Sök i Ratio Lex

Angående anslag till byggnadsarbeten '' m. m. vid statens tvångsarbetsanstalter

1921-03-18 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:265, Angående anslag till byggnadsarbeten '' m. m. vid statens tvångsarbetsanstalter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 265.

1

Nr 265.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående anslag till

byggnadsarbeten '' m. m. vid statens tvångsarbetsanstalter;

given Stockholms slott den 18 mars 1921.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet för

socialärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Elmquist.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet ä Stockholms

slott den 18 mars 1921.

N ärvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,

Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Elmquist anförde:

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under tilläggsstatens

femte huvudtitel, punkt 7, föreslagit riksdagen, att, i avbidan på särBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 225 höft. (Nr 265.) 673 21 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 265.

Tvångsarbetssakkunniga

angående

riktlinjer för

lösdriv arbehandling

ens

omläggning.

skild proposition i ämnet, till utförande av vissa byggnadsarbeten m. m.

vid statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö å tilläggsstat för år 1921

beräkna ett reservationsanslag av 285,000 kronor.

Jag anhåller nu att få till behandling upptaga denna jämte andra

i samband därmed uppkomna frågor.

På grund av nådigt bemyndigande den 9 juli 1920 har dåvarande

chefen för socialdepartementet samma dag tillkallat särskilda personer

att i egenskap av sakkunniga inom departementet biträda med utarbetande

av förslag till erforderliga författningar angående statens tvångsarbetsanstalter

ävensom med utredning och förslag till de åtgärder, som

i övrigt kunde finnas påkallade i sammanhang med berörda anstalters

skiljande från fångvården. Dessa sakkunniga, ledamoten i riksdagens

första kammare byråchefen greve G. Lagerbjelke, ordförande, samt kyrkoherden

Hagbard Isberg, överläkaren, medicine doktorn Olof Kinberg,

ledamoten av riksdagens första kammare Fritz Lindqvist, t. f. kanslirådet

Hjalmar Nyman, brigadören vid frälsningsarmén Alma Petri och

direktören C. G. Reutercrona, hava den 2 december 1920 avgivit betänkande,

innefattande bland annat förslag till stadga för statens tvångsarbetsanstalter,

samt till vissa nybyggnads- och omändringsarbeten vid

anstalterna. Kungl. Maj:t har den 23 december 1920 utfärdat stadga i

huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag, enligt vilken

stadga inseendet över och högsta ledningen av varje anstalt tillkommer

en av Kungl. Maj:t för en tid av högst fyra år i sänder förordnad

styrelse.

Ovannämnda sakkunniga, vilka kallats de tvångsarbetssakkunniga,

hava i sitt betänkande angivit vissa riktlinjer för lösdrivarbehandlingens

omläggning inom de gränser, nu gällande lösdrivarlag utstakade, utan

att därigenom fattigvårdslagstiftningskommitténs pågående utredning

rörande ny lösdrivarlag föregrepes. Särskilt har därvid framhållits av de

sakkunniga, att anstaltsbehandlingen borde i första hand inriktas på att

genom uppfostran och individuell behandling återföra lösdrivaren till ett

nyktert och ordentligt liv. Vid individualiseringen borde hänsyn tagas

till den internerades förutsättningar i avseende å psykisk läggning, ursprung

och uppfostran, vanor, yrkesutbildning, tidigare ställning m. m.

I fråga om rent yttre anordningar vid anstalterna borde åtgärder vidtagas

för att mindre framhäva tvångsarbetets likhet med fängelse och

staffarbete. Logementen borde i möjligaste mån befrias från karaktären

av straffanstalt, varjämte förbättringar borde vidtagas med avseende å

de hygieniska anordningarna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 265.

De tvångsarbetssakkunniga hava, såsom ovan nämnts, föreslagit

vissa nybyggnads- och omändringsarbeten vid tvångsanstaltema, avseende

att få dem anordnade så, att de lämpade sig för den omläggning av

lösdrivarbehandlingen, som med anstalternas skiljande från fångvården

åsyftades.

Därvid hava de sakkunniga beträffande tvångsarbetsanstaltens å

Svartsjö nuvarande lokaler uttalat, att dessa i flera avseenden vore otillfredsställande.

Själva anstaltshusen — i övrigt väl underhållna — vore

olämpligt placerade och de i dem inredda lokalerna numera otidsenliga,

otillräckliga och i några fall verkligt underhaltiga. Anstalten förfogade

över fem skilda byggnader: nattcellbyggnaden — det forna slottet —

sjukhusbyggnaden, ekonomihuset, verkstadshuset och kanslibyggnaden.

I f. d. slottet vore tvångsarbetarne inlogerade i nattceller — sovboxar

— vilka till ett antal av 300 inretts i de redan befintliga rummen.

Boxarna vore försedda med mellanväggar av korrugerad plåt och gallerverk

av trä å framsidan. Å nedre botten läge boxarne i två våningar.

Nödiga diskrum vore provisoriskt inredda i en del halv- och helmörka

skrubbar. I byggnaden funnes dessutom ett vaktrum samt en s. k.

centralhall — det forna slottskapellet — jämte förstugor och två trappuppgångar.

I den rymliga källarvåningen vore två isoleringsceller inredda

samt dessutom proviantförråd och torkrum m. m. Å vindarne

funnes beklädnadsförråd och andra förrådsutrymmen. I sjukhusbyggnadens

övre botten vore sjukavdelningen förlagd. Denna bestode av

väntrum, läkarens mottagningsrum, ett behandlingsrum, ett mindre operationsrum,

tre sjuksalar, kök och badrum jämte klosetter och förrådsutrymme.

I byggnadens nedre våning funnes skolsal, biblioteksrum,

expeditionsrum för pastor och lärare samt kamrerarekontor och mottagningsrum

för nyanlända tvångsarbetare. Å vinden förvarade tvångsarbetarnes

till anstalten medhavda kläder och effekter. I ekonomihuset

funnes kök, bageri, tvätteri med torkvind och särskilt mangelrum, badoch

ångpannerum. I verkstadshuset vore förlagda anstaltens reparationsverkstäder

i två bottnar samt i vindsvåningen en större samlingssal.

Kanslibyggnaden inrymde expeditionslokaler och vaktrum samt 9

straffceller. Samtliga anstaltslokaler uppvärmdes medels kokskaminer

utom sjukhusbyggnaden och kanslihusets övre våning, där kakelugnar

funnes.* Elektriskt ljus hölle på att inledas i samtliga hus. Vatten och

avlopp funnes i ekonomihuset, i f. d. slottet och i sjukhusbyggnaden.

Cisterner vore uppställda å slottsvinden och å ekonomihusets torkvind,

Nybyggnadsoch

omändringsarbeten

vid

statens

tvängsarbetsanstalt

å Svartsjö.

Sakkunniga.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Norskt

kommitté
fcetänkande.

4 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 265.

dit vattnet pumpades från en å borggården befintlig borrbrunn med riklig

vattentillgång.

De sakkunnige ansåge följande fel vidlåda tvångsarbetsanstaltens

nuvarande lokaliteter: Anordnandet i slottsrummen av 300 nattceller

eller sovboxar, delvis inredda i två våningar, medförde ett hopande av

alltför många människor i en byggnad utan möjlighet att verkligt individualisera

dem genom förläggande i skilda grupper av de olikartade

element, vilka var för sig fordrade särskild behandling. Sjukhusavdelningen

bestode av inbördes så olämpligt belägna och anordnade lokaler,

att avdelningen på den grund helt måste utdömas. Det i ekonomihuset

belägna anstaltsköket vore för trångt och saknade helt och hållet utrymme

för insättande av stekspisel och anordningar för rensning och

diskning, varjämte det i samma byggnad anordnade bageriet ävenledes

vore i behov av utvidgning och ändrade ugnsförhållanden. De i

kanslibyggnaden belägna straffcellerna vore alltför små och för få till

antalet. Expeditionslokalerna vore var för sig tillräckliga men läge

nu spridda och behövde sammanföras i en byggnad. Uppvärmningen

av anstaltens hus genom kaminer vore ur alla synpunkter förkastlig

och oekonomisk samt även eldfarlig. Hygieniska anordningar —

tvätt- och diskrum — saknades nära nog fullständigt eller vore, där de

före funnes, synnerligen underhaltiga. Vatten- och avloppsledningar saknades

vid de flesta bostadshusen och, där sådana ledningar funnes,

fungerade de otillfredsställande på grund av otillräckliga rördimensioner

och cistern utrymmen jämte otillfredsställande pumpanordningar. Omslutningsplanken

kring anstalten, vilka vore av trä, vore delvis nedruttnade

och behövde ersättas med stenmur eller annan hägnad av hållbar

materiel.

I frågan huru en tidsenlig tvångsarbetsanstalt borde vara anordnad,

hava de tvångsarbetssakkunniga lämnat redogörelse för ett i december

1908 dagtecknat utlåtande, avgivet av en i Norge av norska justitiedepartementet

tillsatt kommitté med uppdrag att utarbeta plan för en

ny norsk tvångsarbetsanstalt; och hava de sakkunniga förklarat sig

kunna i huvudsak instämma med de uttalanden, som lämnats i berörda

utlåtande av den norska kommittén.

