Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län

8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:28, Med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Katigt. Maj;ts Proposition Nr 28.

1

Nr 28.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 innefattande

särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning

inom vissa län; given Stockholms slott den 31

december 1920.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl.

Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag

om fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda

bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län.

GUSTAF.

Birger Ekeberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 28 höft. (Nr 28.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 28.

Förslag

till

LAG

om fortsatt tillämpning av lagen den 3 1 maj 1918 innefattande

särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning

inom vissa län.

Härigenom förordnas, att det förbud, som i 1 § i lagen den 31 maj

1918 innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning

inom vissa län stadgas mot inmutning av järnmalmsfyndigketer för annans

än kronans räkning, vilket förbud gäller till den 1 oktober 1921, skall

äga fortsatt giltighet till den 1 oktober 1922 samt att övriga bestämmelser

i sagda lag skola äga tillämpning med avseende å inmutning, som i samma

bestämmelser avses, där denna sökes före sistnämnda dag.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1921.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 28.

o

O

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärcnden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 31 december 1920.

Närvarande:

Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm,

Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm och Hansson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Ekeberg anförde:

»Sedan till följd av den under kristiden inträdda bristen å vissa

metaller, särskilt koppar, nickel och svavelkis, fråga uppstått om upphävande

av det enligt lagen den 27 mars 1917 stadgade förhud för enskilda

att erhålla inmutning å viss kronojord inom Norrbottens, Västerbottens

och Jämtlands län, vann denna fråga sin lösning vid 1918 års

riksdag, som antog ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag till lag i ämnet.

Den 31 maj 1918 utfärdades med anledning härav lag innefattande särskilda

bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län, vilken

lag trätt i kraft den 15 juni 1918. Genom denna lag upphävdes lagen

den 27 mars 1917 och frigavs rätten till inmutning å ifrågavarande

kronojord utom beträffande järnmalm, i fråga varom enahanda förbud

som ovan sagts stadgades i 1 §. I avbidan på genomförandet av en ny

allmän gruvlagstiftning erhöll sistnämnda lag allenast provisorisk giltighet,

och stadgades i sådant avseende i lagens slutbestämmelser, att det i

1 § omförmälda förbud mot inmutning av järnmalmsfyndighet för annans

än kronans räkning skulle upphöra att gälla den 1 oktober 1919 samt

att lagens övriga bestämmelser icke skulle tillämpas med avseende å inmutning,

som söktes efter sistnämnda dag, allt så framt ej Kungl. Maj:t

med riksdagen annorlunda förordnade.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 28.

Lagen den 31 maj 1918 liar därefter erhållit förlängd giltighetstid,

senast enligt lag den 14 maj 1920 (nr 196) till den 1 oktober 1921.

Såsom jag nyss erinrat, har 1918 års lag erhållit endast provisorisk

giltighet av hänsyn särskilt därtill att frågan om ny gruvlagstiftning ännu

icke vunnit sin lösning. Denna lagstiftningsfråga är numera föremål för

behandling av särskilda under år 1920 tillkallade sakkunniga inom justitiedepartementet.

Då det ännu är ovisst, när förslag till definitivt ordnande

av denna fråga kan föreläggas riksdagen och detta i varje fall icke

kan ske före utgången av den tid, då 1918 års lag upphör att gälla,

bör följaktligen tagas under övervägande, huruvida giltighetstiden för

sist nämnda lag bör ånyo utsträckas. Min företrädare i ämbetet har

fördenskull låtit infordra yttranden härutinnan från kommerskollegium,

länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, chefen

för Sveriges geologiska undersökning samt bergmästaren i norra bergmästaredistriktet

C. I. Asplund. Tillika hava omförmälda sakkunniga anmodats

att avgiva utlåtande i ärendet.

Bergmästaren Bergmästaren Asplund, vilken förut uti ett i Kungl. Maj:ts proposition

bergmästare- nr 250 till 1920 års riksdag återgivet yttrande av den 18 januari 1920

distriktet, lämnat en redogörelse för verkningarna av 1918 års lag, har nu i skrivelse

den 20 november 1920 anfört följande:

''Efter ifrågavarande lags ikraftträdande den 15 juni 1918 har till sagda

års slut, under 1919 samt under 1920 till dato utfärdats följande antal på denna

lag grundade mutsedlar å kronojord inom de tre län, som beröras av lagen (med

särskilt angivande av nyupptäckta och sonade fyndigheter):

Nyupptäckta

Sonade

S

u in in

a

1918

1919

1920

Summa

1918

1919

1920

Summa

1918

1919

1920

Jämtlands län . .

