Sök i Ratio Lex

Angående anslag till driftkostnader för en statens vårdanstalt ä Venngarn för alkoholister samt om anordnande av en dylik anstalt å Ventholms kungsgård

1921-02-05 · 70 sidor, varav 65 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 65 av 70 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:279, Angående anslag till driftkostnader för en statens vårdanstalt ä Venngarn för alkoholister samt om anordnande av en dylik anstalt å Ventholms kungsgård

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.

1

Nr 279.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till

driftkostnader för en statens vårdanstalt ä Venngarn

för alkoholister samt om anordnande av en dylik anstalt

å Ventholms kungsgård; given Stockholms slott den 18

mars 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Elmquist.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 18 mars 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden'' Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,

Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anförde

chefen för socialdepartementet, statsrådet Elmquist följande.

I innevarande års statsverksproposition under femte huvudtiteln,

punkterna 28 och 29, har Kungl. Maj:t på min hemställan föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, på extra stat

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 237 käft. (Nr 279.) 606 21 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.

för år 1922 beräkna, enligt punkten 28 dels till avlöningar och vikariatsersättningar

åt befattningshavare vid en statens vårdanstalt å Yenngarn

för alkoholister ett förslagsanslag, högst, 23,000 kronor, dels ock till

bidrag för driftkostnaderna i övrigt för samma anstalt ett förslagsanslag

av 50,000 kronor, samt enligt punkten 29 för anordnande av en statens

vårdanstalt för alkoholister å Ventholms kungsgård ett reservationsanslag

av 350,000 kronor, att utgå ur statsverkets fond av rusdrycksmedel. I

1921 års tilläggsstat, femte huvudtiteln, har Kungl. Maj:t därjämte, likaledes

efter hemställan av mig, föreslagit riksdagen att på nämnda tillläggsstat

beräkna, enligt punkten 8, för förstberörda två ändamål ett

förslagsanslag, högst, 9,500 kronor respektive ett förslagsanslag av

35,300 kronor, samt, enligt punkten 9, för sistnämnda ändamål ett reservationsanslag

av 200,000 kronor, att utgå ur statsverkets fond av

rusdrycksmedel.

Vid berörda ärendens anmälan till statsrådsprotokollet erinrade jag

därom, att Kungl. Maj:t i proposition, nr 260, till 1920 års riksdag

gjort framställning om upplåtande av Ventholms kungsgård för anordnande

av en statlig vårdanstalt för alkoholister och om anvisande

av medel härför, men att riksdagen i skrivelse, nr 399, förklarat sig

icke bifalla berörda förslag, därvid riksdagen emellertid framkastade

tanken på att, efter ett sammanförande av de nu å de två anstalterna

Bona och Venngarn fördelade minderåriga manliga förbrytarna till förstnämnda

anstalt, statens nuvarande alkoholistanstalt å Salbohed skulle

kunna överflyttas till Venngarn.

Vidare meddelade jag, att berörda av riksdagen givna uppslag upptagits

och i skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 november 1920 närmare

utvecklats av socialstyrelsen och styrelsen för statens nyssnämnda vårdanstalt,

vilken skrivelse för det dåvarande vore på remiss hos vederbörande

myndigheter.

Då emellertid Venngarns kungsgård i varje fäll endast ett par år

framåt torde få disponeras såsom vårdanstalt för alkoholister, enär det

dels vore synnerligen ovisst huru länge samtliga minderåriga manliga

förbrytare kunde vårdas å anstalten å Bona och det dels med hänsyn

till själva uppfostringssystemen vore önskvärt att förfoga över två anstalter,

syntes det mig nödvändigt, att åtgärder vidtoges för anordnande

av en ny statens vårdanstalt för alkoholister. Jag anmälde också, att

förslag i detta hänseende vore under utarbetande inom socialstyrelsen i

samråd med av Kungl. Maj:t utsedda sakkunniga; och baserade jag mitt

förslag till beräkning av anläggningskostnaden för den ifrågasatta nya

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.

3

anstalten, som av nyssnämnda styrelse och sakkunniga redan då ansågs

böra anordnas å Ventholms kungsgård, på vissa av samma styrelse och

sakkunniga till mig under hand lämnade preliminära kalkyler härutinnan.

Ovanberörda av socialstyrelsen och styrelsen för statens vårdanstalt

å Salbohed för alkoholister gjorda framställning den 8 november 1920

om överflyttande av nämnda anstalt till Venngarn har nu slutremitterats.

Från socialstyrelsen och ovannämnda sakkunniga har vidare inkommit

framställning av den 7 februari 1921, innefattande förslag om

anordnande av en ny statens vårdanstalt för manliga alkoholister å

Ventholms kungsgård. O ver denna framställning hava sedermera yttranden

avgivits av Salbohedsstyrelsen och byggnadsstyrelsen.

Då dessa ärenden nu befinna sig i sådant skick, att de kunna bliva

föremål för slutgiltigt bedömande, torde jag få ånyo anmäla dem inför

Kungl. Maj:t.

Innan jag närmare redogör för nyssberörda framställningar, torde

det, då i båda framställningarna i skilda hänseenden hänvisas till behandlingen

förra året av frågan om en ny statens alkoholistanstalt å

Ventholmen, vara lämpligt att här i största korthet erinra om dels innehållet

såväl i ovanberörda proposition nr 260 till 1920 års riksdag som

i samma riksdags förenämnda skrivelse nr 399, dels ock vissa av Kungl.

Maj:t i förevarande sammanhang träffade dispositioner.

I nyssnämnda proposition nr 260 — som i huvudsak anslöt sig

till ett av socialstyrelsen och Salbohedsstyrelsen den 23 december 1919

till Kungl. Maj:t överlämnat, av delegerade för styrelserna samt särskilda

sakkunniga samma dag avgivet betänkande i ämnet — föreslog

Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att Ventholms kungsgård och Ventholms

kungsäng i Hilleshögs socken av Stockholms län måtte, kungsgården

den 14 mars 1921 och kungsängen den 14 mars 1922, upplåtas

till anordnande av en ny statens vårdanstalt för alkoholister samt på

extra stat för år 1921 anvisa dels för påbörjande av arbetena med uppförande

av nämnda anstalt, varför kostnaderna beräknats till 964,000

kronor, ett reservationsanslag av 400,000 kronor, dels ock för bestridande

av kostnaderna till ersättning åt kungsgårdens nuvarande arrendator

för arrenderättens avstående och inlösen av honom tillhöriga överloppshus

ävensom för anskaffande av yttre inventarier till anstalten ett

förslagsanslag av 150,000 kronor.

Vid ärendets föredragning i statsrådet anförde dåvarande departementschefen

rörande den nuvarande alkoholistanstalten vid Salbohed —

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.

efter att hava återgivit vad de olika myndigheterna i ärendet yttrat —

bland annat följande:

Svårigheterna med hänsyn till det otillfredsställande läget torde icke kunna

helt avhjälpas genom några avstängningsanordningar eller förflyttningar av byggnaderna.

Vid sådant förhållande lärer det ej böra ifrågasättas att nedlägga kostnader

på nybyggnader eller ombyggnader i avsikt att här kunna få en permanent

alkoholistanstalt. De kostnader, som av staten hittills nedlagts å byggnaderna,

hava varit jämförelsevis obetydliga. Skulle anstalten kvarbliva här längre tid,

bleve det nödvändigt att nedlägga betydande kostnader för att skaffa bättre anordningar

i olika avseenden. Jag anser därför även för min del, att statens

alkoholistanstalt snarast möjligt bör flyttas från Salbohed.

I sill skrivelse, nr 399, förklarade sig riksdagen i likhet med Kungl.

Maj:t hava funnit omedelbara åtgärder för alkoholistvårdsverksamhetens

utveckling erforderliga. Riksdagen hade emellertid ansett det vara tveksamt,

huruvida det framlagda förslaget rörande uppförande av en ny

anstalt på Ventholms kungsgård för det dåvarande erbjöde den bästa

möjliga lösningen av frågan. Härom anförde riksdagen:

Dels kan en dylik nybyggnad först om ett par år tagas i bruk för ändamålet,

dels måste det med hänsyn till tillgången på arbetskraft med mera

vara önskvärt, att staten icke i andra än oundgängliga fall nu engagerar sig

för annan byggnadsverksamhet än den, som avser att lindra den rådande bostadsnöden,

dels måste det ock ur kostnadssynpunkt anses angeläget, att för

ett dylikt byggnadsföretag en mindre krävande tid än den nuvarande väljes,

vilket förhållande särskilt belyses därav, att de för den projekterade anstalten

vid Yentholm uppgjorda kalkylerna visa — inre och yttre inventarieanskaffning

oberäknad — ett kostnadsbelopp å omkring 14,000 kronor per vårdplats. Avgörande

för huruvida någon annan väg än den i propositionen ifrågasatta kan

beträdas är dock, om därmed det överhängande vårdbehovet kan på ett nöjaktigt

sätt tillfredsställas. I sådant avseende har riksdagen uppmärksammat, att

antalet minderåriga manliga förbrytare på senaste tiden så nedgått, att dessa,

som nu äro fördelade å anstalterna Bona och Venngarn, för närvarande skulle

kunna sammanföras å den förstnämnda anstalten och därmed Yenngarn, som ursprungligen

avsågs att bliva vårdanstalt för alkoholister och även en tid nyttjades

såsom sådan, nu kunde ånyo apteras för denna verksamhet. Yid det förhållande

att ännu icke några bestämda slutsatser kunna dragas därom, huruvida nämnda

minskning i antalet minderåriga förbrytare är en mera bestående företeelse eller

ej, har riksdagen dock icke — åtminstone för närvarande — ansett att åtgärder

för Yenngarns omläggning i ovan anfört syfte böra vidtagas. Och detta så mycket

mindre som annan utväg synes yppa sig att på ett relativt gott sätt kunna

omedelbart bereda utvidgad vårdmöjlighet för alkoholister.

Genom att statens tvångsarbetsanstalt vid Svartsjö enligt riksdagens beslut

numera icke längre kommer att äga fångvårdsanstalts karaktär, har en

tidigare dryftad plan att dit förlägga en så kallad bottenanstalt för alkoholistvården

kunnat med större framgång än tidigare upptagas till övervägande. Enligt

vad riksdagens vederbörande utskott genom överläggning med sistnämnda an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 279.

o

stalts direktör inhämtat, har också därstädes en sådan minskning i antalet omhändertagna

tvångsarbetare ägt rum, att både lokaler och större delen av den

erforderliga personalen skulle kunna avskiljas från tvångsarbetsanstalten för eu

där anordnad alkoholistanstalt. Därigenom komma kostnaderna för en sådan

därstädes organiserad vårdverksamhet att kunna nedbringas till ett mycket lågt

belopp. Denna anordning, som omedelbart läte sig åvägabringas, behövde ej

heller i något avseende föregripa en framtida, större och mera definitiv lösning

av anstaltsorganisationen för alkoholistvården.

En anordning av nu nämnd beskaffenhet skulle dessutom på ett särskilt

lämpligt sätt kunna anknytas till vårdverksamheten vid Salbohed. Erfarenheten

har visat, att svårigheterna att därstädes med nämnda anstalts bristfälliga lokala

förhållanden kunna nöjaktigt övervaka särskilt de mest svårdisciplinerbara internerade,

äro synnerligen stora. Härav har följt, att alkoholistvården i dess helhet

vid Salbohed icke är i allo tillfredsställande. Därpå äro, bland annat, de talrika

rymningarna därifrån med därav härflytande, på hela klientelet demoraliserande

verkningar ett talande bevis. Upprättades nu en kompletterande anstalt vid

Svartsjö, borde dit remitteras de mest svårhanterliga alkoholisterna och i första

hand sådana med kriminell förtid. Einge ett dylikt urskiljande ske vid Salbohed,

skulle detta, på samma gång därmed ökad tillgång på vårdplatser bereddes,

säkerligen på anstaltsvården därstädes utöva en i hög grad god inverkan. Att

anstaltsvården vid Svartsjö, ställd under ledning av nuvarande direktören för

tvångsarbetsanstalten, skulle ur disciplinär synpunkt hava lättare att komma till

rätta med dessa svårhanterliga element än vad fallet är vid Salbohed finnes

det enligt riksdagens mening all anledning att antaga.

I enlighet med sin sålunda uttalade uppfattning anmälde riksdagen,

att den, med avslag å ifrågavarande proposition, för anordnande av en

ny statens vårdanstalt för alkoholister vid Svartsjö anvisat dels på tillläggsstat

för år 1920 ett förslagsanslag å 25,000 kronor, dels ock å

extra stat för år 1921 ett förslagsanslag å 50,000 kronor med rätt för

Kungl. Maj:t att fatta beslut med avseende å anstaltens organisation,

drift och övriga härmed sammanhängande frågor.

Genom beslut den 7 september 1920 har Kungl. Maj:t sedermera

förordnat, att vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö skall anordnas en

vårdanstalt för män, som enligt lagen den 13 juni 1913 om behandling

av alkoholister skola intagas å allmän anstalt för vård av alkoholister.

Samtidigt föreskrev Kungl. Maj:t, att intill utgången av år 1920 skulle

å alkoholistanstalten å Svartsjö intagas sådana personer, vilka tidigare

bestraffats för begångna brott eller på grund av särskild svårhanterlighet

anses kunna äventyra disciplinen å alkoholistanstalten vid Salbohed.

Genom kungörelse den 7 september 1920 om ändrad lydelse av

instruktionen för uppsiktsmyndigheten över alkoholistvården (svensk formsand.

nr 640) har Kungi. Maj:t därjämte stadgat, att överflyttningar

från en statsanstalt till annan — och sålunda från alkoholistanstalten

s. 6 Kontrollera mot PDF

Provisorisk

överflyttning

av alkoflolistanstalten

å

Salboiied till

Venngarn.

Socialstyrelsen

och Salbohedsstyrelsen.

6 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.

vid Salbohed till alkoholistanstalten å Svartsjö — skola äga rum på

förordnande av socialstyrelsen.

Från och med ingången av år 1921 gäller av Kungl. Maj:t den

23 december 1920 utfärdad stadga för, bland annat, alkoholistanstalten

å Svartsjö (svensk författningssamling nr 945). Enligt denna stadga skall å

anstalten ifråga intagas dels sådan genom förordnande å annan allmän

alkoholistanstalt intagen manlig alkoholist, vilken gör sig skyldig till

rymning, våldsamt, uppviglande eller hotfullt uppträdande, enständig

arbetsvägran eller annan tredska, eller på annat sätt äventyrar anstaltens

behöriga verksamhet, dels sådan manlig alkoholist, för vilken

förordnande om intagande å allmän alkoholistanstalt meddelats, och

för vilken, med hänsyn till av honom undergången bestraffning för brott

eller hans föregåenden i övrigt, anledning till antagande föreligger, att

endast å alkoholistanstalten å Svartsjö skall kunna förebyggas sådant

groft disciplinvidrigt uppförande från hans sida, dels ock slutligen,

under vissa förutsättningar, sådan manlig alkoholist, för vilken meddelats

förordnande om intagande å allmän alkoholistanstalt och vilken

är behäftad med sjukdom, som medför smittofara eller påkallar vård å

sjukhus.

Efter denna redogörelse torde jag få övergå till närmare behandling

av nu föreliggande frågor om överflyttning av alkoholistanstalten vid

Salbohed till Venngarn samt angående inrättande av en ny vårdanstalt

för alkoholister vid Ventholms kungsgård. Jag tillåter mig då till en

början behandla förstberörda spörsmål. I

I sin förberörda framställning av den 8 november 1920 framhålla

socialstyrelsen och Salbohedsstyrelsen — efter att hava omförmält behandlingen

föregående år av frågan om en ny statens alkoholistanstalt

å Ventholmen och Kungl. Maj:ts förberörda särskilda beslut av den 7

september 1920 — att med den tillämpning av därom gällande bestämmelser,

som följts i fråga om förordnande av förflyttning till statens

vårdanstalt för alkoholister vid Svartsjö, överflyttningarna till denna

anstalt även i framtiden torde komma att begränsas till ett relativt litet

antal och att anordnandet av sistberörda anstalt sålunda löst det

trängande behovet av en ny alkoholistanstalt endast för vissa begränsade

kategorier av alkoholister, medan frågan i övrigt alltjämt måste

anses olöst.

I fråga om vårdplatsbehovet framhålles, att detsamma under år

1920 varit i stigande, vilket framginge av en i framställningen in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Fr oposition Nr 279.

tagen tablå över antalet under varje månad — t. o. m. oktober — å

Salbobedsanstalten nyintagna, återintagna, utskrivna och överflyttade samt

antalet vid varje månads slut befintliga. Denna tablå — kompletterad

med i ovannämnda framställning den 7 februari 1921 intagna motsvarande

uppgifter till 1921 års slut — är av följande lydelse:

1920

Nyintagna

Återintagna

Utskrivna

Överflyttade

Vid månadens

slut kvar- stående

Januari ..............................

6

_

1

_

47

Februari...........................

8

—

3

—

52

Mars ................................

6

—

4

2

52

April .................................

5

3

6

1

53

Maj ....................................

7

3

1

—

62

Juni....................................

4

1

13

—

54

Juli ....................................

3

2

2

—

57

Augusti ..............................

5

—

1

1

60

September ..........................

2

1

6

—

57

Oktober ..............................

7

6

—

61)

64

November ...........................

1

1

8

82)

50

December ...........................

8

2

3

—

573)

*) Till Svartsjöanstalten.

*) Därav 6 till Svartsjöanstalten.

8) Dessutom 2 exspektanter samt 4 intagningsansökningar, vilka på grund av platsbristen överlämnats till

socialstyrelsen.

Anstalten vid Salbohed, som har ett platsantal av 44, var sålunda,

framhålla socialstyrelsen och Salbohedsstyrelsen, under år 1920 överbelagd.

Beläggningsförhållandena å de statsunderstödda alkoholistanstalterna

belysas i ifrågavarande framställning den 8 november 1920 genom en

tablå, som fullständigats med uppgifter för den 1 och 31 december:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl Maj ds Proposition Nr 279.

1920

intal

O

c3

o 1 i s t

e r

Erkända alkoholistanstalter

Enskilda alkoholist- anstalter

Tillhopa

Vemdalen

Björknäs

Lerjeholm

Gunnar-

skog

Härnö

Kurön

1 januari ..................

17

17

_

6

5

15

60

1 februari..................

19

18

—

6

8

21

72

1 mars......................

21

19

—

6

7

21

74

1 april .....................

23

19

—

8

11

22

83

1 maj.......................

19

19

—

9

9

27

83

1 juni.......................

18

18

—

8

12

27

83

1 juli........................

17

20

—

8

11

27

83

1 augusti..................

12

22

8

9

10

28

89

1 september...............

11

23

12

10

9

26

91

1 oktober ..................

10

25

16

12

7

29

99

1 november ...............

10

26

17

10

8

27

98

1 december ...............

32

27

27

8

8

28

no

31 december ...............

13

24

27

8

9

28

109 0

*) Dessutom 47 exspektanter, varav dock 48 avseende Kurön och sålunda icke fallande under lagen om

behandling av alkoholister.

Beläggningssiffrorna visa sålunda, säga styrelserna, här en jämn

stegring, om man bortsåge från siffrorna för senare halvåret 1920

för Flöda koloniers anstalt vid Vemdalen, vilka siffror berodde på alldeles

särskilda förhållanden, vilka i detta sammanhang kunde lämnas

å sido.

De statistiska uppgifterna rörande beläggningsförhållandena å landets

alkoholistanstalter synas därför styrelserna oförtydbart ådagalägga, att vi

nu befunne oss i en period av stegrade krav på alkoholistvården.

Bland ytterligare omständigheter, som enligt styrelserna göra det

sannolikt, att de ökade anspråken på alkoholistvården icke äro snabbt

övergående utan av varaktig karaktär, framhålles en väntad ökning av

nykterhetsnämndernas aktivitet på grund av vissa planerade åtgärder

från socialstyrelsens sida. I fråga om dessa åtgärder anföres följande:

Sedan lagen om behandling av alkoholister varit i kraft halftannat år, hänvände

sig socialstyrelsen genom cirkulär den 10 mars 1918 till nykterlietsnämnderna

respektive fattigvårdsstyrelserna i rikets städer, köpingar och municipal
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.

9

samhällen med begäran om en del upplysningar rörande den lokala alkoholistvårdens

organisation och resultat med mera. Det hade varit styrelsens avsikt

att med anledning av sålunda vunna erfarenheter, vilka burit vittne om beklagliga

brister ifråga om förståelse för och kännedom om lagen, på lämpligt sätt

påvisa alkoholistvårdens betydelse och söka intressera för dess ordnande. Då

emellertid en sådan upplysningsverksamhet otvivelaktigt skulle hava lett till ökade

anspråk på alkoholistanstalternas vårdkapacitet, hade styrelsen på grund framför

allt av den statliga alkoholistvårdens iråkade försämrade läge genom den provisoriska

förläggningen till Salbolied, måst ställa sig avvaktande gentemot denna

brist på intresse från kommunernas sida. Socialstyrelsen, vilken i egenskap av

uppsiktsmyndigliet över alkoholistvården i riket både att göra sig underrättad

om den verksamhet, som på grund av bestämmelserna i lagen om behandling av

alkoholister utövades av nykterlietsnämnderna, samt att tillhandagå dem med råd

och upplysningar i avseende å sådan verksamhet, hade emellertid icke längre

ansett sig kunna underlåta att åtlyda sin instruktion i förevarande avseende, utan

hade gått i författning om utarbetande, gemensamt med kontrollstyrelsen, av råd

och anvisningar till nykterlietsnämnderna för dessas verksamhet. I början av

år 1921 torde dessa råd och anvisningar komma att distribueras till landets nykterhetsnämnder.

För så vitt dessa i någon mån komme att fylla de förhoppningar

om åstadkommande av ökad aktivitet från nämndernas sida, som man trott

sig kunna ställa, torde anspråken på icke minst statens vårdanstalt för effektuerande

av därigenom framkallade interneringsförordnanden bliva i betydande

grad stegrade. Redan hade man inom socialstyrelsen kunnat skönja ett ökat intresse

från nämndernas sida, i det förfrågningar från dessa angående tillämpningen

av lagen om behandling av alkoholister numera förekomme betydligt

oftare än förr.

På grund av sålunda anförda förhållanden hava socialstyrelsen och

anstaltsstyrelsen ansett sig böra ånyo upptaga till behandling spörsmålet

om den statliga alkoholistvården och för berörda ändamål utsett

representanter att, jämte särskilda av Kungl. Maj:t utsedda sakkunniga,

verkställa erforderliga utredningar. Med anmälan att från dessa inom

den närmaste tiden förslag om uppförande av en ny statens anstalt för

vård av alkoholister vore att förvänta, anföra styrelserna, att, då en

dylik nybyggnad likväl först under senare halvåret 1922 skulle kunna

stå färdig för alkoholistvårdsverksamhet, styrelserna, efter hemställan från

nämnda delegerade och sakkunniga, övervägt det i riksdagens ovanberörda

skrivelse år 1920, nr 399, givna uppslaget om återflyttning av

statens alkoholistanstalt till Venngarn. Denna tanke hade av riksdagen

ansetts icke böra förverkligas, förrän mera bestämda slutsatser kunde

dragas därom, huruvida minskningen i antalet minderåriga förbrytare å

tvångsuppfostringsanstalterna Bona och Venngarn vore eu mera bestående

företeelse eller ej. Under hänvisning till vissa inhämtade uppgifter

angående beläggningsförhållandena å ifrågavarande tvångsuppfostringsanstalter

under senare delen av år 1920 framhålla styrelserna såsom

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 237 höft. (Nr 279.) fide si 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.

sin åsikt, att Venngarn skulle, såsom nyssberörda förhållanden för

ögonblicket tedde sig och om icke en avsevärd stegring av ungdomsbrottsligheten

komme att inträda, kunna inom den närmaste tiden stå

till förfogande för annat statligt ändamål. Huruvida denna nedgång

i frekvensen vid uppfostringsanstalterna komme att fortsätta vore emellertid,

fortsätta styrelserna, icke möjligt att för det dåvarande bedöma.

Åtskilliga omständigheter syntes tyda på, att en ökning av kriminaliteten

med därav följande ökat behov av anstaltsplatser vore att befara.

Enligt vad styrelserna erfarit, vore för övrigt från tvångsuppfostringssakkunnigas

sida förslag till utvidgning av tvångsuppfostringsförfarandet

under utarbetande, och det vore att antaga att, när lagstiftningen härom

kommit till stånd, båda de nuvarande uppfostringsanstalterna komme

att behövas för tillämpningen av denna lagstiftning. Inför det nödläge,

i vilket den statliga alkoholistvården för närvarande befunne sig, hade

dock styrelserna ansett sig böra upptaga den av 1920 års riksdag

väckta frågan att, under tiden tills den nya alkoholistanstalten blivit

färdig, provisoriskt taga Venngarnsanstalten i anspråk för den statliga

alkoholistvården.

De organisatoriska olägenheterna, särskilt i fråga om personalens

ställning — i det en del av denna torde bliva överflödig — vilka vid

en återflyttning av statens alkoholistanstalt från Salbohed till Venngarn

otvivelaktigt komme att göra sig gällande, hade man, förklara styrelserna,

visserligen icke underlåtit att beakta, men dessa syntes likväl böra

träda i bakgrunden inför de svårigheter, med vilka den statliga alkoholistvården

för närvarande hade att kämpa. Samma olägenheter komme

för övrigt att uppstå, även om Venngarnsanstalten, såsom tillsvidare

obehövlig för sin nuvarande uppgift, toges i anspråk för annat ändamål

eller nedlades.