Angående de synpunkter, som enligt den norska kommittén borde

vinna beaktande vid anordnande av en modern tvångsarbetsanstalt, må

här anföras följande:

I varje tvångsarbetsanstalt måste finnas ett tillräckligt antal celler.

Dessa skulle hava användning i många olika fall: för nykomna, för avgående,

för sjuka och sjukliga, för personer, vilkas sinnestillstånd krävde

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 265. 5

mera stillhet under längre eller kortare tid, för personer, som av en eller

annan orsak måste särskilt observeras, för personer, som vore för goda

att blandas med hopen, för dåliga personer, vilkas moraliska inlåtande

på de andra vore i särskild grad ogynnsam, för personer med pervers

könsdrift, för orostiftare m. fl. Vidare vore det nödvändigt att ständigt

hava ett antal lediga celler till disposition, då de kunde behövas för att

i sin begynnelse kväva tillbud till myteri och sammangaddningar. Det

minsta antal celler, som krävdes för en genomsnittsbeläggning av 200

man, vore 30 å 40.

De till tvångsarbetarnes inlogering bestämda byggnaderna måste

vara i möjligaste mån eldsäkra. Detta först och främst av hänsyn till

alla de personer, som hölles instängda i låsta rum. Uppstode om natten

eld i en anstaltsbyggning av trä, vore föga sannolikt, att alla skulle

kunna komma ut. Kravet på eldsäkerhet kunde endast tillfredsställas

genom att bygga stenhus med brandsäkra golv. Denna hänsyn talade

även för användandet av centraluppvärmning och elektriskt ljus.

Byggnaderna måste vara så inrättade, att det funnes möjlighet att

genomföra en tillfredsställande gruppering av tvångsarbetarna. Särskilt

måste stora gemensamma sov- och matsalar undvikas. Sådana vore

icke allenast förkastliga ur säkerhetshänsyn, då stora gemensamhetsrum

gåve tvångsarbetarna tillfälle att ställa till komplotter och sammangaddningar

och att uppträda i samlad trupp. Men också hänsynen till den

moraliska smittan gjorde det nödvändigt att kunna gruppera de internerade

efter ålder, tidigare bestraffningar o. s. v.

På grund av nådigt bemyndigande den 27 augusti 1920 hava de

tvångsarbetssakkunniga anlitat arkitekten Hjalmar Berven att biträda de

sakkunniga vid utarbetande av förslag till erforderliga nybyggnads- och

omändringsarbeten vid Svartsjö; och har Berven i enlighet med av de

sakkunniga gjorda anvisningar uppgjort ritningar till dessa arbeten ävensom

kostnadsförslag, till vilka ritningar och förslag jag tillåter mig

hänvisa.

De föreslagna arbetena äro enligt de sakkunnigas förslag följande:

I expeditionsbyggnaden skulle de i bottenvåningen belägna cellerna

borttagas och där i stället anordnas kontor, expedition och kassavalv

för kamreraren samt ett rum och ett förråd, vilka skulle läggas till

vaktrumsavdelningen.

I våningen 1 trappa upp skulle endast mindre förändringar göras

i samband med borttagandet av de nuvarande skorstensstockarna.

Sakkunniges

förslag till

nybyggnadsoch

omändringsarbeten

vid

Svartsjö.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 265.

I ekonomibyggnaden borde köket ntökas med ett särskilt stekkök,

renseri och skafferi, och skulle alla lokalerna förses med moderna anordningar

för en rationell skötsel av en dylik anläggning. Bageriet skulle

förflyttas till den västra tillbyggnaden och skulle bestå av ett rum för

förvaring av bränsle och eldning av ugnen, själva bageriet samt ett

rum för utlämning av bröd. Tvättinrättningen skulle i huvudsak bibehållas

i oförändrat skick utom att förändringar skulle vidtagas beträffande

lokalerna för in- och utlämning av tvätt samt förrådet. Å vinden

skulle inredas torkrum samt stryk- och mangelrum. Den östra tillbyggnaden,

i vilken det nuvarande ångpannerummet vore beläget, skulle

utökas med eu avdelning för bad, innehållande avklädningsrum, badstu

och karbad. Dessutom skulle finnas en mindre reparationsverkstad som

ersättning för det utrymme i ångpannerummet, som nu disponerades för

dylika arbeten, men sedan måste användas på annat sätt.

Inom slottet skulle vidtagas endast mindre förändringar. I bottenvåningen

hade i norra delen av byggnaden anordnats eu sjukavdelning,

bestående av väntrum, behandlingsrum, rum för läkare, två sjuksalar,

isoleringsrum, kök, badrum samt förråd. Resten av bottenvåningen

samt hela våningen 1 trappa upp vore avsedd att användas till

logement.

De hygieniska kraven hade tillgodosetts genom anordnandet av

tamburer för ytterkläder, tvättrum och diskkök. De nuvarande boxarna

i logementen vore ämnade att borttagas i den utsträckning, det kunde

anses lämpligt, när den planerade slutna avdelningen bleve färdig.

Slottets fasader berördes icke på något sätt av ändringsarbetena,

med undantag för att ett par nu igenmurade fönster på norra gaveln

åter skulle upptagas.

I sjukhusbyggnaden, där bottenvåningen för närvarande användes

till skollokaler m. m. och huset för övrigt till sjukhus, skulle våningen

1 trappa upp ändras till en avdelning omfattande 13 mindre rum, avsedda

för 1 person i varje rum, samt dagrum, tvättrum och diskkök

samt rum för vårdare. I bottenvåningen skulle inga förändringar göras

utom att trappan i sydvästra hörnet skulle borttagas och stora trappan

fortsättas upp på vinden.

Den slutna avdelningen vore avsedd att uppföras av tegel i två

våningar. Den innehölle i souterrainvåningen 5 stycken straffceller samt

i bottenvåningen 24 celler, två diskkök, två tvättrum samt vaktrum,

uppdelade på båda sidor om en mittkorridor. Våningen 1 trappa upp

vore lika med bottenvåningen, utom att den innehölle 26 celler, alltså

hela huset 50 celler. Cellernas storlek vore 6 m2 och 18 m3, vilket av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 265.

7

de sakkunniga ansetts tillräckligt. Byggnaden skulle vara förlagd i

förlängningen av det nuvarande sjukhuset och skulle sålunda med sitt

läge i norr och söder komma att erbjuda bästa möjliga belysningsförhållanden.

I verkstadsbyggnaden skulle inga andra ändringar göras, än de,

som vore betingade av värmelednings indragande.

Det nuvarande träplanket vore avsett att ersättas med en mur i

likhet med den, som redan funnes vid entréen.

Utanför ekonomibyggnaden intill pannrummet skulle vattentornet

förläggas. Det skulle uppföras av sten och cisternen skulle rymma

50 ma. Tornet skulle uppföras till sådan böjd, att alla inom anstalten

liggande byggnader kunde erhålla vatten.

Enligt de sakkunnigas betänkande bilagda kostnadsberäkningar

skulle kostnaderna uppgå för

ändringsarbeten inom expeditionsbyggnaden.

till

kronor

27,433

—

» » ekonomibyggnaden ....

67,321

—

» » slottet...............................

....... »

»

105,710

—

» )) sjukhuset.........................

....... »

37,755

—

nybyggnad för sluten avdelning ......................

....... »

272,435

—

)) » vattentorn ...............................

....... »

43,549

—-

Summa kronor

Härtill komma kostnader för värme, vatten och

554,203

avlopp .......................................................................

kronor

275,000

—

mur kring anstalten ...........................................

»

30,000

—

järngaller i en del fönster..................................

»

5,400

—

Summa

kronor

310,400

-.

Hela kostnaden för om- och tillbyggnad av anstalten slutar alltså

på en summa av 864,603 kronor.

De sakkunniga uttala vidare, att samtliga dessa ändrings- och nvbyggnadsarbeten

helt naturligt ej kunde samtidigt verkställas. Med

hänsyn till såväl ekonomiska skäl som till nu rådande förhållanden å

byggnadsmarknaden borde arbetena utföras i olika stadier, sålunda i

lista byggnadsstadiet: ekonomibyggnaden, vattentornet, verkstadshuset

samt en del yttre ledningar för värme, vatten och avlopp;

2:dra byggnadsstadiet: slutna avdelningen och omslutningsmur;

3:dje byggnadsstadiet: slottet, sjukhusbyggnaden och expeditionsbyggnaden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 265.

Social
styrelsen.

Byggnads
styrelsen.

I enlighet med det nu anförda hava de sakkunniga hemställt, att

Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen göra hemställan, att riksdagen

måtte ej mindre medgiva utförande av nybyggnads- och omändringsarbeten

å Svartsjöanstalten i huvudsaklig överensstämmelse med de

sakkunnigas förslag för en beräknad kostnad av sammanlagt 864,603- kronor än även till bestridande av kostnaderna för omändringen

av ekonomibyggnaden och verkstadshuset samt för uppförande av

vattentorn och anordnande av en del yttre ledningar för värme, vatten

och avlopp på tilläggsstat för år 1921 anvisa ett reservationsanslag å

250,000 kronor.

