Angående ändrad lydelse av rubrikerna nr 210 och 211 i gällande tulltaxa
1921-03-18 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1921:267, Angående ändrad lydelse av rubrikerna nr 210 och 211 i gällande tulltaxa
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 267.
1
Nr 267.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändrad lydelse av
rubrikerna nr 210 och 211 i gällande tulltaxa; given Stockholms
slott den 18 mars 1921.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTÄF ADOLF.
K. J. Beskow.
Utdrag ur protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Kegenten i statsrådet å Stockholms slott
den 18 mars 1921.
Närvarande:
Statsministern VON Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel.
statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist.
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.
Föredragande departementschefen, statsrådet Beskow yttrade:
I skrivelse den 2 februari 1921 har generaltullstyrelsen anfört
följande:
»Enligt nu gällande tulltaxas i rubrik 210 och 211 upptagna bestämmelser
skola skodon — med undantag av skodon med bottnar av trä samt becksöms- och
sjöstövlar — förtullas med en tullsats av 6 kronor för 1 kilogram, om de äro tillverkade
av skinn, svartfärgade, lackerade eller färgade annorlunda än svart'' och
med 2 kronor för 1 kilogram, om de äro tillverkade av andra skinn.
Till förstnämnda rubrik finnes fogad en anmärkning av följande innehåll:
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 227 käft. (Nr 267.) 1
Generaltull
styrelsen.
2
Kungl. Maj.is ''proposition Nr 267.
Till svartfärgade skinn hänföras endast sådana, där den svarta färgen ej blott utgör
ytbetäckning utan nedträngt i skinnet och färgat snittet’.
Tullbehandlingen av skodon har under alla tider ofta varit förenad med
svårigheter, då det gällt att avgöra, huruvida ett i skodon ingående skinn vore
färgat eller icke. Under normala förhållanden, då skoimporten dels vant av mindre
omfattning, dels omfattat företrädesvis linare skodon, hava dessa svårigheter varit
jämförelsevis överkomliga och i tvivelaktiga fall, som dragits under styrelsens prövning,
har beslut fattats med stöd av den uppfattning, som tillfrågade fackmän efter
okulär besiktning av varan tillkännagivit.
Under de sista åren hava emellertid förhållandena avsevärt förändrats, i det
hit införts betydande kvantiteter grövre skodon av såväl svarta som kulörta skinn.
Införseln hit till riket av skodon under de senare åren framgår av närslutna bilaga 1.
De tullbehandlingssvårigheter, som därvid gjort sig kännbara, äro av den allvarliga
beskaffenhet, att generaltullstyrelsen med hänsyn till trafikens berättigade krav icke
kan underlåta ifrågasätta en revidering av nu gällande bestämmelser.
Vad först beträffar skodon av svartfärgade skinn har den till rubrik 210 fogade
anmärkningen, som tydligen tillkommit för att tjäna såsom vägledning vid tullbehandlingen,
i stället verkat i motsatt riktning. Bestämmelsen torde hava grundats
på en åtminstone inom tullverket förr gängse uppfattning, att den färg, ofta av
blåaktig ton, som framträder i snittet av kromgarvade skinn, härrör sig från färgningen.
Så lärer emellertid icke vara förhållandet, utan uppkommer densamma vid
garvningen. •
Av olika sakkunniga har enstämmigt förklarats, att beträffande kromgarvade
skinn den svarta färgen måste åstadkommas med tillhjälp av anilinfärger och att
sålunda alla kromgarvade skinn äro färgade. Den svarta färgen stannar i regel på
ytan och nedtränger i skinnet endast där detta är av lösare beskaffenhet, såsom å halseller
bukdelar. Med den begränsning, som genom bestämmelsen i ovannämnda anmärkning
är fastslagen beträffande skodon av svartfärgade skinn, undgå sålunda
skodon av kromgarvade skinn, vilka utgöra huvudparten av införseln, praktiskt sett
att träffas av den högre tullen och det fåtal skodon, som drabbas därav, äro icke
av en kvalitet, som motiverar differentieringen i tullbeskattningen. I tillämpningen
förorsakar bestämmelsen även stora svårigheter, enär bedömandet av färgens nedträngning
i skinnet blir beroende på tjänstemannens subjektiva uppfattning och
skodonen vid undersökningen löpa fara att bliva mer eller mindre osåljbara.
