Nyköping, Västervik, Ystad, Halmstad,

Sundsvall, Östersund, Umeå och Luleå.

Vid bedömandet av de lönegrader å den nya löneskalan, till vilka kronohäktesföreståndarna

må böra hänföras, har kommittén ansett hänsyn böra

tagas till, å ena sidan, den omständigheten att dessa befattningshavare självständigt

förestå samt hava ansvaret för de dem anförtrodda anstalterna,

men, å andra sidan, det förhållandet att för tjänsternas innehavare icke äro

uppställda krav på högre teoretisk utbildning. Därjämte har det synts kommittén

lämpligt, att skillnaden i avlöningshänseende mellan de bägge grupperna

blir jämförelsevis ringa. Med aktgivande härå har kommittén funnit

sig böra föreslå, att de 7 lägre kronohäktesföreståndarna placeras i 8 :e lönegraden

och de 8 högre i 9 :e lönegraden.

Assistenterna äro numera fördelade i två tjänstegrader. Till den Assistenter,

lägre gruppen höra de 13 assistenterna vid straffängelserna samt 1 assistent

för jordbruket vid centralfängelset i Mariestad ävensom assistenter vid

centralfängelserna i Karlskrona och Norrköping. Därjämte hänföres till

denna grad den nuvarande manliga assistenten vid centralfängelset i Växjö,

vilken befattning emellertid av kommittén föreslagits skola ombildas till

en kvinnlig assistenttjänst. Till den nuvarande högre gruppen räknas dels

3 assistenter vid centralfängelset å Långholmen och dels 4 assistenter vid

centralfängelserna i Malmö, å Härianda, i Härnösand och i Mariestad. Erinras

må emellertid, att före år 1919 fanns en grupp mellan den nuvarande

lägre och den nuvarande högre gruppen samt att i den högsta gruppen voro

av nu ifrågavarande assistenter upptagna allenast förenämnda tre assistenter

vid Långholmsfängelset.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Avlöningen för den nuvarande lägre gruppens assistenter utgör 2,100

kronor med två ålderstillägg å 400 kronor, vartill kommer förmånen av fri

bostad jämte bränsle eller ersättning därför. Därjämte utgår tillfällig löneförbättring

med 525 kronor.

För den nuvarande högre gruppens assistenter är avlöningen bestämd

till 3,000 kronor med två ålderstillägg å 400 kronor, varjämte de åtnjuta fri

bostad jämte bränsle; den tillfälliga löneförbättringen är bestämd till 700

kronor.

Vid övervägande av assistenternas placering å det nu föreliggande

förslaget till avlöningsskala har det synts kommittén, att de nämnda tre

assistenttjänsterna vid centralfängelset å Långholmen intaga en särställning

i förhållande till övriga med dem nu likställda assistenter. Av de ifrågavarande

tre tjänstemännen innehar en ställning såsom huvudsakligen bevakningsbefälhavare

vid centralavdelningen, en förestår den betydande kronohäktesavdelningen

samt en tjänstgör såsom föreståndare för arbetsdriften

vid fängelset i dess helhet. Med den omfattning detta fängelse har, är det

givet, att dessa assistenter, var inom sitt område, böra hava en jämförelsevis

självständig ställning och sålunda tjänstgöra såsom ett slags avdelningsföreståndare,

något som måste ställa stora krav på tjänsternas innehavare.

Enligt kommitténs mening torde för den skull fog förefinnas att, såsom

tidigare varit fallet, placera dessa tre assistenter i en särskild grupp.

I en mellangrupp skulle uppföras de ovannämnda 4. till nuvarande

högre gruppen hörande assistenterna vid centralfängelserna i Malmö, å Härlanda,

i Härnösand och i Mariestad.

Beträffande assistenten vid Härlandafängelset är emellertid att märka,

att han tills vidare tjänstgör jämväl såsom redogörare för kolonien å

Singeshult med särskild kassa och räkenskap. För sitt berörda uppdrag torde

han böra åtnjuta särskild ersättning av för ändamålet disponibla medel

med av kommittén skäligt ansett belopp av 300 kronor, dock att dyrtidstilllägg

icke må därå beräknas.

På sätt kommittén i det föregående föreslagit, skulle bland assistenterna

upptagas nuvarande lärare. Dessa senare äro nu i avlöningshänseende

helt likställda med assistenter i den lägre gruppen, dock att den kontanta

avlöningen utgår i form av arvode.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Vid lärarbefattningarnas omändring till assistenttjänster synes kommittén

böra iakttagas, att undervisningsassistenten vid straffängelset i Uppsala

sättes i samma grupp som den andra assistenten vid fängelset eller

sålunda i lägsta gruppen samt att de tre undervisningsassistenterna vid

centralfängelserna i Malmö, a Härlanda och i Härnösand hänföras till

samma grupp som redogörarassistenterna vid samma fängelser, alltså i

mellangruppen, i vilken grupp även de bägge undervisningsassistenterna

vid centralfängelset å Långholmen böra inordnas.

Däremot torde bägge de nu a stat uppförda assistentbefattningarna

vid de tills vidare helt eller delvis nedlagda centralfängelserna i Karlskrona

och Norrköping kunna lämnas ur räkningen. Härvid är o nämligen följande

omständigheter att uppmärksamma.

Assistentbefattningen vid centralfängelset i Karlskrona är för närvarande

endast så till vida besatt med ordinarie innehavare, att den för

befattningen anslagna avlöningen användes — jämte särskild lönefyllnad

till avlönande av en å äldre stat kvarstående tjänsteman, bevakningsbefälhavaren

vid förutvarande tvångsarbetsanstalten numera centralfängelset

därstädes K. G. Oden, vilken ålagts att bestrida de med assistenttjänsten vid

fängelset förenade göromål. Då emellertid denne tjänsteman genom ett

Kungl. Maj :ts utslag förklarats icke vara skyldig att mot sitt bestridande

emottaga förordnande å annan tjänst samt då han icke lärer vara villig

att på eventuell ny stat övergå till assistentbefattning, torde han lämpligen

böra uppföras å övergångsstat med sin avlöning såsom bevakningsbefälhavare.

Assistenttjänsten vid centralfängelset i Norrköping är däremot i vanlig

ordning besatt med ordinarie innehavare. Därest emellertid kommitténs

förut omförmälda förslag om inrättande av vissa assistenttjänster hos

fångvårdsstyrelsen skulle vinna bifall, torde det icke möta svårighet att

överflytta ifrågavarande tjänsteman till annan befattning i samma tjänstegrad.

Beträffande den manliga assistenttjänsten vid centralfängelset i

Växjö, vilken kommittén föreslagit skola ombildas till kvinnlig befattning,

gäller vad sålunda anförts i fråga om assistenttjänsten vid centralfängelset

i Norrköping.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kamrerare.

Pastorer och

förste lärare.

Hela antalet assistenter i de särskilda grupperna skulle alltså å den

nya staten bliva: i lägsta gruppen 15, i mellangruppen 9 och i högsta gruppen

3.

För den lägsta gruppen har kommittén ansett böra gälla 9 :e lönegraden

eller samma lönegrad, som kommittén föreslagit för de högre kronohäktesföreståndarna;

mellangruppen torde höra hänföras till 11 :e lönegraden

samt den högsta gruppen till 12 :e lönegraden. För jämförelse må erinras,

att postexpeditör är placerad i 8 :e, förste postexpeditör i 10 :e och kontrollör

vid postverket i 12 :e lönegraden.

Vid centralfängelset å Långholmen finnes anställd en kamrerare i

högre grad. Henne åtnjuter — förutom fri bostad jämte bränsle — en

avlöning av 4,000 kronor med två ålderstillägg å 500 kronor. Härtill kommer

tillfällig löneförbättring å 700 kronor. Denne befattningshavare har

att bestrida de omfattande redogörar- och bokföringsgöromålen vid denna

anstalt och åligger honom därvid bland annat att handhava betydande förråd,

delvis utgörande centralförråd för rikets samtliga fängelser.

Kommittén har ansett denne kamrerare lämpligen böra uppföras i

14 :e lönegraden, till vilken lönegrad hänförts exempelvis distriktskamrerare

vid statens järnvägar, inköpschef och kontorschef vid telegrafverket.

Beträffande de å nuvarande stat uppförda kamrerarbefattningarna

av lägre grad, vilka icke skulle uppföras å den nya ordinarie staten, har

kommittén redan i det föregående (sid. 54—55) uttalat sig.

De vid centralfängelserna i Malmö, å Iiärlanda och i Härnösand anställda

tre pastorerna åtnjuta en var i form av arvode en avlöning av 3,250

kronor med två ålderstillägg å 500 kronor, vartill kommer förmånen av fri

bostad med bränsle. I tillfällig löneförbättring äger en var uppbära ett belopp

av 700 kronor.

För den såsom predikantsbefattning för närvarande uppförda prästerliga

tjänsten vid centralfängelset i Växjö är i stat uppfört ett arvode av

2,500 kronor, varjämte utgår tillfällig löneförbättring å 550 kronor.

Under erinran hurusom kommittén föreslagit, att samtliga dessa befattningshavare

under delvis förändrade tjänstetitlar skulle uppföras såsom

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

ordinarie tjänster i egentlig mening, tillåter sig kommittén beträffande dessa

tjänsters värdesättande i lönehänseende fästa uppmärksamheten därå, att

de prästerliga tjänsterna äro — frånsett läkarbefattningarna — de enda

tjänster vid fångvårdsstaten, för vilka ovillkorligen måste fordras akademisk

utbildning. Med beaktande härav samt med hänsyn till de i det föregående

omförmälda, under senare tid väsentligt vidgade uppgifter, fängelsepastorerna

redan fått och vilka efter tillkomsten av den sociala avdelningen

inom fångvårdsstyrelsen torde komma att än mera utvecklas, har det synts

kommittén som borde ifrågavarande pastorer och förste lärare hänföras till

15 :e lönegraden.