Socialstyrelsen, som avgivit yttrande över de sakkunnigas förslag,

har ej haft något att däremot erinra.

I infordrat yttrande den 10 december 1920 över ovannämnda förslag

har byggnadsstyrelsen anfört: Emot de föreslagna ändringsarbetena inom

anläggningarna vid Svartsjö funne styrelsen, vad de äldre byggnaderna

beträffade, icke någon anledning till erinran liksom ej heller mot det föreslagna

nya vattentornet. Med avseende å den föreslagna nybyggnaden för

en sluten avdelning framhölle byggnadsstyrelsen, att densamma vore ritad

för träbjälklag. Det förefölle styrelsen föga tillrådligt, att i en byggnad

för ifrågavarande ändamål använda annat än fullt eldsäkra konstruktioner,

eu uppfattning, vari styrelsen funnit sig ytterligare styrkt genom

den av de tvångsarbetssakkunniga med instämmande anförda norska

utredningen i berörda avseende. Från de sakkunniga hade också under

hand överlämnats ett alternativt förslag rörande bjälklagen i sistnämnda

nybyggnad, enligt vilket dessa bjälklag föresloges att utföras av armerad

betong. Styrelsen ansåge sig fördenskull böra på det bestämdaste påyrka,

att åtminstone bjälklaget över den utgrävda delen av källaren

samt bjälklagen mellan våningarna utfördes av armerad betong. Den

merkostnad, som härigenom skulle uppkomma, torde till allra största

delen kunna kompenseras genom att den ena hj ärtmuren i detta fall

skulle kunna uteslutas samt ersättas med en tunnare mellanvägg. Vidkommande

kostnadsberäkningarna hade styrelsen funnit, att de däri angivna

å-priserna icke torde vara tillräckliga efter det senast träffade

löneavtalet inom byggnadsindustrien. Huru stort tillägg till de beräknade

priserna, som vore erforderligt, kunde ännu icke med full säkerhet

bestämmas, men torde förslagsvis kostnaderna för rena byggnadsarbeten

böra ökas med 20 procent.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 265. 9

Såsom de sakkunniga framhållit, vidlåda många fel de nuvarande byggnaderna

och anläggningarna å Svartsjö, vilka fel måste avlägsnas, om

anstalten skall kunna fylla de krav, som numera måste ställas på anstalten

med hänsyn till den pågående omläggningen av tvångsarbetarnas

behandling. Särskilt vill jag därvid framhålla vikten av, att anstalten

erhåller en sluten avdelning med tillräckligt antal celler, utan vilka det

i många fall torde bliva omöjligt för anstaltsledningen att genomföra

en individuell behandling av tvångsarbetarna.

Ehuru det således vore önskvärt, att åtminstone de byggnadsarbeten,

som av de sakkunniga hänförts till det första byggnadsstadiet, under

innevarande år komme till utförande, finner jag med hänsyn till nu rådande

ekonomiska förhållanden och osäkerheten av alla nu gjorda kostnadsberäkningar,

att endast de av dessa arbeten böra ifrågakomma, som

äro mest nödvändiga. Efter samråd med anstaltsledningen föreslår jag

därför, att medel nu äskas allenast till ombyggnad av ekonomihuset, för

vilket arbete kostnaden av de sakkunniga beräknats till 67,321 kronor,

men torde kunna nedbringas till 65,000 kronor.

Jag övergår härefter till väckt fråga om upprensning av de invid

Svartsjöanstalten belägna Hillersjö- och Svartsjövikarna, vilken åtgärd

även den avser att förbättra de hygieniska förhållandena vid Svartsjö.

Direktören vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö gjorde uti särskilda

skrivelser till fångvårdsstyrelsen den 12 augusti 1916 och den 29 april

1919 framställningar om verkställande av en allsidig utredning rörande

behovet av rensningsarbeten i Svartsjöviken samt i hamnbassängen och

kanalen vid Svartsjö.

Med anledning härav hemställde fångvårdsstyrelsen i underdånig

skrivelse den 13 juni 1919, att, enär den alltjämt fortgående uppgrundningen

av Svartsjö vik en kunde för de sanitära förhållandena vid anstalten

innebära fara och då det för anstalten vore av vikt, att trafiken

sjöledes kunde obehindrat uppehållas, Kungl. Maj:t täcktes till fångvårdsstyrelsens

förfogande ställa ett belopp av intill 1,500 kronor för

åstadkommande genom sakkunnig person dels av undersökning, till vilken

utsträckning uppmuddrings- och rensningsarbeten i såväl den innanför

Svartsjöbron befintliga delen av Svartsjöviken som hamnbassängen

och segelrännan kunde vara nödvändiga, samt dels av planer med kostnadsförslag

över de arbeten, som vid undersökningen kunde finnas

erforderliga.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 225 käft. (Nr 265.) 673 21 2

Departements

chefen.

Upprensning

av Hillersjöoch

Svartsjövikarna.

Direktörens

vid statens

tvångsarbetsanstalt

å

Svartsjö framställningar.

Fångvårds
styrelsen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Väg- och

vattenbyggnads

styr elsen.

Kungl Majits

beslut den 11

i 1919.

Majoren Carl

J Insulanders

utredning den

14 februari

1920.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 265.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som hördes i ärendet, tillstyrkte

fångvårdsstyrelsens framställning.

Genom beslut den 11 juli 1919 bemyndigade Kungl. Maj:t fångvårdsstyrelsen

att för ovan omförmälda ändamål av omhänderhavande

medel använda ett belopp av intill 1,500 kronor.

Med föranledande av nämnda bemyndigande uppdrog fångvårdsstyrelsen

åt majoren i väg- och vattenbyggnadskåren Carl J. Insulander

att verkställa ovanberörda undersökning.

Insulander anförde i ett den 14 februari 1920 dagtecknat utlåtande

följ ande:

Kanalen in till Svartsjö bryggor hade, sedan den muddrades år 1894, icke

upprensats. Bottnen uppmuddrades då till 3,5 meter under lägsta vattenytan,

men hade denna slammats igen till 3,2 ä 3,3 meter under samma vattenyta,

vilket Vid låga vattenstånd vore till hinder för fartygens navigering i kanalen.

Lägsta vattenytan räknades 3,8 7 meter över Stockholms slusströskel.

Bassängen vid Svartsjö bryggor hölle fortfarande de fastställda måtten enligt

kontrakt vid byggnaden, nämligen 42 X 90 meter, men hade dess västra sida

något igenslammats. På grund av klagomål från befälhavarna å Svartsjö bryggor

anlöpande fartyg över, att bassängen skulle vara för smal, föresloges, att bottenbredden

skulle ökas till minst 50 meter.

Då Svartsjöviken vore stadd i ett alltjämt fortskridande igenväxande, samt

sjögräsen folie till botten, där de förruttnade och bildade en mycket illaluktande

dybotten, som i hög grad förorenade vattnet, vore densamma för Svartsjö tvångsarbetsanstalt

synnerligen hälsofarlig. Eu del tyfoidfebrar, som på senare åren

hade inträffat inom anstalten, påstodes hava förorsakats av det förorenade vattnet.

För att motverka den norra delens igenväxande föreslogs en upprensning

från bron till ungefär 30 meter söder om badhuset nedom anstalten tvärs över

hela viken. Upprensningen borde göras minst 2 meter under lågvattenytan med

den inskränkning, som nedan angåves i avseende på badplatsen. Den nedan

nämnda muddringen av farleder i viken komme även att befordra vattenomsättningen

i densamma.

Önskvärt vore att tvångsarbetsanstalten samtidigt finge en öppen badplats

vid vikens östra strand, och skulle denna då förläggas omedelbart norr om nuvarande

badhus. Men den lösa dybotten måste då närmast stranden betäckas

med en faskimatta, och på vilken lades ett lager grus. Muddringen på detta

område skulle göras till sådant djup, att vattendjupet efter mattans och grusets

anbringande bleve 1,8 meter invid stranden och 2, o meter vid ytterändan. Dock

måste överallt vassens rotmassa bortskaffas.

Sedan lång tid hade det för Svartsjö tvångsarbetsanstalt varit ett önskemål

att erhålla en trafikled för pråmar med bogsering — dels till området nedanför

Björndal invid Svartsjö park å östra stranden och dels till den s. k. Holmbacken

å Svartsjö Djurgårds ägor å västra stranden av viken. Sjöledes kommande

gödselmedel avlastades och upplades nu vid stenhuggeriets brygga, endast 100

meter från anstaltens tjänstemannabostäder. De hygieniska olägenheterna härav

insåges lätt. Dessa skulle bliva avhjälpta, liksom även de långa tidsödande

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 265.

transporterna av gödsel ut till anstaltens åkrar betydligt underlättades genom

gödselupplagens flyttande till Björndal och Holmbacken. Bryggan vid Holmbacken

hade även beräknats tjäna den centrala delen av Sånga socken, som icke

hade någon brygga.

Kostnaderna för förenämnda upprensningsarbeten beräknades till 116,900

kronor.