Skulle anmärkningen borttagas och sålunda alla skodon av svartfärgade skinn
hänföras till rubrik 210, bortfölle visserligen ovan angivna olägenheter, men andra
tulltekniska svårigheter skulle uppstå, på vilka det ej torde vara anledning att i
detta sammanhang ingå. Dessutom kan erinras, att, under ovan angivna förutsättning,
rubriken 210 komme att omfatta även grova arbets- och andra skodon
av enklare slag, för vilka tullen skulle komma att ställa sig oproportionerligt hög.
Beträffande skodon av skinn av annan än svart färgtyp må anföras, att med
nu i utlandet använda behandlingsmetoder vid skinnberedningen i skodon ingående
skinns egenskap av färgade eller icke färgade mycket ofta endast kan utrönas genom
kemisk undersökning, varvid den undersökta varan förstöres, ett förhållande, som
särskilt i fråga om mindre partier drabbar importören jämförelsevis kännbart.
Även beträffande sistnämnda slags skodon må anmärkas, att, därest såsom
synes sannolikt — syftet med den högre tullsatsen varit att träffa skodon, som
Kungl. Maj:ts proposition Nr 267. 3
hava karaktären av lyxvara, med hänsyn till den användning, brunfärgade skinn
allt mera fått vid tillverkning av sport- och andra grövre skodon, den högre tullsatsen
verkar vida utöver vad sålunda kan antagas hava varit avsett.
En granskning av främmande länders tullagstiftning giver även vid handen,
att de i skodon ingående skinnens egenskap av färgade eller icke färgade i allmänhet
ej lagts till grund för tillämpningen av olika tullsatser och att, där så skett, skillnaden
i tullsatserna är avsevärt mindre än hos oss (se bilaga 2).
Det synes sålunda kunna ifrågasättas, huruvida icke en förändring i de nuvarande
bestämmelserna i tulltaxan beträffande skodon bör genomföras, och är
styrelsen i tillfälle att vid en prövning av denna fråga bidraga med ett belysande
materiel.»
I anledning av vad sålunda anförts liar generaltullstyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj it täcktes föranstalta om en utredning angående
lämpligheten av de nuvarande tulltaxebestämmelserna beträffande skodon
av färgade skinn samt till riksdagen ingiva förslag om den ändring,
som vid en utredning kunde befinnas erforderlig.
Av den vid skrivelsen fogade bilagan 1 framgår, att importen av de
slag av skodon, framställningen avser, under åren 1913—1920 utgjort:
År
1913 ...
1914 ...
1915.. .
1916 ...
1917.. .
1918.. .
1919 ...
1920 ...
Införseln av skodon,
hänförliga till:
rubrik 210
rubrik 211
kg.
5,804
6.808
4,942
13.942
2,562
9.678
3,411
4,007
1,464
266
435
174
26,350
114,397
366,305
276.680.
I bilagan 2 lämnas en översikt över tullagstiftningen beträffande
skodon i Norge, Danmark, Finland, Tyskland, Österrike-Ungern, Schweiz,
Italien, Frankrike, Spanien och Amerikas förenta stater. Av denna
översikt, vid vars upprättande de under senare tiden i åtskilliga länder
vidtagna åtgärder av mer eller mindre provisorisk art för tullsatsernas
reglering efter det sjunkande penningvärdet lämnats å sido, framgår,
att de slag av skodon, framställningen avser, i Amerikas förenta stater
äro tullfria, samt att i de övriga länderna tull utgår i Frankrike och Italien
efter par räknat och i övriga länder efter vikt, ävensom att, där i visst
land för olika slag av skodon olika tullsatser förekomma, dessa avvägts
med hänsyn till de i skodonen ingående materialernas beskaffenhet
med undantag för Tyskland och Österrike-Ungern, där differentieringen
4
Svenska
skofabrikant
föreningen.
Tull- och
traktathommiltén.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 267.
är baserad på skodonens olika vikt, med viktgränserna per par satta
vid 1,200 och 600 gram.