Andre pastor vid centralfängelset å Långholmen åtnjuter enligt stat

— förutom fri bostad med bränsle — en avlöning i form av arvode å 3,500

kronor med två ålderstillägg å 500 kronor, vartill kommer tillfällig löneförbättring

å 700 kronor.

Denne befattningshavare, vilken, enligt vad kommittén förut föreslagit,

även skulle benämnas pastor och förste lärare, bör enligt kommitténs

mening hänföras till samma lönegrad som övriga pastorer och förste lärare.

Förste pastor vid centralfängelset å Långholmen är enligt gällande Förste pastor

ocjj övcrlärärc

stat tillerkänd en avlöning i form av arvode till belopp av 4,000 kronor med

två ålderstillägg å 500 kronor samt därjämte förmånen av fri bostad med

bränsle. I tillfällig löneförbättring åtnjuter han ett belopp av 700 kronor.

Denne befattningshavare, vilken skulle erhålla benämningen förste

pastor och överlärare, har kommittén ansett böra uppföras i 16 :e lönegraden.

Fängelsedirektörerna äro för närvarande i avlöningshänseende upp- Direktörer,

delade i tre grupper.

Till lägsta gruppen höra dels direktörerna vid centralfängelserna i

Norrköping, Karlskrona och Växjö, dels ock direktörerna vid de 13 strafffängelserna.

Begynnelseavlöningen utgör 4,000 kronor.

Andra gruppen omfattar direktörerna vid centralfängelserna i Malmö,

å Härianda, i Härnösand och i Mariestad, och är begynnelseavlöningen

för denna grupp 4,500 kronor.

11—202804. Lönereglering skommittén. Bet. LXIII.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

I högsta gruppen är placerad direktören vid centralfängelset å Långholmen

med en begynnelseavlöning av 5,000 kronor.

För direktörer i samtliga grupper äro i staten upptagna två ålderstilllägg

å 500 kronor, och är dem dessutom tillerkänd förmånen av fri hostad

med bränsle. I tillfällig löneförbättring utgår till en var 700 kronor.

Beträffande grupperingen av ifrågavarande tjänster vid löneregleringen

hava framkommit olika förslag, avseende tjänsternas uppdelning på

ökat antal grupper. Enligt kommitténs mening hava emellertid icke tillräckligt

bärande skäl anförts för en utvidgning av antalet grupper, utan synes

den nuvarande grupperingen av direktörstjänsterna, vilken ansluter sig till

den av kommittén förordade grupperingen av manliga assistenttjänster, lämna

lämpligen bibehållas; och anser kommittén de tre direktörsgrupperna å

den nya staten böra uppföras i respektive 15 :e, 16 :e och 17 :e lönegraderna.

Direktören vid centralfängelset å Härianda skulle sålunda hänföras

till 16 :e lönegraden. Så länge han emellertid har tillsynen över kolonien

å Singeshult, synes han härför böra åtnjuta särskild ersättning av för ändamålet

disponibla medel med skäligt ansett belopp av 500 kronor, dock utan

rätt att därå beräkna dyrtidstillägg.

Vid bestämmande av antalet av de ordinarie direktörsbefattningar i

den lägsta graden, som må böra uppföras å den nya staten, har kommittén

utgått från att samtliga de nu till denna grad hörande 16 direktörstjänsterna

skulle överföras på denna stat. Detta skulle sålunda gälla jämväl

de två direktörsbefattningar, som för närvarande äro avsedda för de tills

vidare helt eller delvis nedlagda centralfängelserna i Norrköping och Karlskrona

; och är aniedningen härtill följande.

De nuvarande innehavarna av ifrågavarande två befattningar hava

icke utnämnts specifikt å dessa tjänster, utan avse deras konstitutorial

direktörsbefattning i viss lönegrad med placering endast tills vidare vid

angiven fångvårdsanstalt. Såsom exempel i sådant hänseende kan nämnas,

att nuvarande direktören vid centralfängelset i Karlskrona konstituerades

att från och med den 1 augusti 1911 vara direktör vid straffängelse eller

därmed i löneavseende jämnställd fångvårdsanstalt med placering tills vidare

vid straffängelset i Örebro, men att han aldrig inträdde i tjänstgöring

vid nämnda fängelse, utan fick densamma förlagd till straffängelset i Kri
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

stianstad, varifrån han sedermera överflyttades till dåvarande tvångsarbetsanstalten,

numera centralfängelset i Karlskrona.

Det har med hänsyn till nämnda förhållande synts kommittén obilligt

att, därest direktörstjänsterna vid centralfängelserna i Norrköping

och Karlskrona uppfördes å övergångsstat, ovillkorligen just de personer,

som vid den nya statens ikraftträdande vore innehavare av dessa

befattningar, skulle i första hand överflyttas till nämnda stat. Med anledning

därav och då en ökning av fångantalet kan göra det nödvändigt

att när som helst åter taga endera av eller bägge de ifrågavarande anstalterna

i fullständigt bruk, har kommittén ansett sig böra föreslå, att antalet

direktörsbefattningar i nu ifrågavarande grad å den nya staten bestämmes

så, att samtliga ordinarie innehavare av dylika tjänster beredas

möjlighet att övergå på ny stat. Det må i detta sammanhang ock framhållas,

att genom nu angivna anordning kunna undvikas vissa svårigheter

i lönetekniskt hänseende, som eljest skulle uppstå, därest en å övergångsstat

stående direktör förordnades att vikariera å annan tjänst inom fångvården.

Kommittén förutsätter emellertid, att, därest vakans uppstår å någon

av de två befattningar, om vilka nu är fråga, densamma icke tillsättes med

ny ordinarie innehavare i annat fall än att, såvitt kan bedömas, mera permanent

behov förefinnes av vederbörande anstalts förnyade användande till

fångförvar i avsevärd omfattning, ävensom att, om vakans å annan befattning

inom graden inträffar, det må tagas under övervägande, huruvida ej

genom omplacering någon av de nu omhandlade tjänsterna i stället kan göras

vakant.

Enligt kommitténs föreliggande förslag skulle alltså till 15 :e lönegraden

hänföras 16 direktörer, till 16 :e lönegraden 4 direktörer och till 17 :e

lönegraden 1 direktör.

Lägsta graden av ordinarie kvinnliga befattningshavare intages för

närvarande av kokerskorna, vilka emellertid enligt kommitténs förslag skulle

1 överföras till icke-ordinarie anställning.

Närmast högre grad innehava för närvarande vaktfruarna, och åtnjuta

dessa enligt gällande stat — förutom fri bostad med bränsle eller ersätt
-

Kvinnliga

tjänstmän.

Vaktfrnar.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Första vaktfrnar.

Kvinnliga

assistenter.

ning därför — en avlöning av 900 kronor med två ålderstillägg, vartdera å

50 kronor, ävensom beklädnadsersättning med 50 kronor. Såsom tillfällig

löneförbättring utgår ett belopp av 200 kronor.

Dessa befattningshavare, vilka huvudsakligen bestrida bevakningstjänst,

har kommittén ansett skäligen böra inordnas i den av kommittén föreslagna

1 :a lönegraden under avdelning C i löneplanen.

Å gällande stat äro upptagna 36 ordinarie vaktfrubefattningar, vilket

antal lämpligen torde böra bibehållas å den nya staten.

Första vaktfruar finnas för närvarande till ett antal av 4. De åtnjuta

— förutom fri bostad med bränsle eller ersättning därför — en avlöning

av 1,050 kronor med två ålderstillägg å 50 kronor, vartill kommer beklädnadsersättning

å 50 kronor. Härjämte utgår tillfällig löneförbättring

å 200 kronor.

Dessa befattningshavare, vilka intaga i förhållande till vaktfruarna

motsvarande ställning som överkonstaplar gentemot vaktkonstaplar, har

kommittén, till oförändrat antal, hänfört till 3:e lönegraden under avdelningen

C i den av kommittén föreslagna löneplanen.

Den vid centralfängelset i Växjö anställda lärarinnan åtnjuter i form

av arvode en avlöning av 1,500 kronor med två ålderstillägg, vartdera å

150 kronor. Därjämte är hon tillförsäkrad förmånen av fri bostad med

bränsle eller ersättning därför. I tillfällig löneförbättring äger hon uppbära

375 kronor.

Enligt vad kommittén i det föregående föreslagit, skulle samtidigt

med utbytandet av den manliga assistentbefattningen vid fängelset mot en

kvinnlig sådan, lärarinnetjänsten uppföras såsom kvinnlig assistentbefattning.

Dessa, enligt kommitténs mening, krävande befattningar torde skäligen

böra uppföras under 6 :e lönegraden, avdelningen C, i kommitténs förslag

till löneplan.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

IV. Avlöning till icke-ordinarie befattningshavare in. in.

Uti 33 och 34 §§ av förslaget till avlöningsreglemente innefattas bestämmelser

rörande avlöning till icke-ordinarie befattningshavare. Vad

fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten beträffar, torde med nedan angivet

undantag icke anledning förefinnas, att, såsom i nämnda 33 § förutsättes

kunna ske, i stat specifikt angiva arvodesbelopp för dylik befattningshavare.

