Sök i Ratio Lex

Angående ändrad lydelse av rubrikerna nr 210 och 211 i gällande tulltaxa

1921-03-18 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:267, Angående ändrad lydelse av rubrikerna nr 210 och 211 i gällande tulltaxa

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 267.

1

Nr 267.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändrad lydelse av

rubrikerna nr 210 och 211 i gällande tulltaxa; given Stockholms

slott den 18 mars 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTÄF ADOLF.

K. J. Beskow.

Utdrag ur protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Kegenten i statsrådet å Stockholms slott

den 18 mars 1921.

Närvarande:

Statsministern VON Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel.

statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist.

Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Föredragande departementschefen, statsrådet Beskow yttrade:

I skrivelse den 2 februari 1921 har generaltullstyrelsen anfört

följande:

»Enligt nu gällande tulltaxas i rubrik 210 och 211 upptagna bestämmelser

skola skodon — med undantag av skodon med bottnar av trä samt becksöms- och

sjöstövlar — förtullas med en tullsats av 6 kronor för 1 kilogram, om de äro tillverkade

av skinn, svartfärgade, lackerade eller färgade annorlunda än svart'' och

med 2 kronor för 1 kilogram, om de äro tillverkade av andra skinn.

Till förstnämnda rubrik finnes fogad en anmärkning av följande innehåll:

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 227 käft. (Nr 267.) 1

Generaltull
styrelsen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.is ''proposition Nr 267.

Till svartfärgade skinn hänföras endast sådana, där den svarta färgen ej blott utgör

ytbetäckning utan nedträngt i skinnet och färgat snittet’.

Tullbehandlingen av skodon har under alla tider ofta varit förenad med

svårigheter, då det gällt att avgöra, huruvida ett i skodon ingående skinn vore

färgat eller icke. Under normala förhållanden, då skoimporten dels vant av mindre

omfattning, dels omfattat företrädesvis linare skodon, hava dessa svårigheter varit

jämförelsevis överkomliga och i tvivelaktiga fall, som dragits under styrelsens prövning,

har beslut fattats med stöd av den uppfattning, som tillfrågade fackmän efter

okulär besiktning av varan tillkännagivit.

Under de sista åren hava emellertid förhållandena avsevärt förändrats, i det

hit införts betydande kvantiteter grövre skodon av såväl svarta som kulörta skinn.

Införseln hit till riket av skodon under de senare åren framgår av närslutna bilaga 1.

De tullbehandlingssvårigheter, som därvid gjort sig kännbara, äro av den allvarliga

beskaffenhet, att generaltullstyrelsen med hänsyn till trafikens berättigade krav icke

kan underlåta ifrågasätta en revidering av nu gällande bestämmelser.

Vad först beträffar skodon av svartfärgade skinn har den till rubrik 210 fogade

anmärkningen, som tydligen tillkommit för att tjäna såsom vägledning vid tullbehandlingen,

i stället verkat i motsatt riktning. Bestämmelsen torde hava grundats

på en åtminstone inom tullverket förr gängse uppfattning, att den färg, ofta av

blåaktig ton, som framträder i snittet av kromgarvade skinn, härrör sig från färgningen.

Så lärer emellertid icke vara förhållandet, utan uppkommer densamma vid

garvningen. •

Av olika sakkunniga har enstämmigt förklarats, att beträffande kromgarvade

skinn den svarta färgen måste åstadkommas med tillhjälp av anilinfärger och att

sålunda alla kromgarvade skinn äro färgade. Den svarta färgen stannar i regel på

ytan och nedtränger i skinnet endast där detta är av lösare beskaffenhet, såsom å halseller

bukdelar. Med den begränsning, som genom bestämmelsen i ovannämnda anmärkning

är fastslagen beträffande skodon av svartfärgade skinn, undgå sålunda

skodon av kromgarvade skinn, vilka utgöra huvudparten av införseln, praktiskt sett

att träffas av den högre tullen och det fåtal skodon, som drabbas därav, äro icke

av en kvalitet, som motiverar differentieringen i tullbeskattningen. I tillämpningen

förorsakar bestämmelsen även stora svårigheter, enär bedömandet av färgens nedträngning

i skinnet blir beroende på tjänstemannens subjektiva uppfattning och

skodonen vid undersökningen löpa fara att bliva mer eller mindre osåljbara.