De praktiska spörsmålen i samband med en flyttning till Venngarn

såsom upprättande av förslag till stat, förflyttning och entledigande av

personal m. m. krävde naturligen, yttra styrelserna, särskild utredning,

men syntes denna lämpligen kunna verkställas av vederbörande anstalters

styrelser.

Vad slutligen anginge användandet av Salbohed för det fall, att

flyttningen därifrån skulle komma till stånd, förklara styrelserna sig hava

erfarit, att de s. k. sinnesslövårdssakkunniga gjort framställning om

upplåtelse därav till anstalt för vanartade sinnesslöa gossar.

Under åberopande av sålunda anförda skäl hava styrelserna hos

Kungl. Maj:t hemställt om vidtagande- av åtgärder för överflyttande till

Venngarn av statens anstalt för vård av alkoholister vid Salbohed tills

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279. 11

vidare, intill dess den planerade nya statsanstalten för vård av alkoholister

kommit till stånd.

Då de bägge styrelsernas förevarande framställning berörde den nu

å Venngarn förlagda tvångsuppfostringsanstalten, men även de arbetsuppgifter,

som åligga tvångsuppfostringssakkunniga, bava genom justitiedepartementet

särskilda utlåtanden infordrats från styrelsen för berörda

tvångsuppfostringsanstalt ävensom ovannämnda sakkunniga.

Styrelsen för Venngarnsanstalten har för sin del uttalat, att anstaltens

bibehållande vid dess nuvarande verksamhet måste betraktas

såsom ett betryggande villkor för att tvångsuppfostringsinstitutet skall

kunna utnyttjas i avsedd utsträckning; och har styrelsen hemställt om

avslag å framställningen om Venngarns upplåtande till alkoholistanstalt.

Alla tecken tydde på en ökning av brottsligheten. Att under sådana

förhållanden med utgångspunkt från en ekonomiskt gynnsammare period

våga företaga en så genomgripande förändring som minskning av antalet

för minderåriga förbrytare disponibla platser, syntes styrelsen vara

ett farligt experiment. Styrelsen har i samband härmed erinrat om de

vådor, som följde eu överbelastning vid en anstalt av förevarande slag,

varigenom själva tvångsuppfostringsinstitutet såsom sådant hotades och

istället för att vinna ökad befogenhet inskränktes. Vidare framhålles

den svåra ställning, vari befattningshavarna kunde råka, samt den menliga

inverkan för uppfostringsverksamheten därav att den i arbetet invuxna

fostrarstaben skingrades. Vid en jämförelse mellan ifrågavarande

båda grenar av anstaltsvård — alkoholistvård och ungdomsvård —

måste styrelsen för sin del betrakta den senare som den ojämförligt

viktigaste.

Tvångsuppfostringssakkunniga hava i sitt yttrande framhållit, att

omflyttningar av nu ifrågavarande art givetvis medförde avsevärda olägenheter

icke blott för förvaltningspersonalen utan även för verksamheten,

vilkens kontinuitet och utveckling icke kunde undgå att lida

skada. Vad särskilt anginge förevarande fall erinra de sakkunniga, att

i de av dem angivna betänkanden starkt framhållits vikten av att

med hänsyn till under kristiden gjorda erfarenheter en icke för snävt

tilltagen reserv av platser alltid funnes disponibel till undvikande av

skadlig överbeläggning. Utan att frångå denna ståndpunkt kunde man

dock icke förneka, att den nu tillgängliga reserven vore onödigt stor och

därigenom vållade en oproportionerligt hög kostnad för varje å anstalterna

intagen elev. Den omkastning i det under kristiden rådande för
-

StyrelseD för

statens uppfostringsanstalt

å

Venngarn.

Tvångs
uppfostrings
sakkunniga.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts Proposition Nr 279.

Chefen för

justitiedepartementet.

hållandet mellan antalet alkoholister och till tvångsuppfostran dömda,

som under senare tid ägt rum, medförde, att föreliggande förslag ägde

fog för sig. Beträffande utrymmet å Bona hava de sakkunniga påpekat,

att av de under åren 1917 —1919 nykomna eleverna ett icke ringa antal

torde komma att under innevarande år utskrivas.

De sakkunniga hava emellertid uttryckligen betonat, att de, endast

under förutsättning att förläggandet av en alkoholistanstalt till Venngarn

avsåge en nödfallsutväg av provisorisk art, till undersökning upptagit

möjligheterna av Venngarnsanstaltens tagande i anspråk tillsvidare

för alkoholistvård. Under denna uttryckliga förutsättning hade de icke

ansett sig under nu rådande förhållanden böra uttala sig mot den ifrågasatta

åtgärden.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Ekeberg, anförde nu

beträffande frågan om möjligheten av en förflyttning av uppfostringsanstalten

å Venngarn:

»På förslag av Kungl. Maj:t bestämde 1918 års riksdag att, sedan

den då till Venngarn förlagda vårdanstalten för alkoholister jämlikt därom

fattat beslut bortflyttats, dit istället skulle tillsvidare förläggas en

statens uppfostringsanstalt för minderåriga manliga förbrytare. Enligt

Kungl. Maj:ts bestämmande trädde detta beslut i verkställighet med ingången

av augusti månad 1918. Från denna tidpunkt finnas alltså två

inrättningar för mottagande av till tvångsuppfostran dömda minderåriga

manliga förbrytare, nämligen statens uppfostringsanstalt å Bona och

statens uppfostringsanstalt å Venngarn. Sistnämnda anstalt hade, såsom

framgår av riksdagens omförmälda beslut, vid dess upprättande en

provisorisk karaktär. Jämlikt medgivande av 1919 års riksdag ombildades

den emellertid samma år till en permanent anstalt, dock att förvaltningspersonalen

tillsvidare skulle kvarstå å extra stat.

Nu föreliggande förslag förutsätter, att Venngarns egendom skall

för en tid ånyo upplåtas till alkoholisthem samt att den för närvarande

dit förlagda tvångsuppfostringsanstalten för minderåriga förbrytare utrymmes,

^ därvid eleverna skulle överföras till uppfostringsanstalten å

Bona. Aven om starka betänkligheter möta mot en sådan åtgärd, har

jag dock ansett mig icke böra motsätta mig densamma. Dock har jag

kimnat göra detta endast med hänsyn till anordningens provisoriska

karaktär och under trycket av nuvarande ekonomiska situation. Visserligen

är sant, att närmaste anledningen till uppfostringsanstaltens förläggande

till Venngarn var beroende av mera tillfälliga, med kristiden

sammanhängande omständigheter. Sålunda hade kristidens restriktioner

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.

13

medfört minskat behov av platsutrymme för alkoholister, under det att

däremot under denna tid inträffade en synnerligen stark stegring i ungdomsbrottsligheten,

så att Bonaanstalten ej förmådde bereda plats åt

alla av domstolarna till tvångsuppfostran dömde. Under den tid anstalten

å Venngarn varit i verksamhet, har den emellertid visat sig äga en

särskild uppgift att fylla jämsides med Bonaanstalten. Samtliga dömda

ynglingar hava plägat först intagas å Bona, där de under någon tid

varit underkastade observation, varefter till Venngarn för vidare vård

överförts yngre och mera välartade elever. Den erfarenhet, som vunnits

av en dylik ordning, har varit den bästa, och dess omöjliggörande för

en tid är att beklaga.

Såsom avgörande skäl för Venngarnsanstaltens förflyttning till Bona

har åberopats det för närvarande låga antalet av till tvångsuppfostran

dömda ynglingar. Av den statistik rörande elevantalets växling å ifrågavarande

båda tvångsuppfostringsanstalter, som finnes införd i årets statsverksproposition,

andra huvudtiteln (sid. 7 9), framgår, att vid Bona elevantalet

i slutet av år 1919 utgjorde 171 och den 1 december 1920

uppgick till 136. Motsvarande siffror för Venngarn äro 109 och 65.

I mitten av februari 1921 funnos intagna å Bona 140 elever och å Venngarn

59, eller sålunda tillhopa 199 elever å båda anstalterna. Å Bona

kan utan överbeläggning mottagas 236 elever. Dessutom kunna vid

utgårdarna Bockfall samt Stora och Lilla Rösjö platser beredas för ytterligare

ett tjugutal elever. Till jämförelse må nämnas, att å Venngarn

finnas 100 ordinarie elevplatser. Såsom framgår av dessa siffror, är

antalet elever å båda anstalterna för närvarande icke större än att samtliga

elever kunna få rum på Bona. Det nuvarande elevantalet är emellertid

mycket lågt, och erfarenheten från föregående perioder av arbetslöshet

och dåliga tider talar för att en stegring kan vara att emotse.

Åven en jämförelsevis ringa sådan skulle då medföra, att de lediga platserna

å Bona bleve fyllda. Med avseende härå må ytterligare framhållas,

att på grund av svårigheten att i dessa tider skaffa eleverna anställning

interneringstiden torde komma att förlängas, varjämte av de talrika villkorligt

utskrivna eleverna en del torde vara att vänta tillbaka till anstalten,

sedan de genom avskedanden vid fabriker och andra affärsföretag

berövats sin utkomst. Vidare må erinras om det förslag till utsträckt

tillämpning av tvångsuppfostringsförfarandet, som inom kort torde vara

att förvänta. Skulle ett dylikt förslag gå igenom, följer därav ytterligare

krav på platser å uppfostringsanstalterna.

Tilläggas kan, att vid anstalten blivit uppförda vissa byggnader,

som knappast torde vara lämpade för dess nya ändamål.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.

Chefen för

socialdepartementet.

Slutligen må bland de olägenheter, som äro förenade med Venngarnsanstaltens

upphörande såsom uppfostringsanstalt, framhållas frågan

om personalens ställning. Visserligen har utlovats, att personalen, så

långt sig göra läte, skulle få stanna kvar å den nya anstalten. Anställning

torde dock ej kunna där beredas åt alla. Följden blir lätt, att

den nuvarande i arbetet invanda personalen skingras och att anstalten

får ånyo börja med delvis nya och oövade befattningshavare.

Vad sålunda anförts måste vara ägnat att väcka betänklighet mot

nedläggandet av uppfostringsverksamheten på anstalten och mana att,

om ett dylikt nedläggande måste anses av omständigheterna påkallat,

den tid, varunder Venngarn användes för annat ändamål, må bliva så

kortvarig som möjligt.»

Härefter anförde vidare chefen för socialdepartementet:

Att behovet av en provisorisk överflyttning till Venngarn av den nu

å Salbohed bedrivna alkoholistvården är synnerligen trängande synes mig

vara tillfyllestgörande ådagalagt. Jag tillstyrker därför livligt, att riksdagens

medgivande utverkas till att en dylik förflyttning må äga rum.

Flyttningen torde, såsom jag redan vid ärendets anmälan till årets

statsverksproposition antydde, kunna ske den 1 juli 1921. Under förutsättning

av bifall till detta förslag torde, i enlighet med vad sinnesslövårdssakkunniga

föreslagit i sitt den 12 februari 1921 avgivna betänkande

rörande upprättande av statens uppfostringsanstalter för vanartade

sinnesslöa, Salboiiedsanstalten böra snarast möjligt efter nyssnämnda

tidpunkt tagas i bruk för anordnande av en uppfostringsanstalt för

vanartade sinnesslöa gossar. Till denna fråga återkommer jag i samband

med det förslag, jag, på grundvalen av innehållet i nyssberörda

betänkande, senare denna dag ämnar inför Kungl. Maj:t framlägga om

avlåtande av proposition rörande upprättande genom statens försorg av

uppfostringsanstalter för sinnesslöa gossar och flickor.

Rörande den ekonomiska innebörden av en förflyttning av alkoholistanstalten

vid Salbohed till Venngarn meddelade jag vid frågans förberedande

behandling i årets statsverksproposition — femte huvudtiteln,

punkten 28 — att enligt preliminära beräkningar, uppgjorda av ordföranden

i styrelsen för vårdanstalten å Salbohed, skulle, under förutsättning

att anstalten den 1 juli 1921 överflyttades till Venngarn, utöver

för anstalten för år 1921 anvisade medel — till avlöningar och

vikariatsersättningar åt befattningshavare ett förslagsanslag, högst, 21,885

kronor samt till bidrag för driftskostnaderna i övrigt ett förslagsanslag

av 66,000 kronor — erfordras å tilläggsstat ett förslagsanslag, högst,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.

15

9,500 kronor till avlöningar och vikariatsersättningar och ett förslagsanslag

å 35,300 kronor för driftskostnaderna i övrigt. Vad beträffade

år 1922 skulle för motsvarande ändamål erfordras respektive 42,095

kronor och 79,125 kronor. Men då — därest uppfostringsanstalten

å Venngarn sålunda bleve förlagd till Bona och den nuvarande

alkoholistanstalten å Salbohed till Venngarn — de under andra huvudtiteln

för år 1922 beräknade anslagen till uppfostringsanstalt å såväl

Bona som Venngarn kunde minskas med minst lika stort belopp

som den på grund av förflyttningen erforderliga ökningen av anslagen

till alkoholistanstalten, borde sistnämnda anslag tills vidare böra upptagas

till de belopp, som anstaltens styrelse i skrivelse den 29 september

1920 begärt, oberoende av förflyttningen till Venngarn, vadan

för alkoholistanstalten skulle beräknas på extra stat för år 1922, i avrundade

tal, dels till avlöningar och vikariatsersättningar åt befattningshavare

vid anstalten ett förslagsanslag, högst, 23,000 kronor (anstaltsstyrelsens

siffra 22,790 kronor), dels ock till bidrag för driftskostnaderna i

övrigt ett förslagsanslag av 50,000 kronor (anstaltsstyrelsens siffra 49,880

kronor). Såsom ovan omnämnts, beräknades preliminärt i statsverkspropositionen

vederbörande anslagsbelopp i enlighet härmed.

För att erhålla mera tillförlitliga kalkyler anbefalldes emellertid

styrelsen för alkoholistanstalten vid Salbohed att, i anledning av vad som

av socialstyrelsen och nyssnämnda anstalts styrelse anförts i framställningen

av den 8 november 1920, efter samråd med styrelsen för

statens uppfostringsanstalt å Bona och Venngarn, inkomma med de förslag

till stater för åren 1921 och 1922, som kunde föranledas av alkoholistanstaltens

överflyttande till Venngarn från och med den 1 juli 1921.

I skrivelse den 31 december 1920 avgav styrelsen för anstalten vid

Salbohed sålunda begärda statförslag. Innan jag närmare redogör för

dessa, torde det emellertid vara lämpligt att något beröra de senast

fastställda staterna för anstalten i fråga.

Såsom ovan antytts, beviljade 1920 års riksdag till avlöningar och

vikariatsersättningar åt befattningshavare vid anstalten ett förslagsanslag,

högst, 21,885 kronor samt till bidrag för driftkostnaderna i övrigt ett

förslagsanslag av 66,000 kronor. Beträffande sistnämnda belopp innebar

detta en nedsättning i förhållande till Kungl. Maj:ts, i enlighet med av

anstaltsstyrelsen gjorda beräkningar, framlagda förslag, som slutade å

69,940 kronor. Riksdagen fann nämligen vissa av de av nämnda styrelse

beräknade utgiftsposter vara väl högt tilltagna, varjämte det syntes

riksdagen, att inkomsten av till anstalten hörande jordbruk och trädgård

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kutig!, May.ts Proposition Nr 279.

borde vid rationell skötsel kunna uppbringas till något högre belopp än

vad styrelsen beräknat.

Genom beslut den 9 juli 1920 fastställde Kungl. Maj:t härefter

följande avlöningsstat för anstalten för år 1921:

Lön

Tjänst-

Pensions-

görings-

Summa

Oreduce-

avgift

JReducerat

pen-

rat belopp

motsva-

rande

belopp

belopp

ningar

(Efter 5 år kan lönen höjas

1 föreståndare...............

2,700

100

2,600

1,300

3,900

) med 500 kronor och efter

J 10 år med ytterligare 500

1 assistent och räken-

l kronor.

skapsförare...............

1,200

50

1,150

900

2,050

(Efter 5 år kan lönen höjas

1 husfader ...................

1,000

50

950

750

1,700

1 med 200 kronor och efter

I 10 år med ytterligare 200

1 befallningsman............

1,000

50

950

750

1,700

l kronor.

1 vårdare ....................

(Efter 5 år kan lönen höjas

800

25

775

500

1,275)

J med 100 kronor och efter

4 d:o..........................

3,200

100

3,100

2,000

5,1001

j 10 år med ytterligare 100

( kronor.

Därjämte fri kost och möble-

rad bostad.

1 husmoder..................

350

15

335

250

585

Efter 5 år kan lönen höjas

med 75 kronor och efter

10 år med ytterligare 75

kronor.

Läkare, arvode...............

—

—

—

—

2,000

Fria resor.

Predikant, arvode..........

600

D:o.

Summa kronor

—

—

_

18,910

Anm. Med undantag av läkare och predikant erhålla alla fri bostad, fri uppvärmning (eller bränsle),

eventuellt elektrisk belysning (enligt styrelsens bestämmande). Huggning och sågning av bränsle ävensom

armatur och lampor för elektrisk belysning bekostas dock alltid av befattningshavaren. Vårdare bekommer

beklädnadsersättning med 100 kronor. Befattningshavare må kunna tilldelas trädgårds- eller planteringsland

(enligt styrelsens bestämmande).

Därest föreståndaren tillika ombesöijer läkarvården eller predikantens göromål, må honom kunna tillläggas

härför upptaget arvode.

För det fall att föreståndaren åtnjuter för befattningen uppfört ålderstillägg, skall det pensionsavgift

motsvarande belopp, som skall avdragas å lönen, utgöra 150 kronor.

Befattningshavare vid anstalten må tillåtas att i fråga om rätt till ålderstillägg räkna sig till godo tid,

varunder han varit innehavare av motsvarande eller jämförlig befattning vid statens vårdanstalt för alkoholister

vid Venngarn.

Därest läkare och predikant icke enligt avtal med styrelsen äga att genom anstaltens försorg åtnjuta

fria resor, erhålla de resekostnadsersättning, läkaren enligt tredje klassen och predikanten enligt fjärde klassen

i resereglementet, att utgå från det såsom bidrag till driftkostnader för anstalten beviljade förslagsanslaget.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 279.

17

Därjämte bemyndigade Kungl. Maj:t anstaltsstyrelsen att under år

1921 använda ett belopp av högst 2,975 kronor till ersättning åt extra

personal och till vikariatsersättningar vid anstalten.

Vidkommande omförmälda förslagsanslag till bidrag för driftkostnaderna

i övrigt anbefallde Kungl. Maj:t anstaltsstyrelsen att till Kungl.

Maj:t inkomma med förslag till anslagets fördelning.

Sedan anstaltsstyrelsen inkommit med förslag till fördelning av

ovanberörda anslag å 66,000 kronor, fastställde Kungl. Maj:t genom

beslut den 31 december 1920 följande stat beträffande driftkostnaderna

för ifrågavarande anstalt med undantag av kostnaderna för avlöningar

och vikariatsersättningar åt anstaltens befattningshavare, att lända till

efterrättelse för tiden 1 januari—30 juni 1921:

Utgifter:

Utspisning för personal och å anstalten intagna, 6 resp. 44 ä

kronor 2: 50 per dag, förslagsvis .......................................... kronor 22,812: 50

Beklädnad för vissa å anstalten intagna, förslagsvis .................. » 250: —

Beklädnadsersättning för sex vårdare, förslagsvis........................ » 300: —

Värme och lyse, förslagsvis ........................................................... » 5,000: —

Tvätt och renhållning, förslagsvis................................................... » 2,500: —

Onera, arrende, hyror och brandförsäkring, förslagsvis............... » 1,400: —

Fastighetens underhåll, förslagsvis ............................................... » 2,500: —

Underhåll och anskaffning av anstaltsinventarier, förslagsvis..... » 1,000: —

Underhåll och anskaffning av jordbruksinventarier, förslagsvis » 1,250: —

Sjukvård, förslagsvis ...................................................................... » 1,250: —

Nyodlings- och täckdikningsarbeten, förslagsvis........................... » 1,000: —

Expeditionen, förslagsvis.................................................................. » 2,000: —

Resekostnader och skjutsar för personal m. tf, förslagsvis......... » 1,250: —

Frakter och skjutsar för diverse ändamål, förslagsvis................. » 750: —

Övriga allmänna omkostnader, förslagsvis ............ » 1,237: 50

Summa kronor 44,500: —

Inkomster:

Avgifter för 44 intagna ä 1 krona per dag, förslagsvis.............. kronor 8,030: —

Nettoinkomst av verkstadsarbete, förslagsvis................................. » 1,250: —

Nettoinkomst av jordbruk och trädgårdsskötsel m. in., förslagsvis » 2,250: —

Statens tillskott, förslagsvis..................................... » 32,970: —

Summa kronor 44,500: —

Jag övergår härefter till en redogörelse för Salbohedsstyrelsens

förberörda skrivelse av den 31 december 1920 med däri intagna statförslag.

Anstaltsstyrelsen framlägger först följande förslag till avlöningsstat

— beräknad för år — för personalen efter alkoholistanstaltens förflyttning

till Venngarn och således avsedd att tillämpas under senare delen

av år 1921. Samma stat avses för år 1922.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 237 käft. (Nr 279.)

Salboheds
styreleen.

606 21 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung/• 4faj:ts Proposition ifr 279.

t

Oredu-

cerat

belopp

Pensions-

avgiff

motsva-

rande

belopp

Reducerat

belopp

Tjänst-

gorings-

penningar

Arvode

'' för

särskilt

uppdrag

Summa

1 direktör ....................................

3,000

150

2,850

1,500

‘) 4,350

1 assistent...................................

1,600

50

1,550

1,000

—

2) 2,550

1 räkenskapsförare ........................

1,600

50

1,550

1,000

—

2) 2,550

1 lantbruksinspektor ......................

1,600

50

1,550

1,000

—

2) 2,550

1 husfader................................

1,200

50

1,150

900

—

s) 2,050

1 maskinist .................................

1,000

30

970

550

—

4) 1,520

1 vårdare (tillika rättare) ...............

800

25

775

500

200

4) 1,475

1 vårdare ....................................

800

25

775

500

—

4) 1,275

10 vårdare ....................................

8,000

250

7,750

5,000

—

4) 12,750

1 husmoder...................................

700

25

675

—

—

6) 675

läkararvode ....................................

—

—

—

—

—

6) 2,000

predikantarvode ..............................

—

—

—

—

—

6) 1,200

Summa kronor

—

—

—

—

—

34,945

1) Efter 5 är kan lönen höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 5Q0 kronor.

*) » » » » »

»

» 400 »

»

» )) » »

>>

400

))

» • » » »

»

» 200 »

))

» » » »

»

200

))

4) » )> )) » B

»

» 100 »

»

» » )) »

»

100

„

B) » » )> » ))

Därjämte fria resor.

n

.. 50 »

»

» » » n

»

50

n

Anm. Med undantag av läkare och predikant erhålla alla fri bostad, fri uppvärmning (eller bränsle)

eventuellt elektrisk belysning (enligt styrelsens bestämmande). Huggning och sågning av bränsle ävensom

armatur och lampor för elektrisk belysning bekostas dock alltid av befattningshavaren. Maskinist, vårdare och

husmoder erhålla beklädnadsersättning, de förra med 100 kronor vardera, den senare med 50 kronor per år.

Befattningshavare må kunna tilldelas trädgårds- eller planteringsland (enligt styrelsens bestämmande). Därest

direktören tillika ombesörjer läkarvården eller predikantens göromål, må honom kunna tilläggas härför upptaget

arvode. För det fall direktören åtnjuter båda de för befattningen uppförda ålderstilläggen, skall det pensionsavgift

motsvarande belopp, som skall avdragas å lönen, utgöra 200 kronor. Befattningshavare vid anstalten

må tillåtas att i fråga om rätt till ålderstillägg räkna sig tillgodo tid, varunder han varit innehavare av motsvarande

eller jämförlig befattning vid statens vårdanstalt för alkoholister å Salbohed eller vid statens uppfostringsanstalt

för minderåriga manliga förbrytare å Venngarn.

Därest läkaren och predikanten icke enligt avtal med styrelsen äga att genom anstaltens försorg åtnjuta

fria resor, erhålla de resekostnadsersättning, läkaren enligt tredje klassen och predikanten enligt fjärde klassen

i resereglemente!, att utgå från det som bidrag till driftkostnader för anstalten beviljade förslagsanslaget.

Vidare begär styrelsen ett belopp — för år räknat — av 6,000

kronor till ersättning åt extra personal och vifcariatsersättning, förslagsvis

beräknat på sätt framgår av följande tablå:

s. 19 Kontrollera mot PDF

Ktingl. Mäy.ts Proposition Nr 27d.

19

Extra personal och vikariatsersättningar.

2 extra vårdare ä 1,250 ................................................................................ 2,500: —

1 nattvakt (halva lönen) ............................................................................. 600: —

Tillfällig personal och vikariatsersättningar ............................................ 2,900: —

6,000: -

Anslag för avlöningar och vikariatsersättningar skulle alltså enligt

styrelsens mening erfordras till belopp av 34,945 + 6,000 kronor eller

således sammanlagt 40,945 kronor för år räknat.

Rörande den i staten upptagna direktör sbefattning en yttrar styrelsen

i sin skrivelse följande:

Styrelsen hade ansett lämpligt föreslå utbyte av föreståndaretiteln mot

titeln direktör. Denna senare benämning tillkomme i regel varje ledare för statsanstalter

av med Venngarnsanstalten jämförlig storlek och verksamhetsgren

(tvångsarbetsanstalter, fängelser, uppfostringsanstalter) och hade i övrigt blivit

den åtminstone vid anstalten gängse benämningen ända från den tid, då statsanstalten

för alkoholister började sin verksamhet. Direktörens löneförmåner

hade uppförts ined enahanda belopp, som tillkommit föreståndaren för Venngarnsanstalten

under den tid, den statliga alkoholistvården varit förlagd därstädes.