Enligt kommitténs mening bör alltså avlöning till ifrågavarande icke-ordinarie

personal i allmänhet utgå från vederbörande gemensamma anslag till

avlöning åt icke-ordinarie befattningshavare och enligt grunder, som fastställas

av Kungl. Maj :t, där ej i särskilda fall Kungl. Maj :t finner sig böra

överlåta detta på verket.

Emellertid torde arvodena till de av kommittén förordade fullmäktige

vid fångvårdsstyrelsens sida — vilka arvoden synas kommittén skäligen

kunna tills vidare bestämmas till 2,000 kronor för vardera eller samma belopp,

som utgår till fullmäktig hos socialstyrelsen — böra specifikt upptagas

i stat, på sätt ock av kommittén föreslagits beträffande arvodena till socialstyrelsens

fullmäktige.

Däremot synes ovan angivna allmänna regel böra följas i avseende

å samtliga predikanter, i stället för att, såsom nu är fallet, för vissa av dem

i stat upptaga specifika arvoden. I nu gällande stat äro nämligen, förutom

för den till ombildning föreslagna predikantsbefattningen vid centralfängelset

i Växjö, upptagna särskilda predikantsarvoden för centralfängelset

i Mariestad med 1,500 kronor samt för vart och ett av straffängelserna

med 1,200 å 1,500 kronor, dock med undantag av straffängelset i Karlskrona,

där enligt stat de prästerliga göromålen utan särskild ersättning

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

skola bestridas av pastorn vid centralfängelset därstädes. Ersättningar till

predikanter vid kronohäkten utgå däremot för närvarande med av Kungl.

Maj :t fastställda belopp från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll.

Någon anledning att nu uti ifrågavarande hänseende göra skillnad

synes kommittén icke föreligga, utan torde samtliga predikantsarvoden

böra enligt av Kungl. Maj :t fastställda grunder utgå av gemensamt anslag

till avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare vid fångvårdsstaten.

I detta sammanhang tillåter sig kommittén något yttra sig om tillsyningsmansbefattningarna

vid vissa kronohäkten, vilka befattningar visserligen

icke anses direkt tillhöra fångvården, men dock avlönas av fångvårdsmedel.

Såsom i det föregående erinrats, finnes anställd tillsyningsman

för sådant kronohäkte, som icke är beläget i länsresidensstad. Jämlikt

kungl. brev den 28 maj 1867 åligger tillsyningsman att under länsstyrelsens

lydnad i avseende å kronohäktet utöva den befattning, som vid kronohäkte

i stad, där länsstyrelse har sitt säte, (förutvarande länsfängelse)

utövas omedelbart av länsstyrelsen; sistbemälda myndighet dock obetaget

att, där den finner särskilda omständigheter sådant påkalla, själv förbehålla

sig viss del av nämnda befattning. Då emellertid, enligt vad kommittén

inhämtat, de göromål, som ankomma på tillsyningsman, i regeln äro

av jämförelsevis ringa omfattning samt då genom numera förbättrade kommunikationsförhållanden

de flesta av de funktioner, som tillkomma denne,

torde kunna utövas av myndighet å annan ort, exempelvis länsstyrelse eller

direktör vid större fängelse, synes det kommittén böra göras till föremål

för utredning, huruvida ej genom vidtagande av lämpliga anordningar åtminstone

vissa tillsyningsmansbefattningar skulle kunna framdeles indragas.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

V. Aylöningsreglementet m. in.

I delen LXII av kommitténs betänkanden är å sid. 77—104 infört förslag

till avlöningsreglemente för befattningshavare vid statsdepartement och

vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen. Detta reglemente

har kommittén avsett skola tillämpas jämväl för fångvårdsstyrelsen och

fångvårdsstaten, dock med nödig komplettering av den reglementsförslaget

bifogade tjänsteförteckningen i vad nn ifrågavarande verk angår.

Beträffande specialmotiveringen till nämnda reglementsförslag tilllåter

sig kommittén hänvisa till vad i sadant hänseende anförts a sid. 44 76

i nyssberörda betänkande.

Såsom framgår av 2 § av reglementsförslaget, har kommittén utgått

från, att jämte avlöningsreglementets stadganden skulle för tjänstemän vid

vissa verk kunna gälla särskilda, av Kungl. Maj :t och riksdagen beslutade

avlöningsbestämmelser. Även för tjänstemän vid fangvårdsstaten torde dylika

speciella föreskrifter böra fastställas.

Såsom redan förut antytts, har kommittén ansett sig böra beträffande

tjänstemän vid fångvårdsstaten föreslå en dylik särskild bestämmelse,

avseende utsträckt skyldighet för sådan tjänsteman att såsom vikarie bestrida

annan befattning.

Enligt 19 § i förslaget till avlöningsreglemente skall tjänsteman, om

han därtill förordnas, vara skyldig att under sammanlagt högst tre månader

av ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida befattning inom högre

lönegrad.

Då emellertid med hänsyn till dels redan verkställd nedläggning tills

vidare av vissa fängelser och dels framdeles möjligen skeende förändringar

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

eller indragningar av fångvårdsanstalter, fångvården bör hava möjlighet

att i största möjliga utsträckning kunna tillgodogöra sig sådana tjänstemäns

arbetskrafter, som eljest icke skulle hava full sysselsättning, har kommittén

tänkt sig, att för tjänsteman vid fångvårdsstaten skulle tills vidare föreskrivas,

att han, om han därtill förordnas, skall vara skyldig att såsom

vikarie bestrida befattning jämväl i samma eller lägre lönegrad, och detta

utan tidsbegränsning, varvid han dock, såsom framgår av 15 och 26 §§ i

reglementsförslaget, skulle åtnjuta minst den avlöning han äger uppbära å

sin ordinarie tjänst, jämte i förekommande fall särskilt tjänstgöringstraktamente.

Erinras må i detta sammanhang, att enligt 13 § 3 mom. i reglementsförslaget

tjänsteman, som ej tillhör den centrala statsförvaltningen, skall

vala underkastad, bland annat, den förflyttning till annan tjänstgöringsort

eller till annan befattning vid det verk, han tillhör eller varunder han lyder,

som kan bliva honom i behörig ordning ålagd, och att tjänstemannen, om

han utan något sitt förvållande sålunda förflyttas till tjänst inom lägre lönegrad,

likväl skall åtnjuta lön enligt den lönegrad han vid förflyttningen

tillhörde.

Ytterligare en särskild bestämmelse torde böra meddelas, nämligen

beträffande vissa tjänstemäns vid fångvården rätt till förmånen av kostnadsfri

läkarvård m. m.

I 25 § av reglementsförslaget säges, att tjänsteman erhåller vid

skada till följd av olycksfall i tjänsten på vederbörande myndighets bekostnad

erforderlig läkarvård jämte läkemedel samt, där olycksfallet medför

förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans

höjande nödiga hjälpmedel, allt enligt de närmare bestämmelser, Kungl.

Maj :t meddelar.

I samma paragraf är emellertid tillagt, att, i den mån vid vissa verk

en utvidgad rätt i förenämnda hänseenden anses böra ifrågakomma, skall

till efterrättelse lända vad Kungl. Maj :t och riksdagen därutinnan besluta.

Enligt vad som framgår av motiveringen till nämnda paragraf (delen

LXII, sid. 64—65) har nämligen kommittén ansett, att, därest inom en

viss förvaltningsgren förmånen av kostnadsfri läkarvård m. m. för närva
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

rande är medgiven i större omfattning än som enligt kommitténs förslag i

allmänhet skulle gälla, nämnda förmån icke skulle upphävas.

I de för fångvårdsstaten för närvarande gällande avlöningsvillkor är

föreskrivet, att kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter, enligt de närmare

bestämmelser Kungl. Maj :t meddelar, lämnas åt tjänstemän av lägre

grad men ej åt deras familjer.

I anslutning till kommitténs nyssberörda uttalande och då vid varje

fängelse i allt fall måste för fångarnas räkning finnas anställd en läkare,

anser kommittén det böra särskilt medgivas, att tjänsteman vid fångvårdsstaten,

tillhörande någon av 1—5 lönegraderna enligt reglementsförslagets

9 §, avdelningarna B eller C, även i andra fall än vid skada till följd av

olycksfall i tjänsten må, enligt av Kungl. Maj :t meddelade närmare bestämmelser,

erhålla erforderlig läkarvård jämte läkemedel på fångvårdens

bekostnad, dock att vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt

icke må vid sådant sjukdomsfall bestridas av fångvårdens medel under tid,

då tjänstemannen åtnjuter oavkortad lön.

Såsom kommittén i delen LXII (sid. 75) föreslagit, skulle dylika speciella

föreskrifter lämpligen kunna inrymmas i den kungörelse, som angåve

de verk, å vilkas befattningshavare reglementet skulle äga tillämpning. För

sådant ändamål torde det av kommittén i nämnda betänkande sid. 105—107

framlagda förslag till kungörelse i berörda hänseende böra kompletteras

med bestämmelser av nyss angivna innehåll.

I detta sammanhang torde böra framhållas, att kommittén väl uppmärksammat,

hurusom i nuvarande avlöningsvillkor för befattningshavare

vid fångvårdsstaten finnas åtskilliga andra specialföreskrifter, men att kommittén

med hänsyn till innehållet i det föreslagna nya avlöningsreglementet

icke ansett det erforderligt att vidare än som ovan nämnts upptaga dylika

särbestämmelser.