7

8

0

16

33

1

2

36

40

2

9

Västerbottens län

61

6

7

64

116

0

22

137

166

6

29

Norrbottens län .

316

153

170

639

220

76

73

368

636

228

243

Summa

371

107

177

718

368

76

97

641

742

236

281

Hela antalet på grund av lagen till dato utfärdade mutsedlar är för Jämtlands

län 51, för Västerbottens län 201 och för Norrbottens län 1,007, summa

summarum alltså 1,259.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 28. 5

Under 1920 hava, å kronojord inom Norrbottens län lagts tillsammans 12

utmål, vadan till dato finnas lagda på enligt lagen av den 31 maj 1918 inmutade

fyndigheter inom Jämtlands län 1 utmål, inom Västerbottens län 1 utmål och

inom Norrbottens län 41 utmål, summa 43 utmål. Förlängd arbetstid är

f. n. gällande för 51 st. icke utmålslagda fyndigheter å kronojord inom Norrbottens

län.

Såsom av ovanstående tabell framgår har även under 1920, liksom fallet

var under 1919, förhållandet mellan antalet nyupptäckta och antalet sonade inmutningar

förbättrats mot vad förhållandet var under 1918, vadan de i mitt förra

utlåtande av den 18 sistlidne januari uttalade förhoppningar, att malmletareverksamheten,

efter att i början hava till större delen sysselsatt sig med inmutning

av förut kända, men övergivna fyndigbeter, allt mera skulle inrikta sig

på eftersökande av nya sådana, icke hittills blivit gäckade. Då nu ett omfattande

planmässigt letande börjat åtminstone på ett område, där utsikter kunna

finnas att påträffa avsevärda kisfyndigheter, nämligen inom norra Västerbotten

och den trakt, som här antages vara malmförande, består av omväxlande enskild

mark och kronojord (kronoöverloppsmark och kronopark) synes det vara

mindre lämpligt, att genom ett upphävande av lagen den 31 maj 1918 försvåra

eller rent av avbryta den påbörjade, i och för sig kostsamma undersökningen.

Jag får därför vördsamligen tillstyrka, att ifrågavarande lag måtte förlängas med

ytterligare ett år till den 1 oktober 1922.’

Kommerskollegium har i utlåtande den 24 november 1920 med hän- Kommensyn

såväl till vad bergmästaren Asplund i sitt berörda yttrande meddelat koUe9xumsom

även till det pågående arbetet med en allmän revision av gruvlagstiftningen

tillstyrkt, att förordnande om fortsatt tillämpning av 1918 års

lag måtte meddelas för tiden åtminstone till den 1 oktober 1922.

Chefen för Sveriges geologiska undersökning har i yttrande den 30 Chefen för

november 1920 tillstyrkt, att ifrågavarande lag måtte erhålla giltighet

under ännu ett år och till stöd härför anfört: Genom ifrågavarande lag 9sotning.

avsågs att sporra till efterforskande och nyttiggörande av sådana malmer,

som i vårt land förekomme i otillräcklig mängd och på vilka särskilt under

världskriget hos oss rådde kännbar brist. Särskilt syntes man hava

avsett att härigenom få nyttiggjorda de fyndigheter av ifrågavarande slag,

vilka under den långa tid, som inmutningsförbudet å kronomark inom de

nordligaste länen varit gällande, förmodades hava uppdagats men av upptäckarna

hemlighållits i avvaktan på inmutningsförbudets upphävande.

Erfarenheterna från den tid lagen varit gällande torde få sägas hava bevisat,

att den förut ofta uttalade förmodan, att inom kronomarkerna i de nordligare

länen viktiga förekomster av ifrågavarande malmer vore kända men

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 28.

tillsvidare kemligkölles, saknat grund. Av det betydande antal inmutningar,

som under 1918, 1919 och 1920 tagits med stöd av denna lag, hade så

vitt känt ännu ingen visats vara av större ekonomisk betydelse. Otvivelaktigt

kvarstode fortfarande möjligheten att inom de vidsträckta kronomarkerna

i de nordligare länen uppdaga värdefulla fyndigheter av ifrågavarande

mineral. Och då det tydligtvis vore av stort allmänt intresse,

att fyndigheter av sådana malmer, varpå inom landet rådde brist och

vilka därför delvis måste importeras, bleve uppdagade och nyttiggjorda,

vore åtgärder, som kunde främja en dylik utveckling, att anbefalla. En

sådan åtgärd vore, att staten genom sina egna organ härför strävade att

i möjligaste mån uppdaga sådana malmfyndigheter å sin egen mark. Delvis

på grund av kronomarkernas vidsträckthet inom de nordligare länen,

men i än högre grad på grund av de i regeln mycket dryga kostnader,

som måste nedläggas på undersökningsarbeten, innan man kunde veta, om

en anträffad mineralfyndighet vore brytvärd eller icke, syntes man dock

för närvarande även böra stimulera det enskilda initiativet till de särskilt

behövliga malmernas eftersökande och utnyttjande därstädes. Och så länge

man för övriga delar av vårt land ansåge sig böra bibehålla den sporre

till malmfyndigheternas uppdagande, som läge i inmutningsrätten, syntes

det befogat, att denna finge verka till främjande av uppdagandet och utnyttjandet

av de nu ifrågavarande malmerna även på kronomärke!’ i Norrland.

En fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 syntes därför

kunna tillstyrkas, så mycket mera, som statens och det allmännas

intressen enligt densamma syntes väl tillgodosedda, och särskilt de försök,

som i vissa fall gjordes att med stöd av lagen kringgå inmutningsförbudet

på järnmalm, svårligen torde kunna medföra allvarliga olägenheter. Det

syntes sannolikast, att ovan anförda skäl för lagens fortsatta tillämpning

komme att kunna åberopas ända till dess en ny gruvlagstiftning kunde

träda i kraft. Då emellertid efter loppet av ett eller annat år vissa omständigheter

kunde tänkas inträffa, som kunde bringa frågan i ett något

annat läge, syntes ett förordnande om lagens fortsatta tillämpning böra

avse endast ett år i sänder.

Länsstyrelser- Länsstyrelsen i Jämtlands län har i utlåtande den 8 november 1920

lands Väster a 11 fort, att enligt länsstyrelsens förmenande för detta läns vidkommande

bottens och grundad anledning icke förelåge att ytterligare utsträcka tiden för den nu

Norr^°Jtens ifrågavarande lagens giltighet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma.j:ts Proposition Nr 28. 7

Länsstyrelsen i Västerbottens län har i utlåtande den 30 november

1920 uttalat den uppfattning, att lagen bör prolongeras för ytterligare ett

år i avbidan på ny gruvlagstiftning. Länsstyrelsen bär därjämte upplyst,

att under år 1920 till länsstyrelsen ingivits 43 mutsedlar, men att någon

utmålsförrättning icke ägt rum.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har i utlåtande den 27 november

1920 förklarat sig till alla delar instämma i det av bergmästaren Asplund

gjorda uttalandet om lämpligheten av lagens förlängning under ytterligare

ett år från den 1 oktober 1921.

Förenämnda under år 1920 tillkallade sakkunniga för utarbetande av 1920 d>s

förslag till ny gruvlagstiftning hava i utlåtande den 25 november 1920, ^gmMununder

åberopande av vad bergmästaren Asplund i sitt ovan återgivna niga.

yttrande den 20 november 1920 anfört, tillstyrkt, att 1918 års lag måtte

erhålla förlängd giltighet till den 1 oktober 1922.

I samtliga de yttranden, för vilkas innehåll jag nu redogjort, med Departementsundantag

av utlåtandet från länsstyrelsen i Jämtlands län, har sålunda för- ch''fen''

ordats en prolongation av 1918 års lag. För min del finner jag vad

i dessa yttranden anförts innefatta övertygande skäl för en dylik åtgärd

och får fördenskull tillstyrka, att nämnda lag erhåller giltighet

under ytterligare ett år, räknat från och med den 1 oktober 1921.

I enlighet med denna min uppfattning har jag låtit inom justitiedepartementet

upprätta förslag till lag om fortsatt tillämpning till den 1 oktober

1922 av nu förevarande lag.

På sätt av dåvarande chefen för justitiedepartementet erinrats vid

närmast föregående behandling av frågan om prolongation av 1918 års

lag, har med det i övergångsbestämmelserna till samma lag intagna stad- ''

gandet, att Kungl. Maj:t äger med riksdagen förordna om fortsatt tillämpning

av lagens bestämmelser, avsetts, att beslut i sådant hänseende må

kunna fattas utan iakttagande av den i § 87 regeringsformen stadgade

ordning. Det nu upprättade lagförslaget torde därför kunna föreläggas

riksdagen utan att lagrådets yttrande förut inhämtas.»

Föredraganden uppläste härefter ett förslag till lag om fortsatt tilllämpning

av lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda bestämmelser

angående rätten till inmutning inom vissa län; och hemställde föredraganden,

att förslaget måtte genom proposition föreläggas riksdagen till

tagande.

an
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 28.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

ITr protokollet:

N. C er vin.

Tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:58 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda b s. 1 i texten
  2. 1LU 1921:5 Första lagutskottets utlåtande Nr 5 s. 3 i texten