Såsom skäl för anställandet av en assistent anför styrelsen:

Såsom direktörens närmaste man och ställföreträdare hade styrelsen ansett

sig böra uppföra en ny befattning benämnd direktörsassistent. För så vitt det

skulle bliva möjligt för direktören å den stora anstalten att personligen lära

känna och i möjligaste mån till ett nyktert och ordnat liv påverka varje intagen,

stå i förbindelse med de internerades hem, de olika nykterhetsnämnderna, de

villkorligt och definitivt utskrivna, anskaffa lämpliga arbetsplatser åt dem, som

stode i begrepp att utskrivas, föra journaler och lämna rapporter, torde det vara

nödvändigt, att han vid sin sida ägde en person med för uppgiften i fråga särskilt

passande kvalifikationer att överlåta de löpande göromålen åt.

Efter framhållande av att assistentens liksom räkenskapsförarens avlöning

i staten uppförts med 2,550 kronor — vilken avlöning är lika

med den, som nu tillkommer bokhållaren vid uppfostringsanstalten å

Venngarn — anför styrelsen beträffande de föreslagna avlöningsförhållandena

för övrig personal följande:

Övriga befattningshavare hade uppförts med samma löner, som nu utginge

till motsvarande befattningshavare vid statens uppfostringsanstalt å Venngarn,

enär det torde vara lämpligt, ätt nuvarande befattningshavare vid Venngarn, i

deri mån de funnes dugliga för alkoholistvårdsarbetet, kunde bibehålla sina

platséf under den tid, alkoholistanstalten vore förlagd till Venngarn, och rimligt,

att de ej under denna tid finge vidkännas avkortning i sina löneförmåner. Vid

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.

det ursprungliga anordnandet å Venngarn av en statens vårdanstalt för alkoliolister

bestämdes vårdarnas antal till sju, vartill skulle komma en sjukvårdare.

Utom dessa anställdes och avlönades medelst gårdens avkastning det antal statkarlar,

som för jordbrukets skötsel kunde anses erforderligt. Under den tid,

uppfostringsanstalten å Yenngarn varit i verksamhet, hade antalet statkarlar

minskats från 9 ä 10 till 5, under det antalet förmän (motsvarande vårdarne)

ökats från 8 till 12, vartill kommit 2 stycken extra förmän. Då i realiteten ingen

ökning av befattningshavarnes antal ägt rum under tiden för tvångsuppfostringsverksamheten,

utan endast en viss höjning av personalens kompetens och tjänsteställning

genom vissa statkarlars ersättande med förmän, hade styrelsen med

hänsyn dels till den fördel jämväl alkoholistverksamheten borde kunna erhålla

genom ett proportionsvis större antal vårdare och mindre antal statkarlar, dels

till den genom nämnda anordning ökade möjligheten att i största möjliga utsträckning

bereda anställning åt den personal, som berördes av anstaltens förändrade

karaktär, ansett sig böra förorda, att endast ett mindre antal (exempelvis

5) anställdes och avlönades såsom statkarlar (å jordbrukets konto) samt att

i övrigt vårdare anställdes. Av dessa torde en därtill särskilt skickad tillika

vara rättare. Denne borde såsom inspektörens ställföreträdare och på grund av

det särskilda ansvar i övrigt, som påvilade honom, komma i åtnjutande av en

avlöning, som med exempelvis 200 kronor överstege vårdarelönen. Härigenom

bleve hans avlöning lika med vad som tillmättes förman med förordnande såsom

gruppledare å uppfostringsanstalten. Husmoderns titel och avlöning hade upptagits

i överensstämmelse med anordningen å uppfostringsanstalten, på grund

av den enahanda uppgift, som tillkomme henne i anstalten oberoende av dess

karaktär. Läkararvodet hade upptagits till samma belopp som tillförne i den

statliga alkoholistvårdens stat. Såsom predikantarvode hade upptagits 1,200

kronor eller samma belopp, som tillkommit direktören å uppfostringsanstalten i

hans egenskap av jämväl predikant.

Beträffande det för extra personal och vikariatser sättning ar avsedda

beloppet anför styrelsen:

Under förutsättning av anstaltens överbeläggning eller vid tillfällen, då

starkare bevakning kunde behövas, torde den ordinarie personalen behöva förstärkning.

För den skull hade lön för två extra vårdare uppförts. Nattvakt

hade uppförts med halva lönen. Den övriga delen av lönen utginge från kungsgården.

Från den uppförda summan för tillfällig personal hade styrelsen beräknat,

att arvode för därtill kvalificerad person att sköta orgelspelningen vid gudstjänsten

skulle utgå.

För driftkostnaderna i övrigt för anstalten i fråga framlägger styrelsen

för år 1921 följande förslag till stat:

Utgifter:

1. Utspisning för 6 personal och 100 intagna ä 2:50 förslagsvis...... 96,725: —

2. Beklädnad för vissa å anstalten intagna, förslagsvis ..................... 1,000: —

3. Beklädnadsersättning för personal, förslagsvis................................ 1,350: —

4. Värme, lyse och elektrisk kraft, förslagsvis ................................... 43,050: —

5. Tvätt och renhållning, förslagsvis...................................................... 6,000: —

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.

21

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

1.

2.

3.

4.

Fastighetens underhåll, förslagsvis ................................................... 7,000: —

Underhåll och anskaffning av anstaltsinventarier, förslagsvis ...... 6,000: —

Underhåll och anskaffning av jordbruksinventarier, förslagsvis ... 6,000: —

Sjukvård, förslagsvis .......................................................................... 5,000: —

Expeditionen, förslagsvis..................................................................... 4,000: —

Resekostnader och skjutsar för personal m. fl., förslagsvis ........ 2,500: —

Frakter och skjutsar för diverse ändamål, förslagsvis ................. 1,500: —

Övriga allmänna omkostnader, förslagsvis ................... 2,000: —

Kronor 182.125

Inkomster:

Avgifter för 100 intagna ä 1 kr. per dag, förslagsvis.....

Nettoinkomst av verkstadsarbete, förslagsvis .................

» » jordbruket och trädgården, förslagsvis

Statens tillskott, förslagsvis...............................................

36,500: —

5,000: —

25,000: —

115.625: —

Kronor 182,125: —

För år 1922 har styrelsen kommit till samma slutsiffra, 182,125

kronor, för ifrågavarande driftkostnadsstat som för år 1921. Utgifterna

äro härvid beräknade på enahanda sätt. Beträffande inkomsterna föreligger

emellertid den olikheten, att styrelsen, i likhet med vad styrelsen

gjort i sitt första, i förberörda skrivelse den 29 september 1920 avgivna

förslag till stat för driftkostnader i övrigt, räknat med en vårdavgift

för intagen av två kronor i stället för en krona per dag, varigenom

statens tillskott kunnat förslagsvis nedbringas från 115,625 kronor till

79,125 kronor. Beräkningen av inkomsterna i förslaget till 1922 års stat

framgår av följande tablå:

Inkomster:

Avgifter för 100 intagna ä 2 kr. per dag ....................

Nettoinkomst av verkstäder ...........................................

Nettoinkomst av jordbruket och trädgården ...............

Statens tillskott ...............................................................

.... kronor

73,000: —

____ »

5,000: —

____ »

25,000: —

... »

79,125: —

Kronor

182,125: —

Beträffande de olika inkomst- och utgiftsposterna i 1921 års stat anförde

styrelsen följande:

Utgifter-:

1. Utspisning av personal och intagna. Kostnaden vid Salbohed för år 1918

uppginge till kr. 2: 71 per dag och person, varför styrelsen ej ansett sig böra

beräkna kostnaden till lägre än kr. 2: 50 per dag och person för år 1921. Någon

skillnad i kostnadsberäkningen för personal och intagna hade ej gjorts, då blott

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kurigl. Maj:ts Proposition Nr 279.

en spisordning funnes. Detta konto betalade bland annat tjänarinnornas löner,

de i köket arbetande intagnas flitpenningar samt skjutskostnader för proviant m. m.

2. Beklädnad för vissa ä anstalten intagna hade uppförts med 1,000 kronor

mot 500 kronor vid Salbohed på grund av Venngarns större antal vårdplatser.

4. Värme och lyse vore beräknade enligt uppgifter från Venngarn angående

årskostnaden under senaste åren med tillägg av flitpehningar för de intagna, som

utförde arbeten, som borde utgå från detta konto.

5. Tvätt och renhållning. Tvätterskans lön och intagnas flitpénningar vore

lagda på detta konto.

6. Fastighetens underhåll,

7. Underhåll och anskaffning av anstaltsinventarier,

8. Underhåll och anskaffning av jordbrufcsinventarier vore uppförda med hänsyn

tagen till inhämtade uppgifter från Yenngarn, varjämte flitpenningar för intagnas

arbeten å dessa konton tillagts.

9. Sjukvård. Denna post motsvarade den i föregående förslag upptagna

posten »läkemedel och instrument». Förutom läkemedel och instrument påfördes

detta konto resekostnader för läkare, för sjuka och deras vårdare samt den del

av bekommen vårdavgift, som måste avstås till sjukhus för där vårdade intagna.

10. Expeditionen. Detta och följande konton hade utbrutits ur »allmänna

omkostnader», vilken post starkt vuxit och behövde uppdelning. På expeditionens

konto hade uppförts skrivmateriel, porto, telefon- och telegramavgifter

samt tryckningskostnader. En av de största pösterna vore tryckningskostnaden

för årsberättelsen.

11. Resekostnader och skjutsar för personal m. fl. Den höga utgiftsposten

betingades av de ökade resekostnaderna å såväl järnväg som landsväg samt den

höjda traktamentsersättningen för personal i tjänsteärenden.

12. Frakter och skjutsar för diverse ändamål. Kontot omfattade sådana

frakter och skjutsar, som ej lämpligen borde belasta andra konton.

13. Övriga allmänna omkostnader. Häri inginge arvode för jordbrukskunnig

styrelseledamot med särskilt uppdrag att förrätta besiktningar och inventeringar

samt andra allmänna utgifter ävensom ersättning till direktören för honom påvilande

representationsskyldighet. Styrelsen hade ansett rätt och billigt, att direktören

vid Venngarnsanstalten även efter dess apterande till provisorisk alkoholistanstalt

erhölle någon gottgörelse för den representationsskyldighet, som i väsentlig

grad måste påvila honom. Beloppets storlek torde lämpligen vid årets

slut bestämmas av vårdanstaltens styrelse såsom det tillförne bestämts av uppfostringsanstaltens

styrelse. Särskilt anslag för flitpenningar hade ej begärts,

då det syntes lämpligare, att de intagnas flitpenningar belastade de olika konton,

för vilkas räkning arbetet utfördes.

Ej heller hade begärts anslag för beklädnad för utskrivna, då utgifterna

härför borde bestridas dels av för vårdkostnaden ansvariga, dels av de intagna

själva med deras flitpenningar.

Ej heller hade anslag för arbetsmateriel begärts, då de olika kontona bure

kostnaden för sina arbetsmateriel.

Inkomster:

1. Avgifter för intagna hade beräknats med 1 kr. per dag för 100 intagna;

2. Nettobehållning av verkstadsarbetet och

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.is Proposition Nr 279.

3. Nettobehållning av jordbruket och trädgården. I dessa båda poster upptoges

nu endast nettobehållningen, sedan de intagnas flitpenningar och inköpt

arbetsmateriel m. m. betalts.

Merkostnaden under år 1921 enligt styrelsens kalkyler för alkoholistvårdsarbetets

förläggande till Venngarn åskådliggör styrelsen i följande

tablå:

År 1921

6 mån. vid

Salbohed

enligt fast- ställd stat

6 mån. vid

Venngarn

enligt förslag

till stat

Summa

Beviljat an- slag för alko- holistvården

g:m faststäl- lelse av stat

för Salbohed

På tilläggs- stat måste

sålunda sökas:

för år 1921

Löner för personal å stat.....

9,455

17,472

50

26,927

50

18,910

8,017

50

Extra personal och vikariats- ersättningar.........

1,487

50

3,000

4,487

50

2,975

1.512

50

Driftkostnader i övrigt.....

32,970

—

57,762

50

90,732

50

65,940

—

24.792

50

43,912

50

78,235

—

122,147

50

87,825

34,322 50

För år 1921 skulle det sålunda enligt styrelsens beräkningar vara

nödvändigt att å tilläggsstat begära till avlöningar och vikariatsersättningar

tillhopa 9,530 kronor (8,017: 50 + 1,512: 50) samt till bidrag för

driftkostnader i övrigt 24,792 kronor 50 öre.

Emellertid anser styrelsen det dessutom erforderligt, att anslag begäres

till bestridande av flyttningskostnader till Venngarn samt till ersättning

till personal vid Såll) ohed sanstalten för mistade platser vid ogynnsam

tidpunkt. Flyttningskostnaderna beräknar styrelsen förslagsvis till

1,500 kronor.

I fråga om nyssberörda ersättning till personal anför styrelsen, att

det befunnits lämpligt, att flyttningen ägde rum mitt i sommaren. Vid

överläggningen mellan vederbörande styrelser hade det visat sig, att

nuvarande personalen vid Venngarn borde i allt huvudsakligt bibehållas

där, medan personalen vid Salbohed borde kunna åtminstone efter någon

kortare tid finna lämplig anställning på annat sätt.

Den ifrågasatta ersättningen torde, enligt styrelsen, även i ogynnsamt

fall icke skäligen böra beräknas till sammanlagt mer än högst

9,000 kronor.

Över Salbohedsstyrelsens ifrågavarande skrivelse med statförslag

har socialstyrelsen den 7 februari 1921 avgivit utlåtande.

Socialstyrelsen

.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. May.ts proposition Nr 279.

Under påpekande därav att den föreslagna avlöning sstaten — frånsett

beloppet till extra personal och vikariatsersättningar — upptoge

ett sammanlagt belopp av 34,945 kronor mot endast 18,910 kronor enligt

nu gällande stat och att denna ökning till nära nog dubbla beloppet

berodde dels därpå att antalet befattningshavare beräknats till 19 å

Venngarn mot endast 10 vid Salbohed och dels på att de särskilda lönebeloppen

höjts, yttrar styrelsen rörande de sålunda ifrågasatta personalökningarna

och avlöningsförhöjningarna:

De skäl, som anstaltsstyrelsen förebragt för lönestatens ansvällning, hade

synts socialstyrelsen i stort sett övertygande. Då av allt att döma statens alkoholistanstalt

komme att vara förlagd till Yenngarn endast ett eller halftannat

år för att därefter avlösas av en statens anstalt av likartat slag, som den för

närvarande dit förlagda, syntes det vara riktigast att i minsta möjliga mån rubba

Yenngarnsanstaltens nuvarande organisation.

Styrelsen anser sig sålunda böra biträda anstaltsstyrelsens förslag,

i vad det avser ett bibehållande av de befattningshavare, som för närvarande

finnas å tvångsuppfostringsanstalten. Gentemot den föreslagna

nya befattningen assistent ställer sig styrelsen däremot något tveksam

av i huvudsak följande skäl.

Även med den tillströmning av alkoholister till statsanstalten, som ägt rum

sedan ett år tillbaka och alltjämt fortginge, syntes det med nuvarande avfattning

av lagen om behandling av alkoholister icke säkert, att Yenngarnsanstaltens resurser

bleve anlitade i dess fulla omfattning. Den i statförslaget upptagna personalen,

vars omfattning ju i icke oväsentlig mån bestämts av andra hänsyn än

det omedelbara behovet för alkoholistvårdsverksamheten, syntes sålunda möjligen

bliva icke helt och fullt tagen i anspråk. I betraktande härav kunde försiktigheten

bjuda att icke inrätta en ny befattning, allrahelst som alkoholistanstaltens

förläggning till Yenngarn förutsattes bliva endast provisorisk. För uppförandet

av den föreslagna befattningen talade emellertid, att densamma skulle

kunna bliva en utbildningstjänst för föreståndare å allmänna alkoholistanstalter.

Vad angår staterna för driftkostnader i övrigt yttrar styrelsen beträffande

nedannämnda poster under utgifter följande:

Vid beräkningen av kostnaden för utspisning hade tagits till utgångspunkt

motsvarande kostnad per vårddag vid Salbohed under år 1918, vilken uppgått

till 2: 71 kronor. Under år 1919 hade motsvarande belopp stigit till 3: 59 kronor.

För år 1920 förelåge ännu icke uppgifter i detta hänseende. Med hänsyn dels

till den prissänkning, som gjort sig gällande sedan år 1919, dels därtill att viss

nedsättning av kosthållsstandarden ägt rum, dels ock därtill att Yenngarnsanstaltens

större hushåll borde kunna medgiva lägre genomsnittskostnad än Salbohedsanstaltens,

syntes de verkliga utgifterna böra kunna hållas inom den föreslagna

vårddagutspisningskostnaden av 2: 50 kronor.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.

25

Beträffande posten beklädnad för vissa å anstalten intagna, vore att märka,

att anstalten uttoge en avgift för beklädnad av 1 krona per vårddag. Varken

dessa inkomster eller motsvarande utgifter vore emellertid upptagna i föreliggande

förslag till stat.

Vid beräkningen av förslagsanslaget för värme, lyse och elektrisk kraft hade

man utgått från motsvarande kostnader under senaste åren å Venngarn. Då

emellertid bränslekostnaderna numera avsevärt nedgått, borde denna post kunna

undergå en icke oväsentlig reduktion.

I fråga om expeditionens konto, vilket upptoge ett förslagsbelopp av 4,000

kronor, uppgåves, att en av de största posterna vore tryckningskostnader för årsberättelsen.

Enligt under hand lämnad uppgift belöpte sig dessa kostnader för

1918 års berättelse, vilken tryckts i 1,000 exemplar, till 680 kronor.

Beträffande övriga allmänna omkostnader hade det varit önskvärt, att uppgift

förelegat om storleken av de belopp, som under de sistförflutna åren utgått

till direktören för Venngarnsanstalten såsom gottgörelse för representationsskyldighet.

Beträffande inkomsterna erinrar socialstyrelsen rörande posten avgifter

för intagna — vilken post i statförslaget för år 1921 utgår från en vårdavgift

av endast 1 krona per vårddag men i det nu framlagda statförslaget

för år 1922, i likhet med vad som skett i det av anstaltsstyrelsen

i förberörda skrivelse den 29 september 1920 framlagda statförslaget för

sistnämnda år, från en vårdavgift av 2 kronor per vårddag — om vad

styrelsen i fråga om eu dylik förhöjd vårdavgift yttrade i sitt utlåtande

av den 8 november 1920 över, bland annat, sistberörda statförslag.

Styrelsen fann sig i berörda utlåtande böra förorda en ännu starkare

böjning, nämligen till 3 kronor per vårddag. Till stöd härför anförde

styrelsen, i huvudsak, följande.

De erkända och enskilda understödda anstalterna ägde uttaga en vårddagsavgift

av högst 3 kronor, men under Kungl. Maj:ts prövning läge förslag från

socialstyrelsen om höjning av detta belopp till 5 kronor. Därest detta förslag förverkligades,

förelåge fara för, att statsanstalten, med vårddagsavgiften höjd endast

till 2 kronor, såsom hittills även i fortsättningen skulle draga till sig ansökningar

rörande alkoholister, vilka lämpligen skulle kunna vårdas å erkända anstalter.

För en starkare höjning av vårdavgiften talade därjämte det förhållandet,

att underhållskostnaden enligt det av anstaltsstyrelsen då framlagda förslaget

skulle uppgå till över 5 kronor för vårddag, oberäknat kostnaderna för personalens

avlöning jämte dyrtidstillägg.

Under åberopande av sitt berörda utlåtande framhåller nu socialstyrelsen

lämpligheten därav, att böjningen i fråga trädde i kraft samtidigt

med överflyttningen till Venngarn. Förevarande inkomstpost skulle

i så fall uppgå till 109,500 kronor för år räknat under förutsättning

av full beläggning, varigenom statens tillskott till anstaltens driftkostnader

skulle avsevärt nedbringas.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 237 käft. (Nr 279.)

606 21 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

Riksräken
skapsverket.

26 Ktmgl. Maj:ts Proposition Nr 279.

I fråga om den formella uppställningen av anstaltens omkostnadsstat

och bokföring synas, enligt socialstyrelsens åsikt, ändringar böra genomföras

i samband med överflyttningen till Venngarn i syfte huvudsakligen

att möjliggöra ett exakt fastställande av statens verkliga utgifter för statsanstalten

genom ett strängt åtskiljande av anstaltens och kungsgårdens

inkomster och utgifter. Efter antydande av vissa riktlinjer för detta

syftemåls vinnande förklarar emellertid styrelsen, att styrelsen ansåge

sig icke böra avgiva några detaljerade förslag rörande omläggningen av

anstaltens bokföring, utan syntes detta närmast böra ankomma på anstaltsstyrelsen

i samråd med riksräkenskapsverket.

Beträffande de föreslagna beloppen till verkställandet av flyttning

till Venngarn samt till ersättning åt personalen vid Salbohedsanstalten förklarar

sig socialstyrelsen intet hava att invända.

I infordrat utlåtande den 14 februari 1921 anför riksräkenskapsverket

till en början beträffande nyssberörda av socialstyrelsen ifrågasatta

förändring rörande omkostnadsstatens uppställning, att en dylik

förändring enligt riksräkenskapsverkets mening icke borde vidtagas utan

en ingående utredning. Då med hänsyn till ärendets brådskande natur

en sådan utredning icke hunnit nu verkställas, ansåge sig ämbetsverket

på grund härav böra tillstyrka, att staten tills vidare i huvudsak erbölle

den uppställning, som av anstaltsstyrelsen föreslagits. I samband med

uppgörande av statförslag för år 1923 torde sedermera böra tagas i övervägande,

huruvida en förändring av uppställningen lämpligen borde företagas.

Vad beträffar frågan om förändrad uppställning av anstaltens räkenskaper,

anser riksräkenskapsverket en sådan vara av behovet påkallad.

Ämbetsverket hade för avsikt att så snart sig göra läte, efter samråd

med anstaltsstyrelsen, uppgöra formulär till räkenskaper för anstalten att

tillämpas från tidpunkten för överflyttningen till Venngarn. Dessa formulär

syntes lämpligen böra upprättas i nära överensstämmelse med de

formulär till räkenskaper för statens tvångsarbetsanstalter, som under år

1920 uppgjorts inom statsbokföringskommittén. Månatlig granskning

inom riksräkenskapsverket av anstaltens räkenskaper torde vidare i samband

härmed böra införas från tidpunkten för överflyttningen till Venngarn.

I fråga om förslaget till avlöningsstat framhåller riksräkenskapsverket

beträffande de i vissa fall föreslagna förhöjningarna i avlöningsförmånerna,

att då avlöningsförmånerna avvägts efter den nu gällande

staten för uppfostringsanstalten å Venngarn, vars personal vore avsedd

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.

27

att överflyttas till alkoholistanstalten i samband med dennas förläggning

till Yenngarn, riksräkenskapsverket icke funnit anledning till erinran

mot dessa förhöjningar.

Rörande den föreslagna befattningen assistent yttrar riksräkenskapsverket

följande:

Det nuvarande ekonomiska läget måste givetvis mana till största möjliga

sparsamhet i fråga om inrättandet av nya tjänster. Det torde väl i förevarande

fall närmast tillkomma riksräkenskapsverket att yttra sig angående befattningens

behövlighet med hänsyn till anstaltens ekonomiska förvaltning, och ville det ur

denna synpunkt förefalla, som om några bärande motiv för befattningens inrättande

icke förelåge. Huruvida befattningen kunde anses motiverad med hänsyn

till den egentliga alkoholistvården, undandroge sig ämbetsverkets bedömande.

Från direktören vid uppfostringsanstalten hade under hand inhämtats, att avsikten

vore, att direktören efter överflyttningen till alkoholistanstalten fortfarande

skulle handhava övervakandet av de från uppfostringsanstalten villkorligt frigivna,

varför han icke i full utsträckning kunde komma att ägna sig åt alkoholistvården.

Socialstyrelsen, som det närmast torde tillkomma att bedöma

frågan från synpunkten av alkoholistvårdens behöriga fullgörande, hade visserligen

icke direkt avstyrkt befattningens inrättande men dock ställt sig tveksam

gent emot dess behövlighet.

Ur riksräkenskapsverkets synpunkter finner sig därför ämbetsverket

sakna anledning tillstyrka befattningens uppförande i staten.

Mot de föreslagna befattningarna i övrigt finner riksräkenskapsverket,

med hänsyn till det beräknade större antalet internerade samt det i förhållande

till Salbohedsanstalten större jordbruket å Venngarn, icke skäl

till erinran förefinnas.

Riksräkenskapsverket anser sig i fråga om anstaltsstyrelsens förslag

till avlöningsstat slutligen böra påpeka, att bestämmelsen om husmoderns

rätt till fri kost syntes hava uteglömts ävensom att, därest ur staten

uteslötes den ovannämnda assistentbefattningen, statens slutsumma skulle

— inräknat ersättning till extra personal och vikariatsersättningar —

begränsas till 38,395 kronor.