12—202804. Löneregleringslcommittén. Bet. LXIII.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

VI. Övergångsanordningar samt pensionsförhållanden.

Anordning

vid övergång

till e/t erskottsutbetalning

av

hela avlöningen.

Med föranledande av den ändrade anordning, som enligt det föreslagna

nya lönesystemet skulle gälla beträffande avlöningens fördelning i

lön och tjänstgöringspenningar samt hela avlöningens utbetalande i efterskott,

har kommittén funnit en särskild anordning nödig vid övergången till

den nya utbetalningsordningen. I sådant hänseende har kommittén uti be
-

tänkandet delen LXII (sid. 108—109 och 165—166) föreslagit, att, där

tjänsteman med tillämpning av dittills gällande avlöningsbestämmelser ägt

uppbära någon del av avlöningen — såväl i stat upptagen avlöning som tillfällig

löneförbättring — i förskott, skall vid ingången av januari månad 1922

— vid vilken tidpunkt det nya avlöningsreglementet av kommittén förut
-

sättes skola träda i kraft för, bland andra verk, fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten

— till honom på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp,

motsvarande vad tjänstemannen skulle hava i den befattning, han vid utgången

av år 1921 innehade, i förskott uppburit för januari månad 1922, om de

dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande, vilket

belopp för tjänsteman, som utöver kontant avlöning åtnjutit fri bostad

jämte fritt bränsle eller fri bostad jämte fri uppvärmning och fri belysning,

bör ökas med värdet, enligt vederbörande myndighets uppskattning, av denna

förmån för en månad.

Kostnaderna för berörda övergångsanordning skulle bestridas av de

i vederbörande stater föreslagna anslagsposterna till avlöning åt ordinarie

tjänstemän.

Vad sålunda föreslagits skulle ock gälla fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten,

därest det tilltänkta nya avlöningsreglementet kommer att tilllämpas

å ifrågavarande verk.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Då jämväl i övrigt skulle erfordras vissa föreskrifter i avseende å Särsfcilia

•övergången till de nya avlöningsbestämmelserna, har kommittén i betänkan- bcstämmei•det

delen LXII (sid. 109—110) angivit vissa allmänna principer i sådant

hänseende, som enligt kommitténs mening borde gälla tjänstemän, å vilka

det föreslagna avlöningsreglementet skulle äga tillämpning.

Kommittén har därvid förutsatt, att det skulle ankomma pa Kungl.

Maj :t att, i huvudsaklig överensstämmelse med de av kommittén i nämnda

betänkande angivna grunder, meddela erforderliga föreskrifter i avseende

a övergången till de nya avlöningsbestämmelserna.

Bland de av kommittén därvid angivna grunderna må erinras om följande.

De nya avlöningsbestämmelserna böra i allmänhet omedelbart efter

deras ikraftträdande varda gällande för samtliga ordinarie befattningshavare,

såsom om bestämmelserna varit tillämpade under vars och ens hela

tjänstetid i oavbruten följd.

Tjänsteman må icke genom tillämpningen av det nya avlöningsreglementet

vid övergången till ny stat lida minskning i de löneinkomster, som

enligt nu gällande stat och i övrigt särskilt meddelade bestämmelser skulle

vid tiden för den nya statens ikraftträdande hava tillkommit honom.

Vid avfattningen av övergångsbestämmelse i sistnämnda hänseende

bör, vad beträffar tjänsteman vid fångvårdsstaten, hänsyn tagas därtill, att

tjänsteman tillkommande ersättning för bostad jämte bränsle för närvarande

bestämmes enligt gällande priser och att sålunda i nämnda ersättning

jämväl ingår gottgörelse för den av dyrtiden förorsakade kostnadsstegr

ingen.

Det torde även böra uppmärksammas, hurusom kommittén i berörda

betänkande förutsatt, att för den personal, å vilken det ifrågavarande nya

avlöningsreglementet skulle äga tillämpning, dyrtidstillägg må bestämmas

enligt enahanda grunder som för kommunikationsverken.

Vad fångvårdsstyrelsen beträffar torde någon övergångsstat icke Befattnin^gbliva

erforderlig. Visserligen skulle enligt kommitténs förslag vissa ordi- övergångsnarie

befattningar i styrelsen utgå ur staten, men torde dessas innehavare

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

i regeln konnna att övergå till andra ordinarie befattningar i styrelsen i

samma eller högre tjänsteställning.

Vad däremot angår fångvårdsstaten torde det bliva nödigt att uppföra

en särskild övergångsstat.

Enligt kommitténs i det föregående framlagda förslag skulle sålunda

pastorn och kamreraren vid centralfängelset i Norrköping samt pastorn vid

centralfängelset i Karlskrona uppföras å övergångsstat med de å nu gällande

stat dem tillförsäkrade avlöningar, varjämte den å äldre stat kvarstående

bevakningsbefälhavaren vid förutvarande tvångsarbetsanstalten i

Karlskrona skulle med sin gamla avlöning upptagas likaledes å övergångsstat.

. | ■ • ; i ;j i j •'' 1

Då de nu såsom ordinarie tjänster uppförda 13 kokerskebefattningarna

enligt kommitténs förslag skulle förändras till icke-ordinarie befattningar,

torde de nuvarande innehavarna av ifrågavarande befattningar böra

lämnas tillfälle att, om de så önska, å övergångsstat bibehålla sina hittillsvarande

avlöningsförmåner.

För närvarande äro å övergångsstat uppförda en befattning såsom bevakningsbefälhavare

vid kronohäktet i Eskilstuna ävensom en predikantsbefattning

vid samma häkte. Nämnda befattning såsom bevakningsbefälhavare

är emellertid numera vakant och bestrides för närvarande på förordnande

av en ordinarie överkonstapel mot åtnjutande av den för ifrågavarande

befattning å stat uppförda begynnelseavlöning. Vid nämnda förhållande

anser kommittén befattningen i fråga icke vidare behöva kvarstå

å övergångsstat, utan torde lämplig avlöning till den, som förordnas att förestå

nämnda häkte, kunna utgå av anslag till icke-ordinarie befattningshavare

vid fångvårdsstaten. Däremot torde fortfarande arvode till predikanten

böra uppföras å övergångsstat med nuvarande arvodesbelopp.

Ä övergångsstat synas kommittén jämväl böra uppföras två ordinarie

fånggevaldiger, vilka åtnjuta lön enligt äldre stat. Beträffande ifrågavarande

befattningar må erinras, hurusom 1905 års riksdag medgivit, att, i och för

överflyttande av fånggevaldigersgöromålen å vaktkonstaplar, gevaldigerslönerna

finge, i den mån så kunde ske, i stället användas till inrättande av

nya vaktkonstapelsbefattningar.

Såsom nämnts kvarstå två gevaldiger i tjänst, och har i stället en

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

eljest beräknad ordinarie vaktkonstapelsbefattning hållits obesatt. Då nu

emellertid utöver det av kommittén å den nya staten upptagna antalet ordinarie

vaktkonstaplar skulle erfordras åtskilliga extra konstaplar, bär det

synts kommittén lämpligare att föreslå de ifrågavarande två gevaldigerstjänsternas

uppförande å övergångsstat med dem enligt äldre stat tillkommande

avlöningsförmåner.

Den nuvarande föreståndaren för kronohäktet i Haparanda kvarstar

visserligen å äldre stat såsom direktör för nämnda fangvardsanstalt. Men

då denne torde finna med sin fördel förenligt att övergå på den nu föreslagna

nya staten, synes hans överförande å övergångsstat åtminstone för

närvarande icke vara erforderligt. Skulle han emellertid vilja kvarstå å

gammal stat, torde, intill dess annorlunda må varda bestämt, medel till hans

avlönande kunna utgå av den å den föreslagna nya staten för en kronohäktesföreståndare

av lägre grad avsedda avlöning.

I detta sammanhang torde böra beröras frågan om tillfällig löneför•

bättring åt personal å övergångsstat. Vad beträffar de nämnda kokerskorna

samt fånggevaldigerna, synas dessa, då de fortfarande skulle hava samma

tjänstgöringsskyldighet som för närvarande, böra komma i åtnjutande av

dem hittills tillkonnnande löneförbättring. Förenämnda pastor och kamrerare

vid centralfängelset i Norrköping samt pastorn vid centralfängelset i

Karlskrona ävensom predikanten vid kronohäktet i Eskilstuna böra enligt

kommitténs mening tillerkännas tillfällig löneförbättring till belopp, som kan

anses stå i lämpligt förhållande till den tjänstgöring, som må komma att

krävas av dem, eller eljest kan anses skäligt. Då bevakningsbefälhavaren

Odén skulle bliva satt i tillfälle att övergå på ny stat, bör han, därest han

föredrager att kvarstå på äldre stat, icke kunna anses berättigad att åtnjuta

någon som helst tillfällig löneförbättring, detta i anslutning till den av kommittén

i betänkandet delen LXII, sid. 74, uttalade uppfattningen att nu utgående

tillfällig löneförbättring icke bör tillkomma tjänsteman, som anmäler

sig ej vara villig att övergå på ny stat.

Kommittén har i betänkandet delen LXII beträffande de befattningshavare,

för vilka det tilltänkta nya avlöningsreglementet skulle bliva gällande,

föreslagit vissa å sid. 122—128 i nämnda betänkande intagna provi
-

Pensions
förhållan
den.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

soriska bestämmelser i fråga om rätt till pension jämte därav föranledda,

ändringar i den civila pensionslagen.