Insulander har sedermera i ett den 3 mars 1920 dagtecknat yttrande

föreslagit, att farleden till Holmbacken och badplatsen skulle uteslutas

ur det ursprungliga förslaget, samt att bryggan vid Björndal skulle erhålla

en avsevärt förenklad konstruktion. Genom dessa förändringar

skulle kostnaderna kunna nedbringas till 74,500 kronor.

På grund av de stora fördelar, som vunnes med de i utlåtandet

angivna upprensningarna, förordade Insulander desammas utförande.

Svartsjöanstaltens direktör anförde i ett den 26 juni 1920 dagtecknat

utlåtande över Insulanders båda förslag följande:

Det av Insulander avgivna utlåtandet av den 14 februari 1920 behandlade

alla de spörsmål, som uppkommit rörande anstaltens å Svartsjö säkerställande

med hänsyn till såväl de hygieniska förhållandena som de viktigaste trafikbehoven.

Den höga kostnad, som kvarstode även enligt Insulanders förslag av

den 3 mars 1920 för anordnandet av trafikled genom Syartsjöviken till Björndal

jämte anläggandet av brygga därstädes, torde nödvändiggöra, att dessa arbeten

uteslötes eder åtminstone tillsvidare uppskötes. Även om olägenheter för gårdsbruket

därav uppstode, måste provisoriska utvägar beredas att å annat håll tills

vidare kunna lossa och upplägga sjöledes anlända gödselmedel, och syntes möjlighet

därtill förefinnas å anstaltens ägor i närheten av torpet Fiskarudden vid

Hillersjöviken. Att därstädes anordna lossnings- och upplagsplats skulle visserligen

kräva ej obetydliga sprängnings- och schaktningsarbeten, varjämte utkörningen

till en del skiften å egendomen därifrån bleve längre än från Björndal,

men torde den stora besparing i muddringskostnad, som på så sätt skulle göras,

uppväga dessa olägenheter.

De arbeten, som återstode enligt förslaget och vilka ej kunde uteslutas

eller uppskjutas, skulle sålunda enligt direktörens mening bliva:

upprensning av kanalen, upprensning och breddning av hamnbassängen

samt upprensning av Svartsjövikens norra del. Nödvändigheten av att

dessa arbeten snarast möjligt utfördes, hade vid liera tillfällen framhållits

såväl av direktören som av anstaltens läkare, och hade även fångvårdsstyrelsen

anslutit sig till denna uppfattning. Kostnaden för arbetenas

verkställande syntes böra uppskattas till 35,000 kronor. Insulanders

beräkning för nu angivna arbeten utvisade visserligen ett något lägre

belopp, men måste därtill läggas nödiga medel till arbetspremier åt

tvångsarbetare i egenskap av handräckningsmanskap m. m. samt även

något för eventuella stegringar i övriga kostnader.

Majoren Carl

J. Insulanders

förslag den 3

mars 1920.

Direktören

i yttrande

den 26 juni

1920.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!,. Maj:ts Proposition Nr 265.

Fångvårdsstyrelsens

utlåtande den

13 juli 1920.

Väg- och

vattenbyggnads

styrelsens

utlåtande

den 11 september

1920.

Tvångsarbets
sakkunninga.

Departementschefen

.

Direktörens utlåtande utmynnade i en hemställan, att fångvårdsstyrelsen

ville ingå med underdånig framställning, att Kungl. Maj:t

täcktes till 1921 års riksdag avlåta proposition om anvisande å tilläggsstat

för år 1921 av 35,000 kronor, för dels upprensning av kanalen

från Hillersjöviken till Svartsjö brygga, dels upprensning och breddning

av hamnbassängen vid nämnda brygga samt dels upprensning av Svartsjövikens

norra del -- allt i överensstämmelse med det Insulander den

14 februari 1920 avgivna förslaget.

Med underdånig skrivelse den 13 juli 1920 överlämnade fångvårdsstyrelsen

handlingarna i ärendet till Kungl. Maj:t, därvid styrelsen framhöll

såsom önskvärt, att särskilt upprensningen av kanalen och Svartsjövikens

nordligaste del nedom anstaltsbyggnaderna komme till utförande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som anbefalldes avgiva utlåtande

i ärendet, förklarade i infordrat yttrande, dagtecknat den 11 september

1920, att, då styrelsen icke funnit anledning till erinran mot

tillämnade förslaget till upprensning av kanalen från Hillersjöviken till

Svartsjö brygga samt till upprensning och breddning av hamnbassängen

vid nämnda brygga ävensom till upprensning av Svartsjövikens norra

del, vilka arbeten beräknats kosta sammanlagt 35,000 kronor, styrelsen

efter ärendets prövning funne sig kunna tillstyrka framställningen.

De tvångsarbetssakkunniga, till vilka nu ifrågavarande framställning

överlämnats för avgivande av yttrande, instämde till fullo med vad direktören

anfört i ärendet. Samtidigt framhölle de sakkunniga nödvändigheten

av, att de föreslagna upprensningsarbetena snarast måtte komma

till utförande, varför de sakkunniga instämt i direktörens ovanberörda

hemställan om beviljande å tilläggsstat för år 1921 av ett reservationsanslag

å 35,000 kronor.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna samt de sakkunniga

anser jag det nödvändigt, att nu ifrågavarande upprensningsarbeten i

den omfattning, de slutligen angivits, med det snaraste komma till utförande,

särskilt som de nuvarande förhållandena kunna medföra hälsofara

för de å anstalten intagna. Jag anser mig därför böra biträda de sakkunnigas

förslag, att hemställan göres till riksdagen om anvisande å tillläggsstat

för år 1921 av ett reservationsanslag å 35,000 kronor för utförande

snarast möjligt av berörda upprensningsarbeten.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 26~>

13

Jag anhåller nu att få övergå till av de tvångsarbetssakkunniga

framställda förslag beträffande statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona.

Landskronaanstalten disponerar nu över 108 nattceller inredda unge- statens

fär på samma sätt som vid Svartsjöanstalten. Till anstalten hör därjämte

det numera nedlagda kronohäktet i Landskrona, inrymt i ett av i Landskrona.

de gamla tornen, med 32 celler, som användas dels till isoleringsceller

dels ock till straffceller. I bästa fall kan sålunda plats beredas för 140

kvinnor. Härtill komma, att å den till anstalten anslutna filialen å egendomen

Hildero kunna inrymmas ett 20-tal tvångsarbeterskor förutom ett

10-tal frigivna.

I sitt betänkande hava de tvångsarbetssakkunniga upptagit förslag Tiångsarbetsdärom,

att det numera nedlagda centralfängelset i Norrköping, som *“**““*?“

har 156 nattceller, skulle från och med den 1 juli 1921 utgöra en sta- vieiian antens

tvångsarbetsanstalt för kvinnor i stället för Landskronaanstalten.

De sakkunniga hava därvid uttalat, att Landskronaanstalten vore otids- och Norrenlig

samt olämpligt belägen i sydligaste delen av Sverige, vilket med- köping.

förde långa och dryga transporter. De sakkunniga hade genom en för

ändamålet tillkallad fackman låtit uppgöra förslag till ombyggnad och

förändringar av anstalten, avseende att, i den mån det begränsade område,

varöver anstalten förfogade, det medgåve, göra anstalten sådan,

att den kunde motsvara nutida fordringar, varvid särskilt tagits hänsyn

till vikten av att i en anstalt, där kvinnor, av vilka de flesta vore behäftade

med veneriska sjukdomar, förvarades, funnes fullgod sjukhusavdelning

för deras vårdande samt i övrigt erforderliga hygieniska anordningar.

Enligt det uppgjorda förslaget uppginge kostnaderna för anstaltens

modernisering till omkring 530,000 kronor, utan att dock en

fullt tidsenlig anstalt erhölles. Anstalten, som för närvarande hade plats

för 140 kvinnor, torde, därest antalet tvångsarbeterskor ginge upp, vilket

man hade all anledning att förmoda, inom en snar framtid bliva otillräcklig.

Centralfängelset i Norrköping, som för närvarande hade plats

för 164 tvångsarbeterskor, hade anordnats till tvångsarbetsanstalt för

kvinnor och hade ända till år 1917 använts för dylikt ändamål. Den

vore tidsenligare än Landskronaanstalten både i fråga om lokaliteter och

hygieniska anordningar. Möjlighet funnes dessutom att utan alltför

stora kostnader utvidga anstalten. Det som syntes tala för Landskronaanstaltens

bibehållande för förvaring av kvinnliga tvångsarbetare vore

i första rummet den fördel, som denna anstalt ägde genom den därtill

anslutna filialen å egendomen Hildero i Amundstorps socken, cirka 1 mil

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. May.ts ''Proposition Nr 265.

från Landskrona. Å Hiidero, som ägdes och ställts till tvångsarbetsanstaltens

förfogande av »Stiftelsen Hiidero», hade intagits de kvinnor,

som för första gången dömts till tvångsarbete, samt dessutom sådana

förut å huvudanstalten förvarade, som ingivit förhoppning om framtida

välförhållande och därvid ansetts kunna före frigivningen en tid vårdas

under de mera fria former, som filialen erbjöde. Dessutom hade beretts

möjlighet för dem, som frigivits att, därest de så önskade, å Hiidero

tillsvidare kvarstanna i en särskild avdelning, intill dess de kunde erhålla

lämpliga platser för att självständigt förtjäna sitt uppehälle. Landskronaanstalten

ägde vidare den fördelen, att å yttre vallgraven funnes

vidsträckta trädgårdsland, där tvångsarbeterskorna såsom omväxling med

arbetet på verkstäderna kunde sysselsättas med trädgårdsodling. De

sakkunniga, som hyste den åsikten, att den lämpligaste åtgärden vore

att anordna en helt ny anstalt å lämplig plats på landet, så inrättad,

att de yngre och de äldre tvångsarbeterskorna hölles skilda inom anstalten,

ansåge sig därför ej vilja föreslå Kungl. Maj:t att låta utföra

de ifrågasatta ombyggnadsarbetena å Landskronaanstalten, vilka krävde

stora kostnader utan att dock en förstklassig och tillräcklig anstalt erhölles.