I fråga om anstaltsstyrelsens förslag till omkostnad sstat anser sig

riksräkenskapsverket till en början böra erinra därom, att förslagsanslaget

till driftkostnader för statens vårdanstalt å Salbohed för alkoholister

under de senaste åren betydligt överskridits. Härom anför ämbetsverket:

Sålunda utvisade 1919 års anslag, som i riksstaten uppförts med kronor

23,000: — en brist å icke mindre än kronor 152,000: 74, i vilket belopp iuginge

kronor 44,000: 74, som åtgått till täckande av i anstaltens räkenskaper balanserad

brist från år 1918. Och 1920 års anslag, som i riksstaten uppförts med kronor

49,225: —, utvisade en brist å kronor 75,954: 95. Den korta tid, som stått ämbetsverket

till buds för remissens besvarande, hade icke medgivit någon mera

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.

ingående utredning angående anslagsbehovet med utgångspunkt från 1919 och

1920 års. siffror, helst som anstaltens bokslut för sistnämnda år ännu icke förelåge

färdigt. Av 1919 års brist syntes i runt tal 50,000 kronor hänföra sig till

nyanskaffningar och reparationer, som stode i samband med anstaltens förflyttning

till Salbohed. Omkring 45,000 kronor syntes hänföra sig till sådana utgiftsposter,

som under kristiden i allmänhet haft att uppvisa överskridanden, såsom

utspisning, beklädnad, värme, lyse och tvätt. Utgiftsposten diverse utgifter utvisade

ett överskridande av i runt tal 13,000 kronor. Under denna rubrik inrymdes

bland annat utgifter för resekostnader, skjutsar och frakter samt för expeditionen.

Utgifterna av nu nämnda slag torde ogynnsamt hava påverkats av

anstaltens olämpliga belägenhet.

Beträffande nedan angivna poster under utgifterna, anför riksräkenskapsverket

följande:

Utspisning. Denna utgiftspost hade beräknats till kronor 96,725: —, varvid

styrelsen utgått från ett portionspris av kronor 2: 50. I motiveringen hade styrelsen

angivit utspisningskostnaden per dag och person under år 1918 till kronor

2: 71. Denna siffra hade erhållits på så sätt, att hela utspisningskostnaden, personalens

kost inberäknad, fördelats på antalet vårddagar. Den verkliga kostnaden

för de internerades kost hade år 1918 uppgått till endast kronor 2: 38 per dag

och person samt understege sålunda med 33 öre den av styrelsen uppgivna.

Det ville på grund härav förefalla, som om det av styrelsen i statförslaget beräknade

dagspriset kunde reduceras till åtminstone kronor 2: 20. Riksräkenskapsverket

ansåge det icke vara uteslutet, att eu ytterligare sänkning skulle kunna

vidtagas med hänsyn till den redan inträdda allmänna prissänkningen. Då emellertid

ämbetsverket icke hade sig bekant, i vad mån anstaltsstyrelsen i sin beräkning

tagit hänsyn till den redan inträdda och ytterligare väntade prissänkningen, och

då vidare någon noggrannare utredning icke kunnat medhinnas, hade ämbetsverket

icke ansett sig kunna påyrka en större sänkning än till kronor 2: 20. Utspisningssumman

skulle vid sådant förhållande kunna beräknas till kronor

85,118:—.

Värme, lyse och elektrisk kraft hade i den föreslagna staten beräknats till kronor

43,050: —. Från uppfostringsanstalten å Yenngarn hade under hand inhämtats,

att motsvarande kostnad vid nämnda anstalt under år 1920 beräknats hava uppgått

till omkring kronor 35,000: —. Riksräkenskapsverket ansåge på grund härav,

att ifrågavarande utgiftspost i staten kunde begränsas till sistnämnda belopp.

Fastighetens underhåll hade upptagits till kronor 7,000: —. I uppfostringsanstaltens

stat för år 1921 hade motsvarande kostnad för nämnda år beräknats

till kronor 6,000: —. Från uppfostringsanstalten hade under hand inhämtats,

att kostnaderna under år 1920 uppgått till omkring kronor 5,000: —. Vid utgiftspostens

beräkning för här ifrågavarande stat torde man kunna utgå från sistnämnda

summa med tillägg av exempelvis kronor 500: — för flitpenningar. Riksräkenskapsverket

hade i enlighet härmed ansett posten böra upptagas med

kronor 5,500: —.

Underhåll och anskaffning av jordbruksinventarier. Det måste, enligt riksräkenskapsverkets

åsikt, anses principiellt oriktigt, att dylika kostnader uj:>pfördes

i staten i stället för att inräknas bland jordbrukets driftkostnader. Jordbruket

borde nämligen bära alla med detsamma förenade omkostnader, enär

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Proposition Nr 279.

29

i annat fall den å inkomstsidan upptagna nettoinkomsten från jordbruket komme

att giva en falsk bild av jordbrukets avkastningsförmåga. Tliksriikenskapsverket

finge i anledning härav föreslå, att nämnda utgiftspost uteslötes ur staten samt

att posten »nettoinkomst av jordbruket och trädgården» å inkomstsidan i motsvarande

mån minskades.

I fråga om inkomsterna anför riksräkenskapsverket rörande nedannämnda

titlar följande:

Avgifter. Dessa hade av anstaltsstyrelsen upptagits till 1 krona per dag

för innevarande år samt till 2 kronor per dag för år 1922. Socialstyrelsen hade

däremot föreslagit, att avgiften måtte sättas till 3 kronor per dag, samt att förhöjningen

till detta belopp måtte träda i kraft redan samtidigt med anstaltens

förflyttning till Yenngarn. Riksräkenskapsverket ansåge de av socialstyrelsen

förebragta skälen tala för en sådan förhöjning av avgiften. Ifrågavarande inkomstpost

skulle härigenom kunna i staten upptagas med kronor 109,500 för år

räknat.

Nettoinkomst av jordbruket och trädgården. Under hänvisning till vad riksräkenskapsverket

yttrat i fråga om underhåll och anskaffning av jordbruksinventarier

hemställde ämbetsverket, att denna inkomstpost i staten måtte uppföras

med endast kronor 19,000.

Statens tillskott. Med iakttagande av vad riksräkenskapsverket i det föregående

anfört, skulle statens tillskott kunna upptagas till betydligt reducerade

belopp, nämligen till kronor 12,234 för senare hälften av år 1921 och till kronor

21,468 för år 1922. Ifrågavarande bägge belopp torde böra avrundas till respektive

kronor 12,300 och kronor 21,500, varvid motsvarande förhöjningar samtidigt

lämpligen kunde vidtagas å utgiftssidan för posten »övriga allmänna omkostnader».

Rörande kostnaden för anstaltens flyttning till Venngarn, vilken

kostnad anstaltsstyrelsen förslagsvis beräknat till 1,500 kronor, anser

riksräkenskapsverket, att densamma, mot vars beräknade storlek ämbetsverket

icke både något att erinra, borde uppföras såsom en post i omkostnadsstaten

för senare delen av år 1921.

I anslutning till det anförda avger riksräkenskapsverket följande

förslag till omkostnadsstater för respektive senare halvåret 1921 och

år 1922:

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.

Juli—dec.

1921.

År 1922.

Utgifter:

| Utspisning för 6 funktionärer och 100 intagna å 2: 20 ........................

42,559

—

85,118

—

| Beklädnad för vissa å anstalten intagna...

500

—

1,000

—

Beklädnadsersättning för personal ..

675

—

1,350

—

Värme, lyse och elektrisk kraft.........................................................

17,500

—

35,000

—

Tvätt och renhållning........

3,000

—

6,000

—

Fastighetens underhåll ......................

2,750

—

5,500

—

Underhåll och anskaffning av anstaltsinventarier.................................

3,000

—

6,000

—

Sjukvård................... .....

2,500

—

5,000

—

Expeditionen..............................

2,000

—

4,000

—

Besekostnader och skjutsar för personal m. fl. ...

1,250

—

2,500

—

Frakter och skjutsar för diverse ändamål .........

750

—

1,500

—

Flyttning till Venngarn............

1,500

—

—

—

Övriga allmänna omkostnader ........................

1,066

—

2,032

—

Summa kronor

79,050

—

155,000

—

Inkomster:

Avgifter för 100 intagna å 3 kronor per dag ...............

54,750

—

109,500

—

Nettoinkomst av verkstadsarbetet......................................................

2,500

—

5,000

—

Nettoinkomst av jordbruket och trädgården......

9,500

—

19,000

—

Statens tillskott ...............

12,300

—

21,500

—

Summa kronor

79,050

—

155,000

—

I fråga om den budgettekniska behandlingen av utgifterna för år

1921 efter anstaltens förflyttning till Venngarn, är det, anser riksräkenskapsverket,

lämpligast, att dessa utgifter helt och hållet skiljas från

utgifterna för anstalten under den tid av innevarande år, då densamma

är lörlagd till Salbohed. De beräknade kostnaderna för tiden efter flyttningen

till Venngarn torde sålunda, framhåller ämbetsverket, med hela

sitt belopp böra uppföras i 1921 års tilläggsstat. Anslagen till Salbohedsanstalten

torde i enlighet härmed komma att uppvisa besparingar

till omkring halva anslagsbeloppen, vilka besparingar sedermera vid

riksbokslutet tillföras kassafonden.

På grund av det anförda framhåller riksräkenskapsverket såsom

sin åsikt, att dels å tilläggsstaten för år 1921 höra feskas dels ett förslagsanslag

med beteckningen högst å kronor 19,200 till avlöningar och

vikariatsersättningar åt befattningshavare vid statens vårdanstalt för

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj ds Proposition Nr 279.

alkoholister å Venngarn samt ett förslagsanslag å 12,300 kronor till driftkostnaderna

i övrigt vid samma anstalt, dels ock att å riksstaten för år

1922 böra till motsvarande ändamål under sistnämnda år begäras ett

förslagsanslag med beteckningen högst å 38,395 kronor och ett förslagsanslag

å 21,500 kronor.

För anstaltsstyrelsens framställning angående ersättning till personalen

vid Salbohedsanstalten för mistade platser vid ogynnsam tidpunkt hava

enligt riksräkenskapsverkets förmenande inga övertygande skäl förebragts.

Endast för det fall att personalen anställts med viss uppsägningstid

och denna icke hunnit utlöpa vid tidpunkten för anstaltens förflyttning,

torde enligt ämbetsverket krav på ersättning med fog kunna

framställas. I sådant fall anser ämbetsverket ersättning böra anvisas

från de i 1921 års riksstat uppförda anslagen till Salbohedsanstalten,

varigenom besparingarna å ifrågavarande anslag komma att i motsvarande

mån minskas.

Slutligen anser riksräkenskapsverket förtjäna framhållas, att föreståndaren

och assistenten samt eventuellt även ytterligare personal vid

Salbohedsanstalten för redovisningens fullgörande torde behöva bibehållas

i tjänst viss tid efter anstaltens flyttning till Venngarn. Avlöningen

till denna personal under ifrågavarande tid torde, säger ämbetsverket,

böra utgå av de till Salbohedsanstalten å innevarande års riksstat

anvisade medlen.

Vad först angår den av Salbohedsstyrelsen föreslagna avlöning sstaten,

som är avsedd att träda i tillämpning från och med tidpunkten för alkoholistanstaltens

förflyttning till Venngarn, har statens slutsumma, i förhållande

till slutsumman för den nu för år 1921 fastställda, höjts från

18,910 kronor till 34,945 kronor eller med 16,035 kronor. Denna höjning

är beroende dels därpå, att antalet befattningshavare ökats från 10

till 19, dels ock på vissa föreslagna förhöjningar i avlöningsförmånerna.

Ökningen av antalet befattningshavare har i statförslaget skett på

det sätt, att dels nuvarande antalet vårdare ökats från 5 till 12 och dels

i staten nyuppförts en assistent — utöver den nuvarande assistenten och

räkenskapsföraren, som i stället skulle benämnas räkenskapsförare —

ävensom en maskinist. Mot ifrågavarande personalökning finner jag icke

anledning till erinran med hänsyn till den beräknade större beläggningen

och det mera omfattande jordbruket å Venngarn. Härvid undantager

jag dock förslaget om assistentbefattningen. Rörande behovet av denna

befattning har socialstyrelsen ställt sig tveksam, medan riksräkenskapsverket

för sin del förklarat sig sakna anledning tillstyrka densamma.

r

Departements
chefen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majds Proposition Nr 279.

För min del finner jag icke fullt övertygande skäl framlagda för att åtminstone

för närvarande uppföra befattningen i staten. Vid befattningens

uteslutande torde den i förslagsstaten jämväl upptagne räkenskapsföraren

— liksom för närvarande i staten för Salbobedsanstalten — böra

benämnas assistent och räkenskapsförare. Maskinistens avlöning är i

staten upptagen till samma belopp som i nuvarande staten för uppfostringsanstalten

å Venngarn. Häremot bär jag intet att invända.

Förhöjningar i avlöningar hava vidtagits på det sätt, att föreståndare

— för vilken föreslås benämningen direktör — räkenskapsförare,

husfader och husmoder, vilkas avlöningar för närvarande i staten upptagas

för år med respektive kronor 3,900, 2,050, 1,700 och 585 kronor, i stället

skulle erhålla respektive kronor 4,350, 2,550, 2,050 och 675. Tillika skulle

befallningsmannen, som nu åtnjuter avlöning av 1,700 kronor, utbytas

mot en lantbruksinspektor med en avlöning av 2,550 kronor och arvodet

till predikanten förhöjas från 600 kronor till 1,200 kronor, varjämte en

av vårdarna, vilken tillika skulle tjänstgöra som rättare, härför skulle,

utöver vårdaravlöningen 1,275 kronor, uppbära ett särskilt arvode å 200

kronor.

Då de sålunda föreslagna förhöjda avlöningsförmånerna avvägts

efter den nu gällande staten för uppfostringsanstalten vid Venngarn, vars

personal — såsom även mig synes lämpligt — skulle i möjlig mån

överflyttas till alkoholistanstalten vid dess förläggning därstädes, har jag,

i likhet med i ärendet hörda myndigheter, intet att erinra i denna del. Emellertid

har, såsom riksräkenskapsverket påpekat, i statförslaget ej upptagits

förmånen av fri kost för husmodern. Såsom nämnda ämbetsverk antytt

och enligt vad jag från ordföranden i Salbohedsstyrelsen inhämtat, beror

detta endast på ett förbiseende, då för närvarande såväl husmodern vid

Salbohedsanstalten som husmodern vid uppfostringsanstalten å Venngarn

åtnjuta dylik förmån. Med hänsyn härtill torde alltså staten böra kompletteras

härutinnan. För utbyte av benämningen föreståndare mot direktör

finner jag giltiga skäl vara förebragta.

Vid granskning av de i anmärkningarna till staten upptagna bestämmelserna

har jag funnit anledning till ett par erinringar. Här har

föreslagits, att, därest direktören tillika ombesörjer läkarvården eller predikantens

göromål, honom må kunna tilläggas härför upptaget arvode.

Bestämmelsen är lika med den i nuvarande staten för Salbohed för

föreståndaren upptagna. Då emellertid predikantarvodet nu är föreslaget

att höjas till 1,200 kronor eller till samma belopp, som för närvarande

är upptaget till predikanten vid uppfostringsanstalten vid Venngarn och

även avlöningen till direktören för alkoholistanstalten vid Venngarn

föreslagits lika med den till direktören vid uppfostringsanstalten därstä
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.

des nu utgående, anser jag samma bestämmelse i avlöningskänseende

böra gälla vid ett förenande av direktörs- och predikantsbefattningarna.

Denna bestämmelse i staten för uppfostringsanstalten medgiver direktören

endast rätt att åtnjuta så stor del av predikantarvodet, som Kungl. Maj:t

bestämmer. Staten för alkoholistanstalten torde alltså böra erhålla förändrad

bestämmelse härom, i samband varmed motsvarande stadgande torde böra

meddelas för det fall att direktören tillika besörjer läkarvården vid anstalten.

Den andra erinran, jag har att framställa, är av mera formell art.

Enligt bestämmelse i nuvarande staten för Salbohed må befattningshavare

vid anstalten i fråga om ålderstillägg räkna sig tillgodo tid, varunder

han varit innehavare av motsvarande eller jämförlig befattning

vid statens vårdanstalt vid Venngarn. Nu föreslår Salbohedsstyrelsen

en bestämmelse, att befattningshavare bör få räkna sig tillgodo dylik

tjänstetid vid Salbohed samt vid uppfostringsanstalten å Venngarn. Givet

är emellertid, att befattningshavare nu såsom tillförne även bör få räkna

sig till godo tjänstgöring från den tid, Venngarn förra gången var upplåten

till alkoholistanstalt. Bestämmelsen i fråga torde därför böra kompletteras

i enlighet härmed.

Vid bifall till vad jag föreslagit skulle avlöningsstaten för alkoholistanstalten

vid Venngarn — uppställd för år — erhålla följande utseende,

under tiden 1 juli 1921—31 december 1922:

1 direktör ...................................

1 assistent och räkenskapsförare ......

1 lantbruksinspektor .....................

1 husfader....................................

1 maskinist .................................

1 vårdare (tillika rättare) ...............

1 vårdare ...................................

10 vårdare ....................................

1 husmoder, jämte fri kost ............

Läkararvode ................................

Predikantarvode..............................

Oredu-

eerat

belopp

Pensions-

avgift

motsva-

rande

belopp

Reducerat

belopp

Tjänst-

görings-

penningar

Arvode

för

särskilt

uppdrag

Summa

3.000

1,600

1,600

1,200

1.000

800

800

8,000

700

150

50

50

50

30

25

25

250

25

2,850

1,550

1,550

1.150

970

775

775

7,750

675

1,500

1,000

1,000

900

550

500

500

5,000

200

-

9 4,350

s) 2,550

9 2,550

s) 2.050

9 1,520

4) 1,475

4) 1.275

4) 12,750

5) 675

8) 2.000

G) 1.200

Summa kronor

—

—

—

— 1 —

32,395

9

9

Efter 5 år

kan

lönen höjas

med

500

kronor och efter 10 år

med

ytterligare 500 kronor.

» 5 »

»

»

»

»

400

»

»

» 10 »

»

»

400 »

» 5 »

»

»

»

»

200

»

»

» 10 »

»

»

200 »

» 5 »

»

»

»

»

100

»

»

>. 10 »

»

»

100 »

» 5 »

»

»

»

»

50

»

»

>. 10 »

»

»

50 »

Därjämte fria resor.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 237 käft. (Nr 279.)

(Forts.)

606 21 D

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.

(Forts.)

Anm. Med undantag av läkare och predikant erhålla alla fri bostad, fri uppvärmning (eller

bränsle) eventuellt elektrisk belysning (enligt styrelsens bestämmande). Huggning och sågning av bränsle

ävensom armatur och lampor för elektrisk belysning bekostas dock alltid av befattningshavaren. Maskinist,

vårdare och husmoder erhålla beklädnadsersättning, de förra med 100 kronor vardera, den senare

med 50 kronor per år. Befattningshavare må kunna tilldelas trädgårds- eller planteringsland (enligt

styrelsens bestämmande). Därest direktören tillika ombesörjer läkarvården eller predikantens göromål,

jnå honom kunna tilläggas så stor del av läkararvodet eller predikantarvodet, som Kungl. Maj:t bestämmer.

För det fall direktören åtnjuter båda de för befattningen uppförda ålderstilläggen, skall det

pensionsavgift motsvarande belopp, som skall avdragas å lönen, utgöra 200 kronor. Befattningshavare

vid anstalten må tillåtas att ifråga om rätt till ålderstillägg räkna sig tillgodo tid, varunder han

varit innehavare av motsvarande eller jämförlig befattning vid statens vårdanstalt för alkoholister vidVenngarn

eller å Salbohed eller vid statens uppfostringsanstalt för minderåriga manliga förbrytare å Yenngarn.

Därest läkaren och predikanten icke enligt avtal med styrelsen äga att genom anstaltens försorg åtnjuta

fria resor, erhålla de resekostnadsersättning, läkaren enligt tredje klassen och predikanten enligt fjärde

klassen i resereglemente!, att utgå från det som bidrag till driftkostnader för anstalten beviljade förslagsanslaget.

Avlöningsstaten skulle sålunda sluta å 32,395 kronor. Häri är

dock ej medräknat det av Salbohedsstyrelsen föreslagna belopp å 6,000

kronor till extra personal och vikariatsersättningar. Mot detta belopp

har jag, i likhet med socialstyrelsen och riksräkenskapsverket, intet att

invända. Totalsiffran för avlöningar och vikariatsersättningar åt personal

skulle sålunda sluta å 38,395 kronor.

Vad därefter angår omkostnadsstaten har socialstyrelsen framställt som

ett önskemål, att densamma vid alkoholistanstaltens förflyttning till Venngarn

måtte erhålla förändrad uppställning, syftande till en skarpare åtskillnad

mellan själva anstalten och jordbruket, i samband varmed socialstyrelsen

föreslagit eu förändrad uppställning av anstaltens räkenskaper.

Vad beträffar förstnämnda önskemål finner jag, i likhet med riksräkenskapsverket

och på av detta ämbetsverk anförda skäl, att frågan om

förändring av statens uppställning först bör tagas under övervägande i

samband med uppgörande av statförslag för år 1923, därvid förslag i

ämnet torde böra avgivas av anstaltsstyrelsen i samråd med riksräkenskapsverket.

Den ifrågasatta förändringen i uppställningen i anstaltens

räkenskaper torde åter snarast böra ske i anslutning till de av riksräkenskapsverket

härför antydda riktlinjerna. Såsom framgår av det ovan

anförda, har ock sistnämnda ämbetsverk för avsikt att inom närmaste

tiden vidtaga åtgärder i sådant syfte.

Beträffande de i anstaltsstyrelsens förslag till omkostnadsstat upptagna

titlarna hava erinringar beträffande beräknade beloppen gjorts

såväl av socialstyrelsen som särskilt av riksräkenskapsverket.

Vidkommande posterna under utgifter framhåller socialstyrelsen

rörande posten beklädnad för vissa å anstalten intagna, att anstalten ut
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.

35

tager en avgift för beklädnad av 1 krona för vårddag, men att varken

dessa inkomster eller motsvarande utgifter upptagits i statförslaget.

Enligt vad på förfrågan från anstaltsstyrelsen meddelats, hade det

sin riktighet, att anstalten utkrävde en avgift av 1 krona för dag av

de nykterhetsnämnder och andra ansvariga, vilka icke föredroge att hålla

de intagma med kläder in natura under anstaltstiden. Då denna anordning

icke inverkade på anstaltens ekonomi, och det på förhand icke

läte sig beräkna, vilkendera utvägen nykterhetsnämnderna och andra

vederbörande föredroge i de särskilda fallen, hade denna affär mellan

anstalten och de ansvariga aldrig berörts i statförslagen beträffande Salbohed,

varför det så mycket mindre ansetts böra äga rum i förslaget

till den provisoriska staten för alkoholistanstalten å

Med hänsyn till vad anstaltsstyrelsen upplyst finner jag socialstyrelsens

ifrågavarande anmärkning icke böra föranleda någon åtgärd beträffande

utgiftspostens beräkning.

I fråga om expeditionens konto, vilken upptager ett förslagsbelopp

å 4,000 kronor, påpekar socialstyrelsen, i anledning av anstaltsstyrelsens

uppgift att eu av de största posterna å detta konto vore tryckningskostnaden

för årsberättelsen, att dessa kostnader för 1918 års berättelse,

som trycktes i 1,000 exemplar, belöpte sig till 680 kronor.

I anledning av denna anmärkning har ordföranden för anstaltsstyrelsen,

på förfrågan, — jämte vitsordande av uppgifterna angående

1918 års berättelse — meddelat, att tryckningskostnaden för 1919 års

berättelse utgjort 545 kronor för endast 500 exemplar, och att expeditionskostnadskontot

år 1920 för 55 internerade uppgått till 3,000

kronor, på grund varav man nu beräknat kontot för 100 intagna till

4,000 kronor. Med hänsyn till berörda upplysningar anser jag icke någon

nedsättning böra ske av sistnämnda belopp, mot vilket riksräkenskapsverket

ej heller framställt någon erinran.

I posten övriga allmänna omkostnader förklarar sig anstaltsstyrelsen

även hava räknat med ersättning till direktören för honom åvilande

representationsskyldighet under hänvisning till att direktören vid den

nuvarande uppfostringsanstalten å Venngarn erhåller dylik gottgörelse.

I anledning härav framhåller socialstyrelsen, att det varit önskvärt, att

uppgift förelegat om storleken av de belopp, som under de sistförflutna

åren i sådant avseende utgått till sistnämnde befattningshavare.

Enligt vad jag inhämtat, är i vederbörande anslagspost i uppfostringsanstaltens

utgiftsstat beräknat ett maximibelopp å högst 500

kronor för ifrågavarande ändamål. Det erforderliga beloppet för år

bestämmes av styrelsen för nämnda anstalt inom berörda kostnadsram.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.

Enahanda tillvägagångssätt har nu förordats av Salbohedsstyrelsen, som

på förfrågan uppgivit sig hava kalkylerat med ungefär nyssberörda maximibelopp

å 500 kronor. Jag delar Salbohedsstyrelsens uppfattning, att

eu förmån av antytt slag jämväl bör tillkomma direktören vid en blivande

alkoholistanstalt å Venngarn, och finner jag det hittills för uppfostringsanstalten

därstädes beräknade maximibeloppet skäligt ävensom

det för detsammas närmare fixerande iakttagna förfaringssättet lämpligt.

Vid sådant förhållande torde nu ifrågavarande, post, som av riksräkenskapsverket

lämnats utan anmärkning, upptagas till av Salbohedsstyrelsen

föreslaget belopp.

I fråga om den första posten under inkomster, nämligen avgifter för

intagna, har socialstyrelsen föreslagit, att densamma bör baseras på en

vårdavgift av 3 kronor för dag från och med den 1 juli 1921 i stället

för av Salbohedsstyrelsen beräknade vårdavgifter av 1 krona för dag

under senare halvåret 1921 och 2 kronor för dag under år 1922, därvid

socialstyrelsen närmast hänfört sig till ett från styrelsens sida framfört

förslag om rätt för de erkända och enskilda alkoholistanstalterna att

höja vårdavgiften till 5 kronor för dag.