I anledning av nämnda framställning har svenska skofabrikantföreningen
i en den 24 februari 1921 dagtecknad skrivelse framhållit,
hurusom av generaltullstyrelsens yttrande framginge, att på grund
av den oklara formuleringen av anmärkningen till tulltaxerubriken
210 den svenska skoindustrien beträffande skodon av kromgarvade
skinn — alltså boxkalv, boxsidor och chevreau — icke alltid kommit
i åtnjutande av det tullskydd, som med tulltaxans bestämmelser avsetts, .
och ville föreningen i anledning härav instämma i den gjorda hemställan
om utredning i ärendet men förutsatte, att utredningen begränsades
till ändringar, endast avseende att säkerställa de nuvarande
tullsatsernas effektivitet, och att utredning om eventuellt ny indelning
eller klassificering skulle anstå till den allmänna tulltaxerevision, som
tull- och traktatkommittén hade under förberedning.
Tullavdelningen inom tull- och traktatkommittén, som anbefallts
att avgiva utlåtande i frågan, har i skrivelse den 28 februari 1921
uttalat sin anslutning till generaltullstyrelsens uppfattning, att de nu
gällande bestämmelserna i tulltaxan angående förtullningen av skodon
vore i flera hänseenden olämpliga och ägnade att bereda svårigheter vid
tullbehandlingen samt — under framhållande att de förarbeten, som
verkställts för att tjäna som underlag för ett blivande förslag till helt
ny tulltaxa, ännu icke vore fullbordade, och att avdelningen fördenskull
icke vore beredd att omedelbart framlägga förslag till vare sig definitiv
eller tillfällig reglering av tullsatserna för skodon — förklarat sig villig
att efter skyndsamt fullbordande av en för ändamålet redan igångsatt
utredning rörande do i styrelsens framställning berörda frågor tillse,
huruvida icke avdelningen kunde inkomma med något förslag till avhjälpande
av de påtalade olägenheterna.
Ett sådant förslag har också sedermera från tullavdelningen inkommit.
Såsom motivering till förslaget anföres följande:
»Sedan numera den av avdelningen i samråd med sakkunniga, representerande
bland annat såväl den inhemska skofabrikationen som handeln med skodon, igångsatta
utredning slutförts, får avdelningen i underdånighet avgiva följande utlåtande
i ärendet.
Avdelningen har vid bedömandet av denna fråga utgått ifrån, att vid den
omreglering av tulltaxebestämmelserna för skodon, som av generaltullstyrelsen påyrkats,
den till grund för nuvarande bestämmelser i ämnet otvivelaktigt liggande
tanken, nämligen att grövre och enklare skodon böra lindrigare beskattas än lättare
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kungi. Maj:ts proposition Nr 267.
och finare sådana, fortfarande skulle i möjligaste mån upprätthållas, ävensom att
de för de olika kategorierna av skodon avsedda tullsatsernas höjd skulle förbliva
oförändrad. Avdelningen är nämligen för närvarande icke beredd att framlägga
förslag till en definitiv reglering av ifrågavarande tullsatser, utan åsyftas här allenast
en provisorisk anordning, som icke må föregripa det resultat, vartill avdelningens
utredningar på hithörande område framdeles kunna föranleda.
Det har, såsom av generaltullstyrelsen framhållits, och som också av de avavdelningen
tillkallade sakkunniga enstämmigt vitsordats, visat sig, att den i nuvarande
tulltaxa gällande princip för tullbehandlingen av skodon av färgade skinn
(rubrikerna 210 och 211), enligt vilken differentieringen i detta hänseende bygges på de
i skodonen ingående skinnens egenskap av färgade eller icke färgade, i tillämpningen
fört med sig betydande tulltekniska svårigheter och olikformigheter i tullbehandlingen
likvärdiga skotyper emellan, svårigheter, vilka ökats genom formuleringen
av den vid rubrik 210 fogade anmärkningen.
Då det gällt att finna en mera rationell indelningsgrund, har det legat nära
till hands att undersöka, huruvida i utlandet tillämpade bestämmelser kunde i detta
hänseende tjäna till vägledning, och har avdelningen därvid framförallt fäst sig vid
den i den tyska och österrikiska tullagstiftningen förekommande uppdelningen av
tullrubrikerna för skodon med hänsyn till vikten per par. Onekligen är detta system
enklare i tillämpningen än det nuvarande svenska, och så tillvida ger det uttryck
åt samma tanke som detta, som åtskillnaden mellan grövre och finare skodon i
allmänhet motsvaras av en skillnad i vikten per par. En närmare prövning ger
emellertid vid handen, att ifrågavarande system är behäftat med betydande olägenheter.