I det skick, vari Landskronaanstalten nu befunne sig, ansåge

emellertid de sakkunniga, att den ej för längre tid framåt borde användas

såsom tvångsarbetsanstalt. Såsom ovan nämnts vore däremot

Norrköpingsanstalten i ett fullt användbart skick och kunde tillsvidare

användas för det avsedda ändamålet, om blott vissa smärre anordningar

i kök- och badavdelning vidtoges, vartill särskilt anslag ej behövde begäras.

Anstalten torde ock kunna vid behov utan större kostnader utvidgas.

En avgjord fördel med Norrköpingsanstalten vore, att sjukavdelningen

vore betydligt bättre. För Norrköpingsanstalten, som ävenledes

hade en trädgård för tvångsarbeterskornas sysselsättande i det fria,

talade även anstaltens belägenhet. En stor del av de till tvångsarbete

dömda kvinnorna rekryterades från huvudstaden, och det läge i öppen

dag, att kostnaderna för transporterna av tvångsarbeterskorna till och

från Norrköping bleve betydligt mindre än till Landskrona.

Kronohäktet i De sakkunniga hava i detta sammanhang upptagit frågan, i vad

Norrköpiny. mån det med centralfängelset i Norrköping förenade kronohäktet lade

hinder i vägen för den av de sakkunniga förordade överflyttningen av

Landskronaanstalten till Norrköping.

Kronohäktet i Norrköping hade sedan längre tid tillbaka varit krono- och

rannsakningsfängelse för Norrköpings stad samt Björkekinds, Östkinds, Lösings,

Bråbo och Memmings härader. Sedan den gamla häktesbyggnaden i sammanhang

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:t,s Proposition Nr 265.

15

med uppförande av nytt rådhus å stadens angränsande mark år 1907 måst utrymmas,

avslöts mellan fångvårdsstyrelsen och staden den 20 december 1909 en

överenskommelse av innehåll, bland annat, att kronan till staden mot viss ersättning

överläte häktestomten jämte därå befintliga byggnader, att staden, som

ägt i häktet förvara sina rannsakningsfångar, skulle, så snart den hunnit inrätta

eget rannsakningsfängelse, dock senast med ingången av år 1921, avstå från varje

anspråk att vidare få i kronans fängelse förvara ifrågavarande fångar, att däremot

kronan förband sig att, till dess annorlunda kunde med staden avtalas, i staden

utan någon kostnad för densamma hålla häkte, där staden tillhörande fångar,

som skulle undergå bötesförvandlings- eller andra frihetsstraff eller som häktats

för lösdriveri, skulle mottagas i förvar eller i avbidan å till äventyrs erforderlig

transport till annan fångvårdsanstalt, samt att — efter det Björkekinds, Östkinds,

Lösings, Bråbo och Memmings härader, vilka samtliga haft rätt att använda

kronohäktet i Norrköping såsom liäradshäkte och av vilka de tre sistnämnda

jämväl ägt att där hålla sina ting, enligt särskilda överensskommelser med staden

till dess förmån avsagt sig rätten till kronohäktets begagnande för annat ändamål

än rannsakningars hållande med häktade personer ävensom varje ersättningsanspråk

för den händelse kronohäktet skulle komma att förläggas till annan än

dess dåvarande plats — staden nu fritogs från all annan skyldighet gent emot

häraderna än som i nämnda mellan dem och staden träffade överenskommelser

undan tagits.

Genom nådigt brev den 10 juni 1910 godkändes omförmälda avtal och förordnades,

att den i anledning av det äldre kronohäktets utrymmande provisoriskt

anordnade kronohäktesavdelningen vid tvångsarbetsanstalten skulle inrättas så,

att den för framtiden kunde användas på sätt vid överenskommelsens avslutande

blivit förutsatt.

Av den sålunda bestämda anordningen hade Kungl. Maj:t ansett följa, att

häradernas tidigare skyldighet att gälda årligt bidrag till det gamla kronohäktets

underhåll borde anses hava upphört i och med det att häktesbyggnaderna år 1907

måst utrymmas.

På framställning från Norrköpings stad ingick sedermera styrelsen ett nytt

avtal med staden, godkänt av stadsfullmäktige den 21 december 1911. Härigenom

förband sig styrelsen att genom påbyggnad av ifrågavarande cellflygel, som dittills

inrymt 16 celler, därstädes anordna en ny våning, innehållande 8 celler

jämte rannsakningslokaler, samt att med anlitande av sålunda vunnet utrymme

till förvar mottaga stadens rannsakningsfångar och för deras rannsakande tillhandahålla

lokal, varemot Norrköpings stad förband sig att till utförande av berörda

byggnadsarbeten bidraga med 35,000 kronor. Till byggnadens underhåll,

ersättning för bevakning och övriga utgifter med undantag av förplägningskostnaden

för stadens fångar, som skulle gäldas enligt enahanda grunder som tillförene,

skulle staden årligen erlägga i ett för allt 1,700 kronor. Intill dess påbyggnaden

och därmed avsedda anordningar kommit till stånd, skulle staden äga

att under enahanda betingelser som dittills vid tvångsarbetsanstalten förvara

sina rannsakningsfångar och där hålla rannsakningar. Skulle tvångsarbetsanstalten

i Norrköping såsom statsanstalt nedläggas, ägde Kungl. Majd och kronan att

mot återbärande till staden av nyssnämnda belopp, 35,000 kronor, vinna befrielse

från omförmälta förpliktelser gent emot staden. Genom Kungl. Majds nådiga

brev den 3 oktober 1913 godkändes berörda avtal, allenast med den ändring

att stadens årliga bidrag till byggnadens underhåll m. m. höjdes från 1,700 till

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 265.

2,500 kronor. Sedan de föreslagna byggnadsarbetena utförts med anlitande av

det bidrag, Norrköpings stad förbundit sig att gälda, samt för ändamålet ytterligare

anvisade statsmedel, togos de nya lokalerna år 1915 i bruk.

Kronohäktet i Norrköping upptager inom det nuvarande centralfängelseområdet

en för ändamålet särskilt inredd flygel i tre våningar,

omedelbart sammanhängande med den övriga byggnadskomplexen. Häktesflygeln

inrymmer en cellavdelning med 24 celler, 8 å varje botten, samt

vakt- och expeditionsrum, domstolslokaler, kök och bostadslägenheter för

bevakning, vartill ansluta sig promenadgårdar, anordnade å en del av

fängelsets inre gårdsplan. En cellbotten är avsedd för verkställande av

disciplinstraff, som kunna åläggas inom centralfängelsets gemensamhetsavdelning.

Vidkommande kronohäktet hava de sakkunniga anfört:

Därest beslut komme att fattas därom, att Norrköpingsanstalten ånyo

skulle finna användning till tvångsarbetsanstalt för kvinnor, vore det

nödvändigt, att anstalten disponerade över en särskild cellavdelning för

isolering av tvångsarbeterskorna samt för verkställande av extra judiciell

bestraffning. Då kronohäktesavdelningen under senare åren varit mycket

litet belagd, torde utan svårighet den övre våningen kunna användas till

isolerings- och straffceller för tvångsar betsan stalten. Emot kronohäktets

användande till dylikt ändamål kunde visserligen invändas, att de i kronohäktet

intagna lätt kunde komma i beröring med tvångsarbeterskorna

samt att cellernas användning för (vångsarbeterskorna ej kunde anses

förenligt med den nya formen för tvångsarbetet. Emot den första invändningen

kunde anföras, att kronohäktet under flere år varit i funktion,

under det tvångsarbetsanstalten använts till förvaring av tvångsarbeterskor

utan att, så vitt de sakkunniga hade sig bekant, några verkliga

olägenheter eller störande uppträdanden ägt rum. Samma kombination

hade under några år ägt rum inom Landskronaanstalten samt i centralfängelset

i Växjö. Med lämplig bevakning och några smärre förändringar

i fråga om olika ingångar till våningarna samt genom anordnande av

ett särskilt plank emot anstaltens trädgård, torde de största olägenheterna

av kronohäktets närhet vara avlägsnade.

I fråga om kronohäktets administration hava de sakkunniga väckt två förslag.

Det ena förslaget innebär, att kronohäktet och dess personal alltjämt skulle

lyda under fångvårdsstyrelsen med direktören vid tvångsarbetsanstalten som tillsyningsman.