Då berörda avlöningsreglemente vore avsett att tillämpas jämväl å

befattningshavare hos fångvårdsstyrelsen och vid fångvårdsstaten, skulle

därav självfallet bliva en följd att även nyss omförmälda pensionsbestämmelser

bliva för dem gällande.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

VII. Stater.

I gällande riksstat är o för fångvården uppförda följande ordinarie anslag,

nämligen:

dels ett bestämt anslag för fångvårdsstyrelsen, för bestridande av

avlöningar — frånsett ålderstillägg — till ordinarie tjänstemän samt vikariatsersättningar,

arvoden och flitpenningar åt extra biträden, in. m.,

dels ett bestämt anslag till fångars vård och underhåll, från vilket

bestridas avlöningar — frånsett ålderstillägg — till vid fångvårdsstaten anställda

ordinarie tjänstemän samt pastorer, lärare och lärarinna ävensom

vissa predikanter,

dels ett förslagsanslag till fångars vård och underhåll, från vilket anslag

bestridas ersättningar till vikarier för tjänstemän vid fångvårdsstaten,

avlöningar till icke-ordinarie personal i allmänhet, hyresersättningar och

vedanslag till befattningshavare vid fångvårdsstaten samt egentliga driftkostnader

för fängelserna, såsom fångars förplägning och beklädnad, ävensom

uppvärmning och reparationer vid fängelserna samt fångtransporter

m. m., varjämte från samma anslag bestridas expenser samt rese- och traktamentsersättningar

för såväl fångvårdsstyrelsen som fångvårdsstaten,

dels ock ett förslagsanslag till ålderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen

och fångvården anställda ämbets- och tjänstemän.

Därest nu det föreslagna nya avlöningsreglementet skall vinna tilllämpning

å fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten, betingas därav förändrad

uppställning av staterna för ifrågavarande verk. Därvid böra vad avlöningsstaterna

beträffar, enligt kommitténs mening, tillämpas de allmänna

grunder, som finnas angivna i kommitténs betänkande, delen LXII, sid.

130—133.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

I enlighet härmed skulle kostnaderna för avlöningar till de ordinarie

tjänstemännen angivas i en anslagspost för fångvårdsstyrelsen och en anslagspost

för fångvårdsstaten, från vilka särskilda anslag jämväl skulle bestridas

de i lönerna ingående belopp, som motsvara nuvarande ålderstilllägg.

Dessa bägge anslagsposter skulle av skäl, som i betänkandet delen

LXII angivits i nyssberörda sammanhang, erhålla förslagsanslags natur,

vilket vad fångvårdsstaten beträffar måste vara så mycket mer nödvändigt

som behov förefinnes att kunna i avsevärd utsträckning företaga omplaceringar

av tjänstemän mellan olika fängelser, varigenom differenser i avlöningsbelopp

kunna uppstå till följd av ortsgrupperingen.

Det nu i stat uppförda anslaget till ålderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen

och fångvården anställda ämbets- och tjänstemän skulle däremot

icke vidare förekomma.

Beräkningen av storleken av de särskilda anslagsposterna för avlöningar

till ordinarie tjänstemän har i enlighet med nyss åberopade grunder

skett sålunda, att kostnaden för en var ordinarie tjänsteman beräknats efter

avlöningen i näst högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad, varvid

ortsgruppen med tillämpning av den för kommunikationsverken fastställda

gruppering bestämts efter den tjänstgöringsort vederbörande befattningshavare

enligt en inom fångvårdsstyrelsen förslagsvis för år 1921 uppgjord

placering skulle erhålla. Från ifrågavarande anslagsposter skulle även bestridas

begravningshjälp vid ordinarie tjänstemans frånfälle ävensom läkarvård

till sådan tjänsteman, dock med frånseende av ersättning till fängelseläkare.

Enligt nu angivna beräkningsgrunder har kommittén upptagit anslagsposterna

»avlöningar till ordinarie tjänstemän» för fångvårdsstyrelsen

till förslagsvis 178,000 kronor och för fångvårdsstaten till förslagsvis

2,017,000 kronor.

Vidare synes kommittén böra för såväl fångvårdsstyrelsen som fångvårdsstaten

uppföras särskilda anslagsposter till vikariatsersättningar åt

vikarier å ordinarie befattningar. Med de i förslaget till avlöningsreglemente

angivna grunder för dylika ersättningar kunna emellertid även vad beträffar

vikarier, som själva äro ordinarie tjänstemän, kostnaderna härför endast

approximativt beräknas. Och då det framdeles torde ankomma på Kung!

Maj :t att vid bestämmande av grunder för avlöningsförmåner åt icke-ordi
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

narie personal även giva föreskrifter rörande vikariatsersättningar åt ickeordinarie

befattningshavare, vilka vikariera å ordinarie tjänster, måste kommitténs

beräkningar betraktas såsom helt och hållet provisoriska. Under

alla förhållanden skalle ifrågavarande anslagsposter hava förslagsanslags

natur. Dessa anslagsposter har kommittén förslagsvis upptagit till 5,000

kronor för fångvårdsstyrelsen och 80,000 kronor för fångvårdsstaten.

Såsom i det föregående antytts skulle i staten för fångvårdsstyrelsen

specifikt upptagas arvoden till fullmäktige; och torde för detta ändamål

böra uppföras en anslagspost å tillhopa 4,000 kronor, vilken lämpligen bör

hava karaktären av förslagsanslag, högst.

I gällande stat för fångvårdsstyrelsen är uppförd en särskild anslagspost

för — jämte vikariatsersättningar — arvoden och flitpenningar

åt extra biträden m. m.

För ifrågavarande ändamål med undantag av vikariatsersättningar

torde å den nya staten för fångvårdsstyrelsen böra uppföras en särskild anslagspost

med beteckning »avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

in. m.». Från denna anslagspost skulle då, såsom hittills, avlönas bland

andra biträdet i hälsovårdsärenden samt biträdet i byggnadsärenden; däremot

skulle, enligt vad kommittén i det föregående föreslagit, något årsarvode

icke beräknas för biträde i jordbrukstekniska ärenden. Vid beräkning

av ifrågavarande anslagsposts belopp har kommittén å ena sidan uppmärksammat

den minskning i jämförelse med nuvarande förhållanden, som

skulle föranledas av dels indragningen av sistberörda årsarvode, dels ock

den minskade användningen av extra arbetskrafter, som bör bliva en följd

av det föreslagna ökade antalet ordinarie befattningshavare hos styrelsen;

å andra sidan har kommittén ansett sig böra utgå från att jämväl den ickeordinarie

personalens avlöning skulle undergå någon förbättring. Då kommittén,

såsom framgår av betänkandet delen LXII (sid. 132), ansett sig höra

för centrala verk i allmänhet i sådant hänseende räkna med en höjning av

omkring 33 procent av vad nu, frånsett tillfällig avlöningsförbättring, utgår,

torde det, med hänsyn till nyss angivna omständigheter, kunna vara

tillfyllest att, vad fångvårdsstyrelsen beträffar, beräkna höjningen med något

lägre procenttal. Anslagsposten, som bör erhålla natur av förslagsanslag,

högst, har av kommittén beräknats till 22,000 kronor.

13—202804. Lönereglering skommittén. Bet. LXIII.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Vad fångvårdsstaten beträffar finnes icke i gällande stat uppförd

någon särskild post för avlöningar till icke-ordinarie tjänstemän, utan bestridas

dessa, såsom förut är nämnt, i allmänhet från förslagsanslaget till

fångars vård och underhåll, därvid exempelvis arvoden till predikanter vid

kronohäkten, orgelspelningsarvoden samt arvoden till mera tillfälliga

lärare redovisats under titel religionsvård, under vilken titel jämväl

förts undervisningsmateriel, böcker o. d. För vinnande av större överskådlighet

och reda torde, i anslutning till vad kommittén föreslagit

beträffande fångvårdsstyrelsen, å den nya staten böra uppföras en

för fångvårdsstaten avsedd särskild anslagspost för avlöningar till

icke-ordinarie befattningshavare m. m. Då emellertid antalet sådana befattningshavare

måste i viss mån rätta sig efter antalet fångar och sålunda

kan komma att undergå avsevärda växlingar samt då härtill kommer, att

grunderna för avlöningsförmånerna även för dessa icke-ordinarie befattningshavare

skulle fastställas av Kungl. Maj :t, kan anslagsposten i fråga,

vilken självfallet måste hava förslagsanslags natur, icke begränsas till ett högsta

belopp. Vid beräkningen av anslagspostens belopp, vilken beräkning givetvis

måste åtminstone för närvarande bliva synnerligen approximativ, har

kommittén tagit till utgångspunkt sammanlagda beloppet av avlöningar dels

till icke-ordinarie tjänstemän enligt den för år 1921 fastställda staten å förslagsanslaget

till fångars vård och underhåll, dels till nu å ordinarie stat

uppförda kokerskor, dels, med visst undantag, till sådana predikanter, vilka

avlönas av bestämda anslaget till fångars vård och underhåll. Då vissa av

ifrågavarande befattningshavare åtnjutit tillfällig löneförbättring från särskilt

anslag, torde redan av denna anledning någon höjning av de till ickeordinarie

befattningshavare för år 1921 beräknade avlöningsbelopp bliva erforderlig.