Bestämmas tullsatserna olika för olika viktklasser, lärer det bliva en nödvändig
följd, att mansskodon bliva jämförelsevis hårdare beskattade än dam- och
barnskodon av motsvarande kvalitet, och att även inom vardera av dessa grupper
liknande ojämnheter uppstå. För att råda bot härpå skulle man nödgas införa
särskilda viktgränser för dessa olika slag av skodon, men detta skulle givetvis i
hög grad komplicera tullbehandlingen. Dessutom kan erinras, att det med ett sådant
system lätteligen bleve fallet, att skodon, vilka i tillverkningen ställt sig dyrbarare,
kunde komma att beläggas med lägre tullsats än sådana med billigare framställningskostnad,
på den grund att de t. ex. genom påläggande av dubbelsulor, genom
utökning av skaften eller genom användande av tyngre foder kommit att få en
större vikt per par — allt olägenheter, vilka framträda så mycket skarpare, i
samma mån skillnaden är stor mellan de olika tullsatserna, såsom i den svenska
tulltaxan är fallet i högre grad än i den tyska.
Efter samråd med de tillkallade sakkunniga har avdelningen trott sig kunna
nå det mål, man strävat efter, på en annan väg, nämligen genom att lägga det sätt,
varpå bottnarna å skodonen fastsatts vid ovanläder och bindsula, till grund för indelningen
av tulltaxerubrikerna. Ty det råder i detta hänseende en ganska bestämd
skillnad mellan grövre och finare skodon, i det att beträffande de förra bottnarna
merendels äro fästade genom pligg, stift eller skruvar, medan i fråga om de senare
sulan i regel fastsatts medelst s. k. randsyning. Allmänt erkännas de pliggade
skodonen såsom hållbarare, och lämpa de sig särskilt som arbetsskodon, medan däremot
de randsydda med sina mjukare sulor förnämligast hava användning som lättare
inneskodon. Det synes alltså som om en lämplig indelningsgrund vore vunnen,
därest man med den lägre tullsatsen av 2 kronor per kilogram beläde skodon med
Departementschefen.
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 267.
bottnar, fastsätta vid ovanlädret och bindsulan medelst pligg, stift eller skruvar,
och med den högre tullsatsen av 6 kronor per kilogram övriga skodon av skinn.
Det förekommer, att arbetsskodon importeras, vilka framställts på det sätt,
att bottnarna fastsatts vid ovanlädret medelst stiftning, ehuruväl, måhända mest
för utseendets höjande, en söm förekommer, varigenom de båda sulorna utan att
fastsys vid ovanlädret blott sinsemellan förenats och skodonen sålunda tillsynes te
sig som randsydda. Enligt ovan antydda förslag skola emellertid dessa skodon,
vilka vid införseln hittills på grund av materialets beskaffenhet ofta hänförts till
skodon av färgade skinn och således dragit den högre tullen av 6 kronor per kilogram,
nu i stället komma att draga en tull av endast 2 kronor per kilogram. Å
andra sidan lärer kunna inträffa, att randsydda grövre skodon, vilka nu tullbehandlas
enligt den lägre tullsatsen, enligt förslaget skulle komma att åsättas en tull av 6
kronor per kilogram. Avdelningen håller emellertid före, att den föreslagna principen,
samtidigt som vid dess tillämpning anledningen till kemisk undersökning av de i
skodonen ingående skinnens egenskap bortfaller och även i övrigt förenkling av
tullbehandlingen ernås, bättre än den nu tillämpade ansluter sig till den förut omnämnda
huvudtanke, som får antagas ligga till grund för differentieringen av tullsatserna
i den nuvarande taxan.
Till förhindrande av att faktiskt randsydda skodon, å vilka sulan exempelvis
i hålfoten till förstärkning även fastsatts med stift, skulle importeras under den
lägre tullsatsen, torde böra angivas, att denna endast äger tillämpning å skodon,
där bottnen fastsatts uteslutande medelst pligg, stift eller skruvar.»