Skulle anmärkningen borttagas och sålunda alla skodon av svartfärgade skinn

hänföras till rubrik 210, bortfölle visserligen ovan angivna olägenheter, men andra

tulltekniska svårigheter skulle uppstå, på vilka det ej torde vara anledning att i

detta sammanhang ingå. Dessutom kan erinras, att, under ovan angivna förutsättning,

rubriken 210 komme att omfatta även grova arbets- och andra skodon

av enklare slag, för vilka tullen skulle komma att ställa sig oproportionerligt hög.

Beträffande skodon av skinn av annan än svart färgtyp må anföras, att med

nu i utlandet använda behandlingsmetoder vid skinnberedningen i skodon ingående

skinns egenskap av färgade eller icke färgade mycket ofta endast kan utrönas genom

kemisk undersökning, varvid den undersökta varan förstöres, ett förhållande, som

särskilt i fråga om mindre partier drabbar importören jämförelsevis kännbart.

Även beträffande sistnämnda slags skodon må anmärkas, att, därest såsom

synes sannolikt — syftet med den högre tullsatsen varit att träffa skodon, som

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 267. 3

hava karaktären av lyxvara, med hänsyn till den användning, brunfärgade skinn

allt mera fått vid tillverkning av sport- och andra grövre skodon, den högre tullsatsen

verkar vida utöver vad sålunda kan antagas hava varit avsett.

En granskning av främmande länders tullagstiftning giver även vid handen,

att de i skodon ingående skinnens egenskap av färgade eller icke färgade i allmänhet

ej lagts till grund för tillämpningen av olika tullsatser och att, där så skett, skillnaden

i tullsatserna är avsevärt mindre än hos oss (se bilaga 2).

Det synes sålunda kunna ifrågasättas, huruvida icke en förändring i de nuvarande

bestämmelserna i tulltaxan beträffande skodon bör genomföras, och är

styrelsen i tillfälle att vid en prövning av denna fråga bidraga med ett belysande

materiel.»

I anledning av vad sålunda anförts liar generaltullstyrelsen hemställt,

att Kungl. Maj it täcktes föranstalta om en utredning angående

lämpligheten av de nuvarande tulltaxebestämmelserna beträffande skodon

av färgade skinn samt till riksdagen ingiva förslag om den ändring,

som vid en utredning kunde befinnas erforderlig.

Av den vid skrivelsen fogade bilagan 1 framgår, att importen av de

slag av skodon, framställningen avser, under åren 1913—1920 utgjort:

År

1913 ...

1914 ...

1915.. .

1916 ...

1917.. .

1918.. .

1919 ...

1920 ...

Införseln av skodon,

hänförliga till:

rubrik 210

rubrik 211

kg.

5,804

6.808

4,942

13.942

2,562

9.678

3,411

4,007

1,464

266

435

174

26,350

114,397

366,305

276.680.

I bilagan 2 lämnas en översikt över tullagstiftningen beträffande

skodon i Norge, Danmark, Finland, Tyskland, Österrike-Ungern, Schweiz,

Italien, Frankrike, Spanien och Amerikas förenta stater. Av denna

översikt, vid vars upprättande de under senare tiden i åtskilliga länder

vidtagna åtgärder av mer eller mindre provisorisk art för tullsatsernas

reglering efter det sjunkande penningvärdet lämnats å sido, framgår,

att de slag av skodon, framställningen avser, i Amerikas förenta stater

äro tullfria, samt att i de övriga länderna tull utgår i Frankrike och Italien

efter par räknat och i övriga länder efter vikt, ävensom att, där i visst

land för olika slag av skodon olika tullsatser förekomma, dessa avvägts

med hänsyn till de i skodonen ingående materialernas beskaffenhet

med undantag för Tyskland och Österrike-Ungern, där differentieringen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Svenska

skofabrikant

föreningen.

Tull- och

traktathommiltén.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 267.

är baserad på skodonens olika vikt, med viktgränserna per par satta

vid 1,200 och 600 gram.