Å andra sidan är att märka, att bostads- och bränsleersättningar,

som utgått till vissa av dessa befattningshavare, äro bestämda efter nu gällande

priser samt att för en del från förenämnda förslagsanslag avlönade

icke-ordinarie befattningshavare, exempelvis vissa predikanter samt läkare,

för förra halvåret 1921 upptagits avlöningsbelopp, som jämväl skola anses

inbegripa tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg.

Vid nu angivna förhållanden har kommittén förslagsvis beräknat anslagsposten

i fråga till ett belopp, som med omkring 25 procent överstiger

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

dels de för år 1921 beräknade avlöningar — bostads- och bränsleersättningar

samt beklädnadsersättning däri inbegripna — till icke-ordinarie personal,

vilka bestridas från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, dels

ock nu utgående avlöningar till vissa av annat anslag avlönade predikanter.

Ifrågavarande anslagspost har kommittén i enlighet härmed uppfört till förslagsvis

600,000 kronor.

Under rubriken omkostnadsstat torde lämpligen böra uppföras eu

anslagspost för bestridande av övriga kostnader för fångvård, vilken anslagspost

självfallet måste hava förslagsanslags natur. Vid beräkningen av

nämnda anslagspost har kommittén ansett sig kunna lägga till grund den

summa, som enligt beräkning för år 1921 skulle täckas av förslagsanslag

för fångars vård och underhåll, dock med avdrag av de belopp som för

nämnda år avsetts för bestridande av utgifter under sådana titlar, vilka av

kommittén föreslagits skola överföras till andra anslagsposter.

Anslagsbehovet för år 1921 att täckas av förslagsanslag för fångars

vård och underhåll har uti den av Kung! Maj :t fastställda staten beräknats

till 3,300,000 kronor.

Avdrages från nämnda summa, dels vad som under nämnda år beräknats

till bestridande av ersättning för bostad och bränsle samt beklädnadsersättning

till ordinarie personal vid fångvårdsstaten, tillhopa omkring

325,000 kronor, dels de för året till vikariatsersättningar till ordinarie personal

vid fångvårdsstaten avsedda medel, cirka 75,000 kronor, dels ock vad

som för året i fråga må kunna belöpa på avlöningar till icke-ordinarie personal

i allmänhet jämte till densamma utgående bostads- och bränsle- samt

beklädnadsersättningar, eller omkring 450,000 kronor, återstår ett belopp

av omkring 2,450,000 kronor, vilket belopp av kommittén uppförts under omkostnadsstat.

Godtages vad kommittén sålunda i olika hänseenden föreslagit, skulle

staterna för fångvården få följande utseende:

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Ordinarie stat.

A. Avlöningsstat.

Fångvårdsstyrelsen.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag . . 178,000 kronor

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ......... 5,000 »

Arvoden å 2,000 kronor till två fullmäktige, förslagsanslag,

högst,................. 4,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. in.,

förslagsanslag, högst,............. 22,000 »

Fångvårdsstaten.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag . . 2,017,000 kronor

Vikariatsersättningar, förslagsanslag......... 80,000 »

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare in. in.,

förslagsanslag................ 600,000 »

B. Omkostnadsstat.

Övriga kostnader för fångvård, förslagsanslag .... 2,450,000 kronor

Summa för slag sanslag 5,356,000 kronor.

Övergångsstat.

Lön

eller

motsvarande.

Tjänst- göringspen- ningar eller

motsvarande.

Arvode.

Summa.

1 kamrerare................

2,300

1,200

_

3,500''

1 pastor, arvode..............

2,100

1,150

—

3,250 1 2 3

1 pastor, arvode..............

2,300

1,200

3,500»

1 bevakningsbefälhavare..........

2,000

—

500

2,500 4

1 predikant ................

—

—

600

600

1 Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor.

2 Efter & år kan den del av arvodet, som motsvarar lön, höjas med 500 kronor och efter 10 år

med ytterligare 500 kronor.

3 Efter 5 år kan den del av arvodet, som motsvarar lön, höjas med 500 kronor och efter 10 år

med ytterligare 500 kronor. — Så länge ifrågavarande befattning är placerad vid centralfångelset i

Karlskrona, skall befattningens innehavare ntan särskild ersättning jämväl bestrida de prästerliga göromålen

vid straffängelset i Karlskrona.

4 Efter 5 år utgår ålderstillägg med 300 kronor och efter 10 år med ytterligare 200 kronor. —

En fjärdedel av innehavande lön, arvode och ålderstillägg utgör tjänstgörings penningar.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

.

Lön

eller

motsvarande.

Tjänst- göringspen- ningar eller

motsvarande.

Arvode.

Summa.

1 kokerska................

400

200

_

600 1

12 kokerskor................

4,800

2,400

—

7,200''

1 fånggevaldiger..............

1 d:o ..............

500

500

—

500

500

Till ålderstillägg, förslagsvis.........

—

—

—

4,500

Till hyresersättningar och vedanslag, där för- mån av fri hostad med bränsle icke åt- njutes, förslagsvis.............

6,050

Summa f örslagsanslag

—

—

—

32,700

1 Efter 5 år kan lönen höjas med 50 kronor och efter 10 år med ytterligare 50 kronor.

/

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

VIII. Kostnadsberäkning.

Till ledning vid bedömandet av den kostnadsökning, som en tillämpning

av kommitténs föreliggande förslag till lönereglering m. m. beträffande

fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten skulle medföra, tillåter

sig kommittén meddela nedanstående uppgifter.

I riksstaten för år 1921 äro för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten

uppförda, bland andra, följande anslag:

Fångvårdsstyrelsen............kr. 116,300

Fångars vård och underhåll:

bestämt anslag............» 949,800

förslagsanslag............> 2,500,000

Förstärkning av förslagsanslaget till fångars

vård och underhåll, förslagsanslag, högst »

Ålderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen

och fångvården anställda ämbets- och

tjänstemän, förslagsanslag.......»

Extra aktuarie i fångvårdsstyrelsen, förslagsanslag,

högst.............»

Läggas härtill

kostnaderna för tillfällig löneförbättring till ordinarie

tjänstemän, beräknade efter förhållandena år 1919,

omkring........''.........» 194,300

samt

till förstärkning av arbetskrafterna å fångvårdsstyrelsens

arbetskontor av inkomster å arbetsdriften

anvisade..................» 5,950

ävensom

skillnaden mellan, å ena sidan, den av Kungl. Maj:t i den

för år 1921 fastställda staten å förslagsanslag till

600,000

90,000

3,900 kr. 4,260,000

opaginerad Kontrollera mot PDF

fångars vård och underhåll upptagna slutsumman.

3,300,000 kronor, och, å andra sidan* -de i-riksstaten

för samma år för ifrågavarande ändamål uppförda

förslagsanslag samt förstärkningsanslag, tillhopa

3,100,000 kronor............kr. 200,000

erhålles en totalsumma av kr. 4,660,250

De av kommittén framlagda nya staterna, övergångsstaten

däri inräknad, sluta å ett sammanlagt belopp av . . kr. 5,388,700

Vid en jämförelse mellan den näst förut återgivna totalsumman och

det sist angivna beloppet är emellertid att märka följande.

I den för de nuvarande kostnaderna upptagna summan ingår icke

värdet av bostad och bränsle, som åtnjutes in natura och icke heller till vissa

icke-ordinarie befattningshavare utgående tillfällig löneförbättring, medan

däremot i nämnda summa äro inberäknade en del utgiftsbelopp, som rätteligen

äro att betrakta såsom dyrtidstillägg. I sistberörda hänseende må erinras,

hurusom ersättning för bostad och bränsle skall bestämmas efter

gängse priser, vadan dylik ersättning utgått med belopp, som innefatta jämväl

den av kristiden föranledda prisstegringen.

Beträffande de föreslagna nya staterna bör uppmärksammas, att däri

upptagna avlöningsbelopp komma att i viss mån minskas på grund av skyldigheten

att erlägga ersättning för tjänstebostad.

Likaså må framhållas, hurusom särskilt de för vikariatsersättningar

och avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare av kommittén beräknade

anslag måste, såsom redan förut nämnts, betraktas såsom synnerligen approximativa.

Vidare må erinras, att genom den av kommittén föreslagna anordning

vid övergång till efterskottsutbetalning av hela avlöningen en kostnadsökning

föranledes första året, då de nya staterna börja tillämpas.

Slutligen är att märka, hurusom vid ovanstående kostnadsberäkningar

hänsyn icke — med ovan angivna undantag — blivit tagen till dyrtidstillägg,

vare sig de som nu utgå, eller de som efter regleringens genomförande kunna

antagas komma att utgå.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

IX. Kommitténs hemställan.

Under åberopande av vad förut i detta betänkande anförts hemställer

kommittén, att Kungl. Maj :t måtte föreslå 1921 års riksdag,

dels besluta, att det utav kommittén uti betänkande delen LXII framlagda

förslag till avlöning sreglemente för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, skall

från och med den 1 januari 1922 äga tillämpning å befattningshavare vid

fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten;

dels besluta, att uti den till samma reglemente hörande tjänsteförteckning

må under andra huvudtiteln införas följande:

1

Verk och befattningar.

Avdelning

och löne- grad enligt

iöneplanen.

Verk och befattningar.

Avdelning

och löne- grad enligt

Iöneplanen.

Andra huvudtiteln.

Fångvårdsstaten.

1 direktör av l:a klass.......

B 17

Fångvårdsstyrelsen och fångvårds-

4 direktörer av 2:a klass ......

B 16

staten.

1 förste pastor och överlärare ....

B 16

Fångvårdsstyrelsen.

16 direktörer av 3:e klass......