Det andra förslaget innebär, att kronohäktet helt skulle läggas

under anstaltsstyrelsens ledning.

De sakkunniga hava ifråga om det första administrationssättet framhållit,

att det ur organisationssynpunkt vore olämpligt, att olika delar av anstalten

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 265.

lydde under olika styrelser, vilket lätt skulle kunna leda till konflikter mellan

de olika styrelserna ifråga om disciplinens uppehållande in. m.

De sakkunniga hade därför ansett sig böra förorda, att kronohäktet i alla

avseenden lades under Iso r r ko p i n gs an s tal te n s omedelbara ledning. Avtalet med

Norrköpings stad torde icke enligt de sakkunnigas mening lägga hinder i vägen

för en dylik anordning, enär fångvårdsstyrelsen, som slutit avtalet, därvid uppträtt

som kronans representant och kronan alltjämt, låta vara genom annat statens

organ, uppehölle fängelset såsom statsanstalt. I kronohäktet borde, efter

det tvångsarbetsanstalten tagits i bruk för sitt ändamål, endast förvaras rannsakningsfångar

eller med andra ord, kronohäktet skulle bliva enbart stadshäkte,

Fångar, som ådömts urbota straff eller underginge bötesförvandlingsstraff, borde

undergå dylikt straff å det närbelägna straffängelset i Linköping.

"Vidare föresloge de sakkunniga, att kronohäktet borde organiseras på ungefär

samma sätt som t. ex. kronohäktet i Lycksele med en överkonstapel samt två

vaktkonstaplar såsom bevakningspersonal, som för närvarande avlönades från

förslagsanslaget till fångars vård och underhåll. Även efter kronohäktets avskiljande

från fångvården torde enligt de sakkunnigas mening hinder icke möta mot

personalens vid kronohäktet avlönande från sistnämnda anslag, vadan något särskilt

anslag härför ej torde behöva äskas hos riksdagen.

De tvångsarbetssakkunniga hava härefter i sitt betänkande lämnat

en redogörelse för de omändringsarbeten, som därest Landskronaanstalten

bibehölles, enligt sakkunnigas mening skulle erfordras för dess

modernisering.

Landskronaanstalten bestode av följande byggnader: Västra längan, som

användes till logement och kyrka, norra iängan, som användes till sjukhus och

bostäder för personalen, östra längan, som användes till expedition och bostad

för direktör, södra längan, som användes till arbetssalar och förråd, f. d. kronohäktet,

använt till cellbyggnad, samt södra tornet, använt till kök.

Om Landskronaanstalten skulle nöjaktigt] kunna moderniseras för att fylla

de fordringar, man med den omläggning av behandlingen, de sakkunniga förutsatt,

måste hava på en dylik anstalt, borde följande förändringar vidtagas:

Västra längan skulle bibehållas som logementsbyggnad. Balkongen i mellersta

cellvåningen skulle utbyggas till yttermuren. En cell samt motsvarande

del av korridoren i varje avdelning måste tagas i anspråk för anordnande av

toiletter och vattenklosett. Kyrkan i vinden skulle inredas till två stora arbetssalar.

I norra längans bottenvåning skulle inredas två arbetssalar, förrådsrum

samt vaktrum, och i nordvästra hörnet placeras en trappa, ledande till våningen

1 tr. upp. Denna våning skulle inredas till logement med tillhörande tvättrum

samt rum för vårdare. Våningen 2 tr. upp vore i sin helhet avsedd till sjukhusavdelning

och bestode av behandlingsrum, isoleringsrum, tre sjuksalar, badrum,

kök, toiletter samt rum för vårdare. Norra längan bibehölles i sitt nuvarande

skick. I södra längan anordnades i bottenvåningen kök gående genom två våningar,

renseri, skafferi, ångpannerum och bränsleförråd samt mottagningsrum

med eu avdelning för bad in. m. Våningen 1 tr. upp vore avsedd att användas

till matsalar, serveringsrum och vaktrum och i våningen två trappor upp kyrka,

pastorsexpedition och skolsalar. Kyrkan skulle, genom att bjälklaget till vinden

borttoges, kunna erhålla en synnerligen förnämlig och stämningsfull utformning.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 225 käft. (Nr 265.) C73 21 3

Föreslagna

omändringsarbeten

vid

Landskronaanstaltcn.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Tvångsarbete
sakkunnigas
hemställan.

Byggnads
styrelsens
yttrande.

18 Kungi. Maj:ts Proposition Nr 265.

Det nuvarande köket skulle användas till tvättstuga och mellan detta och södra

längan skulle uppföras en låg byggnad, innehållande torkrum samt mangel- och

strykrum. Uppvärmningen inom anstalten skedde nu genom eldning i kaminer

och kakelugnar, men föresloges att ersättas med värmeledning.

De approximativa kostnadsberäkningar, som uppgjorts för en ombyggnad

enligt detta program, visade, att denna ombyggnad skulle draga en kostnad av

290,000 kronor, men för att denna ombyggnad skulle kunna utföras fordrades,

att utanför anstaltens nuvarande område bereddes plats för nybyggnad av assistentbostad

samt ett bostadshus om minst 10 eldstäder. Kostnaden för dessa

byggnader torde röra sig omkring 140,000 kronor, och kostnaden för anstaltens

modernisering i sin helhet skulle alltså belöpa sig till ungefär 430,000 kronor.

Då enligt de sakkunnigas mening Landskronaanstalten genom ovan

föreslagna anordningar ändock ej blev en fullt tillfredsställande anstalt,

samt de sakkunniga ej ansåge det med sparsamhetens fordringar överensstämmande

att nedlägga så dryga kostnader på en dylik anstalt, samt

den därjämte inom en ej alltför avlägsen framtid torde bliva utbytt mot

eu helt ny, från början för sitt avsedda ändamål anordnad anstalt, hava

de sakkunniga ansett sig böra avstyrka, att några som helst moderniseringsplaner

realiserades vidkommande Landskronaanstalten.

1 detta sammanhang hava de sakkunniga framhållit, att några nya

anslag ej torde behöva äskas vare sig för Norrköpingsanstaltens apterande

till tvångsarbetsanstalt eller för nya befattningshavares anställande

i Norrköping.

I fråga om tvångsarbetsanstalten för kvinnor hava de sakkunniga

hemställt, att Kungl. Maj:t hos riksdagen måtte göra hemställan, att

riksdagen måtte medgiva, att centralfängelset i Norrköping finge från

och med den 1 juli 1921 i stället för tvångsarbetsanstalten i Landskrona

utgöra en statens tvångsarbetsanstalt för kvinnor, under benämning

statens tvångsarbetsanstalt i Norrköping, samt att i följd härav dels den

för statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona fastställda staten skulle från

och med den 1 juli 1921 gälla för statens tvångsarbetsanstalt i Norrköping,

dels ock det under femte huvudtiteln uppförda anslaget till statens

tvångsarbetsanstalt i Landskrona i stället utgå till statens tvångsarbetsanstalt

i Norrköping.

Vidkommande Landskronaanstalten har byggnadsstyrelsen i underdånigt

utlåtande den 9 december 1920 anfört, att, då de tvångsarbetssakkunniga

själva framhållit, att de ifrågasatta ändringarna inom anstalten

i Landskrona ej skulle giva ett tillfredsställande eller mot de nedlagda

kostnaderna svarande resultat, byggnadsstyrelsen funne sig ej

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 265.

föranledd till annat uttalande rörande det föreliggande förslaget, i vad

det avsåge denna anstalt, än att framhålla, att Landskrona gamla fästning

givetvis måste tillmätas ett mycket stort kulturhistoriskt värde och

att vid eventuella ändringar inom densamma den största möjliga hänsyn

härtill borde tagas.

Fångvårdsstyrelsen har avgivit infordrat yttrande, så vitt avser förslaget

om förläggande av statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona till

centralfängelset i Norrköping, i vilket utlåtande fångvårdsstyrelsen anför

bland annat följande.

Fångvårdsstyrelsen både förut påpekat, att Landskronaanstalten för närvarande

icke i allt vore lämplig. Detta gällde ifråga om dess användning till centralfängelse

likasåväl som till tvångsarbetsanstalt. Vid sådant förhållande hade

styrelsen svårt att inse, varför fångvården, som icke kunde undvara både Landskrona-

och Norrköpingsanstalten, skulle avstå från den bättre bibehållna och för

fångförvar lämpligare. Såsom tvångsarbetsanstalt skulle ock tydligen Landskronaanstalten

vinna större användbarhet, om hela fästningsområdet inlades till densamma.

I likhet mod de tvångsarbetssakkunniga liölle styrelsen före, att don för de kvinnliga

tvångsarbetarna gagneligaste åtgärden vore, att en helt ny anstalt anordnades

å lämplig ort på landsbygden. Intill dess att sådan »trädgårdsfarm» kommit till

stånd, torde användningen av vare sig den ena eller andra av ifrågavarande tvenne

anstalter få anses såsom ett provisorium för en jämförelsevis kortare tid; och

borde törhända ur sådan synpunkt valet dem emellan icke tillskrivas någon mera

genomgripande betydelse, i vad saken anginge. Det vore sant, att större kostnader

finge beräknas för Landskronaanstaltens iordningsställande, men dessa

kostnader torde kunna nedbringas och bliva behövliga även om anstalten bibehölles

för fångvården.