I anledning av nämnda framställning har svenska skofabrikantföreningen

i en den 24 februari 1921 dagtecknad skrivelse framhållit,

hurusom av generaltullstyrelsens yttrande framginge, att på grund

av den oklara formuleringen av anmärkningen till tulltaxerubriken

210 den svenska skoindustrien beträffande skodon av kromgarvade

skinn — alltså boxkalv, boxsidor och chevreau — icke alltid kommit

i åtnjutande av det tullskydd, som med tulltaxans bestämmelser avsetts, .

och ville föreningen i anledning härav instämma i den gjorda hemställan

om utredning i ärendet men förutsatte, att utredningen begränsades

till ändringar, endast avseende att säkerställa de nuvarande

tullsatsernas effektivitet, och att utredning om eventuellt ny indelning

eller klassificering skulle anstå till den allmänna tulltaxerevision, som

tull- och traktatkommittén hade under förberedning.

Tullavdelningen inom tull- och traktatkommittén, som anbefallts

att avgiva utlåtande i frågan, har i skrivelse den 28 februari 1921

uttalat sin anslutning till generaltullstyrelsens uppfattning, att de nu

gällande bestämmelserna i tulltaxan angående förtullningen av skodon

vore i flera hänseenden olämpliga och ägnade att bereda svårigheter vid

tullbehandlingen samt — under framhållande att de förarbeten, som

verkställts för att tjäna som underlag för ett blivande förslag till helt

ny tulltaxa, ännu icke vore fullbordade, och att avdelningen fördenskull

icke vore beredd att omedelbart framlägga förslag till vare sig definitiv

eller tillfällig reglering av tullsatserna för skodon — förklarat sig villig

att efter skyndsamt fullbordande av en för ändamålet redan igångsatt

utredning rörande do i styrelsens framställning berörda frågor tillse,

huruvida icke avdelningen kunde inkomma med något förslag till avhjälpande

av de påtalade olägenheterna.

Ett sådant förslag har också sedermera från tullavdelningen inkommit.

Såsom motivering till förslaget anföres följande:

»Sedan numera den av avdelningen i samråd med sakkunniga, representerande

bland annat såväl den inhemska skofabrikationen som handeln med skodon, igångsatta

utredning slutförts, får avdelningen i underdånighet avgiva följande utlåtande

i ärendet.

Avdelningen har vid bedömandet av denna fråga utgått ifrån, att vid den

omreglering av tulltaxebestämmelserna för skodon, som av generaltullstyrelsen påyrkats,

den till grund för nuvarande bestämmelser i ämnet otvivelaktigt liggande

tanken, nämligen att grövre och enklare skodon böra lindrigare beskattas än lättare

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungi. Maj:ts proposition Nr 267.

och finare sådana, fortfarande skulle i möjligaste mån upprätthållas, ävensom att

de för de olika kategorierna av skodon avsedda tullsatsernas höjd skulle förbliva

oförändrad. Avdelningen är nämligen för närvarande icke beredd att framlägga

förslag till en definitiv reglering av ifrågavarande tullsatser, utan åsyftas här allenast

en provisorisk anordning, som icke må föregripa det resultat, vartill avdelningens

utredningar på hithörande område framdeles kunna föranleda.

Det har, såsom av generaltullstyrelsen framhållits, och som också av de avavdelningen

tillkallade sakkunniga enstämmigt vitsordats, visat sig, att den i nuvarande

tulltaxa gällande princip för tullbehandlingen av skodon av färgade skinn

(rubrikerna 210 och 211), enligt vilken differentieringen i detta hänseende bygges på de

i skodonen ingående skinnens egenskap av färgade eller icke färgade, i tillämpningen

fört med sig betydande tulltekniska svårigheter och olikformigheter i tullbehandlingen

likvärdiga skotyper emellan, svårigheter, vilka ökats genom formuleringen

av den vid rubrik 210 fogade anmärkningen.

Då det gällt att finna en mera rationell indelningsgrund, har det legat nära

till hands att undersöka, huruvida i utlandet tillämpade bestämmelser kunde i detta

hänseende tjäna till vägledning, och har avdelningen därvid framförallt fäst sig vid

den i den tyska och österrikiska tullagstiftningen förekommande uppdelningen av

tullrubrikerna för skodon med hänsyn till vikten per par. Onekligen är detta system

enklare i tillämpningen än det nuvarande svenska, och så tillvida ger det uttryck

åt samma tanke som detta, som åtskillnaden mellan grövre och finare skodon i

allmänhet motsvaras av en skillnad i vikten per par. En närmare prövning ger

emellertid vid handen, att ifrågavarande system är behäftat med betydande olägenheter.