B 15

1 överdirektör ...........

A 2

5 pastorer och förste lärare.....

B 15

2 byråchefer............

B 20

1 kamrerare............

B 14

3 byrådirektörer..........

B 18

3 assistenter av l:a klass ......

B 12

2 sekreterare ...........

B 15

9 assistenter av 2:a klass......

B 11

1 kamrerare............

B 15

15 assistenter av 3:e klass......

B 9

2 notarier.............

B 13

2 assistenter, kvinnliga.......

C 6

1 aktuarie............

B 13

8 kronobäktesföreståndare av l:a klass

B 9

2 revisorer ............

B 13

7 kronobäktesföreståndare av 2:a klass

B 8

3 assistenter av 3:e klass......

B 9

12 uppsyningsman.........

B 5

2 kontorsskrivare, kvinnliga.....

C 5

3 yrkesmästare av l:a klass.....

B 5

3 kanslibiträden, kvinnliga.....

C 3

46 överkonstaplar..........

B 4

3 kontorsbiträden, kvinnliga.....

C 2

23 yrkesmästare av 2:a klass ....

B 4

2 skrivbiträden, kvinnliga.....

C 1

402 vaktkonstaplar .........

B 2

1 förste expeditionsvakt......

B 3

4 första vaktfruar.........

C 3

2 expeditionsvakter........

B 1

36 vaktfruar............

C 1

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

dels godkänna följande särskilda bestämmelser att från och med den

1 januari 1922 lända till efterrättelse beträffande tjänstemän vid fångvårdsstaten,

nämligen:

tjänsteman skall, om han därtill förordnas, vara skyldig att såsom vikarie

bestrida befattning i samma eller lägre lönegrad;

tjänsteman, tillhörande någon av 1—5 lönegraderna enligt avlöningsreglementets

9 §, avdelningarna B eller C, må även i andra fall än vid skada

till följd av olycksfall i tjänsten, enligt av Kungl. Maj:t meddelade närmare

bestämmelser, erhålla erforderlig läkarvård jämte läkemedel på fångvårdens

bekostnad, dock att vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt

icke må vid sådant sjukdomsfall bestridas av fångvårdens medel under tid,

då tjänstemannen åtnjuter oavkortad lön;

dels godkänna det av kommittén framlagda förslag till stater för

fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten;

dels ock förklara, att därest prästman, som vid utgången av år 1921

innehade pastor sbefattning vid fångvården, övergår till ordinarie tjänst vid

fångvårdsstaten, han icke må hava skyldighet att ingå såsom delägare i civilstatens

ä/nke- och pupillkassa, under förutsättning att han fullgör för ordinarie

prästman stadgad av giftsskyldighet till prästerskapets änke- och

pupillkassa.

Därjämte tillåter sig kommittén, likaledes under åberopande av vad

förut anförts, hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida ej genom

vidtagande av lämpliga anordningar åtmintone vissa tillsyningsmansbefattningar

vid kronohäkten skidle kunna indragas, samt därefter vidtaga de åtgärder,

vartill utredningen kan föranleda.

14—202804. Löneregler ing skommittén. Bet. LXIII.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Bilaga 1.

Förteckning över till kommittén inkomna framställningar rörande

fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten.

Till kommittén hava antingen från vederbörande statsdepartement eller fångvårdsstyrelsen

överlämnats eller ock direkt ingivits följande framställningar, vilka förtecknats i

den ordning de inkommit till kommittén.

Sveriges fängvårdsmannaförbund, angående förbättring av bevakningspersonalens

ekonomiska ställning, jämte

Fångvårdsstyrelsens i ärendet avgivna yttrande.

Uppsy ning smän vid rikets fångvårdsanstalter, angående inrättande av ordinarie uppsyningsmansbefattningar,

jämte

Fångvårdsstyrelsens i ärendet avgivna yttrande.

Fångvårdsstyrelsen, angående avlöningsförbättring för tjänstemän hos styrelsen och

vid fångvårdsstaten.

Svenska fångvårdssällskapets styrelse, angående förbättrade avlönings- och pensionsförmåner

för vissa tjänstemän vid fångvårdsstaten, jämte

Fångvårdsstyrelsens i ärendet avgivna yttrande.

Numera direktören L. F. Wiik, angående särskild ersättning för tjänstgöring å

annan ort än stationeringsorten, jämte

Fångvårdsstyrelsens och Statskontorets i ärendet avgivna yttranden.

Statskontoret, i fråga om flyttningsersättning åt befattningshavare vid fångvården.

Fångvårdsstyrelsen, angånde d:o.

Fångvårdsstyrelsen, angående omorganisation i vissa hänseenden av styrelsen och

fångvårdsstaten.

Fångvårdsstyrelsen, angående inrättande av ytterligare ordinarie befattningar hos

styrelsen.

Fångvårdsstyrelsen, angående gratifikationer för år 1918 till vissa befattningshavare

vid fångvårdsstaten, jämte

Statskontorets i ärendet avgivna yttrande.

Svenska fångvårdssällskapets styrelse, angående lönereglering för vissa högre befattningshavare

vid fångvårdsstaten m. m., jämte

Fångvårdsstyrelsens i ärendet avgivna yttrande.

Numera förste pastorn K. H. Ernberg m. fl. angående lönereglering för pastorer och

lärare vid fångvårdsstaten, jämte

Fångvårdsstyrelsens i ärendet avgivna yttrande.

Sveriges fängvårdsmannaförbund (två framställningar), angående lönereglering för

lägre befattningshavare vid fångvårdsstaten, jämte

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Fångvårdsstyrelsens i ärendet avgivna yttrande.

Sveriges fångvår dsmannaförbund och förre vaktkonstapeln J. A. Thorén (två framställningar),

angående förbättrade pensionsförmåner för befattningshavare vid fångvårdsstaten,

jämte

Fångvårdsstyrelsens i ärendet avgivna yttrande.

Förste pastorn Ernberg, angående avlöningsförmånerna för predikanter vid fångvårdsstaten,

jämte

Fångvårdsstyrelsens i ärendet avgivna yttrande.

Fångvårdsstyrelsen, angående flyttningshjälp åt befattningshavare vid fångvårdsstaten.

Fängelseläkaren W. Djurberg, angående semester.

Förste aktuarien A. Lundqvist, angående organisationen av fångvårdsstyrelsens avdelning

för straffregistret.

Fångvårdsstyrelsen, angående ställande av fullmäktige vid styrelsens sida.

Assistenter vid fångvårdsstaten, angående deras löneförhållanden, jämte

Fångvårdsstyrelsens i ärendet avgivna yttrande.

A. G. Johnsson m. fl. arbetsledare vid fångvårdsstaten, angående arbetsledares avlöningsförmåner.

Direktören vid centralfängelset å Härianda, angående assistentens vid samma fängelse

löneställning.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Bilaga 2.

Transumt

av

kommitténs i betänkandet delen LXII framlagda förslag till

\

Avlöningsreglemente för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.

1 avd. Ordinarie tjänstemän.

3 kap. Ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom fullmakt eller konstitutorial.

9 §•

Löneplan.

Avdelning: A. För manliga tjänstemän i cliefs- eller därmed jämförlig ställning.

Lönegrad.

Löne-

klass.

Ortsgrupp.

A.

B.

C.

D.

E.

F.

G.

|

l:a lönegraden.......

1

kr.

11,580

kr.

11,820

kr.

12,060

kr.

12,300

kr.

12,540

kr.

12,780

kr.

13,020

2:a löneqraden.......

2

13,200

13,500

13,800

14,100

14,400

14,700

15,000

i 3:e lönegraden.......

3

15,240

15,540

15,840

16,140

16,440

16,740

17,040

1 ''!

I 4:e lönegraden.......j| 4

16,200

16,500

16,800

17,100

17,400

17,700

18,000

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Avdelning B. För andra manliga tjänstemän.

Lönegrad.

Löne-

Ort

s g r

upp

klass.

A.

B.

C.

D.

E.

F.

G.

1

kr.

1,980

kr.

2,070

kr.

2,160

kr.

2,250

kr.

2,340

kr.

2,430

kr.

2,520

2

2,100

2,196

2,292

2,388

2,484

2,580

2,676

l:a lönegraden......

3

2,220

2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832

4

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

5

2.460

2,574

2,688

2.802

2,916

3,030

3.144

2

2,100

2,196

2,292

2,388

2,484

2,580

2,676

3

2,220

2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832

2:a lönegraden......

4

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

5

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

6

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

3

2,220

2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832

4

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

3:e lönegraden......

5

2,460

2,574

2,688

2*802

2,916

3,030

3,144

6

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

7

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

4

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

5

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

4:e lönegraden......

6

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

7

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

8

2,880

3,012

3.144

3,276

3,408

3,540

3,672

6

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

7

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

5:e lönegraden......

8

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

9

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

10

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104

8

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

9

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

6:e lönegraden......

10

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104

11

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350

12

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Lönegrad.

Löne-

0 r t

s g r

upp.

klass.

A.

B.

C.

D.

E.

F.

G.

10

kr.

3,240

kr.

3,384

kr.

3,528

kr.

3,672

kr.

3,816

3,960

kr.

4,104

11

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350

7:e lönegraden......

12

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

13

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

14

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

11

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350

12

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

1 8:e lönegraden......

13

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

14

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

15

4,560

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

12

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

13

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4.770

4,932

9:e lönegraden......

14

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

15

4,560

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

16

4,860

5,058

5.256

5,454

5,652

5,850

6,048

13

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

14

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

10:e lönegraden......''