Vidkommande kronoliäktet i Norrköping framhölle fångvårdsstyrelsen, att

det på grund av kronolniktets användning för Norrköpings stad samt Björkekinds,

Östkinds, Lösings, Bråbo och Memmings häraders räkning torde vara

ovisst, huruvida, så länge anstalten kvarbleve i statens hand, med staden och

häradet kunde träffas uppgörelse om häktets nedläggande på villkor, som finge

anses för kronan antagliga.

Om häktet skulle efter anstaltens upplåtande för kvinnliga tvångsarbetare

bibehållas såsom kronohäkte, måste den för dess skötsel avsedda personalen

fortfarande tillhöra fångvårdsförvaltningen, då det näppeligen läte sig gorå att

administrera häktet genom befattningshavare, som med avseende å sin tjänstgöring

skulle lyda under tvenne skilda styrelser. Det skulle dock ej möta hinder,

att anstaltens direktör fungerade som häktets tillsyningsman, eller att predikant

och läkare vore gemensamma för anstalten och häktet. Kronolniktets mathållning

kunde ock besörjas från anstalten mot portionspris. För häktets behöriga

upprätthållande skulle vidare fordras, att hela cellflygeln med expeditions- och

domstolslokaler samt bostäder för bevakningen finge disponeras av fångvården,

som dessutom behövde lämpligt utrymme för fångarnas gårdgång. Det oaktat

syntes ett samboende inom den nuvarande fängelsekomplexen erbjuda vanskligheter,

som knappast kunde till Mlo övervinnas.

Fångvårdsstyrelsen

i

utlåtande den

10 december

1920.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Fångvärds
sakkunniga.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 265.

På anförda grunder funne styrelsen Norrköpingsfängelsets användande såsom

tvångsarbetsanstalt för kvinnor kunna ifrågakomma allenast under sådan förut,

sättning, att avtal med staden förut träffats om det nuvarande kronohäktets frånskiljande

från fångvårdsförvaltningen.

Jämväl de fångvårdssakkunniga hava den 3 december 1920 avgivit

utlåtande angående det väckta förslaget om förläggande av statens

tvångsarbetsanstalt till centralfängelset i Norrköping.

De fångvårdssakkunniga hava i sitt utlåtande till en början berört frågan

huruvida det ur fångvårdssynpunkt vore något att erinra mot det väckta för

slaget om Norrköpingsanstaltens apterande till tvångsarbetsanstalt för kvinnor

därvid de fångvårdssakkunniga uttalat, att det ur denna synpunkt icke torde

vara av alltför stor betydelse, om Landskronaanstalten i stället för centralfängelset

i Norrköping ställdes till fångvårdens förfogande såsom reserv. Att märka

vore dock, att vid Landskronaanstalten utrymmena vore sämre såväl till omfånget

som beskaffenheten, och att de kostnader, som ansetts vara behövliga för

anstaltens iordningsställande i händelse av dess fortsatta användning som tvångsarbetsanstalt,

torde i kanske lika fullt mått behöva å densamma nedläggas, om

anstalten skulle bliva fullt tjänlig som fångvårdsanstalt. Ej heller hade fångvårdssakkunniga

funnit ett av fångvårdsstyrelsen väckt förslag om Norrköpingsanstaltens

användande såsom militärhäkte utgöra något hinder för denna anstalts

upplåtande till tvångsarbetsanstalt för kvinnor. De fångvårdssakkunniga,

som haft gemensamma överläggningar med de tvångsarbetssalikunniga i det nu

föreliggande ärendet, funne därför med särskild hänsyn därtill, att de tvångsarbetssakkunniga

framhållit, att Norrköpingsanstaltens användning såsom tvångsarbetsanstalt

vore ett provisorium, som torde komma att upphöra, då en helt ny

anstalt bleve uppförd, att fångvårdens utrymmes- och specialbehov ej utgjorde

något hinder för det ifrågasatta utbytet av de två anstalterna. Så länge ingendera

av de två anstalterna vore för fångvårdens platsutrymme direkt nödvändig,

torde emellertid tills vidare under nu rådande ekonomiska förhållanden och med

de höga kostnader, som skulle erfordras för Landskronaanstaltens försättande i

erforderligt skick, föreliggande förslag innebära den för stunden billigaste lösningen.

Om än de fångvårdssakkunniga sålunda ej ville motsätta sig förslaget om

Landskronaanstaltens utbytande mot Norrköpingsanstalten, framhölle de fångvårdssakkunniga,

att detta förslag ej torde realiseras utan att frågan om kronohäktet

på nöjaktigt sätt ordnades. På grund av det mellan Norrköpings stad,

å ena, och fångvården, å andra sidan, ingångna avtalet, torde kronohäktet icke

kunna förvandlas till enbart rannsakningshäkte utan att staden därtill givit sitt

samtycke. Under förutsättning att dylikt samtycke lämnades, hade de fångvårdssakkunniga

ingen annan anmärkning att göra mot den av tvångsarbetssakkunniga

föreslagna anordningen, än att det givetvis icke kunde vara fullt lämpligt, att ett

rannsakningshäkte och för den tingsbesökande allmänheten avsedda lokaler vore

förlagda inom en anstalt, avsedd för kvinnor av den art, som behövde hållas till

tvångsarbete. Då emellertid tvångsarbetssakkunniga för sin del funnit olägenheterna

av denna anordning ävensom av häktesbyggnadens användande vid disciplinära

åtgärder mot de å tvångsarbetsanstalten intagna kunna genom lämpliga

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 265. 21

medel begränsas, ocli dessa i varje fall varit för handen även under den tid

fängelset såsom tvångsarbetsanstalt för kvinnor stått under fångvårdsstyrelsens

inseende, förelåge icke nu skäl för fångvårdssakkunniga att i vidare mån än som

nu skett uttala tveksamhet beträffande ifrågavarande anordning, allt dock under

förutsättning, att tvångsarbetsanstalten och häktet, på sätt tvångsarbetssakkunniga

föreslagit, komme under gemensam ledning.

Skulle åter den uppgörelse med Norrköpings stad, som, på sätt förut nämnts,

enligt de fångvårdssakkunnigas mening förutsattes för genomförandet av tvångsarbetssakkunnigas

förslag beträffande det nuvarande kronoliäktet i Norrköping,

av en eller annan anledning icke komma till stånd, torde det bliva nödvändigt

att bibehålla nu ifrågavarande cellavdelning, åtminstone i viss utsträckning, som

kronohäkte. Fångvårdssakkunniga framliölle dock, att förut påpekade olägenheter

av ett rannsakningshäktes inrymmande i en anstalt, avsedd för kvinnor,

bleve än större, om det i stället bleve fråga om ett kronohäkte, där jämväl bötesoch

andra cellfångar skulle kunna förvaras, och att det endast vore tanken på

att det allenast vore fråga om en mera provisorisk anordning, som kunde avhålla

fångvårsdsakkunniga från att avstyrka ett dylikt ordnande av saken.

Med anledning av vad fångvårdsstyrelsen och de fångvårdssakkunniga

anfört, har yttrande inhämtats från stadsfullmäktige i Norrköping.

Stadsfullmäktige androgo däri:

Staden hade numera genom inkorporeringar erhållit eu ytvidd, som räknades

i kvadratmil, och ett invånarantal av i det närmaste 60,000 personer och

skulle, om den befintliga straffanstalten indroges, bliva den enda stad i riket,

som med denna storlek vore utan sådan anstalt. Yad detta skulle betyda för ett

ordentligt och snabbt verkställande av bötesförvandlingsstraff, vore uppenbart.

Staden komme nämligen givetvis att årligen lämna ett högst betydande antal

bötfällda, som saknade tillgång till böternas erläggande. _ Efter eu tillfällig minskning

i detta antal hade redan under närmast förflutna tiden härutinnan visat sig

en stegring, som förvisso komme att ytterligare tilltaga. Särskilt vore därvid att

räkna med alla för brott mot rusdryckslagarna sakfällda. Att låta bötesförvandlingsstraffen

verkställas å straffängelset i Linköping torde å ena sidan komma

att ådraga statsverket icke obetydliga kostnader, och å andra sidan medförde eu

sådan anordning, enligt de erfarenheter, som vunnits under den korta tid en

sådan anordning tillförne använts, den allra största svårighet att få förvandlingsstraffen

bragta till verkställighet. Fångarna skulle nämligen i sådant fall

inställas vid visst fångtransport medförande tåg. Inom kort bleve det inom de

sakfälldes kretsar känt, vilka tåg, som komme ifråga, och de hölle sig då helt

enkelt undan för tillfället. Att någon tid dessförinnan anhålla dem och sätta

dem i tillfälligt förvar, torde icke ligga inom magistratens befogenhet. Vadanginge

de staden tillhöriga fångar, som skulle undergå kortare frihetsstraff, vore det

visserligen önskvärt, att de för framtiden liksom hittills finge avtjäna straffet å

stadens kronohäkte, men huru än härmed ordnades, torde emellertid vara av

mindre betydelse, då antalet sådana fångar i regel vore ganska obetydligt. Under

åberopande av vad sålunda anförts förklarade sig stadsfullmäktige icke hava något

att erinra mot förläggning av eu statens tvångsarbetsanstalt för kvinnor till det

nuvarande centralfängelset i Norrköping, under förutsättning att härigenom ingen

Stadsfullmäktige

i

Norrköping

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Län ss tyr ds en

i Östergötlands

län.