Bestämmas tullsatserna olika för olika viktklasser, lärer det bliva en nödvändig

följd, att mansskodon bliva jämförelsevis hårdare beskattade än dam- och

barnskodon av motsvarande kvalitet, och att även inom vardera av dessa grupper

liknande ojämnheter uppstå. För att råda bot härpå skulle man nödgas införa

särskilda viktgränser för dessa olika slag av skodon, men detta skulle givetvis i

hög grad komplicera tullbehandlingen. Dessutom kan erinras, att det med ett sådant

system lätteligen bleve fallet, att skodon, vilka i tillverkningen ställt sig dyrbarare,

kunde komma att beläggas med lägre tullsats än sådana med billigare framställningskostnad,

på den grund att de t. ex. genom påläggande av dubbelsulor, genom

utökning av skaften eller genom användande av tyngre foder kommit att få en

större vikt per par — allt olägenheter, vilka framträda så mycket skarpare, i

samma mån skillnaden är stor mellan de olika tullsatserna, såsom i den svenska

tulltaxan är fallet i högre grad än i den tyska.

Efter samråd med de tillkallade sakkunniga har avdelningen trott sig kunna

nå det mål, man strävat efter, på en annan väg, nämligen genom att lägga det sätt,

varpå bottnarna å skodonen fastsatts vid ovanläder och bindsula, till grund för indelningen

av tulltaxerubrikerna. Ty det råder i detta hänseende en ganska bestämd

skillnad mellan grövre och finare skodon, i det att beträffande de förra bottnarna

merendels äro fästade genom pligg, stift eller skruvar, medan i fråga om de senare

sulan i regel fastsatts medelst s. k. randsyning. Allmänt erkännas de pliggade

skodonen såsom hållbarare, och lämpa de sig särskilt som arbetsskodon, medan däremot

de randsydda med sina mjukare sulor förnämligast hava användning som lättare

inneskodon. Det synes alltså som om en lämplig indelningsgrund vore vunnen,

därest man med den lägre tullsatsen av 2 kronor per kilogram beläde skodon med

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 267.

bottnar, fastsätta vid ovanlädret och bindsulan medelst pligg, stift eller skruvar,

och med den högre tullsatsen av 6 kronor per kilogram övriga skodon av skinn.

Det förekommer, att arbetsskodon importeras, vilka framställts på det sätt,

att bottnarna fastsatts vid ovanlädret medelst stiftning, ehuruväl, måhända mest

för utseendets höjande, en söm förekommer, varigenom de båda sulorna utan att

fastsys vid ovanlädret blott sinsemellan förenats och skodonen sålunda tillsynes te

sig som randsydda. Enligt ovan antydda förslag skola emellertid dessa skodon,

vilka vid införseln hittills på grund av materialets beskaffenhet ofta hänförts till

skodon av färgade skinn och således dragit den högre tullen av 6 kronor per kilogram,

nu i stället komma att draga en tull av endast 2 kronor per kilogram. Å

andra sidan lärer kunna inträffa, att randsydda grövre skodon, vilka nu tullbehandlas

enligt den lägre tullsatsen, enligt förslaget skulle komma att åsättas en tull av 6

kronor per kilogram. Avdelningen håller emellertid före, att den föreslagna principen,

samtidigt som vid dess tillämpning anledningen till kemisk undersökning av de i

skodonen ingående skinnens egenskap bortfaller och även i övrigt förenkling av

tullbehandlingen ernås, bättre än den nu tillämpade ansluter sig till den förut omnämnda

huvudtanke, som får antagas ligga till grund för differentieringen av tullsatserna

i den nuvarande taxan.

Till förhindrande av att faktiskt randsydda skodon, å vilka sulan exempelvis

i hålfoten till förstärkning även fastsatts med stift, skulle importeras under den

lägre tullsatsen, torde böra angivas, att denna endast äger tillämpning å skodon,

där bottnen fastsatts uteslutande medelst pligg, stift eller skruvar.»