15

4,560

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

16

4.860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

17

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

(

14

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

15

4,560

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

ll:e lönegraden......;

16

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

17

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

1 18

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

16

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

12:e lönegraden......

17

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

18

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

19

5,880

6,102

6,324

6,546

6,768

6,990

7,212

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Lönegrad.

Löne-

Ort

s g r

upp

klass.

A.

■>

C.

D.

E.

F.

G

17

kr.

5,160

kr.

5,370

kr.

5,580

kr.

5,790

kr.

6,000

kr.

6,210

kr.

6,4*20

13:e lönegraden......

18

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

19

5,880

6,102

6,324

6,546

6,768

6,990

7.212 |

20

6,300

6,528

6,756

6,984

7,212

7,440

7,668

18

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6.816

14:e lönegraden......

19

5,880

6,102

6,324

6,546

6,768

6,990

7,212

20

6,300

6,528

6,756

6,984

7,212

7,440

7,668

21

6,720

6,954

7.188

7,422

7,656

7,890

8.124

,

20

6,300

6,528

6,756

6,984

7,212

7,440

7,668

15:e lönegraden......<J

21

6,720

6,954

7,188

7,422

7,656

7,890

8,124

22

7,140

7,380

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580 |

1

23

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

22

7,140

7,380

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580 j

16:e lönegraden......

23

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060 t

24

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540 |

25

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

t

23

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060 j

17:e lönegraden......

24

8,100

8.340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

25

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020 j

26

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

24

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540 |

18:e lönegraden......

25

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

26

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

10,260 !

10,500 1

27

9,540

9,780

10,020

10,260

10.500

10,740

10.980 |

’

25

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780 :

10,020 |

19:c lönegraden......

26

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020 I

10,260

10,500

27

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980 ;

28

10,020

10,260

10,500

10,740

10.980

11.220

11,460

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Lönegrad

Löne-

klass.

Ort

s g r

upp

A.

B.

C.

D.

E.

F.

G.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

(

26

9,060

9.300

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

27

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

20:e lönegraden.......''

28

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

11,220

11,460

1

29

10,500

10,740

10,980

11,220

11,460

11,700

11,940

Avdelning'' C. För kvinnliga tjänstemän.

Lönegrad.

Löne-

Ort

s g r

upp.

klass.

A.

B.

C.

D.

E.

F.

G.

1

kr.

1,440

kr.

1,500

kr.

1,560

kr.

1,620

kr.

1,680

kr.

1,740

kr.

1,800

l:a lönegraden......i

2

1,560

1,620

1,680

1,740

1,800

1,860

1,920

3

1,680

1,740

1,800

1,860

1,920

1,980

2,040

1

4

1,800

1,860

1,920

1,980

2,040

2,100

2,160

f

„ , 1

4

1,800

1,860

1,920

1,980

2,040

2,100

2,160

5

1,920

1,983

2,046

2,109

2,172

2,235

2,298

2:a lönegraden......<

6

2,040

2,106

2,172

2,238

2,304

2,370

2,436

l

7

2,160

2,229

2,298

2,367

2,436

2,505

2,574

(

7

2,160

2,229

2,298

2,367

2,436

2,505

2,574

3:e lönegraden......:

8

2,280

2,352

2,424

2,496

2,568

2,640

2,712

9

2,400

2,475

2,550

2,625

2,700

2,775

2,850

1

10

2,550

2,628

2,706

2,784

2,862

2,940

3,018

1

, ... 1

8

2,280

2,352

2,424

2,496

2,568

2,640

2,712

9

2,400

2,475

2,550

2,625

2,700

2,775

2,850

4:e lönegraden......^

10

2,550

2,628

2,706

2,784

2,862

2,940

3,018

i

11

2,700

2,784

2,868

2,952

3,036

3,120

3,204

11

2,700

2,784

2,868

2,952

3,036

3,120

3,204

5:e lönegraden......

12

2,850

2,940

3,030

3,120

3,210

3,300

3,390

13

3,030

3,126

3,222

3,318

3,414

3,510

3,606

1

14

3,210

3,312

3,414

3,516

3,618

3,720

3,828

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Lönegrad.

I Löne-

1

I

Ort

s g r

n p p

! klass.

j

A.

B.

C.

1).

E.

¥.

G.

i

(

12

kr.

2,850

kr.

2,940

kr.

3,030

kr.

3,120

kr.

3,210

kr.

3,300

kr.

3,390

6:e lönegraden......''

13

3,030

3,126

3,222

3,318

3,414

3,510

3,6d6

14

3,210

3,312

3,414

3,516

3,618

3,720

3,828

1

15

3,390

3,501

3,612

3,723

3,834

3,945

4,056

i

15

3,390

3,501

3,612

3,723

3,834

3,945

4,056

7:e lönegraden......|

16

3,600

3,714

3,828

3,942

4,056

4,170

4,284

17

3,810

3,927

4,044

4.161

4,278

4,‘95

4,512

I

18

4,020

4,140

4,260

4,380

4,500

4,620

4,740

(

18

4,020

4,140

4,260

4,380

4,500

4,620

4,740

8:e lönegraden......J.

1

19

4,260

4,380

4,500

4,620

4,740

4,860

4,980

20

4,500

4,620

4,740

4,860

4,980

5,100

5,220

21

4,800

4,920

5,040

5,160

5,280

5,400

5,520

15—202804. Lönereglering skommitténs bet. LXIII.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Särskilda yttranden.

Utdrag av ''protokoll, hållet hos den av Kungl. Maj:t den 3

oktober 1902 tillsatta kommitté för avgivande av förslag

rörande reglering av statens ämbetsverks och myndigheters

löneförhållanden in. rn.

1921 den 24 januari.

Närvarande:

Herr ordföranden samt herrar Ekman, August Nilsson, Bernhard

Nilsson och Edbom samt såsom särskilda ledamöter herr Malmroth och

undertecknad Sidenbladh ävensom de vid behandlingen av här nedan omförmälda

ärende jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande av chefen för justitiedepartementet

tillkallade särskilda sakkunniga, nämligen direktören O. L.

W. F. Almén, förste pastorn K. H. Ernberg, assistenten S. P. Wigh, kronohäktesföreståndaren

P. Kristensson, uppsyningsmannen E. G. Hellgren,

uppsyningsmannen G. G:son Strömberg och vaktkonstapeln E. M. P:son

Lönndahl.

Företogs, till behandling frågan om reglering av löneförhållanden

in. m. vid fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten; och beslöt kommittén

att med skrivelse denna dag till Kungl. Maj:t avgiva utlåtande i ämnet.

Därvid anfördes av nedan nämnda ledamöter och sakkunniga de

särskilda meningar i ärendet, som finnas återgivna här efteråt:

av herrar Ekman, August Nilsson, Bernhard. Nilsson, Malmroth och

Sidenbladh, vilka anförde:

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

»Såsom framgår av det vid kommitténs betänkande delen LXII (sid.

178—182) fogade utdrag av kommitténs protokoll den 3 november 1920

hava vi anfört särskilda meningar beträffande en del bestämmelser i det

uti nämnda betänkande innefattade förslag till avlöningsreglemente för

befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk tillhörande

den civila statsförvaltningen. Sålunda hava särskilda meningar anförts:

i fråga om 10 § av Malmroth och Sidenbladli;

i fråga om 14 § av Ekman, August Nilsson och Bernhard. Nilsson;

samt i fråga om 25 § av Malmroth och Sidenbladh.

Då nämnda avlöningsreglemente förutsatts skola gälla jämväl för

befattningshavare vid fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten, få vi även

i nu förevarande ärende åberopa nyssberörda av oss anförda särskilda

meningar.»

av herr Malmroth, som beträffande placeringen av tjänstemän i nuvarande

2:a normalgraden hos fångvårdsstyrelsen åberopade sin i förenämnda

protokollsutdrag den 3 november 1920 (sid. 174 175) återgivna

särskilda mening i berörda hänseende;

av herrar Hellgren, Lönndahl och Strömberg, vilka anförde:

»Vid behandling av frågan om tjänsters vid fångvårdsstaten placering

i lönegrader har kommittén till en början framhållit, hurusom vid

ett värdesättande av ifrågavarande tjänster hänsyn borde tagas till de säregna

förhållanden, varunder fångvårdspersonalens tjänstgöring äger rum,

samt de särskilda kvalifikationer, som måste ställas å fängelsetjänstemännen

(se betänkandet sid. 69—70).

Då kommittén skolat i anslutning till sitt berörda uttalande föreslå

placering av ifrågavarande tjänster å löneplanen, har emellertid kommittén

enligt vårt förmenande, vad de lägre tjänstemännen angår, icke tillfyllest

tagit hänsyn till berörda omständigheter samt det förhållandet, att av

ifrågavarande tjänstemän måste fordras en viss mognad i omdöme och en

jämförelsevis hög levnadsålder vid anställandet, till följd varav dessa

tjänster blivit för lågt. placerade.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Vi hava därför ansett, att vak t kon staplar, överkonstaplar, uppsyningsman

och yrkesmästare av l:a och 2:dra klass samt vaktfruar rätteligen

bort placeras en lönegrad högre än vad kommittén föreslagit.»

In fidem:

Elis Sidenblad/i.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:278 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av löneförhållanden vid statens tvångsarbetsanstalter m. m. s. 1 i texten
  2. SU 1921:163 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av löneförhållanden vid statens tvängsarbetsanstalter m. in. a1 i texten