Jag tillåter mig i anledning härav erinra, att jag vid anmälan till

årets statsverksproposition av frågan om vissa anslag till alkoholistvården

— femte huvudtiteln punkten 30 — även med tillstyrkan framlade

styrelsens berörda förslag inför Kungl. Maj:t under framhållande att,

därest riksdagen icke däremot framställde erinran, gällande kungörelse

angående statsbidrag till driftkostnaderna vid alkoholistanstalter borde

undergå härav påkallad ändring.

I anslutning härtill och på övriga av socialstyrelsen anförda skäl

finner jag, i likhet med riksräkenskapsverket, den ifrågasatta höjningen

av vårdavgiften till statens ifrågavarande alkoholistanstalt böra utgå med

3 kronor för dag att tillämpas från och med den 1 juli 1921. Vid

sådant förhållande bör förevarande inkomstpost, i enlighet med socialstyrelsens

av riksräkenskapsverket biträdda förslag, beräknas till 109,500

kronor för år räknat.

Riksräkenskapsverket har, såsom framgår av det ovan anförda,

beträffande utgifterna föreslagit dels kraftiga reduceringar av flera poster,

dels ock — under förutsättning av motsvarande minskning av posten

»nettoinkomst av jordbruket och trädgården» å inkomstsidan — uteslutande

av posten underhäll och anskaffning av jordhruksinventarier, och har ämbetsverket

härigenom kunnat högst avsevärt nedbringa inkomstposten

statens tillskott, nämligen till, i avrundade tal, 12,300 kronor för senare

halvåret 1921 och 21,500 kronor för år 1922. På grundvalen härav, och

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.

med hänsyn tagen till den av socialstyrelsen förordade ändrade beräkningen

av inkomstposten avgifter, har ämbetsverket uppgjort nya förslag

till omkostnadsstater för senare hälften av år 1921 samt för år 1922,

slutande den förra å 79,050 kronor och den senare å 155,000 kronor.

Då jag till alla delar godtager de skäl, riksräkenskapsverket anfört till

stöd för de av ämbetsverket föreslagna ändringarna i anstaltsstyrelsens

statförslag, får jag även för min del biträda ämbetsverkets ifrågavarande

förslag till omkostnadsstater, att läggas till grund för beräkningen av

vederbörliga anslag.

I fråga om den budgettekniska behandlingen av utgifterna för år

1921 efter anstaltens förflyttning till Venngarn delar jag den av riksräkenskapsverket

uttalade åsikten, att dessa utgifter lämpligast böra helt

skiljas från utgifterna under året för anstalten under dess förläggning

å Salbohed och att sålunda de beräknade kostnaderna för tiden efter

flyttningen till Venngarn böra med hela sitt belopp uppföras i 1921 års

tilläggsstat.

Den av anstaltsstyrelsen förslagsvis beräknade kostnaden för flyttning

till Venngarn a 1,500 kronor har riksräkenskapsverket i sitt förslag till

omkostnadsstat för senare halvåret 1921 uppfört såsom särskild utgiftspost.

Mot detta förfaringssätt synes mig intet vara att invända.

Beträffande anstaltsstyrelsens förslag angående ersättning till personal

vid Salbo hedsanstalten för flyttning vid ogynnsam tidpunkt delar jag

riksräkenskapsverkets mening, att dylik ersättning må kunna med log

framställas endast för det fall, att befattningshavare anställts med viss

uppsägningstid, som icke hunnit utlöpa vid tidpunkten för anstaltens

flyttning. Dylika framställningar böra givetvis underkastas noggrann

prövning av Kungl. Maj:t; och torde eventuella ersättningsbelopp böra

utgå från de i 1921 års riksstat uppförda anslagen till Salbohedsanstalten.

Från berörda anslag torde även, på sätt riksräkenskapsverket förordat, ersättning

böra utgå till sådana befattningshavare vid Salbohedsanstalten,

som för redovisningens fullgörande kunna behöva bibehållas i tjänst,efter

anstaltens flyttning till Venngarn.

Såsom ovan nämnts har jag, med ledning av vissa preliminära beräkningar,

i det vid statsverkspropositionen, femte huvudtiteln, fogade

statsrådsprotokollet uppgivit att, under förutsättning av att Salbohedsanstalten

den 1 juli 1921 flyttades till Venngarn, utöver för år 1921 förut

anvisade medel skulle erfordras ett förslagsanslag, högst, 9,500 kronor

till avlöningar och vikariatsersättningar och ett förslagsanslag å 35,300

kronor till bidrag för driftkostnaderna i övrigt, vilka belopp även för

berörda ändamål beräknats å tilläggsstaten. Riksräkenskapsverket före
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.

Anordnande

av en ny

statens vårdanstalt

å

Ventholms

kungsgård

för alkoholister.

Social
styrelsen.

slår för sin del, att å nämnda tilläggsstat för nyssberörda ändamål äskas

respektive 19,200 kronor och 12,300 kronor. Detta förslag innebär

beträffande det förra anslaget en ökning å 9,700 kronor men beträffande

det senare anslaget en minskning å icke mindre än 23,000 kronor, varför

riksräkenskapsverkets förslag i förhållande till nämnda beräkningar medger

en total minskning av merkostnaden i fråga å 13,300 kronor.

För år 1922 har i årets statsverksproposition för en alkoholistanstalt

å Venngarn beräknats ett förslagsanslag, högst, 23,000 kronor till avlöningar

och vikariatsersättningar samt ett förslagsanslag av 50,000 kronor

till bidrag för driftkostnaderna i övrigt.

liiksräkenskapsverket föreslår, att till motsvarande ändamål under

nämnda år äskas ett förslagsanslag, högst, 38,395 kronor samt ett förslagsanslag

å 21,500 kronor. Beträffande anslaget till avlöningar och

vikariatsersättningar innebär ämbetsverkets förslag en ökning å 15,395

kronor, men ifråga om anslaget till bidrag för driftkostnaderna i övrigt

en minskning till belopp av 28,500 kronor. Förslaget i sin helhet utvisar

alltså i förhållande till nyssberörda beräkningar en besparing å

13,105 kronor.

Då dessa kalkyler rörande kostnaderna för förläggningen till

Venngarn i sin helhet synas mig väl grundade, får jag förorda dels

att å tilläggsstaten för år 1921 äskas till avlöningar och vikariatsersättningar

åt befattningshavare vid en statens vårdanstalt å Venngarn

för alkoholister ett förslagsanslag, högst, 19,200 kronor samt till bidrag

för driftkostnaderna i övrigt för samma anstalt ett förslagsanslag av

12,300 kronor, dels ock att å riksstaten för år 1922 för motsvarande ändamål

begäras ett förslagsanslag, högst, 38,395 kronor samt ett förslagsanslag

av 21,500 kronor.

Jag övergår härefter till att behandla den av socialstyrelsen den 7

februari 1921 giorda framställningen om anordnande å Ventholms kungsgård

av en ny statens vårdanstalt för alkoholister. Såsom förut antytts

har styrelsen vid handläggningen av ifrågavarande ärende haft biträde

av särskilda av Kungl. Maj:t tillkallade sakkunniga. Dessa hava utgjorts

av ledamöterna av riksdagens första kammare redaktören C. G.

Ekman och t. f. överinspektören för sinnessjukvården D. A. Petrén samt

direktören vid statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö C. G. Reutercrona.

Samtliga sakkunniga hava, enligt vad styrelsen meddelar, biträtt den av

styrelsen gjorda framställningen.

Sedan socialstyrelsen till en början erinrat om frågans behandling

av statsmakterna under förra året samt om de utfärdade bestämmelserna

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.

39

rörande överflyttning till och direkt intagning å den nya Svartsjöanstalten

för alkoholister — i sammanhang varmed meddelats dels att under

år 1920 beslutats om överflyttning till nämnda anstalt av 15 å Salbohedsanstalten

intagna, som genom rymning, arbetsvägran eller svårhanterlighet

i övrigt ansetts äventyra disciplinen å Salbohedsanstalten, medan

däremot i intet fall förordnats om direkt intagande, dels ock att

dittills under år 1921 icke i något fall beslutats om intagande å Svartsjöanstalten

— yttrar styrelsen rörande innebörden av beslutet om berörda

anstalts inrättande i huvudsak följande:

Beslutet innebure en väsentlig och synnerligen påkallad förstärkning av

organisationen av alkoholistvården, varigenom denna sattes i stånd att särskilja

de svårhanterliga alkoholisterna från de mera godartade bland de intagna och

såmedelst kunna, ifråga om vården av dessa senare, återvinna den prägel av uppfostringsanstalt

för förbättringsmöjliga och återuppliva den goda anda bland de

intagna, som tidigare varit rådande, innan de kriminella och antisociala elementen

kommit att utgöra så stor del bland dem. Den förhoppning, som riksdagen

uttalade i sin skrivelse i ärendet, att möjligheten till överflyttning av de mest

svårhanterliga alkoholisterna till en sålunda anordnad anstalt å Svartsjö från

statsanstalten vid Salbohed skulle komma att utöva en mycket god inverkan på

anstaltsvården därstädes, hade sålunda besannat sig. Upprättandet av Svartsjöanstalten

torde dessutom komma att medföra eu väsentlig stegring av alkoliolistlagens

allmänpreventiva effekt.

Om ock sålunda 1920 års beslut i anstaltsfrågan i åtskilliga avseenden

visat sig vara mycket fördelaktigt, har det dock, yttrar vidare

styrelsen, ingalunda rått bot på de viktigaste av de missförhållanden

och olägenheter, som vidlåda den statliga alkoholistvården och som utgjorde

väsentliga anledningen till socialstyrelsens och statsanstaltsstyrelsens

gemensamma framställning i ämnet av år 1919. Att även riksdagen

förutsåg detta, framgår, säger styrelsen, bland annat av dess

uttalande, att anordningen med Svartsjöanstalten, som läte sig omedelbart

åvägabringas, icke behövde i något avseende föregripa en framtida,

större och mera definitiv lösning av frågan om anstaltsorganisationen

för alkoholistvården. Den nuvarande förläggningens svåraste brister äro,

framhåller styrelsen, otillräckligheten på platser samt Salbohedsanstaltens

synnerligen olämpliga läge för vård av även jämförelsevis godartade

tvångsinternerade alkoholister.

I fråga om platsbristen framhåller styrelsen, i likhet med vad som

skett i styrelsens och Salbohedsanstaltens förberörda skrivelse den 8

november 1920, att denna icke blivit avhjälpt genom inrättande av

Svartsjöanstalten på grund av bestämmelserna om dess användning för

endast vissa kategorier samt hänför sig vidare till de förut meddelade

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.

statistiska uppgifterna rörande beläggningsförhållandena under år 1920,

vilka uppgifter utvisade, att sammanlagda antalet befintliga alkoholister

å statens — inklusive Svartsjöanstalten — och andra inom den organiserade

alkoholistvården verksamma anstalter under nämnda år ökats

med 73,5 procent.

Salbohedsanstaltens förnämsta och i och för sig avgörande bristfällighet

består emellertid, framhåller styrelsen, däri, att den helt och

hållet saknar det avskilda fredade läge, som en dylik anstalt ovillkorligen

måste äga för att kunna utöva sin verksamhet på ett ändamålsenligt

sätt. Styrelsen lämnar härvid en redogörelse för anstaltens

läge såväl i förhållande till grannskapet som med avseende å de olika

anstaltsbyggnadernas belägenhet i förhållande till varandra samt för

därur härflytande vådor ur vårdsynpunkt. Då en dylik redogörelse av

i huvudsak enahanda innehåll återfinnes i förberörda proposition nr 260

år 1920 (s. 15—16), tillåter jag mig emellertid hänvisa till denna.

På grund av anförda omständigheter har socialstyrelsen icke ansett

riksdagens förenämnda beslut i anstalts frågan böra hindra ett upptagande

redan nu av spörsmålet om den statliga alkoholistanstaltens definitiva

ordnande. På hösten 1920, sedan någon erfarenhet vunnits om den

praktiska innebörden av anordnandet av Svartsjöanstalten och konsekvenserna

härav, återupptog sålunda styrelsen — till en början under

samarbete med styrelsen för statens anstalt vid Salbohed, vilket samarbete

emellertid på ett senare stadium upphörde — jämte förenämnda

särskilda av Kungl. Magt tillkallade sakkunniga utredningen om en ny

statlig anstalt för manliga alkoholister. Utgångspunkten härvid hade

varit det av särskilda kommitterade år 1919 överlämnade förslag i ämnet,

som utgjorde grundvalen för propositionen till 1920 års riksdag. Till

den därvid framlagda princip- och detalj utredningen — vilken i huvudsakliga

delar finnes intagen i nyssberörda proposition — förklarar sig

styrelsen även nu vilja i stort sett hänvisa.

Val av plats. Vad först beträffar platsen för den nya anstalten, förklarar styrelsen,

att de skäl, som förut av kommitterade anförts för valet av Ventholms

kungsgård, alltjämt ägde samma giltighet. Rörande denna fråga yttrade

1919 års kommitterade huvudsakligen följande:

Ventholmen erbjöde lämplig plats för en anstalt av den beskaffenhet,

varom här vore fråga. Under förutsättning att både kungsgården och

kungsängen finge tagas i anspråk, kunde läget sägas vara synnerligen

utmärkt- med trots isoleringen goda kommunikationer. Tillfälle till sysselsättning

kunde beredas, i jordbruk, skogsbruk och trädgårdsskötsel.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.

41

Avsättningsmöjligheterna vore på grund av ångbåtsförbindelsen med

Stockholm särdeles goda. Enligt kommittterades uppfattning torde det

bliva svårt att finna en lämpligare plats för statens vårdanstalt för

alkoholister. Förläggning av statsanstalten å Ventholmen skulle även

medföra en fördel därutinnan, att vissa anläggningar, såsom tvättinrättning

och bageri, kunde undvikas genom anlitande av motsvarande inrättningar

vid Svartsjö tvångsarbetsanstalt.

Beslutet om Svartsjöanstalten innebär, framhåller nu socialstyrelsen,

ytterligare anledning att beteckna denna förläggningsplats såsom särdeles

lämplig. Då nämligen enligt detta beslut överflyttningar till Svartsjö

allt som oftast komme att äga rum, vore det av vikt, att den planerade

anstalten erhölle ett sådant läge, att dylika flyttningar kunde ske med

minsta möjliga svårigheter och kostnader. I detta avseende hade den

föreslagna platsen, som vore belägen på endast kort avstånd från Svartsjö

(landvägen 1 mil, sjövägen endast c:a Va mil), ett synnerligen fördelaktigt

läge. Aven i övrigt underlättade detta nära grannskap givetvis

ett önskvärt samarbete mellan de båda statliga alkoholistanstalterua.

Det lärer icke råda mer än en mening därom att den nuvarande

provisoriska anstalten vid Salbohed snarast möjligt måste avlösas av en

bättre belägen och utrustad permanent anstalt. Den av 1920 års riksdag

beslutade anstalten å Svartsjö har endast löst frågan med avseende å en

ringa del av de till statens anstalt hänvisade alkoholisterna. Härtill

kommer att, förutom andra omständigheter, beläggningssiffrorna från

senare tid giva vid handen, att anspråken på den statliga alkoholistvården

under de närmaste åren torde komma att bliva högst väsentligt

höjda.

Med hänsyn huvudsakligen till berörda omständigheter har jag ovan

förordat den av socialstyrelsen och styrelsen för alkoholistanstalten å

Salbohed föreslagna förflyttningen av nyssnämnda anstalt till Venngarn.

Då emellertid, såsom chefen för justitiedepartementet framhållit, härvid

endast kan bliva fråga om ett provisorium på ett eller annat år, kan

enligt min mening det permanenta ordnandet av den statliga alkoholistvården

genom inrättande av en ny ändamålsenlig anstalt ej längre utan

våda uppskjutas.

I fråga om valet av plats för en sådan ny anstalt finner jag de av

socialstyrelsen framhållna omständigheterna övertygande hänvisa till ett

vidhållande av den av 1919 års kommitterade intagna, av Kungl. Maj:t

i 1920 års proposition bitiaidda ståndpunkten att förlägga anstalten till

Yentholms kungsgård.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 237 höft. (Nr 279.)

Departe
mentschefen.

GOC 21 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj ds Proposition Nr 279.

Byggnadsplan Innan jag övergår till den nu framlagda byggnadsplanen, torde dety

tidigare till utgångspunkt för densamma tagits det förra året framlagda för
förslaget,

slaget, vara nödvändigt att först här i korthet erinra om sistberörda

förslag.

Förslaget ifråga, som i vissa avseenden inrymde två alternativ (A

och B), omfattade en centralbyggnad, en isoleringsbyggnad, en mindre

paviljong — denna saknades i alternativ B — samt tre personalbostadshus

— enligt alternativ B fyra — ävensom vissa mindre uthusbyggnader.

Centralbyggnaden avsågs uppförd av sten i två våningar jämte kallar- och

vindsvåningar. — I källarvåningen inrymdes i mittelpartiet ett stort kök — med

ångköksanläggning — jämte förrådslokaler, matutlämningsrum och renseri m. in.,

i ena flygeln en större snickeriverkstad, ett flertal förrådsrum för köket ävensom

ved- och matkällare för viss befattningshavare samt i den andra flygeln ångpannerum,

reparationsverkstad, kölrum, badavdelning för de intagna och för personalen,

torkrum och snyggningsrum. — Bottenvåningens mittelparti innehöll en större matsal

— avsedd att även användas till samlingssal, så länge särskild sådan saknades

— kapprum, snyggningsrum, disk- och serveringsrum, vårdarrum samt matrum

för personal. I bottenvåningens ena flygel var belägen bostad om två rum

och kök samt tjänsterum för husfadern, dubblett för köksföreståndarinnan och

rum för köksbiträdena samt i den andra flygeln expeditionslokaler, ett observations-

och isoleringssjukrum, läkarrum och gästrum samt väntrum. — Våningen eu

trappa upp innehöll i mittelpartiet ett vårdarrum, förrådsrum, dagrumskorridor

med snyggningsrum och kapprum, 4 sovrum för tillsammans 11 intagna —

upptagningsavdelningen — samt 2 kapprum för flyglarnas avdelningar. Ena flygeln

i denna våning var avsedd för alkoholister med kriminell förtid samt sådana,

som gjort sig skyldiga till dåligt uppförande, och upptog dagrumskorridor med

tvättställ, förrådsrum samt 7 sovrum för sammanlagt 13 intagna. Denna avdelning

kunde helt avstängas från varje förbindelse inomhus med andra avdelningar.

I den andra flygeln inrymdes ett vårdarrum samt 2 skilda avdelningar — anordnade

så, att de efter behov kunde hållas i sär eller sättas i förbindelse med

varandra — nämligen en för smittosamt sjuka, bestående av dagrum med tvättställ

samt tre sovrum för tillhopa 5 intagna, samt en avdelning för mindre arbetsföra

med 3 rum om tillhopa 6 platser samt ett förrådsrum. — Vindsvåningen innehöll

verkstadslokaler för skrädderi, skomakeri och bokbinderi, 2 reservrum, 2

materialrum samt förrådslokaler.

I alternativ B hade matsalen i bottenvåningen utvidgats i jämförelse med

matsalen i alternativ A, vilket skett på bekostnad av ett vårdarrum, som flyttats

till vindsvåningen. Till denna våning förlädes enligt alternativ B också ett vårdarrum,

förrådsrum, dagrumskorridor med tvättställ, kapprum och W. C. samt

5 sovrum för sammanlagt 14 intagna — avdelningen för godartade arbetsföra.

I jämförelse med alternativ A upptog detta förslag ett mindre antal förråds- och

materialrnm.

Isoleringsbyggnaden, vilken var identisk i de båda alternativen, föreslogs

uppförd av sten i en våning jämte källare- och vindsvåningar samt innehöll: i

källarvåningen ångpannerum, kölrum, 4 straffceller, badrum, arbetsrum, förråds
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Fr oposition Nr 279.

43

rum, städskrubb och en korridor; i bottenvåningen dagrumskorridor, 8 sovrum

för tillhopa 12 intagna (6 enkelrum och 2 rum med plats för vartdera 3), vårdarrum,

W. C. och kapprum; samt i vindsvåningen en dagrumskorridor med W. C.,

7 sovrum för 9 intagna (6 enkelrum och 1 rum för 3) och ett vårdarrum. Denna

byggnad förutsattes skola få en fastare konstruktion än övriga avdelningar.

Alternativ A upptog dessutom bland egentliga anstaltsbyggnader en för

mera godartade arbetsföra bland de intagna avsedd mindre paviljong av trä i en

våning jämte vindsvåning, innehållande å nedre botten bostadsvåning om två

rum och kök för gift vårdare, bostadsrum för ogift vårdare, dag- och matrum,

kapprum och diskkök med förrådsutrymme samt i vindsvåningen 6 sovrum för

sammanlagt 14 intagna, korridor med snyggningsrum och garderober samt W. C.

Uppvärmningen av denna byggnad skulle ske medels kakelugnar; icke heller

skulle vattenledning dragas dit.

Förslaget upptog, jämte egentliga anstaltsbyggnader — vilka enligt alternativ

A inrymde sammanlagt 10 bostäder för personal, varav 2 familjebostäder, och

enligt alternativ B 8 bostäder, varav 1 familjebostad — även vissa personalbostadshus,

nämligen ett bostadshus för assistenten om 3 rum och kök, ett tvåfamiljshus

med en lägenhet om 3 rum och kök för befallningsmannen och eu om 2 rum

och kök för maskinisten samt ett tvåfamilj shus med 2 lägenheter om 2 rum och

kök för gifta vårdare (alternativ B upptog 2 hus av sistnämnda kategori). Bostad

åt föreståndaren skulle efter nödiga reparationer beredas i den nuvarande arrendator

sbyggnaden. En mindre torpstuga om 1 rum och kök kunde vidare användas

som bostad för nattvakt. Härtill kommo vissa uthusbyggnader.

I den del av förslaget, där alternativ framlades av 1919 års kommitterade,

förordade föredragande departementschefen, i likhet med byggnadsstyrelsen,

alternativ B. Detta alternativ slutade å en kostnadssumma

av 904,000 kronor, alternativ A däremot å 987,000 kronor. Ifrågavarande

förslag till ny statsanstalt avsåg enligt båda alternativen icke att vara

annat än en första utbyggnad. Då det icke var möjligt att angiva de

krav i olika avseenden, vilka i framtiden kunde komma att ställas på

anstalten, ansågs det av stor vikt, att den allmänna planläggningen blev

sådan, att den medgav en smidig anpassning efter dessa nya krav. För

den skull måste det undvikas att förlägga anstaltens tyngdpunkt till en

så stor byggnad, att därmed hinder skulle läggas i vägen för den omgruppering

av de intagna, eventuellt den uppdelning av anstalten i två

eller flera relativt självständiga anstalter, som möjligen kunde komma

att visa sig behövlig på grund av anstaltens tillväxt. Sådan anstalten

förelåg i förslaget, avsåg den sålunda endast att vara kärnan i den

blivande anstalten, vilken tänktes skola utbyggas med ett flertal mindre

träpaviljonger ungefär av den storlek, som den i alternativ A upptagna.

I sin redogörelse för den nya b.yggnadsplanen erinrar socialstyrelsen

inledningsvis något närmare om de olika kategorier av alkoholister,

Deri nya

byggnadsminnen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.

som enligt det tidigare förslaget avsåges att på olika sätt inrymmas i

den nya alkoholistanstalten.

Rörande kategorierna psykiskt abnorma, sinnessjuka och svdrdisciplinerbara

yttrar styrelsen sålunda, i anslutning till vad 1919 års kommitterade

anfört, i huvudsak följande:

De gångna årens erfarenhet både visat, att åtskilliga av anstaltens klientel

även i nyktert tillstånd vore psykiskt abnorma, ehuru icke i den grad, att vård å

sinnessjukhus annat än möjligen under kortare tider kunde ifrågakomma, Förra

årets förslag till anstalt å Yentliolmen sökte lösa frågan om dessas omhändertagande

genom upprättande av en sluten avdelning — den s. k. isoleringspaviljongen

— på något avstånd från övriga anstaltsbyggnader. Med avseende å såväl

arbetstvång som bestraffning av förseelser kunde här tillämpas en regim, som

anpassade sig efter de olika individernas psykiska tillstånd. I denna slutna paviljong

skulle även kunna beredas tillfällig vård åt sinnessjuka, tills plats å hospital

kunnat erhållas.

Förutom de mera påtagligt psykiskt abnorma hade även åtskilliga andra av

de å statsanstalten intagna berett svårigheter genom indisciplinärt uppträdande.

Till denna grupp — de sv år disciplinera ar a —- hörde sådana, som visat benägenhet

för rymning, sökt uppvigla sina kamrater, ådagalagt tredska eller arbetsovillighet,

uppträtt hotfullt och våldsamt eller varit direkt farliga för omgivningen. Ifråga

om rymmare och sådana, som på grund av uppviglingstendenser, tredska och

arbetsovillighet utövade ett skadligt inflytande på sin omgivning, konstaterades

av de kommitterade stegring under senare tid, jämsides med ökningen av antalet

recidivister å statsanstalten. Antalet av dem, som å anstalten varit direkt farliga

för sin omgivning, hade visserligen varit ringa, men å andra sidan hade varje

särskilt sådant fall förorsakat så mycket större bekymmer. Även i fråga om de

svårdisciplinerbara föreslogs, att de skulle förläggas till den slutna paviljongen.