På grund av vad sålunda anförts har tull- och traktatkommitténs tullavdelning

anhållit, att Kung]. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för att rubrikerna

nr 210 och 211 i gällande tulltaxa måtte erhålla följande lydelse:

Skodon:

Kvantitet

för tullberäkningen
-

Tullsats

kr. öre

andra:

av skinn:

210. med bottnar, fastsätta vid ovanlädret och bind
sulan

uteslutande medelst pligg, stift eller skruvar;

ävensom skodon av pälsverk....................... 1 kg. 2: —

211. andra ........................................................................... 1 kg. 6: —.

En av kommitténs ledamöter, herr F. Månsson, har enligt anteckning

till protokollet förklarat, att han icke hunnit så ingående göra sig

förtrogen med det föreliggande ärendet, att han nu ansåge sig kunna

avgiva sitt votum vare sig för eller emot det framlagda förslaget, varför

han förbehölle sig full handlingsfrihet vid ärendets vidare behandling.

De av generaltullstyrelsen anförda olägenheter, som äro förenade

med tillämpningen av nu gällande bestämmelser rörande tullbehandlingen

av skodon av skinn, och vilka av de hörda sakkunniga enstämmigt vits
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 267.

ordats, synas mig vara av så besvärande natur, att en tulltaxeändring

snarast möjligt bör komma till stånd. Den i ärendet förebragta utredningen

har även givit vid lianden, att förändringen ej lämpligen

bör begränsas till ett förtydligande av den till tulltaxerubriken 210

fogade anmärkningen, vilken avser att klargöra vad som rätteligen bör

innefattas under begreppet »skodon av svartfärgade skinn». Genom en

sådan begränsning skulle nämligen de tulltekniska svårigheterna beträffande

skodon av annan än svart färg komma att kvarstå. Det synes

vidare vara ådagalagt, att grunden för differentieringen i tullbeskattningen,

nämligen de i skodonen ingående skinnens egenskap av färgade

eller icke färgade, med hänsyn därtill att färgade skinn alltmera kommit

till användning även vid tillverkning av grövre skodon nu ej kan

anses ändamålsenlig, i det densamma i vissa fall visat sig medföra en

hårdare tullbeskattning än som vid bestämmelsernas tillkomst synes hava

varit avsedd. Aven ur sistnämnda synpunkt lärer en mera genomgripande

förändring böra vidtagas.

De överklagade olägenheterna torde väsentligen kunna undanröjas

genom det ändringsförslag beträffande rubrikerna 210 och 211 i gällande

tulltaxa, som av tull- och traktatkommitténs tullavdelning framlagts.

Jag har desto större anledning tillstyrka bifall till detsamma, som det

rönt anslutning från representanter såväl för den inhemska skofabrikationen

som för skohandlarna, samt med hänsyn därtill, att tull- och traktatkommitten

vid avgivande av sitt slutliga förslag till ny tulltaxa bliver, därest

det nu framlagda, provisoriska förslaget av riksdagen antages, i tillfälle

att taga hänsyn till de vid dess tillämpning gjorda erfarenheter.

På grund av vad jag sålunda anfört och då de ändrade bestämmelserna

torde böra träda i kraft å dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes,

tår jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels besluta att rubrikerna nr 210 och 211 i gällande tulltaxa skola

erhålla följande ändrade lydelse:

Skodon:

Kvantitet

för tullberäkningen
-

Tullsats

kr. öre

andra:

av skinn:

210. med bottnar, fastsätta vid ovanlädret och

bindsulan uteslutande medelst pligg,

stift eller skruvar; ävensom skodon

av pälsverk.............................................. 1 kg. 2:_

211. andra................................................................. 1 kg. 6:_.

Hemställan.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 267.

dels ock förklara, att de ändrade bestämmelserna skola träda i

kraft å dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes.

tv*-.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnade, att proposition

i ämnet av den lydelse, bil. litt. ... vid detta

protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.

• * V. . * . .

Ur protokollet:

Martin Philipson.

1

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:128 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse av rubrikerna nr 210 och 211 i gällande tulltaia. s. 1 i texten
  2. BevU 1921:17 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse av rubrikerna nr 210 och 211 i gällande tulltaxa. s. 1 i texten