På grund av vad sålunda anförts har tull- och traktatkommitténs tullavdelning
anhållit, att Kung]. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för att rubrikerna
nr 210 och 211 i gällande tulltaxa måtte erhålla följande lydelse:
Skodon:
Kvantitet
för tullberäkningen
-
Tullsats
kr. öre
andra:
av skinn:
210. med bottnar, fastsätta vid ovanlädret och bind
sulan
uteslutande medelst pligg, stift eller skruvar;
ävensom skodon av pälsverk....................... 1 kg. 2: —
211. andra ........................................................................... 1 kg. 6: —.
En av kommitténs ledamöter, herr F. Månsson, har enligt anteckning
till protokollet förklarat, att han icke hunnit så ingående göra sig
förtrogen med det föreliggande ärendet, att han nu ansåge sig kunna
avgiva sitt votum vare sig för eller emot det framlagda förslaget, varför
han förbehölle sig full handlingsfrihet vid ärendets vidare behandling.
De av generaltullstyrelsen anförda olägenheter, som äro förenade
med tillämpningen av nu gällande bestämmelser rörande tullbehandlingen
av skodon av skinn, och vilka av de hörda sakkunniga enstämmigt vits
-
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 267.
ordats, synas mig vara av så besvärande natur, att en tulltaxeändring
snarast möjligt bör komma till stånd. Den i ärendet förebragta utredningen
har även givit vid lianden, att förändringen ej lämpligen
bör begränsas till ett förtydligande av den till tulltaxerubriken 210
fogade anmärkningen, vilken avser att klargöra vad som rätteligen bör
innefattas under begreppet »skodon av svartfärgade skinn». Genom en
sådan begränsning skulle nämligen de tulltekniska svårigheterna beträffande
skodon av annan än svart färg komma att kvarstå. Det synes
vidare vara ådagalagt, att grunden för differentieringen i tullbeskattningen,
nämligen de i skodonen ingående skinnens egenskap av färgade
eller icke färgade, med hänsyn därtill att färgade skinn alltmera kommit
till användning även vid tillverkning av grövre skodon nu ej kan
anses ändamålsenlig, i det densamma i vissa fall visat sig medföra en
hårdare tullbeskattning än som vid bestämmelsernas tillkomst synes hava
varit avsedd. Aven ur sistnämnda synpunkt lärer en mera genomgripande
förändring böra vidtagas.
De överklagade olägenheterna torde väsentligen kunna undanröjas
genom det ändringsförslag beträffande rubrikerna 210 och 211 i gällande
tulltaxa, som av tull- och traktatkommitténs tullavdelning framlagts.
Jag har desto större anledning tillstyrka bifall till detsamma, som det
rönt anslutning från representanter såväl för den inhemska skofabrikationen
som för skohandlarna, samt med hänsyn därtill, att tull- och traktatkommitten
vid avgivande av sitt slutliga förslag till ny tulltaxa bliver, därest
det nu framlagda, provisoriska förslaget av riksdagen antages, i tillfälle
att taga hänsyn till de vid dess tillämpning gjorda erfarenheter.
På grund av vad jag sålunda anfört och då de ändrade bestämmelserna
torde böra träda i kraft å dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes,
tår jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels besluta att rubrikerna nr 210 och 211 i gällande tulltaxa skola
erhålla följande ändrade lydelse:
Skodon:
Kvantitet
för tullberäkningen
-
Tullsats
kr. öre
andra:
av skinn:
210. med bottnar, fastsätta vid ovanlädret och
bindsulan uteslutande medelst pligg,
stift eller skruvar; ävensom skodon
av pälsverk.............................................. 1 kg. 2:_
211. andra................................................................. 1 kg. 6:_.
Hemställan.
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 267.
dels ock förklara, att de ändrade bestämmelserna skola träda i
kraft å dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes.
tv*-.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnade, att proposition
i ämnet av den lydelse, bil. litt. ... vid detta
protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.
• * V. . * . .
Ur protokollet:
Martin Philipson.
1
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1921:128 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse av rubrikerna nr 210 och 211 i gällande tulltaia. s. 1 i texten
- BevU 1921:17 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse av rubrikerna nr 210 och 211 i gällande tulltaxa. s. 1 i texten