Vad beträffar sistnämnda kategori av alkoholister eller de svårdisciplinerbara

föreligger, påpekar socialstyrelsen, numera, sedan en särskild

framför allt för dessa avsedd anstalt å Svartsjö upprättats, icke behov

av särskilda anordningar för dessa å en ny anstalt å Ventholmen. Då

de svårdisciplinerbara emellertid innefattade flertalet av de psykiskt

abnorma, hade härmed, fortsätter styrelsen, det viktigaste skälet för uppförande

av en särskild isoleringspaviljong bortfallit. För det säkerligen

ringa antal psykiskt abnorma, vilka icke vore svårdisciplinerbara och av

andra skäl icke lämpligen kunde vårdas tillsammans med övriga intagna,

hade styrelsen icke funnit sig böra föreslå en särskild paviljong, utan hade

andra anordningar vidtagits för dessas vård.

Sedan styrelsen erinrat, att centralbyggnaden i förra årets förslag i

bottenvåningen skulle inrymma följande avdelningar för olika kategorier

alkoholister, nämligen: a) en upptagningsavdelning å 11 platser, b) en

avdelning å 13 platser för alkoholister med kriminell förtid samt sådana,

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 279.

som gjort sig skyldiga till dåligt uppförande men likväl icke ansetts

böra flyttas till den slutna paviljongen, c) en avdelning å 5 platser för

smittosamt sjuka samt d) en avdelning å 6 platser för de på grund av

kronisk sjukdom eller hög ålder mindre arbetsföra, varjämte enligt alternativ

B i vindsvåningen i samma byggnad skulle inrymmas en avdelning

för godartade arbetsföra om 14 platser, framhåller styrelsen,

att jämlikt stadgan för statens alkoholistanstalt å Svartsjö numera,

förutom större delen av isoleringsbyggnadens klientel, även de, som

skulle vårdats å avdelningarna b) och c), skola omhändertagas av denna

anstalt och särskilda avdelningar för dessa kategorier å anstalten å

Ventholmen sålunda bliva överflödiga. A andra sidan tillkommer, säger

styrelsen, i centralbyggnaden en avdelning för bland andra sådana

psykiskt abnorma, vilka visserligen icke böra flyttas över till Svartsjöanstalten

på grund av svårhanterlighet, men likväl av andra skäl ej

lämpligen böra vistas å samma avdelning som de övriga. Denna grupp

ävensom de på grund av kronisk sjukdom eller hög ålder mindre arbetsföra

hade av socialstyrelsen tänkts sammanförda å en särskild avdelning

för mindre arbetsföra, till vilken även hörde ett isoleringsrum, som

kunde användas för fall av epidemisk sjukdom eller för tillfällig vård

av sinnessjukdom. Genom dessa modifikationer av planläggningen av

centralbyggnaden skulle denna, enligt styrelsen, komma att omfatta endast

två avdelningar, nämligen en upptagningsavdelning och en avdelning

för mindre arbetsföra.

På grund av de lättnader i byggnadsprogrammet, som uteslutningen

av avdelningarna b) och c) i centralbyggnaden skulle innebära, har det,

enligt styrelsen, kommit i fråga att uppdela denna byggnad i en ekonomioch

administrationsbyggnad och en centralpaviljong för intagna.

Härom yttrar styrelsen:

Åtskilliga skäl talade för en sådan anordning. Sålunda hade man

funnit det under nuvarande förhållanden på arbetsmarknaden vara en fördel att

kunna uppföra så stor del av anstalten som möjligt av trä, vilket förutsatte relativt

små byggnader. I det närbelägna samhället Hesselby villastad funnes nämligen

god tillgång på träarbetare, vana vid arbeten för statens räkning, bl. a. vid

Svartsjöanstalten. Då vidare stora besparingar kunde göras, därigenom att kungsgården

kunde lämna erforderligt virke, hade styrelsen, oaktat någon tveksamhet

hos några av de tillkallade sakkunniga, ansett sig böra förorda samtliga byggnaders

utförande i trä.

Förutom central- och isoleringsbyggnaderna upptog alternativ A i

föregående anstaltsförslag även, som nämnts, en träpaviljong, inrymmande

dels bostäder för en gift och en ogift vårdare, dels en avdelning

s. 46 Kontrollera mot PDF

Anstaltens

personal
behov.

46 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.

för godartade, arbetsföra alkoholister. Socialstyrelsen meddelar nu, att

man vid de förberedande överläggningar i anstaltsfrågan, som höllos på

hösten 1920, trott sig vid den första utbyggnaden kunna undvara denna

paviljong av följande skäl:

Man hade nämligen dels av kostnadshänsyn, dels på grand av rådande

svårigheter inom byggnadsyrket ansett önskvärt, att den första utbyggnaden av

anstalten inskränktes till de två större byggnaderna, för vilkas uppförande

erfordrades särskilt yrkesutbildad arbetskraft och varvid sådan arbetskraft, som

kunde lämnas av de å statens alkoholistanstalt intagna, icke lämpligen kunde

anlitas. Sedermera skulle redan under anstaltens första verksamhetsår utvidgning

av anstalten ske genom uppförande av ett antal mindre träpaviljonger och

härvid skulle arbetet till stor del kunna utföras av intagna.

På grund av den alltjämt fortgående stegringen i frekvensen av intagningsförordnanden

har styrelsen emellertid icke ansett sig kunna undgå

föreslå, att redan från början uppfördes en träpaviljong av ungefär

samma typ som i det tidigare förslaget fastän med ett större antal

vårdplatser. Då genomsnittliga antalet intagna å statsanstalten vid Salbohed

under år 1920 varit 55, och starka skäl talade för antagandet, att

ökningen i tillströmningen av alkoholister icke vore av övergående natur

utan komme att fortfara under lång tid framåt, funne styrelsen sig icke

kunna förorda, att den nya anstalten vid öppnandet erhölle en kapacitet,

som understege detta medeltal.

Vid uppgörande av plan för anstalten måste man givetvis från

början fastslå ej blott antalet intagna, för vilka anstalten skall avses,

utan även den personal, som kräves för anstaltens skötsel, samt de krav

på bostadsutrymmen, som för denna böra uppställas.

I fråga om personalbehovet erinrar nu socialstyrelsen, att enligt det

föregående förslaget följande befattningshavare skulle erfordras för anstalten:

föreståndare, assistent och räkenskapsförare, husfader, befallningsman,

maskinist, 9 vårdare, nattvakt, hushållerska (husmoder) och 2

köksbiträden, eller tillhopa 18 befattningshavare. Då förra årets förslag

innefattade ett platsantal av 70, medan förevarande förslag avsåge endast

55 platser, ansåge styrelsen antalet vårdare eller tillsyningsman kunna

reduceras till 6. Som en av dessa åtminstone till en början torde kunna

tjänstgöra även såsom maskinist, kunde tillsvidare även denna befattningshavare

undvaras. Med erinran att å anstalten vid Salbohed antalet

köksbiträden vore 3, ansåge styrelsen, då tvätt och bakning enligt det nya

liksom jämlikt det föregående förslaget icke skulle förekomma å anstalten

å Ventholmen utan utföras å Svartsjö tvångsarbetsanstalt, att antalet köks
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.

biträden kunde minskas till 2. Hela antalet befattningshavare föreslår

styrelsen sålunda till 14. Åt några av dessa måste, enligt styrelsen,

familjebostad redan från början beredas, nämligen åt föreståndaren, husfadern

och minst en vårdare (uppsyningsman), medan för assistenten

och befallningsmannen ävensom för övriga vårdare (uppsyningsman), vilka

samtliga till en början av styrelsen förutsattes vara ogifta, skulle anordnas

provisoriska bostäder. Redan nu ville emellertid styrelsen framhålla,

att även för flertalet av sistberörda personal inom de allra närmaste

åren måste beredas familjebostäder.

Härom yttrar styrelsen i huvudsak följande:

Vad vårdarna (uppsyningsmännen) beträffade, komme detta till viss del att

äga rum i samma mån anstalten utbyggdes genom uppförande av nya småpaviljonger,

i vilka vore inrymda familjebostad för en vårdare (uppsyningsman). För

assistenten och befallningsmannen borde sedermera beredas familjebostäder av

ungefär samma typer som i föregående förslag. Ritningar och kostnadsberäkningar

häröver hade det emellertid icke ansetts erforderligt verkställa redan nu.

Eu av huvudanledningarna, förutom kostnadshänsynen, till att styrelsen ansett

sig för det närvarande böra stanna vid ett så litet antal familjebostäder, vore

den, att dylika sedermera i mån av behov torde, med sakkunnig ledning, kunna

uppföras av anstaltens eget folk och de intagna. Då det dessutom vore önskvärt,

att personalen till en början bestode av ogifta personer, enär ifråga om sådana

utgallring av olämpliga lättare kunde äga rum, medförde detta provisorium

knappast några större olägenheter, såvida det icke bleve alltför långvarigt.

Socialstyrelsen redogör härefter på följande sätt för de i styrelsens

förslag ingående anstaltsbyggnaderna.

a) Ekonomibyggnaden, innehållande ekonomi- och expeditionslokaler samt

samlingssal. Denna byggnad är så planerad, att den torde kunna fylla sitt ändamål,

även när anstalten väsentligt utvidgats. Den innehåller i bottenvåningen

en köksavdelning, bestående av kök, på ena sidan gränsande till skafferi, diskkök

och personalens matsal, vilken ligger intill diskköket, och på andra sidan

gränsande till matutlämningsrum och renseri. Invid köksavdelningen ligga 2

rum för husmodern och ett rum för köksbiträdena. Köket är försett med ångkök

samt stekspis; renseriet och diskköket äro inredda med alla moderna anordningar

för rationell skötsel av arbetet. — Till vinden över köksavdelningen har

förlagts expeditionsavdelningen, bestående av kapprum, toilett, väntrum, styrelserum,

expeditionsrum, tjänsterum för föreståndaren och för assistenten, arkiv

m. m. — Den övriga delen av byggnaden innehåller eu större samlingssal med

tillhörande kapprum. Denna är förlagd så, att den står i förbindelse med såväl

personalens matsal som köksavdelningen. — Genom att samlingssalen kunnat

förläggas på ett högre plan än köksavdelningen, har under samlingssalen erhållits

en souterrainvåning, som innehåller pannrum, badavdelning för personal och intagna

samt snickeri- och målarverkstad ävensom 2 provisoriska straffceller. Källaren

under köksavdelningen disponeras för förråd till denna avdelning samt till

kol- och vedförråd.

Anstalts
byggnader.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.

b) Centralpaviljongen, inrymmande bostad för husfadern, avdelningen för

mindre arbetsföra samt upptagningsavdelningen. Till bottenvåningen äro förlagda

husfaderns bostad på 2 rum och kök samt dennes tjänsterum. I samband med

ingången till husfaderns bostad har förlagts reservtrappa till övervåningen samt

nedgång till källaren. Avdelningen för mindre arbetsföra, som även är belägen

1 bottenvåningen, har egen ingång och består av väntrum, behandlingsrum, sjukisoleringsrum,

2 sovrum för intagna om sammanlagt 6 platser, badrum, klosett

samt rum för vårdare (uppsyningsman). Upptagningsavdelningen består av: i

bottenvåningen tambur med snyggningsrum och toilett, matsal med tillhörande

diskkök, som även är avsett att kunna användas av avdelningen för mindre arbetsföra,

samt 2 sovrum för intagna med 3 platser i vartdera; i övervåningen ett

stort dagrum med piskbalkong, 5 sovrum med 3 platser i varje, 2 sovrum med

2 platser i varje, 5 enkelsovrum invid särskild korridor, snyggningsrum, ett

mindre arbetsrum, ett förråd samt rum för vårdare (uppsyningsman). Avdelningen

med enkelrum kan, om så erfordras, avskiljas från de övriga. — Den övre vinden

är inredd till förrådsrum. — Källaren innehåller pannrum, kolförråd, hydroforanläggning

samt mat- och vedkällare för husfadern.

c) En mindre paviljong innehåller i ena delen av bottenvåningen tambur,

snyggningsrum, diskkök, rum för vårdare (uppsyningsman), matsal med trappa

till vindsvåningen samt 4 sovrum för intagna med 3 platser i varje och ett snyggningsrum.

Den andra delen av bottenvåningen utgöres av bostad för gift vårdare

(uppsyningsman) på 2 rum och kök. Vindsvåningen innehåller ett dagrum, 6

enkelsovrum för intagna, ett rum för vårdare, snyggningsrum, förråd samt ett

större arbetsrum.

I de två större byggnaderna sker uppvärmningen genom värmeledning och

i träpaviljongen genom eldning i kakelugnar. Elektriskt ljus inledes i alla

byggnaderna. Vattenledning anlägges i första byggnadsstadiet från en nu befintlig

brunn, om denna kan giva tillräcklig vattenmängd, eller i annat fall från en

ny brunn sanläggning. Aven avloppssystemet avses i första byggnadsstadiet bliva

av enklaste slag, i det avloppsledningen föres till ett nu befintligt dike. Därigenom

att anläggningarna för vatten och avlopp göras på det föreslagna enkla

sättet och icke redan vid första utbyggnadsstadiet utföras så, som framdeles, efter

mera väsentliga utbyggnader av anstalten, torde bliva nödvändigt, kunna tillsvidare

högst väsentliga besparingar göras. Utöver nu nämnda byggnader krävas

för anstaltens behov några mindre utbyggnader (avträden m. in.)

Huru styrelsen tänkt sig ordnandet av bostadsfrågan för personalen

i dess helhet framgår av följande av styrelsen lämnade redogörelse

härutinnan:

Bostad åt föreståndaren inredes i den nuvarande arrendator sbyggnaden,

vilken innehåller 7 ram och kök. Till eu början, innan särskild familjebostad

kunnat beredas assistenten, torde dock två av de tre rummen i vindsvåningen

böra avses för denne. Ena flygeln vid arrendatorsbyggnaden kan iståndsättas

till provisorisk bostad åt befallningsmannen. En i den andra flygeln befintlig tvättstuga

kan tillsvidare lämpligen användas för personalens räkning, varjämte gårdskontor

kan anordnas i denna flygel. Husmodern och de två köksbiträdena få,

som nämnts, bostäder i ekonomibyggnaden. I centralpaviljongen ha upptagits

bostäder för husfadern (familjebostad om 2 rum och kök) samt två ogifta vårdare

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. May.ts Proposition Nr 279.

(uppsyningsman) samt i den mindre paviljongen familjebostad (om 2 rum ock

kök) för en gift vårdare (uppsyningsman) samt två enkelrum för två ogifta vårdare

(uppsyningsman). För den återstående ogifte uppsyningsmannen kan bostad

tillsvidare beredas i något för intagen avsett rum. Slutligen kan en mindre

torpstuga om 1 rum och kök, belägen på något avstånd från arrendatorsbyggnaden,

användas till bostad för nattvakten. Övriga å gården befintliga bostäder

måste däremot reserveras för anstaltens jordbrukspersonal.

Rörande de nya byggnadernas placering yttrar styrelsen följande:

Terrängen å Ventholms kungsgård erbjöde flera olika möjligheter för placering

av anstaltsbyggnaderna, såsom framginge av framställningen bifogad

terrängkarta, vilken också angåve det läge för byggnaderna, som styrelsen föresloge.

Denna fråga borde emellertid givetvis upptagas till förnyat övervägande,

sedan anstalten beslutats och byggnaderna skulle uppföras. Enligt de å terrängkartan

angivna lägen skulle ekonomibyggnaden och centralpaviljongen förläggas

till södra kanten av skogsdungen c:a 200 meter nordost om arrendatorsbyggnaden,

på ett inbördes avstånd av icke fullt 100 meter och den mindre paviljongen

omkring 150 meter väster därom vid gränsen till kronoskogen. Vid byggnadernas

förläggning hade tagits i betraktande, att anstaltens centrala delar icke borde

ligga för långt ifrån varandra samt att de för jordbruket avsedda byggnaderna

framdeles komme att flyttas längre västerut.

Beträffande kostnaderna för anordnande av anstalten i enlighet med

nu lämnade beskrivning och i ärendet uppgjorda, framställningen bifogade

ritningar hänvisar socialstju-elsen till de detaljerade jämväl bilagda

kostnadsförslagen. De specificerade kostnadsberäkningarna äro uppgjorda

för de egentliga husbyggnadsarbetena (inkl. invändiga elektriska ledningar)

av civilingenjören Nils Hanzon, för in- och utvändiga värme-, vattenoch

avloppsledningar av civilingenjören F. Oscar Nilson och för utvändiga

elektriska ledningar av civilingenjören K. Sohlberg.

Här nedan intages ett av arkitekten Hj. Berven uppgjort sammandrag

över de beräknade byggnadskostnad^-^ för statens vårdanstalt

för alkoholister å Yentholms kungsgård:

Ekonomibyggnaden......................................................... kronor 171,000

Centralpaviljongen ..:...................................................... » 170,000

Mindre paviljongen......................................................... » 120,000

Uthusbyggnader.............................................................. » 6,000

Utvändiga vatten- och avloppsledningar..................... » 13,000

Utvändiga elektriska ledningar .................................... » 12,000

Reparationer av arrendatorsbyggnaden (jämte flyglar) » 15,000

Summa kronor 507,000

I anledning av ifrågavarande kostnadsberäkningar framhåller

styrelsen, att på platsen funnes en hel del virke i gamla oanvända

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 237 höft. (Nr 279.) eo6 21 7

Placering av

byggnaderna.

Byggnads
kostnaden.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

KungL Maj:ts Proposition Nr 279.

Inventarier.

byggnader (logar, bodar m. m.). Då detta i stor utsträckning torde

kunna användas samt byggnadstimmer tagas från kronoparken och

kungsgårdens skog, lära, säger styrelsen, högst betydliga besparingar

kunna göras. På grund härav hade icke upptagits särskilda kostnader

för planering, rengöring, oförutsedda utgifter m. m. De beräknade

byggnadskostnaderna avsåge arbetslönepriserna i Stockholm i slutet av

november 1920. Då, som styrelsen förut omförmält, tillgång till lämpliga

byggnadsarbetare funnes i trakten (Hässelby villastad), torde man,

säger styrelsen, kunna räkna med lägre arbetspriser än de beräknade

och även härigenom ernå icke oväsentlig besparing. Kostnaden per

vårdplats enligt nu förevarande förslag uppginge, enligt styrelsen, till

9,200 kronor. Med avseende å detta belopp vore emellertid, framhåller

styrelsen, att märka, att kostnaden för ekonomi- och expeditionslokaler

m. m. belastade detsamma i oproportionerlig grad, i det dessa lokaler

hade planerats i en omfattning, som tillgodosåge behovet även sedan

anstalten väsentligen utvidgats. I vilken mån kostnaderna för anstaltens

centrala delar tyngde vårdplatskostnaden vid den föreslagna begränsade

första utbyggnaden, framginge därav, att anstaltens genomsnittliga kostnad

per vårdplats, i det fall förslaget hade avsett ytterligare respektive

1, 2, 3, 4 eller 5 mindre paviljonger, skulle hava uppgått till resp.

8,600, 8,200, 8,000, 7,800 och 7,600 kronor.

Rörande behovet av inre inventarier och kostnaderna för anskaffande

av sådana framhåller styrelsen, att, enligt vad styrelsen inhämtat, sinnesslösakkunnige,

i samband med förslag om anordnande av en statlig uppfostringsanstalt

för vanartade sinnesslöa gossar i de av statens vårdanstalt

för alkoholister för närvarande disponerade byggnaderna vid

Salbohed, föreslagit, att för ifrågavarande uppfostringsanstalt behövliga

inventarier, som för närvarande funnes å alkoholistanstalten vid Salbohed,

måtte vid denna sistnämnda anstalts förläggande till annan ort

behållas för uppfostringsanstaltens behov. Med hänsyn härtill och då

det vidare, enligt styrelsens åsikt, icke torde komma i fråga att, därest

tillfällig överflyttning av statsanstalten till Venngarn komme till stånd,

anstalten vid flyttningen därifrån medförde inventarier, har styrelsen

ansett sig böra beräkna kostnaden för anstaltens förseende med nya

inventarier. Inberäknat kostnaden för inredning av verkstäderna ävensom

brandanordningar uppgår anskaffningskostnaden för nödiga inventarier

enligt styrelsens kalkyler till 43,000 kronor.

Någon kostnad för jordbruksinventarier har däremot icke upptagits.

Styrelsen förklarar sig nämligen, liksom 1919 års kommitterade, hava

s. 51 Kontrollera mot PDF

KungL Maj:ts Proposition Nr 279. 51

utgått från, att Kungl. Maj:t vid kungsgårdens övertagande skulle förskottera

anstaltsstyrelsen nödigt belopp för inköp av kreatur, jordbruksredskap

o. s. v., därvid beloppet sedermera skulle återbetalas av anstalten

med den vinst, jordbruket lämnade. Ett dylikt förfaringssätt

bar, säger styrelsen, tillämpats vid Svartsjö tvångsarbetsanstalt och torde

jämväl här kunna tillämpas. Sammanlagda kostnaderna för anordnande

av själva anstalten uppgår sålunda enligt styrelsens förevarande förslag

till 550,000 kronor. Medel härtill synas styrelsen lämpligen kunna tagas

från statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Till kostnaderna för anordnande av en statens alkoholistanstalt å

Ventholmen bör, framhåller styrelsen, vid äskande av anslag hos riksdagen

ytterligare läggas den summa, som erfordras till ersättning åt

nuvarande arrendatorn av Ventholms kungsgård för avstående av

arrendet i förtid.

Enligt en framställningen i avskrift bifogad, den 5 februari 1921

dagtecknad handling har vederbörande arrendator såsom villkor för avträdande

den 14 mars 1922 av arrenderätten fordrat, bland annat, att

statsverket vid avträdandet, vilket förutsättes ske utan av- och tillträdessyn,

skall erlägga 15,000 kronor samt efter värdering inlösa arrendatorn

tillhöriga byggnader, därvid emellertid statsverket före tillträdet skulle

äga låta uppföra byggnader för alkoholistanstaltens räkning. Handlingen

i fråga torde såsom bilaga få fogas vid detta protokoll.

Ventholms kungsäng synes styrelsen icke böra övertagas, förrän

anstalten trätt i verksamhet eller förslagsvis den 14 mars 1923. Förslag

till uppgörelse härom med vederbörande arrendator utöver det tidigare avtalet

har, förklarar styrelsen, icke uppgjorts. Rörande de tidigare ifrågasatta

härutinnan av vederbörande arrendator uppställda villkoren tillåter

jag mig hänvisa till förberörda proposition nr 260 till 1920 års riksdag

s. 44.

Vid uppgörande av plan för anstalten förklarar sig styrelsen i

detta, liksom skedde i föregående förslag, hava utgått ifrån, att byggnader

för jordbrukets behov icke skulle däri ingå, enär detta ansetts

vara en fråga, som icke berörde anstalten såsom sådan utan sammanhängde

med egendomens förvaltning. Dessa byggnader befunne

sig emellertid, såsom framginge av det i sammanhang med ärendets

behandling förra gången uppgjorda besiktningsinstrumentet (proposition

nr 260 år 1920 s. 43), i dåligt skick och bleve otillräckliga för

Ersättning

åt nuvarande

arrendatorer

av Yentholm.

Byggnader

för jordbruket.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Driftkostnaderna

för

den nya

anstalten.

Salboheds
styrelsen.

52 Kungl. Maj:ts Proposition Kr 279.

anstaltens jordbruk, varför en ombyggnad av dessa så småningom måste

äga rum.

Rörande kostnaderna härför yttrar styrelsen:

Enligt uppskattning vid besiktningen skulle kostnaden för byggande av

nya hus för jordbrukets behov jämte personalbostäder uppgå till 195,835 kronor,

oberäknat kostnader för vatten- och avloppsledningar samt elektriska ledningar.

Vid kostnadsberäkningens uppgörande hade antagits, att byggnadsvirke, i den

mån ej timret från de befintliga byggnaderna räckte, skulle tagas å kungsgårdens

skog. Kostnadsberäkningen, verkställd år 1919, utginge från att ombyggnadsarbetet

skulle utföras å entreprenad; emellertid borde anmärkas, att

byggnaderna kunde uppföras efter hand och delvis med anlitande av anstaltens

arbetskrafter, vadan kostnaderna borde kunna väsentligt nedbringas.

Slutligen framhåller socialstyrelsen, att till en fullständig utredning

rörande en ny statsanstalt för alkoholister också skulle krävas en beräkning

av driftkostnaderna för anstalten. Då emellertid den nya anstalten

komme att fortsätta den för närvarande vid Salbohed förlagda

(resp. den till Venngarn överflyttade) anstaltens verksamhet och alltså

anslaget för sistnämnda anstalt efter förflyttningen skulle komma att

användas för den nya anstalten, torde enligt styrelsen någon beräkning

av driftkostnaderna ej nu behöva göras.

På grund av det anförda hemställer socialstyrelsen, att Kungl. Maj:t

måtte vidtaga åtgärder för att dels Ventholms kungsgård och Ventholms

kungsäng må, kungsgården den 14 mars 1922 och kungsängen den 14

mars 1923, upplåtas till anordnande av en ny statens vårdanstalt för

alkoholister, dels ett belopp av 550,000 kronor, varav 200,000 kronor

å tilläggsstat för år 1921 och 350,000 kronor å extra stat för år 1922,

må från statsverkets fond av rusdrycksmedel ställas till förfogande för

uppförande av nämnda anstalt, dels ock erforderliga medel — eventuellt

från statsverkets fond av rusdrycksmedel — må anvisas till bestridande

av kostnaderna för ersättning åt kungsgårdens nuvarande arrendator

för arrenderättens avstående och inlösen av honom tillhöriga överloppshus.