Styrelsen för

statens

tvängsarbetsanstalt

i

Landskrona

ang. anstaltens

bibehållande

därstädes.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 265.

ändring'' skedde i de bestämmelser angående krono- och rannsakningshäktet i

Norrköping, vilka fastställts genom nådiga breven av den 10 juni 1910 och den

3 oktober 1913, såvida ej nytt avtal därom kunde träffas med Norrköpings stad.

Länsstyrelsen i Östergötlands län uttalade i infordrat utlåtande, att,

ehuru vissa olägenheter givetvis vore förbundna med centralfängelsets i

Norrköping upphörande och omläggande till tvångsarbetsanstalt för

kvinnor, dessa olägenheter likväl ej vore svårare än att sådan anordning

kunde fungera, intill dess en ny, mera ändamålsenligt belägen och inrättad

anstalt kunde bliva uppförd. Länsstyrelsen betonade dessutom

nödvändigheten av att stadsfullmäktiges ovanberörda villkor beaktades,

enär straffängelset i Linköping som ständigt vore fullt belagt, svårligen

kunde mottaga alla bötesfångar från Norrköping med omnejd, varförutom

stora kostnader och andra olägenheter vore förknippade med deras

transport till Linköping.

Sedermera har styrelsen för statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona

uti underdånig skrivelse den 22 februari 1921 meddelat, att styrelsen

verkställt undersökning angående de åtgärder, som i första hand

krävdes för att modernisera Landskronaanstalten. De hygieniska anordningarna

vore synnerligen bristfälliga samt krävde, att ändring härutinnan

med det allra första vidtoges. I västra längan, som användes till

logement och kyrka, funnes visserligen vatten och avlopp, men inga

tvätt- eller sköljanordningar. I vardera av de tvenne våningarnas korridorer

funnes två torrklosetter, som föga överensstämde med sundhetens

fordringar och måste med det snaraste utbytas mot mera moderna anordningar.

Då de å anstalten intagna ofta vore behäftade med underlivssjukdomar

av olika slag, torde det ur hygienisk synpunkt vara erforderligt

att anordna s. k. bidéer. Styrelsen föresloge därför beträffande

västra längan följande sanitära anläggningar. Uti vardera av

våningarnas korridorer borde uppsättas 3 tvättställ med avlopp eller

tillsammans 36 tvättställ, varjämte i varje korridor anordnades en bidé

av porslin med s. k. underdusch för blandning av varmt och kallt

vatten. I vardera av de 6 korridorerna åt nordvästra längan borde

uppsättas vattenklosett. För beredande av varmvatten till förutnämnda

6 st. bidéer borde uppsättas å lämplig plats i källaren en gas-automatapparat.

I norra längan, där sjukhuset nu vore inrymt, borde uppsättas

i det där befintliga toilettrummet en vattenklosett samt i södra

längan i vardera av 2:dra och 3:dje våningarna en vattenklosett. Enligt

infordrade kostnadsberäkningar å ovannämnda arbeten skulle desamma

komma att draga en kostnad av cirka 50,000 kronor, däri jämväl inginge

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. May.ts proposition Kr 266.

kostnader för håltagning och lagning av väggar in. in. Möjligen kunde

kostnaderna för sistnämnda arbeten nedbringas genom användandet av

anstaltens personal vid arbetenas utförande.

På grund av det anförda har styrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att till utförande av ovannämnda arbeten å tillläggsstat

för år 1921 anvisa ett reservationsanslag å 50,000 kronor.

Över sistnämnda framställning av Landskronastyrelsen har byggnadsstyrelsen

avgivit särskilt utlåtande, däri byggnadsstyrelsen förklarat,

att styrelsen efter tagen del av de till stöd för det begärda beloppet

åberopade kostnadsförslag icke hade något att erinra mot Landskronastyrelsens

förslag.

Såsom av utredningen framgår och jag vid besök å de båda anstalterna

funnit, är Norrköpingsanstalten, vad själva byggnaderna angår,

i avgjort bättre skick än Landskronaanstalten, även om det icke kan antagas

att Norrköpingsanstalten skulle kunna tagas i bruk utan någon reparation,

då, enligt vad jag numera förnummit, värmeledningen därstädes

skall vara mycket bristfällig och trossbottnarna i nattcellbyggnaden skola

hava utdömts vid brandsyn. Det är givetvis också ett stort företräde

hos Norrköpingsanstalten, att den är försedd med centralvärmeledning

och vattenklosetter samt har stora och lämpliga sjuksalar.

Norrköpingsanstalten är emellertid mycket illa belägen ur isoleringssynpunkt,

omgiven som anstalten är på två sidor av stora fabrikskomplex

och på en sida av en livligt trafikerad gata. En annan olägenhet

är, såsom framhållits av såväl fångvårdsstyrelsen som de fångvårdssakkunniga,

att med Norrköpingsanstalten är förenat ett kronohäkte för

Norrköpings stad samt Björkekinds, Östkinds, Lösings, Bråbo och

Memmings härad. Härtill kommer — och detta är enligt min mening

den viktigaste olägenheten — att Norrköpingsanstalten utomhus endast

förfogar över ett mindre trädgårdsområde, vadan friluftsarbetet, som har

den allra största betydelse för behandlingen av tvångsarbetsanstalternas

skyddslingar, endast i ringa omfattning kunde komma till användningvid

Norrköpingsanstalten.

Landskronaanstalten har i motsats mot Norrköpingsanstalten ett

väl isolerat och lämpligt läge, omgiven som den är av en yttre och en

inre vallgrav. Anstalten förfogar å yttre vallgravarna över stora, för

trädgårdsodling synnerligen lämpliga områden, där på grund av jordens

goda beskaffenhet utmärkta skördar kunna erhållas. Terrängens beskaffenhet

giver ock möjlighet att kunna isolera särskilda grupper så,

att de icke ens under utomhusarbetet kunna komma i någon beröring

Byggnads
styrelsen.

Departements
chefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Proposition Nr ‘265.

med varandra. I motsats mot de tvångsarbetssakkunniga anser jag,

att Landskronaanstaltens avlägsenhet från huvudstaden snarast utgör en

fördel. Någon avsevärt ökad kostnad för statsverket genom längre järnvägstransporter

torde icke härigenom behöva uppkomma.

Till förmån för Landskronaanstalten talar vidare, att staten i huvudsak

förfogar över det till anstalten anslutna hemmet »Hildero», som

jag funnit synnerligen lämpligt såsom övergångsanstalt för dem, som

före frigivandet lämpligen kunna sysselsättas under friare former.

På grund härav och då i varje fall inom en ej alltför lång framtid

måste upptagas frågan om uppförande på landet av en ny anstalt för

tvångsarbeterskorna, samt det vid sådant förhållande synes mindre välbetänkt

att nu företaga en kostsam omflyttning, anser jag mig icke

kunna förorda, att — såsom tvångsarbetssakkunniga föreslagit och i

årets statsverksproposition under punkt 26 förutsatts — centralfängelset

i Norrköping slmlle från och med den 1 juli 1921 användas såsom statens

tvångsarbetsanstalt för kvinnor.

Såsom de tvångsarbetssakkunniga och fångvårdsstyrelsen framhållit,

skulle Landskronaanstaltens byggnader för att bliva fullt lämpliga för

ändamålet kräva betydande omändringar. Med hänsyn till det nuvarande

ekonomiska läget anser jag mig emellertid ej kunna förorda andra

arbeten än dem, som av styrelsen för Landskronaanstalten föreslagits.

Dessa äro, enligt vad jag vid mitt besök vid anstalten förvissat mig

om, oundgängligen nödvändiga och böra komma till utförande snarast

möjligt. Det härför begärda beloppet 50,000 kronor, emot vilket byggnadsstyrelsen

ej haft något att erinra, torde få anses skäligt.

Under åberopande av vad jag i ärendet anfört, hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att på tilläggsstat för år 1921 bevilja dels för

ombyggnad av ekonomihuset vid statens tvångsarbetsanstalt

å Svartsjö samt för upprensningsarbeten i

Svartsjöviken m. m. ett reservationsanslag å 100,000

kronor, dels ock till bekostande av förut angivna sanitära

anordningar vid statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona

ett reservationsanslag å 50,000 kronor.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-llegenten

lämna bifall samt förordnade, att

proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Herman Hultkrantz.

Stockholm, K. L. Beckmana Boktr., 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:5b Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under tillägg sstatens för år 1921 femte huvudtitel, innefattande anslagen till socialdepartementet. s. 2 i texten
  2. SU 1921:164 Utlåtande i anledning av Kungl. Alajds proposition angående anslag till byggnadsarbeten in. m. vid statens tvångsarbetsanstalter. s. 16 i texten