Över socialstyrelsens ifrågavarande förslag har Salbohedsstyrelsen

den 18 februari 1921 avgivit infordrat utlåtande.

I berörda utlåtande framhåller Salbohedsstyrelsen bland annat i fråga

om den nya anstaltens anordnande, att det program, som framlades i

propositionen till 1920 års riksdag, icke nu, såsom i det remitterade förslaget

ock framhölles, i allo kunde följas. Tillkomsten av alkoholistanstalten

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 279.

53

å Svartsjö medgåve nämligen, vissa inskränkningar i det tidigare förslaget,

först och främst därigenom att den särskilda isoleringsavdelningen

ej vidare bleve behövlig. Frånsett nämnda inskränkning beträffande

isoleringsbyggnaden bör emellertid enligt Salbohedsstyrelsens

uppfattning ett förslag om alkoholistanstalt å Yentholms kungsgård i det

väsentliga utgå ifrån det av Kungl. Maj:t till 1920 års riksdag framlagda

förslaget. Styrelsens uppfattning på denna punkt har, säger

Salbohedsstyrelsen, föranlett, att det med socialstyrelsen inledda samarbete

om gemensamt förslag till anstalten icke fortsatts, sedan det

visat sig, att socialstyrelsen komme att söka en annan väg för frågans

lösning.

Mot det nu av socialstyrelsen framlagda förslaget vill Salbohedsstyrelsen

först och främst erinra, att det utgår från, att även anstaltens

centrala delar skulle uppföras av trä. Ur eldfaresynpunkt syntes det styrelsen

emellertid icke tillrådligt att vid byggnader för det ändamål, varom

här vore fråga, avvika från vad hittills varit en gängse kutym beträffande

statens anstaltsbyggnader. De två centrala byggnaderna vore av ganska

stort omfång och det kunde därför med skäl ifrågasättas, om det vore lämpligt

att uppföra så stora anstaltsbyggnader i trä. Avseende borde också

fästas vid, att underhållet av stenhus ställde sig billigare än underhåll

av trähus, och att detta uppvägde den lägre kostnaden för uppförande

av trähus. Beträffande de av socialstyrelsen åberopade förhållandena

på arbetsmarknaden borde ett tillfälligt läge å denna knappast få inverka,

då det gällde att få det ändamålsenligaste byggnadssättet för en

anstalt av den betydelse, det här gällde, lika litet som därvid kunde

tagas hänsyn till den tillfälliga omständigheten, att under en viss tidsperiod

en del träarbetare funnits att tillgå i en villastad i närheten.

Sådana förhållanden kunde lätteligen ändra sig, och det torde innebära

vissa risker för staten att påbörja så pass betydande byggnadsarbeten

under så lösa förutsättningar. Salbohedsstyrelsen kunde i denna del

stödja sig på att två av socialstyrelsens tillkallade sakkunniga endast

med tvekan anslutit sig till förslaget om trähus.

Gent emot socialstyrelsens uppfattning, att kostnaderna skulle kunna

nedbringas utöver de framlagda beräkningarna, i det att virke kunde

erhållas från kungsgårdens skog, erinrar Salbohedsstyrelsen, att skog å

egendomen ej hunne förvandlas i tjänligt byggnadsvirke till den tid, då

virket behövdes för ifrågavarande byggnader, i varje fall oj för byggnadsarbeten

under år 1921. Åven torde, framhåller styrelsen, någon överskattning

hava ägt rum i fråga om det från äldre byggnader tillgängliga

och användbara timret.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.''

Då det av socialstyrelsen framlagda förslagets kärnpunkt, säger

anstaltsstyrelsen, synes vara, att byggnaderna skola uppföras i trä, torde

ett av de starkaste skälen för godtagande av förslaget falla, därest statsmakterna

ej anse sig kunna godkänna byggnader av detta material.

Den i socialstyrelsens förslag ingående uppdelningen av den centrala

anstaltsbyggnaden, sådan denna skulle blivit enligt det tidigare förslaget,

på två byggnader utgör, enligt anstaltsstyrelsens uppfattning,

icke någon förbättring och detta av följande skäl:

Den i det remitterade förslaget genomförda anordningen med kök och

matsal i olika byggnader innebär en avgjord försämring; en dylik anordning

kan tilläventyrs bliva nödig och hava sitt berättigande vid skapandet av småpaviljonger,

men för den centrala delen av anstalten synes den böra undvikas.

Den förorsakar framför allt ökat besvär och ökade kostnader med matens forslande

och framtvingar en del eljest överflödiga särskilda anordningar, såsom särskilda

diskrum, anordningar för transport och dylikt. Syftemålet, att de intagna ej

skola behöva gå över till en annan byggnad för att intaga sina måltider, kan

vinnas på annat sätt. Ur synpunkten av anstaltens skötsel i övrigt synes sammanförandet

i en och samma byggnad av anstaltens centrala delar vara det lämpligaste.

Över huvud taget torde kunna sägas, att uppdelningen på sätt som skett i det

remitterade förslaget gör anstalten mera svårskött utan att bringa några egentliga

fördelar.

Svårigheten att erhålla eu tillfredsställande uppdelning av lokalerna

hänvisar, enligt anstaltsstyrelsens uppfattning, på att det är bättre att

vidhålla de synpunkter, som gjort sig gällande i det tidigare förslaget.

Med anledning av förslaget att uppdela det antal platser, för vilka anstalten

vid första utbyggnaden avses, nämligen 55, på en centralpaviljong

med 37 platser och en mindre paviljong med 18 platser, yttrar anstaltsstyrelsen,

att styrelsen ej haft någon anledning att frångå den tidigare

uppfattningen, att ett femtiotal platser bör kunna inrymmas i centralpaviljongen.

Byggandet av ett så stort trähus, som därför skulle erfordras,

låter sig, säger anstaltsstyrelsen, naturligen dock ej försvara,

vadan denna fråga sammanhänger med det byggnadsmaterial, som kommer

till användning. Anstaltsstyrelsen förklarar sig också för sin del hysa

den uppfattningen, att en vidare utbyggnad av anstalten bör ske genom

mindre paviljonger, som tilläventyrs kunna utföras i trä, vilka småpaviljonger

då för att uppfylla sin bestämmelse helst böra göras mindre

än den nu föreslagna för 18 intagna. Den byggnad för 14 intagna,

som ingick i det tidigare förslaget (A-alternativet), synes anstaltsstyrelsen

bättre för den blivande utbyggnaden.

Den uppdelning, som det remitterade förslaget grundar sig på, är

vidare, anser anstaltsstyrelsen, ägnad att fördyra anstalten: nya vägar

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 279.

måste anläggas, och kostnaderna för ytterledningar för vatten och

avlopp samt elektriskt ljus bleve dyrare än om en verklig huvudbyggnad

byggdes.. Så som byggnaderna placerats, komme åkerjord att i stor

utsträckning tagas i anspråk, varjämte även vid anstaltens skötsel ökade

kostnader torde uppstå.

I fråga om genomförandet av programmet för ett förslag, byggt

på de av socialst}Telsen antagna principer, utvisa, fortsätter anstaltsstyrelsen,

de nu föreliggande ritningarna åtskilliga förändringar i förhållande

till de ritningar, som under ärendets förberedande skede varit

föremål för anstaltsstyrelsens granskning och som föranlett anstaltsstyrelsens

ledamot, arkitekten D. Lundegårdh, att föreslå en del sedermera

genomförda förbättringar. Emellertid anser anstaltsstyrelsen, att

åtskilliga erinringar fortfarande kunna framställas emot desamma.

Beträffande ekonomibyggnaden anför sålunda anstaltsstyrelsen:

Rörande ekonomibyggnaden kunde anmärkas, att de yttre betongväggarna

blott delvis vore isolerade samt att med den föreslagna tjockleken redan en

lindrig frost sloge igenom, vadan de antingen borde göras tjockare eller isoleras

i stor utsträckning; att arbetssalarna vore av alltför små dimensioner; att två

celler vore väl knappt och att den ena av dem vore för liten, varjämte cellerna

vore mindre lämpligt belägna; att kapprummet till samlingssalen vore för litet;

att utrymmena för skafferi och förvaring av specerier vore för knappt tilltagna,

då mjöl m. m. ej lämpligen kunde förvaras i källaren. Anordningen med kontorslokaler

ovanpå köket vore ej tillfredsställande, då slamret från köket verkade

störande och här särskild eldfara förelåge; arkivet och kassarummet kunde ej

göras brandfria. Ej mindre än 10 ingångar funnes å byggnaden.

Mot centralpaviljongen anmärker anstaltsstyrelsen:

En del korridorer, passager och tvättrum vore mörka, lokaler saknades för

torkning av våta kläder och rengöring av skodon etc. (det lilla tvättrummet invid

tamburen fyllde ej detta behov]; i bottenvåningen funnes ej något egentligt

förrådsrum; slaskrum saknades i sjukavdelningen; matinbärning genom huvudingången

bleve förenad med svårighet, då så många dörrar skulle passeras.

Beträlfande slutligen den mindre paviljongen yttrar anstaltsstyrelsen:

Den mindre paviljongen saknade källare för den gifte vårdaren; likaså

saknades rum för torkning av kläder och rengöring av skodon; de snyggningsrum,

som funnes, vore väl stora men fyllde ej nämnda uppgift; korridoren vore

mörk. Ett stort arbetsrum funnes, men detta hade hellre bort hava sin plats i

centralpaviljongen. Användningen av kakelugnar för ett så stort hus torde i

längden ställa sig dyrt och obekvämt.

Vad beträffar beräkning av kostnaderna för det av socialstyrelsen

framlagda byggnadsförslaget förklarar sig Salbohedsstyrelsen ej hava

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 279.

företagit någon granskning därav. På sätt styrelsen redan nämnt, anser

styrelsen det dock ej vara att räkna med möjligheten att på platsen få

virke till byggnaderna i så stor utsträckning som antagits, på grund

varav det torde bliva nödvändigt att beräkna kostnader för planering,

rengöring och oförutsedda utgifter m. m.

Den beräknade kostnaden 507,000 kronor för anstalten med alla

byggnaderna utförda i trä tinner anstaltsstyrelsen sålunda komma att

ökas. Med hänsyn till den tvekan, som vissa av de sakkunniga hyst

rörande lämpligheten av trähus, hade, enligt vad styrelsen erfarit, beräkningar

gjorts rörande kostnaden för ekonomibyggnadens och centralpaviljongens

uppförande i sten, vilka beräkningar dock ej bifogats det

remitterade förslaget. Enligt meddelande under hand hade centralpaviljongen,

som i socialstyrelsens förslag inginge med 170,000 kronor,

i sten sålunda beräknats kosta omkring 225,000 kronor; under förutsättning

att kostnaden för ekonomibyggnaden, uppförd i sten, skulle

betinga enahanda ökning av den för trähus beräknade kostnaden, 171,000

kronor, skulle, säger anstaltsstyrelsen, dessa två byggnaders uppförande

i sten medföra en ökning av omkring 110,000 kronor.

Då anstaltsstyrelsen ej kunde förena sig med socialstyrelsen om ett

förslag till anstalt enligt de grunder, som ovan angivits, hade inom

Salbohedsstyrelsen tanken upptagits på att utarbeta ett särskilt förslag,

därvid styrelsens förenämnde ledamot, arkitekten Lundegårdh, åtagit sig

att uppgöra erforderliga ritningar.

Salbohedsstyrelsen överlämnar nu av arkitekten Lundegårdh sålunda

uppgjorda ritningar till centralbyggnad för en ny statens vårdanstalt för

alkoholister å Ventholms kungsgård. Vid dessa ritningar hava bland

annat fogats av byggnadsingenjören H. Lindblad upprättat kostnadsförslag

till nämnda byggnad med värmeledning, ångköksanläggning,

vatten- och avloppsledningar och ledningar för elektriskt ljus. Detta

kostnadsförslag slutar å 400,000 kronor.

Efter påpekande att, då ritningarna ifråga, liksom huvudsakliga delar

av kostnadsförslaget, förelegat färdiga redan innan socialstyrelsens förslag

remitterades till anstaltsstyrelsen, de båda styrelsernas förslag icke

vore på alla punkter fullt jämförliga, framhåller anstaltsstyrelsen beträffande

sitt eget förslag, att enligt detsamma anstaltens centrala del

skulle bestå av ett stenhus uppfört i två våningar jämte vindsvåning

och källarvåning. Denna byggnad skulle utgöras av ett mittparti med

två flyglar framtill och å baksidans mittparti en utbyggnad för köksavdelning

i en vånipg och källarvåning. För inredningen lämnar styrelsen

i huvudsak följande redogörelse:

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kung!.. Maj:ts Proposition Nr 279.

I våningen 1 trappa upp funnes plats för 37 intagna, fördelade på 3 avdelningar,

en i mittpartiet ocli en i vardera flygeln, samt i vindsvåningen en

avdelning i vardera flygeln, den ena med 7 och den andra med 9 platser eller

tillhopa 16 platser. Inalles skulle här alltså finnas plats för 53 intagna; med

den uppdelning på olika avdelningar, som här ägt rum — ej mindre än 5 från

varandra skilda avdelningar funnes — syntes detta ej möta några betänkligheter.

En jämförelse med det remitterade förslaget visade, att detta hade flera enrumsplatser,

vilket onekligen vore en fördel; med en omarbetning skulle dock ytterligare

enrumsplatser kunna vinnas även i den nu angivna byggnaden utan några

väsentligt ökade kostnader; vidare borde anmärkas, att enrumssystemets fullständiga

utförande med fördel kunde uppskjutas till den vidare utbyggnad med

småpaviljonger, med vilken ej länge torde kunna anstå. Rörande sitt förslag i

övrigt ville styrelsen anmärka, dels att detsamma i likhet med det remitterade

förslaget upptoge en särskild samlingssal, vilken förlagts till vindsvåningen, dels

att intill kontorslokalerna i bottenvåningens ena flygel förlagts en dubblett, avsedd

till bostad för ogift assistent, om ej från början byggdes bostad för gift

sådan. (Med denna anordning skulle åt befallningsmannen kunna beredas bostad

en trappa upp i den nuvarande arrendatorsbostaden i stället för i flygeln, vilken

kunde användas på annat sätt, t. ex. till bostad för en vårdare eller maskinist.)

Förutom bostad för husfader (2 rum och kök jämte ett tjänsterum) samt

för husmoder (2 rum) och för 2 köksbiträden (ett rum) — allt i bottenvåningen

— innebölle byggnaden 3 rum för ogifta vårdare, därav 2 i våningen en

trappa upp och ett i vindsvåningen. För ytterligare en ogift vårdare både liksom

i det remitterade förslaget tänkts, att något av rummen för de intagna kunde

anlitas (eller ock, såsom ovan antytts, ett utrymme i flygeln till arrendatorsbostaden).

För den femte vårdare, varmed anstaltsstyrelsen räknat, skulle, säger

styrelsen, bostad om två rum och kök beredas i en särskild byggnad,

vilken jämväl skulle innehålla en motsvarande lägenhet för maskinist.

Rörande sistberörda byggnad erinrar anstaltsstyrelsen, att ritning till en

dylik byggnad fanns fogad vid förra årets förslag. Byggnaden, som

då beräknades kosta 37,000 kronor, anser anstaltsstyrelsen nu kunna

uppföras för 35,000 kronor.

Beträffande de föreslagna anordningarna med bostäder för personalen

medgiver anstaltsstyrelsen, att de äro mindre tillfredsställande, men säger

sig styrelsen hava, för att få förslagen jämförliga, så mycket som möjligt

följt det remitterade förslaget. Eljest böra bostadsförhållandena

enligt styrelsens mening i huvudsak anordnas på sätt som föreslagits i

propositionen till 1920 års riksdag.

Uthusbyggnad och utvändiga elektriska ledningar samt reparation

av arrendatorsbostaden har styrelsen ansett sig kunna upptaga till samma

summor ‘som i det remitterade förslaget. Däremot har styrelsen upptagit

utvändiga vatten- och avloppsledningar — i socialstyrelsens förslag

beräknat till 13,000 kronor — enligt ett av ingenjören John BergBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 237 käft. (Nr 279.) 606 21 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.

ström upprättat och. utlåtandet bifogat förslag till 22,500 kronor. Tydligt

är emellertid, säger anstaltsstyrelsen, att kostnaderna för elektriska ledningar

och vatten- och avloppsledningar måste vid jämförliga anordningar

ställa sig ej oväsentligt billigare enligt styrelsens förslag med

ett centralhus, beläget närmare både elektriska transformatorstationen

och vattenkällan.

Totalkostnaden för det av anstaltsstyrelsen framlagda förslaget fram
-

lägger styrelsen i följande tablå:

Anstaltsbyggnad enligt specifik kostnadsberäkning................................. 400,000: —

1 bostadshus med två lägenheter, vardera om 2 rum och kök ........... 35,000: —

Uthusbyggnad................................................................................................ 6,000: —

Utvändiga vatten- och avloppsledningar enligt specificerad kostnadsberäkning

............................................................................................ 22,500: —

Utvändiga elektriska ledningar .................................................................. 12,000: —

Reparation av arrendatorsbostaden jämte flyglar................... 15,000: —

Kronor 490.500: —

I dessa beräkningar ingå, upplyser styrelsen, planering, avröjning,

rengöring och oförutsedda kostnader, beräknade till omkring 17,500

kronor, vilka kostnader, ej inginge i socialstyrelsens förslag. Såsom

förut nämnts hade kostnaden för utvändiga vatten- och avloppsledningar

beräknats med 9,500 kronor högre belopp än i nämnda förslag, där

angivna kostnaden, 13,000 kronor, syntes vila på någon missuppfattning,

då det gällde så betydande ledningslängder. Om därjämte hänsyn toges

till den i förenämnda beräkning ingående bostaden för maskinist, skulle

kostnaden för Salbohedsstyrelsens förslag — även frånsett den omständigheten,

att materialprisen något sjunkit från slutet av november

1920, då priserna i det remitterade förslaget beräknats, till slutet av

januari 1921, då de nu angivna kostnaderna beräknats — enligt styrelsens

uppfattning ej oväsentligt understiga kostnaderna enligt det remitterade

förslaget. Åtskilliga faktorer (dubbla värmeledningar, tredubbla

serveringsrum m. m.) torde, framhåller stjrrelsen, ytterligare inverka därhän,

att styrelsens förslag i utförandet komme att ställa sig billigare

än socialstyrelsens. Toge man till jämförelse sistnämnda förslag, utfört

i sten, bleve skillnaden ännu större.

Den i socialstyrelsens förslag beräknade kostnaden för inventarier,

43,000 kronor, förefaller anstaltsstyrelsen väl låg. Utan tillgång till de

anbud, varpå beräkningen grundade sig, förklarar sig styrelsen dock icke

äga möjlighet att yttra sig vidare härom. Rörande förslaget om jordbruksinventarier

synes det anstaltsstyrelsen, som om den av Kungl. Maj:t

i propositionen till 1920 års riksdag anvisade utvägen att hos riksdagen

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 279.

59

begära ett belopp av 150,000 kronor för inköp av kreatur, jordbruksredskap

och andra inventarier ävensom för inlösen av arrendatorn tillhöriga

överloppshus och foder m. m. skulle vara att föredraga framför

ett förskotterande av dessa kostnader.

Mot vad socialstyrelsens förslag innehåller beträffande ersättning

åt nuvarande arrendatorn, jordbruksbyggnaderna och driftkostnader förklarar

sig anstaltsstyrelsen icke hava något att erinra.

På sålunda anförda skäl hemställer Salbohedsstyrelsen, att Kungl.

Maj:t måtte till 1921 års riksdag framlägga förslag till alkoholistanstalt

å Ventholms kungsgård i enlighet med det av styrelsen framlagda förslaget.

Byggnadsstyrelsen har därefter den 24 februari 1921 avgivit utlåtande

i ärendet.

Med anledning av det av Salbohedsstyrelsen gjorda principiella uttalandet,

att det icke vore tillrådligt att vid byggnader för det ändamål,

varom här vore fråga, avvika från vad hittills varit en gängse kutym

beträffande statens anstaltsbyggnader, anser sig byggnadsstyrelsen böra

såsom sin mening uttala, att styrelsen icke finner det förkastligt, att

under vissa förhållanden utföra byggnader även av nu ifrågavarande art

av trä, oaktat styrelsen måste framhålla, att det med hänsyn till såväl

eldfara som underhållskostnader givetvis i allmänhet måste vara att föredraga,

att byggnaderna uppföras av sten. De förutsättningar, som i

detta fall skulle kunna tala för träbyggnader, synas byggnadsstyrelsen

huvudsakligen vara dels tillgång till virke (delvis ny sågat, delvis i gamla

byggnader), dels möjlighet att genom träbyggnader på ett ekonomiskt

sätt vinna fördelen av lokalernas fördelning i flera byggnader, vilket

givetvis ur trevnadssynpunkt kan hava ett visst berättigande, då härigenom

vinnes känsla av hem i något högre grad än i en stor anstaltsbyggnad.

Huruvida fördelningen av lokalerna på flera byggnader kan

anses medföra för anstaltens drift besvärande förhållanden, bör givetvis,

säger byggnadsstyrelsen, tagas i övervägande. Beträffande den förstnämnda

omständigheten eller tillgång till virke, framhåller byggnadsstyrelsen

— med anledning av anstaltsstyrelsens anmärkning, att skog å

egendomen ej hunne förvandlas till tjänligt byggnadsvirke till den tid,

då virket behövdes för ifrågavarande byggnader — att det syntes byggnadsstyrelsen,

som om möjlighet borde förefinnas att, om icke på annat

sätt, genom byte med timmerhandlare, anskaffa torrt trä till byggnaderna,

varigenom givetvis besparing i den beräknade kostnaden skulle kunna

vinnas.

Byggnads
styrelsen.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.

På grund av vad sålunda anförts anser sig byggnadsstyrelsen icke

böra i princip avstyrka anstaltens utförande i paviljongsystem med byggnaderna

uppförda av trä. Emellertid måste, säger styrelsen, byggnaderna

i så fall genom sin planläggning så anordnas, att i händelse av

eldsvåda de i övre våningen boende beredas möjlighet till räddning.

Trappor och andra kommunikationer böra sålunda vara så anordnade,

att de med lätthet kunna nås och passeras. I byggnad av något större

mått måste minst två trappor anordnas, så förlagda, att samtliga inneboende

hava möjlighet att använda en av trapporna för den händelse

den andra genom eld eller rök blir otrafikabel, varjämte byggnaderna

böra vara försedda med centralvärmeledning i stället för kakelugnar eller

kaminer samt putsas invändigt.

Vid granskning av det av socialstyrelsen framlagda förslaget med

hänsyn till nyssberörda omständigheter förklarar sig byggnadsstyrelsen

hava funnit detsamma i vissa avseenden mindre tillfredsställande. Då

därjämte, såsom anstaltsstyrelsen anmärkt, förslaget lede av en del andra

fel, vilka visserligen delvis vore av mindre betydelse, men i vissa avseenden

ganska väsentliga, såsom kontorslokalens förläggning över köksutrymmena

och bristen på brandsäkerhet i arkiv- och kassautrymmena samt brist

på ljus i en del korridorer och tvättrum, anser sig byggnadsstyrelsen

icke kunna tillstyrka, att detta förslag i befintligt skick lägges till grund

för utförandet. För den händelse emellertid Kungl. Maj:t ur principiell

synpunkt skulle finna det lämpligare, att anstalten utfördes i paviljongsystem

än i en centralanläggning, anser sig byggnadsstyrelsen böra

föreslå, att detta förslag omarbetas, så att de av byggnadsstyrelsen angivna

huvudprinciperna beträffande brandskydd m. m. bliva beaktade,

och att de väsentliga fel, som av anstaltsstyrelsen påvisats vidlåda förslaget,

bortarbetas.

Vid granskning av det av anstaltsstyrelsen framlagda förslaget, vari

lokalerna sammanförts till en enda stor byggnad av sten, har byggnadsstyrelsen

funnit detsamma vara i huvudsak väl genomtänkt, med en

redig, ekonomisk och praktisk plandisposition. Huruvida de med en

enda centralbyggnad vunna fördelarna, en mera ekonomisk drift och

större lätthet vid tillsyn m. m., kunde uppväga de otvivelaktiga nackdelarna

och obehagen av sammanförandet av så olika lokaler, som här

vore ifråga, till eu enda byggnad, som givetvis måste få mera »anstaltskaraktär»

än mindre byggnader i paviljongsystem, vore, säger byggnadsstyrelsen,

svårt att bedöma, i synnerhet som de i detta fall särskilt

sakkunniga institutionerna icke syntes kunna enas om den ena eller

andra principen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.

Öl

För den händelse Kungl. Maj:t skulle komma att besluta byggnadens

utförande i huvudsaklig överensstämmelse med det av anstaltsstyrelsen

framlagda förslaget, anser sig byggnadsstyrelsen böra göra

vissa mindre erinringar, som vid ritningarnas utarbetande i större skala

torde böra iakttagas.

Isoleringscellerna — i källarvåningen — vore förlagda innanför badavdelningens

avklädningsrum utan egen direkt ingång, vilket torde vara mindre lämpligt.

Vidare vore en del utrymmen, såsom personalens matrum, husmoderns

rum, direktionsrummet och dagrummen väl små och särskilt i avseende på bredden,

som i allmänhet för dessa lokaler vore 2,5 meter, väl knappa. Med en genomgående

ökning av bredden till exempelvis 2,8 meter å det för dessa lokaler utnyttjade

korridorutrymmet, vilket med lätthet vore genomförbart vid ritningarnas

utarbetande i större skala, skulle bättre förhållanden vinnas.

I övrigt har byggnadsstyrelsen funnit sig icke hava något att erinra

beträffande ifrågavarande ritningar, utan anser byggnadsstyrelsen,

att dessa ritningar, med iakttagande vid utförandet av nyssnämnda

mindre ändringar i desamma, må kunna läggas till grund för utförandet

av anstalten.

Beträffande kostnaderna för de olika förslagen förklarar sig byggnadsstyrelsen

genom utförande av jämförande kubikmasseberäkningar

hava kommit till det resultatet, att det av socialstyrelsen framlagda förslaget

borde beräknas till en kostnad av 573,500 kronor och det av

anstaltsstyrelsen framlagda förslaget till 551,400 kronor. Härvid vore

att observera, att beträffande det av socialstyrelsen framlagda förslaget

byggnadsstyrelsen icke beräknat något avdrag för eventuellt tillgängligt

gammalt eller nytt timmer samt att byggnadsstyrelsen vid beräkning av

utvändiga vatten- och avlopps- samt elektriska ledningar utgått från de

för anstaltsstyrelsens förslag beräknade kostnaderna samt beräknat desamma

omkring 50 procent dyrare i socialstyrelsens förslag på grund

av de större avstånden enligt detta förslag. I byggnadsstyrelsens beräkning

av kostnaden för anstaltsstyrelsens förslag både kostnad för en

bostadsbyggnad av trä i enlighet med i förslaget ingående ritning medräknats.

För den händelse anstaltsstyrelsens förslag skulle komma att

läggas till grund för utförandet, vore emellertid att observera, att enligt

byggnadsstyrelsens åsikt vissa lokaler borde ökas i bredd. Om så skedde,

kunde byggnadskostnaderna beräknas ökas med omkring 15,000 kronor,

varigenom kostnaden för förslaget alltså stege till omkring 566,400

kronor. I avseende på kostnaderna ställde sig sålunda förslagen, framhåller

byggnadsstyrelsen, ungefär lika, särskilt om hänsyn toges till förefintligheten

av virke, varigenom den av styrelsen angivna något större

kostnaden för socialstyrelsens förslag torde kunna i någon mån reduceras.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kurigl. Maj:ts Proposition Nr 279.

Departements
chefen.

Av det ovan anförda framgår, att socialstyrelsen baserat sitt förslag

till byggnadsplan för ifrågavarande anstalt på principen flera paviljonger,

ntförda i trä. Salbohedsstyrelsen har åter framlagt ett förslag,

innefattande en centralbyggnad av tegel.

I valet mellan de olika principerna paviljongsystem och system med

centralbyggnad kan jag ur vårdsynpunkt icke finna annat än att förstnämnda

system bör äga företräde. Det torde nämligen få anses uppenbart,

att ett sammanförande till i huvudsak en enda byggnad av så

många och så olikartade internerade, som det här är fråga om, måste

medföra stora olägenheter och motverka önskemålet att kunna på ett

efter de olika kategoriernas art och behov lämpat sätt specialisera anstaltsvården.

Härtill syftar däremot systemet med paviljonger, uti vilka

även, såsom byggnadsstyrelsen antytt, mera än i en stor anstaltsbyggnad

torde kunna ernås en känsla av hem. Dessa fördelar torde få

anses uppväga den besparing i ekonomisk drift, som centralbyggnadssystemet

eventuellt kan medföra. Att skillnaden härvidlag för övrigt kan

reduceras till ett minimum vid en rationell planläggning av paviljongsystemet

och genom den relativt rikliga tillgång på arbetskraft, som

vid en anstalt av förevarande slag föreligger i det mera godartade

klientelet, synes mig uppenbart.

Då socialstyrelsens förslag är byggt på systemet med paviljonger

och berörda systems anordning i detta förslag synes mig väl genomförd,

anser jag ur vårdsynpunkt nämnda förslag vara att föredraga

framför Salbohedsstyrelsens.

Vad därefter angår lämpligheten av att utföra anstaltsbyggnader av

förevarande slag och storlek i trä har byggnadsstyrelsen rörande denna

principfråga uttalat sig på det sätt, att styrelsen — i motsats till Salbohedsstyrelsen

— icke finner det förkastligt att under vissa förutsättningar

använda trä, oaktat sten med hänsyn till såväl eldfara som underhållskostnader

i regel vore att föredraga. Såsom allmänt villkor för ett

utförande i trä uppställer styrelsen, att byggnaderna genom sin planläggning

så anordnas, att, i händelse av eldsvåda, de i övre våningen

boende erhålla möjlighet till räddning. Bland de skäl, vilka i nu förevarande

fall skulle tala för träbyggnader, framhåller styrelsen tillgång

på virke samt möjlighet att kunna på ett ekonomiskt sätt genomföra

lokalernas fördelning i flera byggnader.

Såsom nödvändiga anordningar mot eldfara nämner byggnadsstyrelsen

i huvudsak förläggande av trappor och andra kommunikationer

på det sätt, att de lätt kunna nås och passeras, i byggnader av större

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.

63

mått minst två trappor, tillgängliga för samtliga boende, samt värmeledningar

i stället för kakelugnar.

Vid granskning av socialstyrelsens förslag har byggnadsstyrelsen

funnit detsamma beträffande eldfara i vissa avseenden mindre tillfredsställande.

I anledning härav samt med hänsyn till vissa andra anmärkningar

rörande byggnaderna — till vilka anmärkningar jag här nedan

återkommer — förklarar sig byggnadsstyrelsen icke kunna tillstyrka, att

berörda förslag lägges till grund för anstaltens utförande utan att en

fullständig omarbetning av förslaget först sker.

Sedan socialstyrelsen under hand fått taga del av de mot brandanordningarna

riktade anmärkningarna — liksom av de utav byggnadsstyrelsen

i övrigt samt av Salbohedsstyrelsen framställda erinringarna

mot socialstyrelsens förslag — har från socialstyrelsens sida

beträffande förstberörda anmärkningar framhållits, att byggnadsstyrelsens

omdöme i förevarande hänseende icke torde kunna gälla ekonomibyggnaden,

där ingen intagen bodde och samtliga personalbostäder voro belägna

på nedra botten. Då centralpaviljongen hade från nedra botten

tre utgångar samt två trappförbindelser från andra våningen, syntes

byggnadsstyrelsens fordran vara uppfylld även beträffande denna byggnad.

För den mindre paviljongen, som icke vore mera än 25 meter

lång, torde slutligen enligt socialstyrelsens mening icke kunna erfordras

mera än en trappa.

Vad socialstyrelsen sålunda anfört lärer även enligt min mening

ådagalägga, att anordningarna mot brandfara enligt styrelsens förslag

äro relativt goda beträffande ekonomibyggnaden och centralbyggnaden.

Vad angår den mindre paviljongen, är att märka, att, enligt vad jag

inhämtat, man inom medicinalförvaltningen plägar fordra två trappor

endast i fråga om byggnader av 28 meters längd och däröver. Vid

sådant förhållande och då den fria höjden från i övervåningen i denna

paviljong befintliga fönster enligt uppgift icke kommer att överstiga

5 meter, torde även berörda paviljong kunna godtagas med hänsyn

till brandsäkerheten. Endast i denna mindre paviljong, där för övrigt

det mera godartade klientelet skulle bo, är uppvärmningen avsedd

att ske med kakelugnar, medan centraluppvärmning föreslagits beträffande

de båda större byggnaderna. Vid nu antydda förhållanden föreställer

jag mig, att ett utdömande av socialstyrelsens förslag ur brandsynpunkt

icke kan vara befogat.

Bland de speciella skälen i förevarande fall för byggnadernas uppförande

i trä framhåller byggnadsstyrelsen, såsom ovan nämnts, tillgången

på virke. Att goda möjligheter härutinnan föreligga i form av

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.

såväl nysågat virke från kronoskogen som timmer från äldre byggnader,

har socialstyrelsen meddelat. Gentemot anstaltsstyrelsens invändning

att skog å egendomen ej hunne förvandlas till tjänligt byggnadsvirke

för byggnadsarbeten under år 1921, erinrar jag om den av byggnadsstyrelsen

anvisade utvägen att genom byte med timmerhandlare anskaffa

torrt virke. Att ett tillgodogörande av sålunda befintligt virke skulle

medföra en betydande besparing i kostnaderna torde få anses säkert,

ehuru givetvis icke för närvarande någon siffra härvidlag kan fixeras.

Enligt min åsikt kunna alltså inga avgörande invändningar göras

mot socialstyrelsens förslag, i vad angår byggnadernas utförande i trä.

Det återstår nu att granska de anmärkningar, som mot samma förslag

framställts ur andra synpunkter.

Salbohedsstyrelsen har ansett förslaget lida av åtskilliga fel i fråga

om lokalernas fördelning och beskaffenhet in. m. Av dessa fel hava

kontorslokalernas förläggning över köksutrymmena och bristen på brandsäkerhet

i arkiv och kassarum ävensom brist på ljus i en del korridorer,

passager och tvättrum av byggnadsstyrelsen framhållits såsom

mera väsentliga, medan övriga anmärkningar betecknats såsom mindre

betydande.

Vidkommande anmärkningen om kontorslokalernas förläggning

ovanför köksavdelningen har från socialstyrelsens sida medgivits, att det

givetvis vore möjligt att erhålla en bättre placering av nämnda lokaler,

exempelvis i egen byggnad. Då den föreslagna anordningen förordats,

berodde detta därpå, att stora besparingar härigenom kunnat vinnas,

medan å andra sidan den störande inverkan för kontorslokalerna av

köksavdelningens närhet vore ganska obetydlig i betraktande av att ett

tjockt bjälklag skulle läggas mellan nämnda lokaler och avdelning.

Gent emot påpekandet av bristande brandsäkerhet för arkivet och kassarummet

har av socialstyrelsen erinrats, att handlingar av större värde

eller oersättlig beskaffenhet icke torde komma att förvaras därstädes,

varjämte framhållits den nära till hands liggande utvägen att anskaffa

ett brand- och dyrkfritt kassaskåp.

Beträffande de påstådda bristerna hos en del korridorer, passager och

tvättrum, vilken anmärkning väl närmast torde avse centralpaviljongen, har

socialstyrelsen framhållit, att i nämnda paviljong inga tvättrum saknade

direkt belysning utom vad anginge en korridor å nedre botten, i vilken

vore placerade tre tvättställ. Dessa kunde dock utan olägenhet flyttas

in i två närbelägna rum för intagna. Vidare vore den långa korridoren

en trappa upp icke mörk, enär den stode i direkt förbindelse utan dörr

med snyggningsrummet, som hade ett stort fönster och på andra sidan

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279. 65

mynnade ut i dagrummet med tre stora fönster. Den andra stora

korridoren i övre våningen hade fönster i båda ändarna.

Med hänsyn till vad från socialstyrelsens sida sålunda framhållits

kan jag icke finna ovan framhållna brister i styrelsens förslag vara av

allt för vägande natur.

De anmärkningar, som av Salbohedsstyrelsen i övrigt framställts

rörande detaljer i socialstyrelsens förslag har, såsom nämnts, byggnadsstyrelsen

betecknat som mindre betydande. I en till mig avgiven

promemoria hava från socialstyrelsens sida de gjorda anmärkningarna i

vissa fall på ett enligt mitt förmenande tillfredsställande sätt bemötts,

medan åter i andra fall nöjaktiga utvägar synas hava anvisats för avhjälpande

av påtalade brister. Med hänsyn härtill anser jag mig icke

här behöva närmare redogöra för dessa detaljfrågor utan tillåter mig

därutinnan hänvisa till berörda, handlingarna i ärendet bilagda promemoria.

Vid nu anförda förhållanden anser jag byggnadsstyrelsens mening

att socialstyrelsens byggnadsplan, för att kunna komma till utförande,

måste fullständigt omarbetas, icke vara tillräckligt grundad, om ock

planen i anledning av de framkomna anmärkningarna bör revideras för

genomförande av de förbättringar, som äro möjliga inom den angivna

kostnadsramen. På gi;und härav och då jag av förut anförda skäl

funnit mig böra förorda systemet med paviljonger och dessas utförande

i trä, anser jag anstaltens anläggning kunna baseras å socialstyrelsens

förslag, under förutsättning att de ekonomiska faktorerna ställa sig

gynnsammare eller åtmiustone lika gynnsamma vid detta förslag som

vid Salbohedsstyrelsens.

I sistberörda hänseende erinrar jag därom, att kostnaderna för

anstaltens utförande — oberäknat inventarier — skulle uppgå, enligt

socialstyrelsens beräkning till 507,000 kronor samt enligt Salbohedsstyrelsens

kalkyler till 490,500 kronor. Byggnadsstyrelsen har genom

jämförande kubikmassoberäkningar kommit till en kostnad för socialstyrelsens

förslag å 573,500 kronor och för Salbohedsstyrelsens förslag

å 551,400 kronor. Härvid har byggnadsstyrelsen i fråga om socialstyrelsens

förslag icke gjort avdrag för eventuellt tillgängligt gammalt

eller nytt timmer samt vid beräkning av utvändiga vatten- och avloppssamt

elektriska ledningar utgått från Salbohedsstyrelsens siffror härför med

tillägg av 50 procent på grund av de längre avstånden. 1 fråga om slutsiffran,

551,400 kronor, för anstaltsstyrelsens förslag anser byggnadsstyrelsen,

därest kostnaden för önskvärd breddning av vissa lokaler medräknades,

densamma böra höjas till omkring 566,400 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 237 käft. (Nr 279.) 606 21 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.

Tages beträffande byggnadsstyrelsens förslag hänsyn till tillgängligt

virke, ställa sig alltså kostnaderna för de olika förslagen enligt byggnadsstyrelsens

kalkyler, såsom ock styrelsen påpekat, ungefär lika.

Emellertid har, med anledning av berörda kostnadsberäkningar, socialstyrelsen

vidkommande byggnadsstyrelsens förslag framhållit, att beräkningarna

utförts efter en så summarisk metod som efter kubikmeter,

medan socialstyrelsens beräkningar byggts på detaljerade utredningar,

vid vilket förhållande- de senare beräkningarna syntes böra

tillmätas större vitsord. Detsamma gäller ifråga om de speciella kostnaderna

för vissa ledningar, anser socialstyrelsen, som påpekar beträfffande

yttre vatten- och avloppsledningar, att byggnadsstyrelsens beräkningssätt

föranlett mer än fördubbling av den kostnadsuppgift, som

härutinnan givits av socialstyrelsen med stöd av särskilt anlitad fackman.

I fråga om de yttre vattenledningarna meddelar dock socialstyrelsen, att

den av styrelsen lämnade beräkningen, slutande å 13,000 kronor, torde

böra höjas med 1,300 kronor till 14,300 kronor på den grund, att

vederbörande expert i följd av ett missförstånd rörande avståndet

mellan byggnaderna härutinnan kalkylerat något för lågt. I anledning

av den av Salbohedsstyrelsen gjorda erinran mot socialstyrelsens förslag,

att i detsamma ej upptagits kostnader för planering, rengöring och oförutsedda

utgifter m. m., har från socialstyrelsens sida framhållits ej mindre

den förut omförmälda tillgången av virke å platsen, vilket förhållande

medgåve besparingar i jämförelse med de beräknade kostnaderna, än

även att nyssberörda planerings- och rengöringsarbeten lämpligen kunde

utföras av de å anstalten intagna, vilka för övrigt, enligt vad socialstyrelsen

meddelat, jämväl vore avsedda att användas dels till utförande

av den upprensning av olika avloppsdiken, som kunde befinnas erforderlig

vid genomförande av styrelsens plan för avloppsvatten, och dels

vid anläggning av eventuellt erforderliga nya vägar.

Med hänsyn till sålunda av socialstyrelsen anförda omständigheter

anser jag stjrrelsens beräkning av totalkostnaden — av ovan angivet

skäl ökad från 507,000 kronor till 508,300 kronor — kunna godtagas

såsom tillförlitlig. Härutinnan styrkes jag ytterligare av den omständigheten,

att, då anstalten skall uppföras av smärre träbyggnader, själva

utförandet av arbetet till viss del torde kunna äga rum utan entreprenad,

varvid givetvis i socialstyrelsens förslag ingående, enligt sedvanliga grunder

kalkylerade vinster för entreprenörer i motsvarande mån bortfalla.

I fråga om inre inventarier har socialstyrelsen, såsom av det förut

anförda framgår, utgått från att särskild kostnad härför borde beräknas,

då sinnesslösakkunniga hemställt, att å Salbohed nu befintliga inventarier

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj:ts Proposition Nr 279.

G7

måtte vid ett inrymmande därstädes av en anstalt för vanartade sinnesslöa

gossar därstädes få bibehållas, vilken hemställan jag biträtt. Det

av styrelsen för ändamålet beräknade beloppet ntgör 43,000 kronor. Då

denna beräkning, enligt vad jag från socialstyrelsen erfarit, är grundad

å detaljerade kalkyler, anser jag densamma böra godtagas.

Någon kostnad för jordbruksinventarier har icke av socialstyrelsen

beräknats. Styrelsen har nämligen liksom 1919 års kommitterade — se

propositionen nr 260 år 1920 sid. 55 — utgått ifrån, att Kungl. Magt

vid kungsgårdens övertagande skulle förskottera styrelsen nödigt belopp

för inköp av dylika inventarier att sedermera återbetalas med den vinst,

jordbruket lämnade. I förra årets proposition anlitade emellertid Kungl.

Maj:t den utvägen att hos riksdagen begära ett särskilt förslagsanslag

för berörda ändamål ävensom för beredande av ersättning till arrendatorn

för avträdandet av arrendet av kungsgården, för inlösen av arrendatorn

tillhöriga överloppshus, för gottgörelse åt denne för igensådd av höstsädesskifte,

för inlösen av foder samt för inköp av utsäde m. m. Anslaget

ansågs, på grundvalen av vissa från vederbörande domänintendent meddelade

uppgifter, böra beräknas till 150,000 kronor och givas förslagsanslags

natur.

Jag anser, i likhet med Salbohedsstyrelsen, att även i år bör väljas

sistberörda förfaringssätt, vilket socialstyrelsen för övrigt ifrågasatt beträffande

ersättningarna till arrendatorn för arrenderättens avstående och

inlösen av honom tillhöriga överloppshus. Rörande ersättningen till arrendatorn

har, såsom av de av honom härför uppställda villkoren framgår,

den kontanta gottgörelsen räknats efter enahanda grund som förra året,

eller med 3,000 kronor om året till arrendetidens utgång den 14 mars

1927, vilket gör 15,000 kronor mot 18,000 kronor förra året. Villkoren

i övrigt äro i huvudsak lika som förra gången. Vid sådant förhållande

torde — då det här givetvis endast kan vara möjligt att göra approximativa

kalkyler — anslag för nu ifrågavarande ändamål även nu böra

beräknas till 150,000 kronor.

Vad beträffar nybyggnader för jordbrukets behov, torde frågan

därom icke i detta sammanhang böra upptagas.

De sammanlagda kostnaderna för den nya alkoholistanstaltens utförande,

däri inbegripet vad som åtgår till ersättning åt arrendatorn av Ventholms

kungsgård samt till anskaffning av inre och yttre inventarier, skulle

sålunda uppgå till 701,300 kronor (508,300 + 43,000 + 150,000). Totalkostnaden

beräknades i förra årets proposition av vederbörande departementschef

till omkring 1,200,000 kronor. Skillnaden utgör alltså icke

mindre än 498,700 kronor till förmån för nu förevarande förslag.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Mqj:ts Proposition Nr 279.

Departements
chefens
slutliga
hemställan.

I årets statsverksproposition har totalkostnaden för anstalten —

grundad på preliminära kalkyler från socialstyrelsen — beräknats till

550,000 kronor och anslag beräknats till detta belopp, därav 200,000

kronor för år 1921 och 350,000 kronor för år 1922. Nu föreliggande

kalkyler visa alltså i förhållande härtill en merkostnad å 151,300 kronor,

därav, såsom framgår av det ovan anförda, 1,300 kronor hänföra sig

till högre beräknad kostnad för yttre vattenledningar och 150,000 kronor

till förut ej beräknad kostnad för yttre inventarier m. m.

På grund av det anförda torde för uppförande av ifrågavarande

anstalt samt för anskaffande av inre inventarier böra äskas reservationsanslag

om 551,300 kronor, därav 200,000 kronor å tilläggsstat för år

1921 och återstoden 351,300 kronor å riksstaten för år 1922. Ifrågavarande

anslag torde, såsom jag redan vid anmälan av ärendet till

statsverkspropositionen förordat, böra disponeras ur statsverkets fond

av rusdrycksmedel.

Ovan har jag föreslagit äskande av ett auslag å 150,000 kronor

för bestridande av kostnaderna till ersättning åt kungsgårdens arrendator

för arrenderättens avstående m. m. Detta anslag synes mig även böra

utgå ur nyssnämnda fond och givas karaktären av reservationsanslag.

Något anslag för driftkostnader för anstalten synes ej nu behöva

äskas.

Under åberopande av vad jag här ovan i skilda hänseenden anfört

får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

l:o) besluta, att den statens vårdanstalt för alkoholister,

som för närvarande är förlagd till Salbohed

i Västmanlands län, skall från tidpunkt, som Kungl.

Maj:t bestämmer, vara provisoriskt förlagd till Venngarn

i Stockholms län och att från samma tid eleverna vid

den för närvarande å Venngarn inrymda tvångsuppfostringsanstalten

för minderåriga förbrytare skola provisoriskt

överflyttas till uppfostringsanstalten å Bona;

2:o) bevilja

dels till avlöningar och vikariatser sättning av åt befattningshavare

vid. statens vårdanstalt å Venngarn för

alkoholister å extra stat för år 1922 ett förslagsanslag,

högst, 38,395 kronor

samt till samma ändamål på tilläggsstat för år

1921 ett förslagsanslag, högst, 19,200 kronor;

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Mag ds Proposition Nr 279.

dels ock till bidrag för driftkostnaderna i övrigt

för ifrågavarande anstalt å extra stat för år 1922 ett

förslagsanslag av 21,500 kronor

samt till samma ändamål på tilläggsstat för år

1921 ett förslagsanslag av 12,300 kronor;

3:o) medgiva, att Ventkolms kungsgård och Ventholms

kungsäng i Hilleshögs socken av Stockholms län

må, kungsgården den 14 mars 1922 och kungsängen

den 14 mars 1923, upplåtas till anordnande av en ny

statens vårdanstalt för alkoholister;

4:o) anvisa, att utgå ur statsverkets fond av rusdrycksmedel,

dels på tilläggsstat för år 1921 för påbörjande av

arbetena med uppförande av \ entholmsanstalten i

huvudsaklig överensstämmelse med det av socialstyrelsen

framlagda förslaget, varför kostnaderna beräknats

till 551,300 kronor, samt för anskaffande av inre inventarier

för anstalten ett reservationsanslag av 200,000

kronor;

dels ock på extra stat för år 1922 ej mindre för

fortsättande och slutförande av arbetena med uppförande

av ifrågavarande anstalt ett reservationsanslag av

351,300 kronor än även för bestridande av kostnaderna

till ersättning åt kungsgårdens nuvarande arrendator

för arrenderättens avstående och inlösen av honom tillhöriga

överloppshus m. m. ävensom för anskaffande av

yttre inventarier till anstalten ett reservationsanslag av

150,000 kronor.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnade,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Herman Hultkrantz.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 237 Käft. (Nr 279.)

606 21 10

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 279.

Bilaga.

För den händelse statsmakterna fatta beslut om upprättande av en statlig

alkoholistanstalt å Yentholms kungsgård i Hilleshögs socken av Stockholms län

förbinder sig undertecknad att den 14 mars 1922 avstå från arrenderätten till

nämnda kronoegendom på följande villkor:

1) Statsverket erlägger vid avträdet till undertecknad en avträdessumma

beräknad efter tretusen kronor om året under återstående del av nu kontraberad

arrendetid eller sammanlagt femtontusen (15,000) kronor.

2) Vid avträdet inlöser statsverket undertecknad tillhöriga å gården befintliga

hus efter värdering enligt lag.

3) Egendomen avträdes utan av- och tillträdessyn med skyldighet för undertecknad

att utan ersättning tillhandahålla tillträdaren stråfoder till följande belopp,

nämligen 3,000 kilogram hö, 3,000 kilogram vårsädes- och 3,000 kilogram

höstsädeshalm och med rätt för statsverket att till i orten gängse pris inlösa

allt övrigt å gården vid tiden för avträdandet befintligt foder.

4) Undertecknad befrias från honom kontraktsenligen åliggande skyldigheter

att vid egendomen uppföra ny stallbyggnad samt att året före egendomens

avträdande verkställa trädesbruk samt höstplöjning, gräs-, frö- och höstsädessådd.

5) Statsverket äger att före tillträdet å för statsverket lämplig tid vid egendomen

ej mindre låta verkställa trädesbruk samt höstplöjning, gräs-, frö- och

höstsädessådd än även låta uppföra byggnader för alkoholistanstaltens räkning

mot ersättning för eventuell skada vid byggnadsarbetets utförande, vilken ersättning

i händelse av tvist bestämmes i den ordning, som stadgas i 2 kapitlet

8 § i lagen om nyttjanderätt till fast egendom.

Stockholm den 5 februari 1921.

J. O. Thorslund.

Arrendator.

Egenhändiga namnteckningen bevittna:

Nils Södermark. C. J. M. Hasselgren.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:270 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anslag till driftkostnader för en statens vårdanstalt å Venngarn för alkoholister samt s. 2 i texten
  2. SU 1921:151 Utlåtande i anledning av Kung!. Maj ds proposition angående förökat anslag till statens uppfostringsanstalt å Bona m. m. s. 2 i texten
  3. SU 1921:137 Statsutskottets utlåtande Nr 137 s. 1 i texten